När kloakrören

BRISTER

Gamla tiders rännstenar är borta. Där folk bäst de kunde fick trampa i allt som slängts från pottor och slaskar. Med en lätt spolning försvinner både skit och lukt elegant ut ur vår värld, ner i sina kloaksystem och bort för att tas om hand av ett renhållningsverk.

Flödet är utom synhåll och luktfritt. Vi kan för säkerhets skull spraya lite i toastolen eller hänga dit lite tallbarrsdoft.

Men när kloakrören brister. När smeten av avföring, urin och dasspapper väller ut, riktigt jäser och bubblar. Då stinker det. Då stinker det verkligen skit.

Så känns det med internfilmen från en polispiket vid Rosengård. Det här rasistiska skitsnacket skulle aldrigt läckt ut till offentligheten. Stanken är avskyvärd.

Jag skulle inte ha blivit förvånad om polisernas språk hade varit ovårdat. De var i en utsatt svår situation. Hade de vräkt på med något i stil med ”Den lille jäveln ska vi ta”. Eller ”förbannade skitstövlar”, då hade i vart fall inte jag blivit särskilt upprörd. Men nu gapar picketpoliserna om ”den lille apejävlen” och en man frågar kollegorna om ”han ska steriliseras”.

Detta är rasism. Hundra procent ren rasism. Självklart använder poliserna samma skitsnack när de jobbar i yttre tjänst. Språket slår då hårdare och lämnar mer bestående men än batongerna. De poliser som nu kan identifieras ska naturligtvis inte mer jobba med människor. Kanske de kan omplaceras till något samhällsnyttigt? Varför inte till att rensa och underhålla avloppssystemen i Malmö kommun?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Rosengård, rasism, Skånepolisen

I Pressen:DN1,SVD1,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,SDS5,AB1,

Bloggare:Jinge,

”Huka er

gubbar och kärringar

för nu laddar dom om”

Den svenska borgerlighetens politiska genombrott kom med Torbjörn Fälldins makalösa succé i riksdagsvalet 1976. Det behövdes en bild av en vresig, stark och sturig jordbrukare från Norrland, med valkiga arbetarnävar och en trygg rökpipa för att besegra den gamla arbetarrörelsen, den som så länge regerat över den svenska kapitalismens väl och ve.

Fälldins till synes obevekliga motstånd mot kärnkraft var en av de viktigaste energikällorna bakom valsegern. Han skapade ett bevingat ordstäv genom att aldrig lova att ”dagtinga med sitt samvete” och ladda en enda kärnkraftsreaktor. Att ”dagtinga” kommer från fornsvenskan och betyder att man gör upp om en dag på tinget, där man sedan kan kompromissa om en förhandlingslösning i en tvistefråga.

Nu var Fälldins samvete billigt. För hans del var det viktigaste att komma åt socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, Inte att följa sitt samvete. Barsebäck laddades och den borgerliga regeringen kunde sitta kvar. Med åren kom Fälldin att vantrivas med Olof Johanssons och Lennart Daleus styre av Centerpartiet. Han drog sig undan, ”hem till gården”. Där han blev sittande med sin sura pipa. Inrökt av minnen från svunna, mer fackföreningsfientliga tongångar.

Men när Maud Olofsson tog över rollen som Centerpartiets ordförande piggnade han till. Hon, Maud, som var nära nog ”granngårds”, ”Harald Olssons dotter”, en gammal partivän till Fälldin, var symbolen för att den gamla tiden var tillbaka. Fackföreningsfientligheten bjöds åter in i Centerrörelsens finrum.

Därför är det logiskt att Maud Olofsson gör som sin förebild. Hon gör som pappa Haralds gamla vän, hon säljer ut centerrörelsens och sitt eget samvete i parti och minut. Här ska laddas om inför riksdagsvalet 2010.

Mats Odell är en annan farisé. Under några år på sjuttiotalet när jag bodde i Stockholm träffades vi ofta i en del trivsamma diskussioner på Södermalm. Folkkampanjen mot Atomkraft skulle bildas och jag var med i diskussionerna som representant för den tidens Socialistiska Partiet. De etablerade partierna, som centern, vänsterpartiet och det mindre etablerade Kristdemokraterna vågade inte ha med radikala miljökämpar och den ”yttersta vänstern” att göra. Vi var ”oberörbara”. Utan riksdagsbänkar och därför kastlösa. Men kristdemokraterna vågade ändå att skicka dit Mats Odell i egenskap av ordförande för dess ungdomsförbund, KDU. Jo, Mats Odell har faktiskt varit ung. Vid alla dessa möten, det var väl 1977/78, satt han i nötta jeans och hängigt år och svängde sig och gummiskorna radikalt i alla frågor som kom upp. Han ställde sig entusiastiskt bakom mitt förslag till ledare för den nya masstidningen. Vare sig det var Öresundsbron, kärnkraften, EU eller löntagarmakten som vi språkade om så hängde Mats på och vi bildade Folkkampanjen.

Senare vid folkomröstningen om kärnkraft, 1980, hade riksdagspartierna – med Vänsterpartiet Kommunisternas energiska stöd våldtagit kampanjen på dess roll som folkrörelse. Den radikala miljörörelsen och vi socialister skulle inte få hålla i några tyglar. Lennart Daleus från Centerpartiet blev kampanjens general och Mats Odell från Kristdemokraterna dess vicegeneral.

Så i dag har tiden hunnit i kapp både centerrörelsen och kristdemokraterna. ”Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om”, hette det när Tage Erlander en gång berättade en historia från sitt Värmland. Med en lätt omskrivning säger vi i dag:

”Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar dom om – för en ny kärnkraftsera”!

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, kärnkraft, centerörelsen, kristdemokraterna, Torbjörn Fälldin, Maud Olofsson, Mats Odell

I pressen:DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,SVD1, SVD2,SVD3,SDS1,SVD4,AB,

För ett solidariskt socialt Europa.

Om två dagar startar grundningskongressen för det Nya Antikapitalistiska Partiet (Nouveau Parti Anticapitaliste) i Frankrike. I 40 år har Ligue Communiste Révolutionnaire(LCR) varit den framträdande kraften i Frankrike till vänster om Socialistpartiet och Kommunistpartiet. Sedan ett decennium tillbaka har kommunistpartiet i stort sett upphört att existera som parti. Apparaten finns kvar i försvagad form men de aktiva medlemmarna har försvunnit. Samtidigt har Socialistpartiet fullbordat sin färd mot social-liberala positioner och helt anammat kapitalismen i praktik och teori.

Nu försvinner också LCR. Men inte som en tragisk spillra utan för att i en ny och kvalitativt annorlunda form bli del i NPA. Kongressen som hålls den 6-8 februari representerar omkring nio tusen medlemmar och med lokalavdelningar på flera hundra platser i Frankrike. Optimismen inför framtiden är stor och viljan att bygga ett parti som tar verklig strid med den franska regimens reaktionära anti-sociala politik genomsyrar de kongressdokument som ska diskuteras och antas av kongressen.

Bland de viktiga texter som kongressen ska ta ställning till finns ett upprop inför det europeiska parlamentsvalet i juni om gemensam europeisk kamp för ett socialt Europa, ett rättvist Europa, ett löneabetarnas Europa.

Europas Förenade Socialistiska Stater

En krisplan för ett verkligt socialt Europa, ett arbetarnas och folkens demokratiska Europa, ställs som första målet i programmet inför valet till EU-parlamentet i juni. Programmet slår fast att ett annat Europa inte kan skapas annat än genom en massiv folklig motoffensiv till den fästning Europa som borgerligheten är i färd med att bygga.

Motoffensiven måste annulera alla antisociala lagar och angrepp på den sociala välfärd som tidigare generationer uppnått i kamp. Avsked bör förbjudas och arbetet fördelas mellan alla lönearbetare genom att minska arbetstiden till 30 timmar i veckan och genom en sänkning av pensionsåldern till högst 60 år.

Stoppa illegala svartjobb-inför en europeisk minimilön

För att motverka krisen ska också lönerna för vanliga lönearbetare kraftigt ökas och en minimilön inrättas i hela Europa. Den bör garantera en köpkraft motsvarande de 1 500 euro netto i månaden som NPA kräver för Frankrike.

Gemensama europeiska serviceinrättningar bör införas på alla områden där det är socialt önskvärt och praktiskt möjligt. Som exempelvis flygtransporter, järnvägen, transporter på floder, energiförsörjningen och vattenförsörjningen, läkemedelsproduktionen.

Det kan bara göras genom att ta av profiterna och att lönearbetarna tar kontrollen över företagens bokföring och kapitalströmmarna, tvingar fram att alla skatteparadis stängs och att kapitalrörelser som sker i finanssfären beskattas.

Den ekonomiska krisen och de sociala behoven kräver också en folklig kontroll av nationella riksbanker och den europeiska centralbanken ECB för att se till att sparmedel används till socialt nyttiga investeringar i bostäder, kollektiva transporter och annat.

Skatterna i Europa bör harmoniseras och de verkligt rika beskattas hårt. De indirekta skatterna måste avskaffas som ett led i kampen mot den sociala nedrustningen och bli en del i ett logiskt brott med det kapitalistiska samhället.

För ett ekologiskt hållbart Europa ställer NPA som en annan programpunkt inför EU-valet. Ett enat Europa, ett lönearbetarnas Europa kan skapa möjligheter för en demokratiskt planerad produktion och en varuhandel som tar hänsyn till miljöns krav. Agroindustrin måste avskaffas och så mycket som möjligt produceras lokalt för att minska godstransporter till ett minimium och när de är nödvändiga bör miljövänliga transportmetoder priviligeras. Jordbrukaren ska kunne leva av sitt arbete.

Ett verkligt jämlikt Europa ser först till att lönediskrimineringen av kvinnan avskaffas och att kvinnans rätt till fria aborter och preventivmedel garanteras i hela Europa. Samtidgt måste all hestjakt på « illegal » arbetskraft upphöra och alla papperslösa legaliseras.

Ett verkligt solidariskt Europa innebär att dagens diskrimineringen av fattiga länder upphör. För det bör Europa avmilitarseras och fattiga länders skulder till Europa annuleras.

Ett fredligt Europa kräver att alla trupper dras tillbaka från Irak och Afganistan, stödet till Israel upphör och att allt stöd till olika diktaturer i Afrika upphör.

Ett verkligt demokratiskt Europa kan inte som i dag ledas av utsedda, ovalda institutioner som kommissionen, ECB, ministerrådet och andra EU-organ. Europas folk bör själva bestämma över framtiden och därför skapa en konstituerande församling som får till uppgift att bestämma hur det europeiska samarbetet ska se ut. För NPAs del bör det bli en fri federation av av Europas Förenta Socialistiska Stater.

Alla antikapitalistiska krafter i Europa bör samlas i kampen för att bygga vidare på den samordning som redan skett på vissa områden i den sociala kampen. Inga viktiga och bestående segrar kan uppnås utan en allt intimare samverkan i kampen mellan alla lönearbetare.

Det är en sådan krisplan för Europa som NPA tänker kämpa för inför det europeiska parlamentsvalet i juni. I den kampen kommer inte NPA att kompromissa med Socialistpartiet och andra krafter som vill plåstra om den krisdrabbade kapitalismen men samtidigt försvara dess gundvalar.

NPA manar alla antikapitalistiska krafter i Europa att delta i en diskussion om det önskvärda och möjliga i att agera tillsammans ,utifrån en gemensam plattform, i valet i juni.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU-valet, Antikapitalism, NPA,

Varför inte

hela fruktfatet?

Lars Ohly skrattar mer än Thomas Östros. Det kunde vi se när de i går kväll i tur och ordning dök upp i SVT Aktuellt och kommenterade regeringens nya riskpengar till bankerna. Men annars var de helt överens om att den borgerliga regeringen måste vara ”mer bestämd” och skaffa sig lite ”mer inflytande”, när den nu ändå fortsätter med att ställa sig som garant för de stora förluster som bankerna tycks ruva på där inne i sina mörka kassavalv. Kanske tävlar Ohly med Östros om vem som ska ansvara för budgeten när Mona Sahlin ska bilda regering? Vi vet att han flitigt studerat hur Kristin Halvorsen från broderpartiet Socialistisk Venstreparti hanterat sin roll som finansminister i Stoltenbergs norska regering. Vi får se. Men skrattar bäst som skrattar sist brukar det heta…

Mats Odell svarade med att han lärt sig av 1930-talets svåra ekonomiska depression: ”Då fick bankerna gå omkull och krisen blev ett faktum”. Men har han inte haft läroboken upp och ner? Nog var det tvärtom. Bankerna gick omkull när krisen blev ett faktum.

Aftonbladets ledare i dag talar om ”citronsocialism” :

Du går till affären och köper enbart citroner. När du sedan kommer hem och familjen tittar undrande på dig pekar du ner i kassen och utbrister förvånat att allt du köper tycks surna. Hoppsan!

Det brukar kallas för citronsocialism: staten tar över eller köper företag som går dåligt (citroner) och låter sedan diverse marknadsfundamentalistiska ideologer peka på dessa företag och därigenom bevisa att ju alla företag som staten går in i går dåligt. Slutsats: staten är alltid en dålig ägare.

Efter denna sedelärande allegori med fruktsmak kommer samma mantra om inflytande. Med några politiker i bankernas styrelser hoppas Aftonbladet uppenbart att citronerna ska kunna förvandlas till solmogna, saftiga, söta apelsiner. Sak samma med Ohly. Han anklagar Mats Odell och regeringen för att bara stå till skänks med smörjmedel åt bankerna. Nej, med sitt ”inflytande” vill han i stället skapa ”stabilitet” i systemet. Nedgraderingen av partiets program går fort.

”Vi arbetande ska själva njuta frukterna av vårt arbete”

Vi tror vare sig att staten ska köpa sura citroner dyrt eller att ens låta nöja sig med, att likt förra generationens SSU:are, bara rakt upp i luften socialisera alla banker. Varför ska vi inte ta över hela det härliga fruktfatet? Varför ska inte alla arbetande själva njuta frukterna av sitt arbete? En nödvändig och verklig socialisering av bankerna och dess kreditströmmar handlar också om kontrollen och makten över all större produktion, transporter, energi och den sociala välfärden. Ska exempelvis Volvo Personvagnar leva vidare med samhälleliga krediter ska detta ske inom ramen för en krisplan. Som en del av en demokratisk planhushållning där resurser fördelas efter behov. Ett systemskifte som inte bara sätter stopp för dagens groteska förstörelse av företag och människor utan som också ger oss möjligt att bemästra alla svåra hot mot vår miljö.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, Thomas Östros, Mona Sahlin, Mats Odell, Alliansregeringen, bankkrisen

I pressen: AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,

Andra bloggare:

II går trodde jag inte mina ögon.

-Bildt : Medveten förstörelse i Gaza,

ropade SVD och DN ut i stora feta rubriker.

Bildt inte längre så glad åt Peres militära framfart

Vad har hänt?  Medan Israel dödade 1 300 personer varav närmare fem hundra barn var vår egen Carl tystlåten och förstående inför Israels « svar » på Hamas beskjutning av södra Israel. Han har förvisso alltid sagt att blockaden mot Gaza bör brytas men inte gjort mycket för att EU ska ändra på sitt rövslickeri av USAs totala stöd åt Israels alla handlingar oavsett om de bryter mot existerande krigslagar eller inte.

-De fungerande industrier som fanns är nu nästan totalförstörda. Och de är inte förstörda av strider utan medvetet sprängda. Det är en medveten förstörelse, säger Bildt på telefon från Gaza, rapporterar både DN och Svenskan.

-Jag talade med företagarna som drivit de här fabrikerna. De har gjort affärer med Israel och tillhör dem som verkligen förordar en freds- och försoningspolitik. Det är deras möjligheter man sprängt i luften, fortsätter vår utrikesminister.

-Raserandet av fabrikerna innebär tusentals förlorade arbetstillfällen. Det får förödande följder för näringslivet i området, menar Bildt som inte kan hitta något motiv till det israeliska agerandet, skriver DN

Man kunde illvilligt tolka Carl Bildts utbrott som grov cynism. När barnen dog höll han tyst. När småföretagen bombas ut då tar det eld och lågor i de bildtska hjänvindlingarna. Men så är det självfallet inte. Vår utrikesminister har helt enkelt på plats med egna ögon sett med vilket bärsäkeri den israeliska krigsmakten dragit fram i Gaza och känt sig som en ovälkommen gäst i helvetet.

Han ska ha heder för att öppenhjärtligt och spontant häpna inför förödelsen. Nu behövs det bara att han kräver ett slut på Israels ockupation och ett totalt tillbakadragande till 1967 års gränser. Att blockaden mot Gaza hävs. Att en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad skrivs in på den svenska regeringens program. Att han i EU kräver ett slut på unionens program för ett närmande till Israel och att unionen upphäver sin blockad av Gaza.

Då ska vi här på bloggen kalla Carl vår egen lilla Kalle.

I media: DN1,SVD1,

Andra bloggare: Carl Bildt,Kritikerbloggen,Trotten,Röda Malmö,Jinge,

Spånbinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Carl Bildt, Israel, Palestina, Gaza

Lämna tillbaka varje kvadratmeter !

Det går från klarhet till klarhet i Mellanöstern. Israels härskare är bara intresserade av den fred som råder då den som förtrycks blir för trött för att sprattla emot. Det må skrivas tusen FN-resolutioner och Tzipi Livni får fälla tusen krokodiltårar i tv-nyhterena, den brutala sanningen på plats är att den israeliska koloniseringen av Västbanken och östra Jerusalem fortsätter i accellererat tempo. Det avslöjade i dagarna dagstidningen Haaretz, Israels största och mest respekterade tidning. Tidningen hänvisar till en rapport som regeringen sett sig tvungen att mörklägga för att den ”kan utgöra en fara för Israels säkerhet och skada våra internationella relationer” som Ehud Barack uttryckte det.

Enligt Haaratz visar rapporten att av de 120 illegala bosättningarna på Västbanken byggdes ett trettiotal på jord som stulits från palestinska ägare. Självfallet ett brott mot alla etablerade krigslagar, som förbjuder expropriering av ägodelar i ockuperat territorium. Men vem bryr sig om internationella krigslagar när det handlar om att försvara det sionistiska statsbygget? Två tredjedelar av bosättningarna byggdes dessutom utan någon som helst form av bygglov eller helt utan respekt för bygglovens villkor.

I östra Jerusalem rivs för att lämna plats åt israelisk bosättning

Mellan 2007 och 2008 ökade antalet ”nybyggare” från 270 000 till 285 000. Olmert och andra sionister hävdar att detta bara svarar mot den naturliga tillväxten av befokningen i bosättningarna. Men eftersom befolkningstillväxten i kolonierna är fem procent är det egentligen den form som koloniseringen tar.  Nybyggena runt östra Jerusalem fortsätter också i tilltagande tempo. Det Stor-Jerusalem som nu är i uppbyggnad kommer att helt innefatta det arabiska östra Jerusalem och göra varje tvåstatslösning med östra Jerusalem som palestinsk huvudstad helt omöjlig. Kvar finns nu bara ett obebyggt område i östra Jerusalem, den zon som kallas E1. Också där pågår nu förberedelser för en bosättning som när den blir klar kapar Västbanken i två helt separata delar.

Som sagt. Må tusen resolutioner skrivas. Må tusen krokodiltårar fällas över den ”terroriserade” israeliska befolkningen. Det ändrar inget i sak. Israels sionistiska härskare vill ingen fred uppnå. Målet är ett Stor-Israel, där det inte finns plats för en palestinsk stat värd namnet. Bäst vore det om alla palestinier kunde fördrivas till Egypten och Jordanien. Men om nu det inte går, bland annat av internationella skäl, ska de endast få tillgång till bantustans som till 100% blir beroende av internationella hjälpsändningar.

Den fred alla israeliska ledare säger sig sträva efter kommer aldrig att bli verklighet så länge inte varje kvadratcentimeter mark som stulits från det palestinska folket lämnas tillbaka.

Andra bloggar:Svensson,Björnbrum,Esbati,Jinge,Röda Malmö,Carl Bildt,

I media: SVD1,Fokus,Dagens Arena,DN1,DN2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Jerusalem, Olmert, Livni, Haaratz

Vet du inte vad detta är för bilder?

Då följer du nog bara omvärlden genom att se på SVT Rapport och läsa en tidning som Dagens Nyheter.

Den övre bilden är från Umeå i fjol höstas. När metallarbetarna i Södra Västerbotten gick ut i en vredgad protest mot företagens massvarsel. Den andra bilden är från förra veckans kaskader av strejker och demonstrationer i Frankrike. Då två miljoner fransmän visade sin avsky för nyliberalismen.

Både i Umeå och i Paris glödde ilskan mot kapitalismens massarbetslöshet. Både på Rådhustorget och på Place de la Bastille flammade hoppet om motstånd och politiska alternativ till borgerlighetens bankrutt. Här fanns en arbetarrörelse som verkligen rörde sig. Demokratin på språng.

Det var därför dessa bilder och berättelser försvann från Sveriges ”Fria” Television och i stort sett all övrig statlig eller profitstyrd media. Där går det inte an att visa på ett möjligt motstånd.

Vi kan hoppas att vår fackliga manifestation idag kan det vara den lilla snöboll som startar en lavin av fackliga och politiska aktiviteter över hela landet. För det är nu det behövs. Det är mycket som står på spel.

Jan-Olov Karlssons förhoppning från stormötet i Umeå ska stoppas. Lavinen får inte komma i rörelse . Sak samma med den väldiga rörelsen i Frankrike. Den ska hållas undan från blickfånget för svenska arbetare. En vanlig människa i exempelvis Stockholm som kanske håller sig med Dagens Nyheter, bläddrar i Metro på T-banan och ser på SVT Rapport på kvällen,  hon ska helt enkelt  inte veta någonting om det motstånd som både spirar och blommar i norr och i syd! ”Vi utelämnar alltihop. Vi låtsas som om detta aldrig har ägt rum”. Så resonerar man hos den ”Tredje statsmakten” och väljer medvetet att med ett nästan ofattbart medialt överflöd skildra helt andra saker.

I den borgerliga mediala flodvåg som nära nog sveper med allt omkring sig är det inte lätt att kämpa mot strömmen. Veckotidningen Internationalen har klarat detta i 35 år! En tidning där både Benny och jag, av och till, medverkat under alla år. En tidning med både hjärta och hjärna. Där finns berättelserna om ett möjligt motstånd. Men också analyserna och de politiska idéerna om framtiden.

Samtidigt har tidningen satts under stor ekonomisk press genom kraftigt minskat presstöd. Därför lägger vi här ut ett ”Manifest för tidningen överlevnad”. Det är ingen annons. Det är ingen reklam. Vi hoppas helt enkelt innerligt att så många som möjligt av våra besökare här på bloggen kan bidra till den fond som ska garantera tidningens överlevnad:

KAMP FÖR INTERNATIONALEN

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, censur, media, mediakritik, Frankrike, Volvo Latsvagnar Umeå

”Ni är fenomenala på att döda oskyldiga människor”Tayyip Erdogan

Dagens Nyheters Johan Schück har under veckan lagt ut en blogg från  World Economic Forum i Davos. Där har han gnällt över besvärliga arbetsförhållanden. Pressen hade tilldelats ett tält som basläger och detta gjorde det bökigt att ta sig till en del partaj.

Schück har ändå haft mycket att rapportera. En gång såg han hur Fredrik Reinfeldt och Marcus Wallenberg hängde över bardisken. Den skarpögde skribenten på DN noterade att de var ”inbegripna i ett djupt samtal”. Beviset för detta var att ”Reinfeldts närmaste medarbetare fick hålla sig på avstånd”. Han är örnögd han Schück. Men kanske han missade något? Vem vet. Fredrik och Marcus kanske bara vill få vara ifred för att ta sig en jävel och prata skit? En annan kväll tog Schück sig från tältet till en fest med konsultfirman McKinsey och kunde berätta att de svenska riskkapitalisterna Björn Savén och Robert Andrén, ”med hustrur”, var där och roade sig till musik ”av ett fantastiskt soulband, direkt influget från New York”. Inte så pjåkigt nu när det krisar. Shück berättade också om sina förväntningar inför ett annat ”avbrott från det krävande rapporterandet”. Konsultfirman Booz hade skickat en inbjudan och lovade avsmakning av både choklad och whisky. Inte så dumt för en stackars radskrivare som inte får hänga med de ”stora grabbarna”. Den ekonomiska rutchbanan har fått finanshajarna att bara leka i skyddade vatten. Alla rejäla fester hölls därför bakom stängda dörrar. Goldman Sachs ställde exempelvis in sitt vanliga jätteparty – men lät i stället champagnen spruta vilt på en privat tillställning. Detta enligt Times-online.

Nu leker finanshajarna bara i skyddade vatten…

Enligt Schück hälsade 25 svenska ”gäster” på i Davos. Googlar man lite på nätet hos de konsultföretag som fixar in folk tycks det ha kostat mellan 300 – 500 000 kronor att var här. Schück tycker ändå att den höga avgiften och de dyra omkostnaderna ( för främst företagsledarna ) kan motiveras, eftersom ”ansamlingen av framträdande personer på olika områden gör att mycket händer”. En fattig själ som jag kan ändå inte låta bli att undra hur demokratin kommer in i bilden. Här är tydligen ett sällskap som bestämmer över mycket i världen. I den isolerade alpbyn Davos träffades 2 500 ”tungviktare”. Hälften var finanshajar på jakt efter nya byten.

Men vem av oss har röstat för att Wallenberg skulle delta? Eller riskkapitalisterna Savén och Andrén och deras ”hustrur”?

Trots alla besvärligheter i tältet hann Schück ändå med att också rapportera om att Turkiets premiärminister lämnade Davos i vredesmod ”eftersom han ansåg sig illa behandlad”. Israels president Shinom Peres fick bryta alla debattregler och pratade I 24 minuter. När Erdogan skulle gå i genmäle blev han däremot avbruten av moderatorn. . Schick tog sig inte tid och spaltutrymme att berätta vad vad Erdogan började med att säga. Se tidigare blogg. Men tack vare en fin kommentar och översättning från signaturen ”AX” kan vi lägga ut hans påbörjade inledning här:

”Herr Peres ni är äldre än vad jag är. Ni talar med en hög ton och jag vet att anledningen till att ni gör detta är på grund av att ni känner er skyldiga för allt som nyligen hänt. Jag ska inte prata lika högt som er. När det kommer till att döda oskyldiga människor, så är ni fenomenala på det. Jag vet mycket väl hur ni skjuter och dödar oskyldiga barn vid stranden. Två av era tidigare presidenter har sagt något mycket anmärkningsvärt till mig. De sa att de kände sig oerhört belåtna när de rullade in i Palestina på en stridsvagn.  Jag kan till och med namnge dessa ifall någon undrar. Så att ge mig en massa statistiska värden är inte nödvändig. Dessutom fördömer jag alla som applåderar åt sådant. För bara applåderna för sig själv är ett mänsklighetsbrott. Vi kan inte titta åt andra hållet medan allt detta pågår. Jag har tagit en massa noteringar under föregående tal (Peres tal). Vi har inte tid att gå igenom alla dessa utan jag vill lämna er med några sista ord. En judisk skribent i Israel skriver detta: Det Israel gör i Gaza är inte mänskligt. (Han hänvisar till någon lagbok)… enligt paragraf sex så skall man icke döda. (Efter att moderatorn försökt stoppa honom ett antal gånger).. Och för mig är Davos-kapitlet slut. Jag tackar moderatorn och alla er andra. Herr Peres fick 25 minuter att prata medan jag fick 12 min. likaså dem resterande.. (stormar ut)”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, Gaza, Turkiet, Erdogan, Peres, DN, Johan Shück

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SDS1,SDS2,

ALLA TILL

MALMÖ !

Mikael Wiehes nya text till

”STOPPA MATCHEN!”

Man måste välja sida

Man måste ta parti

Man kan inte dra sig undan

Ställa sig bredvid

Om matchen spelas stödjer vi

den israeliska statens våld

Men om matchen stoppas

visar vi vår solidaritet med Palestinas folk

Läs även andra bloggares åsikter om Israel.Palestina, Politik, Stoppa matchen, ekonomi, Mikael Wiehe, Hamas, Mellanöstern

I pressen:DN1,DN2,SVD1,SDS1,

Generalstrejk i två veckor

På Guadeloupe nöjer sig de arbetande inte med en endagsstrejk. Sedan den 20 januari är ön, som är ett län i Frankrike med specialstatus men som mer liknar en koloni, helt paralyserad av en generalstrejk. De strejkande har en lång kravlista för att äntligen de boende på Guadeloupe ska nå en standard som börjar likna den fransmännen har i allmänhet.

Kraven gäller sänkta priser på vissa basvaror, som el, vatten och bränsle. För att minska den misär som många på ön lever i kräver de strejkande också 200 euro mer i månaden, en minimilön, bättre socialförsäkringar, bättre pensioner och jobb åt de arbetslösa.

Strejken leds av ett aktionskollektiv som bildats av alla fackliga organisationer tillsammans med politiska partier, folkliga organisationer och kvarterskommittéer. Flera demonstrationer har hållits med mellan 20 000 och 40 000 deltagare. Antalet innevånare på ön är 410 000.

-Eftersom alla fackliga organisationer deltar är det strejk på nästan alla arbetsplatser. Uppstår det problem besöker vi företagschefen. Om han är från ön försöker vi övertyga honom att hans karriär står på spel. Det finns vägbarrikader överallt som ofta kontrolleras av ungdomar som är desperata över sin situation, säger Patrice Ganot som är medlem i fackföreningen CTU. Han är också språkrör för Cercasol som är motsvarigheten på ön till Besancenots NPA på franska fastlandet.

-Kravens omfattning ifrågasätter öns institutioner och status inom Frankrike. Alla här, inklusive företagarna medger att vi har ett stort problem men att det når utanför Guadeloups gränser. Vi ser klart att makthavarna här inte kan lösa de problem som Guadeloups befolkningen reser, fortsätter Patrice Ganot och kastar över bollen till Nicolas Sarkozy och den franska moderrepubliken.

Bling-blingpresidentens enda svar hittills består i förstärkningar av Guadeloups kravallpolis.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Guadeloup, Sarkozy, NPA,

I pressen:Inte ett ord