En sopgubbes vardag
En av kommentarerna till mina två bloggar om sopstrejken är egentligen en hel berättelse med glimtar från en sopgubbes vardag. Signaturen ”Jonte”berättar om hur ryggarna slits ut och om en del av anställningstricksen från Liselotte Lööf AB. Därför lägger jag ut den i sin helhet som läsning för den som vill veta mer om strejken.
Jag har jobbat som sopgubbe i ca 4 år, och hoppas att det blir många fler. Vi har gått ut i strejk på grund av många faktorer. Det finns fler anledningar för vissa, mindre för andra. Jag vill berätta lite vad jag har för anledning:
Mitt jobb är bra. Jag vet att man inte alltid ska kräva ett bra jobb, vissa har tur att få bli vd för SEB eller liknande (själv vill jag äga red bull). Men alla har inte den möjligheten. Det värsta är dom som har ett lågavlönat jobb som dom hatar, men cred till dom som står ut istället för att gå till socialen. Själv har jag suttit i situationen där jag jobbade svart i 15 minusgrader 12 timmar per dag för 55kr i timmen, lika mycket som de polacker tjänade som jobbade olagligt på samma bygge. Men jag hade en hyra att betala, så jag hade inget val.
Om alla svenska medborgare som slänger sopor gjorde det med stil kanske vi inte hade haft denna konflikt, med stil menar jag förnuft. Det är inte förnuftigt att slänga pizzakartonger rakt ner i soporna. Kartongerna har en förmåga att fastna i “röret” som leder ner i 240 literssäcken då måste vi pga. stadens påhitt ta en kvast från bilen och ställa oss under röret ovetande hur många kilo som sitter fast (kan självklart gå upp i trappen för att trycka neråt istället, men det är inte alltid man kommer in i trappuppgången, inte heller alltid det går att trycka soporna neråt). Har man tur är det ingenting, har man otur missar man och då kan det handla om 100 kilo som kommer ner och då gäller det att ha reflexer. Detta gäller även bag in box, IKEA- kartonger, emballage osv. På senare tid har jag lärt mig att 1min med varmt spolande vatten på kartonger gör att man kan sen knöla ihop dem till små bollar.
Sedan har vi glaset. Folk på fyllan råkar ofta krossa glas, värsta sortens glas är tunnt glas som champagneglas, tavelglas mm. Den sortens glas skär finare och djupare i huden. När jag var runt 7år lärde jag mej att lägga glas i tex en tom mjölk kartong o tejpa igen den. Tycker nog att även vuxna människor ska klara det. Även det här med att knyta soppåsar, anser jag är ett problem som kan lösas med lite vett, så nu bankar jag in lite vett. KNYT PÅSEN… Vi sopgubbar plockar upp skit som hamnar på backen. Löst skit som kaffesump osv. Sen har vi pundare, en påtänd kille med kniv är inte det roligaste att se det första man gör när man tänder lampan i soprummet. Råttor stora som katter som fräser åt en när man kommer in bland soporna är också lite läskigt.
Vi måste även köra sopor när det är minusgrader. 22minus är det värsta jag varit med om. Då var man inte kaxig, 22minus en måndag med tio timmars jobb. Även 40 graders värme får en att gå på knäna efter någon timme.
Förra julen var jag tvungen att avstå mitt julfirande med min frus familj pga att villorna i Mälarhöjden ville ha sina sopor hämtade, folk frågar oss på tex nyårsafton: Va? Jobbar ni idag, varför det? Svaret blir alltid detsamma: Bara för att det är en röd dag så slutar inte folk att slänga sopor. Jag kliver upp på julaftons morgon kl 4 för att köra sopor och det är ett val jag gjort genom att skriva på mitt anställningsavtal.
I många herrans år har vi sopgubbar kört efter ett poängsystem som innebär att ju mer vi kör desto mer pengar blir det. Jag personligen kör ca 300 tusen poäng just nu, vi vill ha en gräns på 265, En gräns gör att dom flesta går ner i lön, en lön som inte går att öka. Problemet är att många som är unga tar på sij mer att köra för att dom orkar mer, men efter nåt år när ryggen sviker och ökningen blir för hög så slutar folk och då kastas en ny in, kanske en äldre person med erfarenhet men som ändå inte orkar med. Så det vi vill förhindra är att detta blir ett 2-3 års jobb, ett jobb som man måste sluta med för att det blir för mycket. Många sopgubbar har kämpat febrilt för att få mindre sopor att köra, gubbar som vill ha mindre belastning. men blir avvisade av firman. Detta med tanke på att dom inte kan lägga mer på nån annan bil, för då blir dom gubbarna irriterade pga av att dom inte orkar mer. Så vi gnäller inte över lönen som många tror, vi vill gå ner i lön och belastning. För med en gräns finns inte längre möjligheten att höja sin lön.
Den upphandling som gjorts idag är en stor uträkning av Liselotte Lööf AB, dom har räknat med saker som många andra inte tänker på. Dom kan med tanke på månadslön lägga på oss mer jobb utan att vi kan säga ifrån eller ge oss mer betalt för det. Dom ger oss även en provanställning på det nya bolaget. Detta fast många har haft en fast anställning i många, många år för exakt samma jobb, detta pga att LLAB sen kan sparka en av dom ordinarie gubbarna som kan ha kört på samma takt i flera år, för att ge en ny kille anställning med en minimilön på runt 19 000. Sen till nästa upphandling blir det provanställning igen. Så sållar dom ut dom med hög lön och anställer nytt folk som jobbar för 19 000, då får vi folk som jobbar för att ha ett jobb, folk som ofta e sjuka, som inte lägger ner tid på det dom gör, då kommer vi ha ett helvete i Stockholm.
Med en snabb beräkning har jag inget jobb snart om LLAB får som dom vill. En normal person kör inte sopor 40 timmar i veckan för 19 000 i månaden. Jag är 26 år o har ont, ont ofta, antingen i ryggen eller armarna eller från nåt glas som har skurit upp en bit på benet eller ryggen. Jag måste ha ett psyke av stål. som den där gången på Gösta Ekmans väg i Axelsberg, då jag tog en säck från snurran och en påse ramlade ut, oknuten (som tur var), tar tag i påsen o ska kasta tillbaka den i säcken, men hör att det låter ovanligt, kollar i påsen och häller 48 stycken kanyler utan skydd för nålen. Hur skulle du ta det? Bara att gilla läget? Eller bli så jävla sne att du går upp i trappen o plingar på varenda dörr o frågar om nån använder kanyler? jag valde att först ringa polisen för att anmäla fastigheten för försök till grov misshandel, vilket är precis vad det var. Dvs att försöka sticka någon med en kanyl. Sen stack jag in till firman med påsen och bad dom ta hand om allt. Sen måste psyket klara av att nån står och säger att du e en outbildad äcklig idiot. osv osv osv.
Så jag säger till alla som klagar över att vi är överbetalda. Det är inte vad allt handlar om. Allt handlar om belastningen. Vi vill hålla tills vi är 65, det gör vi inte i dag, vi vill kunna komma hem och laga mat åt familjen, vill ha intressen, vi vill ha ett liv.
Hälsar Jonte
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, sopstrejken, sopgubbe, vild strejk, facklig kamp
I pressen:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,
reportrar. Det var en märklig show. För en stund kunde man tro att det var Olivier Besancenot som hängde ut kapitalismen.
