Ehud Barak och Israels arbetarparti

– ut från Socialistinternationalen!

Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Jan Eliasson tog några bra och viktiga steg när de i lördags gick till Sergels Torg i Stockholm och demonstrerade mot Israel. Det verkar som om de inte bara tog del i protesterna för att mildra kritiken från vänster , för den egna passiviteten, utan att de också som personer var illa berörda av de massakrer som Israel nu iscensätter mot den fängslade palestinska nationen. Systerpartiet i Frankrike, Socialistpartiet, vågade exempelvis inte ens detta utan fegade sig ur de franska massdemonstrationerna med hänvisning till att några islamister här och där skulle ropa att ”Allah är stor” och dessutom ”bära Hamas gröna fanor”. En inställning som Alain Krivine från franska sektion av Fjärde Internationalen avvisade i tidningen Le Monde med att: djupet av ilskan och protesterna mot Israels krig inte på något sätt påverkas av att en del människor också demonstrerar sin religiösa tro…

I september var Mona Sahlin nere i Israel och vänslades då med Ehud Barak. Han som

nu blivit Gazas bödel. Men ändå kan sitta kvar som vicepresident i Socialistinternationalen.

I fredags antog dessutom det socialdemokratiska partiets Verkställande utskott, VU, ett uttalande där man också i handling föreslår en försiktig markering mot Israel. VU menar att EU:s nya uppgradering av samarbetsavtalet med Israel ska suspenderas. Bra början. Synd bara att vi inte hörde några liknande tongångar under Israels terrorbombningar mot Libanon sommaren 2006, när man själv satt i regeringsställning…

Så långt allt väl. Men den svenska och internationella socialdemokratins grund- läggande stöd för Israels rasism och kolonialism är fortfarande fast som granit. Det mest iögonfallande är dess varma, lena och smått svärmiska förhållandet till Ehud Barak och hans israeliska Arbetarparti. Barak är inte bara ordförande för de israeliska socialdemokraterna. Han är också försvarsminister. Bombkampanjen de senaste sjutton dagarna är i mycket hans valkampanj. Arbetarpartiet har de senaste åren hamnat i skymundan både för Olmerts/Livnis Kadima och högerpartiet Likuds hårdföre och mycket profilerade Benjamin Netanyahu. Dessutom växer stödet hela tiden för judiskt religiöst extrema partigrupper. Med opinionssiffror i fritt fall var det en ny brakförlust för arbetarpartiet som väntade i de val som stundar den 10 februari. Ett av skälen till Israels oerhörda brutalitet är helt enkelt att Barak och Livni hade gemensamma intressen av att visa att de minsann är minst lika bra på att döda ”terrorister” som högern. Ja, kanske rentav bra mycket bättre.

Sahlin hade också en stund över för quislingen Mahmoud Abbas och hans Fatah som

i dag hjälper Israel att slå ner alla protester på Västbanken. Fatah är för övrigt också

medlem av Socialistinternationalen…

I förhållande till socialdemokratins protester och de egna uttalandena om ” Israels övervåld” och i en situation där även vår egen lille karolin Carl Bildt till sist medger att Israel ”förmodligen” gör sig skyldig till krigsbrott, blir det då mer än genant att det israeliska arbetarpartiet kan fortsätta att vara en fullvärdig medlem av Socialistinternationalen! En global internationell sammanslutning av socialdemokratiska partier, där dessutom Ehud Barak verkar som en av dess vice presidenter. Denne Barak som nu alltså är Gazas bödel och som tillsammans med utrikesminister Livni och mutkolven Olmert omedelbart borde gripas och ställas inför krigsrätt i Haag. Denne Barak och hans arbetarparti kan alltså orimligt nog helt obekymrat sitta kvar i Socialistinternationalen.

”Det som händer i Gaza är tveklöst Israels ansvar och omvärlden måste tvinga Israel att sluta med attackerna”, säger SSU:s ordförande Jytte Guteland till tidningen Internationalen. Det mest lämpligaste från ”omvärldens” sida kanske då vore om socialdemokratin kastade ut den ansvarige bödeln Ehud Barak från den egna internationella organisationen? För vem annan än Barak är ansvarig för den ”massaker” som Guteland själv är så upprörd över? I skenet av de fosforbomber som Israel nu vräker över Gaza City avgörs i dag också om invasionen ska gå över från fjärranfall till närstrider, hus för hus, gränd för gränd. Amnesty International har redan rapporterat att israelerna tar hela familjer som gisslan när de nu bryter sig in i Gazas mer tätbebyggda delar. Gamla som barn, män som kvinnor, tvingas att stanna i sina hus, samtidigt som dessa förvandlas till militära värn.

Ska Israel försöka tränga in i Hamas kärnområden och gå in i närstrider, gränd för

gränd, hus för hus?

Inför de beslut som regeringen ska fatta står det också klart att det är Mona Sahlins partivän, Ehud Barak, som driver på för att armén inte ska stanna upp, som premiärministern Olmert antyder, utan att den i stället ska fortsätta och intensifiera sin inmarsch.

”Det är en skam för omvärlden att detta tillåts hända”, sa Guteland i intervjun med Internationalen och menade då Israels krig. Men nog är det också skamligt att låta Barak sitta kvar som den egna organisationens vicepresident?

Israeliska marksoldater hetsar upp sig med kampsånger i väntan på anfallorder…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Gaza, Israel, Palestina, socia

ldemokratin, Mona Sahlin, LO, Wanja Lundby-Wedin, Barak, Olmert, Livni

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,SDS1,Pol

AB3,

Andra bloggare: Svensson,Esbati,Jinge,Rawia Morra,Röda Malmö,Proletärbella,

Alliansupproret,Trotten,Motbilder,Loke,Annawester,

Full fart bakåt.

Kryssaren Germanica går inte längre för full fart framåt.

För de som inbillat sig att Europa och Sverige skulle kunna undvika de värsta följderna av den ekonomiska kollapsen i USA kommer de senaste siffrorna från hemmafronten som en chock. Vågen av nedläggningar, avsked och konkurser bara växer i omfång. Det är full fart bakåt som gäller. Experter påpekade tills nyligen att kryssaren Germania höll ångan väl uppe. Men november månad sköt den illusionen i sank. Den tyska industriexporten sjönk med hela 10,6 procent jämfört med november 2007, ett historiskt fall som saknar motsvarighet i landets efterkrigshistoria.

På nytt är mer än tre miljoner tyskar arbetslösa. Med de motreformer av arbetslöshetskassan som socialdemokraten Schröder drev igenom får nu massor av arbetslösa smaka på den nyliberala medicinen. Alla siffror i Europa visar samma sak- det bär av utför med hissnande fart. I dagarna tvingades Angela Merkel till ett delvist förstatligande av Commerzbank för att hindra banken att gå omkull. Den tyska storbanken Deutsche Banks chefsekonom Norbert Walter spår att landets BNP kan sjunka med 4 procent 2009.

Det låter kanske inte så mycket. Men med fyra procents produktionsbortfall talar vi inte längre om en recession utan något som ligger på gränsen till en depression. Den nedåtgående spiralen i Europa och Sverige blir allt svårare att bromsa upp med statliga stödpaket och bankakuter i takt med att den arbetande befolkningens reella köpkraft mineras. Det är inte stöd till banker och kapitalägare som kan bryta rutschen utför.

Den modell som styrt all ekonomisk politik de senaste 25 åren har gått in i väggen. Mer och allt större kapitalinkomster till de välbärgade och en allt större skuldsättning bland vanliga löntagare för att hålla konsumtionen uppe trots sviktande reallöner var modellen som nu blivit omöjlig att upprätthålla. Högre realinkomster för alla arbetande, med tonvikt på ordet högre, speciellt för de lågavlönade är den enda framkomliga vägen för samhället. Men det är en väg som kapitalägarna aldrig kommer att acceptera så länge de inte tvingas till det. Så vad väntar vi på ?

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,DN3,SDS,SDS1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Depression, Tyskland, Sverige, Arbetslösa,

Ehud Olmerts klarsynta ögonblick

–Israel kan aldrig omvandla väpnad styrka till strategisk säkerhet. Om det behövs kan vi vinna ett krig mot alla våra fiender samtidigt. Men om Isreal ska uppnå fred måste vi göra vad som undvikits i 40 år – dra oss tillbaka från ockuperat palestinskt territorium. Militära segrar och ockuperad jord är futilt. Säkerhet kan bara nås med politiska medel.

Citatet ovan är inte från en isolerad israelisk fredsaktivist. Det är Ehud Olmerts ord vid hans avgångstal i september. Hur stor dos Belladonna som för ett ögonblick öppnade hans ögon är osäkert. Säkert är däremot att han på nytt stängt dem och nu rusar fram på Gazaremsan som en blind tjur, krossande allt i sin väg.

Det är ännu oklart vilka exakta mål Olmert, Barak och Livni satt för Israels angrepp på Gaza. Att det bara handlar om att få stopp på Hamas raketbeskjutning av södra Isreal är det ingen som tror på. Allt tyder på att den politiska målsättningen är att helt och hållet slå sönder Hamas styre i Gaza och att döda så många som möjligt av rörelsens ledare och aktivister. Det kan kanske låta sig göras-rent militärt. Sedan kommer en förment neutral styrka, kanske Egyptisk-Fransk FN-trupp, att lämna över makten till Abbas Palestinska myndighet vars uppgift blir fångvaktarens.

För det handlar ju om ett fängelse, om än utan celler och tak. Det behövs ju inte. Det finns ändå ingen väg ut. Och ingen väg in för mat och andra förnödenheter. På Västbanken ser vi redan vilken roll Abbas polisstyrkor spelar. Alla solidaritetsyttringar med Hamas motstånd i Gaza förtrycks brutalt. Problemet för Abbas är att den palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken i allt större omfattning nu vänder Fatah ryggen.

-Håll er lugna och respektera överheten så kanske ni får ert livstidsstraff förkortat och släpps ut om 10 år.  Det är egentligen vad Israel, fängelsedirektören, och Abbas, fångvaktaren, säger till palestinierna i de reservat som de är hänvisade till att « leva » i.

Projektet är dömt att misslyckas. Man kan helt enkelt inte sitta på ett folk i decennier och måla upp en eventuell « fri » framtid, i en stat som närmast kan liknas vid ett kolonialt bantustan, utan att människorna försöker resa sig och göra motstånd med alla tillgängliga medel.

Olmerts korta insikt i det nödvändiga att lämna tillbaka all från 1967 ockuperad mark är det första steget till en verklig frihet för det palestinska folket. En egen stat är vad den stora majoriteten av dem drömmer om. För att den ska uppfyllas krävs all vår solidaritet med de som i dag lider under Israels tyranni. Upp till palestinierna själva att välja styre och samhällsform i en egen stat.

I Media: Dagens rena,Arbetaren,

DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,

ETC,DD,AB1,

Andra bloggar: Esbati,Jinge,Röda Malmö,Motbilder,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Gaza, Palestina, USA, Fatah, Hamas

I går ghettot Warsawa

– i dag ghettot Ghasa

De drevs samman som boskap. Piskades, föstes och drevs in i ghetton med pistolmynningar och maskingevär i ryggen. De behandlades ofta mycket värre än kreatur. De sparkade ner som kadaver redan innan de utmärglade dött i undernäring och sjukdomar.

Det var 1940 och de tyska nazisterna tvingade in Polens över tre miljoner judar i belägrade ghetton. ”Mit grundlichkeit”. För att  sedan lättvindigt kunna transportera dem som pestsmittade fän i de boskapsvagnar som  fick rulla in till förintelsen i Auschwitz-Birkenau, Chelmno, Gross-Rosen, Majdanek, Sobibór, Stutthof och Treblinka.

SS:s Brigadführer Jürge Stroop, som ledde attackerna på ghettot , står här i mitten

och ser på ett hus som stuckits i brand.

Om detta ska vi berätta, som Göran Persson framhöll. Men vi ska också berätta om motståndet. Senhösten 1942 var det helt klart för de från början upp till 400 000 judar som tvingats in i Warsawas ghetto att det inte var en resa till arbetsläger som väntade utan den slutgiltiga lösningen. Slutstationen var döden. När ledaren för ”samarbetsorganisationen”, Juderådet, Adam Czerniaków, fick klart för sig att en kvarts miljon av ghettots innevånare inte forslats till arbetsläger utan förintats i Treblinka, tog han livet av sig. Två väpnade motståndsgrupper bildades och tog över kontrollen från de judar som fortfarande trodde på samarbete. Den Judiska kamporganisation och den Judiska Militärunionen. De tvingades även att avrätta en del egna judiska samarbetsmän för att inte bli förrådda.

En SS-trupp i ghettot.

Motståndsmännen och de många motståndskvinnorna förde en hjältemodig kamp. De byggde bunkrar och underjordiska nästen som gömslen. De stred med enkla handeldvapen och molotovcocktails som enda vapen mot tyskarnas massiva truppinsatser med hundpatruller, maskingevär och eldkastare, vilka stack många av de trångbodda husen i brand. De miliser som kunde sättas upp under dessa fruktansvärda villkor kunde kanske sammanlagt inte räkna mer än 1000 personer. Det fanns helt enkelt inte mer vapen och då hade man ändå lyckats att organisera ett mindre samarbete både med den nationella polska ”Hemmaarmén” och det kommunistiska ”Folkets garde”.

Två ukrainska ”Askaris” som enrollerats i SS ser på sina döda offer.

Judiska ”banditer”,”Skjutna på fläcken”.

Nazisternas dödsskvadroner leddes av SS- och Polizeiführer Jürgen Stroop som stolt och mycket ”grundlich” skrev ner i sina, bevarade, rapporter om hur man jagade och fångade in de judiska ”untermenchen” och polska ”banditen”. Efter kriget blev hans flitiga och skrytsamma rapporter offentliga och han hängdes för krigsförbrytelser.

Gripna kvinnliga motståndskvinnor.

De judiska motståndsgrupperna hade hoppats på att få hjälp från de ”allierade”. Men denna uteblev och de kämpades ner. Ett fåtal överlevde och de flesta kom sedan att vara med i det Andra Warsawaupproret 1944. En av de överlevande, Marke Edelman, har berättat att det var eldkastarna som var nazisternas värsta vapen. ”Vi förlorade mot eldsflammorna, inte mot tyskarna”. Kämparna brändes helt enkelt ihjäl inne i sina skyttevärn. Varför de allierade inte på något påtagligt sätt försökte att undsätta de judiska miliserna är en fråga som inte är besvarad. Inte heller varför de aldrig bombade järnvägsrälsen till Auschwich-Birkenau och Treblinka, fast de mycket väl visste vad som hände vid dess ändstationer. Szmul Zygielbojm, aktiv fackföreningsledare och socialist, som hade skickats till London av Judiska arbetarföreningen i Polen, för att där representera arbetarnas sak, orkade inte med att leva med de allierades likgiltighet och sina kamrater öde, utan tog i protest sitt liv.

Gripna judar på väg att deporteras till koncentrationsläger.

I dag är Israels massakrer inne i ghettot Gaza inte bara en tragedi i sig. De är också avskyvärda därför att de ofta motiveras och rättfärdigas med de enorma offer och de nära nog outhärdliga minnen som judarna drabbades av i det antisemitiska Europa. Den fasansfulla slutsatsen för många judar – av krigets massutrotning – är att de endast kan överleva i en egen judisk stat.

”Judenrein” eller ”Judenfrei” var nazisternas dröm när de ville skaffa det germanska folket ”Lebensraum” (livsrum). När det sionistiska Israel i dag med våld, terror och död vill skaffa ”sitt folk” ett eget ”lebensraum” driver de kvadratmeter för kvadratmeter, vattenkälla för vattenkälla, bort det palestinska folket från deras olivlundar och byar. Israel – i namn av den europeiska antisemitismen och judeutrotningen – driver in ett annat folk i fattiga ”indianreservat” på smala remsor av ökensand. Vi ska akta våra tungor och inte missbruka ord. Israel begår inget nytt ”Holocaust”, ingen ny ”Förintelse”. Men med nya krigsbrott för varje dag, varje timma och varje minut driver man in ett folk i ghetton och landets väldiga militära övermakt används till ett vidrigt övervåld. För det palestinska folket är detta ett andra Nakba, ”Katastrofen”. Det är början på ett folkmord.

Skam då över dem som i namn av bland annat motståndskämparna från upproret i Warsawa missbrukar deras hjältemod till att torftigt skyla sin egen förnedring – sin egen rasism

För oss socialister innebär skiftet i det samhälleliga och politiska läget sedan 1970-talet en vånda. Den internationella arbetarrörelsen har i mycket utarmats och det är inte längre det sekulära PLO som leder motståndet mot Israels terror och krig. Men det betyder inte att vi ska tveka en enda sekund i vårt stöd för palestiniernas nationella motstånd. Även om kämparna inne i Gaza Citys vindlande gränder inte bär röda utan gröna pannbindlar och kanske ibland förespråkar ideologier som är helt främmande för oss är de i detta krig hjältar i kampen för en rättvis sak. I denna strid är deras sak också vår! De har samma rätt att göra uppror som judarna i Warsawas ghetto. De kallas av Israel och de gamla antisemitiska koloinalherrarnas länder för terrorister. Då med samma orätt som när SS:s bödlar kallade de polska kämparna för ”Undermenschen und banditen”.

Nu till veckoslutet demonstrerar vi som kan vår solidaritet med deras rättfärdiga motstånd!

Palestinska barn som flyr undan israeliska bombanfall i ghettot Gaza.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Palestina, Israel, Gaza

I pressen: AB1,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,SDS1,ETC,

Andra bloggare:Jinge,Esbati,Svensson,RödaMalmö,Motbilder,Trotten,RawiaMorras,Proletärbella,

På en av sina hemsidor har Aljazeera lagt ut flera viktiga videofilmer om vad som händer nu, liksom om de historiska sammanhangen. Ett fantastiskt material som med smärtsamma bilder visar Israels moraliska kollaps.

Aljazeera

På tidningen Internationalens blogg har Olof Palmes jultal från 1972 uppdaterats till att också innefatta Gaza. Läs mer: ”Vid dess rätta namn…”

“Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Palestina, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babi Jar. Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka, Hanoi, Falluja och Beirut. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza, julen 2008.”

Olof Palme om Israels illdåd julen 2008

.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Israel.Palestina, Gaza

I pressen: AB1,AB2,AB3,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,ETC,

Koldioxid ny källa för spekulationsfond

De som har pengar låter sig inte snabbt slås ned av dåliga nyheter från den finansiella fronten. I slutet av januari lanseras den första spekulationsfonden (hedge fund) för köp och försäljning av koldioxid. Nej , du läste rätt. Det handlar inte om utsläppsrätter som elbolag, stålbolag och andra stora företag fått sig tilldelade och som de kan köpa och sälja på den marknad som EU organiserat.

Nej det är ren spekulation som fonden, CF Carbon Fund som den ska heta, kommer att ägna sig åt. Fondens managers tänker spela på prisskillnader för koldioxiden på de två marknader som redan existerar, den ena i Europa, nämnd ovan, och den andra som skapades av kyotoprotokollet via vilken industrier i Nord bidrar till en « ren » produktionsteknik i fattiga länder och i utbyte får rätt till högre utsläppskvoter. De glada spekulanterna räknar med att marknaden kan värderas till 100 miljarder dollar och tänker starta fonden med ett eget kapital på 50 miljoner dollar och säger att avkastningen kommer att ligga kring 20 procent per år.

Om det infrias kommer kapital att strömma till i strida floder. Ingen kapitalist med självaktningen i behåll kan motstå 20-procentig vinst. Det är naturligtvis skamligt att skrupulösa spekulanter ska tjäna pengar på den fortsatta förstörningen av vår biosfär. Det är skandal att rika krösusar tillåts spekulera i vad som kanske är det största hotet mot allas vår framtid. Men inget kan förvåna när det kommer till vad profithungriga kapitalister är beredda till. De borde hängas upp i de julgranar som ännu inte plundrats.

I Media: DN,DN2,Arbetaren,AB,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Klimat, Koldioxid, Spekulationsfonder,

Några veckor före jul fick jag en inbjudan att ”vinterprata” i P4 Radio Göteborg. Resultatet går på gammalmedias vis ut i etern nu på fredag 9.00 – 10-00. För de av våra läsare som har tid och lust att lyssna går det bra att göra detta var som helst. Naturligtvis med datorns hjälp. Vill du höra lite bra musik, lättsamt prat om barndomsminnen, fornhistoria och Volvo. Vrid då in dig eller klicka in dig på:

www.sr.se/Goteborg/

I går Guernica

– i dag Gaza

En lång eftermiddag för några år sedan gick jag runt i det Picassomuseum som finns i Paris. Här finns en del av hans verk utställda i ett vackert, vitt hus från 1700-talet. Genom en vandring upp genom fyra våningar kunde man studera alla förarbeten till det som blev den berömda monumentalmålningen Guernica. I svart, vitt och grått, med eldbränder och sönderfallande hus gick det att följa Pablo Picassos raseri och ursinne. Dödskriet från hästen, en kvinna med sitt döda barn till vänster, en annan kvinna under tortyrlampan till höger. Bakom det vackra husets oskuldsfulla fasader finns några av de mest smärtsamma bilder som någonsin målats.

Guernica…

Det enorma originalet målades med dagstidningar som underlag. De tidningar där han läst om hur historiens första flygbombningarna mot civila hade spritt död och fasa omkring sig. Det var 16 30 på eftermiddagen den 27 april 1937 som Spaniens kuppgeneral Francisco Franco lät den tyske översten von Richthofen, befälhavaren över den fruktade Kondorlegionen, pröva sin Junker- och Heinkelplan, i en terrorbombning av civila.

Vid ingången till Säkerhetsrådets entre i FN:s byggnad på Manhattan hänger en storslagen replik av Picassos mästerverk. Det var här den dåvarande utrikesministern Colin Powell motiverade USA:s angreppskrig mot Irak och av president Bush tvingades att ljuga om att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. För skams skull skyldes målningen med tunga draperier. Jag undrar om Säkerhetsrådet kunde se hettan i dess bilder när det natten till i dag gick in till sitt möte?

Gaza…

För Gaza är vår tids Guernica. Om även vi för ett ögonblick blundar för Israels roll, som ockupationskraft med etnisk rensning som mål under 60 år av rasism, förstörelse och krig. Ja, även då blir Israels militära raseri fullständigt vanvettigt. Regeringen säger sig slå tillbaka mot det palestinska motståndets raketanfall. Men under de senaste sju åren har bara ett tjugotal israeler dödats. Alltså inte mer än vid en svår bussolycka. Under de senaste dagarnas blixtkrig är antalet dödade palestinier snart 700 och skadade 3 000. Vid en snabbt skattad jämförelse mellan hela Gazas befolkning och Stor-New York innebär detta att ghettot Gaza under en dryg vecka har utsatts för fem vansinnesattacker i samma storleksordning som 11 september 2 001.

I Sverige var det för några veckor sedan stor uppståndelse i Malmös Rosengård. En liten källarmoské tvingades att stänga. Den kommunala myndigheten var helt handfallen och en del ungdomar blev rasande. Idiotiskt nog slängde de också sten mot ambulansmän och brandpersonal. De sköt också iväg en del förtida nyårsraketer. Om jag minns rätt skadades två brandmän mycket lindrigt. Oavsett kommunens urbota tafflighet var polisen naturligtvis tvungen att på något sätt ingripa mot stenkastningen.

Rosengård. Soprum…

När vi ser bilderna bilderna på alla Gazas döda. Nu senast i morse på alla de människor som inne i en FN-skyddad skola lemlästats och slitits sönder av Israels tunga artillerield. Då blir frågan: Hur skulle Israel ha hanterat de små upploppen i Rosengård? Kanske inte med allt vad man har av artilleri, stridsflyg, Apachehelikoptrar, droner och krigsfartyg. Men åtminstone med några kirurgiska missiler ( riktade mot källarmoskén! ), ett hundratal stridsvagnar och några tusen man infanterisoldater…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Gaza, Israel, Guernica, Rosengård, Terrorbombningar, FN:s säkerhetsråd

I pressen:AB1,AB2,AB3,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,SDS2,SDS3,

Andra bloggare:Jinge,Svensson,Esbati,Trotten,RödaMalmö,Proletärbella,

Medias moraliska kollaps.

Europeiska och i ännu högre grad amerikanska media  visar upp ett ofantligt moraliskt förfall. Allt görs för att skyla över och ”förklara” det uppenbara. Israel begår grova krigsförbrytelser. Men drakar som New York Times och Washington Post förmår inte skriva en enda artikel om vad som nu sker utan att Hamas raketer jämställs med den israeliska arméns tunga bombardemang.

-Hamas bröt ju vapenvilan och får skylla sig själv eftersom de inte vill förhandla, påstår media.Vid sidan av att det är en lögn är det inte heller ett brukbart argument. De senaste 10 åren har enligt israeliska källor sammanlagt 20 israeler dödats av Hamas raketer. Israel dödar 600 palestinier som en kollektiv vedergällning för en dödad israel. Det var dessutom inte Hamas som bröt vapenvilan. Den 4 november dödades sex palestinier av israeliskt flyg och den 14 november attackerades Gaza på nytt. Hamas raketer började falla efter den 14 november. Vad gäller att prata med varandra är det Tzipi Livni som dagligen upprepar att hon ”talar inte med  terrorister”.

För att verkligen se medias hyckleri och falska objektivitet kan vi för ett ögonblick tänka oss att det omvända skedde. Som genom ett trollslag blir Hamas raketer precisionsbomber som dödar 20 israeler för varje dödad gazabo. Tänk efter igen. Vad skulle hända och hur skulle rubrikerna i västerländska media se ut ? Inom 48 timmar skulle USA lägga en bombmatta över Gaza och Sarkozy, Kouchner, Merkel och vår egen Kalle Stropp extatiskt vifta på svansen. Men som sagt, det var bara ett tankeexperiment. Under tiden fortsätter bomberna att falla över Gaza och våra media vrider händerna i förtvivlan över hur svårt det är att ta ställning mellan förtryckare och förtryckta när de senare är araber. Kan det möjligen bero på en grundmurad islamofobi?

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Hamas, Gaza, Palestina,

Bloggåret 2009 startar

Kära läsare,

Det är slut på helgerna. Tack för det. Det har verkligen kliat i tangentfingrarna. Nu är det dags igen. Ett nytt bloggår öppnar sig. Vi ska som vanligt göra vårt bästa för att hänga ut ansvariga för det hårda förtryck som under 2009 blir vardag för många.

Det blev ingen tårta

Men först ska jag hänga ut alla flaggviftande journalister. Småkronorna ska ju inte hängas ut. De spelade en fantastisk ishockey. Men de hysteriska sportjournalisterna lär sig tydligen aldrig. Det är alltid samma blågula fanfar som trumpetas ut, som om svenskheten vore en garanti för vinst. Egentligen var det ingen idé att spela matchen. Vinsten var redan given.

-I natt tar vi Guld, skrev den ene.

-Småkronorna är bättre i allt, skrävlade den andre.

-Hurra, Guldet är vårt, skriade den tredje.

Och så vidare. Vilken tur att dessa narrar inte analyserar och kommenterar annat än sportevenemang. Kanadas juniorer har alltid (nästan) vunnit VM. Kandas juniorer kommer alltid (nästan) att vinna VM de närmaste 25 åren. Det är normalt och det handlar om slagstyrka. Inte muskler. Men tiofallt fler aktiva juniorer att välja bland. Och hundrafallt större finansiell uppbackning av juniorhockeyn. Svårare är det inte. Men det fattar inte den som ser världen genom blågult filter.

I juldagarna förlorade en hop stenrika personer sammanlagt 350 miljarder kronor. Alla var de « offer » för « finansgeniet » Bernard Madoff. Här kan man inte annat än glädjas. Krösusar med miljoner att investera lät sig lockas av Madoff som i ur och skur lovade tio procents avkastning. Ingen fattade eller ville fatta att det handlade om ett enkelt pyramidspel. Siste investerarens pengar användes till att betala de tio procent som de tidigare deltagarna väntade sig. Inte ett öre investerades i vare sig industri eller finans. En del hamnade i Madoffs fickor och resten i tioprocentig utdelning. Just därför kan man glädjas. Madoffs pyramidspel hade ingen som helst inverkan på den verkliga ekonomin, ingen vanlig arbetstagare med normal lön  drabbas . När sen Madoff inte hittade fler som ville delta föll naturligtvis hela schemat samman som ett korthus.

Mitt under julhelgen passade de zionistiska hökarna i Israel på att invadera Gazaremsan och sprider nu död och lidande bland palestinierna bosatta i det gigantiska fängelset Gaza. Varje rättskännande människa kan inte annat än önska Israel ett gruvligt nederlag och att 2009 blir ett år det palestinska folket kan se tillbaka på med glädje. Tyvärr ser det just nu becksvart ut. Motståndet på Gaza behöver allt vårt stöd. En massiv mobilisering kan sprida hoppets ljus i natten.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Ishockey, Madoff, Palestina, Israel