Bankerna tigger på nytt.

Alla amerikanska investeringsbanker, med Merrill Lynch i spetsen, försvann under hösten, endera in under statens breda vingar eller köptes upp för en liten slant av Bank of America. Krisen fortsatte sin väg in i andra sektorer och många ekonomimedia ansåg att det värsta var över för bankernas del.

Merrill Lynchs stolta tjur kastrerades och sitter nu under korkeken

Men aj, vad de bedrog sig. Nu står de där igen med mössan i handen och ber om miljarder hit och miljarder dit. Privata kapitalägare vill inte satsa på bankerna av en enda orsak. Ingen, absolut ingen, vet hur stora förluster som ruvar i bankernas balansräkningar. Därför ställer de sig i kö framför finansminister Hank Paulsons dörr och begär mer skattepengar för att rädda aktieägarnas kulor.

Men varför vet ingen hur stora förluster som bankerna sitter inne med ? Det är en lång och tekniskt komplicerad historia. Men i korthet heter den- sagan om derivaten. Stanna kvar, det är inte ”någon med dig skämta aprilo”.

En bank styrs normalt av vissa regler som gäller internationellt. Exempelvis måste det egna kapitalet utgöra minst 8 procent i förhållande till bankens utlåning. Detta för att kunder under normala tider ska kunna få tillbaka sina pengar när de så vill. Men sedan mitten av 80-talet har kravet på det egna kapitalet kringgåtts genom att vissa bankaktiviteter tagits bort från bankernas balansräkning- de har med en fakterm blivit off-balanceprodukter. Har du hört talas om derivathandel ? Det är alla dessa finanspapper med konstiga bokstavskombinationer, som CDS och CDO, och som just är off-balance. I korthet är de papper i vilka bankerna buntar samman hundratals lånekontrakt, gör om dem till obligationer med funktion att försäkra ägaren mot konkurser och andra återbetalningsstopp. Dessa kontrakt, derivatpapper, säljs och köps inte på en marknad som ger dem ett pris utan over-counter-(över disk), som det heter, det vill säga mellan två parter, två banker eller en bank och en annan finanspartner.

När nu botten gått ur marknaden för derivatpapper finns det ingen marknad som kan prissätta dem. Bankerna sitter helt enkelt på CDOs och andra derivatpapper som ingen vet värdet av. Kan man inte prissätta ett värdepapper då kan det vara helt värdelöst eller värt bara hälften eller en tredjedel av vad man tänkt sig. Ingen vet. Därför är det heller ingen som kan utvärdera hur pass stora förluster bankerna drabbats av. Hittills har världens banker skrivit av tusen miljarder dollar i förluster och nu börjar experter i USA befara att ytterligare tusen miljarder dollar i förluster väntar runt hörnet.

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve

Det verkar nu som att den amerikanska centralbanken FED kommer att skapa en kopia av den svenska bankakuten från nittiotalets början. FED och den amerikanska regeringen kan gå in och prissätta de derivat som drar bankerna mot botten, skapa en bankakut som köper alla dåliga papper från bankerna och därmed sanerar deras balansräkningar. Sedan hoppas finansmyndigheterna att det privata kapitalet på nytt ska strömma in i bankerna, eftersom deras « svarta hål » flyttats över i offentlig ägo. Bingo för kapitalet. Allmänheten varnas dock för ficktjuvar som setts stryka kring i omgivningarna.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS,AB,

Andra bloggar:Svensson,Alliansfritt,Sverige,Esbati,Rawia,Motvalls,

Ekonomikommentarer,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Banker, Bankakut, CDO, CDS, Spekulation, Merill Lynch

Bort dör din hjord

Bort dör dina fränder

Själv dör du även

Men ett vet jag

Som aldrig dör:

Domen över död man

( Havamal )

I skenet av dödsbränderna i Gaza och innan askan från FN:s högkvarter i området har hunnit kallna höll Bush sitt sista tal till den amerikanska nationen. Hans ”fredsprocess” i Mellanöstern, efter det storslagna mötet i Annapolis för ett år sedan, har samtidigt inte bara gått i stå utan helt förkolnats. Själv vill han gärna att eftervärlden ska minnas honom för att hans ”gärning präglats av att försvara den nationella säkerheten sedan den 11 september 2001”. Men eftervärldens dom över denne man, när han själv, hans fränder och hans hjord är döda, kommer nog att ristas på ett helt annat sätt än han tänkt sig.

Apokalypsen för palestinierna, som nu iscensätts med amerikanska vapen och med amerikanskt stöd, blir en av hågkomsterna av denne vedervärdige man från Texas. I en rimlig jämförelse mellan New York och Gazaremsan, sett i förhållande till befolkningen storlek, har de utsatta palestinierna, inträngda i sitt ”friluftsfängelse”, nu drabbats av tio attacker i nivå med den 11 september 2001. Men palestiniernas jordiska helvete berör inte denne man. Hans tro, hans filosofi, hette det i natt, är att livet präglas av ”en kamp mellan det goda och det onda” och då tycks det onda, de döda palestinierna, säkert inte vara mer värda än några ihjältrampade kackerlackor, som det hette i en berömd deklaration av en israelisk befälhavare…

I propagandan försöker Israel/USA/EU att komma undan alla frågor om massmorden i Gaza genom att demonisera Hamas. De israeliska massmorden framställs som om vore det ”ett krig mot terrorismen” eller ett ”krig mellan två parter”. Till TV4:s Lasse Bengtsson sa exempelvis Fredrik Reinfeldt att ”Det är två parter och det låter sig inte göra att fördela någon skuld”, Han vägrade helt att fördöma Israels massmord. Ofta framställs Hamas hemmabyggda små raketer och dess handeldvapen som lika förödande som bombningar och fosforbränder över hela stadsdelar i Gaza. En tidning som Washington Post visar på sin nätsida ett bildspel av smått nordkoreanska mått, där foton arrangerats så att de ger ett intryck av ett krig mellan två jämnstarka militära styrkor. Den patetiska Jan Björklund kunde stå på tå i partiledardebatten och med upphetsad målbrottsröst anklaga Hamas för att vara ansvarig för allt…

I dag lägger jag här ut en artikel av Tariq Ali som visar på dubbelmoralen i denna mediala och politiska demagogi. Han diskuterar också det palestinska motståndets strategier. Ali är en legendarisk antikrigsaktivist i England, författare till både skönlitteratur och många värdefulla politiska böcker. Han var under många år en ledare för Fjärde Internationalen. Sedan länge är han politiskt oberoende men genom bland annat sina ställningstaganden i redaktionen för New Left Review vet vi att han i stort är i samma politiska kraftfält som tidigare. Eftersom det är fredag kan detta lite längre stycke kanske bli till stimulerande helgläsning. Inte minst för läsare i delar av Norrland där man inte kan vara ute så länge innan nästippen trillar av. I Pajala är det minus 30.2 och i Vilhemina är termometern just nu nere i minus 36.9. Utanför min egen vindskammare här uppe i Alefjäll är det bara minus 8…

Den sista nyheten jag läser är att PLO:s ledning, likt gamar nu har slagit sig ner och är ute och rotar bland lik och aska i fasornas Gaza för försöka ta över makt och framförallt för att plocka åt sig mera av de ekonomiska bistånd som man hoppas på. Fy fan! Äcklet stockar sig i halsen!

Översättningen är min egen så jag får stå för de skavanker som finns. Artikeln är hämtad från den brittiska tidningen The Guardian och är något förkortad.

Tariq Ali – ”Ur askan efter Gaza?”

Stormanfallet mot Gaza var planerat sedan sex månader tillbaka och det genomförs med perfekt timing för att kunna hjälpa regeringspartierna att segra i de kommande israeliska valen. I det cyniska valet mellan högern och yttersta högern i Israel är de döda palestinierna valpropaganda /…/ Som ett resultat av den offentliga apatin och likgiltigheten (för massmorden), blir följden av den senaste attacken att känslorna kommer att flamma i alla muslimska samhällen världen över och öka medlemstillströmningen för precis de organisationer som Västvärlden säger sig bekämpa i sitt ”krig mot terrorn”.Blodbadet i Gaza reser vidare strategiska frågor för bägge sidor, frågor som relateras till den senaste tidens utveckling. Ett faktum som måste konstateras är att det inte finns någon ”Palestinsk myndighet”. Det har heller inte funnits någon. Osloavtalet, som rakt igenom var en katastrof för palestinierna, skapade osammanhängande och skrumpna palestinska getton, under en ständig övervakning av en brutal makt. PLO, en gång en skattkammare för ett palestinskt hopp, blev nu inte mycket mer än en ödmjuk mottagare av pengar från EU.

Tariq Ali

I Väst upphör entusiasmen för demokrati när de som vinner valen opponerar sig mot den egna politiken. Väst och Israel gjorde allt för att Fatah skulle kunna ta hem en seger: Palestinska väljare blev satta på plats med en hel konsert av hot och mutor från ”Det internationella samfundet” i en valkampanj där medlemmar i Hamas och andra oppositionella rutinmässigt blev internerade och förödmjukade av Israels militär (IDF). Valmaterial konfiskerades och förstördes. Pengar från USA och EU kanaliserades till Fatahs kampanj och kongressmän från USA hävdade att Hamas inte skulle tillåtas att ställa upp.

/…/ En folklig längtan efter att sopa undan tio år av korruption, översitteri och hot från Fatah visade sig vara större och starkare än allt detta. I hela den ”atlantiska världen” sågs detta av härskare och journalister som ett illavarslande tecken på stegrad fundamentalism, och ett fruktat slag för planerna på en fred med Israel. Finansiella påtryckningar sattes omedelbart in för att tvinga Hamas att inta samma hållning som det parti, vilket nyss hade blivit besegrat i valen. Opåverkade av den Palestinska myndighetens girighet och beroende, med underdåniga representanter och poliser som bara berikade sig själva samtidigt som de samtyckt till en ”fredsprocess” som bara fört med sig mer konfiskation av jord och hem, med ökad misär för befolkningen. Opåverkade av allt detta kunde Hamas visa ett alternativ i praktisk handling. Utan rivalens resurser kunde man sätta upp och driva hälsokliniker, skolor, sjukhus, yrkesskolor och välfärdsprogram för de fattiga. Hamas` ledare och kadrer levde spartanskt, inom räckhåll för vanliga människor.

Lokalvalet i Beit Sahour

Det är dessa svar på vardagens behov som har gett Hamas en bred bas för sitt stöd – inte att man dagligen reciterat verser ur Koranen. Hur mycket dess sätt att leda den andra Intifadan har ökat trovärdigheten är mindre klart. Dess väpnade attacker på Israel, liksom Fatahs Al-Aqsas martyrbrigader och Islamiska Jihad, har varit vedergällningar mot en långt mer dödlig ockupation än några aktioner som de någonsin har genomfört. I förhållande till den död som kommit från Israels militär har de varit få och det har varit långt emellan. Assymetrin blev fullt exponerad under Hamas ensidiga eldupphör, som inleddes i juni 2003 och bibehölls under sommaren trots Israels kampanj med räder och arresteringar, där omkring 300 kadrer greps på Västbanken.

19 augusti 2003, sprängde en självproklamerad ”Hamas-cell”,  förkastad och förnekad av ledningen, en buss i västra Jerusalem, vilket Israel svarade på genom att omedelbart låta likvidera Ismail Aby Shanab, som varit chefsförhandlare för vapenvilan. Hamas svarade i sin tur. I gengäld upphörde den Palestinska myndigheten och arabstaterna med sitt ekonomiska stöd till dess välfärdsprogram och i september 2003, förklarade EU att hela Hamasrörelsen var en terroristorganisation – efter ett krav från Tel Aviv som funnits sedan länge.

Vad som verkligen utmärkt Hamas i en hopplöst ojämn kamp, är inte att man låtit självmordsbombare spränga sig i luften, vilket har blivit tillflykten för en del andra konkurrerande grupper, utan dess överlägsna disciplin – demonstrerad av dess förmåga att under det senaste året driva igenom en självproklamerad vapenvila med Israel. Att döda civila är något som alltid ska fördömas, men eftersom det är Israel som framförallt gör detta, exponerar euroamerikanarnas kriminella jargong bara dem själva. När det gäller mördandet är det Israels järnhäl som utan uppehåll trampar in i Palestina med en modern armé utrustad med jetflygplan, stridsvagnar och missiler i det längsta militära förtrycket i modern historia.

”Ingen kan förkasta eller fördöma en revolt från ett folk som har levt under militär ockupation i 45 år”, sa förre chefen för Israels militära säkerhetstjänst 1993, general Shlomo Gazit, 1993. EU:s och USA:s verkliga missnöje med Hamas är att man vägrade att acceptera kapitulationen med Osloavtalet och har motsatt sig varje följande ansträngning, från Taba till Geneve, att förmedla deras katastrofala budskap till palestinierna. Västs prioritet sedan dess har hela tiden varit att bryta detta motstånd. Att upphöra med allt ekonomiskt stöd till den Palestinska myndigheten ( efter Hamas valseger ) har varit en knölpåk för att försöka slå ner Hamas och tvinga fram underkastelse. Man har också förstorat upp Abbas presidentmakt – han som för övrigt helt offentligt, på samma sätt som Karzai i Afghanistan, handplockades av Washington – på bekostnad av den lagstiftande makten.

Inga seriösa försök har gjorts för att förhandla me det valda palestinska ledarskapet. Jag tvivlar på att Hamas snabbt skulle kunna ha underordnats Israels och Västmakternas intressen, men man skulle inte ha varit utan föregångare. Hamas programmatiska arv är bundet till den mesta fatala svagheten i den palestinska nationalismen: tron att de politiska val som finns antingen är att helt och hållet avvisa existensen av Israel eller att acceptera, hålla till godo, med en femtedel av de sönderslagna spillrorna av ett land. Från en maximalistisk fantasy i det förra fallet till en patetisk minimalism i det andra. Den vägen är inte alltid så lång. Det har Fatah visat.

Hamas emblem

Testen för Hamas är inte om man kan läras upp till att tillfredställa opinionen i Västvärlden, utan om man kan bryta med denna helt invalida tradition. Alldeles efter Hamas valseger i Gaza blev jag offentlig tillfrågad av en palestiner vad jag skulle göra i deras ställe. ”Upplös den Palestinska myndigheten och sluta med önskedrömmar” var mitt svar. Ett sådant beslut skulle ge den palestinska nationella saken rätt proportion, då med kravet på att landets resurser ska delas lika, mellan två befolkningsgrupper som är lika i storlek. Inte 80 procent till den ena och 20 till den andra, en situation som inget folk med självrespekt i det långa loppet skulle acceptera. Det enda acceptabla alternativet är en enda stat gemensam för judar och palestiner. En stat där sionsismens utmätningar lämnas tillbaka. Det finns ingen annan väg. /…/

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Hmas, Tariq Ali, Palestina, Gaza, Israel, Bush, Reinfedlt

I pressen: DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,SDS2,ETC,Pol,Pol1,

Andra bloggare:RödaMalmö,Motbilder,Rawia,Svenson,Esbati,Jinge,Alliansupproret,

Stoppa Statsterrorismen!

Palestina i lågor…

Rafah tidigt i morse. Attacken nu mot FN:s högkvarter i Gaza är

uppenbart medvten och planerad att sammanfalla med Ban KI-Moons

besök. Stoppa statsterroristerna!

SOURCE: London Times, 5 May 2006, titled, Truth in Mapping

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekomomi, Gaza, Israel, Palestina, Hamas

I pressen: AB1,AB2,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,DN3

Andra bloggare: Svensson,Jinge,Motbilder.Rawia,RödaMalmö,Spånbinge,Esbati,

Varför ska riskkapitalister

bestämma över våra liv?

Vintermörkret och storvarslen lägger sig över Sverige. Först avskedar verkstadsindustrin. Nu sätter regeringens ”arbetslinje” sina tydliga spår och över 200 000 människor är i öppen arbetslöshet. I logik med marknadsekonomins sjuka system varslas sedan i ett första steg mängder med anställda inom vården. På Karolinska i Stockholm. Sahlgrenska i Göteborg och på Universitetssjukhuset i Örebro försvinner tusentals händer som så väl behövs inom den eftersatta vården.

I riksdagens partiledardebatt står Fredriks Reinfeldt, till synes aningslöst, och säger att han förstått att AB Volvo skapat vinster på nästan 60 miljarder under bara fyra år. ”Då får de ta ansvaret”, säger han lite förmanande. Men hade han lyssnat på de fackliga protesterna i Göteborg, Skövde, Köping och Umeå hade han också fått veta att dessa pengar hamnat i de lystna aktieägarnas fickor. Vi har fått precis den dans kring guldkalven som han och hans parti vill ha. Under mina första år på Volvo hävdade ledningen att ”människan skulle vara i centrum”. I dagens affärsplaner är denna tanke helt borta. Utöver kortsiktiga investeringar skriver man och pratar ständigt om nyliberalismens älskade ”shareholders value”. ”Vi måste tillföra aktieägarna ett värde”, säger cheferna på sina personalmöten. I AB Volvos fall har detta inneburit att aktieägarna fått alla vinster i utdelning. Ja, häpnadsväckande nog med råge. Mot denna bakgrund lägger jag ut ett  lätt redigerat manus från ett stycke av min timma i  ”Vinterpratarna” som förra veckan sändes i Göteborgs lokalradio. Varför ska vi överhuvdtaget acceptera avsked från nödvändiga verksamheter? Varför ska en riskkapitalist som Christer Gardell från Volvo bestämma över våra liv?

”Här kan det vara bra med historisk belysning. För några år sedan fick jag en möjlighet att skriva en bok om ”Hisingens historiska marker”. Inte minst grävde jag då ner mig djupt i arkeologernas undersökningar av stenålders- och bronsåldersbosättningarna i vår region. Den mest fängslande tanken var att veta att de nästan till hundra procent var samma människor som oss. En del lever nog med vanföreställningen att detta var en sorts råborstade grobianer där mannen vrålande, med en påk i handen, släpade runt sin kvinna i håret och bankade ihjäl allt i sin väg.

Men de hade samma begåvning och samma skaparkraft som oss. Samtidigt som de levde under andra materiella och samhälleliga villkor. Exempelvis hade de inte vår tidsuppfattning och de kunde ingenting om data eller telefoni. Sin begåvning och händighet använde de till att förbättra och förenkla verktyg, vapen, jaktredskap, kläder, skor, bostäder och matlagning. De visste när hjortarna skulle komma ut i hagen i gryningen och när laxen skulle gå upp i Göta Älv. Men om vi nu sträckt ut oss på rygg i en solig ekbacke och pratat med dessa människor, skulle vi aldrig, om vi så höll på i veckor, kunna förklara vad en kompbank är. För att inte tala om varför man varje dag ska börja arbeta 6.42 och sedan dela in sin dag i sexminutersperioder.

Framförallt skulle vi aldrig kunna förklara vad varsel eller arbetslöshet är. Varför några dugliga båtbyggare helt plötsligt bara skulle göra ingenting och varför man då sedan skulle säga att då får också en del av dom som tar hand om de sjuka och mycket gamla inne i långhuset, också sluta med detta. Eftersom nu båtbyggarna är arbetslösa. Om vi sedan berättat att hos oss får sjuksköterskor sluta vårda bara för att bilbyggarna avskedas då skulle de definitivt ha trott att vi blivit skvatt galna.

Den avgörande skillnaden mellan våra samhällen är helt enkelt att vi människor inte längre själva bestämmer över vad vi vill ha gjort. Vi har lämnat över makten till marknaden eller den fria marknadens ”Osynliga hand” som det heter. Nyliberalismen är en primitiv religion som säger att det vi ska rösta på i valen är osynligt – att det är en hand som inte går att se. Religionsstiftaren själv, gammelliberalen Adam Smith, menade att det var egennyttan mer än samarbetet som gynnade samhällets välstånd.Det skulle helt enkelt vara bagarens egennytta som gör att vi får bröd på bordet. Vad Smith glömde är att till sist så blir även den glade bagarn utslagen av stordriften och måste sälja sin arbetskraft till Storbageriets hänsynslösa ägare. Ja, en vacker dag tvingas även den glade bagarn att gå på en usel A-kassa eftersom Jättebageriet slagit ut Storbageriet…

Gammelliberalen Smith glömde även att det är profitörernas jakt på räntor som gör att vi får finanskrascher och att det är vapenfabrikörens egennytta som bidrar till att vi får krig. På samma sätt är det oljebaronernas egennytta som gör att vi hotas av ett klimatskifte.

Nej. Den ”Osynliga handen” leder människan in i en återvändsgränd. Vi ska inte skänka bort pengar till Ford eller till den bank som äger panterna för Volvo Personvagnar. Inte heller ska staten tillfälligt ta över konkursboet, fixa till det för att sedan mer eller mindre ge bort det till nya lystna och giriga privata händer. Inte ens ett rovdjur som den bespottade hyenan är så dum att det litar till den ”Osynliga handen” när hon jagar. Hyenan är på samma sätt som vargen ett klokt djur som på ett intelligent sätt samarbetar i sin strategiska jakt på bytesdjur. Varför ska vi människor vara sämre och tro att vi kan skapa välfärd genom en planlös och vansinnig jakt på räntor? Nej, självklart ska Volvo och Saab socialiseras i mening att sociala behov och nytta är det som ska skapas av fria samverkande producenter. Om jag nu får använda så gamla fina ord. Volvo är en del av Allemansrätten. Som skogarna och havet – och älven. Volvo är ett verk av fyra generationers göteborgare. Volvo tillhör oss alla.

Nej, jag vill ha en tydlig och bestämd hand som kan peka framåt och visa vägen. En demokratisk socialistisk planhushållning är den enkla mycket jordiska sak vi måste kämpa för . Där vi inte överlämnar vår framtid åt marknadsliberalismens osynliga händer. Därför att det är dess hårda nävar som i dag stryper vår välfärd.

PS: För den som har tid och lust finns hela radioprogrammet på sr.se, sedan P4. Fortsätt med ”Lyssna igen”. Sedan får du gå till fredagen 9,1, 01. Sändningstid 9 00 – 10 00. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, arbetslöshet, regeringen, Reinfeldt, massavsked, storvarsel, Volvo, stenåldern

I pressen:AB1,AB2,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,SDS2,AB3,AB4.

-Israel vill inte ha fred

I dagens Le Monde finns det en intervju med Rafie Husseini, som är Mahmoud Abbas kabinettschef i den Palestinska Myndigheten. Vid sidan av Fatahs vanliga retorik om viljan till fred med Israel och USAs och EU’s ansvar för att sätta press på Israel, finns det ett par stycken i intervjun som är mycket intressanta vad gäller Fatahs syn på framtiden.

Här följer en översättning till svenska som jag själv gjort.

-Israel vill driva oss till en tredje intifada

Le Monde: Tror ni att kriget har till syfte att störta Hamas ?

Husseini : Kriget har inte bara det militära målet att försäkra sig om att Hamas inte längre kan avfyra raketer. Det har också ett politiskt mål. Israelerna vill bli fri Gazaremsan genom att lämna över den till Egypten, något Egypten inte vill veta av. För att uppnå det försöker Israel öppna Rafahövergången (till Egypten) utan att respektera ingångna avtal och stänga alla gränsövergångar till Israel. På så sätt bryts alla band mellan Gaza och Västbanken och då kan man glömma allt tal om en Palestinsk stat.

Le Monde : Är det redan för sent att skapa en sådan stat ?

Husseini : Israels bosättningar gör det allt svårare att bilda en (palestinsk) stat. En total separering av Gaza och Västbanken gör det omöjligt. All detta hänger nu på den nya amerikanska administrationen. Den måste sätta press på Israel annars kan Annapolis-processen, som nu ligger på reanimationsakut, dödförklaras.

Le Monde : Finns det enligt er en vilja till fred från Israels sida ?

Husseini : Det verkar inte så. Israelerna svarar inte på Mahmoud Abbas närmanden. De föredrar Hamas eftersom det är lättare att ha att göra med militanter som de kan kalla terrorister som inte vill ha fred. Hela det israeliska ledarskapat, samtliga personligheter, tror inte på en Palestinsk stat. Vad de vill är att driva bort befolkningen och lägga beslag på maximalt med land. Men en palestinsk statsbildning på bara en bit av Västbanken är inte acceptabelt.

Le Monde : Vad vill då Isreal enligt er ?

Husseini : De vill driva oss till en tredje intifada. De vill inte veta av Mahmoud Abbas närmanden som generar dem. Vad de verkligen vill är att skapa en situation där de kan säga : « Nu räcker det » och sedan göra på Västbanken vad de gör på Gaza i dag.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS,AB,ETC,

Andra bloggare: Svensson,Röda Malmö,Roya,Alliansfritt Sverige,Motvalls,

Esbati,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Palestina, Hamas, Abbas, Västbanken, Gaza

Räddningsplan för

Jobben

Välfärden

Miljön

Varslen fortsätter att vräka sig över Sverige. 1 000 anställda ska bort på Alfa Laval. 1200 på Telia och nu nya storvarsel på Volvo Lastvagnar. På Volvo där jag själv tidigare har arbetat i 27 år och där många vänner och familjemedlemmar har sina rötter, där plågar ledningen nu ytterligare sina anställda med ännu ett varsel. Våra vardagsliv rivs itu. 1 600 metallare ska vräkas undan. Umeå 610 Göteborg 350. Skövde 400. Köping 200, På Volvo Umeå är det dessutom 60 tjänstemän som ska skyfflas undan.

Volvo Lastvagnars huvudkontor. Här sitter ”herrarna”, vippar med lackskorna, läser av börsen

och fattar sedan sina kortsiktiga beslut om att skyffla bort tusentals arbetare…

På Volvo hänvisar ledningen som tidigare till att marknaden för tunga lastvagnar är som en flämtande stearinstump. På grund av alla annulleringar är det en negativ utveckling i orderböckerna. Lastvagnsmarknaden är alltid lågkonjunkturens stormsvala. När åkarna inte längre förväntar sig något att transportera i sina bilar köper de inte några nya fordon. De drastiska åtgärderna görs i panik och präglas av kortsiktighet. Ansvariga chefer bligar hela tiden på aktiemarknaden och tänker mest på aktieägarnas väl och ve. Att sänka kostnadsstrukturerna så här häftigt i en varselextremism– kan långsiktigt bli mycket dyrt.

Fackföreningsrörelsens krav är självklara: Stoppa Varslen! Dra ner på arbetstiderna! Men vi måste också se längre framöver. Här handlar det inte bara om tillfälliga svackor i marknaden med reguljära omställningar, förändringar och en del personliga tragedier – utan om ett system i kris! Många nakna, kyliga siffror från ekonomins värld säger oss att en mycket långvarig ekonomisk depression börjar ta ett kvävande hårt, halsgrepp på hela den globala världsekonomin. Det är stora delar av Sveriges industriella strukturer som hotas av ödeläggelse. Med det sjuka marknadssystem, kapitalismen, som vi lever med innebär detta också på sikt oundvikligen att hela grunden för vår välfärd sprängs sönder. När bilbyggarna eller teleoperatören inte längre arbetar och betalar skatt då måste också sjukvårdsbiträden och skolkökstanter skickas i väg.

Marknadssystemet störtar samman. Kapitalismens triumf lyser inte så länge till…

Därför måste vi också ta fackliga och politiska initiativ som kan svara på denna systemkris. Från den lilla studiecirkeln om ekonomi på den egna avdelningen, till hela rådslag i alla folkliga organisationer, i alla tänkbara och otänkbara sammanhang måste vi utveckla en nödvändig räddningsplan för jobben, välfärden och miljön. En verklig socialisering av produktionen står på dagordningen, även om det för många låter som förlegade, gamla historiska tankegångar. Men bara om några månader kommer säkert dessa idéer att diskuteras på varje arbetsplats och i varje hem. De som tror att vi för evigt kan leva med en blomstrande marknadsekonomi kommer snart att se att deras egna föreställningar om världen kommer att rasa samman som ett korthus.. Så här säger Volvo Verkstadsklubb/Umeå:

”Tungt ansvar vilar på Volvo men också på regeringen

Klubbens krav på åtgärder från företagets sida är desamma, men ännu hårdare ställda denna gång. Nu riskerar anställda med lång tid på fabriken sina jobb. Då om någonsin måste alla åtgärder göras för att rädda varje enskilt jobb.

Men våra krav är också mycket skarpa på regeringen. Nu måste det till åtgärder. Nu måste ”arbetslinjen” gå före arbetslöshetslinjen.

Men även den fackliga rörelsen måste agera tydligare och kraftfullare. Det behövs en facklig krisplan. Nu.”

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, varsel, Volvo Lastvagnar, facklig räddningsplan

I pressen:DN1,SVD1,SVD2,AB1,SDS1,AB2,AB3,DN2,

Inte en sekunds tvekan.

Det gäller att ta ställning i strider som människor utkämpar världen över. Det gäller att ta ställning  för förtrycktas desperata motstånd mot övermakt. Det gäller att ta ställning mellan fattiga människors strävan efter ett bättre liv och de härskande klassernas krampaktiga försök att behålla allt.

Det går inte att sitta på estraden och dela ut finsmakarens poäng. Sex poäng av tio till palestinierna. De har min sympati som offer men de använder metoder som inte faller mig i smaken. I de fina salongernas och de mattbeklädda redaktionslokalernas värld misshagar det att de som krossas mot marken sprattlar, sparkar emot och använder både naglar och tänder för att befria sig. Varför ligger de inte lugnt kvar med ansiktet nedpressat i gruset och låter den diplomatiska cirkusen lösa dessa svåra problem som vi dödliga inte förstår oss på ?

Som socialister tar vi ställning för de förtrycktas kamp, oavsett vad deras ledare säger och skriver. Inte för en sekund låter vi världen tro att vi är överens med Hamas islamska fundamentalism, vidriga syn på kvinnans plats och rättigheter, eller frånstötande proklamationer att « segern är närmare än någonsin » medan bomberna regnar över en och en halv miljoner palestinska måltavlor.

Som socialister tar vi ställning för det palestinska folkets motstånd, därför att varje så kallad neutral eller « objektiv » hållning i själva verket blir ett indirekt eller direkt stöd till den sionistiska staten Israels målsättningar. Det låter kanske fyrkantigt. Finns det inte nyanser? Jovisst, det finns nyanser. Men inte vad det gäller att ge ett totalt stöd till det praktiska motståndet mot den israeliska ockupationsmakten. När exempelvis det franska Socialistpartiet vägrade delta i helgens demonstrationer därför att hamasanhängare bar gröna fanor och ropade « Gud är stor » hjälper det bara till att ytterligare diskreditera den europeiska arbetarrörelsens partier i de fattiga arabiska massornas ögon, att ytterligare diskreditera ett socialistiskt och profant alternativ till religionens politiska svar på samhälleliga frågor . Det hjälper bara till att befästa den islamska fundamentalismens anspråk på att ensamt leda motståndet mot den västerländska imperialismen. Genom att uppträda som besvikna åskådare av en konflikt som inte passar in i det egna smakregistret bidrar de bara till att föra världen närmare det « civilisationernas krig » som Samuel Huntington och andra ärkereaktionärer ser fram emot.

I media:DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Gaza, Israel, Palestina, Hamas, Solidaritet, Fundamentalism, Socialism

Dra tillbaka

lögnen!

I fredags antog socialdemokraternas Verkställande utskott (VU) ett uttalande ”angående situationen i Gaza”. Ett avsnitt berörde jag i en tidigare blogg. Men ännu ett stycke måste uppmärksammas eftersom man här planterar en uppenbar lögn om den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah. Där påstås utan minsta tvekan att de raketer, som dagen innan avfyrades från södra Libanon mot Israel, att de hade skickats i väg av Hizbollah:

”Hamas och Hizbollah måste omedelbart stoppa attackerna mot Israel”

Politiskt är anklagelsen lika explosiv som en missil från Israels F16-plan. Om vi nu ska ta Mona Sahlin och hennes statsministerambitioner på allvar. I hennes innersta krets finns dessutom Jan Eliasson, förmodligen tilltänkt att återkomma i rollen som utrikesminister. I detta sammanhang är det ingen liten sak att våga slunga ut detta påstående. Inget misstag, ingen slarvig skrivning, utan ett diplomatiskt budskap.

Här skriver israeliska barn sina ”fredsbudskap” på de missiler som sedan skickades

mot libaneserna under sommarkriget 2006…

I det drama som nu utspelar sig i Gaza är det många religiösa och militära bärsärkar på högerkanten i Israel som gärna siktar in sig på Syrien och Iran och vill ge dessa bägge länder en stor del av ansvaret för att Hamas och Hizbollah överhuvudtaget existerar. De hoppas på ett ”Fortsättningskrig” efter fullgjort värv på Gazaremsan – där de kan gå ut i ett förnyat krig mot Hizbollah och samtidigt skicka sina bombplan och missiler mot mål i ”terrorismens hemländer”, alltså Syrien och Iran. Eventuella raketanfall från Hizbollah skulle de se som en gåva från Jahve. Ett något så när legitimt skäl att ge sig in i ännu ett nytt ”försvarskrig”.

Ingen gudagåva

Problemet är att de inte välsignats med en sådan gåva. Hizbollah, som nu ingår i den libanesiska regeringen, förnekar att dess milis varit aktiv vid sina avfyringsramper. FN.s observatörer och den reguljära libanesiska armén håller med. Israels nuvarande militärt ansvariga instämmer. Israel Defence Forces, IDF, anser inte heller att det är Hizbollah som ligger bakom de fyra raketer som skapade oro i landets gränsområden. De är helt upptagna med sin insats i Gaza och behöver för tillfället inga svepskäl för ett nytt krig i norr. IDF menar i stället att det är någon av de palestinska organisationerna i Libanon som har ansvaret.

”Arabisk raket”

Ett mer förnuftigt och logiskt påstående kommer från Sami Moubayed, som är chefredaktör för den syriska tidskriften Forward Magazine. Han hävdar att det mesta pekar på att det är Saudiarabien som ligger bakom det hela, via sina proselyter i södra Libanon. Den wahabistiska diktaturen i Riyadh var mycket bitter över utgången av Israels krig mot Libanon sommaren 2 006 . Kung Abdullah och hans hov hade hoppats på att arvfienderna i det shiitiska Hizbollah skulle förgöras av den mindre ( i sak ) arvfiendens bomber. I samband med de väpnade inre konflikterna i Beirut under maj 2008 föddes så en rival till Hizbollah. Den ”Arabiska islamistiska motståndsrörelsen” som sa sig ha en ”arabisk agenda”, underförstått i motsättning till Hizbollahs starka band med Iran. Den leds av en arabisk shiit, Sayyed Mohammad Husseini, och proklamerades i den saudiska TV-kanalen al-Arabiyya och säger sig ha 3 000 milismän. Organisationen har också berättat att man har en ”Arabisk raket” som den sionistiska fienden fruktar.

Stora pengar från Saudiarabien

Man har också bildat ett ”Arabiskt råd” med en egen TV-kanal, kallad al-Ourouba (arabism) som utmanar al Manar, som är Hizbollahs egen kanal. Enligt Moubayed har man, trots stora transfereringar av pengar från Saudiarabien, uppenbart misslyckats med att på allvar hota Hizbollahs och Nasrallahs stora popularitet hos de breda, fattiga, shiitiska befolkningslagren.. I stället skulle man nu försöka man bli av med rivalen genom att med egna ”arabiska” (saudiska) raketer försöka provocera fram ett nytt Libanonkrig. Hizbollah skulle få skulden, fördömas av Väst och för gott förgöras av Israel.

”Cellmöte för Hizbollahs terrorister”? Nej, en hyllning i södra Beirut för de motståndsmän

som fick stopp  på Israels invasion.

Det är mot denna bakgrund lögnen från socialdemokraternas VU är så fatal. Den är inte en del av en konspiration mot Hizbollah. Men inte heller en tillfällig nyck eller ett olycksfall i arbetet. Den har lagts till i uttalandet för att inför Israel och USA betona att den kritik som framförs ändå sker inom ramen för en större samstämmighet om att de nationella krafter i Mellanöstern som gör motstånd mot Västvärldens imperialism och Israels koloniala projekt givetvis är den gemensamma huvudfienden. Det är med diktaturerna i Saudiarabien, Jordanien och Egypten, samt med det palestinska valets förlorare Fatah, som man ska samarbeta. Därför den ständiga demoniseringen av Hamas och Hizbollah. I detta sammanhang blir Sahlins och VU:s instinktiva skuldbeläggning av dessa nationella moståndsrörelser avskyvärd.

Givetvis ska vi inte heller idyllisera dessa grupper. Hizbollah är en religiös rörelse med ett borgerligt politiskt program som i ett lite längre perspektiv inte erbjuder någon framtid för Mellanösterns arbetande massor. Men i dagens Libanon är rörelsen samtidigt den viktigaste politiska kraften i landet och framförallt är det den enda organisation som visat att det går att bjuda motstånd mot imperialismens grepp över regionen.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Israel, Palestina, Gaza, Libanon, socialdemokratin, Mona Sahlin, Jan Eliasson.Hizbollah

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SDS1,SDS2,

Andra bloggare:Svensson,Esbati,JInge,Rawia Morra,RödaMalmö,Proletärbella,

Trotten,Motbilder,

”Varje röst för Kadima

är en kula i bröstet

på ett palestinskt barn i Gaza”

Ahmad Tibi från Förenade arablistan

För en liten stund sedan kom det häpnadsväckande beskedet att Israels Centrala Valkommission förbjuder de två arabiska partierna att ställa upp i landets riksdagsval i början på februari.

Med en stor majoritet tog man ett uppenbart politiskt beslut och hänvisade till landets konstitution om att Israel är ”en judisk stat”. Innan fredag måste Högsta Domstolen ta ställning till kommissionens häpnadsväckande förbud. Landets en miljon araber som redan är berövade det mesta av sina medborgerliga rättigheter, bland annat kan man inte äga jord eller ingå i landets militär, riskeras nu också helt uppenbart att fråntas möjligheten att ens rösta på sina egna representanter. Det stinker om Israels demokrati.

Atham Tibi från Den förenade arablistan fördömde beslutet:

”Detta är ett rasistiskt land, men vi är vana vid denna typ av strider och vi kommer att segra….detta kommer bara att öka stödet från den arabiska allmänheten för dess ledare. Detta var en politisk rättegång ledd av en grupp fascister och rasister, som vill se ett Knesset (riksdag) utan araber. Detta är en del av valkampanjen och varje röst för Kadima (det största regeringspartiet) är en kula i böstet på ett palestinskt barn i Gaza.”

Tibi slutade sitt angrepp på det poitiska beslutet med att anklaga regeringen för folkmord. ”Vi anklagas för att störa civila”, sa han. ”Men det ni gör i Gaza, det är folkmord. Ni dödar barn.”

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Kadima, Israel, Palestina, Gaza

I pressen: DN1,DN2,AB1,AB2, SVD1,SDS1,SDS2,DN3,

Outtalade men ändå tydliga mål.

En palestinsk statsbildning har livnärt miljoner palestiniers hopp i decennier men försvinner nu som en hägring över ökensanden. De sionistiska ledarna i Israel säger det inte rent ut men attacken mot befolkningen på Gaza sätter troligen punkt för en möjlig tvåstatslösning. Den lilla och illa fungerande infrastruktur som fanns på Gaza skjuts i småbitar av israeliska arméns misiler och granater. När röken en dag skingrar sig kommer det inte att finnas något politiskt och socialt ledarskap kvar i Gaza. Samtidigt visar Israels ledare att de inte tänker ta över och administrera Gaza. Det är därför som Olmert och de andra krigsförbrytarna lägger så stor press på Egypten för att gränsen till Gaza ska kontrolleras av Egypten eller eventuellt EU-trupper och att Egypten ska ta ansvar för den humanitära katastrof Israel skapar med sina bomber. I Tel Aviv vill man helt enkelt krossa alla möjligheter till självstyre på Gaza och samtidigt självt slippa undan det administrativa ansvaret genom att locka Egypten till att ta tillbaka Gaza som Israel ockuperade 1967.

En liknande process verkar vara målet på Västbanken. De israeliska ledarna tänker inte ge tillbaka en millimeter av mark som judiska bosättningar lagt beslag på. Samtidigt vet alla, förutom möjligen den Palestinska Myndigheten, att en statsbildning på de jordremsor, utan vatten och kommunikationsleder, som Israel ännu låter palestinierna bo på är en orimlighet. Målet är tydligen att göra situationen i Gaza och på Västbanken så olidlig och utan hopp att den palestinska befolkningen förlikar sig med idén att leva resten av livet i ett taklöst fängelse eller i desperation försöker fly över gränserna till Jordanien och Egypten. Israel ser gärna att Jordanien tar över styret på Västbanken. Men det jordanska kungahuset och landets elit är inte alls intresserade. Hälften av Jordaniens befolkning är redan av palestinskt ursprung och ses av härskarna som ett hot mot deras maktställning.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB,SDS,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Gaza, Västbanken, Hamas, Palestina, Egypten, Jordanien