På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Sedan några dagar är världens ideologier – och trosföreställningar – omskakade av tumulten på världens finansmarknader. I Storbrittannien höjer nu den Engelska Kyrkans två främsta företrädare, Rowan Williams ärkebiskop av Canterbury och John Sentamu ärkebiskop av York, sina kräklor ( herdeliknande stavar ) och hytter ilsket mot City och Wall Street. Främst vänder sig Williams mot dem som bara byter papper utan annan mening än att tjäna pengar. Sentamo kallar börsfolket för ”bankrånare”. Det är bara att hoppas att Gud hör deras böner. Varför inte följa i Jesu fotspår och driva bort alla börsmäklare? I Bibeln läser vi ju hur Jesus drev ut månglarna från Jerusalems tempel. Visst kunde alla kyrkans präster och biskopar nu bli till sanna förebilder för sina församlingsmedlemmar. Den svenska kyrkans ärkebiskop, Anders Wejryd har varit tyst i församlingen ända sedan han blev vald för två år sedan. Varför inte ta kräklan i högsta hugg och krossa  börsbusarnas blåskimrande dataskärmar…

I United Socialist States of America, USSA, är samtidigt den politiska eliten i full färd med att ”socialisera” marknadsliberalismens hjärta: Wall Street , med dess pulserande och fria kapitalmarknader. Karl Marx ler gott i sin himmel…

Här en teckning från Z-Net som visar den amerikanska politibyrån I maj i år:

Fri marknadskommunism? Smörja de rika och suga ut de fattiga?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Wall Street, bankkris, räntan, Anders Borg, Riksbanken, Bush, USA, ekonomi

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SDS3,AB1,AB2,Politiken,

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt

sätt.

Vem ska betala ?

-Ett ekonomiskt Pearl Harbor. Så kallar den amerikanska finansgurun Warren Buffet den aktuella krisen. Han menar också att det inte är tid för käbbel i Kongressen om vem som bär ansvaret för situationen och vem som ska straffas.

Men det är just här problemet med George Bushs ”bankakut” ligger. Vem ska betala krisen och till vilket pris?  Warren Buffet kommer inte att förlora pengar i krisen. Det var därför han hostade upp 5 miljarder dollar och investerade dem i en av de två kvarvarande invsteringsbankerna -Goldman Sachs. Buffet är övertygad om att Kongressen kommer att anta ”räddningspaketet” och kan då räkna med stora vinster när Goldman Sachs börsvärde stiger.

Vissa medlemmar av Kongressen stretar emot eftersom de ännu har en gnutta hut i kroppen. Bushs och FEDs förslag innebär nämligen att köpa ut alla bankrutta spekulanter med skattepengar utan någon garanti för att dessa pengar någonsin kan fås tillbaka. De obetalda lån och värdepapper som bygger på osäkra bolån är nämligen nästan omöjliga att vädera i dagens läge. Vem vet hur mycket ett osäljbart hus är värt i ett kvarter fullt av andra osäljbara hus? Vissa banker värderar i dag dessa ”sub-prime”-lån till 20 öre per krona. Om den amerikanska regeringen går in och löser ut de bankrutta spekulanternas lån till 45 öre per krona så kommer bankerna och riskfonderna undan med miljoner i vinster medan skattebetalaren står för fiolerna.

Det är den verkliga vitsen med Bushs plan. Inte ett öre ska tas från de rika. Låt de som redan har det svårt städa upp skiten. Vare sig McCain eller Obama föreslår en radikalt annan lösning. Det säger allt om alternativen den 4e november.

I media: DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Buffet, Börskris, Wall Street, Bankakut, FED, Bush,

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 2 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Del 2

Service och sociala behov

Vare sig den « parasitära » eller den « funktionella » förklaringen av finanskapitalets makt visar på de verkliga banden mellan finansen och den « reella » ekonomin. Sedan flera decennier ändras människornas sevice- och konsumtionsbehov i de avancerade industriländerna. Oavsett om ett land regerats av nyliberaler eller socialdemokrater har de sociala behoven av mer service, både privat och offentlig, ökat stadigt. Äldrevård, undervisning, sjukvård, fritidsutbud, kulturell aktivitet och annan verksamhet som inte, likt tillverkningen av bilar och kylskåp, kan utlokaliseras eller inte tillåter stora produktivitetsökningar har blivit allt viktigare i samhällsekonomin. Den utvecklingen är upphov till en djup motsätttning mellan den kapitalistiska ekonomins privata karaktär, behovet att ackumulera kapital via en allt större vinstrealisering, å ena sidan och å andra sidan att servicesektorn (i dess vida mening) i samhället inte erbjuder goda tillfällen för det privata kapitalet att göra tillräckligt vinstgivande investeringar. Det verkar bli allt svårare för det privatägda kapitalet att hitta lönsamma investeringsobjekt i ekonomins skilda branscher. Ingen produkt har hittills kunnat ersätta bilens och dess underbranschers enorma betydelse för kapitalismens utveckling. Här finns den verkliga orsaken till finanskapitalets till synes oemotståndliga tillväxt och dominans i den moderna ekonomin. En allt större del av vinsterna förs över till spekulation och annan skadlig verksamhet i finanssfären däför att det just saknas andra goda alternativ ur kapitalägarnas synvinkel, inte för att det är mycket mer lönsamt. I den ovan nämnda FN-rapporten visas att investeringarnas andel av världens samlade bruttonationalprodukt sjunkit från 1970 fram till i dag, från cirka 25 procent till 21 procent. En « liten » procentuell minskning men som i reda pengar svarar mot tusentals miljarder kronor per år. Samtidigt har däremot de finansiella investeringarna i utlandet ökat sin andel från cirka 5 procent av världens BNP 1980 till inte mindre än 20 procent i dag. Med finansiella investeringar avser FN enbart spel med aktier, obligationer och andra värdepapper men inte direkta utländska investeringar i produktion av varor och tjänster. Innebörden av det är att en allt större del av de rikedomar som skapas i produktionen av varor och tjänster tar sig en omväg via finanssfären för att där satsas i spekulation och spel som eventuellt kan ge fördubblad avkastning. Men i finanssfären som helhet skapas det inga rikedomar. Där omfördelas de bara i enlighet med olika kapitalgruppers, fonders och enskilda kapitalisters relativa styrka. « Kasinoekonomin », « djungelkapitalismen », « katastrofkapitalismen » och alla andra begrepp som pekar på finansens stora roll slår fel om de ger intryck av att finansen svävar fritt över den « verkliga » ekonomin. De är två delar i intimt beroende av varandra och som tillsammans utgör en enhet. Den ena kan inte fungera utan den andra och vice versa.

Delvis privatisering

Nyliberalismens svar på att de sociala behoven tar upp en allt större plats i människans vardag går ut på att splittra existerande offentlig och samhällelig aktivitet i « olönsamma » och « lönsamma » bitar. För att skapa investeringsmöjligheter även i det offentliga delas exempelvis posten upp i småbitar där aktiviteter med stora vinstmarginaler som pakettransporter lämnas över till det privata kapitalet. Utdelning av pensioner och annan service till de äldre i avlägsna orter får skötas på annat sätt. Det är inget man kan göra stora pengar på. Innebörden i privatiseringen av offentlig verksamhets olika delar är att offentliga tjänster omvandlas till varor att realisera på kapitalistiska marknader. Men den processen kan bara ske genom en kraftig degradering av de anställdas sociala situation. Stress, konkurrens, anpassningsbarhet till alla försämringar, osäkra anställningsvillkor, flextid, korttid, nattid och alla andra varianter av intensifierad exploatering av arbetskraften blir en nödvändighet för kapitalägarna. En politiskt organiserad försämring av de sociala skydsnäten blir en förutsättning för privatkapitalismens intrång i den offentliga sfären. Detta plus det aktuella finanskaoset hjälper en idé att sakta bryta sin väg in i medborgarens medvetande- den att det nyliberala projektet tar död på sig självt och att kapitalismen får allt svårare att erbjuda ett perspektiv som legitimerar det samhällssystem vi lever i.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Finanskris, Nyliberalism, Investeringar, Kasinokapitalism, Spekulation

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 1 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Leve krisen…

Så kan man naturligtvis inte säga eftersom miljontals arbetande människor kommer att drabbas av den recession som följer i finanskrisen spår. Ändå finns det ett visst fog för leveropet. Krisen är så allvarlig och marknadens totala oförmåga att reda ut det kaos den själv skapat visar på ett övertydligt sätt att den nyliberala dogmen om att självreglering utan offentlig insyn och styrning skapar den bästa av världar är inget annat än just en dogm. Verkligheten visar sig vara en annan. Nämligen den att vanliga skattebetalare nu ska ställa upp med kanske tusen miljarder dollar för att rensa upp i träsket.

Det har varit mode att kalla dagens ekonomi för kasinokapitalism, finanskarusell och andra liknande beteckningar för att beskriva hur finanssfären i den globaliserade kapitalismen tagit makten över det traditionella industrikapitalet. Och visst finns det fakta som berättigar modet. Finanstidningen The Economist skriver i en ledare i senaste numret att i fjol tog de amerikanska finansbolagen hand om 40 procent av den samlade företagssektorns profiter. När den nyliberala offensiven drog igång i början av 80-talet var deras andel av vinsterna bara 10 procent. Tidningen skriver att det motsvarar 1 200 miljarder dollar i mervinst under perioden än om andelen hade legat kvar på 10 procent. Inga fickpengar precis. Rättare bestämt 7 200 000 000 000 kronor med dagens växelkurs. Med de pengarna byggdes inga skolor, sjukhus och ålderdomshem. Det blev i stället lyxvillor med typ 20 badrum och 40 garage och (inte eller) lyxjakter med prislappar på 200 miljoner dollar.

Parasitär eller funktionell?

Det är lätt att med exempel som ovan förlora sig i analysen och ge intryck av att i finanssfärens glittrande värld skapar man pengar med pengar. Som om bankernas och riskfondernas avdelningar för värdepappershandel svävade fritt över samhället och den reella ekonomin. Som om manna ramlade från himlen utan att någon behöver anstränga sig.

Men man måste fråga sig vilket är det verkliga förhållandet mellan den ekonomi som producerara varor och tjänster och finansens luftslott? Det pågår sedan länge en debatt mellan ekonomer om finansens roll i första hand är parasitär eller funktionell.

Det är lätt att peka på den parasitära aspekten och hämta hem ideologiska poäng med termer som kasinokapitalism och djungelkapitalism. Men att inskränka sig till att se enbart den parasitära sidan leder oftast debattören till slutsatsen att det räcker med att reformera kapitalismen, ge den en gammaldags ansiktslyftning, för att ordningen ska återställas. Det är socialdemokratins grundläggande recept. Lite fler regler och ett mer etiskt uppförande av marknadsaktörerna och biffen är ordnad.

För de som ser till finansens funktionella roll är branschens periodvisa « överdrifter » utan större betydelse. Värdepappershandeln i alla dess former är nyttig för ekonomin. Det är bara smörjmedel som får hjulen att gå runt. Om vissa skor sig ordentligt spelar ingen roll. De positiva effekterna sipprar ner i samhället och även de sämst ställda får sin lott. Men det nyliberala smörjmedlet innehåller lite väl mycket grus. I finanskris efter finanskris påminns vi att marknaden regelbundet gräver ner sig i en grop den bara kan komma upp ur med hjälp av dina och mina skettepengar. Den « funktionella » förklaringen förklarar i själva verket ingenting eftersom vi på intet sätt får veta varifrån alla stormrikas pengar kommer ifrån.

Rakt ner i fickan…

Källan till dessa rikedomar finns i det förändrade styrkeförhållandet mellan kapitalägarna och den lönearbetande befolkningen. Den nyliberala offensiven lyckades förändra hur de i samhället producerade rikedomarna fördelats mellan kapital och arbete. I samtliga industriländer har de lönearbetandes andel av de värden som produceras minskat kraftigt. Samtidigt investerar inte längre kapitalägarna lika mycket av de realiserade vinsterna. I stället går de direkt i fickorna på aktieägarna i form av högre utdelning per aktie. FNs « World Economic and Social Survey 2008 » visar att i alla OECD-länder(utom Island, Belgien och Spanien) har investeringarnas andel av den totala vinsten sjunkit till förmån för utdelningen till aktieägarna. Det är källan till finansens allt större sperkulativa roll i dagens värld. Men det innebär inte att det finns någon större motsättning mellan finanskapital och industrikapital. De går mer hand i hand för att tillsammans hålla nere de lönearbetandes andel av vad som produceras. Det är därför ingen statistisk tillfällighet att ökade vinster i finanssfären gått parallellt med uppkomsten av massarbetslöshet efter « den gyllene periodens » fulla sysselsättning och stadigt ökande reallöner. Liksom den är parallell med framväxten av en ny fattigdom och ökade skillnader mellan fattiga och rika länder. I den meningen är finanssfären smörjmedel i ekonomin, men bara för att underlätta realiseringen av alla vinster på en global kapitalmarknad utan gränser. I « kasinoekonomin » skärper finanskapitalet konkurrensen mellan de olika existerande kapitalgrupperna i världsskala.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Finanskris, Nyliberalism, Investeringar, Kasinokapitalism, Spekulation

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

För den som läser engelska är här tre längre, väl insatta artiklar om miljökamp och den fackliga striden för att försvara våra kollektivavtal Alla tre är skrivna i samband med ESF-dagarna och är hämtade från det internationella nätmagasinet,  International Viewpoint,  som ges ut av Fjärde Internationalen.:

Artiklar av Tomas Johansson, Michael Löwy, Foad Rad:

http://www.internationalviewpoint.org/spip.php?article1525

http://www.internationalviewpoint.org/spip.php?article1524

http://www.internationalviewpoint.org/spip.php?article1526

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, facklig kamp, fackligt, LO, kollektivavtalen, EU, Lissabonnfördraget, Klimathot, Miljörörelsen, Jordens vänner, Klimax, ESF, ESF i Malmö

När kommer

Ryssen?

Budgeten är lagd. Med sin mörkblå klasstämpel. Höginkomsttagarna i villa är en gång de stora vinnarna. De får drygt 1 600 – 1 700 kronor mer i månaden att förlusta sig med. Sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer förlorare. Dagens studenter som kanske inte ens har en ljusnande framtid att vänta på får leva i allt större ekonomisk osäkerhet. När tidigare en Leijonborg och nu en Björklund pratar varmt om studier, menar de definitivt inte högre studier och då framförallt inte studerande som saknar föräldrar som kan ge nödvändig ekonomisk handräckning! Idén om en möjlig högskola för alla är borta.

Den penninghungriga militären kan däremot göra salut. De tilldelas frikostigt nära nog femtio miljarder av våra skattepengar. Alltså femtiotusen miljoner kronor. Genom generalernas händer silas sedan en stor del av penningflödet ner till vapenindustrin. JAS/Gripen är som vanligt i fokus när det gäller dräneringen, nu med motiveringen att ”vi” och Norge ska få uppdaterade Jas/Gripen…

Det ”försvar” som sedan finns är dessutom odugligt och klarar inte ens av att röja upp och bistå människor efter en svårare höststorm. Än mindre att leta reda på gamlingar eller barn som förirrat sig ut i någon skog. ”Våra” soldater är i Afghanistan eller Tchad, där de inte ens kan skilja den ena krigsherren och hans klan från den andra utan i stället har fullt sjå med att bevaka sin egen utrustning. Under den omtalade och omskrutna expeditionen till Tchad under föråret, som kostade oss 300 miljoner i skatt, var den svenska truppen endast sysselsatt med internt skyddsarbete och bevakningsuppdrag, främst då av de egna tälten.

Miljardrullningen till militären motiveras främst med gammal rysskräck. Efter Rysslands snabba svar på Georgiens angrepp mot Syd-Ossetiens huvudstad, Tskinvali, har högern på militärens tillskyndan gjort allt för att på nytt ge oss en bild av en vild och raggig rysk björn. Men sanningen är en helt annan.

Det hårdföra, men oftast uppriktiga högerbladet, brittiska Economist, har synat den ryska militära insatsen i Georgien och dess allmänna hälsa och kondition i övrigt. Där får vi en helt annan bild än den som den svenska högern försöker skapa.

Enligt tidningen så visste ryssarna inte ens var de georgiska trupperna fanns när Moskva bestämde sig för att slå tillbaka. Man saknade droner för spaning och utrustning för nattseende. Radiokommunikationen var så usel att man fick förlita sig på mobiltelefoner ( FRA fick kanske lyssna på en del spännande samtal ). Förbindelsen mellan marktrupperna och flyget blev sporadisk och det senare använde gamla bomber i stället för ”smarta”. Vilket kanske förklarar de georgiska civila offren i Gori. Minst ett nytt strategiskt bombplan, Tu 22, sköts ner av det amerikanska luftvärnssystemet.

Visserligen har ryssarnas militärbudget ökat kraftigt i nominella värden. Men inflationen och underhållet av gamla kärnvapensystem har slukat det mesta. Försöken med en ny generation kärnvapenbärande ubåtar har gått i stå. Den nya interkontinentala roboten Bulava, som ska bli ett svar på NATO:s polska missilramper, har haft stora brister vid flera provskjutningar. I förhållande tilll USA och EU är Ryssland en militär dvärg.

USA anslår i reda pengar tolv gånger mer än ryssarna till militära rustningar. För EU-staternas del handlar det om ännu mer. Här rustas för femton gånger mer än vad ryssarna gör. Moskva ger 35 miljarder dollar om året till militären. Storbritannien 60. Frankrike 54. Tyskland 37. Italien 33 och Spanien 15. Allt enligt svenska instititutet SIPRI. Bland annat har brittiska New Labour anslagit enorma penningsummor till en ny generation kärnvapenbärande Tridentrobotar. I dollar spenderar Sverige kring 7 miljarder per år. Per person räknat 6 – 7 gånger mer än ryssarna vilket ger Sverige en plats i världstoppens högsta skikt…

Om än luggig och nersliten, ålderstigen och trött, så är den ryske björnen naturligtvis inte ofarlig. Även gamla vapen dödar, som de visa vapenanalytikerna säger. Men Rysslands nya stormaktsdrömmar förblir säkert också en hägring eftersom den nyliberala revolutionen inneburit en demografisk katastrof. Antalet ”rena ryssar” sjunker ihop som en misslyckad sufflé.

Ändå uppmärksammades snabbheten hos de ryska trupper som gick in i Georgien. Där fanns också disciplin. Det var den sydossetiska milisen som fick stå för etnisk rensning och våldsamma övergrepp. Inte ryssarna. Men dels berodde detta på att hela den georgiska offensiven var en impulsiv katastrof. Det fanns moderna amerikanska vapen på plats, men soldaterna flydde och ingen hade planerat för en reträtt. Dels var spjutspetsen i den ryska offensiven den mycket stridsvana tjetjenska bataljonen,  Vostok. I sig en paradox. Den nu Moskvatrogna tjetjenska regimen står för ryssarnas bästa stridsinsats i Georgien. Överhuvudtaget sker det en modernisering av den ryska arméns konventionella trupper så att man mer och mer använder sig av fastanställda, ”kontraktniki”. Soldater som är beroende av sin sold får som regel bättre disciplin.

Men ingen seriös militäranalytiker tror att dessa tjetjener snart kommer att dyka upp på Riddarfjärden i Stockholm. Ryssland är naturligtvis ett hot för exempelvis Ukraina om landet på allvar skulle försöka förhindra Ryssland från att använda Krimhalvön som sin stora örlogshamn. Krimhalvön där för över nittio procent är rysstalande och upplever sig som mer ryssar än ryssarna själva. Men ryska hot mot Sverige existerar överhuvudtaget inte.

I stället är det EU-staternas militär och upprustningar som utgör stora hot på många håll i världen. Där Sveriges så kallade hjälpinsatser är en del. Trots väldiga protester röstade i går exempelvis Frankrikes parlament igenom ökade anslag till sina militära insatser i Afghanistan.

Nya franska trupper är på väg till Afghanistan…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, budgeten, militärbudgeten, NATO, Ryssland, Tjetjener, Georgien, Sydossetien, riksdagen, regeringen, FRA.signalsystem.militära rustningar

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,AB2,SDS1,SDS2,SDS3,

FRA ska övervaka hela folket. Tråla all e-information….

Under veckan som gick vi fick se ett häftigt gräl mellan Carl Bildt och SVT:s chef Morgan Olofsson om vad den förre egentligen sagt om FRA och Sveriges samarbete med diktaturer i Rapportredaktionens dokumentär: ”FRA-tre bokstäver som skakade Sverige”. Nu har Morgan Olofssons fått backa, i den semantiska delen, alltså det faktum att Bildt kanske inte avsåg FRA utan bara den svenska säkerhetstjänsten i stort när han sa att Sverige köper och säljer information i lag med diktaturer.

Men samtidigt beklagar Olofsson att den semantiska frågan fått skymma avslöjandet att en regeringsrepresentant öppet sagt att Sverige samarbetar med diktaturer. Alltså att det sker byten, köpslagan och handel med svensk säkerhetsinformation med allsköns diktaturer.

Kanske fångar man då en ful fisk…

Vad Bildt menat är att FRA bara fångar fula fiskar, kanske i form av e-mejl från en politisk flykting som kommit till Sverige från diktaturens Egypten. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, lämnar sedan över dessa till Egyptens Central Security Forces ( för säkerhets skull med 350 000 anställda! ). I utbyte kanske MUST sedan får veta mer om de svenskpalestinier som reser till Gaza.I nformation som sedan svenskarna säljer till diktaturens Jordanien och som tack för en klapp på hjässan från CIA…

Att FRA övervakar alla svenskar, alltså fiskar information, är ingenting att oroa sig för eftersom det är MUST som sedan säljer den.

Är det någon som känner sig tryggare efter detta klargörande?

Som sedan MUST säljer över disk till någon diktatur…

I pressen:

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Politik, Carl Bildt, Bildt, Alla dessa dagar, MUST, säkerhetstjänst, Egypten, Jordanien, Bush, CIA, USA

Halvtid

med Reinfeldt II

För Del I, klicka här.

Här fortsätter vår gästskribent Kjell Pettersson sin analys av

Den första halvleken med Reinfeldt.

Alliansen målsättning har varit vad man kallar att bryta det så kallade utanförskapet och att öka arbetskraftsutbudet. Det är ytterst tveksamt om det lyckats med detta. Visserligen har antalet minskat med drygt 170 000 personer under de senaste åren, men en del av den minskningen kom redan under socialdemokratiska regeringens tid.

Och nu ökar utanförskapet igen. Det framgår av en genomgång som LO-tidningen har gjort av finansdepartementets eget sätt att mäta denna socialt snart fredlösa stora skara. Av denna framgår att i juni var 6 000 fler i utanförskap på arbetsmarknaden och under juli 8 000 fler än under samma månad föregående år.

Eftersom vi befinner oss i början av en omfattande lågkonjunktur finns det litet hopp om att den trenden kommer att avta inom en kortare period.

Enligt LO-tidningen den 10 september såg läget på arbetsmarknaden ut som följer:

Antalet arbetslösa: 148 724

I AMS-åtgärder: 66 233

Deltidsarbetslösa: 41 501

Nya lediga jobb: 10 253

De nya moderaternas nya arbetsmarknadspolitik drabbar i synnerhet arbetarkvinnorna. Eftersom det inte längre är självklart att halvtid garanterar a-kassa, slår detta självklart i första hand mot framförallt denna grupp. Enligt Dagens Arbete är två tredjedelar av de som inte klara de nya villkoren kvinnor.

Arbetsplatsolyckorna ökar kraftigt

Nedskärningar när det gäller åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är ett kapitel för sig. Arbetsmarknadsminister Littorin gjorde för några veckor sedan stort nummer av att regeringen satsar 33 miljoner kronor för att förebygga antalet arbetsplatsolyckor. Som vänsterpartiet påpekade i pressmeddelande är detta inte annat en rent ”hyckleri”.

Sanningen är att regeringen redan tidigare skurit ner på dessa åtgärder med 155 miljoner kronor och desutom försvann 300 miljoner när Arbetslivsinstitutet lades ned.

Så sent i början av september slog www.byggnadsarbetaren.se larm om att mer än dubbelt så många byggnadsarbetare omkom i arbetsolyckor under första halvåret 2008, som under samma period 2007.

Till detta kan läggas den pågående försäljningen av Allmännyttan, införandet av Vårdval Stockholm, utförsäljningen av statliga företag, slopandet av förmögenhetsskatten, skärpta asylregler, övervakningssystemet FRA, hetsen mot skolan, nedskärning på Kom Vux, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och de kraftiga nedskärningar på Arbetsmiljöverket och givetvis de omfattande privatiseringar av offentliga nyttigheter.

Vad väntar nu? Rapport efter rapport, nu senast Teknikföretagens, pekar i samma riktning.

– Vi vet att det är ett kraftig fall, hur djup nedgången är ser vi först i efterhand, säger Anders Rune, chefekonom på Teknikföretagen till Dagens Industri så sent som den 9 september.

Den totala orderingången för hemmamarknaden föll i augusti med 45 procent. För exportindustrin hade orderingången sjunkit med 22 procent sedan i maj. ”Resultatet visar därmed tydligt att vi är på väg in i en konjunkturnedgång med negativ inverkan på produktion och anställda” skriver Dagens Industri. Självfallet förstärker smältan i världens kreditsystem detta fall.

Socialdemokratin och Vänsterpartiet tror att man kan vinna på matchdagen utan

att träna, Utan sociala strider och fackligt motstånd.  Så här ser ”rörelsens”

träningsplan ut…

Så här i pausvilan efter första halvlek är det bara att konstatera att regeringen lyckats med sin dagordning och sitt spelsystem, 1+1+1+1.  Fyrpartialliansen har varit en lyckad laguppställning. Arbetande människor i stort och alla de stora grupper som är utvisade från plan i ett förnedrande utanförskap har fått de sämre samtidigt som de rika kan gotta sig med ännu större utrymme. Den uppgivna, helt demoraliserade och ibland korrupta gamla arbetarrörelsen har samtidigt knappt försökt att röra bollen.

Lotta Gröning suckar och andas vemod. Önskar sig nya partier. Vi inte bara drömmer om det. Om än motströms arbetar vi för ett nytt, kämpande och demokratiskt arbetarparti. Ett socialistiskt parti som lämnar suckarna och vemodet bakom sig, för att i stället sätta bollen i rörelsen och sedan helt ta över spelet!

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,AB1,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, budget, budgeten, regeringen, Reinfeldt, arbetslöshet, A-kassan, sjukersättning, sjukkassan, nytt arbetarparti, budgetpromenad

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Europeiskt Socialt Forum i Malmö blev en succé.  En demokratisk och glädjefull mötesplats. Ett sprudlande forum för sociala protester och viljor som kämpar för att en annan värld ska bli möjlig. Gårdagens kulmen med en energisk finaldemonstration som samlade 10- 15 000 deltagare blev ett kraftfullt utropstecken.

Men visst fanns det smolk i bägarn. Ett drygt hundratal svartklädda gjorde i samband med fredagens festligheter på stan allt för att skapa lite ”revoltstämning”. En bra förevändning för profitmedia att vända fokus bort från de sociala protesterna och alla de hundratals engagerade seminarier som arrangerades. Krossade bankfönster och flaskor mot polis säljer bätte än reportage om låt säg ”Det unga fackliga Europa”. De stora svenska dagstidningarnas bevakning av ESF-dagarna i Malmö är skandalös.

Att låtsasrevolutionärerna i det Svarta blocket än en gång fick en visst genomslag ser vi i kommentarer till vår ögonblicksbild i går. Här några citat saxade från gårdagens skörd:

Hatvänsterns stormtrupper,

Massa jävla incestungar

Vänster-svin

Djävla dum i huvudet

Nästa gång jag ser en maskerad kille i skidmask och huva. Så får han på käften

Ni borde skjutas i nacken, vartenda en av er.

Gammelkommunister man trodde dött ut

En hel del gäng på platsen bar sig mycket illa åt mot både egendom och folk

Era äckliga vänstersvin!

Vi medborgare som såg terrorn på stan igår vet. Skrämmande respektlöst

Men stjäla och bete er som babianer är visst så som det skall vara ??

Mustiga synpunkter. Här räds man inte att, åtminstone vid tangentborden, fälla visiren och försöka sig på rejäla hugg. Jag tar för enkelhetens skull alla genmälen i en klump:

Javisst. En liten skitgrupp drar åt sig en väldig uppmärksamhet. Mönstret känns igen från otaliga viktiga sociala protestdemonstrationer världen över. I sju år har det tjatats fram och tillbaka om ”maskerade svarta huliganer” och/eller ”polisvåld” vid de stora protestdemonstrationerna mot Bush i Göteborg 2001. Hur mycket det fanns av det ena eller andra i den cocktail som massmedia sedan kunde presentera och som blev till det kollektiva minnet från dessa dagar är ganska ointressant. Det tragiska var att det ”Svarta blocket” lyckades. De gigantiska protesterna mot Bush kommer få ihåg. Minnebilderna handlar mest om kravaller. Den eller de skitgrupper som regisserar dessa våldsinslag är naturligtvis skitstövlar vad de än kallar sig. En kråka är en kråka även om den tror sig vara en näktergal. Skitstövlar och provokatörer är naturligtvis också skitstövlar och provokatörer även om de tror sig vara autonoma, revolutionära barrikadkämpar. Anarkismen som politisk idé innehåller inte mer än en tom ölburk dagen efter. Anarkismens idéer är politiska blindgångare som försvårar en verklig social frigörelse. Dess idéer är ljusår från det dagliga sociala och fackliga arbete som kan vinna männniskor för ett revolutionärt socialistiskt program.

Alla våra kommentatorer har bara sett den scen skitgrupperna, polisen och massmedia gemensamt byggt upp. Alla i ett ömsesidigt beroende av  varandra Varför fokusera på ett hundratal politiska idioter när det finns så mycket ilska, glädje, skapelsekraft, initiativrikedom och politisk vilja hos mer än tiotusen andra människor?

Malmösocialister i väntan på gårdagens avmarsch.  Bild Ronny Åkerberg

I pressen; SDS1,SDS2,SDS3,DN1,DN2,AB1,DN3,SDS4,SVD1,SDS5,SDS6,

Andra bloggare: Rodamalmo,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om ESF, ESF i Malmö, Svarta blocket, autonoma, Polisvåld, Kravaller, Politik, European Social Forum, Folkfest

I halvtid

med Reinfeldt

September 2008. Halvtid för Reinfeldt. Två år sedan högeralliansen kom till makten. Här analyserar vår gästskribent Kjell Pettersson första halvlek. Med ett första avsnitt i dag söndag 21 september. Det andra lägger vi ut i morgon.

I pausvilan så här efter halva mandatperioden  annonserar regeringen att den sänker arbetsgivaravgifterna med 13 och bolagsskatten med 7 miljarder kronor. Enligt näringsminister Maud Olofsson ska denna åtgärd skapa 10 000 nya jobb. Hur detta ska gå till är ytterst oklart. För det finns ingenting som säger att stora skattesänkningar för företagen skapar nya jobb. För sedan mitten av åttiotalet har merparten av vinsterna inte investerats i maskiner och andra kapitalvaror, åtgärder som kan skapa nya jobb. Utan resultatet har bara blivit allt rikare aktieägare.

Sänker arbetslösa

Finansminister Anders Borg har dessutom klargjort att regeringen ska gå vidare med steg två i det så kallade jobbskatteavdraget. Sänkningen för nästa år handlar om totalt 15 miljarder kronor. Detta avdrag gäller dock bara dem som har arbete. Långtidsjuka, arbetslösa och pensionärer får ingen skattesänkning. Enligt uppgifter från Pensionärernas Riksorganisation, PRO, innebär detta att en genomsnittpensionär idag betalar 600 kronor mer i skatt varje månad än en löntagare med samma inkomst.

Den fackliga organisationen Seko konstaterar att de senaste årens ekonomiska politik har inneburit att den rikaste tiondelen fått 24 procent mer i plånboken medan en ensamstående äldre kvinna bara fått två procent mer.

Den politiska oppositionen, i första hand socialdemokraterna som hittills inte presenterat något helhetligt alternativ till alliansens politik, börjar nu sakta men säkert positionera sig i flera frågor. Partiets välfärdsrådslag har deklarerat att även s kommer att ställa hårdare krav på de sjukskriva, och att man accepterat jobbavdragets första del. Sannolikt sväljer de också del två, spår Expressens ledare den 10 september.

På det gröna schackbrädet slinter Reinfeldt. Men som statsminister leder han stort

i halvlek. Folk är missnöjda, men regeringspolitiken drivs igenom.

Lotta Gröning, tidigare chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten, skriver i sin kolumn på Aftonbladet Debatt, under rubriken ”Inte konstigt att jag är less”:

”Det är bara att sucka tungt. Valrörelsen kommer att bli ett helvete. Alla partier utom möjligtvis vänsterpartiet trängs i mitten. Förslagen som nu droppas från socialdemokraterna och alliansen är i princip lika… Båda regeringsalternativen är dessutom överens om att folk fuskar för mycket och att skolan är för slapp och att pensionärerna ska ha mindre skatt. Det som skiljer dem åt är möjligtvis ersättningsnivåerna i a-kassan…

Det är inte konstigt att jag börjar bli less på politik. Det är inte heller konstigt att Sverigedemokraterna går fram. Regeringsalternativen är ju överens där också. De ska inte prata eller samverka med Sverigedemokraterna. När det gäller integrationspolitiken tycker de rätt lika sossarna och moderaterna.

Jag önskar mig nya partier, men helst inga främlingsfientliga”

Blickar man två år tillbaka i tiden, så är det uppenbart att de som drabbats hårdast av regeringens politik är de som alliansen inför föregående val definierade som ”utanförskapet”. Det vill säga de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade.

Med arbetsmarknadsdepartementets definition tillhör nästan en fjärdedel av befolkningen mellan 16 och 64 år utanförskapet, skriver LO-tidningens nätbilaga i början av september 2008.

Vad har då hänt i stora drag?

Hundratusentals nu

utan a-kasseskydd

Försämringarna av a-kassan och konsekvenserna av dessa har under alliansåren fått stor uppmärksamhet. Samtidigt som avgiften chockhöjdes, sänktes ersättningen och ersättningstiden blev på samma gång kortare. Dessutom har möjligheten till att stämpla deltid begränsats

Enligt Sekos beräkningar är följden att omkring 400 000 personer har lämnat a-kassan och står utan skydd om de blir av med jobben. Svenska Dagbladets framsida målade en bild av svart höst så sent som den 11 september. ”Hittills i september har 1 763 personer varslats. Om trenden fortsätter månaden ut kommer varslen att ligga på samma nivåer som de värsta krismånaderna 2001-2002”, var slutsatsen.

De sjuka har bland annat fått ett sänkt tak i sjukförsäkringen men här har alliansen lagt det mesta av krutet på att ta krafttag mot vad de kallar fusket.

Läs även andra bloggares åsikter om Reinfeldt, A-kassan, LO, socialdemokraterna, regeringen, arbetsmarknadspolitik, politik, långtidssjuka, jobbskatteavdrag, pensionärer

I pressen: AB1,AB2,SVD1,SDS1,