På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Upp till kamp för girigheten !

Inför kvällens debatt och troliga ja-beslut i Senaten till Bushs krisplan har de båda presidentkandidaterna, John McCain och Barack Obama, bildat enhetsfront till försvar av bankerna och de girigbukar som aldrig fick nog och som nästan drog hela finanssystemet ut över avgrundens kant.

-Det är dags att sätta partipolitiken åt sidan för att rädda det finansiella systemet, sa de båda kandidaterna samtidigt. Som om den aktuella krisen var ett rent tekniskt problem. Lite mer regler och mycket pengar till bankerna och snart är vi tillbaka vid ruta ett och nya spekulationsbubblor kan blåsas upp.

I stället borde de sagt att nu om någonsin är det politiska lösningar som krävs. Bankerna tillåts att sköta sina affärer utan insyn. Ingen, inte ens de anställda, vet vilka riskprodukter som finns i bankernas räkenskaper. De riktigt stora summorna och riskposterna finns inte ens med i räkenskapsböckerna utan finns off-balance som jargongen går. Lägg lagförslag som tvingar bankerna att öppna sina räkenskapsböcker så att var och en kan se vilket sanslöst risktagande som ligger bakom dagens kris. Bushs akutplan innebär att staten går in och köper upp bankernas riskabla poster och låter dem behålla alla riskfria fordringar och lån med god säkerhet. Varför inte ta över alltihop och låta de som spekulerat betala av en max av de riskabla posterna. -Jag skiter i om bankirerna får sova i en kartong på en bakgata, sa argt en bilförsäljare till Washington Post i går.

Till att börja med kan man ta ifrån alla guldgossar de fallskärmar som redan utlösts. Låt dem betala tillbaka varenda öre. När en kassörska gör det minsta fel som orsakar småförluster ligger avskedet utan ersättning inte långt borta. Men de som fått hundratals miljoner i ersättning för ett katastrofalt kasinospel ska skyddas med skattepengar. Inte undra på att Kongressen drunknar i ursinniga e-mail.

-Krisen kan påverka varje amerikans välbefinnande. Vi kan tids nog straffa de som startade skogsbranden, men nu ska vi tillsammans släcka elden, sa i går Barack Obama. Jag vågar redan nu sätta ut hakan och påstå att ingen kommer att straffas förutom de arbetande i landet.

Detta är ingen folkfront utan en enhestfront mot folket.

I Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,DN3,SVD3,AB2,ETC,DN4,DN5,

SVD4,AB3,DN6,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Bankkris, Obama, McCain, Bush

Nu tippar

Volvo Lastvagnar

dom anställda…

Volvos beslut att varsla 1 400 anställda i Sverige om uppsägning var en panikinbromsning. När Leif Johansson tvärnitade kom det som en chock för många också i den egna organisationen. Att orderingången krympt och att annulleringar av tidigare beställningar börjat rasa in, det visste alla. Men bara kort före semestern var det ”all time high” och kunderna fick vänta i över ett år för att kunna köpa en ny bil. Inbromsningen görs så hastigt att allt prat om medbestämmande eller medinflytande flyger all världens väg. Här tippar man dom anställda rakt ner i skiten. Rakt ut i arbetslöshet. Så är det med det gulliga ”teamwork” som lovats. Facket är inte informerat och inte de lokala cheferna. Helt uppenbart är det en skamlös vink till aktiägarna och deras panikslagna börser. Vinken är uppenbar:

”Titta på oss , vad vi är bra. Vi bygger inte bara bäst lastbilar i världen. Vi är också snabbast med att avskeda folk när lönsamheten sjunker.”

Volvo tippar de anställda rakt ut i arbetslöshet. Här en veteran från 1931.

I går eftermiddag. I ett hörn på vår kökssoffa låg den fortfarande kvar. Med en brun rand från en kaffekopp och några brödsmulor i kanten. Förra veckans nummer av Volvo Lastvagnars personaltidning, ”Produktionsnytt”. Kolorerad och grann. Med glada människor och glada lastbilar.

Den kom hem i brevlådan före helgen. Det är några år sedan jag själv slutade vid Lastvagnar ute i Tuve/Göteborg, efter tjugosju år som metallare och fackligt aktiv. Men jag har kvar massor med vänner ute i verkstäderna. Två av mina barn har arbetat där och i dag jobbar både min fru och två svärsöner i samma verksamhet. Vi är alltså i högsta grad en del av ”Volvofamiljen” och brukar tumma personaltidningen några gånger för att se vad händer och skvallra lite om dom vi känner på bilderna.

När beskedet i går förmiddag kom att Volvos ledning ville göra sig av med så mycket folk pratade vi runt här hemma om bakgrunden och om vad man kan göra. Vad gör verkstadsklubben? Regeringen? Vilka får gå? Frågorna hopade sig som i så många andra familjer. En svart tisdag på börsen. Men också en svart tisdag i tusentals svenska hem.

Då blev det lite av svart parodi när vi än en gång tittade på platschefens, Anders Olaussons, krönika i ”Produktionsnytt”. I rubriken slog han för sina anställda fast att ”Det går bra för oss”. Inne i texten kommer lite mer försiktigt men ändå optimistiskt: ”Just nu ser vi inga förändringar av produktionstakterna men orderintaget måste förbättras under de närmaste månaderna för att vi skall ’sitta säkert’…”

”Det går bra för oss”

Fabrikschef Anders Olausson

Halsbrytande. Men Olaussons budskap några dagar innan varslet var säkert ingen lögn. Han gick ut med den information han hade. Blixtbeslutet från Volvos ledning kom som ett svar på måndagens börsras. Inte ens underordnade chefer tycks ha informerats eller ha varit med i en dialog innan beslutet togs.

Det är helt enkelt så här kvartalskapitalisternas kasinospel ser ut.

Regeringens reaktioner kunde läggas ut på youtube i genren festliga fadäser om det hela inte egentligen var så allvarligt, och drabbat så många människor. Maud Olofsson höll presskonferens i Umeå och tröstade hyttfabrikens anställda med att hon ”hyste medkänsla”. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sa till Göteborgs-Posten som en ”Salig dumbom” att det ”fortfarande är arbetslinjen som gäller. Vi måste se till att fler personer rör sig från utanförskap in på arbetsmarknaden”. Jag baxnar. Han hånar folk. Hur ska tusentals snart kanske avskedade metallare i vår region kunna röra sig in på arbetsmarknaden? Den finansiella krampen i världen, med en underliggande neråtström i den globala konjunkturen kommer naturligtvis att kasta ut tiotusentals fler i arbetslöshet. Det var väl det Carl Bildt menade när han för två veckor sedan sa att ”krisen kanske är plågsam, men i det långa loppet hälsosam”…. Massarbetslöshet eller massutanförskap blir alltså i en hast en hälsosam kur.

Krisen är här. Vart rullar Volvo Lastvagnar?

Verkstadsklubbens Olle Ludvigsson låter som vanligt. Hans svar kunde komma  från företagets telefonsvarare: ”Övertalighet är tyvärr en direkt konsekvens av de lägre produktionsvolymerna”, är det enda han har säga i den extra klubbtidning som delades ut i går. Vi kanske får läsa det som ett valtal. Så här i den övre medelåldern siktar Ludvigsson, enligt lokala (s)-blad, på att sitta av sina sista år innan pensionen i EU-parlamentet. Alla arvoden från Volvos styrelse tycks inte ha räckt. Bättre då med 120 000 kornor i månaden nere i Bryssel. Alltid kan han där göra ett inlägg och säga att han kommit fram till att ”Europas massarbetslöshet beror på lägre produktion i Europa”. Ett så begåvat, välformulerat och välfunnet tal blir säkert uppskattat…

Dennis Olsson från en av de lokala gruppstyrelserna hade en helt annan och skarp ton i gårdagens Eko med Radio P1. ”Det hela är ruttet”, fick han kort sammanfatta dagens besked.

Volvo Lastvagnars klubbstyrelse i Umeå som präglas av folk som på samma sätt som Olsson vill se en kämpande och demokratisk klubbstyrelse nöjde sig inte med att vara telefonsvarare åt Leif Johanson. I klubben hårda svar sa man bland annat att:

Fel att börja med varsel
Vid varje nedgång ljuder larmklockorna likadant och panikåtgärder ska vidtas. Genom att börja fasa ned produktionen i tid hade man haft längre tid på sig att hitta vettiga handlingsalternativ. Andra industriföretag klarar av neddragningar även i den här storleksordning, utan att säga upp anställda. Det borde också Volvo kunna göra. Men det gjordes inte.

Företaget har bara en ambition med varslet – att så snabbt som möjligt dra ned kostnaderna utan hänsyn till konsekvenserna för de som berörs.

IF Metallklubben underkänner en sådan inställning. Vi kommer att kräva åtgärder från Volvos sida som innebär att företaget tar sitt fulla ansvar och även tar sin beskärda del av kostnaderna för en personalneddragning.

Idén om en fackförening som är till för sina medlemmar i stället för att vara en överbetald telefonsvarare åt företaget lever. Det känns fint. Vill du läsa mer av Umeåklubbens uttalande klicka här: Umeå Verkstadsklubb. Sprid gärna informationen till andra intresserade.

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SDS1,

SDS2,SDS3,SDS4,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,AB6,

Andra bloggare: Svensson,Proletärbella,Loke,Marxistarkiv,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Volvo, Volvo Lastvagnar, socialdemokratin, facket, Metall, arbetslöshet, regeringen, Carl Bildt, moderaterna, MUF, börskris, bankkrasch, Wall Street

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Tysk vänsterman

i retorikens dansvirvlar…

Nu får USA:s finansminister, Henry Paulson,  stöd från oväntat håll. Tyska Die Linkes partiordförande Oskar Lafontaine har med full intensitet gått ut och backat Bush`s försök att slänga 700 miljarder dollar i börshajarnas lika skarpa som hungriga käftar.

Går man på glödande kol…

Tysklands högerkansler Angela Merkel har tvärt avvisat varje tanke på att tyska skattepengar skulle hjälpa till att stötta Wall Street. Landets finansminister, Peer Steinbrück, var inte heller len i munnen förra veckan. I en regeringsdeklaration inför riksdagen sa han att ”Ursprunget till krisen kommer från USA och eftersom Washington alltid avvisat varje reglering av marknaden var man därför själv ansvarig för den ”jordbävning som drabbat hela det finansiella bygget”.

Oskar Lafontaine, i en intervju med Reuters, beklagar från en helt motsatt ståndpunkt att den tyska regeringen inte vill hjälpa USA. Han angriper då den kristdemokratiske ekonomiministern Michael Glos som lakoniskt sagt om krisen, ”att var och en måste sköta om sitt eget kök”. Vad de bägge herrarna egentligen grälar om är vem som bäst kan hjälpa den tyska kapitalismen. Vad Glos inte vill förstå, menar Lafontaine, det är att de tyska bankerna också är med i köket. Han vill helt enkelt rädda de tyska bankerna genom att rädda Wall Street:

”Flödet av likvida medel är ekonomins blodomlopp. USA är läkaren vid patientens sängkant som måste se till att blodcirkulationen fungerar”, hävdar denne vänsterman som ibland i retorikens snabba dansvirvlar kan uppfattas som radikal. ”Washington har inget annat val. Annars återstår socialismens stenåldersrecept om nationaliseringar´”.

”Detta är ett unikt tillfälle att bringa ordning i ett finansiellt kaos”, avslutar denne föregivna vänsterman. ”Socialism är stenålder. Ordnad kapitalism är guldålder”.

…brinner man till sist upp och blir till aska

Den borgerliga tidningen, Süddeutsche Zeitung, skriver häpet i sin rubrik ”LaFontaine hoppar in och hjälper Bush”. I brödtexten säger man sen att 100 miljarder dollar är den summa som Tyskland i så fall skulle backa upp USA med, om man tar hänsyn till storleken på ländernas ekonomier. Pengar som exempelvis skulle räcka till att öka Tysklands pensioner med 25 procent…

LaFontaines politiska linje är katastrofal och det är bara att hoppas att de socialistiska strömningar som finns inom partiet Die Linke går in i en våldsam opposition. För går man på glödande kol brinner man till sist upp och blir till aska!

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,AB1,AB2,VG1,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, USA, Börskris, Bankkraschen, Börskrisen, Die Linke, LaFontaine, socialidemokratin, vänstern, socialism, kapitalism

Krona eller klave-

du förlorar i båda fallen.

Nu är det panik. Representanthusets nej till Vita Husets krisplan skapade en chockvåg som hotar dränka hela det finansiella systemet. En finansiell tsunami som inte skådats sedan Den Stora Depressionen kan sluka allt i sin väg.

I går kväll och nu på tisdagmorgon rasar världens aktiebörser utför med en hastighet utan dess like. När paniken sprider sig då är det inte längre ekonomiska realiteter som styr. Även sunda banker och finansinstitut värderas inte längre efter vanliga ekonomiska kriterier. Skräckens psykologi tar över och bestämmer hur omfattande kraschen blir. Aktörer på finansmarknaden gissar hur andra aktörer gissar att de själva gissar för att bestämma sitt handlande. Resultatet blir en nedåtgående spiral som är mycket svår att bryta ju snävare den blir.

I dag kommer regeringar och centralbankschefer att sitta i kontinuerliga krismöten för att hitta pengar som kan stötta upp de skakiga finanshusen. Redan nu på morgonen har den belgiska regeringen skänkt sju miljarder euro till den fransk-belgiska banken Dexia som i går tappade över 30 procent på börsen i Paris.

Innan dagen är över kommer andra miljarder att ha rullat bankirernas väg. Sanningen om den självreglerande marknaden som sägs må bäst när den lämnas ifred träder fram i all sin brutalitet. Krona, då är det bankens vinst. Klave då är det dina skattepengar som behövs.

-Stäng det globala kasinot, krävde franska Attack under ESF i Malmö

Det låg två motiv bakom nejrösten i går. Vissa republikaner, (133 nej mot 65 ja ), som sa nej har en djup ideologisk motivering. Statens ingrepp i den fria marknadens funktioner är och förblir ”socialism” och usch det vill vi inte ha. Likt de döva och blinda som la armarna i kors under kraschen 1929 bryr de sig inte om en världsdepression blir följden med 100-tals miljoner nya arbetslösa och allmänt spridd misär. Andra , då främst demokrater, (141 ja mot 94 nej ), röstade nej till krispaketet därför att de är rädda att förlora omvalet till Kongressen i november. Rädda, därför att en mycket stor del av den amerikanska befolkningen är rasande över att deras pengar ska användas till att lösa ut hutlösa spekulanter på Wall Street.

Om det blir ytterligare en eller två dagar med drastiska börsras kommer nya banker och försäkringsbolag i USA och Europa att falla samman. -Festen är över, sa Nancy Pelosi. Men hennes kommentar att amerikanska skattebetalares pengar aldrig mer kommer att användas till att rensa upp på Wall Street kan visa sig vara en förhastad garanti. Om plötsligt de enorma summor, tiotusentals miljarder dollar, som finns på de så kallade derivatmarknaderna (finanspapper så komplicerade att inte ens bankerna längre kan se bak och fram på dem) blir tveksamma tillgångar då räcker inte 700 miljarder dollar långt. Amerikanska finansministeriet kan då hamna i en sits som säkert hade gjort Stalin avundsjuk. Tänka sig att bli tvungen att konfiskera hela kapitalistklassen för att rädda kapitalismen. Ett program i tiden.

I andra media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,

Sydsvenskan,Dagens Arena,DN4,DN5,SVD3,GP,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Kris, Kongressen, FED, Bush, Dexia, Fortis,

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

I dag publicerar aktade BBC World Service sin globala opinionsundersökning om hur ”kriget mot terrorismen” har påverkat människor syn på Bin Ladens terrornätverk Al-Qaida. Undersökningen baserar sig på svaren från 23 000 vuxna människor i 23 länder.

Här sprängs en Al-Qaida-bas

Resultatet måste vara en bister läsning för Bush. Om nu hans närmaste medarbetare vågar visa honom resultatet mitt i hans ymniga svett över bankrutten i USA:s finansiella system.

29 procent av de tillfrågade anser att Bush`s ”krig mot terrorismen” har varit resultatlöst. Hela 30 procent anser att hans politik har stärkt nätverket.

På frågan om vem som vinner ”kriget” svarade bara 10 procent Al-Quaida. 22 procent trodde däremot att USA satt inne med de starkaste korten, som BBC uttrycker det. Men den stora majoriteten eller 49 procent svarade remi, alltså ingendera sidan. Vilket naturligtvis är häpnadsväckande många.

Men det riktigt sensationella resultatet kommer när nyhetsbyrån frågar om folks sympatier . I 21 länder sa sig majoriteten av de tillfrågade att de är negativt inställda till Al-Qaida. Men i två folkrika och oerhört betydelsefulla länder i sammanhanget, i USA:s partners Egypten och Pakistan, där fanns det mycket stora sympatier för denna sunnitiska skapelse, med sin religiösa och politiska inspiration från arabisk medeltid.

I det folkrika Egypten finns ett starkt stöd för Al-Qaida.

Här ett massmöte med det regeringskritiska Muslimska

Brödraskapet.

Frågeställningen var: Har du i allmänhet en positiv, blandad eller negativ inställning till Al-Qaida? Så mycket som 60 procent av egyptierna hade en blandad eller positiv inställning. I Pakistan, som kanske blir det land dit USA flyttar sina trupper nästa gång, där hade bara 19 procent av de 1 000 personer som intervjuats, en negativ inställning till terrorgruppen. Hela 81 procent sa sig ha blandade känslor eller positiva känslor, för den organisation som landets regering och USA strider emot….

Slutsatsen från opinionsinstitutet Globescan som gjort undersökningen, att detta är ännu en indikation på att USA:s ”Krig mot terrorn” inte vunnit människors sinnen och hjärtan, är det bara att hålla med om.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Al-Qaida, terrorism, terrornätverk, Bush, USA, Egypten, Pakistan, säkerhetspolitik, Kriget mot terrorismen, Bin Laden

Är festen på Wall Street över ?

-The party is over, sa Kongressens ordförande Nancy Pelosi när hon i natt svensk tid högtidligt förklarade att krispaketet var klart.

-Detta är sista gången som amerikanska skattebetalares pengar kommer att användas till att rensa upp efter Wall Streets överdrifter hotade Nancy Pelosi. Det ursprungliga förslaget skjöts i sank av en republikansk minoritet som tyckte sig se en skräckinjagande socialism i vitögat. Kompromissen i natt är bara en mindre ansiktslyftning för att ge paketet en mer acceptabel nuna. Men egentligen har inget av vikt lagts till eller tagits bort. Det är fortfarande 700 miljarder dollar i skattepengar som ställs till numera lite skamsa men ändå lika giriga bankirers förfogande. I ersättning ska staten KANSKE i framtiden få del i vinster som dessa uppstöttade bankerna kan tänkas göra. De herrar(alla är herrar) som så toltalt misskött sig att hela det finansiella systemet riskerar att rasa samman kommer att få nöja sig med fallskärmar med något mindre omkrets. Ingen risk för fritt fall.  Och till sist sägs det att vissa husägare med lån de inte kan betala av just nu kommer att få hjälp. Hur är inte preciserat.

-Festen är över för Wall Street, sa Nancy Pelosi. För de som inte har allt för kort minne sa upprörda politiker samma sak efter finansskandalen kring Enron och Citibank. Då trodde många att intentionerna var äkta. Sub-primeskandalen visar att all optimism var ogrundad.

-Festen är över!! Tror du inte på den historien kan jag dra en annan.

I natt beslöt regeringarna i Benelux att snabbt hosta upp 11,2 miljarder euro, cirka 100 miljarder kronor, för att rädda Fortis, regionens största bank. Forrtis aktiekurs har fallit med över 80% på ett år trots att banken inte haft någon större exponering mot de amerikanska bostadslånen. Nattens räddningsförsök innebär att skattepengar ska användas för att garantera Fortis fortsatta aktiviter och i utbyte kan staten erhålla fortisaktier i garanti. Egentligen har Fortis inte gjort några större misstag de senaste åren och ändå hänger bankens fortsatta existens i en tunn lina. Aktiens kursfall ledde till en akut likviditetskris som redan i dag måndag hade kunnat fälla Fortis och därmed skapa en akut finanskris i hela Europa, eftersom Fortis tillhör giganterna på kontinenten. Det var därför som de tre regeringarna i Benlux plus Europeiska Centralbankens ordförande deltog i nattens uppgörelse.

-Nu är det slut på festen även i Europa!!  Tror du inte på den historien kan jag dra en till. Nej, det räcker så här. Det kommer fler dagar med nya rubriker.

-Staten räddar kapitalisterna! Den belgiska dagstidningen Le Soirs feta framsida är naken sanning.

I Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Wall Street, ECB, Fortis, Bankkris,

”Man bör kalla

saker och ting

vid deras rätta namn”

Olof Palme i sitt berömda jultal 1972 om USA:s terrorbombningar

I sitt misslyckade försök att framstå som ”statsman” och handlingskraftig när det gäller ekonomi och USA:s finansiella härdsmälta, försökte MCCain först hoppa av nattens debatt:

”Som gammal pilot och stridsflygare vet jag att i en akut situation måste man fokusera på en enda sak och ha bägge händerna på spakarna”, sa han kargt och manligt.

Manligt…

Än en gång försökte han att exploatera myten om sig själv som ”krigshjälte” under USA:s fasansfulla militära våldtäkt på Indokina. Men kanske var det detta han glömde i Vietnam? Att ”hålla bägge händerna på spakarna”. 1967 blev hans plan snöpligt nerskjutet i samband med ännu en våg av terrorbombningar över Hanoi. Han var väl inte tillräckligt ”alert”. McCain överlevde och hamnade skadad i en liten damm där lokalbefolkningen hade den goda smaken att inte slå ihjäl honom på fläcken. Han räddades ur dammen, fick behålla livet och hölls sedan som krigsfånge.

Auran och mytbildningen kring McCain`s bedrifter i Vietnamkriget är avskyvärda. I USA innebär detta ett försök att skrubba bort sitt eget smutsiga krig från hsitorieskrivningen. Washington slapp en Nürnbergrättegång. Kennedy, Nixon och Ford undgick dödsstraff och nu försöker vapenlobbyn och den amerikanska högern att framställa de elitsoldater som var med som ”krigshjältar”. Tänk om någon skulle försöka framställa SS-förbanden som hjältar? För den som inte var med passar det fint med en repris av Olof Palmes tal julen 1972 när USA intensifierade sin skoningslösa förstörelse av Hanoi:

”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.”

I Vietnam tappade MCCain kontrollen över sitt plan och störtade och som kompisen vid bloggens dashboard, Benny,  skrev i går kväll, fick han som retorisk ouvertyr slokörad klättra tillbaka in i ringen och trots allt ta debatten med Obama. I går Vietnam i dag Irak. Hans frenesi när det gäller att fortsätta och utvidga USA:s krig från Somalia till Pakistan är välkänd i den svenska debatten. Här här en bra filmsnutt på fyra minuter som lär oss känna den stora fastighetsägaren McCain:

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,SDS1,SDS2,PK1,DB1,VG1,

Andra bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, McCain, Obama.presidentvalet i USA, USA, Olof Palme, Vietnamkriget, Irak, Afghanistan

Inte mycket att bita i.

Debatten var lika nattstånden som ett glas vatten på nattduksbordet. Ingen av kandidaterna visade engagemang för den arbetande befolkningens problem i ett skakat USA. Skakat av en finansiell kris som snabbt kan slå över i en djup recession mer lik 30-talets kris än något vi sett under efterkrigsperioden. Båda kandidaterna är borgerliga politiker och ingen av dem tänker ifrågasätta det ekonomiska system som  regelbundet skapar återkommande arbetslöshet och misär. Men det är ju inte ett scoop precis.

Skillnaderna mellan de båda gäller mer detaljer i krishanteringen. McCain vågar inte gå emot de marknadsfanatiker i det republikanska partiet som satte krokben för George Bushs ”akutplan”. Att de lever på en annan planet visar deras upprörda varningarna för att Vita Huset inför ”socialismen”. Om dessa personer inte hade så stor makt vore de värda ett riktigt hånskratt. George Bush lyfter den röda fanan. Det är bara i USA man kan höra sådana dumheter.

Obama har inte mycket att säga om samma plan än att den är nödvändig för att hindra att något ännu värre inträffar. I debatten cirklade han runt som en ballerina utan att svara på om 700 miljarder dollar ur skattebetalarnas fickor är enda lösningen. I stället riktade han in sig på McCains stöd till Bushs skattepolitik och lovade än en gång att de rikaste i USA ska få sina skatter höjda och resten sina sänkta. Gott. Men det löser inte det akuta problemet att samma ”rest” ska betala bankkrisen medan de som tjänat miljarder och fortsätter att tjäna stora pengar som spekulanter inte kommer att krävas på ett öre i ersättning för vad de ställt till med.

-De senaste sex månaderna har visat att en frivillig reglering inte fungerar, sa i går chefen för finansinspektionen C. Cox. Nyliberalernas idé att den kapitalistiska finansmarknaden bäst reglerar sig själv och ska lämnas ifred har fått sig en dödsstöt. Men vad som bör komma istället hade de båda kandidaterna inget att säga om.

I Media: DN1,DN2,SVD1,DN3,AB1,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, McCain, Obama, Presidetnval,

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Har McCain mött sitt Waterloo ?

John McCain begick i det närmaste politiskt självmord de senaste dagarna. Det kan bli hans Waterloo redan innan valdagen den fjärde november. I ett uppenbart försök att vinna poäng inställde han dagens valdebatt med Barack Obama under förevänding att delta i kongressarbete för att rädda landet undan den finansiella krisen.

-Jag åker till Washington och inställer min kampanj tills en räddningsplan antagits, sa han och ville ge ett intryck av en riktig statsman som i första hand bryr sig om det egna landets medborgare.

-En blivande president måste kunna sköta mer än en sak åt gången, svarade ironiskt Obama. Ett mycket skickligt slag i solar plexus som kanske satte punkt för McCains möjligheter att bli Vita Husets nästa herre.

Och räckte det inte med Obamas punch så har McCain själv gjort allt rätt för att framstå som en nolla. Bara ett par dagar innan den värsta finanskrisen på decennier bröt ut sa McCain att ”amerikas ekonomi är sund”. Det gav ett eko från president Hoovers otroliga optimism bara ett par veckor innan börskraschen 1929.

Nåväl, vad gjorde då John McCain i Washington för att lösa krisen? Absolut ingenting, om vi ska tro amerikanska massmedia. Under 40 minuter av mötet mellan Kongressen, Vita Huset och FED sa han inte ett ord, för att sedan till allas häpnad säga att han inte ställde upp bakom någon plan alls utan att förhandlingarna bör fortsätta. Om McCain hade visat bekymmer över att amerikanska skattebetalare kommer att stå för räkningen då kunde man se med sympati på hans hållning. Men McCain bekymrar sig enbart för hur det ska gå för de rikaste aktieägarna i de banker och fonder som hamnar under offentlig insyn.

Enligt opinionsundersökningar publicerade i dagens amerikanska tidningar slog McCains utspel helt slint. Av de tillfrågade ansåg 52% att McCain i första hand såg till finansbolagens intressen medan bara 16% av samma personer ansåg detsamma om Obama.

Uppförsbacken till Vita Huset verkar bli motig. Ny grundvalla behövs. Det räcker inte med att ha suttit några år som krigsfånge i Vietnam för att kvalificera till presidentposten.

PS. I kväll sägs det att McCain ställer upp i den planerade debatten med Obama. Det innebär att han insett att bluffen om att åka till Washington för att lösa finanskrisen inte gick hem och att inte delta i debatten däför kommer att framställa honom som en fegis i den amerikanska opinionens ögon.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, McCain, Obama, Vita Huset, Bush, Kongressen, FED, Börskris, Bankkris,

I andra media: DN1,SVD1,Sydsvenskan,

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 3 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Sista och tredje delen

Som om det regnar…

Vilka blir konsekvenserna av den pågående finanskrisen ? Blir det som många gånger förr några hektiska veckor under vilka småsparare förlorar skjortan och sedan återgång till ‘business as usaul’ ? Eller upplever vi ett nytt 1929 ?

Den som det visste kunde kallt räkna med att bli mycket rik, under förutsättning att redan äga tillräckligt för att spela i « finanskasinot ». Men inte ens Warren Buffet eller George Soros äger en kristallkula med de kvaliteterna. Osäkerheten är det enda säkra i situationen.

Vissa perspektiv verkar dock uteslutna. Till att börja med kan inte de enorma underskotten i den amerikanska ekonomin bara fortsätta att växa som om inget hänt. De amerikanska hushållens och företagens skuldsättning är så enorm att den förmodligen redan nått sin maxigräns. Redan nu rapporteras om fallande konsumtion på kredit och det lär nog förbli så under relativt lång tid. Husbyggandet är nere på sin lägsta nivå på decennnier och bilförsäljningen en ren katastrof för framför allt de tre amerikanska bilbolagen, GM, Ford och Chrysler. Dessutom innebär dagens kris att inflödet av pengar från utlandet, som hittills finansierat de amerikanska underskotten, kan minska. Den stora osäkerheten kring landets banker och riskfonder kyler effektivt ner utländska investerares entusiasm för den amerikanska marknaden och dollarn. Speciellt så länge som George Bushs akuthjälp på ett tusen miljarder dollar inte ännu visat om den önskade stabiliteten kan uppnås.Att en ekonomisk recession följer i krisens spår råder det knappast någon tvekan om.

Recession i USA betyder helt säkert recession i Europa. Ekonomierna på Atlantens två sidor är så intimt sammanflätade, speciellt finanssektorn, att det knappast går att undvika. Det är redan den Europeiska Centralbankens politik en garant för. ECB har bara en uppgift, som dess ledning alltid stirrat sig blind på , och det är att hålla inflationen under två procent. Den har ingen industripolitik och inte ens en gång en politik för eurons växelkurs i förhållande till dollarn och andra valutor. EU-kommissionen har ingen ekonomisk politik för de 27. Varje lands regering försöker att dra det värmande täcket så långt upp över öronen som möjligt utan att bry sig om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för helheten.

Finanskrisen kommer att dra med sig den reella ekonomin i en kraftig recession, både i USA och Europa. Om eftervärlden kommer att jämföra den med följderna av kraschen 1929 går inte att besvara i dag. Men de ekonomiska och sociala konsekvenserna för den arbetande befolkningen blir svidande. Akutplanen i USA visar att de härskande inte tänker låta de som spekulerat ekonomin i botten betala för vad de ställt till med. Räkningen hamnar på skattekontot och till det kontot bidrar de rika inte med många ören.

Omfördela alla rikedomar

Vad blir nu kontentan av dessa rader ? Svaret på de inledande frågorna är inte entydiga. Jag tror uppriktigt att den pågående finanskrisen för en bra tid framöver ruinerat guldgossarnas perspektiv på fortsatt roulettspel. Men om krisen inte får en politisk lösning så kommer allt att återgå till det normala, det vill säga nya finansbubblor som avlöser varandra. Jag tror också att den rent nyliberala idén om den självreglerande marknaden fått sig ett slag under bältet den inte kommer att kunna resa sig från. Statens roll för att stötta upp kapitalismens behov att skapa vinster och realisera dem på marknaden kommer att öka. Däremot är det ett definitivt nej till den sista frågan. En återgång till « gammal god industrikapitalism » à la sextiotalet är uteslutet.

Det finns däremot ett socialt och politiskt svar på de ekonomiska kriser som tätare än titt drabbar omvärlden. Det räcker med att göra en enorm omfördelning av de rikedomar som skapas. En drastisk höjning av de arbetandes andel av produktionsresultatet parallellt med en stor omfördelning av rikedomar till de fattiga i fattiga länder. Men det är inte en lösning som vår riksdag, EU-parlamentet, Vita Huset eller FNs generalförsamling kommer att förespråka. Det är en lösning som bara kan uppnås i kamp på gator och torg, i fackföreningar och på alla nivåer där det är möjligt att ropa ut – En annan värld är möjlig och absolut nödvändig.

I andra media:DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,DN8,DN9,DN10,SVD6,

SVD7,SVD8,Sydsvenskan3,Sydsvenskan4,DN11,DN12,SVD9,AB5,AB6,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Finanskris, Nyliberalism, Investeringar, Kasinokapitalism, Spekulation

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,