Genève II äger faktiskt inte rum i staden med samma namn utan på den rakt motsatta sidan av Genèvesjön, i det undersköna Montreux där den berömda filmfestivalen Guldrosen tidigare arrangerades.
Mötet äger rum under FN:s beskydd och ett trettiotal länder deltar. Namnet har den internationella överläggningen fått efter ett möte i FN-sätet Genève i juni 2012 där en rad stater enades om en kommuniké, i vilken det bestämdes om denna fredskonferens, med den tänkta uppgiften ”att bilda en övergångsregering i Syrien”.
Det kallas för en ”fredskonferens” men vad vi upplever är i stället en makaber dödsdans i stormaktsdiplomati där det syriska folket offras. Redan före mötet har regimen Assads utrikesminister Walid al- Muallem i ett brev till FN klargjort att det är ”kampen mot terrorismen” som det hela ska handla om. Ali Haidar med den pretentiösa titeln ”Syriens försoningsminister” förklarade samtidigt att det från diktaturens sida sannerligen inte kommer att handla om någon försoning utan framförallt om skoningslöst våld: ”Vänta er inget av Genève II. Vare sig Genève II eller Genève III eller Genève X kommer att lösa krisen i Syrien. Lösningen är redan i färd med att genomföras och kommer att uppnås genom statens militära triumf… genom statens motståndskraft och statens och dess institutioners styrka inför dess fiender som satsade på statens kollaps.”
Den enda ”övergångslösning” som diktaturen nu som tidigare är beredd till är att verka för det egna folkets undergång. Men vare sig de vill det eller inte tvingas dess förhandlare i vart fall att konfronteras med de tiotusentals avskyvärda bilder av utmärglade, döda kroppar, anfrätta av tortyr, vilka dramatiskt nog har öppnat scenen där i luxuösa Montreux Palace. Bilder som från början smugglats ut från Assad fängelsehålor av en avhoppad fotograf från säkerhetstjänsten, en modig syrisk Bradley Manning, och dessa har sedan granskats minutiöst av tre internationellt erkända åklagare från olika rättegångar för krigsbrott. Bilderna vittnar om dödsfabriker med en industriell verksamhet och vi anar toppen på ett isberg eftersom de flesta av de 55 000 foton som kapats kommer från en enda plats, Damaskus.
Med dagens digitala teknik har de gjorts tillgängliga för varenda människa som kan öppna en länk på internet och inte minst då för dessa diktaturens kreatur på plats. Tänk om världen fått se tiotusentals bilder på nätet från nazisternas förintelseläger – mitt under Andra världskriget? Försoningsministern och hans anhang, liksom dess försvarsadvokater från Ryssland och Iran, förnedras inför en hel värld. Styret runt klanen Assad och hans kompis rövarkapitalisten Rami Makhlouf är ingen ”vanlig” ovanligt råbarkad ”auktoritär regim” utan en regim som skyddar sig med pöbelmiliser, elitförband och pretorianska garden i dussintal, liksom femton (!) olika säkerhetstjänster som spionerar på var och en – liksom på varandra.
Åklagarna understryker i sin rapport att bildbanken skulle vara övertygande och fällande bevis i vilken legal rättegång som helst och Amnesty Internationals ansvarige för Mellanöstern, Philip Luther fyller i: ” Blir detta bekräftat, är det i en svindlande omfattning brott mot mänskligheten som har begåtts. Än en gång reser detta sannerligen frågan om varför Säkerhetsrådet inte har anmält situationen i Syrien till åklagaren i den Internationella brottmålsdomstolen. Genève II måste kräva att det som hänt med alla personer som tvingats bort, internerats i hemlighet eller bortförts blir fullt klarlagt”…
Detta var också ett av kraven från general Idris och Fria Syriska Armén i en kommuniké inför Genève II och som sammanfattade de viktigaste förutsättningarna för att överhuvudtaget förhandla:
”Bashar Assad och hans klick ska avlägsnas från makten och inte ha någon roll när det gäller Syriens framtid. Alla ansvariga inom militär och säkerhetstjänster för folkmord och förstörelse i Syrien ska bort. En styrande övergångsregering ges fulla mandat. Alla fångar i regimens fängelser ska släppas fria, i synnerhet kvinnor och barn. ”Humanitära korridorer” upprättas till belägrade och utsatta områden, inklusive Dareya, Moadamiyeh, Homs och Yarmouk.”
Dessvärre är stormakterna runt förhandlingsbordet i Montreux Palace inte det minsta intresserade av dessa självklara krav. USA är uppenbart överens med Ryssland om att ropen i arabvärlden på värdighet, frihet och rättvisa ska tystas. Carl Bildt sa sig vara glad om ”det hela överlevde dagen utan något sammanbrott” och beklagade samtidigt i ett perverterat uttalande att Assads vänner från Iran inte fått någon plats vid förhandlingsbordet.
Vad som görs upp i korridorerna vet vi inte. Konferensen är tänkt att fortsätta i Genève i direkta möten mellan Assads folk och de delar av oppositionen som USA släpat dit under hot om att annars kapa de få band som finns mellan den och Washington. Det spekuleras också om en indirekt fortsättning i Davos där världens allra rikaste gycklare över veckoslutet träffas för att gemensamt vädra sin oro över att människor världen över kan bli ”upproriska” inför de rikas glupska lystenhet.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Genève II, Montreaux, Davoa,
H
