Etikettarkiv: Politik

Jaktbyte

Publicerat av
2

Ibland händer något helt oväntat. Här sitter jag och passar på älg ute i vildmarken och helt plötsligt dyker dessa gäster upp. Ett överraskande jaktbyte. Om än i form av bilder.

.

Nu var mitt kaffe slut, så jag bjöd inte in dem. Dessutom störde de mina älgar.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media:

 

Nyliberalismens kris i grafik

Publicerat av
3

 Den djupa ekonomiska krisen syns bara bli värre. Inget är mer naturligt. För den ekonomiska åtstramning som alla Europas regeringar gjort till sin kan bara leda rakt in i en social kris som kapitalismen inte sett sedan trettiotalets depressionsår.

Mitt syfte med den här bloggen är att med en grafisk modell visa på sambandet mellan löner, vinster, investeringar, konsumtion, sparande och andra faktorer. Originalet till schemat här under har gjorts av den franske marxisten Michel Husson som jag haft nöjet att lära känna under ett antal ekonomiseminarier i Amsterdam och Bryssel.

Källa: Michel Husson, Les salaires et la crise en Europe. Omarbetad till svenska av mig.

Vad är det vi ser? Jo, ett schema som visar vad som hänt under den nyliberala epoken vad gäller lönernas och vinsternas andel av den samlade produktionen, BNP, och hur fördelningen mellan de två storheterna varit avgörande för alla andra viktiga faktorer i ekonomin, som investeringar, skuldsättning, konsumtion, sparande och spekulation.

Enklaste sättet att visa på sambanden i schemat är helt enkelt att följa pilarna från 1 till 10. Det handlar naturligtvis inte om en monokausal orsak-verkan mellan de olika enheterna i schemat utan mera om ett sätt att grafiskt illustrera krisens grunder och de krafter som verkar.

Sedan början av 80-talet har lönernas andel av BNP kraftigt minskat i nästan samtliga avancerade kapitalistiska ekonomier.

Pil (1) visar att detta samtidigt följts av en stark uppgång i vinsternas andel av samma BNP. Detta är i det närmaste ett automatiskt samband. När löneandelen minskar ökar vinsternas andel. Varför denna utveckling tog fart i början av 80-talet har en rad orsaker. För första gången under efterkrigstiden uppstod en massarbetslöshet som gjorde alla fackliga förhandlingar tuffare. Arbetsköparna kände medvind i ryggen, inte minst för att det samtidigt skedde en politisk svängning som kom att kallas den ’”nyliberala revolutionen”. Stora strejkvågor under 70-talet hade mojnat till mindre dyningar och hela den europeiska arbetarklassen tvingades in i defensivt försvar av vad som uppnåtts utan att kunna se framåt mot nya horisonter.

Kort sagt blev resultatet en gigantisk omfördelning mellan löner och vinster. Den omfördelningen är den materiella grunden till den period av febril finanskapitalism som politikerna släppte lös med den finansiella avregleringen.

Vinster och investeringar i USA/EU och Japan 1962-2008

Taux de profit= vinstandel (skala till vänster)

Taux d’accumulation = investeringar i produktionsmedel (skala till höger)

Financiarisation = del av vinsten som inte investeras i produktionen

Pil (2) i schemat symboliserar detta. De ökade vinsterna skapar ett ”fritt kapital” som i stället för att investeras i nya produktiva anläggningar bildar grunden till finansbubblor som från slutet av 80-talet verkar bli ”norm” för kapitalismens nyliberala epok. Orsaken till detta är inte ”girighet”, ”kortsynthet” eller kvartalskapitalism. Det är i stället en följd av vad pil (3) vill visa. Nämligen att det blir allt svårare för kapitalägarna att hitta attraktiva investeringsobjekt i den produktiva sfären. Överproduktion inom många branscher som exempelvis bilindustrin och för få nya projekt med tillräckligt attraktiva vinsmarginaler gör den avreglerade finansiella sektorn till en ”vinstmaskin”, med obligationer, aktier, derivat och alla andra nya ”mirakelinstrument” i de kapitalägandes tjänst som fyller på det ”fritt flytande” kapitalet.

Löner och konsumtion i EU15 1960-2008 i % av BNP

Masse salariale = lönernas andel av BNP (skala till höger)

Consommation = Konsumtionens andel av BNP (skala till vänster)

Källa: EU-kommissionens databas Ameco

Pil (4) vill visa att den finansiella avregleringen underlättat flykten av kapital bort från produktionen till den finansiella sfären med spekulationsbubbla på spekulationsbubbla som följd. Varpå pil (5) för oss till den orimliga nyliberalismens krav på superprofiter. I den avreglerade finansvärlden ses allt under 15 procents vinstmarginal som ovärdigt för att inte säga futtigt. Att detta är en omöjlighet i längden i en ekonomi som växer med 2-4 procent per år är det ingen som bryr sig om eller ens förstår.
Kraven på ”supervinster” inverkar sedan i sin tur på mängden investeringsobjekt i den reella ekonomin som anses tillräckligt vinstgivande, vilket pil (9) indikerar. Det har också ett direkt inflytande på lönernas utveckling eftersom krav på supervinster inte passar ihop med en god löneutveckling, vilket pil (10) anger.

Om vi går vidare i schemat, via pil (6), så har avregleringen och anhopningen av supervinster i den finansiella sfären skapat ett skikt av extremt rika ”kupongklippare” vars konsumtion delvis uppväger stagnationen i de arbetandes konsumtion orsakad av lönernas minskade andel av de producerade rikedomarna.

Den andra sidan på myntet lägre löneandel indikeras av pil (7). I dag speglar parollen ”vi är 99%” det faktum att fördelningen av inkomsterna blir alltmer ojämlik.

 Om de arbetande hade anpassat sina utgifter till inkomsterna skulle den kapitalistiska överproduktionskrisen ha exploderat för länge sedan. Men i stället har vanan att köpa på kredit gett upphov till en allt större individuell skuldsättning som finansvärlden gjort allt för att underhålla med kreditkort, lån till konsumtion, bostadslån och annan skuldsättning.

Hela schemat ska ses som en självförstärkande process, där exempelvis den stora skuldsättningen i sin tur påskyndar en ytterligare avreglering som öppnar för ständigt nya och alltmer ”raffinerade” finansprodukter, se pil (8).

Det var 1980 som det vände för Kapitalet

Parts de profit= vinstandel; Consommation/salaires= Konsumtion/löner

Bourse= Börsen;  Inégalités = Ojämlikhet; Endettement de ménages= Hushållens skulder

Jag hoppas att schemat och texten ovan gjort det lättare att se igenom det kapitalistiska skyltfönstrets nervärdering av lönearbetet och idoliseringen av snabba cash.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,

Bloggare;Röda Malmö,Röda Malmö2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bensinen slut – slapp slå gräs och krossa höstlöv

Publicerat av
1

 

.

Skulle slagit gräsmattan, eller krossat höstlöv, en sista gång i dag. Men upptäckte att bensinen var slut. Underbart. Kan i stället sitta och titta på allt vackert.

En annan fråga är vad vi gör när bensinen tagit slut överallt. Men den tänker jag inte på – för stunden.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media:

Malala Yousafzi skjuten

Publicerat av
2

.

I går var det Internationella dagen för flickor och unga kvinnor. Samtidigt ligger fjortonåriga Malala Yousafzai, skolflicka och politisk aktivist medvetslös efter ett nackskott av talibanerna i pakistanska Swatdalen.  Genom sina modiga framträdanden hade hon blivit en symbol för flickors rätt till utbildning. ”Enligt sharialagen måste hon då dödas” menar landets religiösa högerextremister. Hon har opererats och ligger medvetslös. Läkarna hoppas att hon kan överleva men risken är naturligtvis stor för svåra hjärnskador.

I Pakistan och på många håll i världen har ursinnet varit stort över mordförsöket. Många röster har höjts med vrede. Samtidigt fortsätter USA:s dödande drönare att svepa över landet vilket bara ger extremismen ett ökat stöd. Vi hoppas att Sverige kan öka stödet till de krafter som på plats kan bekämpa talibanerna med social och politisk organisering.

.

Här är Malala Yousafzai på ett möte

med International Marxist Tendency.

På affischen Lenin och Trotskij.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nu stundar älgjakten

Publicerat av
3

Älgjakten stundar och denna vecka har vi jobbat hårt med att titta  på spår, bygga kojor samt röja för bra och säkra skjutplatser. I år det kalvjakt i fem dagar som gäller. Beståndet av stora djur ska öka. Men vi kan också få korn på hjort och vildsvin.

Datorn får vila om dagarna. Jakt handlar till en stor del om att vänta – med en god matsäck. Leva med naturen och filosofera en smula. På denna kulle börjar det för mig.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Media:

David Camerons krispolitik i ruin.

Publicerat av
2

 

Om vi ska tro de som pekar ut existensen av den gemensamma valutan euron som orsaken till den djupa krisen i Europa borde de som har sin egen valuta klara sig mycket bättre.

Gör David Cameron segergesten för tidigt?

David Camerons Storbritannien visar att det är en sanning med moderation. Landet har en egen valuta som devalverats kraftigt de senaste åren. Det har en egen riksbank som gör vad ECB inte gör, nämligen köper statsobligationer till låg ränta vilket underlättar för London att sköta den stora statsskulden. Och regeringen har total kontroll över sin budget utan att Bryssel kan lägga sig i dess omfattning och fördelning.

Så sett till alla dessa ”fördelar” borde den brittiska ekonomin rulla på för full maskin, åtminstone jämfört med euroländerna. I stället har den ekonomiska tillväxten i landet legat långt under genomsnittet i EU och andra regioner. För det som verkligen påverkar utvecklingen är omfattningen av de åtstramningspaket som olika länder antagit. Och där ligger David Camerons svältpolitik i särklass bland alla nyliberala program.

Diagrammet här under visar att tillväxten av BNP sedan finanskrisens start 2008 varit sämre i Storbritannien än i något annat större industriland. I mitten av 2012 låg landets BNP 4,3 % under nivån i januari 2008 medan eurozonen hamnar 1,7 % under 2008 års nivå och USA 2,2 % över nivån 2008.

 

BNP-tillväxt i volym: 1 kv 2008 = bas 100

Förklaring: Etats-Unis = USA; Royaume-Uni = Storbritannien,

Källa: Alternatives Economiques 317 okt. 2012

Detta är en direkt effekt av den extrema åtstramningspolitik som David Cameron tvingat på landet. Eurokonstruktionen har allvarliga konsekvenser för länder inom EU med lägre produktivitetsutveckling än genomsnittet men valutan i sig är inte orsaken till den allt djupare krisen. Det är däremot alla nyliberala regeringars strikta åtstramningspaket. De leder rakt in i en social katastrof och ekonomisk kris av en dimension få nu levande upplevt.

Media:

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Splittring i Assads sociala bas ?

Publicerat av
5

Vad är det som egentligen händer i den lilla syriska bergsstaden al-Qardaha? Och varför skulle det vara av intresse jämfört med striderna i Aleppo och Damaskus?

Svaret är att al-Qardhaha är familjen Assads födelseort och den alawitiska sektens ”huvudstad”. Sedan ett par dagar sipprar få nyheter ut ur staden och ryktena om en våldsam dispyt mellan stadens finaste familjer saknar ännu formell bekräftelse.

I Qardaha har gudfadern själv en hedersplats.

Men fakta är att stadens tillfartsvägar totalt blockerats av armén och alla kommunikationer är brutna. Enligt den information som finns tillgänglig har armén sänt in ett trettiotal stridsvagnar i staden.

Det började enligt uppgift med ett bråk i ett café mellan den ökände ”bergskungen” Muhammed al-Assad, president Assads kusin, och en dignitär i familjen Othman. Den senare lär ha öppet kritiserat Bachar Assads politik och frågat Bachars kusin Muhammed när Bachar tänkte avgå eller om de väntade på att FSA skulle komma till staden. Kusinen drog sin pistol, missade rivalen och lär själv ha skjutits och sedan dött på ett sjukhus.

Ska Assad även tappa greppet om den alawitiska befolkningen?

Det har redan förekommit våldsamma dispyter mellan de rika familjerna i staden. Oftast har det handlat om bråk om kontrollen över den lukrativa smugglingen med Libanon. Men stödet till regimen i Damaskus verkar luckras upp i takt med antalet unga män som återvänder till staden paketerade i svarta plastsäckar. Flera av familjerna har förlorat söner och vänner medan familjen Muhammed al Assad inte förlorat medlemmar i arméns försök att krossa revolutionen. Det sägs bland annat vara en källa till tvist mellan de rika familjerna.

Att Muhammed al-Assad är känd av alla som chefen för det beryktade Shabiha, vilken tydligen uppträder ostört i staden utan att ställas till svars för organiserad brottslighet, har bara spätt på motsättningarna mellan de viktigaste alawitiska familjerna.

Om det visar sig korrekt att denna gång är familjefejden politiskt motiverad kan det vara vändningen i revolutionen och besegla Assads öde. För utan ett homogent stöd från den alawitiska shiasekten går regimen upp i fogarna, kittet torkar och spricker.

En parallell och samhörande händelse ägde rum inför den så kallade ”fredskonferensen” i Damaskus som organiserades av den lagliga oppositionen, det vill säga stödpartier till regimen som inte är med i Assads baathparti. Det handlar om Abdel-Aziz al Khayer, medlem i en annan viktig familj i Qardaha som greps av säkerhetspolisen den 20 september när han kom hem som chef för en delegation som varit på besök i Peking. Inga nyheter har kommit fram om vad som hänt honom och två andra ”oppositionella”.

De båda händelserna visar att Bachar al-Assad inte har en minsta tanke på att lämna makten ifrån sig och tillåta en ”jemenitisk” lösning som både Ryssland och USA verkar favorisera. Det ”jemenitiska” skulle bestå i att den syriska staten, armén och säkerhetstjänsten inte faller samman som i Libyen för att undvika det ”kaos” som imperialismen bävar för i regionen, och bland annat behålla status quo som rått vid gränsen mellan Syrien och Israel sedan 1967.

Bachar Assad verkar även beredd att ta strid med delar av sin egen alawitiska sekt. Då kommer hans makt att stå där mer naken än någonsin. Endast Maher Assads elitbrigad blir kvar som bas för en familjediktatur mer isolerad än någonsin. Slutet för regimen kan vara nära.

Media: DN1,

Bloggare: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Var är ”affärsplanen” för Säffle?

Publicerat av
6

.
l budgetdebatten är tonläget högt och gällt.

Men ”klasskampen når inte precis nya höjder”, som det kunde heta förr…

Från många borgerliga och socialdemokratiska kretsar i Europa har Anders Borg fått beröm för sin njugghet och snålhet när det gällt statens utgifter. När Europa nu är inne i en recession har i stället kritiken varit hård för hans återhållsamhet. Absurt nog svänger då Magdalena Andersson kappan mot vinden och anklagar Borg för glädjekalkyler. ”Han riskerar riksdagens beslut om överskottsmål”. Göran Färm och Olle Ludvigsson, EU-parlamentariker i Bryssel drar i Expressen på med full gas med ett fett påstående om att han ”kopierar grekerna”…

.

.

När det hela hamnar på jorden med konkreta siffror visar det sig att (s) vill ”spara” endast futtiga fem miljarder mer än regeringen. Bara drygt en halv procent mer av statsbudgetens utgifter. Sand, spadar och hinkar flyger verkligen i sandlådan. Färms och Ludvigssons greker skulle nog bli stormförtjusta om det räckte med besparingar på en halv procent för att komma på rätt köl.

Hur mycket ska bolagsskatten sänkas? Hur ska RUT och ROT se ut? Debatten handlar främst om hur och med hur mycket man ska hjälpa företagen i förhållande till statsfinansens saldo. I sak skulle socialdemokratin mycket väl kunna sitta med i Alliansregeringen. Dagens Nyheters ledare i dag berömmer exempelvis (s) för dess syn på A-kassan och sommarskola för gymnasieungdomar, liksom insikten om att FAS 3 misslyckats och måste ersättas med lönebidrag till arbetsgivarna. Femtiolappen mer till pensionärerna och hundralappen till barnfamiljerna är naturligtvis justeringar som kan hanteras i vilken flerpartiregering som helst.

Samma dag som Magdalena Andersson presenterar det som verkligen är en skugga av regeringens egen budget låter Volvo AB meddela att man lägger ner i stort sett hela sin verksamhet med busskarosserier i Säffle och därmed lakar ut hela samhället och bygden i stort. Dessutom tappas den svenska fordonsindustrin på ännu mer blod. Minskade skalstorlekar och färre innovationer liksom mer kostnad för logistik följer med. Tidigare i veckan meddelade New Wave Group att man släcker glashyttan i Orrefors för gott. I riksdagen fäktar man vilt om skillnaderna trots att dessa bara rör promille av statens utgifter. Där är blotta ordet ”industripolitik” bannlyst samtidigt som banker och företag bestämmer om vår framtid.

LO:s nyvalde ordförande Karl-Petter Thorwaldsson (han som aldrig haft ett vanligt jobb) har   lagt ut en kommentar till det hela som nog lär gå till historien:

”Igår dråpslag i glasriket, idag över 500 förlorade jobb i Hallstavik och Säffle! Varselvågen fortsätter – det var klokt av Magdalena att spara 5 miljarder till ytterligare satsningar mot arbetslösheten nästa år – de kommer att behövas! Regeringen gör som vanligt ingenting.”

Vad LO gjort eller gör talar han mer lågmält om.

”Det är katastrof. Det fanns inte i min värld. Det var totalt oväntat. Men jag tänker kämpa in i det sista. Vi kommer ta in en löntagarkonsult för att se över det här. Sen får vi utgå därifrån och se hur fortsättningen blir”, säger Lena Storm från IF Metall vid Volvo Bussar i Säffle.

”Är det här bästa beslutet”, undrar Mikalel Sällström ordförande vid Volvo Verkstadsklubb i Göteborg? ”Vi får undersöka det, eventuellt med hjälp av en löntagarkonsult”.

En löntagarkonsult? Eventuellt. Det är på sin höjd det motstånd man kan tänka sig. De fackliga representanternas förvåning över beslutet är dessutom märkligt. Redan när jag jobbade fackligt i IF Metall/AB Volvo för tio år kunde ett barn förutse detta. Påbyggnad av bussar, till skillnad från monteringen av chassin, innehåller extremt många ”mantimmar” och lönekostnaderna blir därefter. Därför har Volvos ledning sedan mer än ett decennium investerat för framtiden i polska Wroclav. Verkstäderna där har fyra gånger så stor kapacitet som de i Säffle. Facket är svagt och lönerna är nerpressade i botten. Visserligen kostar en flytt 100 miljoner. Men på lite sikt är förtjänsten grov. Besparingarna när det gäller logistik är dessutom inte bara stora, utan mycket stora.

En löntagarkonsult kommer naturligtvis bara att tala om att beslutet är bra för Volvos aktieägare. Vad gör man sedan?

I stället för att delta i dispyter om den borgerliga konjunkturpolitiken borde Stefan Löfven i dag ha varit på plats i Säffle och sida vid sida med det lokala facket ha berättat om sin industripolitik och den vision som kunde inspirera till motstånd och mobilisering. Ska bankvärlden och de stora bolagen för alltid bestämma över alla de stora beslut som avgör vår framtid? Finns det ingen ”affärsplan” för Säffle?

.

I media: DN1,

 

Grekisk nazism på marsch

Publicerat av
3

Fuck Anne Frank

Fuck hela Abrahams ras

Davidsstjärnan får mig att spy.

Åh, Auschwitz, jag älskar dig!

Jag ska pissa på Klagomuren.

Ut med judarna! Jag bränner er i Auschwitz…

Orden finns i en sång av den grekiska musikgruppen Pogrom. Bassisten i gruppen är ingen annan än parlamentsledamoten Arthemios Matheopoulos, medlem i nazistpartiet Gyllene Gryning.

Nazister med sin ”fuhrer”

Orden ger kalla kårar, speciellt eftersom de följs av handling. I brist på judar är det i stället invandrare, papperslösa som varje dag misshandlas, får halsen uppskuren i tunnelbanan av aktivister från Gyllene Gryning medan polisen ser åt annat håll.

Inte så konstigt eftersom hälften av poliskåren röstade för Gyllene Gryning i juni, liksom 20,3 procent av landets företagare. Inte nog med det. Tolv procent av de arbetslösa röstade på nazisterna och var fjärde arbetare i låglönejobb.

Gyllene Gryning som presenterats som ett övergående fenomen rotar sig tvärtom i det politiska landskapet. Enligt en gallup från den 7 september säger 12 % att de ska rösta på partiet. Det, på ett parti som inte har något gemensamt med de traditionella nationalistiska och främlingsfientliga partierna som Nationalfronten eller UDC i Schweiz.

Facklor och historiska tecken fascinerar alla nazister.

Till skillnad från dem är det genom att gå till fysiskt angrepp omedelbart som Gyllene Gryning agerar. På det viset möts de med sympati bland folkliga skikt som fått sina liv raserade av den massiva sänkningen i levnadsstandarden EU-EBC-IMF tvingat igenom.

Det är inte de nya åtstramningarna på 11 miljarder euro som arrangerar situationen. I alla fall inte för de miljoner arbetande vars löner och pensioner redan naggats ordentligt. Dock för de franska och tyska banker som innehar halva Greklands statsskuld.

Som alla vet är det ett resultat av att de rika inte betalar skatt. Enligt Der Spiegel utgjorde skatteflykten 2010 inte mindre än 550 miljarder euro, alltså två och en halv gånger mer än landets BNP.

De rika grekerna är noga med att finnas med i listan över rika personer.

Det är ingen hemlighet att en stor del av dessa pengar som stulits från det allmänna frodas i schweiziska banker. För att rädda UBS verksamhet i USA gav i våras den schweiziska regeringen den amerikanska skattemyndigheten namnen på 2 300 amerikanska medborgare med konton i Schweiz.

I dag kräver en petition att regeringen ger namnen på rika greker med konton i Schweiz till den grekiska regeringen och aktivistgrupper för kontroll av statsskulden.

Det måste göras inte bara för att rädda det grekiska folket, men också för att stoppa rörelser som Gyllene Gryning i Grekland och på andra platser.

För nerbränningen av ett romskt läger förra fredagen av en milis från kvarter i norra Marseille borde resa farhågor: det är inte bara för EU som Grekland är ett laboratorietest i naturlig storlek…

Paolo Gilardi

Texten är en ledare i den schweiziska tidningen l’Anticapitaliste 4 sept. 2012. 

Översättningen är min

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mellan skurar och ösregn

Publicerat av
Svara

 

Mellan skurar och ösregn finns det mycket som skimrar.  I våra tider när upplevelseindustrier och långväga charterresor framställs som livets mening kan det kännas futtigt att följa en bäck till dess källa eller snarare till det område där den rinner upp.

.

.

Vi började med att gå över den ås med sten som kantar gärdet nedanför vår lillstuga. När indelningsverket upphörde och vårt gamla båtmanstorp blev ett eget hemman röjdes här mark. Kärr, morän och skog blev åker efter decennier av slit med sågar, spett och dragdjur. Det är inget bronsåldersröse uppfört över döda. Men väl monument över de som byggde vårt land.

.

.

Bäcken var ”Plommonån” när barnen som små lekte ”Lilla huset på prärien”. Vattnet har en lång färd kvar till Göta älv men väl där kommer den att bidra till Nordens största vattendrag med dess maxflöde på 1 000 kubikmeter i sekunden. ”Gautrelf” som den hette på fornvästnordiska. Gautr var ett av Odens alla namn och älven med dess väldiga flöde var säkert en viktig del av människors dåtida gudsdyrkan.

.

.

Så här såg vår åkerteg ut innan den röjdes – och dränerades. I nästa sekel kanske vi exporterar vatten till ökenområden – och får tillbaka solenergi. Här inne finns allt från trollsländor till vildsvin, hjort och älg.  

.

.

Vill man ha ro är det bara att sätta sig ner på en stubbe. Stilla och tyst. Endast vattenporlet får prata.

.

.

Här i björnmossan rinner en del av bäcken upp. I fantasin är det lätt att förstå hur svårt det förr var för människor att ta sig fram på landbacken. Det var vattendrag, sjöar och kuster som gällde när man skulle ”ut och resa”.

.

.

I de mörka granskogarna frodas trattkantarellen. Den växer drösvis i grupper och älskar allt regn som kommit.

.

.

Visst kan kärleken blomma om hösten. Väl hemma får vi ögonfröjd och värme av vår kärleksört.

.

.

Vår labradortik Freja tycker om att mumsa på bär och frukter. Hon kan spåra en vildapel på en kilometers håll. Här spanar hon in några amerikanska blåbär.

.

.

…och repar åt sig.

.

.

Blåbär, hallon, björnbär – även våra nypon stryker med. Labradorer är kända för att vara matvrak och vår Freja är inget undantag. 

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: