Nästa fredpris: ”Let the immigrants rule the waves”

”Rule Britannia!

Rule the waves!”

Kanske är du en av dem som entusiastiskt sjunger med när vi varje år i svensk TV får se “Last night of the proms” from Albert Hall.

Jag är en av av dessa förtappade som hänfört använder både magmuskler och lungornas fulla kraft i den smått orgiastiska, triumfatoriska:

”Rule. Britannia! Britannia, rule the waves:

Britons never shall be slaves”

( Britannien härska! Härska över haven:

Britterna ska aldrig bli slavar)

Jag brukar ursäkta mig med att detta det brittiska imperiets vackraste lovsång stammar ända tillbaka från 800-talet och då var en hyllning till kung Alfred den store som besegrat den plundrande danska vikingaflottan. Händel blev så betagen i den att han i ett av sina oratorier gjorde en vink genom att plocka med meningen ”War shall cease, welcome peace” ( Krigen upphör, Freden är här ). Ord som de flesta av oss gärna stämmer in i. Även Beethoven älskade stycket och plockade in melodin i flera av sina pianovariationer. Att stycket också används av Glasgow Rangers FC, med dess bas i stadens protestantiska kvarter i ”hatmatcherna” mot Henke Larssons gamla ”katolska klubb” Celtic, kanske inte är lika lyckat som det där med Beethoven…

Men det är skillnad på Alfred den stores försök att mota undan invasionerna från Västra Skandinavien och dagens brittiska imperialistiska statsbildning. Även om det är ett bra tag sedan som britterna härskade över haven och dess handelshus och furstar tjänade grova pund på att göra andra folk till slavar, är dess väpnade styrkor i dag inblandade i flera blodiga nykoloniala krig. Påhejade inte bara av landets konservativa politiker utan också av Göran Perssons och Mona Sahlins älskade nyliberala ”New Labour”. Gordon Brown liksom Carl Bildts juniorpartner David Miliband, den nye ”lysande” utrikesministern, vill också ha nya miljardinvesteringar för en genomgripande förnyelse av Britannias kärnvapenbärande tridentrobotar.

I takt med att allt fler brittiska soldater dött i Irak och nu alltfler i Afghanistan har det blivit svårare att rekrytera nya soldater till krigen på andra sidan haven.

Men i en enda tag har nu bilden blivit en annan. Den ekonomiska recessionen och en exploderande arbetslöshet har snabbt gjort att det blivit lättare både att rekrytera ”pojkar och flickor” i ”kampen mot terrorismen”. Insamlingarna till ”Poppy Appeal” går dessutom allt bättre. Denna välgörenhetskampanj för militären, med den vackra vallmoblomman som sin symbol, går till sårade soldater, till blomstersmyckning vid Flanders gravfält från Första världskriget med dess alla ”döda pojkar”mm. Om du ser på exempelvis TV-kanalen Skynews har alla nyhetsankare och kändisar i dess program en klädsam röd vallmoblomma väl synlig för kameran. Ett sätt att visa sig lojal med Hennes Majestät och hennes militära våldsapparat. Ideologiskt är kampanjen en hyllning till militarismen. Omslagspojken prins Harry bäddas också ständigt in på bild i regisserade, mycket kavata stridscener.

Prins Harry inbäddad i lite krutrök

Men när The Times skrev om denna ”positiva” utveckling punkterades glädjen omedelbart av en kommentar på nätet som jag hann plocka upp:

Since the downturn, there was an increasing amount of young men turning up the the recruitment office I go past in central London. Many were from minorities. There are no jobs out there.

John, London

(Sedan nedgången ( den ekonomiska ) har det varit en ökning av unga män som kommer till det rekryteringskontor, som jag passerar I centrala London. Många från minoriteterna, Det är ont om jobb där ute. )

En gång berättade antikrigsaktivisten Tariq Ali en historia för mig om ett upphetsat studentmöte under vietnamrörelsens kulmen. Han själv som hade sina rötter i Pakistan, men nu sedan några år studerat i England, blev attackerad från högerhåll. ”Dom gapade upp till mig att jag var en ’paki’ som borde åka hem. Varför är du överhuvudtaget här skrek dom”, fortsatte han. ”Men jag fick tyst på dom genom att helt kort gapa tillbaka att ’Jag är här därför att ni var där’ ”.

Nu har britterna gått ännu längre. I sitt gamla imperiebygge förstörde de andra ekonomier, kulturer och stater. Vilket tvingade många människor från ”Samväldet” att söka sig till moderlandet för att där hitta jobb. När britterna nu i sina moderna nykoloniala krig har svårt med hitta frivillig kanonmat kan de utnyttja den ekonomiska krisen till att rekrytera arbetslösa immigranter som sedan kan sköta striderna i sina gamla hemländer.

En sådan påhittighet Ett kolonialt perpetum mobile. Där förarlösa droner inte räcker kan man som marksoldater sätta in arbetslösa immigranter från de länder som  ska  betvingas. Let the immigrants rule the waves ( låt immigranterna härska över haven ). Kanske något för den norska nobelkommitté som brukar dela ut fredspriset med de mest luriga och underfundiga motiveringar.

Här en bild från kampanjen för att med köp av vallmoblommor hjälpa

soldater som skadats  i de nykoloniala krigen. Men i det Afghanistan där

brittisk trupp är med och styr där blommor opiumvallmon som aldrig förr.

Förra året kom 95 procent av världens heroin från just detta land…

Engelsk text Svensk översättning
Rule, Britannia

When Britain first at Heav’n’s command
Arose from out the azure main;
This was the charter of the land,
And guardian angels sang this strain;

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.

The nations not so blest as thee,
Shall in their turns to tyrants fall;
While thou shalt flourish great and free,
The dread and envy of them all.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.

Still mor majestic shalt thou rise,
More dreadful from each foreign stroke;
As the loud blast that tears the skies,
Serves but to root thy native oak.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.

Thee haughty tyrants ne’er shall tame,
All their attempts to bend thee down
Will but arouse thy generous flame;
But work their woe, and thy renown.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.

To thee belongs the rural reign;
Thy cities shall with commerce shine;
All thine shall be the subject main,
And every shore it circles thine.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.

The Muses, still with freedom found,
Shall to thy happy coast repair;
Blest Isle! With matchless beauty crowned,
And manly hearts to juide the fair.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never will be slaves.

Styr, Britannia1

När England först på himlens bud
steg upp ur vågor blå en gång,
då sjöng en ängel, sänd av Gud,
till värn för landet denna sång:

Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!

De folk, som himlen ej står bi,
tyrannen kuvar, stolt och fräck;
men du skall blomstra, stor och fri,
till allas avund, allas skräck.

Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!

Mer härlig du dig resa skall
från varje hotfull bardalek,
liksom den hårda stormbyns fall
gör mera stark ditt hemlands ek.

Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!

Ej kuvas du av våld och väld;
den dig vill böja, med sitt värv
blott liva skall din ädla eld,
till ditt beröm och sitt fördärv.

Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!

Dig tillhör bygden med sin must,
dig rika handelsstäders ring,
och din skall bliva varje kust,
som blåa havet flyter kring.

Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!

Och sången klingar fritt och skönt
uppå din strand från trakt till trakt,
du sälla ö, med gratier krönt,
där mandom står som skönhets vakt!

Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!

1) Från Nationalhymner och Soldatsånger,
Fredrik Lindholm, Norstedt, 1916.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SDS1,

Kommentera