Kungen ett opium för folket

Kungen ett opium för folket

Kungen Bhumibol Adulyadj

Den politiska krisen i Thailand har försvunnit från tidningarnas förstasidor i takt med att strandsatta turister lämnat landat. Men att ockupationen av flygfälten är över har inte speciellt underlättat för den härskande eliten att tillsätta en ny premiärminister och en ny regering.

Två borgerliga block står öga mot öga, beredda till nästa slag under bältet för att snappa åt sig regeringsmakten. Det gula, öppet anti-demokratiska, PAD utgjorde en liten minoritet i parlamentet innan förra månadens kris. PADs styrka fanns på gatorna, eftersom de hade ett stöd i det tysta från militären och därmed indirekt kungahuset. De kunde ostraffat göra vad de ville, vilket de också gjorde. I tre månader ockuperade de regeringsbyggnaden i Bangkok. Regeringen kunde inget göra och flyttade snällt till en annan stad och andra lokaler. Det är svårt att tänka sig något sådant hända i ett annat land.

Foto: Ronn Aldaman

Den nu upplösta regeringen, som leddes av Peoples Power Party (PPP) tillsammans med tre andra koalitionspartners, har sin styrka i det folkliga stödet. Det råder ingen tvekan om att ett nyval skulle ge en ny majoritet till Puea Thai Party (PPP i ny skepnad) och dess allianspartners. PTP har likt PAD krävt att perlamentet samlas för att välja en ny premiärminister.  PAD tror uppenbarligen att racet inte ännu är kört.

Men trots det är det ingen som föreslår nyval. I stället kohandlas det öppet och ogenerat i maktens korridorer. PAD som krävt att parlamentet ska samlas för att tillsätta Abhisit Vejjajiva från PAD till premiärministerposten hävdade att de hade 260 siganturer av parlamentets ledamöter,  nog för att bilda egen majoritet. Men på listan fanns bara 240 namn. PAD skyller på PTP och anklagar dem för att med pengar, gåvor och löften om ministerposter köpa tillbaka ledamöter som hoppade av från regeringsblocket efter konstitutionsdomstolens beslut att upplösa regeringspartierna.

Vad de glömmer att förklara är vilka summor, mutor och löften som fick samma ledamöter att lämna regeringsblocket till att börja med.

Ledare från PAD

Det verkar troligt att val av ny premiärminister sker innan årsskiftet. Utgången däremot verkar helt osäker. Säkert är att om maktvakuumet består under längre tid kan militären ingripa för att tvinga fram ett riggat nyval. Men det verkar inte vara aktuellt just nu. Svårigheterna att garantera en majoritet är antagligen stora och militärledningen vill inte upprepa experimentet för två år sedan då ett nyval ledde till återval av PPPs ledare Thaksin.

Att kungahuset spelar en viktig roll i den aktuella ekvationen inser alla. Problemet för varje politiker i landet är att Kungens ställning är oantastbar.  Thailand har världens tuffaste lag majestätsbrott. Att bara antyda ett Kungen begått ett fel kan leda till 15 års fängelse. Alla som har audiens med Kungen måste närma sig honom nästan krypande på alla fyra.

Ändå är det klart att Kungen bakom sin formella neutralitet stöder militären och de ledande fraktionerna av Bangkoks elit, som i sin tur stöder PAD. Ett par exempel visar tydligt att militären och kungahuset håller PAD under armarna.

-PAD kunde helt obehindrat ockupera Bangkoks flygplatser utan att ett enda seriöst försök att få bort dem gjordes av regeringen. Vare sig armé eller polis var beredda att verkställa en evakueringsorder från regeringen.

-PADs gula aktivister kunde ockupera regeringsbyggnaden i tre månader utan ingrepp från polismakten. Där stal de bland annat sekretesstämplat material från regeringsarkiven.

-Drottningen närvarade när en kvinna från PAD begravdes efter att ha dött av poilisens tårgas. Drottningen kallade henne ”nationell hjälte”. De personer som dödades av PADs väpnade garden begravdes däremot utan vidare ceremonier.

I veckan hände något som visar hur lagen om majestätsbrott fungerar. Den brittiska finanstidningen The Economist publicerade i sitt senaste nummer (The Economist) en avslöjande och hård kritik av majestätets roll, historiskt och i den aktuella krisen. Som parantes kan jag säga att The Economist överdriver oppositionen mot Kungens ställning. Det finns tyvärr ingen sådan opposition av betydelse.

Censuren lät inte vänta på sig. Specialpolis gjorde ett « vänskapligt besök » hos distributören Asia Books som snabbt beslutade att inte sälja veckans The Economist i Thailand. Vi bevittnar en sorts modern inkvisition. Är man följsam och lydig slipper man undan obehagliga konsekvenser. Thailands media använder det receptet till hundra procent och tillsammans med den strikta användningen av lagen om majestätsbrott ger det eliten ett stadigt grepp över landets fattiga befolkning som ser Kungen som en Gud och har porträtt av honom i varje rum, utan att kunna se hur han utgör en viktig del i förtryckarsystemet. Tala om opium för folket.

Andra bloggare: Jinge,

I media: SVD1,DN1,SVD2,SVD3,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

7 reaktion på “Kungen ett opium för folket

  1. PAD är inte något politiskt parti, även om en av dess ledare också är MP för Demokraterna.

    Demokraterna var inte någon liten minoritet i den nu upplösta riksdagen, de var det näst största partiet, med 165 ledamöter, mot PPPs 233. Inget parti hade egen majoritet utan båda var tvugna att förhandla med de mindre partierna för att kunna bilda regering.

    Tilläggas kan väl att ny PM skall utses nu på måndag, den 15 december.

    Hur det än blir tror jag det kan bli oroligt. Gatorna kommer antingen bli gula eller röda. Med lite otur blir det båda färgerna samtidigt.

  2. På din egen hemsida skriver du att oavsett vem som bildar regering förblir allt som vanligt. Det kan så vara. Men faktum kvarstår att en rörelse (PAD) som kräver att den allmänna rösträtten avskaffas lyckats fälla en regering som baserade sig på en klar valseger i slutet av 2007. Det är andra gången som en domstol upplöser ett parti som vunnit val till parlamentet. Detta kan naturligtvis inte ske gång efter gång om inte kungahuset och militären stöder ”kuppmakarna”.

  3. Håller med dig i det mesta du skriver, ville bara påpeka att PAD inte är något parti.

    Men visst är det som du säger, utan stöd från militären och kungahuset hade ju PAD aldrig kunnat gå så långt som de gjorde.

    Det luktar 70-tal om hela soppan. Igår klådde studenter upp rödklädda, som ett eko från fornstora dagar då Red Gaurs och Village Scouts hjälpte militären att rensa ut bland motståndarna.

  4. Pingback: Fascisterna i Thailand vann omröstning | Svensson

  5. Pingback:   Vem skulle vunnit på ett nyval i Thailand? — Mullvaden

  6. OK Guava, vi är nog överens om det mesta i analysen. I går lyckades ju de gula tillsätta en premiärminister som inte har en majoritet av väljarna bakom sig. Det skedde uppenbarligen genom köp av röster i parlamentet, vilket inte är en ovanlighet i Thailand. Min kompis som bor där säger att militären gjorde ett gott jobb strax innan omröstningen i parlamentet. De ”skyddade” de som hoppat av från PPPs regeringsmajoritet genom att hindra dem från att mötas och diskutera valet av ny PM, under förevändning att de kunde bli offer för de röda UDDs dåliga humör.

  7. Jag är inte alldeles säker på att de gula, alltså PAD, kommer att vara nöjda så länge till. Märk väl att PAD inte är detsamma som Demokraterna. Demokraterna har väl iofs gett sitt tysta stöd till PAD, men de är inte helt igenom PADdifierade.

    De gillar med största sannorlikhet att Aphisit blev vald till ny PM, men det verkliga provet för den nya premiärministern blir ju att sätta ihop en regering som kan accepteras av både PAD och UDD. Det är inte det lättaste.

    Som jag ser det så kommer UDD att hålla sig relativt lugna ett tag framöver, om inte Demokraterna går alldeles över styr med sin regeringsbildning, tex genom att sätta militärer eller PAD-anhängare i viktiga positioner.

    Jag ser fortfarande PAD som det största hotet mot lugn i Thailand. Detta alltså trots att Demokraterna nu bildar regering.

    PAD har ju gått ut med en lista i 13 punkter på vad de kräver av den nya regeringen för att inte åter ta gatorna i besittning. Dessa krav kommer nog inte Aphisit vara villig att uppfylla. Så, jag tror fortfarande bollen ligger hos de gula.

    I slutänden tror jag dock det är omöjligt att ignorera de rödas krav. De är ju den stora massan. Hoppas Aphisit inser det och för vad han kan för att fördela resurserna lite bättre än vad tidigare regeringar gjort. Kan han få landsbyggdsbornas förtroende kan det bli bra i slutänden detta, så länge adel och militär inte ställer till det. Vilket ju naturligtvis inte på något sätt går att garantera.

Kommentera