De rödgröna: Tre änglar i TV-soffan

Tre änglar

i TV-soffan…

I morse satt det tre änglar i SVT:s frukostsoffa. Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson nojsade lite och berättade om allt gott som finns i deras respektive budgetförslag. Alla och envar skulle få sitt. Kommuner, pensionärer, arbetslösa och sjuka.

Men när programledaren bad dem att ta av sig änglavingarna och berätta vilka som skulle betala. Då kändes det lätt, att som socialist måla fan på väggen. I större eller mindre omfattning föreslår de skattehöjningar för alla som har ett jobb. För att på så sätt förbättra för alla andra. Peter Eriksson markerade dessutom en höjning av bensinskatten för alla som kör bil till jobbet.

”Oavsett klass” måste detta vara bra, underströk Mona Sahlin. Alla vill ha besked. Det blir mer trygghet i samhället.

Som valstrategi verkar detta upplägg att vara en katastrof. Självklart skulle de redan nu ha presenterat ett gemensamt budgetförslag. I stället för att i sak lämna frågorna om vilka som ska betala ända fram till april. I sju långa månader kan regeringen bara avfärda deras olika utspel som ”ekonomiska utsvävningar”. I sju långa månader får de rödgröna en debatt om det är bra med skattehöjningar eller inte. Framförallt kommer de inte att kunna besvara den för många helt avgörande frågan om hur mycket skatterna ska höjas? Om och om igen, månad efter månad, kommer Reinfeldt och hans kvartett elegant kunna parera oppositionens alla förslag med att de ännu inte kommit med ett gemensamt svar. Det enda de tycks vara överens om är rejäla skattehöjningar. De åtminstone ibland bökiga förhandlingarna om den gemensamma valplattformen i april kommer dessutom att bli en återkommande och inte särskilt uppbygglig favorit i mediabruset.

Det väljarna ska ta ställning till blir två olika synsätt när det gäller konjunkturpolitiken. Men när det gäller ”de tre änglarna i soffan” får de inte veta hur mycket de måste betala bara för att komma till deras himmelrike. Mona Sahlins grummel om att ”jag och alla andra som tjänar hundratusen i månaden får betala lite mer” är en påklistrad och intränad formulering som inte ger besked om det alla vill veta: Hur mycket mindre kommer just jag att få ut varje månad?

Men ”Fan på väggen”, han är naturligtvis nöjd med beskeden. Om vi med ”fan” menar finansvärlden, bonusdirektörer av alla de slag och människor som har kapitalinkomster långt, långt utöver Sahlins månadslön på hundratusen. De rödgröna tänker inte störa friden i det himmelrike på jorden där Mammon är gud. Bankerna ska inte röras. Kapitalinkomster inte beskattas.

George Frederick Watts berömda oljemålning av Mammon från 1885

När det gäller valstrategin är tiden ur led på många andra sätt. Socialdemokraternas partikongress nu i oktober får svårt att bli den klang och jubelföreställning som partiledningen så gärna vill. Det som då beslutas kanske inte ens gäller i maj och under den valspurt som sedan kommer. Vänsterpartiet har också en märklig timing. För att få till stånd ett valsamarbete är det uppenbart att partiledningen måste kompromissa bort det bästa från de egna förslagen. Borde inte medlemmarna få avgöra om kompromisserna verkligen är värda den eventuella nyttan med några ministerposter? Nu låter detta sig inte göras förrän vid den egna kongressen. Men den ligger i tiden märkligt nog i maj 2010. Alltså en månad efter det att den tänkta regeringsplattformen blivit klar. Det blir mer eller mindre omöjligt för eventuella kritiker att då öppet ifrågasätta de smärtsamma kompromisser som partiledningen eventuellt har accepterat.

Innan morgonstundens ”änglar” reste sig ur soffan fick de med skyltar ge snabba svar på hur de såg på en del känsliga frågor. En fråga gällde den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Ska de svenska trupperna tas hem eller inte? Sahlin höll snabbt upp sin skylt med ett tydligt Nej. Eriksson sneglade osäkert på Sahlin och visade sedan upp samma Nej. Efter ett tag, när han sneglat på Ohly, vände han sin skylt helt om och satte upp ett Ja. ”Vi kan inte stanna i evighet”, sa han. ”Vi måste ha en plan för att komma bort”, fortsatte han osäkert. ”Ja, självklart ska vi inte vara där för alltid”, infogade då Sahlin. ”Det har FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon också sagt”. Ohly, som hela tiden visat upp ett Nej, fortsatte med det, men för att inte bli helt utfrusen preciserade han sig: ”Ja, vi kan naturligtvis inte lämna från en dag till en annan…”.

Det är med politik som med fotboll. Kunde mitt Örgryte slå förra årets guldlag Kalmar FF. Då kan naturligtvis de rödgröna överraska även oss socialister. Vi får ge oss till tåls ända fram till april och då se om det våras även i politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: SVD1,DN1,AB1,AB2,SDS1,AB3,DN2,SVD2

SVD3,SDS,SDS3,SDS4.

Bloggare:Jinge,Svensson,

2 reaktion på “De rödgröna: Tre änglar i TV-soffan

  1. Pingback: Trottens Betraktelser » Det räcker inte

  2. Pingback: Det räcker inte « Socialistiska Partiet i Lidköping

Kommentera