Bara bolagsjättarnas vinster skyddas.
.
-Höjer ni vinstbeskattningen flyttar vi till ett annat land.
Det är Hewlett Packards besked till Irlands regering. Microsoft, Intel och andra internationella jättar har också hotat med att flytta från skatteparadiset om de måste betala mer än de aktuella 12,5 procenten på vinsten.
Uppenbarligen får de multinationella jättarna som de vill, som vanligt ska man kanske lägga till. I de förhandlingar som EU och IMF för med Dublin verkar Merkel och Sarkozy släppt kravet på högre bolagsbeskattning sedan HP och de andra höjt rösten.
.
Hur ska detta sluta; undrar premiärministern Brian Cowen
I vilket fall ingår inget sådant krav i ”räddningsplanen” på 90 miljarder euro som beslutats. I stället ska den irländska regeringen kompensera de lägre inkomsterna från HP & CO med ännu hårdare attacker på den arbetande befolkningens välfärd.
Premiärminister Brian Cowens regering presenterar i dag 23 november en budgetplan som ska spara 15 miljarder euro utöver de 14 miljarder i ”budgetsanering” som redan drivits igenom och som lett till lönesänkningar på 20 procent i den offentliga sektorn. Nu ska 10 miljarder mer sparas och skatterna höjas med 5 miljarder euro, förutom bolagskatterna naturligtvis.
I stället ska närmare 30 000 avskedas från den offentliga sektorn, priset på vatten ökas, de sociala utgifterna minskas med ytterligare 10 procent och minimilönen sänkas med minst 10 kronor i timmen.
Att regeringskrisen kom som ett brev på posten var inget att förvånas över. Cowens republikanska parti, Fianna Fail, har stöd av knappt 20 procent av väljarna och i går 
hoppade två allierade ministrar från miljöpartiet av från regeringen med krav på nyval innan januaris utgång.
Ser vi till de första reaktionerna bland landets medborgare är det mer än troligt att hundratusentals kommer att visa vad de tycker om sparplanerna långt innan ett nyval i januari. Redan den här veckan kallar de fackliga organisationerna till gatuprotester.
.
Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, EU, Dublin, Kris, IMF,
Pingback: Millbank: Sign the statement of solidarity with students arrested | Svensson
Så ert förslag är vad? Att företag inte får flytta, eller?
Sedan till att vissa sossar och MP driver att man som ersättning för stödpaketen ska tillåtas detaljstyra Irlands finanspolitik. Om vi kräver detta nu av ett marknadsliberalt land i Europa, vad tror ni att de skulle kräva av oss om vi hamnade i problem? Naturligtvis en slakt av våra välfärdssystem. Och ni är väl inte så djävla galna att ni tror att Sverige aldrig för all evig framtid kommer att möta ekonomiska problem? Eller?
Rudis,
”Djävligt galen” är det nog bara du själv som är.
Det var sista gången du kommer in med en kommentar om du inte slutar att slänga dig med oförskämdheter.
Benny
Inom kort har Irland en helt statlig banksektor, sägs det. Det verkar rimligt i detta läge. Ska den säljas dyrt sen igen när det finns vinster? Det verkar inte helt rimligt.
sl,
jo det är precis vad som förbereds. I går sa irländska riksbankens chef Patrick Honohan att de ”förstatligade bankerna är till salu”. För en liten penning eftersom deras ”börsvärde” rasat.
Vad som pågår är samma galenskap som på 30-talet och då speciellt Brunnings tyskland. Det kommer vara at bli värre. Så småningom kommer det inta att bli annat val för krisländerna än att ta till den Argentinska lösningen. Gå ur Euron som Argentina gick ur sin dollarkonvertibilitet, införa en egen valuta, ställa in betalningarna på utlandslånen och när utlänningarna förstår att det är allvar se till att få till en uppgörelse som går att leva med.
Med en egen valuta som kunde stimulera hemmaekonomin ökade tillväxten medan arbetslöshet och fattigdom sjönk. Nu kommer ”ekonomiexperterna” att säga att man för alltid kommer att vara paria för utländskt kapital, struntprat så fungerar inte marknaden, marknaden är inte långsinta politiker och ideologer. Så sa man om Malaysia när de struntade i Ingves IMF recept under asienkrisen och införde kapital och valuta regleringar, så sa man om Argentina. Men marknaden är ingen långsint moraltant, när ekonomin kommer igång och där finns pengar att tjäna kommer även det utländska kapitalet.
Lasse,
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang. Menar du att om varje land hade sin egen valuta vore det lättare att lösa den internationella krisen? Devalveringar är ju inte en metod som gör vardagen lättare för den arbetande befolkningen. Alla importerade konsumtionsvaror ökar ju i pris.
Samma problem har jag att förstå ditt resonemang om det fina med en egen valuta för att betala av ”statliga skulder”. I fallet Argentina var ju inte skulderna i pesos utan i dollar och när peson sjönk i värde till dollarna blev skuldberget för tungt att bära. Om en stat , då alla har sin egen valuta, vill låna pengar på den internationella marknaden måste det ju ske genom skuldsättning i en dominerande valuta och inte i sri lankesisk valuta eller isländska kronor.
Om nu alla har sin egen valuta måste det ju ändå finnas en ”reservvaluta” (eller en guldfot) för att den internationella handeln ska kunna drivas. Bilaterala avtal mellan två länder i två olika valutor och detta multiplicerat för varje handelspartner värdlen över är ju ett kaos utan like. Alla länder kan ju inte samla på hundratals olika valutor i sina bytesbalanser.
Jag håller med om att det finns en seriös risk för att hela eurobygget faller samman. Men det anser jag inte beror på euron i sig utan på den politik som Bryssel fört, det vill säga den nyliberala marknadspolitik som ställer länder som det lågproduktiva Portugal mot den högproduktiva tyska ekonomin.
De flesta länder har egen valuta, hur världen ska komma ur krisen beror även på hur enskilda länder agerar.
Devalverar gör man når man har fast valuta, landet lovar att hålla en viss valutakurs. Det går inte ihop med avreglerad kapital och valuta marknad. De flesta har nu flytande valuta, få länder av mer normal storlek kan ackumulera valutareserver av samma storlek som Kina som behövs för att försvara en fast kurs.
För de flesta är det i allmänhet inte bra att ha stora underskott mot utlandet, underskotten är vanligen i utländsk valuta. När man har det måste de göra något åt det, depricering av valutan är förmodligen det minst dåliga sättet. Det är skillnad när man som i Sverige devalverar utan att ha något bytesbalans problem att tala om och gör det bara för att sänka folks levnadsstandard och gödsla export industrin med övervinster. Det blir ju dubbelt negativt när man parar det med åtstramning på hemmamarknaden.
Staten ska inte om det inte av någon anledning är absolut nödvändigt skuldsätta sig i utländsk valuta. Det finns ingen anledning för en nation med sk fiat valuta och flytande växelkurs att låna i utländsk valuta för inhemska behov. Något så när balans i utrikes affärerna är bra, exporten betalar importen. Argentina gjorde sin valuta konvertibel mot dollarn, en peso = en dollar har jag för mig att det var, dollarn och peson var likvärdiga. Argentina lånade dollar för sina inhemska behov ungefär som Grekland etc lånar euro för sina inhemska behov.
Det är ungefär vad IMF föreskrivet för de fattiga som hamnar i deras klor, de får inte använda sin egen valuta för sina inhemska behov och aktivera och stimulera de tillgängliga inhemska resurserna. Tillväxt ska ske med export, typ att deras resurser plundras.
Förmågan till import bestäms för de flesta av förmågan till export. Bara för att en nation har egen valuta kan de väl sluta avtal i en valuta som man gemensamt bestämmer om. Poängen blir för de flesta att ha något sånär balans i sina utrikes affärer. EU och det nyliberala systemet har uppmuntrat att man skuldsätter sig i utländsk valuta. Vi kan se t.ex. Lettland där man hade har jag för mig över 80% av fastigheterna finansierade i utländsk valuta. Liknade på många håll i de nya östländerna i EU med fast kurs mot Euron, Polen lär ha drygt 65%. Det finns ingen anledning till att ett land med egen valuta enligt nämnda kriterier inte skulle kunna producera nog med egna pengar för att dess fastigheter skulle kunna finansieras, att finansiera sitt inhemska fastighetsbestånd med lån i utländsk valuta är närmast ren galenskap. Det är det som är det märkliga i den nyliberal modellen, det är dåligt att tillverka pengar för inhemska behov men bra att låna utländska pengar som även de är sk fiat valuta men tillverkade i ett annat land eller som i EU fallet en artificiell överstatlig inrättning som inte ens har beskattningsrätt. En del av iden är att detta med fiat pengar från utlandet skulle vara bättre än egna fiat pengar är som med sk ”självständig” riksbank” det ska fungera som en hämsko på demokratin och folks frihet att sköta sina affärer i sitt eget intresse.
I lettland har detta fungerat för att betala underskott mot utlandet, det var ingen bra politik. Alla dessa utlandslån har inte gjort mycket för att investera i produktionskapacitet så man kunnat producera för eget behov och höja nivån på exporten så man kan importera mer och lättare. I Lettland och förmodar jag de flesta andra forna sovjet stater stod man där efter sovjets fall med ett helt obelånat fastighetsbestånd och på mindre än två decennier var det belånat upp över skorstenen i utländsk valuta, det var ingen klok politik. Nyliberal ekonomisk ”magi”. De blev fria från sovjet och nyliberalerna sålde ut deras nyvunna frihet till utlandet innan folk hann blinka.
I de flesta länders ekonomier är hemmamarknaden den största delen av ekonomin, den kan ett land styra och reglera och aktivera för full sysselsättning och då behövs det en egen valuta, det har gjorts lättare med att världen sen 1972 har icke konvertibla fiat valutor. Vi lever här i landet i den märkliga föreställningen att om man i Sverige tvättar skjortan åt en dansk är det bra ekonomi men om en svensk tvättar skjortan åt en annan svensk förlöjligas det. På något magiskt sätt blir genomgår skjorttvättstransaktionen en förvandling när den passerar en nationsgräns. Låt säga att det varit så att hela jorden varit en enda nation, då hade alla ekonomisk aktivitet blivit av karaktären att tvätta skjortor åt varandra när export och import begreppen upphört att finnas till.
Socialdemokraterna store tänkare och ekonom Wigforss verkar ibland var mer populär hos vänsteranstrukna i utlandet än här. Såg nyligen ett citat från honom och kunde inte hitta det på svenska men så här var det ialla fall.
Wigforss confounded his liberal opponents, and the economic orthodoxy of his day, by reminding Swedes of the real economy in a 1934 speech:
“Whatever we, by our own efforts, can produce in this country determines the standard of living of the Swedish people. However much food our agriculture yields, that is how much we can afford to eat. It is not extravagance and not unsound economics. However fine the dwellings we can build with our own materials and our own hands, these are the dwellings we can afford to move into. We can afford to consume the quantity of clothing, footwear, furniture and household items, roads, bridges, railways and telephones and gramophones and radio installations, cinemas and theatres and concert halls, schools and research institutes, meeting halls and sports grounds, as much of whatever belongs to life’s necessities, comforts or luxuries, as we ourselves can produce. And it is madness to suggest otherwise.”
Winton Higgins – The 1930’s depression: are there lessons from history?’