,

På Dagens Nyheters hemsida gav man länge stor plats för en rubrik som förkunnade för läsarna att Julian Assange står ”naken i sitt rättshaveri”. Varför han är rättshaverist fick vi däremot aldrig veta i den anmälan av hans självbiografi som gjordes.

.

.

Det är Kultursidans Jens Liljestrand som recenserar den piratutgåva som finns tillgänglig, Vi som inte läst den får reda på att berättelsen utmynnar ”i ett genant babbel”. Liljestrand tecknar med snabba slängar en bild av Assange som ”en odräglig, pompös idiot”. Han har talat med ”personer inom den internetaktivistiska rörelsen” och då fått reda på att det är ”en man vars rockstjärnestatus – på sistone i kraftigt dalande – främst blåstes upp av kändisfixerade gammelmedier”. Ska man vara ”snäll”, och det vill Liljestrand, då är boken kort och gott ”ett rättshaveristiskt babbel”.

Men varför Assange skulle vara en ”naken rättshaverist” det får vi däremot aldrig reda på. Lijestrand försöker i vart fall inte klä av honom ett endast plagg.

Liljestrand väljer dessutom att inte med ett enda ord beröra WikiLeaks veckofärska avslöjanden om George Friedmans ”tankesmedja” och ”nyhetsbyrå”, det amerikanska säkerhetsföretaget Stratfor. I det material som ännu så länge släppts finns det bland annat ett e-mejl som tycks visa att amerikanska myndigheter, en hemlig Grand Jury, försöker komma fram till ett åtal riktat mot australiern Assange. Ett avslöjande som man valt att inte förneka och som skulle kunna vara en legal grund för att försöka få Assange utlämnad från en eventuell vistelse i Sverige. Att republikanska politiker krävt dödsstraff för Assange nämns inte heller för läsarna.

Varför? Ja, naturligtvis därför att Liljestrands nidbild av Assange som en ensam och naken rättshaverist då inte fungerar.

Liljestrand ger sken av att göra en litterär anmälan. Vilket är en sak. Boken tycks inte innehålla några nyheter av värde och det kan säkert vara så att delar av texten är ett personfixerat babbel. Assange själv sägs ha skrivit ihop biografin utan anspråk på att vara en stor författare, han behövde helt enkelt pengar till sitt försvar. Då hade det räckt för Liljestrand med att kassera boken som en undermålig litterär produkt. Nu gör han något helt annat. Han deltar i de svenska mediernas drev mot Wikileaks och Assange. I den internationella politiska och juridiska sfär där boken bara är en struntsak, där tar han denna som förevändning för ett ställningstagande mot Assange – och WikiLeaks – överhuvudtaget.

Det är alltid knepigt det här med litteratur och politik.  1953 fick den konservative politikern Winston Churchill exempelvis nobelpriset i litteratur. Den svenska akademin dekorerade honom självklart för hans viktiga roll i Andra världskriget. Inte för hans många hyllmeter av självgoda och pompösa berättelser om sig själv och det storslagna brittiska imperiet. Ofta bara centimeter efter centimeter av ett personfixerat babbel nertecknat av en arbetarhatare och vurmare för giftgas och koncentrationsläger i det brittiska imperiets koloniala krig. I dag är det endast ett fåtal historiker som läser Churchill och vare sig förr eller nu läses han av dem som älskar de goda berättarna.

.

.

Churchill fick nobelpriset i Litteratur för sin roll under II Världskriget

Inte för sina böcker eller sin smutsiga roll i kolonialkrigen

.

Hade Svenska akademien lilla kotteri  gått efter litterär gestaltning – om man nu nödvändigtvis ville utse den bäste författaren bland det förra seklets stora politiker – då hade snarare Churchills fiende nummer ett Leo Trotskij belönats för sin ”Den ryska revolutionens historia”. Av Churchill sedd som ”en vidrig apa”, men till skillnad från denne fortfarande läst i stora upplagor världen över både av dem som älskar revolutionär socialistisk politik – och god litteratur…

I dag lär inte Svenska Akademin ge sitt nästa litteraturpris i litteratur till Assange. I mer modern tid har Barak Obama och Henry Kissinger däremot fått sina fredspris…

Jag tror inte att Liljestrand deltar på ett medvetet sätt i den mediala kampanjen mot WiikiLeaks och Assange. Han tycks kort och gott bara vara en politisk idiot som skriver för att få sitt arvode.

.

Här ett tidigare inlägg: Har Jan Guillou fått fnatt

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Julian Assange, WikiLeaks, Jens Liljestrand, II Världskriget, Winston Churchill,

I media: DN1,AB1,AB2,