Mellan skurar och ösregn

 

Mellan skurar och ösregn finns det mycket som skimrar.  I våra tider när upplevelseindustrier och långväga charterresor framställs som livets mening kan det kännas futtigt att följa en bäck till dess källa eller snarare till det område där den rinner upp.

.

.

Vi började med att gå över den ås med sten som kantar gärdet nedanför vår lillstuga. När indelningsverket upphörde och vårt gamla båtmanstorp blev ett eget hemman röjdes här mark. Kärr, morän och skog blev åker efter decennier av slit med sågar, spett och dragdjur. Det är inget bronsåldersröse uppfört över döda. Men väl monument över de som byggde vårt land.

.

.

Bäcken var ”Plommonån” när barnen som små lekte ”Lilla huset på prärien”. Vattnet har en lång färd kvar till Göta älv men väl där kommer den att bidra till Nordens största vattendrag med dess maxflöde på 1 000 kubikmeter i sekunden. ”Gautrelf” som den hette på fornvästnordiska. Gautr var ett av Odens alla namn och älven med dess väldiga flöde var säkert en viktig del av människors dåtida gudsdyrkan.

.

.

Så här såg vår åkerteg ut innan den röjdes – och dränerades. I nästa sekel kanske vi exporterar vatten till ökenområden – och får tillbaka solenergi. Här inne finns allt från trollsländor till vildsvin, hjort och älg.  

.

.

Vill man ha ro är det bara att sätta sig ner på en stubbe. Stilla och tyst. Endast vattenporlet får prata.

.

.

Här i björnmossan rinner en del av bäcken upp. I fantasin är det lätt att förstå hur svårt det förr var för människor att ta sig fram på landbacken. Det var vattendrag, sjöar och kuster som gällde när man skulle ”ut och resa”.

.

.

I de mörka granskogarna frodas trattkantarellen. Den växer drösvis i grupper och älskar allt regn som kommit.

.

.

Visst kan kärleken blomma om hösten. Väl hemma får vi ögonfröjd och värme av vår kärleksört.

.

.

Vår labradortik Freja tycker om att mumsa på bär och frukter. Hon kan spåra en vildapel på en kilometers håll. Här spanar hon in några amerikanska blåbär.

.

.

…och repar åt sig.

.

.

Blåbär, hallon, björnbär – även våra nypon stryker med. Labradorer är kända för att vara matvrak och vår Freja är inget undantag. 

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media:

 

Kommentera