I skuggan av ett inställt toppmöte träffas ändå USA:s utrikesminister John Kerry och hans ryske kollega Sergei Lavrov i Washington. Dagordningens viktigaste fråga var Syrien och behandlades mot en bakgrund av att en exalterad Bashar Assad fem dagar tidigare hänfört förklarat att ”terroristerna ska krossas med en järnhand och att detta måste ske innan det är möjligt med politisk lösning”. ”Hur ska detta gå till”, frågade han vidare. Jo, ”genom ett folkkrig där armén kämpar tillsammans med folket”…
Det är inte alltid man ska döma folk efter hur mycket de flinar.
Ett bisarrt uttalande av en president som har ansvaret för att 100 000 syrier dödats och snart fem miljoner är på flykt. Samtidigt som han tvingas att sätta sina ryska vapen i händerna på libanesiska Hezbollahs reaktionära religiösa krigare. Folkkrig? Ska det få en ny betydelse? Fördrivning av ett folk…
Men både Kerry och Lavrov (som alltid berättar att de egentligen gillar varandra) väljer att helt bortse vad som sker i verkligheten. De poserar i stället i största gemyt och Kerry väljer klädsamt nog att inte längre resa krav om att förutsättningen för en politisk lösning är att Assad (och hans regim) måste bort:
”En sak som jag måste understryka är att, samtidigt som Sergei och jag inte alltid är överens om ansvaret för blodutgjutelsen eller om hur några av vägarna framåt ser ut, är vi bägge överens om att det tvingande svaret på hur vi undviker en institutionell kollaps och att oron går över i kaos, är en förhandlad politisk lösning och ett Genève/2.”
Tacksam för att Kerry inte pratar om vapen till upproret eller om att störta Assads diktatur replikerar Sergei:
”För min del skulle det viktigaste med ett Genève/2 vara att hedra det åtagande som G8-ledarna gjorde i Loch Erne (Irland) när de krävde av regeringen och oppositionen att bekämpa terrorister ”.
”Folkkrig”? Bashar Assad har gett ordet en ny innebörd.
Man fördriver helt enkelt sitt eget folk…
Att Assads regering sätter likhetstecken mellan ett folkligt uppror och ”internationella terrorister” vilken ”ska krossas med järnhand” bekymrade inte en lätt förtjust Lavrov. Självklart. Rysslands vapenfabrik står till förfogande för diktaturen. USA med partners skickar första förband, telefoner och skyddsvästar. ”Demokratin” i arbete.
Så ser det ut när två kålsupare träffas. Människor bombas och dödas. Människor flyr sina hem. Men ingen av kålsuparna bryr sig…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Obama, politik, Sergei Lavrov, John Kerry, Syrien, Aleppo.
Det är intressant och se hur du misstolkar och vinklar allt för att passa i den snäva syn du har på det det som händer i Syrien och vad det syriska folket vill.
”Folkkrig” är ett påhittat ord som du har skapat själv och som du har definerat.
Presidenten pratar om att det är endast syrierna själva som kan avsluta kriget. Folket måste resa sig och stå emot terrorismen som bryter sönder landet. Folket måste resa sig för att stå emot grupper som inte har annat på agendan än förtörelse, fördrivning av minoriteter sk ”icke-troende”, och att skapa muslimska emirater styrda av oljepengar från de fina kungafamiljerna i gulfstaterna.Det som pågår just nu i Syrien är ett religöst drivet krig som supportas av bla sunnidominerande länder.Det passar inte alla syrier som vill se ett syrien som värnar om hela det syriska folket. Den opposition som finns i utlandet har inte kunnat visa att det är intressant för de. Man fördömer sällan rebeller som hänsynslöst dödar fredliga kurder, kristna, alawiter och sunni som står på ”fel” sida.
Faller regimen i syrien kommer vi få en regering bestående av korrupta mulslimska brödrarskapet som är intresserade av demokratin endast för att få makt och inte för att respektera andras rättigheter. På samma sätt som Morsi i Egypten visade att han inte är president för hela det egyptiska folket, kommer den grupp i syriska coalitionen vara ledare för den större delen av sunni muslimer i syrien, men styrda av de nuvarande sponsorerna.
Här måste vän av ordning invända att det står rakt upp och ner i artikeln att Assad kräver ett folkkrig, inte Göte. Assads militära maffiagrupp har beskjutit civilbefolkning, huvudsakligen sunni, sen ett par år. I laglösheten som sprider sig när en minoritetsbaserad maffia använder sig av precis vilka medel om helst för att behålla sina handelsmonopol bildas möjligheten för ”guds krigare” att göra samma sak mot andra minoriteter. Det är sittande regering som bär ansvaret när armén den kontrollerar eller kontrolleras av beskjuter civila i stor skala. Regimen är kriminell, islamisterna är kriminella, folket saknar inflytande. Men är det verkligen meningen att vår ståndpunkt ska vara att araberna är dömda till islamism? Man kan tänka sig en majoritet av araberna vill välja sitt eget liv, med armén på snålbudget förvisad till barackerna och islam i moskéerna, rensade från politik. Anledningen till att politik hamnar i moskén är att alla andra vägar är stängda, vi skulle ha det på samma sätt om det inte fanns regelbundna val och massmedia där man kan bråka med varandra inför öppen ridå. Militärmaffiorna och prästerna skickar befolkningen mellan sig som en gummiboll när inget civilsamhälle finns, de göder varandra med missnöjda människor.
USA tänker inte reta Ryssland i onödan till ingen nytta, USA tänker inte beväpna islamister och vill inte ha dem i Syrien (heller), Ryssland vill ha kvar sin allierade i Damaskus. USA lämnar läpparnas bekännelse till demokrati i Syrien, men vet inte hur de ska göra för att stödja den, ekvationen ser omöjlig ut. Ryssland vet inte vad demokrati är, har omfattande fordringar på nuvarande regim som värderas till noll om den faller. Å andra sidan beror kriget i Syrien på inhemska faktorer, det vare sig startas eller avslutas av utomstående.
Mitt citat är dessutom korrekt. Återgivet efter flera nyhetsbyråer och SANA själv.
Jo, SL det du skissar är väl det nästa steg vi alla drömmer om.
Man kan tycka att det islamska brödraskapet och alla andra stridande parterna i Syrien borde ha intresse av sätta människan och medborgarna i Syrien i första rummet. De kan väl inte ha något intresse av att ett inbördeskrig som slaktar syriska befolkningen och utraderar statsbildningen? Här råder en total låsning mellan allftör många parter och intressen för att konflikten ska kunna lösas. Så tänker jag! Vad har Syrien för rikedomar som motiverar ett folkmord? Inga annat än en strategisk betydelse för stormakterna antar jag. Är det ett rikt land med olja? Knappast. Landet handlar säkert sina vapen på kredit tillsvidare. Och det kommer att fortsätta så länge kreditgivaren Ryssland ställer upp. och så länge USA har sina fingrar i syltburken i flera länder i Mellanöstern.. Det är ännu ett bevis på världssamfundets totala kollaps! Ven bryr sig egentligen om medborgarna i Syrien? Bara länderna omkring landet som får ta smällen!
Det mest ledsamma Martin, är att svensk politik i stort inte bryr sig om de människor som med döden som en möjlighet kämpar för att störta en kompakt, despotisk diktatur.
Era självhävdelser väst är bäst äcklar mig
Och sl det där att kunna säga vad man vill är bara ljug och hyckleri så länge kapitalisterna äger och styr 99.9 % av all media. Tur det finns ett litet andningshål som det här…
Syrien är delat mellan olika civilisationer sen 1200 år sen, det finns inte ett Syrien, utan 3,4,5 olika Syrien. Syrien är en kulturell vägkorsning. Syrien ses nog som ytterst strategiskt beläget, och även om det inte exporterar olja just bör man nog inte utesluta att det när som helst görs oljefynd.
Det är ju helt riktigt att alla förlorar på inbördeskrig, ändå förs det av flera sidor, som alla upplever sig stå med ryggen mot väggen. Det skulle jag kalla det mest ledsamma. Det är inte Syriens strategiska läge som leder till folkmord, utan ett samhälle där illegitima monopol av beväpnade kostymklädda maffior med avgränsad etnisk bakgrund skjuter på den som hotar deras födkrok; de utgör staten och Baath-partiet, är mentalt tränade i sovjetisk anda, hur den nu fungerade på araber, det kan vi inte ens ana. Assads regim är sådan till sin natur, sunnis självförsvar har element av islamistiska terrorister i sina led, och inbördeskriget skapar mördare av vanliga människor.
Vare sig Kreml eller Washington önskar kriget, ingen av dem vet hur man stoppar det, ingen kan avgöra hur stort stöd Assad egentligen har, men han har överträtt samma linje som Saddam för länge sen. Kreml vill inte förlora sin mest trogne allierade, även om en ny i Iran ser lovande ut, USA gör ingenting. Enda stödet till upproret kommer från tjocka släkten; sunni på arabiska halvön och i Turkiet. Det är därför vi inget gör. Vi vet inte vem som är värst i långa loppet. Vi vill inte hälla bensin på elden. Till vilken hamn skulle vi skicka vapen; vem skulle ta emot dem? Vi har i miljöpartistisk anda förstört våra egna vapenlager; vi har inget att skicka. Det finns skäl till att inget händer. Det förekommer inte massdemonstrationer mot kriget i Sverige, kriget kan inte skyllas på ”USA-imperialismen”, som inte längre har så många fiender i Sverige, kriget verkar utspela sig mellan två lika onda ting, med civila mellan sig. Få sympatiserar med sovjetväldets ”antiimperialistiska” överstar i mörk kostym, få sympatiserar med mullornas babbel och deras livvakter, sympatin går de oskyldiga civila. Hur hjälper man dem?
Genom att protestera mot att Ryssland och Iran förser brottslingarna med vapen.
Dessa ”människor som med döden som en möjlighet” har säkert gemensamt att vill störta diktaturen i Syrien, men det är nog det enda de är överens om, dessvärre. Därför kommer striderna knappast att upphöra om diktaturen faller utan då fortsätter rond 2 osv, med en ny positionering. Och världssamfundet sitter på läktaren och hejar på. Vilken eller vilka parter man ska heja på är det ingen som vet, inte ens domsjälva.
Martin, utan att diktaturen störtas finns det ingen fortsättning alls. I 40 år var det civila politiska samhället förtryckt till förintelse i Libyen och Syrien. Vilka är vi som kan anklaga de som slutligen rest sig och strider för att kasta av sig diktaturens ok? Med vilken rätt sitter vi vid sidan om och kräver av de som kämpar att de ska veta exakt vad som följer sedan. Hellre kaos än diktatur.
Benny, ingen ifrågasätter rätten att kämpa och att diktaturen ska störtas, men till vilket pris+. Vad jag skriver är att näst fas är mera krig och elände och att det fortsätter och fortsätter….Om det är bra eller dåligt för människorna låter jag vara osagt. Sen undrar jag verkligen om kampen gäller en demokrati som vi känner den i väst som man kämpar för.
Martin, jag är inte domare över vilka förhoppningar som syrierna kämpar för. Det är lite märkligt att fråga om de verkligen kämpar för en demokrati som mäts enligt hur vår egen ser ut. Speciellt eftersom både du och jag menar att den demokrati som vi har just nu hos oss har många skavanker. Men utan diktaturens fall finns det inga vägar framåt mot någon form av demokrati överhuvudtaget
Syriens diktatur har storskaligt angripit majoritetens civilsamhälle. I långa loppet är detta en outhärdlig situation. Därför reser sig de förföljda. Islamisterna får samtidigt en scen för sin agenda. Det är regimen och dess utländska supporters som bär skulden för utvecklingen.
Stilig sammanfattning måste jag säga…
Tänk vad det går att få in i bara några rader 🙂
Militären tycks ha genomfört en massakerliknande aktion i Morsi demonstranternas läger i Kairo men det säger vi inget om här.
Amen låt så ske. Himmelriket är nära.
Tja, det som saknas är vad man ska göra åt det. Å andra sidan har ”världssamfundet” tydligen bestämt sig; vi gör ingenting, det sammanfattas ju effektivt av mig också, där står ingenting om det 🙂
(först nu ser jag att begreppet världssamfund tillhör kristendomen och föreställningen att vi har en gemensam grunduppfattning, en konsensus om högre värden, det har vi uppenbarligen inte. Vi kan vara rätt säkra på att tex vare Riyad eller Teheran vet något om världssamfundet, annat än att det är imperialistiskt, och att deras egna små väpnade äventyr i närheten inte är imperialism, utan den sanna läran).
Jag skrev en liten kommentar om den avskyvärda dag i Egypten på Facebook. Bashar Assad jublar. ”Det är så här dom ska tas! Det är så här vi gör”.
Upptäckte det först nu. Det finns risk för återgång till ruta ett.
Vad jag kan minnas gjorde inte det där kristna *världsamvetet* nåt åt folkmordet i Rwanda heller mer än möjligen och blunda….
Si, du skriver ” även om det inte exporterar olja just bör man nog inte utesluta att det när som helst görs oljefynd ”. Det är nog högst osannolikt dessvärre för Syrien. Kan försäkra dig att Syrien är ”fullprospekterat” sen många år. Möjligtvis kan Syrien klämma fram lite naturgas ute i Medelhavet, när striderna har upphört. Men dessa marginella fyndigheter om de finns kommer inte att få någon strategisk betydelse för Syrien. Annars ett tack för en utförlig och välskriven resumé av tillståndet i Syrien. ASPO Sverige
hej Någon, nej , Nato gjorde inget åt Rwanda, däremot skickade USA in militär i Somalia, det slutade de genast med när amerikanska soldater gick åt i en humanitär operation utan chans att lyckas. Nato används endast för att skydda medlemsstaternas intressen, insatsen i Libyen berodde på att Frankrike och Italien krävde att man kvävde flyktingströmmen i sin linda, och där fanns olja. Natoinsatsen i Libyen gjorde slut på västeuropas små ammunitionslager, den kunde inte genomföras utan amerikanerna. Man ska ha klart för sig att Västeuropa saknar förmåga till omfattande militära operationer utanför kontinenten, det finns inga lager för mer än någon dags skjutande i större skala. Endast USA har kapaciteten.
För att återvända till Syrien; de har ett modernt ryskt automatiserat luftvärn med räckvidd som täcker alla Natos angreppsvinklar från luften. Syrien har kvalitet och kvantitet till att göra ett Natoangrepp alltför dyrt, och Nato saknar kvantitet och acceptans för förluster; det kommer helt enkelt inget västangrepp på Assad, det kräver en kraftsamling så dyr att den inte blir av. När utlandet gjort sina kalkyler vill alla ha Assad kvar, han vet det själv, därför är han så kaxig. Endast ett scenario gör ett Natoingripande nödvändigt, och kommer att samla nödvändiga resurser; om Syriens BC-vapen riskerar att hamna hos islamisterna går alla varningsklockor. Men innan Nato tar kostnaden kommer de att försöka förstöra dessa vapnen på plats, eller hellre titta på eller hjälpa till när Israel gör det. Syrienforum och Kommando Myrdal kommer förstås att spänna vagnen framför hästen, anklaga USA för fabricerade bevis och angreppskrig, men en enkel överslagsberäkning säger allt; som näst bästa option vill alla ha kvar Assad och hans kontroll av BC-vapnen, sunni får klara sig själva, precis som hutu och tutsi. Angrepp på Syrien är så dyrt att endast ett västligt katastrofscenario motiverar det, bara vinsterna mätt i förkortade oljetransporter och naturgas är inte tillräckligt. USA satsar inte på att eliminera Assad, de vill ha status quo och pratar om humanitet. Det är civil-sunni som får ta smällen, de tvingas vara hjältar. Några av dem mördar och fördriver kristna. Många får betala för att familjens Assads handelsmonopol ska klara konkurrensen.
Kan inte säga mer än jaha… och det var intressant läsning + för det 🙂