Vildsvin – inte mina kelgrisar

I november är det sen eftermiddag redan mitt på dan och när jag kommer ut ligger nattisen kvar och speglar det knappa solljuset.

Det frodiga gröna virrvarret vid ån nedanför vårt hus har klätt om till höstmode i alla bruna nyanser som finns.

Bävern har varit på besök. Kan vara ännu en ung hane som letar hona och revir.

Värre är det med vildsvinen som sannerligen inte är våra kelgrisar. Ute på vallen härjar de överallt genom att böka upp sådden från september. De har också börjat plöja upp stigen mellan huset och ån.

Hyggligt nog har de lämnat tre potatisar av dem vi tänkt ta upp till jul…

Vid några jordgubbsrevor kan jag i Leif G W Perssons anda spåra förövarna. Tydliga klövar!

.

Tidig oktober satte vi fyra fina kanadensiska blåbärsplantor. De fick jag plantera om eftersom svinen rivit upp dem i sin jakt efter mask och andra läckerheter. Nu är det jag som går på jakt efter vildsvinsstek!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En reaktion på “Vildsvin – inte mina kelgrisar

Kommentera