Än en gång påminns vi om kapitalismens irrationalitet. Fågeln Twitter släpptes ut i det fria och svingade sig omedelbart upp i höjderna. Den lilla sångfågelns aktie som lanserades på 26 dollar nådde inom några timmar 40 dollar. Hur kan det komma sig? Twitter som bolag har ännu inte redovisat ett öre i vinst, tvärtom. Flera hundra miljoner dollar har förlorats sedan ägget kläcktes.
Så varför köper spekulanter aktien? Svaret finns i frågan, det är spekulation. Normalt sett ser ägare av kapital på aktier som en investering på lång sikt. Med 6-7 procent i återbäring i stället för 3-4 procent på statliga obligationer har investerare under decennier föredragit aktier.
Men med den alltmer globaliserade ekonomin har finansen, det vill säga ägare av aktier och andra värdepapper, blivit alltmer frikopplade från den industriella produktionen av varor och service. Inte i direkt motsättning till den industriella produktionen utan som en alltmer dominerande och i många avseenden parasitär del i det globala kapitalistiska systemet.
Spekulationen med det alltmer fritt flödande finanskapitalet tar överhanden och då kan ett bolag som Twitter rusa i höjden bara därför att spekulanterna tror att aktien ska stiga i värde och framför allt därför att spekulanten tror att de andra spekulanterna väntar sig en hausse. Det hela handlar inte längre om ekonomiska realiteter utan om amatörmässigt psykologiserande.
Vi träder snabbt in i spekulationsbubblans sista ögonblick. När de mest okunniga ger sig in i spekulationskarusellen då är vi nära kraschen. Det klassiska exemplet är John Kennedys pappa som sålde alla sina aktier en dag då en taxichaufför gav honom stalltips att inte missa. Han förklarade i en självbiografi att det var dags att sälja allt när ignoranter gav börsråd. Familjen Kennedys förmögenhet räddades av pappans klarsynthet. Andra insåg sina misstag för sent och valde att kasta sig ut genom skyskrapornas fönster på Wall Street.
Av dessa historiska och nutida erfarenheter kan vi dra slutsatsen att inga träd växer till himlen. Det sägs att vad som går upp kommer ner. Inom den normala fysiken gäller Newtons lagar. I finansen likaså. Spekulativa bubblor är självförstörande. De slutar alltid med en krasch.
Men i den verkliga ekonomin finns en annan ”lag” som man kan säga står i omvänd relation till spekulativa bubblor i aktier och värdepapper.
Vad som faller mot en till synes icke existerande botten når alltid ett jämviktsläge där misären och eländet som den kraschande kapitalismen skapar planar ut och i sämsta fall består i årtionden eller vänder uppåt igen i tillväxt bestämd av de historiska omständigheterna vid handen. Förhoppningen som vissa gett uttryck för att kapitalismen ska krascha av sig självt är naivt. Det kommer inte att ske.
I dag ser vi att den fem år långa krisen nått botten och att tillväxten i de flesta europeiska länderna på nytt vänder uppåt om än tvekande och stapplande. Det innebär inte att den sociala misär som drabbat så många sedan kraschen 2007-8 också är på väg att minska. Vare sig arbetslösheten eller realinkomsterna kommer att förbättras för de arbetslösa och de arbetande.
Det är industriägarna som kommer att vara vinnarna i den första klättringen upp från den botten som nåddes 2012/13. Deras vinster kan på nytt ta fart eftersom produktiviteten i företagen ökat sedan botten väl nåtts. Det är ett i det närmaste matematiskt fenomen. Under krisens gång har miljontals anställda i produktionen förlorat sina arbeten. När nu produktionen börjar stiga på nytt görs det med färre anställda än innan krisen vilket automatiskt medför en högre produktivitet per anställd och därmed högre vinster för kapitalägarna.
För den enskilde industriägaren är arbetslösheten manna från himlen. De fackliga organisationerna är på defensiven och har mycket svårt att kräva högre löner medan miljoner stampar utanför grindarna i hopp att få ett arbete. Att massarbetslösheten är en katastrof för våra samhällen som helhet står i skarp motsättning till de enskilda kapitalägarnas intressen av låga löner och hög produktivitet per arbetad timme.
I ett samhälle där nästan allt som produceras konsumeras av medborgarna kan kapitalägarna inte realisera de producerade värdena eftersom det inte finns tillräcklig köpkraft i samhället. Men på dagens ”globaliserade” världsmarknad avsätts mycket av det som produceras i andra delar av världen med tillräcklig samlad köpkraft för att en industris varuproduktion inte ska förbli dött kapital.
Därför är det en falsk förhoppning att den blygsamma tillväxt som nu syns i alla europeiska länder, med ett par undantag, också ska lösa upp den djupa sociala kris som den ”stora recessionen 2007-12” skapat. Massarbetslösheten, de ökade inkomstklyftorna och den sociala misären är här för att stanna. Det ljus som syns i tunneln är bara grönt ljus för högre vinster för kapitalägarna.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Kris, Recession,
Konsumtionen sker ju dessutom på kredit…..
I stort håller jag med Benny, men nuvarande finanskris är bara i sin linda och vi befinner oss redan i deflation, som hjälpligt hålls uppe tack vare påspädning av kapital.in i systemet, så att luras troa att det är inflation, FEDs QE-program är det mest spektakulära exemplet, som enbart är konstgjord andning. Just nu utgör 40 % USA:s BNP av finansiell tillväxt med andra ord en bubbla med luft som växer! Vi invaggas att tro att det finns en real tillväxt så att skuldekonomin kan fortsätta. Och det gör den så länge det finns en tro att nya och gamla skulder ska kunna betalas tillbaka genom att ekonomin expanderas.
Och över alltihop hänger derivatskulden i skuggbanksystemet (utanför balansräkningen) 10 ggr större än världens samlade BNP. När ränta stiger faller dessa ut vilket obönhörligen innebär omedelbar kollaps av världsekonomin. Ovanpå detta kommer sen en oljekris som förvärrar läget ännu mer. Frågan är hur länge den kreativa bokföringen hos stater och banker kan vara framgångsrik och hålla skenet uppe att vi är på väg ur ”krisen” när det är precis tvärtom! .
Ja, det gör den. Alla inköp av tyngre karaktär , som bilar och annat, sker på kredit. När köpte du sist en bil med cash?
Köp på krita eller kontant är int ett problem så länge köparen har en ekonomisk situation som inte kör fast i en skuldfälla.
För längesen fanns en affisch där det stod ”köp ingenting” och med några nöjda figurer på en äng.
I dag tycker jag den känns mer aktuell än någonsin.
Jag tror många skulle må betydligt bättre av och komma bort från kapitalismens slaveri.
Mindre köpmaskin och mer människa.
Det är nog många som är trötta på det här med betala, betala och betala.
Tänk vilken underbar frihet att kunna få gå i skogen och plocka några bär eller blommor 🙂
Hur länge har vi den friheten kvar innan någon ska stå där och kräva betalt?
Bra skrivet som alltid! Jag tror dock att man när det gäller Europa medvetet förvärrat krisen för folket , att man helt enkelt gått efter Milton Friedmanns instruktionsbok om hur man genomför samhällsförändringar. Chockterapi kallas det och enligt instruktionerna väldigt användbart vid en kris.