Därför vill Stefan Löfvén ha Jan Björklund och Annie Lööf som ministrar i stället för Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt

”Det är lite svårt att hävda att vi skrämmer bort folk! Vi har vetat hela tiden att det mest populära alternativet var en rödgrön regering med oss i.”

Det är kommentaren från (v):s partisekreterare Aron Etzler när han får reda på att 38 procent av de rödgröna väjarna ville ha det så i den undersökning som Demoskop i går gjorde för Expressen.

Så kan man naturligtvis se det. Fast samtidigt bita i det sura äpplet. I de röstsiffror som de facto är ett valnederlag inte bara för moderaterna utan också för ”vänstern”, även i den mest generösa tolkning av detta ord som överhuvudtaget är möjligt. Det är bara 21 procent av hela väljarkåren som vill ha en rödgrön regering med (v)…

Som jag skrev i ett tidigare inlägg:

”Ser vi årets riksdagsval fick (s) tillsammans med (v), 36, 9 procent av rösterna. Är vi välvilliga och räknar in FI till arbetarrörelsen, vilket kan vara tveksamt, stannar dessa partier sammanlagt på 40 procent. Partier med en borgerlig, alltså en privatkapitalistisk, traditionell borgerlig agenda, fick hela 60 procent. I riksdagsvalet till Andrakammaren, 1968, fick (s) och (v) däremot fantastiska 53,1 procent tillsammans. (S) fick 50.1 och (v) 3,0.”

Detta samtidigt som vi sedan, i decennier, sett en historisk förflackning av Arbetarepartiet Socialdemokraterna.

Arbetarrörelsens oövervinnerliga flaggskepp under hela förra århundradet, våra socialdemokrater,  seglar i vårt nya sekel under falskt flagg och man seglar i kvav.

”Arbetarepartiet” är bara något vi påminns om med det gamla  namnet i trycket längst upp på valsedlarna. Annars är varje tanke på att organisera och företräda en klass borta. Partiet leds av nyliberaler med en nyliberal politik.

Aron Etzler kunde och borde därför ha sagt något helt annat:

”Det är självklart att vi inte skrämmer bort folk. Det är vår politik som skrämmer bort industriägarna, finanshajar av all sorter och deras partier i den alliansregering som nu fallit. Liksom många av fackförbundens ledare som framförallt känner sig förbundna med våra motståndare ute på arbetsplatserna. Det är därför Stefan Löfvén bryskt visade oss kalla handen. Han vill gå i allianspartiernas fotspår och i stora drag regera med samma högerpolitik. Det är därför han vill ha Jan Björklund och Annie Lööf som ministrar i stället för Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt.”

Sedan kunde han ha fortsatt:

”Vänsterpartiet vill att arbetarrörelsen återskapas som en verklig rörelse för alla arbetande, arbetslösa, ungdomar och andra stora utsatta grupper. Både i riksdagen, i alla andra församlingar. Överallt i samhället, inte minst i våra fackföreningar, ska vi vara i opposition mot Stefan Löfvéns och Miljöpartiets högerpolitik. Vårt alternativ är en rättvisepolitik! En solidarisk, jämlik och demokratisk opposition där vi ska finnas sida vid sida oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund. I vårt Sverige ska alla ha ett arbete och det ska vara svenska löner på svenska arbetsplatser! Välfärden ska drivas utan vinst och bemanningsföretagen ska jagas bort! Vi ska fortsätta med en generös flyktingpolitik men se till att all lönedumpning hävs. I allt vad vi gör när vi omgestaltar vårt samhälle är förutsättningen också en miljöpolitik där vi bevarar och återbrukar vår jord.”

På så sätt kunde han och Vänsterpartiet återta initiativet och ta på sig ledartröjan för det långa och tålmodiga oppositionsarbetet mot högerpolitiken med dess marknadsdiktatur!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

10 reaktion på “Därför vill Stefan Löfvén ha Jan Björklund och Annie Lööf som ministrar i stället för Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt

  1. V ingår inte i den politiska kastens ekvation. Löfvén vill inte ha borgerliga ministrar i sin regering, han vill bara att några borgerliga partier släpper fram hans regering. Den springande punkten är mp, inte v. V är gårdagens parti, ingen bryr sig om vad de tycker. Mp, lattedrönarnas parti, helt avskilt från varuproduktionen och dess villkor, lyckas av någon anledning presentera sig som framtidens parti, trots att de är riksdagens mest bakåtsträvande parti. Detta 6-procentsparti, med sabotage mot elproduktionen, internationell konkurrensförmåga och hushållens budget, sitter numera som en parasit på S, de använder S som värddjur. S har ingenting att förhandla om med några borgerliga partier alls så länge han kommer dragande med mp. Just nu undersöks bara hur mjuka i ryggen C och Fp är.

    Någonting är fel i den grundläggande S-kalkylen; där finns en vägran att erkänna hur landet ligger, de tror fortfarande att de kan sitta på alla stolar samtidigt och diktera villkoren. S måste ta ställning för kärnkraft med billig ström, mot mp´s tomma babbel. Industri/metallarbetarna måste ta striden med de delar av S som inte är sossar. Det föreligger ett fel, en spricka, rakt genom S. Alliansen med mp är bara naturlig för överbetalda politiska tjänstemän i S utan koppling till produktionen. För en mycket större grupp är S och Sd naturliga partners. Blod är nämligen tjockare än vatten.

    S är inte ett parti, utan två. En industriarbetarparti som byggt infrastruktur, och ett kommunalarbetarparti utan koppling till varuproduktionen. Endast de senare trivs med mp. Ska industriarbetarna toppridas av kommunalarbetarna kan de inte vara i samma parti.

  2. Tror det var valu som Sören Holmberg refererade till på valnatten, 14% kunde tänka sig en S+Mp regim, tror det var 40% av S väljarna som ville se en sådan regim.

    Det har stått klart att varken Mp eller Löfven velat ha med V i deras regering. Mp har öppet visat förakt. Men rent generell under denna valrörelse och hela mandatperioden har det sk rödgröna blocket varit en stor marknadsföringslögn. Varken S eller Mp har haft några skrupler med att använda det förmenta blockets summerade opinionssiffror som sina.

    Detta kan inte ha varit obekant för Sjöstedt och V.

    Först sitter Sjöstedt på presskonferens och nästan lipar för att ha blivit bryskt avvisas av Löfven. Sen visslar husse och Sjöstedt viftar på svansen och kommer glatt skuttande för att stötta SMp budget. Han kommer aldrig att få något realt mot vinster i välfärden, han kommer att ”få” vad S ändå hade varit tvungna att ge de kvardröjande resterna av sk vänstersossar. Kan man gissa på att Sjöstedt sen kommer att sitta och retoriskt slå knut på sig själv för att hävda stora vinster i budgetförhandlingen utan att egentligen ha fått något?

  3. Jag hoppas att V går i opposition och istället lägger fram en kraftfull oppositionspolitik som bygger upp ett långsiktigt förtroende hos väljarna för partiet som sedan ev. kan skördas i nästkommande val som kan komma betydligt snabbare än om fyra år.

    Jag är bara glad att V fick nobben av Löven därför den regeringsskuta som nu kommer att sjösättas kan kapsejsa vilken sekund som helst och då är det bättre på alla sätt att stå kvar med båda fötterna på landbacken än att ha äran och vara befälhavare på något som (nästan) i förväg är på väg och misslyckas.

    För att kunna återskapa förtroendet hos industriarbetarna måste V börja våga tala om nationen, svenska arbetare, Sverige osv. men givetvis inte i termer att andra skulle vara sämre. Anledningen är att nationalism och separatism går som en våg genom Europa och idag röstar t.ex. Skottland om självständighet och det skulle inte förvåna mig alls om labour där är motståndare och därmed sällar sig till pk gänget och borgareliten.

    Jag ser det som en rekyl och ett bakslag för den internationalism, globalism och EU som samhällseliten påfört oss över våra huvuden. Vi fick något som ingen frågade efter utom kapitalisterna och den politiska klassen som bestämmer här i väst.

    Jag har nyligen kommit på att i Ryssland är det annorlunda för där har man en närhistoria av nästan hundra år kommunism så någon borgarelit som bestämmer allt har inte kunnat uppstå, och vill staten något så måste dom fråga folket ”på riktigt” och inte som här bara medelklassen som sedan försöker bestämma vad jag ska tycka genom att dom äger all media + infrastruktur samt har full kontroll på skola och utbildning och ännu mera nu när dom konsoliderat sin makt genom privatägda skolor.

    Jag vill ha en moderniserad Vänster med mera vanliga jobbare och deras frågor och vardag och mindre med socialistiska administratörer som fyller programmet med allt möjligt annat men givetvis måste dom också få finnas med.

    En vanlig jobbare ska inte behöva rösta sd för att känna sig ”hemma”.

  4. lasse den 18 Sep 2014 kl. 21:35 skrev:
    ”Först sitter Sjöstedt på presskonferens och nästan lipar för att ha blivit bryskt avvisas av Löfven. Sen visslar husse och Sjöstedt viftar på svansen och kommer glatt skuttande för att stötta SMp budget. Han kommer aldrig att få något realt mot vinster i välfärden, han kommer att ”få” vad S ändå hade varit tvungna att ge de kvardröjande resterna av sk vänstersossar. Kan man gissa på att Sjöstedt sen kommer att sitta och retoriskt slå knut på sig själv för att hävda stora vinster i budgetförhandlingen utan att egentligen ha fått något?”

    Det är ju det här krypandet och krälandet inför labour och arbetarpartier som jag inte vill se från dem som menar sig tillhöra den ”riktiga” arbetarrörelsen som verkligen är socialister och inte bara fulspelar och lurar folk.

    Tror fasen att folk röstade s på 60-talet då man verkligen visste vad dom stod för och det skulle folk göra idag också om dom visste de verkligen var röda rakt igenom och inte bara en röda på utsidan och knappt det.

    Det finns Ingen politiker som törs ta ordet socialism i sin mun längre utan möjligen och försöka skrämmas även om somliga skulle vilja rösta för det. Frågan är istället vilka som kan ge den privata marknaden de bästa förutsättningarna för då menar hela pk gänget, eliten, politikerklassen eller vad man nu kallar dem, att då kommer både välstånd och de (privata) arbetsförmedlingarna fylls med lediga platser.

    Summan blír att du får gärna rösta rött men nån socialism har vi tyvärr inte och erbjuda….

  5. Folkomröstningsresultatet i Skottland blev 45 – 55 % för att stanna kvar i unionen men man kan undra hur resultet blivit om inte pisslabour skrivit sina troende på näsan hur de skulle rösta?

    Jag var själv ute för det här i samband med folkomröstningen för EU då jag var med på några av fackets ”kurser” där dom försökte övertyga mej hur mycket bättre allt skulle bli. Dessvärre för dom var jag inte så lättfångad, inte för att jag fattade så mycket då men jag tyckte ändå det var nåt lurigt, ungefär som ett krångligt avtal, så jag visste vad jag hade men inte vad som skulle komma så jag röstade nej ändå.

    Om nu nästan hälften känner sig besvikna och nationalismens vindar fortsätter blåsa över Europa så tror jag knappast det kommer sluta här. Det tillsammans med ekonomisk oro tror jag kommer ge kapitalismens administratörer i BrysselEU både svettiga rygga och kalla fötter ett tag framöver.

  6. Jag ser nu att moderaterna (f.d. högern) har tappat ungefär lika många mandat som sd vunnit så man kan väl konstatera att det är mest högerväljare som istället röstat sd. Men jag tror fortfarande inte att det här hela sanningen för det är nog många jobbare som tidigare röstat m och som nu röstat sd istället.

    Hursomhelst tycker jag sd har en proletär attraktionskraft som tyvärr vänstern numera helt saknar. Det har helt enkelt blivit för mycket administratörer och kulturfolk så en vanlig jobbare inte känner sig hemma, något som sd däremot kan erbjuda trots de är ett parti på den borgerliga sidan om man får räkna in alla besluten de stödjer.

    http://nyheter.se.msn.com/inrikes/nu-%C3%A4r-valresultatet-helt-klart

  7. Pingback: Markant vänstervind? Var då? | Svensson

  8. Intressant Svensson men det går inte att ta ifrån människor hemkänslan för då kommer någon annan och erbjuder den. Det går heller inte och leva i förnekelsen och fokusera på det sociala för så länge folk kan äta sig mätta oavsett med utförsäljning av det gemensamma eller inte så vinner ändå hemkänslan och identiteten.

    Progglåtarna från förr om ”riv alla gränser” gäller inte nu så därför måste 68 vänsterns dogmer dö ut innan nåt nytt kan komma som passar tidens krav.

    Högern bytte kostym och lyckades varför kan inte vänstern göra det?

    Gör dom det inte blir det förmodligen som C och kd en marginaliserad rörelse som för de ytterst trogna.

    V fick drygt 5% i tider när borgarna festar, kanske vi ska lägga till dom också?

    Att sen S fick 30% beror förmodligen på att det inte finns något bättre alternativ och då tar men det som är minst dåligt för att göra sitt bästa….

  9. Är det verkligen ingen annan som har några idéer om hur vänstern ska få initiativet tillbaka och locka de egna väljargrupperna eller är det bara och ignorera, förtiga och låta kräftgången fortsätta och bara se på när motståndarna skördar framgångarna?

    Man kan också konstatera att även liberalerna gjorde ett fiasko i valresultatet.

    Liberalerna och vänstern har det gemensamma att de är internationella men det var nationalismen som vann valet.

    Som svetsaren Jurij i Ryssland sa,
    – Vi hade allt i Sovjetunionen utom möjligheten att fritt kunna resa till övriga världen men varför skulle vi göra det när vi hade allt vad vi behövde?

    Jag tror att folk är trötta på globalisering och EU, de vill ha sitt folkhem tillbaka med allt vad det innebär, kommunala skolor, rätt till en plats på ett kommunalt äldreboende, arbetstillfällen m.m.

    Varsågod och fyll på listan!

Kommentera