Att läsa eller lyssna till Leif G W Persson när han med uppenbar förtjusning, nära nog som en patologisk obducent, analyserar forna och nutida mordgåtor, är en märklig upplevelse. Han är bra på det, riktigt njuter när han som virtuos professor i kriminologi får pösa ut i SVT:s ”Veckans brott”. En intelligent, briljant nörd på området och inte minst hans språk, hans ordval, om än väldigt mycket ”stockholmska”, är en fröjd att följa. Få, om ens någon, slår honom i detta gebit.
Mordgåtor, eller som här, på spaning efter stulna, kor, är hans verkliga passion.
Men när det kommer till politiken är han vulgär. Ja, rentav okunnig. Den kliniska noggrannhet han efterlyser i polisarbetet finns det inte ett spår av när han då och då slänger ur sig några lika förenklade som fördummande politiska omdömen. Än värre blir det när dessa, som ofta, hänger ihop med underliggande ekonomiska rörelser och kriser.
”Skomakare, bliv vid läst”, sa man förr och menade att man ska hålla sig till det man är skicklig på. Inte alltid en sanning. Men den gäller för Leif G W, han borde ägna sig åt att lösa sina mordgåtor och äta sin älskade falukorv, men nogsamt akta sig för politik.
Läser man hans memoarer är det lätt att skönja en form av oidipuskomplex. Livet igenom var han besviken över att han aldrig fick moderns kärlek. Men det var inte fadern som var konkurrent om uppmärksamhet och omtanke. Moderns enda livslånga förälskelse, hennes hemliga förhållande var i stället till pengar. Hennes älskare var helt enkelt bankkontot. En passionerad lidelse som fick den unge Leif GW att känna sig bortstött så till den grad att han inte ens ville vara med vid hennes begravning.
Så för den unge, medelålders och åldrande Leif G W blev ”fadersmordet” i stället att själv skaffa sig så mycket pengar som möjligt. Mer än mamman någonsin hann gömma undan. Nya förmögna jaktkamrater hastade också till med nya värderingar om hur bra det är att vara vid god kassa och kunna dra på sig ett par spenderbyxor när det behövs.
Han lyckades väl och vi är nog många som höjt på ögonbrynen när han så ofta och så oblygt pratat om sina tjocka sedelklämmor i västen och alla sina tillgångar på banken. ”Gustavs pojk” har lämnat sin pappas arbetarmiljö. Karln verkar helt enkelt smått besatt av pengar och har glömt varför så många löntagare har så lite undanlagt.
Ett synsätt som avspeglar sig när han nu senast slängt ihop en avskyvärd krönika i Expressen om krisens Grekland. Hans simpla men mycket vanliga trick är att klumpa ihop staten Grekland med sina tio miljoner innevånare, sina olika klasser och människor till ett enda subjekt. Staten Grekland ses sedan som en enda individ, eller ett enda hushåll eller en enda affärsrörelse, med röda siffror i bokslutet, en affärsman som lånat för mycket och sedan levt i överdåd samtidigt som han vägrar att betala tillbaka. För övrigt samma retorik som sannfinländarna i den finska regeringen just nu excellerar i när det gäller ”de lata grekerna”. Gemensamt är att de ser Grekland som en kursad goddagspilt som dessutom har mage och fräckhet att än en gång, med Leif G W:s ord ”begära att europeiska skattebetalare med hjälp av sina surt förvärvade sparmedel skall betala grekernas konsumtion”.
Sannfinländarna skapar just nu turbulens i Eurogruppen.
Leif G W träffar naturligtvis rätt när han skriver att ”Landet har en mycket omfattande och kostsam byråkrati som till stora delar befolkas av mutkolvar och vanliga latmaskar”. Men till skillnad från när han jagar bommar han helt i nästa avgörande stycke när bytet ska läggas ner:
”Skattemoralen är låg bland befolkningen som helhet och obefintlig bland de som har möjlighet att välja om de vill betala skatt”.
Vad han missar är uppenbart. Den stora majoriteten vanliga löntagare betalar skatt, arbetar längre dagar och nätter än i många andra europeiska länder och har en ålderdom som fattigpensionärer, där de dessutom ofta tvingas att försörja sina arbetslösa barn och deras barnbarn. Halva Greklands befolkning har inga lån överhuvudtaget, den saknar godtagbara säkerheter för att ens gå till banken och fråga om krediter. Bland småföretagare är skattemoralen säkert låg, den frågar sig naturligtvis varför de ska göda ”mutkolvar och vanliga latmaskar” i de tidigare konservativa och socialdemokratiska eliterna? Men det är framförallt överklassen, det äckligt rika Grekland, som inte betalar skatt. Exempelvis många av de hutlöst rika redarna, rikare än Leif G W för den delen, de har seglat bort till skatteparadiset Cypern där de lögar sig i sina pooler om dagarna och lever loppan på nätterna.
Leif G W har heller aldrig frågat sig varför det är eurozonens skattebetalare som till stor del har blivit långivare till den grekiska staten. Det var ju främst privata tyska, franska och italienska banker som så ansvarslöst men frikostigt, men givetvis till hög ränta, lånade ut enorma belopp till den grekiska staten, trots insikter om dess krisade statsfinanser.
Vi ska heller inte glömma att det var den stora amerikanska multinationella banken Goldman Sachs som hjälpte tidigare regeringar med att försköna sina bokslut så att landet kunde ta sig över ribban och landa i eurozonen utan att egentligen ha förutsättningar för ett sådant språng.
Normalt sett, i en marknadsekonomi, skulle självfallet bankerna tagit en del av förlusterna när det stod klart att den grekiska staten var bankrutt. Men som vanligt när det gäller stora banker tog de inga risker, bara vinsterna. Den ansvariga för Goldman Sachs` svindlerier var exempelvis Mario Draghi, italiensk bankman och ekonom. Han var vice ordförande och vd för Goldman Sachs International 2002-2005 (under den tid då banken arrangerade de transaktioner som dolde Greklands statsskuld). Numer ordförande för den Europeiska centralbank vilken förvägrat samma Grekland likviditet i syfte att skapa kaos.Tyska Angela Merkel och franska Nicolas Sarkozy löste i de egna staternas intresse ut alla förluster för de egna bankerna och vältrade över dessa på de europeiska skattebetalare som nu Leif G W säger sig måna om.
Leif G W frågar sig inte heller exempelvis varför EU accepterat att Grekland under både konservativt och socialdemokratiskt styre under en lång följd av år hade dubbel så stora utgifter för sin militarism i jämförelse med genomsnittet i de andra EU-länderna. Hade den dryga utgiftsposten halverats, till normal nivå, hade det helt enkelt inte funnits någon statsskuld. Bakgrunden var självfallet de så glimrande tyska och franska vapenaffärerna med den grekiska staten. Dessutom stärkte upprustningen NATO:s viktiga och pålitliga vän där borta i sydöstra Medelhavet, med sina baser, flygfält, hamnar och raketramper så nära Mellanöstern…
Nej, vår gode professor i kriminologi, Leif GW, frågar sig inte särskilt mycket när det gäller ekonomi och politik. Som en nyrik uppkomlig, stenrik jämfört med morsan, ser han stater som affärssubjekt – eller objekt.
Han frågar sig aldrig vilket ansvar de 50-60 procent av Greklands ungdom som nu är arbetslösa har för lån som de aldrig har tagit eller tyska ubåtar och franska Mirageplan som de aldrig har köpt. Han skriver bara att vi ska ge ”faderulingen i alla dessa ekonomiska experter som hela tiden men på olika vis lägger ut texten om samma sak”. Vi uppmanas att se på Grekland ”med barnets ogrumlade ögon” och då är det helt enkelt så att Grekland med alla sina tio miljoner människor är skyldigt till svindlerierna. ”Kejsaren är naken”, berättar Leif G W i H C Andersens anda.
Själv drar jag däremot slutsatsen att det är professorn själv som är naken, i sin egenskap av politisk krönikör har han själv alldeles frivilligt klätt av sig varenda litet plagg och står nu med rumpan bar inför allmän beskådan…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Leif G W Persson – ett kraktärsmord, Greklandskrisen, Eurogruppen, Gustavs pojk
Mycket bra skrivet! Ruskigt när sådana som Leif GW får rollen och medieutrymme som ”politisk expert” och vräker ur sig populistiska åsikter.
Enn jäätebra arrtikel som på ett tydlit och balancerat sett belyser huvud-orsakerna till Greklands kris samt dess huvudaktörw.
Ett välbehövligt klargörande artikel av Leif GW: s synnerligen märkliga ” intellektuella magplask ” .En krönika utan analytiska insikter.Det är som att läsa en liten bortskämd barnunges projektioner på en verklighet som denne inte har en ringaste aning om.En krönika skriven i gryningstimman.Det hade varit bättre för honom själv och för oss läsare att han försökt somna om och komma tillbaks till verkligheten med tystnad.
Kul att ni uppskattar bettet i min kommentar. Tack. Ser att 2 400 läsare tittat in på bloggen sedan lunch.
OJ sånt vänsterdravel…hjälp!
Det är väl kul att en ”nyrik uppkomling” sätter fart på debatten, han har ju skrivit över tio böcker som svenskarna har stormköpt så han kan tydligen uttrycka sig.. Har du Göte Kildén någon bok på gång? Är det bara den evinnerliga Jantelagen?
http://www.businessinsider.com/this-is-the-real-reason-greece-has-a-massive-tax-evasion-problem-2015-2
Alla håller inte med om att det är endast de rika som undandrar sig skatt i Grekland (se länk). Att man sen köper in modern militär utrustning för pengar man inte har är nog något som grekerna själva får stå till svars för, speciellt med tanke på att en hel del även köpts in utanför EU sfären.
GW må ha gjort en hel del populistiska förenkligar i sin text, men den grundläggande frågeställningen om den grekiska trovärdigheten delas av många.
GW har alltid varit underhållande på sitt speciella dryga vetbästar sätt. Så är har det också blivit i politiken att ”entertainers” är det som gäller, lite rappa i käften, social närvaro och hyggligt snabb uppfattningsförmåga och de ses som intelligenta och kloka. Men det säger inget om den djupare analytiska förmågan.
Det lär vara så att även på svenska institutioner finns det latmaskar. Den gode GW som fick sin professorstitel tillskänks sägs det inte ha producerat många knop vetenskapligt under sin professorstid, mest stiltje på den fronten.
Den svenska rapporteringen om greklandskrisen är i stort på en bedrövligt låg nivå, så även våra politikers uttalanden. Så är också nästan allt man hör från folk ”på stan” typ i samma anda som professorns fördomsfulla svammel.
Men det finns ju även politiker som ger lite nyanserade åsikter om greklandskrisen, t.ex. Putin nu när han var på BRIC och Shanghai ”klubbens” stormöte.
”We have already said – I have said it in public – that of course the Greeks can be blamed for everything but if they committed violations, where was the European Commission
Why did it not correct the activity of previous Greek governments? Why did they grant bonuses and loans? Why did they allow it to keep such a low profile on taxation in certain sectors of the economy? Why were there such big subsidies for the islands? And so on and so forth. Where were they earlier? So, there is something to discuss, and the Greek government has something to argue about.
…”
http://www.zerohedge.com/news/2015-07-11/putins-latest-thoughts-greece-and-greek-exit-euro
Det är knappast så att det inte var känt att Grekland bluffade sig in i Euron. Iofs inte det enda landet som med tvekan klarade kraven. När det begav sig skrevs det syrliga artiklar om detta. Inte heller var det okänt för EU:s elit hur den rika och den administrativa klassen skötte Grekland, eller för den delen att PIIGS generellt hade stora bytesbalansunderskott som finansierades med en överskuldsatt privat sektor. Men man valde att blunda eftersom det ”fungerade” för stunden och den uppblåsta finanssektorn var glada över lånefesten.
Men GW:s okunniga fördomar kommer nog tyvärr på många håll att lyftas fram som visdomsord.
Jag blev aningen fundersam och har faktiskt börjat omvärdera Leif GW Persson.
En bra knäpp på näsan åt Leif GW:s krönika och hans drygroliga förenklingar. Och när jag läste hans bok Gustavs pojk för några år sedan kändes det nästan pinsamt att se hur han byggde upp sin säkerhet och självkänsla genom pengaskryt. Tack Göte!
Greklands problem är inte de rikas ovilja att betala skatt, eller andra moralistiska invändningar, utan att landet inte har en modern rationell statsapparat. Inte minst från vänsterhåll borde det vara en given infallsvinkel eftersom en positiv samhällsutveckling kräver en tillitsbaserad samhällsstruktur. Där vi exempelvis släpper ifrån oss stora delar av vår inkomst i förtröstan om att pengarna används på ett rättvist och effektivt sätt, så att de kommer alla till del. Grekerna saknar en sådan stat, och de krav på reformer som nu ställs på dem handlar just om att reformera det korrupta systemet så att de kan närma sig de övriga Europeiska civilisationerna. Grekland är ett bra exempel på att produktivkrafterna kan bli inlåsta i en efterbliven samhällsorganisation. Det borde fler uppmärksamma.
Stig-Björn, om det vore så väl att du hade rätt och att det var så enkelt att Scheuble och Merkel bara vore ute efter att reformera en korrupt statsapparat samt se till att den nya fördelar skatteintäkter på ett ”rättvist och effektivt sätt”. De förslag som ligger handlar om mycket mer, utförsäljningar av viktiga gemensamma tillgångar, stora försämringar av arbetsrätten mm. Besparingarna i den offentliga sektorn drabbar sjuka, gamla, pensionärer, arbetslösa och studerande vilket knappast har något med ”rättvisa” att göra. Har du studerat EU:s ultimatum?
Dessutom pressar besparingarna ner Grekland ännu djupare i recessionens dy.
Som sagt, den stora utmaningen för Grekland är att bygga moderna fungerande institutioner som gör att produktivkrafterna kan utvecklas. Vad vi behöver är en vänster som begriper detta och häver sig ur gnällets återvändsgränd. För eller emot austeritetens omfattning räcker inte.
Om vi nu ska starta studiecirkeln för vänstern om betydelsen av effektiva institutionella lösningar kan följande text ur The Economist tjäna som utgångspunkt:
http://www.economist.com/news/leaders/21654598-greece-and-euro-zone-are-stuck-abusive-relationship-my-big-fat-greek-divorce?frsc=dg%7Ca&fsrc=scn/tw_app_ipad
Man kan tycka vad man vill om GW Persson, och jag tror också att någon sorts skuldavskrivning behövs. Men kokar inte soppan ändå ner till att det är det grekiska folket som har röstat fram sina inkompetenta politiker? Du vill få det till att det grekiska folket blivit grundlurat men jag tror snarare att de flesta valt att titta bort och hoppas på att allt ska lösa sig. Att Grekland lurat sig in i EU, tagit enorma lån från utländska banker, brister i sin förmåga att samla in de skatter man beslutat och har valt att ha en gigantisk statlig administration är ju inte någon annans fel? Så varför ska någon annan betala?
Jo, medicinen dödar patienten. Nu har de just sytt ihop samma paket en gång till, med dubbla dosen nervgift. Ett klassiskt fall av gordiska knuten, men det tar lång tid och kostar på att komma fram till Alexanderhugget.
Grekland kan aldrig betala sina skulder, därför vill ECB inte betala ut mer. Grekland vill ha skuldavskrivning och mer pengar först, sen funkar inte medicinen. ECB vill ge medicinen först, och sen ha tillbaka sina pengar.
Efterklok är lätt; bäst för Greklands undersåtar hade varit att stå utanför euro från början, nästbäst att hoppa av för fem år sen, nästnästbäst att hoppa av nu, allra sämst att vänta. Men eftersom det inte är de grekiska politikerna, utan deras väljare som betalar, så skrivs notan under på nytt varje gång, för väljarnas räkning.
Omröstningen nyss ses av väljarna och politikerna med olika ögon. Väljarna tror att de kan välja att inte betala statsskulden med bibehållen valuta. Politikerna har bara försökt visa för EU att Tsipras har grekernas mandat att inte vilja betala statsskulden, så att EU inte sitter och väntar på ett annat lag grekiska politiker. Vare sig grekiska väljare eller poIitiker kan betala statsskulden.
Greklands offentliga investeringar och konsumtion kan inte ha euro utan att någon annan betalar kalaset. Om grekiska staten ska finansieras med euro kan Grekland inte ha en offentlig sektor. Greklands privata sektor kommer att fortsätta med euro, men den offentliga måste drivas med papperspengar, kombinerat med statsbankrutt. Den har varit bankrutt länge.
Vi tittar på två assymetriska lag av politiker som sysslar med samma sak; att byta sina ord mot undersåtarnas surt förvärvade löner. Det lilla laget är redan utfattigt, det stora laget har undersåtarnas löner att ge bort. Viktigast för bägge lagen är att upprätthålla illusionen av en fungerande euro, så de fortsätter att spendera. Men det egentliga problemet är att grekiska politiker inte kan ha euro som bas för sina affärer, eftersom de inte får bestämma hur mycket som ska tryckas. Det lilla laget kräver att det stora laget ska göra vad det lilla laget inte vill eller kan, nämligen trycka nya pengar. Om man insisterar på att grekerna ska ha euro så insisterar man på en dysfunktionell modell.
Gammalt nordeuropeiskt visdomsord; ”inga affärer söder om alperna”. Om man ändå tar risken ska man ha varan först och betala sen. Min gissning är att de resonerar exakt likadant söder om alperna. Egentligen är de troligen mer slipade i affärer söder om alperna, men tillverkar ingenting. De erbjuder ECB att skjuta upp bankrutten mot nya gåvor. Nu kliver ECB i fällan igen; det är ju bara undersåtarnas pengar. Trots att grekerna stryps av euron. Ett politiskt skrytprojekt ros i hamn.
Mycket bra skrivet! Tack! http://s15.postimg.org/cvy2idoxn/Kejsarens_nya_kl_der_2.jpg
Hahaha… stor humor! Avundsjukan går inte ta fel på. Dahlbäck skriver med stor stil om GW´s uppväxt med självgodhet och tror tydligen själv det hon skriver är sant. Synd om kärringen.
Stig-Björn har rätt, och väl är det!
Nu har Tsipras gått ner på knä och slickar tyskans fötter. Nu handlar det inte om hur Grekland fungerar utan om att statuera exempel i ”hard core” mafioso stil. Trojkan (ECB) gav den oerfarna och naiva grekiska regeringen ”an offer they cant refuse”. Vad ska de göra när folk med diabetes o.s.v. står utan livsuppehållande mediciner?
Vad som nu med detta segrat i Europa är inte nordlig förnuftiga nordliga praktiska kompromisser utan sydeuropeisk maffia mentalitet, ett öga för ett öga, blodiga exemplen ska statuera mot avfällingar som inte följer bossarnas direktiv.
ECB har nu och tidigare gått långt utanför sitt förmenta opolitiska mandat.
<<<<>>>>>>
”– the promotion of the smooth operation of payment systems. ”
Hos medlemmarna.
De har ägnat sig åt ren politisk utpressning mot grekerna och gjorde så mot Cypern och andra under tidigare skeden av EU:s evighetslånga kris.
I teorin är denna nyliberala ekonomiska modell med förment fristående tjänstemannastyrd centralbank att den ska inte lägga sig i politiken och politikerna inte i penningpolitiken.
Som Krugman säger om det som skett:
”The European project — a project I have always praised and supported — has just been dealt a terrible, perhaps fatal blow. And whatever you think of Syriza, or Greece, it wasn’t the Greeks who did it. ”
Satte ett citat inom och det försvann:
”It is very clearly specified in Article 127(1) of the Treaty that:
The primary objective of the European System of Central Banks … shall be to maintain price stability”.
They will do this, according to Article 127(2) through:
– the definition and implementation of monetary policy for the euro area;
– the conduct of foreign exchange operations;
– the holding and management of the official foreign reserves of the euro area countries (portfolio management);
– the promotion of the smooth operation of payment systems.
Additionally the ECB is responsible for “the prudential supervision of credit institutions established in participating Member States” and “has the exclusive right to authorise the issuance of banknotes within the euro area”.”
http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=31294
Väldigt bra inlägg. Sätter fart på bloggen. Ser fram mot fler såna.
Tack för farbror byxlös blivit satt på plats, men tyvärr har han även förlorat sin kredibilitet som professor i kriminologi, han är ju jävig och inte mottaglig för sanningen, annat än att han mötet den naken.
Till Stigbjörn: Om någon regering ska kunna angripa problemen i den grekiska staten är det väl den nuvarande regeringen. Alltsedan militärjuntans fall har ju två partier, det borgerliga Ny demokrati oxh det socialdemokratiska Pasok, turats om vid makten. Det är dessa två som tillsammans med EU och tyska och franska banker bär skulden för den nuvarande situationen, inte Den Syriza-ledda regeringen. Men Tyskland, Finland och de andra som vill kasta ut Grekland ur EMU har aldrig accepterat Syriza-regeringen utan har hellre velat ha en borgerlig eller teknokratisk lydregering.
Men snälla nån då! I en demokrati är det folket som har makten och ansvaret, som de utövar i fri val. Grekiska folket kan väl inte svära sig fria från det ansvaret. Grekerna har ju själva valt de politiker som lånat långt över sin förmåga att betala ränta och amortering.
På spiken!!!
Äntligen en annan och ”sannare” bild av Greklands drama än den som vanligtvis presenteras genom massmedia!
Kanonartikel. Tack för en annan vinkel än den vi ständigt får ta del av i media. / Johan
Mycket bra skrivet. Ett dokument att dela till alla som plötsligt vet vad Grekland ska göra och fördömer grekerna för sådant de egentligen är offer för.
En precis och noggrann utvärdering av Leif GW Persson just i det området. Gött med en knäpp på näsan för hans okunniga och populistiska sätt att klandra ner Grekland och grekerna på till största delen felaktiga grunder. Håll dig till kriminologin istället!
Till Stig-Björn. Du pratar lite nedlåtande, som en akademisk patriark, om att börja med ”en studiecirkel” för vänstern i syfte att få slut på allt gnäll och allt moraliserande. Utgångspunkten skulle vara en artikel i Economist, en av Västvärldens ledande borgerliga finanstidningar. Ja, varför inte? Efter ett tag i politiken slipar man sina egna argument bäst genom att läsa och begrunda vad motståndarna säger och skriver. Att bara repetera egna sanningar för inte framåt. Det som är bra i Economists kommentar är de välgrundade argumenten mot en nationell grekisk kapitalism med en egen valuta som grund, en återgång till en drastiskt devalverad dracma. Men ditt alternativ, om att ”bygga moderna, fungerande institutioner som gör att produktivkrafterna kan utvecklas” är inte heller vid handen, det är precis detta som eurogruppen (tysk kapitalism) inte accepterar. Dess diktat kastar bara ner Grekland i en decennielång depression. Jag trodde att du i någon vettig mening var socialdemokrat, alltså hade någon form av relation, eller rester av ryggmärg kvar, i förhållande till arbetarrörelsens klassiska värderingar. Självklart innefattar dessa en tilltro till att produktivkrafterna måste utvecklas, det är grunden till marxismens materialistiska förhållningssätt till hur historien förlöper, men för värdiga villkor krävs också ett nödvändigt uppbrott från de produktionsförhållanden som klavbinder de gamla krisade samhällen som i dag utgör Europas randstater och kanske också kan komma att ta över i delar av EU:s huvudländer. Det är en kris för kapitalismen som härjar Grekland. Det är dess gamla historiska motsättningar som gör sig gällande och väntar på en förlösning – en uppgift som inte är möjlig utan politiska partier som vågar bryta med marknadens logik, dess eviga ekorrhjul av jakt efter profiter. Det du föreslår är kort och gott en ny icke korrumperad grekisk borgarklass och nya moderna borgerliga partier kliniskt fria från klientism och helt inställda på att triumfa igenom en politik där Grekland häver sig upp till en ställning som en aggressiv konkurrent till andra kapitalistiska stater i Europa och Asien/Mellanöstern. En politik som självklart måste förstöra de rester av självständig grekisk arbetarörelse som finns kvar. Det mest troliga, realistiska resultatet av en sådan politik är att fascistiska Gyllene Gryning blir brännande ”Högdager”, våldsamma interna politiska konvulsioner och kanske en ny militärjunta vid makten…
Helt visst. Det socialistiska uppbrott jag förespråkar finns inte runt hörnet. Det kräver många studiecirklar, mindre gnäll och tårar och desto mer organisering. Det innebär troligtvis att Syriza skulle mista sin regeringsställning och hamna i opposition. Det kräver också solidaritet och gemensam organisering med likasinnade i Europa. Men vem har någonsin sagt och trott att det skulle vara en lätt uppgift att reorganisera – och modernisera – den arbetarrörelse som så fullständigt har gått i kvav i dagens Europa. Till en del i ord – men också i praktiken.- har Europas socialdemokrati, inte minst den tyska, ställt sig bakom Scheubles och Eurogruppens diktat, de som Der Spiegel klarsynt kallar för en katalog av grymheter. Francois Hollande, sponsrad av USA skickade ett team till Aten för att ”Hjälpa” Syrizas ledning med en egen lite mindre smärtsam Golgatavandring, men detta försök fick direkt tummen ner av Scheuble. Även vår Stefan Löfvén och vår Magdalena Andersson har hummande och lite välvilligt accepterat ”Den nya Versaillesfreden” i Tysklands och andra staters ekonomiska krig mot Grekland.
Ur en sådan katastrof, från en sådan kapitulationspolitik, reser sig inte motståndet över en natt. Men människans vilja till uppror mot förtryck och utsatthet, den går sannerligen inte heller att göra slut på!
Goldman Sachs ar en farlig skurkbank det har atskilliga amerikanska analytiker uppmarksammat liksom att denna bank som en blackfisk har sina tentakler pa viktiga poster i hela EU. I Sverige ar f finansministern Erik Asbrink konsult..
Hej! Ett mycket sakligt och nyanserat inlägg till skillnad från GWs. Men om man bara lyssnar/läser svenska media som DN, SvD eller SR/SVT så är det lätt att få en mycket tillrättalagd verklighetsbild, med många direkt lögnaktiga påståenden som upprepas – exempelvis om pensionssystemet och arbetstider. Egentligen inte än vänster – höger fråga utan mer rå nyliberalistisk medicin kontra alla ekonomisk forskning/praxis som inte har som mantra att svältkurer är det enda som hjälper. Oavsett var man står politiskt kan vi nog vara överens om behovet av en effektiv skattemyndighet och oberoende myndigheter. Personligen tycker jag det är mycket intressant att konstatera att den grekiska militärbudgeten inte har skurits ned dramatiskt – och att inte EU, ECB och IMF ställer krav på detta.
Problemet är de s. k. ”Fiatmoney”. Om filmen jag länkar till skulle vara pliktprogram i 9.an skulle vi inte ha någon finanskris! http://youtu.be/e6LWqgohO4E
Pinsam artikel. Att ägna 50% åt att förlöjliga Gw hade väl varit acceptabelt om artikeln hade haft substans. Till skillnad från gws pricksäkerhet skjuter ju denna vänsterpropaganda helt över målet. Dock har den ju rätt i det att grekiska politiker uppenbarligen är oförmögna att fatta korrekta beslut. vilket i sin tur om man är en som tror på demokrati är det grekiska folkets ansvar. Eller anser man att de inte klarar av att fatta beslut och skulle vara bättre utan demokrati?
Vad gäller skattemoralen är den nog dålig i hela landet. Vilke ett flertal undersökningar och grekerna själva medger. Men framförallt ta inte ansvaret från de grekiska politikerna/folket. Festen är över. Men skyll inte på bartendern när du vaknar upp med Baksmälla bara för att det var fri sprit i baren.
En annan fråga som du gärna får besvara. Varför ska euroländer med lägre levnadsstandard än grekland låna ut pengar till att finansiera grekernas?
Martin, dina omdömen är din sak. Men att du i likhet med en del andra kommentarer av bloggen från högerhåll, vägrar att bemöta de fakta som jag tagit fram (och det finns många, många fler) är nog det verkligt pinsamma. Framförallt behandlar ni alla ”bargästerna” som ett enda sällskap och vägrar då att ta till er insikten om att de flesta gästerna aldrig ens smakade på den ”fria spriten”, vilken i verkligheten bara var fri endast för dem med plånböcker späckade av nyss lånade euros – samt för många välmående turister (all inclusive), i synnerhet då från Tyskland. Många greker släpptes heller inte ens in i ”baren”, de fick ta hand om soporna efter festen, städa upp de rikas spyor och sedan dra vidare till nästa lågavlönade jobb. Till sist var det de mest utsatta grekerna, de fick nöja sig med att försöka att hitta något ätbart i avfallstunnorna.
När det gäller ”länder med lägre levnadsstandard än Grekland” tycker jag att de ska vägra att betala. Låt Merkel/Hollande och då deras banker betala!
Tänk jag blir inte alls provocerad av den gode Leif GW. Jag ser honom blott som en posör med rejäla divalater.
I sig handlar väl inte allt detta fördomsfulla skitkastandet på grekerna så mycket om grekerna egentligen som att skyla EU:s och den monetära unionens katastrofala tillkortakommanden.
Mellan 2009 och 2014 föll den offentliga diskretionära spenderandet med 20 % i Grekland, genomsnittet i eurozonen var 4%. Det är oerhört mycket på så kort tid.
BNP föll med 26,5 % från toppen 2007 till första kvartalet i år. Det är per definition depressionsnivå.
Officiell arbetslöshet är fortfarande över 26 %.
Från 2009 till 2015 har privat konsumtionen sjunkit med 25 %. Historiskt närmast unikt mycket.
När privat och offentlig konsumtion faller i den extrema omfattningen finns där ingen anledning för någon att investera i produktion. Från första kvartalet 2008 till dito 2015 föll kapitalbildningen med 60 %. Investeringarna föll från 24,6 % av BNP till 13,8% samtidigt som BNP föll med 26 %.
Den som tror att detta beror på att systemet är korrupt har nog inte alla segel uppe.
Och nu vill EU:s (euro) finansministrar att Grekland ska svälja ännu mer av samma medicin. Man frågar sig vad det är de egentligen vill uppnå med detta. Under den tid som varit sen 2008/09 har Greklands offentliga euroskuld ökat från 100 % till 180 % rel. BNP. FT skriver att den uppgörelse som nu påstås ha gjorts kommer att öka Greklands skuld från €300 miljarder till €400. Och med ännu mer åtstramning kommer BNP att falla ytterligare och skuldprocenten att förvärras än mer, många procent kommer det att bli.
T.o.m. IMF lär anse att uppgörelsen är ohållbar och kommer att förvärra läget.
EU-fantasterna kommer förstås att fortsätta att tycka att allt de gör är typ TINA.
Den nya fascismen (ett begrepp som man tydligen kan definiera lite som man vill) i Europa är inte en del ”extrema” nationalistpartier utan den står EU-eliten för. Deras sk krishantering har avsiktligt dödat långt fler än något av dessa partier direkt eller indirekt gjort. Och ju värre det blir desto mer kastar vår elit skit på de drabbade för att skyla över var ansvarsutkrävandet borde ske.
Problemen med GW´s artikel kommer på ett mycket tidigt stadium. Redan efter tio rader är grekiska folket lata och korrupta, men som visats på många ställen jobbar de hårdare än vi, mot lägre lön, eftersom de är mindre produktiva. Problemet är politiskt, inte folkmoraliskt, även om grekiska politiker är mutkolvar.
1) väljare väljer dem som lovar guld och gröna skogar, senast Syriza. Alla politiker levererar bara två saker, skattehöjningar och/eller nerdragningar i offentlig service. De har inget annat verktyg än våra löner.
2) Grekland tål inte euron, den försvårar prisanpassningar.
Problemet är låg produktivitet i kombination med en valuta för högproduktiva. Valutan måste återspegla realiteterna, det gör inte euron.
GW är en typisk programledare; självcentrerad pösmunk med åsikter, expert på kriminologi. Kombinationen förklarar kanske inställningen? Benägen att se brott? ”Vi har en gärningsman!” Tyvärr GW, fel gärningsman.
När och var har sparande i statens finanser lift ett land i från ekonomisk depressionen? I USA 1930? Argentina 1980? Ingenstans! Statens investeringar har fått hjulen igång. Och Merkel insisterar i samma föråldrad höger recept. Spara statens kostnader och sänk skatten.
Hur kan det grekiska folken inte hållas ansvariga? Om Grekland hade personifierats av att vara din granne hade du då fortsatt att låna ut pengar till den här grannen? Nä troligen inte….varför kräver flera av er att våra eller andras politiker ska göra det med våra eller andras pengar?