I helgen, 28-29 juni, håller det Nya Antikapitalistiska Partiet, i vardande, sin första större nationella samling för att diskutera vad som återstår att göra innan en konstituerande kongress kan hållas vid årets slut. Målet att göra ett kvalitativt språng framåt verkar ligga inom räckhåll. Det finns redan 300 arbetsgrupper i landet med cirka 8 000 deltagare , vilket Alain Krivine i dagens Le Monde säger är över förväntan. LCR som är den franska sektionen av Fjärde Internationalen kommer att upplösa sig självt i det nya partiet när en kongress förklarar bildat. Då är förhoppningsvis 10 000 – 12 000 medlemmar i ett parti som på allvar kan ta upp kampen mot den franska högerregeringens anti-sociala « reformer ». Ett parti som också vägrar att kompromissa med det franska socialistpartiet som alltmer anammar en ljum social-liberalism.

Samtidigt som NAP formas kliver LCRs presidentkandidat Olivier Besancenot fram i opinionsundersökningarna som den främste motståndaren till Sarkozys högerpolitik. I dag lördag den 29 juni har den största franska dagstidningen Le Monde en första sida med huvudrubriken : Olivier Besancenot skakar om vänstern. Med det menar Le Monde att socialistpartiet är skakat. Partiledningen har redan tillsatt en arbetsgrupp för att lägga upp en strategi och taktik för hur socialisterna ska bemöta hotet från vänster. I den senaste opinionsundersökningen från 19 juni publicerad av Le Figaro, fransk högertidning, anser en majoritet av de tillfrågade att Besancenot är den främste motståndaren till Sarkozy politik. En tankesmedja som arbetar för Socialistpartiet oroar sig för den plats som NPA kan få till vänster om sossarna.

-Medan PS debatterar sin allianspolitik och om behovet att anamma vissa nyliberala idéer öppnas nya perspektiv för den strömning som Besancenot representerar, skriver Jean Jaurès-fondationen.

Det blir ett spännande halvår fram till NPAs födelse, som vi kommer att följa regelbundet.

I media: Le Monde,Rouge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Frankrike, LCR, Besancenot, Nytt Antikapitalistiskt Parti, Le Monde, Le Figaro

Miljardärerna är fattiga.

Det hopp om framtiden som Mugabe en gång inkarnerade har bleknat bort. Revolutionären som ledde den väpnade befrielsen av appartheidstaten Rhodesia och som 1980 utropade den självständiga staten Zimbabwe har sedan dess färdats en lång väg. I dag är den förre befrielsekämpen en blodig diktator som driver landet i ruin.

-Bara Gud kan ta ifrån mig makten han gett mig, säger nu den 84–årige. Om situationen i Zimbabwe inte vore så katastrofal för befolkningen kunde man le åt den gamle mannens nyvunna religiositet. Men läget inbjuder inte till leenden.

Ekonomin har körts i botten. Till en viss del beror det på de internationella sanktioner som den forna kolonialmakten Storbritannien lyckats hämnas med. Jordbruket som dominerades av de vita farmarna reformerades helt riktigt av Mugabe men den jord som de vita använde till att odla tobak på gavs i smålotter till hans eget partis byråkrater och anhängare. De hade vare sig kunskap eller utrustning för att driva jordbruk och mycket snabbt sjönk produktionen till katastrofalt låga nivåer som ledde till att Zimbabwe fick importera säd. Från att ha varit Södra Afrikas största exportör av vete är nu landet sedan flera år beroende av FNs hjälpprogram.

Robert Mugabes enda svar på den ekonomiska krisen är att låta statens sedelpressar snurra allt snabbare. Den 25 juni kostade en cigarett 1 miljard zimbabwedollar. Veckan innan kostade den hälften. Om en vecka kostar den säkert 2 miljarder Z$. En kopp kaffe kostade i veckan också 1 miljard Z$. Just nu ligger inflationen på den svindlande siffran 300 000 procent per år. I januari var den 100 000 procent. Det är svårt att förställa sig vad en galloperande inflation innebär för befolkningens vardag. Den som arbetar och får lön i kontanta pengar måste omedelbart köpa varor, för nästa dag har lönen kanske redan förlorat hälften av sin köpkraft. Men i de flesta butikerna i Harare gapar hyllorna tomt. Att vara multimiljardär i Z$ är ingen garanti mot svält och nöd. De enda som inte utblottas av en galloperande inflation är de redan rika som omedelbart kan omvandla alla sina tillgångar till amerikanska dollar eller fasta tillgångar som behåller sitt värde. För resten av befolkningen gäller det att improvisera.

Det är under sådana förhållanden som Robert Mugabe beslutat att med alla medel behålla makten som han säger att Gud gett honom. I dag den 27 juni går nyvalet i Zimbabwe av stapeln. Det finns bara en kandidat kvar. De som segrade i det något så när demokratiska valet i mars jagas med påkar, fängslas och i vissa fall mördas. Robert Mugabe kommer att behålla makten ännu en tid. Men valsegern kan bli en verklig pyrrhusseger. Landet faller samman i ruiner och det är inte Gud som är räddaren.

I andra media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Zimbabwe, Mugabe, Inflation, svält, korruption,

FRAnkrike.

I november protesterade domare och rättspersonal mot Justitieministern.

Det börjar likna en internationell samordning, en tyst överenskommelse mellan regeringar. FRA är inte unikt svenskt. Sarkozys högerregering har lagt ett lagförslag som i mycket liknar det svenska FRA. I Storbritannien finns redan en väl utvecklad övervakning av individen. I USA har bushadministrationen drivit igenom en lag om avlyssning av medborgarnas kommunikationer som många anser strider mot grundlagen. I Frankrike heter lagen med en förkortning Lopsi, lag om riktlinjer för den interna säkerhetens funktion.

Det är för många lagar med liknande innehåll som antas parallellt för att det ska vara en tillfällighet. Man behöver inte vara paranoid för att se svensk, amerikansk, brittisk och fransk säkerhetspolis i kulisserna.

Lopsi är en lag som griper in på tre skilda områden.

1. Det område som ligger närmast FRA är Lopsis kontroll av datortrafiken. En domare kan ge polismyndigheten rätt att plantera ett virus i en dator för att läsa av allt vad ägaren av datorn sysslar med. Den ges också rätten att lagra all information som finns i datorn samt att föra denna information vidare till andra myndigheter. Domaren ger tillstånd till avlyssningen i perioder av 2×4 månader.
2. Pericles är namnet på en mjukvara som säkerhetspolisen ska kunna använda utan något speciellt tillstånd. Pericles gör det möjligt att samköra alla nationella register om exemplvis körkort, socialförsäkringar, mobilkort, obetalda räkningar och annan information om den enskilde individen. Den här typen av totalbild över enskilda personer har inte varit möjlig i Frankrike hittills.
3. I Frankrike är det så kallade förundersökningsdomare som har hand om brottsutredningar. Lipso kommer att starkt begränsa brottsutredarens möjlighet att kontrollera olika myndigheters och nationella säkerhetsorganisationers aktiviteter. I dag kan en domare utan förvarning slå till och göra en husundersökning var han vill inom ramen för utredningen av ett brott. Lipso avskaffar den rätten, så till vida att om lagen antas måste domaren först informera myndigheten om den kommande husundersökningen. Det blir alltså gott om tid att städa skåpen.

Samtliga lagar av FRA-liknande karaktär går i samma riktning. Den exekutiva makten tar sig administrativa rättigheter som inkräktar på den parlamentariska demokratin och framför allt individens rätt till ett skyddat privatliv. Det rimmar illa med de borgerligas ständiga hyllning av individens frihet. Se upp för polisstaten som smyger sig på.

Andra bloggar: Svensson,Kulturbloggen,Trotten,Esbati,

I andra media: AB3,DN,DN2,AB,AB2,SVD,Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Frankrike, Säkerhetspolis, Datorvirus, individuell frihet

Visste du att det finns riktiga troll ? De är vare sig fula eller stora och klumpiga med ilskna små ögon. De kallas troll av företagare och finanshus. Trollen är bolag vars hela verksamhet går ut på köpa upp så många patenträtter som möjligt. Trollen har hittills bara funnits i USA men har nu också tagit klivet över Atlanten.

Men hur kan man göra pengar med företag vars enda tillgång är patenter ? Svaret är att deras verksamhet i det närmaste kan kallas utpressning. Trollen låter större företag lansera nya produkter. Microsoft och andra giganter köper upp tusentals halvfabrikat från sina underleverantörer som i sin tur också köpt av underleverantörer. Microsoft, Ford, IBM och andra jättar vet helt enkelt inte vilka patent som är inblandade. Trollen slår till då produktionen redan löper och stämmer företaget för plagiat och brott mot patenträtten. Det är inga småsummor det handlar om. De flesta företagen betalar direkt till trollet för att slippa långa utdragna rättegångar. Medtronic i USA betalade 1 350 miljoner dollar till ett trollet Michelson. Eolas fick 521 miljoner dollar av Microsoft. Listan av företag som betalat stora summor till trollen är lång. Att den enskilde kan ta patent på en produkt är inget att säga om men när patenten blir en vara i sig då spårar det ur. De pengar som trollen tvingar till sig går naturligtvis ut över de som arbetar i de åtalade företagen och utöver konsumenten som får betala mer för sina varor när de drabbade företagen kompenserar sig via högre priser. Ännu en aktivitet i djungelkapitalismen som en regering som i första hand ser till de arbetandes intressen borde förbjuda.

Hej på er alla som efter en lång trevlig helg nu undrar vad som hänt i Världen, mellan sillen och jordgubbarna. Det är söndag igen och dags för en liten tutti frutti av stora och små händelser.

-Varför inte börja med de små händelserna -Sverige åkte ut ur EM med en smäll som hördes långväga. Den ryska björnen skulle stoppas och vägen fram till titeln röjas. I stället för en lufsig björn mötte de blå-gula elva röda vinthundar som sågade sig igenom det svenska försvaret med en snabbhet som mest påminde om det sovjetiska hockeylandslagets bästa tid då Krutov, Larianov och Makarov öste in mål på alla motståndare. Ingen som uppskattar bra fotboll hade protesterat om det blivit 5-0 i stället för 2-0 i baken. Att de sedan körde över Holland visar att vinsten mot Sverige inte var en tillfällighet.

–I Norge står däremot glädjen i topp. Magnus Carlsen heter den sjuttonåring som sätter all världens schackmästare på plats. Ingen sedan Bobby Fischers dagar har i så ung ålder på detta sätt sopat brädet med sina motståndare. Magnus är redan tvåa på världsrankingen endast några poäng efter världsmästaren Vishy Anand. På midsommarafton slutade han ensam etta i Aerosvits storturnering på krimhalvön. Han gick som enda spelare obesegrad genom turneringen, med fem segrar och sex oavgjorda partier. Snart får vi se norrmän med svart-vitrutiga halsdukar skriande ”spela e4”, ”slå Drottningen”. Om du vill veta mer ta en titt på den här adressen: Chessbase,

–På det politiska spelbrädet finns det däremot ingen orsak till glädjefnatt. John McCain, som hittills försökt att framstå som en ”miljövänlig” kandidat, sa i veckan att han ska bygga 45 nya kärnkraftverk om han blir president. På lite längre sikt menade han att det behövs 100 nya. Samtidigt sa han att han stödjer Bushs förslag att skrota förbudet mot ”off-shore” borrning efter olja och gas. Man drabbas av svindel och tror inte att det kan vara sant. På ena sidan av brädet pratas det om klimatförändringen och hotet mot hela mänsklighetens livsvillkor. Men de flesta bara pratar. På andra sidan däremot är det bara ”action” som räknas: bygg fler kärnkraftverk(vad har hänt med riskfaktorn?), bygg fler kolkraftverk(med skitprat om ren teknik), tvinga på Irak ett oljeavtal som på nytt släpper in Exxon,Shell,BP och Total för att plundra Iraks naturtillgång nummer ett. Beslutet att starta off-shoreborrning möter dock ett stort problem. Det finns inte tillräckligt med specialutrustade båtar för djuphavsborrning. De som finns är redan inbokade för många år framåt, vilket också gäller det 80-tal båtar som är under konstruktion. Billig olja under 90-talet satte stopp för alla nyinvesteringar i sökandet efter olja. Lilla Sverige är nu också med i jakten på olja och gas. Stena Offshore har beställt ett borrfartyg av Samsung Heavy Industries som ska klara av arktiska is- och klimatförhållanden, för den nätta summan 942 miljoner US$. Borde inte den svenska regeringen ingripa och sätta stopp för skövlingen av de arktiska farvattnen? Eller…är den köpt?

–Dagarna innan Midsommar var hektiska här i Bryssel. Irländarna hade fräckheten att säga nej till Lissabonfördraget. Eftersom ledarna inte kan välja ett nytt folk var huvudfrågan för de 27 ländernas statschefer hur man ska bära sig åt för att tvinga Irland att skriva under avtalet. Att en majoritet sagt nej och att EUs regler klart anger att en ny konstitution ska skrivas under av alla 27 medlemsländerna hindrar inte Sarkozy och Merkel med flera att försöka hitta vägar som kan ignorera det irländska varlresultatet.

En specialstatus för Irland är inte möjligt. Därför verkar enda möjligheten vara att på något sätt få till ett omval. Men även den möjligheten ser inte ljus ut eftersom risken för att folket än en gång säger nej är stor och då är verkligen det kokta fläsket stekt för den europeiska elitens strävan att skapa en överstatlighet med vida befogenheter.

–En nätt summa på 23 miljarder US$ har försvunnit i Irak. Tidskriften Panorama skriver att det amerikanska försvarets auditenhet siktar in sig på 70 amerikanska bolag som skott sig ordentligt på kriget. I främsta ledet står Halliburton som Dick Cheney dirigerade innan han blev vice-president. Allt som de 150 000 soldaterna konsumerar i Irak flygs in från USA via Kuwait. Till och med driksvattnet, hamburgaren, grönsakerna, frukten och glassen importeras från USA av amerikanska underleverantörer. Företagen som leverar varorna har i sin tur över 160 000 anställda på plats. Vanligaste sättet att smörja kråset är saltade fakturor. Försvarets inspektion säger enligt BBC att 8.2 miljarder dollar betalats ut till underleverantörer utan klarhet om vart pengarna tagit vägen. En faktura för 320 miljoner dollar till ”löner till irakiska anställda” utan att någon vet vilka de är och var de arbetar är ett exempel bland många. Den irakiska regeringens medlemmar skor sig säkerligen utan samvetskval. Premiärministern Al-Maliki har förbjudit alla undersökningar om korruption och muttagning mot honom själv, hans 33 ministrar och alla höga funktionärer. Endast han själv kan ge grönt ljus till en undersökning. De senaste sex månaderna har Al-Maliki redan lagt ned 48 undersökningar om korruption. Gissa själv varför, om du vill delta i vår bloggs hets mot världens härskare.

–Förbereder Israel en attack mot Irans kärnkraftsanläggningar? Frågan är mer än berättigad efter den mycket stora flygmanöver som Israel nyligen utförde över Medelhavet. Mer än 100 F-15 deltog i manövern. Israels försvarsminister Ehoud Barak var i Paris i veckan för att diskutera Iran med President Sarkozy och för att förbereda den senares närastående besök i Israel. Den franska högerregeringens ändrade utrikeskurs tar allt tydligare former. Det var ingen tillfällighet eller tomt smicker när George Bush vid sitt nyliga besök i Paris kallade Frankrike för ”USAs bästa vän”. Borta är Frankrikes formella neutralitet i konflikten Israel- Palestina och borta är den relativa militära självständigheten inom NATO. I Paris gav Ehoud Barak en intervju till dagstidningen Le Monde i vilken han säger att ”Iran är en utmaning för hela världen. Jag kan inte föreställa mig en stabil värld om Iran tillåts utveckla kärnvapen. Inte för att de omedelbart kommer att släppa en bomb på närmaste granne utan därför att det skulle betyda slutet på icke-spridningsfördraget.” Fantastiskt! Det enda landet i världen med en mycket stor kärnvanpenarsenal och som aldrig medget det är Israel. Militärexperter menar att Israel har minst 200 kärnvapenladdningar.

–Till sist, heder åt Socialistiska Partiets avdelning i Umeå. Avdelningens nej tack till hundslagsmålet om Stieg Larssons arv är för mig högsta utslaget på en moralisk mätsticka. Hade Stieg skrivit detta testamente år 2004 i fullt medvetande om att vi alla är förgängliga och med en uttryckt önskan att miljontals kronor skulle gå til Socialistiska Partiet hade det inte varit fel att acceptera mannan. Men ett testamente från 1977 som Stieg aldrig nämnt efter sin återkomst från Eritrea blir bara fel. Ingen av oss i Socialistiska Partiet vet om Stieg när han dog hade samma önskan som uttrycks i testamentet 1977. Därför vore det helt fel av SPs avdelning i Umeå att göra anspråk på arvet. Att hans livskamrat inte får vad hon enligt sunt förnuft borde få visar bara att den svenska lagstiftningen om äktenskap och samboende inte är bra. Den diskriminerar.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Palestina, Frankrike, Sarkozy, NATO, Fotbolls EM, schack, kärnkraftverk, kolkraftverk, McCain

Kära läsare

Nu tar vi ledigt ett par dagar och passar på att önska

er en riktigt trevlig Midsommar med god mat, fin samvaro

och mycken glädje.

Benny och Göte

Kalle hälsar också till alla.

I Göteborgs-Posten:Göte om Midsommar
Läs även andra bloggares åsikter om Midsommar, Matjesill, Jordgubbar, bad, sol, värme, regn,

Hungerupplopp på tre kontinenter, en bostadskris som ställer folk på gatan, en finanskris som ruinerar småsparare och ett spöke från sjuttiotalet som  går igen – inflationen. Vad är det som händer med kapitalismen? Ekonomer och finansexperter tvistar om det syns ljus i tunnelns ände eller om det är ljuset från ett framrusande tåg vi stirrar in i.

Det är flera i varandra ingripande kriser som gör det svårt att se klart i prognosmakarnas kristallkulor. Vi har en mera omedelbar och kortsiktig kris, vilket framför allt de drastiska prishöjningarna på råvaror som olja, metaller och grödor är ett uttryck för. Riskfonder och andra storspekulanter är huvudaktörerna i det drama som driver fram hungerupplopp och som redan tvingat, genom mekanismerna på lånemarknaden, en miljon bedragna fattiga familjer i USA att gå från hus och grund. De stora spekulationsvinsterna i bolånen har raderats ut och aktiemarknaden rosar inte marknaden så hundratals miljarder spekulationsdollar har hittat vägen till oljan, majsen, vetet och andra basgrödor som fattiga människors dagliga kost består av. Vissa banker drar sig inte ens för att kontakta sina rika kunder och lägga förslag om lukrativa investeringar i råvarumarkanden. Vinst som vinst. Varför genera sig inför några miljoner svältoffer ?

Men bakom de mer omedelbara kriserna – som media dagligen slår upp – ligger effekterna av snart tre decenniers nyliberala härjningar på världsmarknaden. Internationella Valutafondens, Världsbankens, Världshandelsorganisationens och Vita Husets nyliberala program för «strukturanpassning » av fattiga länders ekonomier har helt enkelt ruinerat det ursprungliga jordbruket och den småskaliga industrin i Syd och ersatt det med agroindustrins produktion av lyxvaror att exportera för konsumtion i Nord – färska haricot verts året runt på tallrikarna i Nord och importerat ris och genmanipulerat majs på de fattigas fat i Syd. Tiotals miljoner utblottade bönder har drivits bort från sina jordar för att trängas ihop i slummen runt expanderande mångmiljonstäder i Syd.

Här griper den kortsiktiga krisen och den av nyliberalismen skapade strukturella krisen in i varandra. När plötsligt priset på de billiga importerade stapelvarorna skjuter i höjden kan de fattiga inte längre köpa mat för dagen men inte heller producera den på egen jord längre. Enligt FAO har de senaste prishöjningarna kastat 100 miljoner människor in i nöd och hunger, att addera till de 800 miljoner som enligt samma FN-organisation redan saknade tillräckligt med mat för dagen.

I dagens globaliserade marknadsekonomi är det finanskapitalet som håller i rodret. Parallellt med att alla jordens marknader öppnats har den organiserade arbetarrörelsens ställningar rullats tillbaka. I alla industriländer har den arbetande befolkningens del av nationalinkomsten minskat medan kapitalägarnas ökat i samma proportioner. Men trots att den borgerliga offensiven lyckats driva upp vinstmarginalerna för industrin och finansen kan vi inte säga att den utdragna krisen, som började med oljekrisen 1973, är överstånden. Anledningen är att den globaliserade marknaden inte erbjuder tillräckligt med lönsamma investeringsobjekt i expansionsbranscher. Bilindustrin som var kapitalismens lokomotiv under efterkrigstidens expansion kan inte längre fylla samma roll och Internet, kommunikationsindustrin, mobiltelefonin och annat, har en tendens att bita sig själva i svansen. Nya produkter släpps ut på marknaden i så snabb takt att vinsterna inte hinner amortera investeringarna och ge önskad utdelning till kapitalägarna. Den som inte hänger med i det uppdrivna tempot klarar sig inte och tvingas ut i mörkret. Vinsterna används i allt mindre utsträckning till produktiva nyinvesteringar och hamnar i stället i den finansiella sfären som spekulationskapital. Det bevisar inte att kapitalismen var bättre eller mer moralisk förr. Det visar bara att pengarna går dit där vinsterna finns. ”Snikenhet är bra”, sa finansgurus under den ”nya ekonomins” dagar. Varför investera i riskfyllda projekt om man kan låta riskfonder spekulera i köp av företag som om de vore slit- och slängvaror?

Kapitalismen kan inte längre ge människorna vad den säger sig lova – arbete, välfärd, utbildning och social trygghet. Den erbjuder inte längre ett i den arbetande majoritetens ögon legitimt projekt för samhällets framtid. För majoriteten av befolkningen är ordet ”reform” numera ett hot mot allt som arbetarklassen uppnått i social kamp. Nyliberalismens projekt är att koppla loss samhällets nedre delar och låta de rika vräka sig i en alltmer självisk, vidrig lyxkonsumtion. Det finns bara en för den arbetande befolkningen rimlig väg ut ur kapitalismens allt brutalare kriser. Det är en upprustad arbetarrörelse som inte bara tar strid för sina egna närliggande intressen utan också står upp för ett solidariskt, jämlikt och ekologiskt hållbart samhälle där inte vinstmarginalerna bestämmer vilka sociala behov som ska tillfredsställas.

Andra bloggar: Arbetaren,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Inflation, Hunger, IMF, Världsbanken, Bostadskris, Teknologi, Arbetarrörelsen, Råvarupriser

Söndag eftermiddag serveras lämpligen en blandad kompott. Speciellt efter att spanjorerna var så fega att de gjorde mål med bara två minuter kvar att spela på, så att Sverige inte skulle hinna kvittera. Svagt och mycket osportsligt. Nåja, vi hade säkert vunnit med 15-0 om det varit en puck på plan.

Veckan har självfallet dominerats i media av icke-händelsen George W Bushs rundresa i ett ointresserat Europa. Vita Husets hövding har i Merkels och Sarkozys ögon inga fjädrar kvar. Enda översvallande mottagningen fick han av Påven. De stod där som två talibaner bugande i beundran inför den andres religiösa passion. Resten av resan bara bekräftade att mannen saknar en skruv. Det ena idiotuttalandet efter det andra.

-I Paris sa Bush sig vara fast övertygad om att ett nytt säkerhetsavtal med Irak kommer att antas innan Jul. Märkligt, eftersom Iraks premiärminister al-Maliki dagen innan sa att förhandlingarna hamnat i totalt dödläge på grund av USAs krav på att stå utanför irakisk lag var omöjligt att acceptera. Pentagon kräver att den amerikanska armén ska kunna operera fritt i Irak utan den irakiska regeringens godkännande, att amerikanska soldater och kontrakterade säkerhetsbolag ska vara imuna inför irakisk lag och att de amerikanska baserna ska permanentas. Det är alltför sura karameller för att al-Maliki ska kunna tvinga ner dem i halsen på det rumphuggna parlamentets medlemmar. Någon stolthet måste bevaras för att de skilda religiösa samfundens anhängare ska följa med i svängarna.

-Condoleezza Rice är ute och flyger igen. Med all CO2 som hon bidrar med kunde man hoppas på bättre politiska resultat. Men allt förblir vid det gamla. Israel förklarade i fredags att ytterligare 1 300 bostäder ska byggas i östra Jerusalem. Madame Rice fördömmer naturligtvis beslutet och skyndar sig sen att dunka den israeliska regeringen i ryggen. Räkna med oss. Nu när Barak Obama lagt ribban ännu högre-« Jerusalem är och förblir odelat under Israels kontroll »- är chanserna till fred och framför allt en rättvis uppgörelse för palestinierna längre bort än någonsin. För att bekräfta situationen meddelar israeliska media att en begäran om att bygga ytterligare 700 bostäder, utöver de 1300, i östra Jerusalem ligger på högsta domstolens bord.

-I veckan träffades G8, där G verkar stå för goddag yxskaft. Det var i alla fall i stort vad som stod i det gemensamma uttalandet efter mötet. Ännu en icke-händelse. Inga beslut om kraftåtgärder för att hindra 15 000 barn att dö i hunger varje dag. Inga beslut om att ta strupgrepp på den spekulation som driver priset på olja och matvaror i höjden. Nej, mötet i Osaka inskränkte sig till  att uppmana OPEC att öka oljeproduktion. Som för att stryka under G8-ländernas marknadsfanatism uppmanades de fattiga länder som subventionerar priset på bensin och viss basföda att upphöra med dessa dumheter. Det bara förvrider marknadsmekanismerna tycker de teoretiskt kunniga. Att det hindrar fattiga människor från att svälta ihjäl har inget med ekonomisk rationalism att göra. Basta.

-Tidningen Washington Post gjorde en intressant jämförelse mellan it-bubblan som sprack i mars 2000 och dagens prisbubbla på oljan. Innan den « nya ekonomin » sprack med en knall hade Nasdaq stigit 640 procent på sex år. Alla minns vi att bara dagar innan kraschen fanns det optimister som förklarade att it-teknik lagt grunden till en ny krisfri kapitalism. I år har oljan slagit 28 prisrekord och sedan november 2001 har priset gått upp med 647 procent. Miljardären George Soros menar att oljepriset är färdigt att rasa, eftersom det inte finns någon större obalans mellan utbud och efterfrågan på råolja. När Nasdaq djupdök var det med 78 procent och 6 000 miljarder dollar gick upp i rök. Hur mycket CO2-fri rök oljan tappar ut när prisbubblan spricker vet vi inte-än.

Mycket mer än så finns det inte att blogga om denna söndag eftermiddag. Fotbollen lämnar jag över till andra. Innan jag slår på TVn för nästa , förhoppningsvis, spännande match. Kanske med spelare som leds av lagledare med mål att göra mer mål än ett.

Andra bloggar: Svensson,Trotten,Proletärbella,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Poilitik, Olja, Bush, EM-fotboll, Israel, Irak, al-Maliki, Obama, Condi, Sarkozy, Merkel, G8, Jerusalem, Palestina

Så beskriver den brittiska finanstidningen The Financial Times resultatet av den irländska folkomröstningen, där 53.4 procent sa Nej till Lissabonfördraget som den nya konstitutionen döpts om till efter nederlaget 2005.

-En spark rakt i ansiktet på Irlands politiska och ekonomiska etablissemang, skriver dagstidningen The Independent.

Det är bara här på hemmaplan som ledande politiker låtsas att det regnar.

–Vi har gått vidare med tidigare nej, säger Reinfeldt med ett förakt för demokratiska val som går utöver det mesta en svensk politiker någonsin visat upp. Eller så fattar han helt enkelt inte vad som skett.

En av euroländerna, där vi med vår krona som bekant inte deltar, har satt en slutlig spik i kistan i vilket den europeiska konstitutionen ska begravas. Först sa fransmännen och holländarna nej till grundlagsförslaget 2005 och la på kistlocket. Med yttersta förakt för valresultatet arbetade Nicolas Sarkozy fram ett « nytt » förslag som sades vara en teknisk banalitet som inte krävde folkomröstningar. Knepet var alltför grovt och ingen såg i det nya förslaget något annat än en omstuvning av grunderna i det redan förkastade förslaget. Men om folket inte vill rösta för en ny grundlag, som inrättar en EU-president, en utrikesminister, samordnade militära förband och en avreglerad arbetsmarknad, då låter vi dem inte rösta alls, resonerade Sarkozy och alla andra regeringschefer. Tricket lyckades nästan, eftersom 18 av de 27 medlemsländerna redan ratificerat texten. Men det var utan att ta med i beräkning det irländska parlamentets beslut att låta irländarna rösta. Antagligen var ingen i eliten rädd för ett nej. Alla politiska partier, media, företagsorganisationer och lobbygrupper var för ett ja. Bara två krafter uppmanade till en nejröst- Sinn Féin och finansmannen Declan Ganley, som värnade om Irlands extremt låga företagsbeskattning.

-Vi tolkar resultatet i en positiv anda därför det visar att folket vill ha ett socialt Europa. De känner sig trygga i Europa men vill ha största möjliga demokratiska makt, sa Sinn Féins omstridde ledare Gerry Adams.

Nu väntar ett toppmöte i Bryssel till helgen. Det blir nog inte många glada miner att föreviga för pressfotograferna. José Manuel Barosso försökte att hålla god min inför pressen i går kväll men rynkorna i pannan var djupare än vanligt. Och lite botox kan inte lösa problemet.

-Jag tror att konstitutionen lever än och nu måste vi hitta en lösning, sa Barosso. I ett samtal med Barosso menade Irlands premiärminister Brian Cowen att nejet inte var ett nej till EU.

-Var finns ödmjukheten ? Var finns känslan för att lyssna till folks bekymmer, frågade sig enligt The Independant en Sinn Féinrepresentant i den irländska radion.

Ja det kan man undra. Svaret är naturligtvis att den europeiska elitens EU-projekt aldrig varit ämnat att ge mer makt till folket. Tvärtom, är målet att skapa en politisk, diplomatisk och militär enhet som kan hävda sig tillsammans med USA i kontrollen över världspolititiken ? I den ekvationen finns det inga okända faktorer för den arbetande befolkningens sociala välmående.

I andra media: DN1,DN2,SVD,The Independent,The Financial Times,

Andra bloggar: Trotten,Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Lissabonfördraget, Irland, Sinn Féin, Barosso, EU, folkomröstning, Reinfeldt

Dollar………………..Olja…………………..Föda…………………….. Svält………….

……………………………En kapitalistisk fyrklöver…………………………….

År 2008 har redan bjudit på ekonomiska kriser utöver det normala. Och vi är bara halvvägs till 2009. Vilka katastrofer och politiska vansinnigheter väntar oss ännu? Ibland sticker man ut hakan och säger att ditten och datten kommer att ske. För det mesta blir det naturligtvis inte som man gissat. Och lika bra är väl det. Annars sker ju inget oväntat och nytt.

Nåväl, i december 2007 stack jag ut min egen haka i Internationalen och gjorde följande prognos över 2008:

”Vad kan vi vänta oss av 2008 ? För sex månader sedan ansåg de flesta prognosmakarna att risken för en recession i USA var relativt liten. Nu anser en majoritet att risken är mycket stor.

Själv ska jag sticka ut hakan och göra mina egna gissningar inför det nya året. Det blir väl fel som vanligt. Ekonomer är bäst på att förutspå recessioner som redan ägt rum.

-Nästa år slår bostadskrisen igenom och träffar hela ekonomin. USA går in i en recession med sänkt produktion under minst två kvartal. Och när USA nyser brukar resten av världen bli förkyld.

-Dollarn fortsätter att falla och 2008 blir början till slutet på en världsekonomi där dollarn härskar i ensamt majestät.

-Börsbubblan i Kina exploderar, drar med sig Kinas banker i en kris som dock inte leder till recession i Mittens rike eftersom den kinesiska staten sitter på 1400 miljarder dollar i valutareserever och makten att använda dem.

– Recessionen i USA och delar av övriga världen sänker oljekonsumtionen och priset per fat olja hamnar under 75 dollar.

Ingen av mina gissningar ovan behöver inträffa. Vi lever i en osäker värld och med en krigshetsare vid rodret i Vita Huset kan allt ske. Tyvärr kanske något mycket värre än vad vi tänkt oss”.

Sex månader in på Herrens år 2008 går det att göra en första osäker utvärdering av mina mer eller mindre kvalificerade gissningar.

-Att bostadskrisen verkligen slog igenom råder det ingen tvekan om. Då en världsbank som Bear Sterns såldes ut för en spottstyver var det panik runt hörnet. Bankledningen hade helt enkelt spekulerat bort skjortan, byxorna och hängslena. Men det räckte inte med att lån getts till fattiga som inte kunde betala tillbaka sina skulder. Rötan satt mycket djupare. Nu räknar specialisterna med att cirka 500 miljarder dollar kommer att stå inskrivet på den slutliga prislappen. IMF talar om 900 miljarder. Inga fickpengar precis. I alla fall inte för de amerikanska skattebetalarna som i sista hand blir de som får betala. För det är väl ingen vettig person som tror att de stora kapitalägarna ska stå för den spillda mjölken. Över en miljon familjer har tvingats lämna hus och grund. De som spekulerade i deras missär sitter lugnt kvar vid poolen och sippar Dry Martini.

-Sedan årets början har den amerikanska dollarn förlorat ytterligare 10 procent i värde till euron, efter ett fall på över 30 procent sedan 2005. Dollarns roll som ensam reservvaluta i världsmåttstock är därför rubbad. Ännu dominerande minskar den dock i betydelse. Eurons roll ökar stadigt och i dag består valutareserverna i världen till 26.5 procent av euro, vilket är upp från 18 procent på bara fem år. Oavsett hur valutakurserna utvecklas under resten av året är 2008 början till slutet på den amerikanska dollarns världsherravälde. Konsekvenserna i USA kan bli drastiska, eftersom det blir allt svårare att finansiera aggressiva krig och stora underskott i betalningarna till utlandet genom att bara öka takten på sedelpressarna.

-Vad som ska ske i Kina under resten av året verkar svårgissat. Att börsbubblan i Shanghai spricker verkar fortfarande möjligt och kanske troligt. Häromdagen djupdök kurserna. Men det är naturligt att partiledningen i Beijing inte vill se svarta börsrubriker inför OS och därför kommer att sätta in konstgjord andning om kursraset blir för stort. Partiledningen har fortfarande makten över bankerna och ett beslut om fria krediter till utsatta finanshus kan räcka för att hålla kvar luften i bubblan.

-Min gissning att priset på oljan kommer att falla tillbaka under 80 dollar per fat innan Jul ser ut att bli årets flopp. I går menade en specialist i bankhuset Merrill Lynch att 250 dollar per fat inte var en omöjlighet inom kort framtid. De som tror att oljepriset ligger långt över 100 dollar per fat för gott säger att efterfrågan ligger över utbudet och att det finns inga utsikter för att produktionen ska kunna öka tillräckligt för att priset ska sjunka. Den dyra oljan är här för att stanna. Jag tror att det är sant på lång sikt men inte på kort sikt. När oljan på några veckor rusar i höjden från 110 dollar till 140 dollar per fat kan det inte förklaras med ökad konsumtion eller lägre utbud. Så snabba prishöjningar kan bara förklaras med att stora mängder kapital söker spekulationsvinster. Enligt The Economist har riskfonder och pensionsfonder mobiliserat över 200 miljarder dollar till oljemarknaden på mindre än ett år. När nu den amerikanska ekonomin går in i en recession och takten i Europa därför också dras ned kommer efterfrågan på olja att minska. Då kommer spekulanterna att rusa mot utgången och prisfallet på oljan kan bli snabb och omfattande. Jag tror i alla fall att priset till Jul kommer att ligga närmare min gissning på 75 dollar än de 140 som gäller i dag för att inte tala om fantasipriser på 250 dollar per fat.

Men George W Bush sitter kvar i Vita Huset till januari 2009. Med en man som tror att Gud styr hans beslut om krig och fred kan man inte vara säker på någonting. Stöveltrampet upp mot Irans gränser börjar att bli oroväckande högt och taktfast. Ett nytt krig i Mellanöstern vänder ut och in på alla ekonomiska prognoser. Den som lever till Jul får se.

I andra media: DN,Financial Times,Husson,Counterpunch,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Olja, Dollar, Euro, Reservvaluta, Kina, Börsras, Spekulation, Iran,Trotten,Esbati,Jinge,