Ben Alis premiärminister utnämnde i går sig själv till interimspresident och lovade ”genomföra” de beslut som Ben Alis tog innan han flydde till Saudiarabien. Problemet var att han gjorde det med stöd av 56 paragrafen i landets konstitution. Och den öppnar dörrarna för en återkomst för Ben Ali.
Mohamed Ghannouchi hann inte ens bli varm i kläderna.
.
De som kämpat för sin frihet kände riskerna med Ghannouchis interimstyre och i dag lördag hölls redan stora demonstrationer med krav på hans avgång. I parlamentet kände medlemmarna tydligen av trycket från gatan och Ghannouchi avsattes med hänvisning till paragraf 57 som stoppar alla möjligheter för Ben Ali att ta tillbaka makten.
Det Konstitutionella utskottet godkände helt enkelt inte Ghannouchis självutnämning och ersatte honom med den person som paragraf 57 förutser – nämligen parlamentets talman Foued Mebazaa. Det tog mindre än 24 timmar för det tunisiska folket att göra sig av med Ben Alis högra hand. Den nye interimspresidenten som känt av stämningarna lovade att parlamentsval ska hållas inom sextio dagar, inte sex månader som Ghannouchi sagt.
.
Ska Foued Mebazaa möta samma öde som Ghannouchi?
.
Ska Mebazaa åka lika fort som Ghannouchi? Kanske inte, eftersom han är sedd som en ”hederlig” person. Han har nog intresse av att leva upp till sitt rykte om han ska behålla sin post i sextio dagar.
Kära läsare, det nya seklets första revolution har ägt rum. Det tunisiska folket har rest sig och kastat av sig en diktatur som förtryckt det i nästan tre decennier.
Upproret har redan fått ett namn – Jasminernas revolution. Det tunisiska folkets heroiska kamp och störtande av Ben Ali för in en frisk doft av frihet i de arabiska diktaturernas unkna rum.
Den här artikeln skulle handla om Ben Alis troliga avgång. Under skrivandet faller det fantastiska meddelandet att han redan avgått. Med svansen mellan benen flyr han landet som den tjuv han är. Destination Frankrike? Hans vän Sarkozy kan säkerligen fixa ett uppehållstillstånd åt mördaren. Något som vanliga arbetare från Nordafrika förnekas.
Nu lördag morgon sägs det att mördaren landat i Saudiarabien. Där kan han känna sig säker bland USAs fina vänner, despotiska specialister på ”terrorism” och organiserat kvinnoförtryck.
.
Ben Ali – FÖRSVINN.
Ibland skapas mer historia på en dag än under 23 år. Det är vad som nu skett i Tunisien. I torsdags kväll hängde Ben Ali ut en fet morot till folket och lovade att avgå 2014 och att inte längre skjuta skarpt.
-Dra åt helvete, svarade folket och fortsatte kräva hans omedelbara avgång. Fredag morgon samlades närmare tio tusen demonstranter framför inrikesministeriet för att manifestera sin glädje över presidentens eftergifter och för att kräva mer – hans omedelbara avgång.
I videoklippet härunder kan vi se att soldaterna börjat fraternisera med demonstranterna som under dagen växte i antal till kanske 50 000. Det får oss att tänka på andra historiska ögonblick då en diktators sista stund vid makten stått på spel.
.
.
Är det verkligen de sista timmarna av despotin vi upplever? Det är frågan jag tänkte ställa. Nu vet vi redan svaret. Den korrupta familjen vid makten tar till flykten. Ryktena surrar i luften. Två vita flygplan ur presidentens privata flotta sågs lämna Tunis flygplats i går middag. Riktning Dubai om ryktena stämmer. Familjens rikedomar finns säkerligen redan i säkerhet i Europas skatteparadis. Vissa av familjens medlemmar lär ha arresterats och kommer säkerligen att ställas till svars för kronisk korruption.
Eftersom löftet att inte ställa upp till omval 2014 sågs som ett hån mot folket backade Ben Ali ytterligare tre steg fredag eftermiddag. Regeringen avskedades och ett parlamentsval utlovades inom sex månader.
.
Tunisiens ungdom kan vara stolt över sitt mod. Viljan till uppror var
starkare än diktatorns kulor.
.
I Tunis och andra upproriska städer svarade folket på nytt – dra åt helvete.
I desperata situationer tar despoter till desperata åtgärder. Moroten stoppades på nytt i kylskåpet och i stället utlystes undantagstillstånd i hela landet. Piskan plockades fram igen. Det verkar som att armén inte är helt att lita på så presidenten satte i stället in polisstyrkor som med tårgas attackerade demonstranterna som samlats utanför inrikesministeriet.
Nu vet vi att inget hjälpte. Despotens 23 år vi makten är över. En regering med ryggrad i Paris skulle naturligtvis sätta mördaren i fängelse om han dyker upp i landet och omedelbart konfiskera de hundratals miljoner euro som förts över till familjens privatkonton i London och Zurich. Men det är naturligtvis en otänkbar åtgärd för Europas ”demokratiska nyliberaler” vid makten.
Innan Ben Ali flydde i sitt privata jetplan lämnade han över statsrodret till sin premiärminister Mohamed Ghannouchi. I sitt första framträdande i teve lovade interimspresidenten att Ben Alis löften om nyval inom sex månader ska hållas, att total pressfrihet ska införas och alla fångar släppas.
.
Mohamed Ghannouchi sägs vara en ”hederlig” man. Fan tro’t.En hederlig man tjänar inte en maffiakung.
Nu återstår att se om Mohamed Ghannouchi är en tillräckligt stark säkring för att stå emot de ampere som folkmassorna alstrar. Det krävs omedelbara svar på folkets krav på frihet för att interimstyret inte ska bli en mycket kortlivad historia.
Alla möjliga trix kan komma att användas av makten och dess polis för att diskreditera revolutionen. Det rapporteras att i flera städer drogs polisen i går kväll bort från gatorna samtidigt som fängelserna tömts inte bara på anhållna demonstranter men också på vanliga brottslingar. I flera städer anar befolkningen oro och fruktar plundring av allmännyttiga inrättningar. För att hindra provokationer och plundring har befolkningen bildat kvarterskommittéer i vissa stadsdelar för att organisera försvar av den kollektiva egendomen.
I huvudstadens arbetardistrikt patrullerar befolkningen i sina kvarter för att skydda sig mot plundrande gäng som drar kring. Vilka de är och hur de organiserats återstår att se.
De närmaste dagarna kommer att bli avgörande för vilken riktning upproret ska ta. Det tunisiska folket är mäkta stolt över att ha jagat diktatorn på flykt och kommer inte att låta vem som helst snuva dem på den dyrt vunna friheten.
Nu på förmiddagen visar tiotusentals tunisier vad de tycker om diktatorn Ben Alis tal till nationen i går kväll. Hans eftergifter räcker inte längre. Allt för mycket blod har krävts för att lägre priser på vissa basvaror och pressfrihet ska lösa den politiska krisen.
/.
Död åt Ben Ali.
.
Minst fem tusen personer samlades nu på morgonen framför inrikesministeriet för att kräva Ben Alis avgång. För tillfället verkar polisen hålla sig i bakgrunden och blockerar bara tillfarterna till viktiga regeringsbyggnader.
Samtidigt rapporteras att intensiva demonstrationer pågår i många städer, bland annat i Sidi Bouzid, där allt startade den 17 december, och i Regueb, i Kairouan och Gafsa skanderar folkmassan: ”Ut med Ben Ali”,
I videoklippet här under kan du följa demonstrationerna utanför inrikesministeriet nu på förmiddagen.
I ett tal till nationen i går kväll försökte Ben Ali att med stora eftergifter rädda sin makt. Det var hans tredje framträdande inför folket sedan revolten startade för en månad sedan. För första gången innehöll hans tal konkreta löften och inte bara dödsnack om ”huliganer” och ”terrorism organiserad av främmande krafter”.
.
Ben Ali talar till nationen.
.
Ben Ali annonserade fyra beslut som tillsammans innebär en stor seger för upproret.
-Jag ställer inte upp i presidentvalet 2014, sa diktatorn.
Ben Ali sa att soldater och polis inte längre får använda skarp ammunition.
Total pressfrihet ska tillåtas, inklusive i cyberrymden.
Priset på socker, mjöl och mjölk ska sänkas.
-Jag fårstår er, jag förstår era krav. Jag är ledsen över vad som nu händer, efter femtio år i nationens tjänst – tjänst i miltären, tjänst på olika poster och 23 år som president. Nu ska vi söka en verklig försoning fram till 2014, sa den vacklande bödeln till en häpen nation.
Hur mycket av de utlovade eftergifterna som kommer att förverkligas återstår att se liksom hur människorna i uppror kommer att reagera efter de första glädjescenerna. För i går kväll såg Tunis centrum, trots utegångsförbudet, ut som om landslaget slagit Algeriet i Africa Cup.
.
Nu blir det bara lösplugg för skjutglada poliser.
.
Att det handlar om verkliga eftergifter i ett försök att blidka folket och hänga kvar vid makten gavs det bevis på redan ett par timmar efter Ben Alis tal.
Två kända personer från oppositionen tilläts framträda i teve. Den ene var Naji Baghouri före detta ordförande i journalisternas fackförbund och den andre Taoufik Ayachi, känd oppositionell. Det var många år sedan sådana personer fick yttra sig i de statligt kontrollerade media.
Websidor som YouTube, Dailymotion och den franska dagstidningen Le Mondes hemsida blev plötsligt tillgängliga på internet. Censuren hade uppenbarligen fått order att lätta på klåfingret.
Återstår den stora frågan om Ben Alis eftergifter räcker för att stoppa det uppror som blivit allt våldsammare. Kommer folk att nöja sig med lösplugg i soldaternas gevär, pressfrihet och billigare mjölk? Första löftet – att inte ställa upp till omval 2014, är ju i sig absurt eftersom det visar att Ben Ali tänkt sig att sitta kvar vid makten tills dess. Sedan ett par veckor har revoltens centrala drivkraft varit kravet på hans avgång. Det verkar inte troligt att det kravet kommer att försvinna på grund av eftergifterna.
.
Lägre pris på baguetten blir inte presidentens räddning. Det krävs mer.
.
Främsta problemet för upproret är kanske att det inte finns ett organiserat politiskt motstånd. De oppositionella politiska partier som finns har alltid fungerat under diktatorns skyddande vingar. Undantaget är det illegala kommunistpartiet och ett islamskt parti som Ben Ali krossade i samband med inbördeskriget i Algeriet. Men inget av dem har något inflytande över dagens revolt.
Problemet när en diktatur kortklipper alla runt om diktatorn själv är att det inte finns någon självklar person som han kan lyftas upp som efterföljare. Det finns inte en enda person i regeringen eller statsapparaten som folket ser som en naturlig makthavare.
Samma problem står den tillåtna ”demokratiska oppositionen” inför. Efter Ben Alis tal lät vissa av dem förstå att det var OK att Ben Ali inte avgick omedelbart. De behöver tid för att organisera sig inför ett val och är säkerligen rädda för vad folket kan ta sig till med om upproret fortsätter och leder till ett högt fall för diktatorn.
.
Minst 60 har dödats av polis och militär.
.
Utanför huvudstaden angriper folkmassor allt oftare alla symboler för makten, som polisstationer, borgmästares residens och andra maktsymboler och sedan ett par dagar angrips också allt fler symboler för den franska kapitalismen. Franska varuhuskedjor som Carrefour och Casino har plundrats i flera städer som Gafsa; Nabeul, Gabez och Bizerte. De båda kedjorna får betala för Sarkozys och den franska statens trogna stöd till makten i Tunis.
Även i turistorterna vid kusten plundrar upprörda människor polisstationer och rika borgares sommarvillor. I badorten Hammamet raserades också regeringspartiets lokaler och en lyxvilla tillhörande en nära vän till diktatorn.
Här i Belgien beslutade i går reseoperatören Tomas Cook att flyga hem alla sina europeiska turister. Ett tecken så gott som något. När soldyrkare flyr stränderna då är kanske det kokta fläsket stekt.
Hittills har det tunisiska folket betalat dyrt för sin kamp. Den franska människorättsorganisationen FIDH räknade torsdag morgon till 66 döda sedan revoltens början. Må det inte ha varit förgäves.
Protesterna i Tunisien sprider sig och når nu en ny nivå. Hela upproret fokuseras nu på president Ben Alis vara eller inte vara. Vad som började som krav på arbete för unga utan arbete handlar nu om att diktatorn ska avgå och lämna plats åt tunisierna att själva bestämma sin framtid.
Den 17 december brände sig en ung arbetslös akademiker till döds i protest mot myndigheternas trakasserier. Protesterna spred sig snabbt till många städer. Men de stannade huvudsakligen i landets fattiga inland i städer som Sidi Bouzid, Kasserine och Sfax.
I tisdags bröts det relativa lugn som rått i huvudstaden Tunis och därmed gick upproret in i en ny fas där diktatorns politiska överlevnad blivit den centrala frågan. Efter att minst femtio personer dödats av polisen utan att de protesterande skrämts bort från gatorna stod det klart att ännu mer våld efter våldet inte är en lösning för Ben Ali.
.
Ben Ali besökte den unge mannen som brände sig till döds i protest. Hans ”omtanke” blidkade inte någon. Den unge mannen dog strax efter att bilden ovan togs.
.
Det nya i situationen består av tre element. För det första har centrum för protesterna flyttats till huvudstaden Tunis. I tisdag och onsdag deltog tusentals människor i protesterna som inte upphörde trots att även militär sattes in. Det ligger viktig symbolik i att även i stadsdelen Ettadhamen (Solidaritet) reser sig innevånarna och kräver diktatorns avgång. Ettadhamen har av regimen alltid hållits upp som praktexemplet på sociala framsteg och välfärd i landet och besöktes till och med av Hillary Clinton när hon var First Lady i Vita Huset.
I och med att advokater, tjänstemän, artister och andra grupper ansluter sig till protesterna betyder det att rörelsen nu sprider sig utöver de unga arbetslösas krets. Till och med UGTT, den nationella fackliga federationen som stött regimen, deltar nu aktivt i protesterna. I Sfax manade exempelvis UGTT i onsdags till generalstrejk.
.
Ungdomen är inte längre ensam i sin protest. Hela befolkningen reser sig.
.
Till sist är det också av stor betydelse att armens soldater satts in i huvudstaden för att bevaka strategiska platser som presidentens palats Karthago och franska ambassaden. Det innebär att regimens sista försvarsverk tas i bruk. Natten till torsdag rådde det för första gången utegångsförbud i huvudstaden.
Det kan visa sig bli ett ödesdigert drag. För till skillnad från polisstyrkorna har det redan rapporterats om slitningar i arméns led och till och med om bråk mellan polisen och armén i Sfax, Tunisiens näst största stad.
Enligt uppgifter från oppositionen har chefen för arméns landstyrkor, general Rachid Ammar, avskedats sedan han vägrat ge soldaterna order att skjuta skarpt.
Rörelsens utbredning och allt radikalare karaktär har tvingat Ben Ali att släppa lite på greppet om piskan och dra fram en stor morot ur hatten. Efter att ha anklagat demonstranterna för att vara ”terrorister” styrda från utlandet gjorde han i onsdags lappkast och annonserade tre åtgärder för att försöka blidka den folkliga ilskan.
Inrikesministern som leder polisen avskedades på stående fot. Han sa också att alla som fängslats sedan protesterna startade ska släppas och han ska tillsätta en kommission för att utreda klagomålen om korruption.
.
Protesterna blir allt tuffare i huvudstaden Tunis.
.
-För lite och för sent, kan befolkningens svar sammanfattas till. Det handlar inte längre om att vänta på utlovade arbeten i utbyte mot fortsatt styre för Ben Ali. Han ska avgå ! Det är det enda som nu rörelsen fokuserar på.
I Ben Alis familjkrets har vissa redan fått det för hett under fötterna. Har råttorna redan börjat ta det säkra före det osäkra? I alla fall rapporteras det att Ben Alis svärson som äger en av de få tillåtna ”oppositionella” tidningarna redan lämnat landet. Hela den korrupta familjen har säkerligen redan fyllt sina bankkonton i London och Zurich. Hos Sarkosy kan de säkert räkna med stor gästfrihet om ödet går fram för hårt med diktaturen.
I Frankrike sitter den politiska eliten i en minst sagt svår sits. Å ena sidan har Frankrikes ledare alltid hållit regimen i Tunis under armarna och tänker fortsätta med det. Å andra sidan kan alla band brista om det pågående upproret leder till diktaturens fall. Då kan Frankrikes good-will vara förbrukad på grund av det tysta samförstånd som rått mellan Paris och Tunis sedan protesterna startade.
.
-Ta det lugnt min vän, Frankrike står på din sida.
.
När äntligen regeringens utrikesminister Michèle Alliot-Marie tog bladet från munnen sa hon att Frankrike inte hade några ”lektioner” att ge Tunis. Till allas förvåning släppte hon sedan att ”Frankrike kan däremot erbjuda sin stora kunskap i upprätthållande av lag och ordning”. Efter den grodan finns det inte många franska supportrar kvar i Tunisien. Ungdomarna i Paris förorter, ofta med ursprung i Algeriet och Tunisien, vet hur den lag och ordningen ser ut.
Egentligen är det hela den politiska världen i Frankrike som förblindats av sina gamla koloniala band med Tunisien. Det franska socialistpartiet tog tre veckor på sig för att häromdagen publicera ett första krystat stöd till folkets kamp. Samma sak gäller de gröna som också behövde flera veckor på sig för att hitta de rätta orden. Endast den yttersta vänstern, som exempelvis mina fränder i NPA, ställde sig på upprorets sida från första dagen.
Det ska de ha stor heder av. För i länder med kolonial historia har det visat sig svårt för även ”vänstern” att ställa sig på de förtrycktas sida. Under det franska kolonialkriget i Algeriet stod exempelvis de franska socialisterna på den franska militärens sida. Än i dag syns effekterna av det förräderiet mot befolkningen i Nordafrika i Ségolène Royals och andra ”socialisters” ljumma stöd till kampen.
Den här veckan har franska media dominerats av kidnappningen och morden på två unga franska hjälparbetare i Niger. Vincent Delory och Antoine de Léocour, båda 25 år gamla, kidnappades förra torsdagen från en restaurang i huvudstaden Niamey och hittades skjutna dagen efter sedan franska elittrupper stationerade i grannlandet Mali satts in i jakten på kidnapparna.
.
Det var här de två ungdomarna kidnappades.
I Paris har Sarkozy proklamerat att AQMI, Al Qaida i Maghreb, ligger bakom morden. Ingen organisation har hittills tagit på sig morden men det är fullt tänkbart att AQMI ligger bakom. Det skulle inte vara deras första mord i regionen.
Redan i höstas gav Paris tecken på att inta en ”hårdare attityd” för att inte framstå som de som ”förhandlar med terrorister”. Det blev de två ungdomarnas död. I stället för att förhandla om en frigivning av de två sattes elittrupper in omedelbart och de två dödades av sina kidnappare innan de sedan i sin tur dödades av den franska insatsstyrkan.
-Det är en förlust av liv som vi beklagar, men vi var tvungna att handla för annars hade terroristerna tagit sig tillbaka till sin bas och utgjort ett fortsatt hot för alla som bor här i Niamey, sa en nigerisk regeringstalesman till media.
.
I september 2010 kidnappades sju européer i Niger.
.
Taktiken ifrågasätts säkerligen av ungdomarnas föräldrar som fick ”äran” att tas emot av Nicolas Sarkozy som deltog i en tyst marsch i den lilla staden Linselles till de dödas minne.
Det är normalt att media och politiker tar upp mycket plats för en så tragisk händelse. Men Sarkozy och andra ansvariga för relationerna med fattiga länder med muslimsk befolkning borde inse att de fungerar som Bin Ladens bästa talangscouter. Vad gör Frankrike i Niger? Jo stöttar upp en liten rik elit för att kunna fritt exploatera landets urantillgångar. I höstas höll Frankrike tyst när en militärjunta störtade den sittande presidenten för att ”återupprätta demokratin” som juntan sa. Känns det igen?
Efter det har alla fransmän på plats blivit ”lovliga” måltavlor för ”terroristerna”. Tystnad inför förtryck och allianser med korrupta regimer för att de regerar i regioner som är av ekonomiskt intresse för världens rika metropoler är det starkaste trumfkortet i de fundamentalistiska imamernas rekrytering av unga proselyter.
.
-Är du med eller mot mig?
.
Niger är inte enda exemplet. Vad säger och gör Europa inför diktatorn Ben Alis blodbad på minst 35 unga tunisier som vågat stå upp och kräva arbete och frihet? I Paris håller pratkvarnen Sarkozy plötsligt helt tyst som om inte en enda ökenvind fört nyheterna till hans öra. Ännu fyra veckor in i det tunisiska upproret har Sarkozy inte hittat de rätta orden. Vem minns inte med vilken expressfart tungan rann iväg efter det skandalösa förtrycket i Vitryssland. Men där har ju fransk kapitalism inga intressen att försvara så det kostar inget att pladdra fritt.
I Bryssel lyckades EUs nytillsatta utrikesminister, lady Ashton, efter tre veckors tystnad samla sig till en uppmaning om ”återhållsamhet i användandet av våld”. Underförstått, -Ben Ali ta i med måtta för du skadar vår demokratiska trovärdighet. Inte ett ord av sympati med landets ungdom som kräver ett värdigt liv i ett samhälle fritt från förtryck och korruption.
Samma sak för Hillary Clinton som under sin resa i Mellanöstern manade Ben Ali att ”besinna” sitt våldsamma förtryck. Hon och andra i spetsen för ”kampen mot terrorismen” uppskattar korrupta despotiska regimer som Ben Alis bara de bidrar till imperialismens jihad.
-Ni är med oss eller mot oss , som Georg W. ”Mission accomplished”, Bush sa.
Medan Tunisiens ungdomar visar på den enda vägen i kampen mot den islamska fundamentalismens lockrop om jihad och himmelska paradis spelar våra politiker i Paris, Bryssel, London och Stockholm den religiösa extremismen i händerna. Sarkozy är Bin Ladens bästa talangscout.
Diktatorn Ben Ali i Tunisien och president Bouteflika i Algeriet har bara ett svar på ungdomens revolt – blodigt förtryck. Exakt hur många som fallit offer för maktens kulor är oklart. Censuren lägger locket på och de få utländska media som finns på plats arbetar med sporadiskt insamlade fakta.
.
Enligt dagstidningen Le Mondes korrespondenter i Tunisien har minst 23 dödats de senaste dagarna i städerna Thala, Kasserine och Ragueb och flera hundra skadats. Regeringen säger i en hårresande kommuniké att polisen skjutit i självförsvar mot ”maskerade terrorister”. Att ungdomarna maskerar sig är normalt med tanke på säkerhetspolisens arbete för att identifiera alla som protesterar. Ben Ali har också beslutat att till vidare stänga alla skolor och universitet ”tills de ansvariga för att elever och studenter deltar har tagits fast”.
.
Ungdomen tänder ett hopp i Nordafrika.
.
Med det visar makten i Tunis att den inte förstått något av drivkrafterna bakom revolten. Det handlar bara om uppvigling, utländsk inblanding och terrorister. Inte undra på att Ben Alis tal i måndags avklarades på 13 minuter och inte innehöll något nytt. Förutom ett vagt löfte om 300 000 nya jobb innan 2013 utan att förklara hur de ska skapas. Valfläsk utan valtider.
Enligt www.mediapart.fr’ s Pierre Puchot dödades ytterligare fyra demonstranter i staden Kasserine i måndags. I staden Thala har enligt advokater i strejk, som Pierre Puchot varit i kontakt med, soldater ur armén gått emellan polisen och demonstranterna för att skydda de senare från polisstyrkor som går bärsärkargång.
.
Videoklipp om protesterna i Tunisien realiserat av AL Jazeera
.
Hittills är det främst i landets inre och fattigare delar som protesterna slagit rot. I de bättre ställda turistregionerna och huvudstaden Tunis råder än så länge ett relativt lugn. Det har förekommit protester men inget likt upploppen i Thala, Kesserine, Ragueb och Sidi Bouzid, där allt började med en ung man som brände sig till döds.
I Algeriet är det just nu ännu svårare att summera antalet döda och sårade bland ungdomarna. Regeringen publicerade i går officiella siffror. De säger att 3 personer dödats och 800 skadats, varav 763 sägs vara poliser. Trettio skadade poliser på varje skadad demonstrant !!!! Köper ni inte den, drar vi en annan vals.
Polisen har också enligt samma kommuniké arresterat elva hundra ungdomar varav många minderåriga. Liksom i Tunisien har makten bara ett ord i munnen – vandalism.
Det finns också en skillnad mellan revolten i Tunisien och Algeriet. Ungdomarna i Alger och andra städer är mer våldsamma än uttalade. Det påminner mer om de ungas revolt i Paris förstäder än ungdomarnas protester i Tunisien bakom mycket konkreta krav på arbete, frihet och rättvisa.
De totalt utblottade ungdomarna från slumförorterna i Alger riktar sitt hat mot allt och alla. De har inga preciserade krav och har ibland svårt att skilja på fiende och vän. I flera av Algers folkliga kvarter har innevånarna organiserat sig för att försvara offentliga serviceinrättningar som exempelvis postkontor och skolor.
.
Kravallpolis är det enda Bouteflika har att erbjuda.
.
-Bouteflika behöver inget postkontor men det gör vi, sa exempelvis en person till tidningen El Watan.
Det finns därför en risk att regimen kan spela ut ungdomarnas ”våldsamhet” och ”kravlöshet” mot delar av den arbetande men ändå fattiga befolkningen. Det har inte lyckats ännu, men det kan bli en räddningsplanka för Bouteflikas korrupta regim.
För att blidka delar av opinionen beslutade regeringen häromdagen att upphäva prishöjningarna på nödvändighetsvaror som socker, matolja och mjöl utan att försäkra sig om att beslutet kommer att slå igenom i sista ledet över butiksdiskarna.
Men trots den lilla eftergiften står det klart att i Alger är det bara en linje som gäller – våld och ännu mer våld om det krävs. Så länge det är framför allt de unga från de övergivna slumkvarteren som gör revolt förblir det regimens enda svar.
Sedan ett par dagar har den politiska oppositionen, demokratiska partier, socialister och fackliga organisationer, börjat formulera kritik och krav för att konfrontera makten på bredare front. Exempelvis kräver Socialistiska Arbetarpartiet, enligt tidningen El Watan, att repressionen mot demonstrationer, strejker, möten och alla andra uttrycksmedel upphör för att ”blockeringen av situationen som inte lämnar ungdomen något annat alternativ än en desperat revolt bryts”.
Revolten i Tunisien och Algeriet är långt ifrån över. Här på bloggen kommer vi att göra vårt bästa för att följa vad som sker. På återseende.
I dag reser sig Tunisiens och Algeriets ungdom mot diktatur, korruption, förtryck och dyrtider. I går reste sig Irans ungdom mot skäggiga gubbars diktat om moral och leverne, mot förtryck och censur av media och cyberrymden. I morgon reser sig Marockos ungdom för att kräva frihet, arbete och mänsklig värdighet.
.Unga män och kvinnor i gemensam kamp.
.
Ungdomens uppror och krav på frihet är det verkliga kriget mot extremism och religiös fanatism. De ropar inte Allah är stor, utan Ned med Ben Ali, Arbete åt alla och Frihet.
Washingtons ”krig mot terrorismen” har skördat hundratusentals offer bland oskyldiga människor. När en drönare släcker livet på en hel familj som firar sonens eller dotterns bröllop vänds vreden mot inkräktarna och imamer och mullor kan rekrytera fritt. Vreden kan vändas till religiös extremism.
När ungdomarna i Algeriet och Tunisien skriker ut sitt hat mot sina regimer finns det ingen plats för islamsk fundamentalism. Tvärtom ser ”moralens väktare” med förskräckelse på ungdomarnas kamp. Unga män och kvinnor, studenter och studentskor visar tillsammans sin avsky för makten och kräver frihet, arbete och dignitet. De flesta av ungdomarna är säkerligen religiösa men deras protester är inte mer påverkade av religionen än IRAs kamp i Nordirland då det begav sig.
.
Makten känner bara våldet som svar. Minst elva dödade i Tunisien och tre i Algeriet.
.
Den islamska fundamentalismen i Algeriet, Tunisien och Marocko är en spegelbild av regionens förtryckarregimer. De har bara ett annat förtryck att erbjuda och den upproriska ungdomen betackar sig. De kräver att den världsliga makten ska respektera dem och ge dem frihet och välstånd. De har inget behov av löften om paradis i himlen som ursäktar förtrycket i jordelivet.
USAs och Natos jihad mot världens fattiga bara stärker de mörkermän som i Allahs namn kallar de unga till jihad i stället för befrielsekamp. I Algeriet och Tunisien visar de unga hur verklig kamp mot terrorismen ska föras – en kamp för social rättvisa, arbete åt alla, värdiga bostäder och framför allt frihet att tänka och tala.
Progressiva i Marocko visar sin solidaritet med kampen i Tunisien. Här följer en deklaration som skrivits under av ett stort antal radikala organisationer.
Solidaritet med Tunisien.
Revolten i Tunisien som breder ut sig socialt, geografiskt och politiskt visar på ett oundvikligt faktum – man kan inte för evigt hålla ett folk marginaliserat och förtryckt. Sedan den 17 december 2010 demonstrerar unga arbetslösa, arbetare, advokaternas fackliga organisationer, och studerande mot dyrtiden, korruptionen, de politiska, sociala och ekonomiska orättvisorna och ifrågasätter öppet regimens legitimitet, en regim som inte tvekat att använda våld för att förtrycka och tysta ett folk som kräver sina rättigheter.
Vi undertecknande organisationer: –
Uttalar vår totala solidaritet med proteströrelsens krav i Tunisien
Fördömer regeringens användande av våld, förtryck och hot mot folket som fredligt demonstrerar mot sociala orättvisor och arbetslöshet.
Kräver att alla som arresterats friges liksom att alla de som arresterades och dömdes efter strejkerna i gruvorna i Gafsa friges (strejker i april 2010, min.anm.)
Kräver att de ansvariga för det våld mot befolkningen som lett till flera döda och allvarligt skadade bland demonstranterna ställs inför rätta.
Fördömer angreppen på fackliga aktivister, advokater, fristående media, associationer och politiska partier som visat sin solidaritet med revolten i landet. Vi uppmanar alla demokrater och försvarare av rättvisan att visa sin solidaritet med det tunisiska folkets kamp för social rättvisa och demokrati. Samling framför Tunisiens ambassad i Rabat måndag 10 januari klockan 17.00
SIGNERAT AV :
Action Jeunesse(AJ)
Association Beniznassen pour la Culture, le Développement et la Solidarité
Association Chouala pour l’Education et la Culture
Association Eau et Energie pour Tous(ASEET)
Association Femmes pour l’Egalité et la Démocratie (AFED)
Association Marocaine des Droits Humains(AMDH)
Association pour le Contrat Mondial de l’Eau/ Maroc (ACME/Maroc)
Association Troisième Millénaire pour le Développement et l’Action Associatif
Attac/Cadtm Maroc
Espace des Jeunes Animateurs Marrakech
Fédération de la Ligue Démocratique des Droits de la Femme(FLDDF)
Fédération Démocratique Du Travail(FDT)
Forum Beni Zouli pour le Développement et la Communication
Forum des Alternatives Maroc(FMAS)
Forum pour le Droit à l’eau dans la région Arabe
Groupe Antiraciste de défense et d’accompagnement des étrangers et migrants(GADEM)
Instance National de Protection des Biens Publics
Instance National de Protection des Biens Publics au Maroc(INPBPM)
Association La vallée verte
Mouvement Alternatives Citoyenne(ALCI)
Observatoire Marocain des Libertés Publiques(OMLP)
Observatoire Marocain des Prisons (OMP)
Organisation Démocratique Du Travail(ODT)
Organisation pour les libertés d’information et d’expression(OLE)
Réseau Amazigh pour la Citoyenneté(Azetta)
Réseau des Associations de Développement des Oasis du Sud Est du Maroc
Réseau des Associations de Quartier du Grand Casablanca(RESAQ)
Réseau Marocain Euromed des ONG
Union des Initiatives de Développement
Union Général des Travailleurs du Maroc(UGTM)
Det skriver den algeriska tidningen El Watan om de våldsamma protester som blossat upp i nästan alla av landets 48 departement. Landets ungdomar följer i hälarna på de unga i Tunisien. Hela norra Afrika verkar gå mot allt häftigare protester mot det usla liv de av IMF styrda länderna erbjuder sina medborgare. Står Marocko kanske på tur?
.
Norra Afrika står i brand. IMF heter pyromanen.
.
Styrda av IMF skriver jag eftersom både Tunisien och i ännu högre grad Algeriet svalt den beska nyliberala medicin som tvingades på dem för att uppnå lån. Nu skördas frukterna. Utländska investerare gillar Algeriet som sett sin valuta devalveras så drastiskt att den inhemska arbetskraften blivit nästan gratis för de utländska företagen?
Men det har inte lett till högre levnadsstandard för den mycket unga befolkningen. Tvärtom, har fattigdomen exploderat den senaste tiden. Samtidigt har regimen samlat på sig 160 miljarder dollar i valutareserver tack vare export av gas. Pengar som befolkningen inte sett ett öre av. Den lilla extremt rika eliten stoppar allt i egna fickor och isolerar sig i skyddat lyxboende i badorter norr om Alger.
.
I huvudstaden Algers fattiga kvarter visar de unga sin avsky för regimen.
.
-Ge oss socker, ropade unga upprorsmakare med ironi eftersom det har en koppling till fotbollsentusiasters rop på bra spel. Men i de pågående protesterna riktas kravet mot de extrema prishöjningar på cirka 30% som inträtt efter den första januari på matolja, socker, kaffe och mjöl. För övrigt har fotbollsförbundet tills vidare inställt alla fotbollsmatcher för att undvika ”bråk”.
Algeriet sitter på en vulkan. Magman är landets ungdom. Av landets 37 miljoner medborgare är tre fjärdedelar under 30 år. Det blir nästan 28 miljoner unga och av dem är närmare 30 procent arbetslösa, det vill säga över 8 miljoner unga utan arbete och utan allt hopp om att finna ett arbete med fast utkomst. Småjobb, fiffel, snatteri, kriminalitet och vanligt dagdriveri ersätter jobben.
Det är drivkraften bakom tiotusentals ungas desperata försök att ta sig till Europa. Lastade i halvruttna skrov möter hundratals av dem döden på Italiens och Spaniens kuster varje år. Det är IMFs, G7s, och Världshandelsorganisationens kriminella politik som i sista hand bär ansvaret för dessa ungdomars död och det nattsvarta liv de tvingas leva i Algers, Orons,Tunis, och Bejaias slumbostäder.
För vid sidan om de ungas krav på arbete är det situationen på bostadsmarknaden i landet som ligger under revolten. Miljoner av dem bor i ruckel utan några bekvämligheter i kvarter som regimen inte investerat fem öre i på decennier. Pengarna behövs till korruption, mutor, gåvor till potentater i andra arabländer och befästa lyxresidens för makthavarna.
.
Hittills har tre ungdomar dödats av kravallpolisens eld.
.
Medan presidenten Bouteflika och regeringen gömmer sig bakom en total tystnad angriper landets officiella media de unga för vandalism och förstörelse. Det är sant att många bilar gått upp i rök, polisstationer bränts till grunden, butiker plundrats och vägar blockerats med brinnande bildäck och stockar. Men dessa handlingar måste ses mot bakgrund av de ungas situation och den totala avsaknaden av hopp om ett bättre liv.
-Unga och fattiga i ett så rikt land skriker de ut sitt hat mot den nya ägande klassen, ett nej till korruptionen, ett nej till förnedring och förtryck.
Det skriver Chawki Salhi, ordförande i Socialistiska Arbetarpartiet i ett uttalande den 6 januari.
-Inget kan uppnås med våld, svarar regeringspressen. Men för de unga i ett land som fötts i väpnat uppror mot den franska kolonialmakten är det tomma ord.
Liksom i Tunisien visar upproret i Algeriet att en gnista kan tända en krutdurk. Missnöjet gror och misären tar ut sin rätt. När de härskandes lyxliv och totala dövhet inför folkets, speciellt de ungas, svårigheter och rop på ett bättre liv täpper igen allt hopp om en utväg då exploderar samhället.
samla sig till en uppmaning om ”återhållsamhet i användandet av våld”. Underförstått, -Ben Ali ta i med måtta för du skadar vår demokratiska trovärdighet. Inte ett ord av sympati med landets ungdom som kräver ett värdigt liv i ett samhälle fritt från förtryck och korruption.
till korruptionen, ett nej till förnedring och förtryck.