Den keltiska tigern på rygg

med tassarna i vädret.

.

Medan Vladimir Putin samlat dussintalet statschefer i St Petersburg för att rädda världesn tigrar ligger den keltiska tigern hjälplöst på rygg i behov av både syrgas och intravenöst kapital.

Det är bara fem månader sedan som EUs ”stresstest” av medlemsstaternas banker lät förstå att båda Allied Irish Bank och Anglo Irish Bank klarat testet med god marginal. -Inget att oro sig för, de har tillräckligt med eget kapital för att stå rak i en ny snålblåst, lät ”experterna” meddela.

.

Redan en AIB hade varit nog för att köra staten i botten.

.

I dag vill samma ”experter” helst glömma försäkringarna från i sommar. De båda bankerna ligger i ruiner och den irländska staten – det vill säga skattebetalarna – är nu olycklig ägare av finansherrarnas skuldberg.

Hur kunde den ”keltiska tigern” på ett par år bli halt, lytt och tandlös? Svaret är girighet och finansiellt storhetsvansinne. Förloppet är nästan klassikt och liknar i många detaljer den så kallade bolånekrisen (sub-prime) i USA.

Under åren 1995 till 2005 expanderade den irländska ekonomin mycket tack vare landets låga vinstbeskattning av bolagen. Bara 12,5 procent dras i skatt från vinsterna vilket är långt under genomsnittet i Europa. De multinationella bolagen flockades till landet som flugor kring en sockerbit. Med företagsetablering och ökade inkomster följde behovet av nya bostäder.

De små bankerna AIB (ett och två) såg sin chans. Låna ut pengar till byggherrar och bostadsköpare utan begränsning, blev receptet som la grunden till den spekulativa bubbla som nu lagt landet i ruiner.

.

De båda småbankerna blev större och med storhetsvansinniga direktörer i ledningen lånades snabbt enorma belopp upp i banker i framför allt Tyskland, England och Frankrike. Lyxiga lokalkontor byggdes i världens alla huvudstäder och allt var glam och glitter. Aktieägarna jublade och tyska, engelska och franska banker jublade med i takt. Det ”irländska undret” var på alla finansanalytikers läppar.

Men som alla spekulanter vet spricker alltid en bubbla vare sig det handlar om aktier eller bostäder. Så också byggboomen på Irland. Från sommaren 2006 började skylten ”Till Salu” att synas utanför allt fler villor. Låntagare hamnade i klistret när amorteringarna blev för tunga. Bankerna, byggherrarna och politikerna, i en helig treenighet, hade lockat familjer utan tillräckliga inkomster att skuldsätta sig upp över öronen.

De båda AIB fick inte längre tillbaka tillräckligt med utlånade pengar. De europeiska bankerna fick i sin tur inte tillbaka pengarna från AIB ett och två. När proppen går ur ligger spekulanterna snabbt på rygg och sprattlar som hjälplösa fiskar på torra land.

In träder så städgumman Staten och tar över det ena AIB och skjuter till kapital till det andra samt ställer upp med en 100-procentig garanti för bankkundernas insatta kapital. De privata bankernas skulder blir plötsligt en statlig skuld medan bankernas aktieägare kan pusta ut.

För att betala av bankernas skulder till de europeiska och amerikanska storbankerna lånar staten mer pengar på den internationella finansmarknaden. Den vädrar i sin tur morgonluft och kräver högre räntor för att låna ut till Irland, liksom de gjorde för Grekland i våras och nu för Portugal, Spanien och Belgien.

EUs ”räddningsfond” träder in för att låna ut pengar till Irland för att den irländska staten ska kunna betala sina skulder till Deutsche Bank och de andra europeiska storbankerna. I led efter led används de europeiska skattebetalarnas pengar till att fylla kistorna i de privata storbankerna, det vill säga aktieägarnas fickor.

Skandalen är så enorm och uppskörtningen av de arbetande så uppenbar att det är bara med politikernas och medias förljugna propaganda som ett sken av hederlighet kan upprätthållas.

-Vi sitter alla i samma båt. Nu gäller det att spara för att inte det finansiella systemet ska krascha. Varje familj är skyldig stora belopp till utlandet. Vi har levt över våra tillgångar. Marknaden ”anser” att det krävs budgetsanering.

Det finns ingen ände på lögnerna. Tyvärr är det få som säger emot dem. De sprids inte bara av Cameron, Sarkozy, och Borg. De så kallade arbetarpartiernas ledare, som Zapatero, Socrates och Papandreou som har regeringsmakt, och Aubry, Miliband och Sahlin (tills vidare) i opposition, för dagligen ut samma lögner.

.

I Seoul sa människor NEJ till de härskandes sparplaner.

.

Det nya seklets första årtionde är kantat av spekulation och krascher som varje gång bekräftar sanningen: den att det privata bankkapitalet har fått så fria händer av politikerna att det inte längre är riskabelt att spekulera villt i allt som kan ge stora vinster. Går det åt pipan är det bara att kasta in handduken och lämna över notan till dig och mig – den arbetande befolkningen. Ned från stratosfären dalar gyllene fallskärmar i behaglig fart. Igen risk för skador när marken nås.

.

Media;GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DN3,SVD4,

Bloggare; Sjöstedt,Alltid Rött,Röda Berget,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomio, Politik, Irland, Cowen, Spekulation, Skulder, Dublin,

Irland säger Nej till att

betala bankernas luftiga affärer.

.

I går demonstrerade minst 100 000 personer i Dublin mot regeringens försök att lägga över bördan för bankernas skumraskaffärer på befolkningens axlar. Det är en imponerande demonstration i ett land med bara lite över fyra miljoner medborgare. Demonstrationen organiserades av landets fackliga centralorganisation. I morgon lägger jag ut en text som fösöker förklara hur den hyllade Keltiska Tigern visade sig vara en tandlös byracka.

Premiärministern Brian Cowen och finansministern Brian Lenihan fick stå ut med mycken häckling.

.

Demonstrationen avslutades framför centrala postkontoret i Dublin.

.

Demonstranter samlas framför statyn av James Larkin, en historisk facklig legend.

.

Lissabonfördraget bespottades längs hela demonstrationståget.

.

-Kämpa för varje jobb. Kämpa mot varje nedskärning.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,AB1,

Bloggare: Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, Dublin, Demonstration, Banker, Cowen, Lenihan,

Rökridåer och studenrevolt.

.

Studenterna i Storbritannien är ursinniga över den nya toryregeringens groteska ökning av avgifterna vid universiteten. De har all rätt. Om David Camerons politik förverkligas blir det i det närmaste omöjligt för ungdomar från vanliga arbetarhem att skaffa sig en högre utbildning.

.

De är inte beredda att acceptera Camerons svångrem.

.

De nya reglerna som Tory lagt fast ger universiteten rätt att ta ut en årsavgift på 100 000 kronor i stället för 35 000 som nu. Det behövs ingen examen i bokföring för att se vad det kommer att få som resultat vad gäller rekryteringen till högre studier.

Medan studenterna i en rad demonstrationer över hela landet visat vad de anser om Camerons och Cleggs politik förklarade Cameron härom dagen att regeringen ska lägga ut närmare 20 miljoner kronor på att skapa ett ”välmåendeindex”. Lägga rökridåer kallas det i det militära när man ska hindra fi att se vad man håller på med.

.

Studenterna visar vad de tycker om David Cameron.

.

-Från april nästa år ska vi börja mäta vårt lands framsteg inte bara med hur mycket ekonomin växer, utan hur våra liv förbättras, inte bara hur levnadsstandarden ändras utan i hur vår livskvalitet ser ut, sa den stolte premiärministern.

-Cameron kommer säkert att använda det nya indexet till att säga att folk är lyckligare under Tory trots den stigande arbetslösheten, avhysning från bostäder, längre köer i vården och oöverkomligt dyr utbildning, kontrade Len McCluskey, nyvald ordförande i landets största fackförening – Unite.

.

Flera stora demonstrationer har redan hållits och i dag lördag 25 november är det dags igen.

Landets studenter lär inte imponeras speciellt även om Camerons lyckobarometer visar på högtryck. I dag lördag fylls landets gator på nytt av arga unga studenter. I nästa etapp kanske Unites medlemmar ansluter. I dag demonstrerar också de irländska fackföreningarna mot Brian Cowens reaktionära sparpaket.

.

I tusental har studenterna sagt ifrån.

.

Varför inte drömma lite?

.

Eller varför inte stödja barnbarnen?

.

Unga studenter skyddar en övergiven polisbil mot missriktat våld.

.

Media: GP1,DN1,DN2,GP2,SVD1,

Bloggare; Jinge,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, England, London, Cameron, Clegg, Studenter, Unite

Miljoner sa nej till att betala krisen.

.

Den 24 november går till historien i Portugal. Generalstrejken i går var den största i Portugal sedan revolutionen 1974. I den offentliga sektorn var strejken total och i det privata deltog arbetarna vid många stora industrier som exempelvis Volkswagens fabriker som stod stilla hela dagen.

.

Alla arbetare vid Volkswagens fabriker la ned arbetet.

.

För första gången sedan 1988 kallade de två stora fackföreningarna, UGT och CGTP, gemensamt till strejk. Enheten stimulerade uppenbarligen till mobiliseringen mot den ”socialistiska” minoritetsregeringens drastiska sparplaner. Däremot kallade inte fackföreningarna till demonstrationer. Varför är lite oklart. Var de rädda för att bli överspelade av folkmassan? Eller var det problem att kalla till demonstration på grund av den totala strejken i alla offentliga transporter? Svaret kommer säkert senare.

Regeringens sparplaner är drastiska, speciellt eftersom de följer på sparpaket som redan antogs tidigare i år. De nya sparplanerna går till omröstning i parlamentet nu på fredag och innebär att budgetunderskottet ska minskas från det nuvarande 7,3 procent av BNP 2010 till 4,6 procent nästa år. Det ska ske genom att de offentligt anställdas löner sänks ytterligare, ökade skatter, blockerade pensioner, ökad moms med 2 procent och genom att ett tak sätts för de sociala utgifterna för vård och hjälp till fattiga.

-Detta är enda sättet att skydda landet mot turbulensen på den finansiella marknaden, sa premiärministern, tillika ”socialisten”, José Socrates till media under strejkdagen.

.

”Socialisten” José Socrates har lagt in överväxeln för att behaga ”Marknaden”.

.

Kapitulationen inför ”marknaden” är total. Den parlamentariska demokratin underkastar sig marknadens diktatur utan att ens göra motstånd.

-Nu när Irland beslutat söka hjälp hos EU och IMF vänder  investerare sin uppmärksamhet mot andra finansiellt svaga länder som Portugal, skriver New York Times lakoniskt och fortsätter:

-Minsta tvekan i regeringens beslutsamhet att driva igenom nya åtstramningsplaner kan driva upp lånekostnaderna för landet.

Mycket tydligare än så kan det inte sägas. Den heliga marknaden bestämmer. Att ”marknaden” bara består av privata banker och riskfonder som likt vargar kastar sig över det ena landets skulder efter det andra håller till och med ”socialisten” Socrates tyst om. Speciellt eftersom det handlar om samma banker som bara för två år sedan räddades från konkurser med statens skattepengar.

Bakgrunden till krisen i Portugal är inte densamma som på Irland. Statens underskott är inte överdrivet stora och de privata bankerna sitter inte på ett berg av riskfylld utlåning. Det är mer landets hushåll som har stora skulder. Tillväxten i landets ekonomi har varit mycket låg de senaste tio åren och hushållens inkomster låga vilket likt i USA kompenserats med en tilltagande skuldsättning.

.

Alla kollektiva transporter stod still under strejkdagen.

.

Samtidigt har industrin fått ta emot många hårda slag i den internationella konkurrensen. Portugals ekonomi som trädde in i den ”moderna världen” efter diktaturens fall 1974 byggde till stor del på låga löner i branscher med relativt låg produktivitet som exempelvis textilindustrin. I dag är textilindustrin i landet mycket illa trängd av konkurrensen från Kina, Vietnam och Bangladesh.

I går protesterade också engelska studenter mot David Camerons höjning av avgifterna vid landets universitet till en nivå som i praktiken gör det omöjligt för vanliga arbetandes söner och döttrar att följa en högre utbildning.

På lördag blir det jättedemonstrationer i Dublin mot den irländska regeringens kapitulation inför EUs och IMFs diktat. Från Frankrike, Grekland, till Irland, Spanien och Portugal höjs allt mer högljudda protester mot borgerlighetens försök att vältra över krisens följder på den arbetande befolkningens axlar medan bankernas och kapitalfondernas aktieägare gnuggar händerna. –Vinsterna är våra, förlusterna får pöbeln ta hand om.

Det är dags att ta ifrån dem allt. Absolut allt – från makten till härligheten.

.

Media: DN1,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,DN2,DN3,DN4,SVD6,DN5,

Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Portugal, Strejk, EU, IMF, Irland, London, Socrates,

En ”göteborgare” i Antwerpen ?

.

Den belgiska polisen grep i natt sju personer i Antwerpen som redan dömts som ”islamska terrorister” i media. Samtliga gripna är män mellan 20 och 30 år och med dubbla nationaliteter.

Polisens taleskvinna i Antwerpen förklarade omedelbart efter gripandet att sju personer ”tillhörande en terroristorganisation” gripits på morgontimmarna.

.

En av de anhållna i Antwerpen.

Sedan gav kvinnan ett par preciseringar som får en att omedelbart tänka på de anhållna ”terroristerna” i Göteborg som snabbt visade sig vara helt oskyldiga medborgare med arabiska förnamn.

-De planerade attentat i Belgien, sa poliskvinnan och svarade sedan svävande på journalisters frågor om det fanns konkreta planer.

-Nej det fanns inte ännu några konkreta attentatsmål.

Lägg märke till det skickliga ”inte ännu”. Ett par av de gripna tillhör en reaktionär fundamentalistgrupp – Sharia4Belgium – som gjort sig känd för sina extrema ståndpunkter men som aldrig begått konkreta brott enligt belgisk lag.

Summan av hela affären är att nu kan man ryckas upp ur sin säng klockan fyra på morgonen och anklagas för terrorism enbart på grund av vad man sagt eller skrivit på en blogg. De gripna är islamska extremister. De gör allt för att deras åsikter ska bli kända. Men är det ett brott?

.

Kommunistjågaren Joseph McCarthy viftade ofta med papper som han sa innhöll namnen på avslöjade spioner.

.

Det fanns en tid i väst när du också kunde ryckas upp ur sängen mitt i natten och åtalas för dina idéer. Men då var offren kommunister. Under McCarthys häxjakt på ”spioner” på 50-talet räckte det med att se snett på kärnvapnen för att hamna i trångmål. I Sverige finns det ännu personer som upplevt internering och fångenskap för sina åsikters skull. De kommunister som internerades under kriget stod till svars enbart för sina idéer, inte någon olaglig handling.

Det blir kanske utgången av gårdagens arresteringar av ”terrorister” i Antwerpen. En riktig göteborgare på belgiska.

.

Media; DN1,GP1,SVD1,

Bloggare: Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Islam, Antwerpen, Terrorism,

Bara bolagsjättarnas vinster skyddas.

.

-Höjer ni vinstbeskattningen flyttar vi till ett annat land.

Det är Hewlett Packards besked till Irlands regering. Microsoft, Intel och andra internationella jättar har också hotat med att flytta från skatteparadiset om de måste betala mer än de aktuella 12,5 procenten på vinsten.

Uppenbarligen får de multinationella jättarna som de vill, som vanligt ska man kanske lägga till. I de förhandlingar som EU och IMF för med Dublin verkar Merkel och Sarkozy släppt kravet på högre bolagsbeskattning sedan HP och de andra höjt rösten.

.

Hur ska detta sluta; undrar premiärministern Brian Cowen

I vilket fall ingår inget sådant krav i ”räddningsplanen” på 90 miljarder euro som beslutats. I stället ska den irländska regeringen kompensera de lägre inkomsterna från HP & CO med ännu hårdare attacker på den arbetande befolkningens välfärd.

Premiärminister Brian Cowens regering presenterar i dag 23 november en budgetplan som ska spara 15 miljarder euro utöver de 14 miljarder i ”budgetsanering” som redan drivits igenom och som lett till lönesänkningar på 20 procent i den offentliga sektorn. Nu ska 10 miljarder mer sparas och skatterna höjas med 5 miljarder euro, förutom bolagskatterna naturligtvis.

I stället ska närmare 30 000 avskedas från den offentliga sektorn, priset på vatten ökas, de sociala utgifterna minskas med ytterligare 10 procent och minimilönen sänkas med minst 10 kronor i timmen.

Att regeringskrisen kom som ett brev på posten var inget att förvånas över. Cowens republikanska parti, Fianna Fail, har stöd av knappt 20 procent av väljarna och i går hoppade två allierade ministrar från miljöpartiet av från regeringen med krav på nyval innan januaris utgång.

Ser vi till de första reaktionerna bland landets medborgare är det mer än troligt att hundratusentals kommer att visa vad de tycker om sparplanerna långt innan ett nyval i januari. Redan den här veckan kallar de fackliga organisationerna till gatuprotester.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,AB1,

Bloggare: Svensson,Björnbrum,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, EU, Dublin, Kris, IMF,

Konfiskera bankerna

innan de raserar allt.

.

Miljarderna rullar igen. Plötsligt finns det 85 miljarder euro till handa för att hålla det privata bankväsendet under armarna. Aktieägarna i de europeiska banker som spelat med i de irländska bankernas roulettespel ska inte behöva lida för sitt ”risktagande”. Nej det ska andra göra.

.

Irlands premiärminister Brian Cowen och finansministern Brian Lenihan vek sig inför EUs påtvingade ”hjälp”.

.

-Det kommer att svida för skattebetalarna och en massa människor kommer att förlora sina arbeten, sa Michael Noonan, Fine Gaels chefsekonom till media.

Vad har hänt konkret? EU lånar ut pengar till den irländska staten som därmed kan garantera att de privata (och vissa förstatligade) irländska bankerna i sin tur kan betala tillbaka lånade pengar till tyska, franska och luxemburgska banker som är de mest ”utsatta”.

I finansmedia presenteras problemet som att ”marknaden” inte litar till att de irländska bankerna ska kunna göra rätt för sig och därför straffar ”marknaden”, som ingen kan ge sig på, den irländska staten med att kräva 8 procents avkastning på landets statsobligationer.

Marknaden hotar att… Marknaden anser att…

Det låter som om det var Gud eller den Heliga anden media pratade om. Men marknadernas gudar har ansikten, slätrakade hakor med sidenslipsar under. Marknadens gudar har namn:

Josef Ackerman – VD Deutsche Bank

Baudoin Prot – VD BNP Parisbas

Stephen Hester – VD Royal Bank of Scotland

Listan kan göras längre men ansiktena är lika slätrakade och sidenslipsarna lika diskreta och det sociala ansvaret lika minimalt.

.

Goldman Sachs egen Gud Lloyd Blankfein håller Barack Obama i ett stadigt grepp.

.

Detta är marknaden. De som verkligen bestämmer över bankers och industriers framtid, alltså över miljontals människors dagliga arbeten och liv. Ändå har de visat att de gång på gång driver finansvärlden in i den ena krisen efter den andra. De har bara vinstens storlek det kommande kvartalet framför ögonen och handlar därefter. Deras enda ansvar är inför aktieägarna och deras enda lojalitet banden till bonusar och guldkantade fallskärmar.

Det är inför dessa herrar som Cameron, Sarkozy, Merkel och Borg och Europeiska Centralbankens Jean-Claude Trichet kryper i stoftet. När Anders Borg pratar om vad ”marknaden tycker och tänker” då pratar han om sina fränder Ackerman, Prot och Hester.

Är det inte dags att en gång för alla sätta p för alla dessa självutnämnda ”marknadsgudar”?  Har de inte redan bevisat att de är livsfarliga för den arbetande befolkningen? Hur många kriser och bankrutter ska de tillåtas orsaka?

Konfiskera finansväsendet! Inrätta ett demokratiskt kontrollerat kreditinstitut som harmoniserar räntorna i Europa och som stoppar all spekulation i valutor, värdepapper och råvaror!

.

Media; GP1,GP2,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP3,DN4,SVD5,

Bloggare: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, EU, Banker, ECB, Kris, Skulder,

-Vi hjälper vare sig ni vill eller inte.

.

EUs ledare med Merkel och Sarkozy i spetsen har dragit på de vita rockarna för att som goda samariter hjälpa Irland att låna pengar vare sig landets regering vill det eller inte.

Likt Al Capone ger de Dublin ett ”erbjudande som inte kan avböjas”. Men varför är Bryssel, Berlin och Paris så heta på att ge Irland stora summor när det var nästan omöjligt att få loss ett korvöre till Grekland?

.

Al Capone skulle inte känna sig bortkommen i dagens finansvärld. Däremot är det tveksamt att Jesus skulle förlåta månglarna.

.

Grunden till krisen är som i fallet Lehman Brothers att de irländska privata bankerna under de låga räntornas epok lånat upp enorma summor för att spekulera i allt som rör sig. I ett visst läge, när finanskrisen visar vilka som simmade nakna i högvattnet, då sprider sig oron att bankerna inte ska kunna betala tillbaka sina lån till långivarna, som nästan alltid är andra banker. Det är vad som brukar kallas ”riskexponering”, det vill säga hur pass stor osäker långivning som exempelvis Deutsche Bank har till Allied Irish Banks.

Det är den paniken och eventuella spridningen av skuldkrisen till de övriga europeiska långivande bankerna som Sarkozy och Merkel vill undvika. Deras egna privata banker kan råka illa ut. För att försäkra sig om att kunna ”lösa ut” de irländska bankerna vid en akut risk för bankrutt måste den irländska staten ge ut statsobligationer, det vill säga låna pengar på den internationella finansmarknaden. Vilken i sin tur kräver ockerräntor på de irländska statsobligationerna vilket i sin tur leder till att Irland tvingas använda en stor del av sin budget för att betala ut räntorna på statsskulden till långivarna, de utländska bankerna. Om de inte lyckas göra det då kan tyska, franska, belgiska och andra länders banker dras med i de irländska bankernas fall. Allt hänger ihop som någon lärd lär ha sagt.

.

Molnen hopar sig över landets banker som haft båda händerna djupt i kakburken.

.

Det är huvudorsaken till varför EU plötsligt är så givmilt att det till och med vill tvinga på Irland hjälp. Men det finns också en andra orsak som inte kan förbises. I åratal har den irländska staten byggt det ”irländska undret” med hjälp av en extremt låg beskattning av bolagens vinster, nämligen 12,5 procent. Internationella storbolag som Microsoft, IBM och andra har använts sig av den stora skillnaden i bolagsskatt mellan Irland och resten av EU för att sätta upp sina ”huvudkontor” (eller Coordination Centers som de kallas) på Irland. Det är enheter som inte producerar ett jota. Däremot flyttar Microsoft och andra, med mer eller mindre laglig bokföringsteknik, över sina vinster i exempelvis Frankrike till Irland där de beskattas med 12,5 procent. Det är grunden till ”det irländska undret”.

.

På pubarna besjungs inte längre det ”irländska undret”.

.

Inte undra på att Merkel och Sarkozy ser rött när den gröna ön kommer på tal. Nu har de fått chansen att sätta åt Dublin. I villkoren för att EU ska ”hjälpa” Irland (dvs hjälpa franska och tyska banker) ingår som första krav, vilket dagens Financial Times slår upp stort, att den irländska regeringen ska höja bolagens vinstbeskattning.

I Le Monde förklarar den franska finansministern Lagarde att Dublin måste öka sina statsinkomster och att bolagen måste bidra. –Det finns ingen annan väg, säger Paris. Att det bara handlar om att förbättra konkurrensläget för den egna industrin glömmer man bort att säga. För hur ska man annars förklara att Sarzkozys regering just nu diskuterar att avskaffa förmögenhetsbeskattningen och sänka bolagsskatterna? Dubbelstandard, kallas det. Men ingen har sagt att det krävs konsekvent handling i politiken. Allt är tillåtet bara det hjälper det egna landets kapitalägare. Vare sig det handlar om att skydda det privata bankkapitalet eller industriföretagen.

.

Media. DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DN4,SVD4,

Bloggare: Svensson,Teckentydaren,Esbati,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, EU, AIB, Merkel, Sarkozy, Grekland, Kris

Kan man kriga med sedlar?

.

.

I september sa Brasiliens finansminister att ett valutakrig startats av USA. Sedan dess har den amerikanska riksbanken Federal Reserve beslutat att överflöda den internationella finansmarknaden med ytterligare 600 miljarder dollar i vad som av outgrundlig anledning kallas Quantitative Easing.

Men vad betyder det när den internationella finanspressen och media i allmänhet ropar ut VALUTAKRIGET med stora svarta bokstäver? Man kan ju inte fyra av en bredsida dollar mot en mur av euro eller en bunker av brittiska pund.

Valutakriget är inget annat än en intensifierad kamp mellan olika kapitalgrupper om marknader. Så till den grad att vi kan börja tala om ett verkligt ekonomiskt krig, inte bara ett handelskrig utan ett fullskaligt ekonomiskt krig. Det är vad journalistiken försöker att fånga med ordet valutakrig. Det är ett läge snäppet skarpare än de otaliga ”handelskrig” som från och till fyllt pressens ettor det senaste decenniet.

Vad har då skett de senaste åren för att ordet krig börjar användas i utbyte mot det utnötta ”världsekonomins globalisering”? Om det råder krig då är det ju ingen globalisering utan en huggsexa mellan olika stater om inflytande och marknader. Problemets kärna är att den modell för tillväxt i världsekonomin som dominerat sedan mitten av 90-talet kollapsat och inte kan kickstartas på nytt. AmeriKina fungerar inte längre.

;

Samförståndet mellan de båsa stormakterna har gått över i misstro och ekonomiskt krig

.

I mer än tio år sålde Kina till USA allt mer av de konsumtionsvaror som den amerikanska arbetande befolkningen till låga priser inhandlade på Walmart. På så vis kunde de arbetandes reallöneökningar hållas nere till ett minimum. I själva verket minskade de för den stora majoriteten av arbetare i industri och handel. Det kunde endast kompenseras med en allt större skuldsättning genom köp på kredit. Kinas roll, vid sidan av producent av billiga varor, var att göra den ständigt ökade skuldsättningen möjlig genom att använda sina inkomster från den allt större exporten till att finansiera de amerikanska underskotten via massiva köp av amerikanska statsobligationer.

Det var en modell där båda parter ekonomiskt växte samman till ett siamesiskt tvillingpar. Ett inbördes beroende som fungerade perfekt för de båda makternas kapitalägare. Ända tills finanskrisen 2007-2009  då den gemensamma garderoben inte längre passade.

Finanskrisen och ännu mer den efterföljande krisen i ”den verkliga ekonomin”, produktionen av varor och tjänster, förändrade helt förutsättningarna för modellen AmeriKina. Det blev i ett slag omöjligt för de amerikanska hushållen att fortsätta handla på kredit. Miljontals familjer förlorade sina hem och ännu fler förlorade sina jobb. Med skuldsanering följer lägre konsumtion.

.

Miljontals familjer förlorade sina hem 2007-2010. Det dröjer länge innan de på nytt blir ”goda” konsumenter.

Redan innan krisen rådde en allvarlig överproduktionskris i flera tunga branscher som exempelvis bilindustrin och elektronikbranschen. Kniven på strupen på de amerikanska hushållen förbättrade inte läget. Deras konsumtion av allt från bostäder till bilar och nallar minskade. I den globala världsekonomin måste naturligtvis någon öka sin konsumtion av varor och tjänster om andra sänker sin för att samma globala tillväxt ska kunna upprätthållas. Minskar många sin konsumtion utan att andra ökar sin blir det helt enkelt kris – en ny recession i världsskala. Det är vad den upphetsade debatten om valutakurser handlar om. Om vilka räkningen för krisen kan lastas över på.

Bakom ”teoretiska” påståenden och till synes ”objektiva” teser döljer sig ett rent maktspel mellan Europa, USA och Kina. I en viss mening är vi tillbaka i debatten från sjuttiotalet då Japan var det tredje hörnet i triangeln. Härom dagen sa EU-kommissionens handelsminister, belgaren, Karel De Gucht att ”länder som exporterar mycket mer än de importerar skapar obalans i de internationella betalningarna”. Därpå påminde han om att EU är världens största ekonomi, underförstått att Kina och USA bör se upp.

.

EUs handelsminister Karel De Gucht pratar strunt om export och underskott.

.

Vid sidan av att EU inte är en ekonomi utan flera så är De Guchts uttalande vid första eftertanke helt riktigt och ”neutralt”. Men i nästa ögonblick inser man att det helt motsatta påståendet också är korrekt. ”Länder som importerar mer än de exporterar skapar…osv” är precis lika sant som De Guchts tes.

Det ovan sagda leder oss tillbaka till kärnan i den nuvarande krisen kring dollarns växelkurs och den kinesiska yuanens koppling till dollarn. Jag är helt övertygad om att det fanns en tyst överenskommelse mellan USA och Kina under Georg W Bushs presidenttid som i korthet innebar att USA accepterade den ”undervärderade” kinesiska valutan i utbyte mot att Kina lovade att fortsätta sin finansiering av de amerikanska underskotten genom att köpa amerikanska statsobligationer för miljardsummor varje månad.

.

Det är länge sedan USA stöttade upp sin dollar med guld.

.

–Ni säljer oss billiga konsumtionsvaror och inkomsterna av exporten investerar ni i våra statsobligationer, var basen för modellen AmeriKina.

Inför G20-mötet i Seoul skickade Barack Obama ett brev till de ministrar som skulle samlas i Sydkorea. Brevet kan inte bli tydligare. Det sätter punkt för det strategiska partnerskapet mellan Kina och USA.

-Ingen nation ska ta för givet att deras väg till välfärd går via export till USA. Ojämn tillväxt och växande obalans lockar fram icke samordnade lösningar i stället för globala lösningar. Men oordnade politiska handlingar kommer bara att leda till värre resultat för alla, skrev Barack Obama i sitt brev till G20.

Det var ingen tillfällighet att Obama och Hillary Clinton reste runt i Asien innan mötet i Seoul. Den amerikanska diplomatin siktar nu till att hårdare knyta upp länder som Indien, Vietnam, Kambodga och Indonesien till amerikanska affärsintressen och strategiska intressen i Asien och Stilla Havet. Kinas uppmarsch som regional stormakt ska kontras med alla tillgängliga medel. Ironiskt nog reste Hu Jintao samtidigt runt i Europa för att ”köpa” upp kunder till den kinesiska industrin och motverka den amerikanska diplomatin i Asien.

I stället för samförstånd i det tysta går vi mot en period av allt hårdare tongångar mellan Kina och USA med EU som motsträvig partner på USAs sida.

Karel De Guchts prat om EU som en ekonomisk stormakt är rent nonsens. EU är inte en fungerande enad marknad. Det syns tydligt i dag sedan finanskrisen spräckt alla ramar som satts i Maastricht och Lissabon. Var och en drar åt sitt håll inom unionen. Det syns tydligast i ”skuldkrisen” i vilken Grekland, Irland, Portugal och Spanien pekas ut som oansvariga slösare av Angela Merkel och Anders Borg.

.

Vem tror han att han lurat?

Angela Merkels utspel inför G20 visar hur det ”egna kapitalet” ligger närmast om hjärtat. I en närmast ”antikapitalistisk” retorik sa hon att det inte var acceptabelt att det privata finanskapitalet drog till sig alla vinster av spekulationen i värdepapper och fast egendom medan det var upp till skattebetalarna att laga det krossade porslinet efter festen.   Översatt från högtyska betyder det att Tyskland inte tänker betala Portugals eller Irlands statsskulder om inte det privata kapitalet i de länderna tvingas stå för en del av kostnaderna. Så mycket för ”solidariteten” inom den gemensamma unionen.

Merkels ”snålhet” bara visar att de skilda kapitalgrupperna i EU slåss om marknaderna även inom unionen. I det ”handelskriget” vill naturligtvis varje enskilt kapital att den egna befolkningen ska dra åt svångremmen så hårt som möjligt medan andra länder konsumerar stort. Tysklands stora exportöverskott bygger på det. Resten av EU är utan jämförelse Tysklands största exportmarknad. Visserligen ökar exporten till Kina i snabbare takt än för övriga EU-länder men det handlar fortfarande om mindre än 10 procent av Tysklands export.

.

Trichet, Merkel, Barosso, Papandreou, Van Rompuy, och Sarkozy drar EU i sträckbänk. Häromdagen sa Van Rompuy att skuldkrisen kan spränga EU i luften.

.

Dessutom spelar de växande exportmarknaderna i ”tillväxtländerna” en ojämn roll inom EU och späder på de interna spänningarna inom EU. Bara ett fåtal länder inom EU har en tillräckligt konkurrenskraftig industriproduktion för att kunna profitera på ”tillväxtmarknadernas” dynamism. Draghjälpen från dessa marknader kan faktiskt bli ytterligare en spik i kistan för det europeiska unionsbygget.

Den amerikanska kapitalismen har å sin sida beslut att ta i med hårdhandskarna för att bevara och framför allt utöka den egna industrins andelar på världsmarknaden. Vi går mot ett allt tuffare krig om marknader och vinster som en följd av den värsta finanskrisen på åttio år. I det kriget är det de arbetande som blir offren. Artilleriet har redan öppnat eld mot allt vad social välfärd heter. David Cameron lägger grunden för nyutgåvor av Dickens romaner. Den nya republikanska majoriteten förbereder en ny framtid för Vredens druvor. Sarkozy planerar en politik som på nytt kan skicka Victor Hugo till best-seller listorna.

Den som misstar smilen på familjefotot från Seoul för belevad samvaro mellan ”våra” ledare kommer att bli djupt besviken. Den internationella borgarklassen har förklarat den arbetande befolkningen öppet krig. I slaget om marknader och vinster finns det inte längre någon plats för sociala eftergifter till ”samhällsbärarna”. Bördorna att bära bara växer i takt med ”lösningarna” på krisen.

.

Media;DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SSD1,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,DN4,

Bloggare:Jinge,Svensson,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kina, EU, Valutakrig

Rättning höger med gammal krokodil.

.

Pressuppbådet för att följa Nicolas Sarkozys ommöblering i den franska regeringen var stort och spekulationerna om vilka som skulle kastas ut i kylan gick villt i söndags.

Först överraskade Sarkozy sina trogna med att behålla François Fillon som premiärminister till förmån för Jean-Louis Borloo som allmänt tippats som den nye premiärministern. Men det var utan att räkna med den gamla hårda kärnan av gaullister i Sarkozys samlingsparti UMP. Gamla krokodiler har fortfarande imponerande huggtänder. Borloo kastades till dem som aptitretare inför ommöbleringen.

.

Med gamla krokodiler i den ”nya” regeringen tror Sarkozy på ett liv efter 2012.

.

I stället fick François Fillon uppdraget, trots att Sarkozy ser honom som en konkurrent inför presidentvalet 2012. I söndags kväll presenterade så François Fillon sina ministrar och statsråd.

Det blev rättning höger i leden och fram trädde en ”kampanjregering” inför presidentvalet 2012. Sarkozy som nu ligger på 30 procent i opinionsmätningarna måste hitta på något. Han går försvagad ur pensionsstriden trots att ”reformen” gjorts till lag av Nationalförsamlingen. Hans val är att samla den hårda högern i UMPs gaullistfraktion kring sig för att bilda en tuff kärna som får till uppgift att bädda för en seger 2012.

Att det är ett i det närmaste desperat drag visas av tre av valen till ny regering. Först och främst överraskar valet av Alain Juppé till försvarsminister. Juppé är en symbol för den gamla gaullistiska kärnan från partiet RPR och symbol för det stora regeringsnederlaget i pensionsstriderna 1995. Att låta Juppé träda fram i rampljuset igen vittnar om Sarkozys trängda läge. Juppé är en favorit i den hårda högern men inte alls populär bland ”gatans folk”.

.

Nej, vad har jag nu gett mig in i igen? Det undrar kanske Alain Juppé som förde ett tillbakadraget politiskt liv som borgmästare i Bordeaux.

.

För det andra valde Fillon att avskeda Eric Woerth, mannen som mer än någon annan symboliserar den just antagna pensionslagen. Eftersom Sarkozy säger att han segrade i pensionsstriden borde Woerth inte avsättas. Men Woerth är också inblandad i skattefuskskandalen kring miljardärskan Lilian Bettencourt och det kan bli en tung belastning inför 2012 speciellt eftersom affären är långt ifrån utagerad i rättssalarna.

Som resultat av ommöbleringen bildas det nu en mittenströmning i  den borgerliga parlamentsmajoriteten. Jean-Louis Borloo samlar de utstötta kring sig och verkar ha som projekt att hämnas på Sarkozy genom att själv kandidera i presidentvalet 2012.

För det tredje stängde Sarkozy ”den öppna dörren” från segern i presidentvalet 2007. Då trumpetade han ut sina öppna vyer och inbjöd ett par ”socialister” att ta plats som ministrar. Den förre kämpen för mänskliga rättigheter och grundaren av Läkare utan gränser, Bernard Kouchner, accepterade posten som utrikesminister. Han hade ju gjort sig känd som anhängare av ”humanitär bombning” av Serbien. I söndags försvann Kouchner ut genom bakdörren. Nu har opportunisten Kouchner bränt sin politiska karriär både till höger och vänster. Det kostar på att gå ned i spagat.

.

Bernard Kouchner är inte längre i en ålder som tillåter att gå ner i spagat.

.

Kvar finns nu en hård kärna av den republikanska högern som tror att den med ännu fler ”reformer” ska kunna knäcka den franska arbetarklassens motstånd. På tur står nu sjukvården, utbildningen och de sociala skyddsnäten. Sarkozy ansluter sitt ”krigskabinett” till den front av borgarregeringar(och sossar i Grekland och Spanien) som satt sig i knäna på den internationella finansen och nu har deklarerat krig mot det som  finns kvar av den sociala välfärd som byggdes under efterkrigstiden.

.

Media: DN1,GP1,

Bloggare: Inget att rapportera

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Kouchner, Juppé, Borloo, RPR, UMP, Gaullism,