Belgiska stormarknader strejkar.

.

Den franska stormarknadskedjan Carrefour förklarade i onsdags att 21 stormarknader i kedjans belgiska filial ska stänga och att 1 700 anställda avskedas. Det plötsliga beslutet har fått blodet att koka bland de anställda och i de fackliga organisationerna. I dag lördag strejkade samtliga anställda i kedjans 117 stormarknader här i Belgien. Carrefour är världens näst största varuhuskedja och är närvarande på alla kontinenter.

.

I dag lördag låg parkeringarna öde framför Carrefours butiker.

.

Kedjans belgiska VD, Sylvain Piraux beklagar strejken och förlusten av cirka 14 miljoner euro i omsättning.

.

-Jag förstår de anställdas kraftiga reaktion och att de visar sin vrede genom att strejka. Men jag beklagar fackföreningarnas uppmaning till strejk nu på lördag. Det är den viktigaste försäljningsdagen för oss, snyftar herr Piraux.

.

Facket skulle kanske heller kalla till strejk i en timme på måndag morgon så att Carrefours profiter inte drabbas. Han måste tro att han att göra med den svenska fackbyråkratin. Eller kanske inte för då hade det väl snarare handlat om en uppmaning till ”lugn och värdighet i en svår stund”.

.

.

I demonstrationen till stöd för Opel krävde fackliga aktivister Nej till    avsked. Foto:Benny Åsman

I stället har Carrefour gett sig på den sektor inom handels i Belgien som är bäst organiserad. Kedjan har exempelvis aldrig lyckats tvinga på de anställda söndagsöppet. Den kommande striden kan bli mycket hård och de fackliga organisationerna säger att Carrefour ljuger om antalet anställda som kommer att avskedas i de 21 affärerna. Det handlar enligt fadcket om minst 400 personer till.

.

-Det finns absolut inget förtroende kvar för ledningen, säger Myriam Delmée, ledare för SETCa , de handelsanställdas fransktalande organisation.

.

Den samlade fackliga fronten har möte med Carrefours ledning den 3 mars. Men enligt facken är det inte för att förhandla utan för att få mer precis information om företagets planer. Dagen efter beslutar den fackliga fronten om de ska gå in i förhandlingar eller inte.

.

Efter Opel i Antwerpen är det ännu en stor belgisk arbetsplats som drabbas av den ekonomiska krisen. Till och med den borgerliga pressen känner sig olustig.

.

En motbjudande opportunism för att inte skada profiten. Samma affischer fanns inte att läsa i kedjans europeiska affärer.

.

-Den kommande fackliga striden är viktig för att rädda offrens värdighet, här och nu. Men kraftmätningen får först en verklig mening om den lägger grunden till reformer som ramar in kapitalismens oundvikliga snedsteg, skriver Belgiens största dagstidning Le Soir i sin ledare. Karl Marx bodde i Bruxelles under några år av sitt liv. Är det hans spöke som kastar sin skugga över de borgerliga ledarskribenterna?

Alla 117 varuhus blockerades av strejkande anställda.

.

Media; SVD1,

Bloggare; Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Carrefour, Strejk, Arbetslöshet, Frankrike,

Ett dygn utan oss.

.

Den första mars stannar en del av Frankrike. Ett kollektiv av utländska arbetare manar till ett dygns bojkott av det dagliga livet. För att protestera mot fattiga invandrares arbetsvillkor och dagliga trakasserier från ordningsmakten uppmanar organisatörerna alla invandrare att stanna hemma från jobbet och att inget konsumera.

.

Med protesten vill man visa att Frankrike behöver sina invandrare för att det ekonomiska livet ska fungera och att det rasistiska pratet om  parasitära bidragstagare saknar grund. En dag utan invandrarnas arbetskraft kan få stora konsekvenser på många områden. Vi hoppas att deras aktion kommer att lyckas och kanske kommer tillbaka med mera information efter den 1 mars.

Media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Invandrare, Frankrike, Rasism,

Något är ruttet i republiken Sarkozy.

.

Den franska borgerligheten kom till makten i en blodig revolution mot feodalherrars och den katolska kyrkans välde. Av alla nationalstater som föddes under och efter Upplysningen var Frankrike den mest radikalt antikyrkliga. Kyrkan och staten, himlen och makten, skildes åt och det är sedan dess fundament i den franska sekulära republiken, en grundbult omhuldad av höger som vänster.

.

Men Frankrike 2010 är inte Voltaires Frankrike. Kolonialism och globalisering ligger mellan de två och i dag finns det fem miljoner muslimer i landet. Det är kan vi säga den ”världsliga”, ”materiella” grunden till den absurda debatten om den ”nationella identiteten” som Sarkozy öppnat under tryck från en växande islamofobi i ”frihetens, broderskapets och jämlikhetens” hemland.

.

Bar Marianne  huvudbonad av religiösa skäl?  För revolutionens utgång spelade det ingen roll.

.

Redan begreppet –nationell identitet- får huden att knottras på mig. Det är något sjukt redan i avsparket. När sedan hela debatten i det franska etablissemanget koncentreras runt synbara symboler för religiös tro, som burkan, heltäckande slöja och sjal, känns den fräna stanken långt utanför camembertens hemland. Hur ska fattiga utestängda invandrare få en plats i samhället, hur ska de papperslösa få ett värdigt liv, hur ska de tiotusentals hemlösa i Paris få tak över huvudet, är frågor som Nationalförsamlingen borde diskutera. Men nej, i stället går timmar, dagar, månader åt till att fråga sig hur man med lagstiftning kan angripa den lilla minoritet av muslimska kvinnor som bär burka eller heltäckande ansiktsslöja. Varför skäggiga män i långa mantlar inte berörs vågar ingen sarkozist svara på.  Inte heller varför personer med en judisk kipa på bakhuvudet borde förbjudas att ställa upp i val till poster i den sekulära republiken. Eller varför en person med ett kristet kors runt halsen borde hindras från att kandidera till politiska poster.

.

När den franska högertidningen Le Figaro ”avslöjade” att mina politiska fränder i NPA inför regionalvalen i mars ställer upp med en ung muslimsk kvinna klädd i vit sjal i ett valdistrikt i södra delen av landet, brakade det verkligen loss i media. Från höger och tyvärr från vänster viner sedan dess kritiken mot NPA och kandidaten Ilham Moussaid. NPA anklagas för att blanda samman religion och politik, att fiska röster i invandrarförorterna, och att trampa på den franska republikens sekulära traditioner.

.

.

Inte ens vänsterpressen under kommunistpartiets och  vänsterpartiets(utbrytning ur Socialispartiet) ledning drar sig för att tala om Ilham som en ”beslöjad” kandidat. Sedan när en vit sjal knuten i nacken blev till slöja kan diskuteras. Men det är inte vad diskussionen borde handla om. Även ledande franska feminister talar om skandal och svek mot kvinnornas kamp från NPAs sida.

.

Till sist handlar det alltså om religionens roll i samhället. Marx skrev att det var ”folkets opium” och mycken skit har skrivits med det som avstamp. Men hela texten där Marx skriver om religionens roll andas förståelse för vilken roll religionen spelar för de förtryckta i världen och att den rollen inte kan trollas bort med lagar och förbud. Att bränna ner kyrkorna och förbjuda religionen hjälpte inte Stalin att göra alla sovjetmänniskor till ateister men däremot till antikommunister.

.

”Religionen är ett uttryck för verkligt lidande och samtidigt en protest mot lidandet. Religionen är den förtryckta varelsens suck, anden i en hjärtlös värld, liksom den är de sociala villkorens själ där själen är utesluten. Den är folkets opium… Avskaffandet av religionen som folkets illusoriska lycka är villkoret för folkets verkliga lycka. Att kräva av folket att förneka sina illusioner över sin situation är liktydigt med att kräva av det att förneka en situation som är i behov av illusioner.”

.

Så skrev Marx i sin kritik av den tyska filosofen Helgels verk.. Kan man komma längre bort ifrån ett formellt, dogmatiskt förkastande av de religiösas huvudbry? När NPA attackeras för att presentera en kandidat som bär en religiös symbol handlar det till sist om hennes rätt att delta i den politiska kampen. Ska socialistiska partier kräva av sina medlemmar att avsäga sig eventuella religiösa idéer? Kan man vara medlem i ett socialistiskt parti men inte ha rätt att kandidera till valbara poster? Blir svaret ja innebär det att partiet har två sorts medlemmar, där de eventuellt religiösa hamnar i andra klass.

.

Eller ska man kräva av religiösa kvinnor att de först ska befria sig från sina övertygelser innan de får delta i kampen för kvinnans frigörelse? För mig visar frågorna på det absurda i den franska debatten. Ska vi be de unga kvinnorna på Teherans gator att först ta av sig slöjorna innan de nästa gång skanderar ”död åt diktatorn”?

.

Irans unga kvinnor står i spetesen i kampen mot prästerskapets diktatur.

.

Att debatten berör oss alla och inte bara franska socialister visade dagstidningen Le Monde i lördags, den 20 februari. I Frankrike har det redan skrivits många artiklar om NPAs kandidat. Men nu för Le Monde upp debatten på europeisk nivå. Två av artiklarna i lördagsnumret har skrivits av kända intellektuella i Europa, Tariq Ali och Isabelle Stengers. Två av artiklarna kritiserar skarpt NPAs kandidatur. Henri Pena-Ruiz, filosof och medlem i det nya Vänsterpartiet menar att NPA sviker alla de kvinnor i världen som kämpar mot förtrycket däribland tvånget att vara beslöjad.

.

-Man kan inte samtidigt kämpa för jämlikhet mellan könen och bära ett plagg som är ett instrument och en symbol för kvinnans underkastelse, skriver han. Problemet som jag ser är bara att det som Pena-Ruiz skriver är formellt korrekt men i det verkliga livet existerar de människor som han säger inte finns. För NPAs kandidat Ilham finns inte detta ”man kan inte”. Hon för kampen dagligen. Ur rent ideologisk synvinkel är hon naturligtvis offer för ett religiöst förtryck, rent objektivt sett. Men so what? Ska vi icke-troende hindra henne från att med en sjal på huvudet ta kamp här och nu mot det franska klassamhället och därmed kvinnoförtrycket?

.

För till sist handlar den franska debatten om sjal eller inte om vilket socialt medvetande man ”måste” besitta för att ha rätt att delta i mänsklighetens frigörelse från allt förtryck, himmelskt som världsligt. För den franska borgerligheten är problemet naturligtvis bara taktiskt. Ingen i maktposition, alltifrån höken Sarkozy till den före detta läkaren utan gränser, numera utrikesministern, Kouchner har en värdig hållning i ”sjalfrågan”. För dem handlar det om kalkyler inför nästa val. Men det är inte debatten med Sarkozys höger som är viktig. Däremot är det desto viktigare att debattera med den ”vänster till vänster om vänstern” som tyvärr också tycker att Ilham borde avsättas som kandidat därför att hon bär en sjal av religiösa skäl, trots att hon  kämpar sida vid sida med sina sekulära kamrater i NPA. Om hon en dag föreslår att NPA byter ut sin paroll ”Nej till avsked” mot ”Gud är stor” är medlemskap i NPA naturligtvis inte möjligt. Men det säger ju sig självt och kräver ingen debatt. Men nu fungerar hon som alla andra medlemmar i ett socialistiskt parti där tron på Gud eller inte är en privatsak.

.

Det är den ton som Tariq Ali anlägger i sin långa artikel i Le Monde. För att visa hur snett debatten hamnat i Frankrike berättar han om sina egna erfarenheter av studenternas kamp mot militärdiktaturen i hans hemland Pakistan under åren 1968-69.

.

Tariq Ali – en stor frihetskämpe.

.

-Många av de kvinnliga studenterna som kämpade tillsammans med oss bar sjalar och ropade samtidigt slagord mot Jamaat-e-Islami. Försummade vi våra plikter när vi accepterade dem i våra led utan att först be dem ta av sig sjalarna?, frågar Tariq Ali och säger att han själv hade föredragit se de unga kvinnorna utan sjal men att för kampen spelade det ingen roll.

.

-De algeriska kvinnor som deltog i kampen mot den franska kolonialismen gjorde det under antiimperialismens fana. En del bar slöja andra inte. Det ändrade inget i deras sätt att kämpa och inte heller i fransmännens sätt att tortera dem, skriver Tariq och kittlar känsliga nerver i den franska republikens historia.

.

-Ilham är uppenbarligen överens med ett program som försvarar aborträtten, rätten till preventivmedel o.s.v., det vill säga rätten för en kvinna att fritt bestämma över sitt eget liv. Men hon ska inte ha rätt att sätta vad hon vill på huvudet. Det är förvånande, skriver vår pakistanske vän som sedan decennier är bosatt i London.

.

Isabelle Stengers är knappt känd i Sverige men i den fransktalande delen av världen är belgiskan en mycket välkänd och aktad filosof, feminist och fristående socialist. Bland många av hennes verk kan nämnas Kapitalismens Häxkonster från 2007.

.

Isabelle Stengers undervisar på Fria Universitetet i Bryssel

.

Liksom Tariq Ali frågar sig Isabelle vart debatten om att förbjuda sjal/slöja/burka ska leda.

.

-Har hon rätt att ha politiska idéer? Om hennes kandidatur är ett problem bör kanske hennes rösträtt tas ifrån henne nästa gång?, frågar sig Isabelle.

.

Debatten om Ilhams vita sjal är en internationell fråga, därför att den handlar om hur förtryckta i dagens värld kan sluta sig samman och kämpa mot det kapitalistiska samhället för en bättre värld. Det är i den kampen som religiösa ”illusioner”, som Marx skriver, kan försvinna i takt med att ”folkens verkliga lycka” skapas. Förbud och statliga direktiv kan bara fördröja den verkliga befrielsen från missbruket av folkets opium.

.

Media:SVD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,SSD1,DN1,DN2,

Bloggare:Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, NPA, Muslimer, Islamofobi, Religion, Islam, Sjal, Slöja, Burka, Sarkozy, Tariq Ali,

Mördar Mossad ostraffat?

.

Det är lätt att småle igenkännande efter mordet på Mahmoud al-Mabhouh i Dubai. Informationen som sipprar fram får mig att tänka på en spionhistoria gjord för Mat Demon och Antonio Banderas.

.

I Dubai var det inga fantasifigurer som agerade.

.

Men nu handlar det om verklighet och det finns verkligen ingen anledning att småle. I romaner och spionfilmer är det vanligt att agenter ”med rätt att döda” smyger i hotellkorridorer och expedierar någon svart diktator till sin herre. Men i det verkliga diplomatiska spelet mellan nationer är det nog mindre vanligt än vad man kan tro och helt säkert mindre vanligt än vad entusiastiska konspirationsteoretiker proklamerar.

.

Undantaget är nog den israeliska säkerhetstjänsten Mossad, som enligt alla källor inklusive israeliska har mer än ett mord att på sin ”meritlista”. Känslan att inte behöva stå till svars för sina handlingar är vad som förklarar det till synes amatörmässiga mordet i Dubai på Hamasledaren.

.

Mossads chef Meir Dagan sitter löst.

.

Att det inte skulle vara Mossad som ligger bakom mordet kan vi lämna därhän. Inte ens den israeliska pressen bryr sig om att söka andra ansvariga. Bara Avigdor Lieberman tror ännu att ett hånflin och ”det finns inga bevis” som kommentar räcker för att sänka det som nu seglar upp som en stor diplomatisk kris för regeringen Netanyahu.

.

Stor kris, därför att Mossad i sin arrogans, använde riktiga pass av brittiskt, irländskt och tyskt ursprung. Det var bara fotona som bytts ut. Hela agerandet utstrålar en övertygelse om att den israeliska staten kan tillåta sig ett agerande som ingen annan stat utan att det leder till mer än korta diplomatiska dispyter. Man kan föreställa sig vad som skulle ske vid ett motsatt scenario med en israelisk arméchef som offer i utländskt hotellrum.

.

Anhöriga under porträtt av den mördade.

.

Ändå verkar det som att arrogansen gått över tillåtna gränser i Dubai. Gordon Brown sitter fast i en knipa. Det står redan klart att det inte kommer att räcka med en åthutning av Israels ambassadör i London. Den brittiska pressen kräver svar på hur de brittiska medborgarnas pass hamnade i Mossads händer. Brown ser nog helst att affären stannar med lite småfäktning på den diplomatiska scenen men som Robert Fisk påpekar handlar det inte bara om vem som tog emot passen, Mossad eller någon annan?, utan också om vem som gav dem till organisatörerna bakom mordet. Det är den frågan som gör att Gordon Brown inte kan nöja sig med det vanliga diplomatiska fäkteriet. Det krävs mer och samtidigt kan han inte gå för långt i sin kritik av den ”strategiskt allierade” partnern i Mellanöstern.

.

I Israels media förs en annan debatt. Knappt någon frågar sig med vilken rätt Mossad begår mord i utlandet. Inga media ifrågasätter heller att det skulle vara ett verk av någon annan än Mossad. Vad som kritiseras är det arroganta och amatörmässiga agerandet i Dubai. Hur kan man låta sig filmas lite hur som helst strax innan mordet, frågar sig pressen. Haaretz påminner också om att senast ett planerat mord i utlandet misslyckades var Natanyahu premiärminister. Då, i september 1997, försökte Mossad giftmörda Hamas ledare Khaled Mashal i Libanon. Det slutade i fiasko och Netanyahu tvingades avgå. Att mordet i Dubai skulle fälla honom verkar mindre troligt för i dag finns det knappt någon verklig opposition kvar i Israel, åtminstone inte i parlamentet Knesset.

.

1997 klarade sig Mashal undan Mossads mördare.

.

Den sista men inte minst viktiga frågan som kan ställas gäller den Palestinska myndighetens roll, Abbas och al-Fatahs roll. Två av mördarna var palestinier. Vad gjorde de i Dubai och på vems uppdrag? Enligt Hamas var de båda anställda i Abbas säkerhetstjänst. Har i så fall Abbas medverkat i mordet och ytterligare bekräftat den Palestinska myndighetens roll som polis i samarbete med Israel och USA.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Dubai, Mossad, Palestina, Abbas, al-Fatah,

Striden på IKEA i Frankrike fortsätter.

.

Förra veckan rapporterade vi om att personalen i IKEAs 26 butiker i Frankrike inte tänker nöja sig med företagets skambud i löneförhandlingarna. De anställdas fackliga organisationer kräver 4 procents påslag för alla medan företaget bjöd noll procent plus 1,2 procent i ”meritbaserade” påslag.

.

Hur ska matchen sluta?

.

Företagets huvudkontor i Plaisir, strax utanför Paris, ockuperades hela förra veckan av fackliga ledare och i lördags hölls fackliga protester i 23 av de 26 varuhusen. Bara ett av dem tvingades att stänga helt medan anställda gjorde punktstrejker i resten. Det är ett stort problem för de fackliga organisationerna att en stor del av personalen arbetar under korttidskontrakt och inte vågar delta i de fackliga aktiviteterna eftersom de kan avskedas med kort varsel.

.

Men strejkerna är ändå historiska. Det är första gången som IKEA-Frankrike stött på fackligt motstånd i den här skalan. Fackens krav på 4 procent bygger på erfarenhet från de två föregående årens löneutveckling. De anställda fick 1,5 % i generellt påslag 2008 och 0,5 % förra året medan samtidigt inflationen var 2,8 % respektive 0.9 %, det vill säga tydliga reallönesänkningar båda åren. Exemplet visar hur viktigt en indexreglerad lön är för att underlätta den fackliga kampen. När man får igenom typ 2% då vet de anställda att det verkligen är två procent och slipper se efter förhandlingsåret om utslaget blir negativt eller inte.

.

I måndags möttes parterna på nytt och IKEA la ett nytt bud som ska ge 1% generellt påslag och 1% i meritvärderade påslag. De fackliga organisationerna som väntat sig ett bättre bud meddelade omedelbart att kampen fortsätter och huvudkontoret i Plaisir ockuperades på nytt. I dag onsdag manar dessutom facken de anställda i IKEAs lagerbyggnader att punktstrejka och hålla sympatiaktioner med de anställda i varuhusen.

.

IKEA-Frankrike för första gången i hård konflikt med de anstälda.

.

Inget är ännu avgjort. Får inte de anställda mer stöd utifrån och bättre uppslutning bland de anställda med korttidskontrakt är det möjligt att IKEA går segrande ur striden. De äldre i företaget ser med nostalgi tillbaka på IKEAs debut i Frankrike.

.

-Sedan IKEA de senaste 20 åren letts av ett holdingbolag är det klappjakten på profiter som härskar, medan vår grundare Ingvar Kamprad hade en mer utvecklad social inställning, säger Henri Bru som varit med från början. Om skillnaden var så stor är väl tveksamt. Den gode Ingvar hade också god näsa för var profiterna fanns.

.

Medai: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, IKEA, Frankrike, Kamprad, Strejk, Blockad,

Har pensionären en framtid?

.

I tre artiklar har vi behandlat våra pensioner och pensionärer. Vi har fått en del kommentarer som underlättat att visa hur den stora pensionsbluffen lurades på den svenska befolkningen.

.

-De äldre blir för många och vi kan inte försörja dem. De måste acceptera sämre levnadsstandard eller arbeta till 67 eller varför inte 70 år,  brukar det låta.

.

Hur många år ska de äldre arbeta?

.

I artikeln ”Kryckor för pensionärer” visade vi att den totala försörjningsbördan för de aktiva i samhället inte ökat. sedan 1960. Alarmrapporterna i media och borgerliga politikers (sossarna inräknade) nödrop om den annalkande katastrofen för pensionerna  la grunden till det nya systemet som inbillade folk att framtiden kunde säkras genom att spela på börsen med pensionspengarna. Vi har redan sett vart det kan leda.

.

Men hur är det med framtiden? Blir inte de äldre inom 20- 30 år så många att de aktiva som ska finansiera pensionerna kommer att krossas under bördan?

.

I förra artikeln visade vi hur befolkningens sammansättning ändrats sedan 1960. Siffrorna var hämtade från Statistiska Centralbyrån. Samma källa ger oss också den officiella prognosen över samma gruppers utveckling fram till 2050.

.

Befolkningen efter åldersgrupper 2020-2050

Källa: SCB

.

Av det här kan vi se att antalet äldre per 100 aktiva ökar från 37.9 äldre till 43.5 äldre per 100 aktiva från 2020 fram till 2050. Siffrorna ska naturligtvis tas med en nypa salt eftersom de är extrapoleringar av äldre trender. Om barnafödandet ökar ändras prognosen. I Frankrike ändrade man exempelvis helt nyligt den prognos som gjordes 2002 eftersom barnafödandet starkt stigit sedan dess.

.

Mer barn mindre problem för försörjningen

.

Det är dock SCBs prognos ovan som låg till grund för pensions”reformen” och därför kan vi arbeta vidare med den. För media utan skrupler bevisar SCBs statistik att snart är vi knappt två aktiva som ska försörja en pensionär. Utan skrupler därför att än en gång bygger ramaskriket på en bluff.

.

De stackars två aktiva som ska försörja en pensionär ”växer” nämligen under tiden, det vill säga att de aktivas produktivitet ökar. I pensionsreformens utredningsmaterial använder man en hypotes om 1,6 procents produktivitetsökning per år fram till 2050 utan att sedan ta hänsyn till den. För hade de gjort det hade det inte funnits några argument för ett pensionssystem som ska lita till börsens nycker.

.

Tar man med i beräkningarna att produktiviteten ökar med 1,6 procent per år fram till 2050 blir resultatet helt annorlunda, de aktiva liksom ”växer” och kan ta hand om de äldre med mindre ”uppoffringar”.

.

De aktiva kommer då att producera 88,7 % mer än de gör i dag. Det ger en helt annan bild av hur ”försörjningsbördan” förändras. Använder vi pensionsutredningens tes om 1,6 procents tillväxt i produktiviteten och justerar om de aktivas ”storlek” minskar försörjningsbördan år 2020 från 37,9 äldre per 100 aktiva till 29,8 äldre per 100 aktiva. Fortsätter vi fram till 2050 blir försörjningsbördan, efter justering med 1,6% per år, 21,3 äldre per 100 i stället för 43,5 som nämnt ovan.

.

Som synes ligger verkligheten långt ifrån den katastrof som media och välbetalda politiker målat upp.

.

Finns det plats för alla?

.

De yngre ska också försörjas.

.

Nu består ju de aktivas försörjningsbörda inte bara av de gamla. De yngre under 20 år är säkerligen en mycket större börda i de aktivas budget. Barnen har oftast inga egna besparingar, till skillnad från de äldre, och är inga småförbrukare av mat, kläder, prylar, resor plus utbildning.

.

Enligt SCB gick det 70 yngre plus äldre per 100 aktiva år 2005. Med den aktuella prognosen för befolkningsutvecklingen kommer den siffran att vara 84,4 per 100 aktiva år 2050. Som synes inte långt ifrån en äldre plus yngre per en person i aktiv ålder. Katastrof ? Nej, här måste vi göra samma justering för produktiviteten som tidigare. Vid 1,6 procents tillväxt i produktiviteten får vi följande utveckling för den totala försörjningsbördan(äldre plus yngre) för de aktiva.

.

Antal äldre + yngre att försörja per 100 i aktiv ålder:

.

Plötsligt försvinner problemet bort i fjärran. Kvar står bara den nakna sanningen. Det fanns andra intressen än omtanke för de äldre som låg bakom drevet för att låta pensionerna satsas på börsen.

.

PS: Om du vill se hela xls-filen med alla beräkningar skicka ett mejl till bennyasman@skynet.be

.

Media:DN1,SVD1,Dagens Arena,DN2,SVD2,AB1,DN3,

Bloggare: Jinge,Röda Göinge,Vänsterpartiet,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Pensionsbluffen, Aktiva, Barn, Äldre, Försörjningsbörda,

Landar alltid katten på tassarna?

.

Knappt hade min polemik i bloggen här under spritts på nätet så ramlade det in en ny kommentar till försvar av de nyliberala teserna i pensionsfrågan. Så här skriver signaturen sl.

.

-Katten som trillar ur ett fönster landar alltid på fötterna, vänstern trillar på huvudet när den kliver ner från trottoaren.

.

När ATP infördes vid 65 års ålder var det i stort sett genomsnittlig levnadsålder. Nu är den 80 år. Någonstans ska pengarna tas, eller så höjer man pensionsåldern. Pensionerna betalas av de yrkesverksamma. Denna regering gick till val på sänkt skatt på arbete, vann, och gjorde vad den sagt. När vänstern låtsas som att pensionärerna fått höjd skatt är det lögn, de arbetande har fått sänkt skatt. Marginellt sänkt skatt på arbete underminerar svartmarknaden för jobb marginellt.

.

.

Hur den stackars katten trillade in i diskussionen är obegripligt. Om vänstern ramlar på huvudet från trottoarkanten tål att diskuteras. Att sl behöver kryckor för att stötta upp sig råder det däremot inget tvivel om. Redan i första meningarna haltar han betänkligt.

.

Då levde de äldre till 65 år och nu lever de till 80, så vi måste ta pengarna någonstans eller höja pensionsåldern, är sl’s idé. Statistiska Centralbyrån kan hjälpa oss att reda ut det första problemet, nämligen om de aktivas ”försörjningsbörda” har ökat sedan 1960.

.

Aktiva-inaktiva 1960-2005

Källa: SCB

.

Vad säger oss tabellen? Först att befolkningen i aktiv ålder till och med ökat under perioden. Lägger vi dessutom till att sysselsättningsgraden i gruppen 20-64 ökat kraftigt under perioden, eftersom en stor majoritet av kvinnorna nu arbetar, så står det klart att de aktivas försörjningsbörda minskat. Inte i förhållande till de äldre men till alla som ska försörjas, det vill säga inklusive alla barn och ungdomar. Eller försörjs de inte av de aktiva? Kanske de är en investering? I vilket fall är det de aktiva som betalar barnens uppväxt.

.

Men om vi lägger till ett annat och helt avgörande ekonomiskt fenomen- produktivitetsökningen – då faller sl platt till marken trots sina nyliberala kryckor.

.

Om vi bara tittar till produktivitetens ökning sedan 1980 ligger den på cirka 2% per år i snitt under perioden. Det vill säga en mycket snabbare ökning än de äldres andel av befolkningen. Under 60-talet och 70-talet var ökade produktiviteten mycket snabbare. Men låt oss räkna med i snitt 2% per år de senaste 30 åren. Om vi antar att de arbetande producerade 100 enheter 1980 då producerar de i dag 175 enheter.

.

Lägger vi nu ihop de två faktorerna, de aktivas andel av befolkningen och produktiviteten, behöver ingen tvivla om att de aktivas försörjningsbörda är betydligt lägre i dag än 1960. Det finns helt enkelt inga som helst ekonomiska problem med att låta de äldre behålla sin andel av BNP även om de växer i antal. Problemet är uteslutande politiskt, eller klassmässigt om ni vill. Det är helt enkelt den lilla men rika femtedelen av landets befolkning som inte längre vill vara med om att solidariskt bidra till den kollektiva välfärden. Därav allt tjat om skattesänkningar och individuella lösningar på gemensamma problem.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Försörjningsbörda

Ska pensionärernas standard sänkas?

.

Vi får ofta kommentarer till våra bloggtexter och det glädjer och stimulerar oss. Vi möts naturligtvis av både ris och ros. Men allt publiceras om det inte bryter mot vår bloggs etiska regel- ingen rasism och inga vulgära personangrepp.

.

Signaturen Joakim har skrivit en kommentar till Götes artikel om pensionerna som det är värt att ge ett mer detaljerat svar. Så här skriver Joakim:

.

För vissa pensionärer räknas varje öre.

.

”Nu är det ju så att man inte kan sänka skatten på pensionerna innan man har ett ekonomiskt utrymme som tillåter det. Sänkt skatt på pensionerna är en ren nettoförlust för statsfinansen. Det Alliansen har gjort är att börja med skattesänkningar för de som arbetar. Det ger synergieffekter via ökat jobbincitament, mindre svartjobb och större investeringar. Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen. När man väl ser att skattesänkningarna ger resultat på sysselsättning och statsinkomster finns det utrymme att sänka skatten även för pensionärer. vilket är precis vad Alliansen nu gör.”

.

Anledningen till att jag lyfter upp hans kommentar är att här hittar vi på ett fåtal rader ett koncentrat av den nyliberala chicagoskolans modell av den kapitalistiska marknadsekonomins funktionssätt. Låt oss ta dem en efter en.

.

-Skattesänkningar ger synergieffekter, är en huvudtes i nyliberala matematiska modeller. Det stämmer i modellerna, men det har inget med verkligheten att göra. Det finns inga vetenskapliga undersökningar som kan visa på ett samband i en verklig ekonomi mellan sänkta skatter och jobbskapande. Tvärtom. Se till världens största verkliga ”testterräng” –USA. I takt med att skatterna på både arbete och kapital sänkts har utvecklingen på arbetsmarknaden motbevisat tesen. Miljontals arbeten har försvunnit och färre arbeten skapats de senaste tio åren än någonsin förr.

.

Nyliberalismen är århundradets hold-up

.

Vad gäller svartjobben finns det ingen tillförlitlig statistik att arbeta med, men att de skulle ha minskat i USA (skattesänkningarnas paradis) verkar tveksamt sett till den ”illegala” invandringen. Vad gäller svartjobb och Europa vill jag gärna se bevis för Joakims(nyliberalismens) tes.

.

Att skattesänkningar skulle öka investeringarna är däremot rent nonsens. Den tyska socialdemokraten och finansministern Helmudt Schmitt använde sig av teoremet –”dagens profiter är morgondagens investeringar som skapar övermorgons jobb”- för att locka de tyska fackföreningarna till att acceptera åtstramade löner till profitens fördel. Då var kanske teoremet mer eller mindre korrekt. Den större delen av företagens profiter investerades i maskiner och lokaler.

.

Den tiden är förbi. Nu är det bank-och finanskapital som sitter stadigt vid rodret och det är länge sedan profiterna i första hand gick till investeringar. Numera används huvuddelen av profiterna till aktieutdelning. Pengar som i sin tur på nytt förs in i den finansiella sfären och ökar på hastigheten i den spekulativa finanskarusellen.

.

.

Publicitet som omedveter presenterar finansens pyramidspel.

.

– Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen, skriver Joakim. Meningen är helt korrekt om ”statsfinansen” byts ut mot ”storfinansen”.

.

Joakims förnäma – ”Nu är det ju så att…”- uttrycker egentligen något annat än sunt ekonomiskt tänkande, att man måste ”ha ett ekonomiskt utrymme” för att kunna öka pensionerna. Grundidén i alla ”pensionsreformer” som kört över pensionärerna i Europa är att det inte längre finns ”ekonomiskt utrymme” för att pensionärerna ska kunna behålla sin andel av de i samhället producerade rikedomarna. Om pensionärernas andel av befolkningen ökar med fem procent ska inte deras andel av nationalinkomsterna öka i samma takt. Det är ”reformens” verkliga innehåll. De som arbetat ihop till dagens välstånd ska inte ha rätt till sin andel när de blir pensionärer. Det är vad pratet om skattesänkningar och utrymmen handlar om. Det är en fråga om solidaritet över generationer i stället för en solidaritet med aktiespekulanterna.

Media: AB1,DN1,SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Skatter, Synergi, USA, Aktier, Solidaritet

IKEAs franska vals.

-Ikeas presskontakt i Sverige har inte uppdaterats om situationen i Frankrike, men beklagar att lönebråket har lett till strejk och ockupation.

”En strejkfri dialog är vår önskan. Vår ambition är att vi ska ha en god dialog med fackföreningarna, och vi hoppas kunna enas i frågan om lönerna”, säger Ylva Magnusson. Det stod att läsa i DN i går den 10 februari.

.

IKEAs huvudkontor i Plaisir ockuperades i måndags av personalen

.

”En strejkfri dialog” är vad svenska arbetsgivare vant sig vid. När därför IKEAs anställda i Frankrike bjuder på lite franska svängar blir cheferna snabbt besvikna.

.

Hur de ska kunna ”enas med facket om lönerna” återstår att se eftersom IKEA oförskämt nog bjuder noll öre och noll kronor i generell löneökning till de 9 000 anställda under det kommande året. De som ”meriterat” det kan få upp till hela 1,2 procent i ökning. IKEA har ju ändå gjort 52 miljoner euro i nettovinst 2009. Det är till att vara givmild. Men för att benådas med 1,2 procent gäller det att stå med mössan i handen och framför allt inte att börja prata fackligt på franska.

.

IKEAs leende budskap går inte hem hos alla

.

Vad IKEA inte räknat med är den franska traditionen av företagsockupationer och blockader. Huvudkontoret i Plaisir (som ironiskt nog betyder ’nöje’, ’tillfredsställelse’) ockupardes i måndags av ett 40-tal fackliga ledare och anställda för att kräva seriösa förhandlingar om de fackliga organisationernas krav på 4 procents löneökningar för alla anställda. Flera butiker i landet har tvingats stänga tillfälligt når fackligt aktiva blockerat ingångarna.

.

I går kväll, onsdag, hävdes ockupationen ”tillfälligt”, enligt de fackliga organisationerna, därför att ledningen gått med på att i dag torsdag föra en diskussion om en generell löneökning för alla. Strejkerna och blockaden i flera butiker fortsätter i dag och ockupationen kommer att återtas om IKEA fortsätter att ge skambud. Hur det går med den planerade strejken i samtliga 26 butiker nu till lördag avgörs av hur det går i dagens förhandlingar.

.

De fackliga organisationerna menar att arbetsförhållandena på IKEA blivit allt sämre de senaste åren och att lönerna inte hänger med. Dessutom har införande av snabbkassor minskat arbetstiden i kassorna med 15-20 procent och personalen minskat eftersom tillfällighetskontrakt inte förnyas.

.

IKEAs 26 varuhus ökade omsättningen med 7 procent 2009

.

Det är dock inte pengar som saknas i IKEAs franska filial. I fjol ökade, trots krisen, försäljningen med 7 procent till 2,2 miljarder euro och som sagt en nettovinst på 52 miljoner euro.

Media;DN1,SVD1,DN2,

Bloggare; Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, IKEA, Frankrike, Facklig kamp, Ockupation,

Vad händer med euron ?

.

Det är alltid den svagaste länken i en kedja som brister när den utsätts för alltför stora krafter. Att Grekland var EUs  ”värsting” visste alla när landet anslöt till eurozonen. Nu presenterar liberala media kalabaliken i EU som ett resultat av den grekiska regeringens dåliga styre, fiffel med räkenskaperna och okontrollerade offentliga utgifter som fått landets budgetunderskott och statsskuld att explodera.

.

Grekland ska betala tillbaka cirka 30 miljarder euro innan mars månads slut och behöver låna pengar för att möta dessa betalningskrav. Problemet är bara att ”marknaden roar sig att testa euron” som en belgisk finansman uttryckte sig häromdagen. Följden för Grekland när marknaden roar sig är att Aten tvingas betala närmare sju procents ränta på emitterade statsobligationer, dubbelt så mycket som den tyska staten måste ge till ”investerare” i tyska statsobligationer.

.

Grekiska bönder och statsanställda reser sig redan mot påtänkta budgetrestriktioner

.

Vid sidan av ”marknaden som roar sig” gräver också de så kallade ”kreditvärderingsinstituten”, som Moodys och Standard & Poors, gropar som kan få hela eurobygget att falla. De påminner om brandmän som leker pyromaner.

.

De spekulanter i banker och riskfonder som drev den internationella finansen till avgrundens rand och som senare stöttades upp med tiotusentals miljarder kronor av USA och EU cirklar nu som hungriga gamar över den statsskuld som skapades för att rädda dem. Det privata skuldberget har lyfts bort från det privatas axlar och lagts på det offentligas skulder som det bara finns en garant för- den arbetande befolkningens skatter.

.

Gemensam valuta utan politik.

Grekiskt fiffel med statistiken, en omfattande korruption i statsbyråkratin, en svart parallell arbetsmarknad och internationell spekulation är de direkta orsakerna till krisen.

.

EUs flaggor smattrar inte i samma riktning längre.

.

Men under ligger mer djupt liggande orsaker som finns inbyggda i det europeiska unionsbygget. Länder med stor skillnad i ekonomisk utvecklingsnivå samsas inom EU med en och samma valuta. Mellan Tyskland, Holland och Frankrike å ena sidan och Grekland, Spanien och Portugal å den andra råder en mycket stor skillnad både vad gäller produktivitet och inkomstnivåer.

.

Alla sexton staterna med euron som gemensam valuta saknar däremot all form av gemensam ekonomisk politik, penningpolitik och skattepolitik. Grälsjukt skjuter de över skulden för alla problem på grannen i eurozonen. I stället för att föra en gemensam politik i valutazonen kör varje enskild stat sitt race mot botten för den sociala välfärden och sänker skatt på skatt för kapitalägarna för att locka till sig ”investerare”. Irland lyckades bäst i detta race under några år och seglade upp som ”mirakelekonomi” tills finanskrisen krossade myten. Tyskland har sedan slutet av 90-talet lyckats tvinga de fackliga organisationerna att acceptera reallönesänkningar och därmed gett den tyska industrin exportfördelar som i praktiken motsvaras av en devalvering.

.

Irländska arbetare säger nej till att betala notan för krisen.

.

Trots vardagsprat om det allsmäktiga Bryssel är egentligen EU en politisk dvärg. Valet av den helt okände Herman Van Rompuy till president speglar detta. Hans totala frånvaro från den politiska scenen under ”grekkrisen” är slående.

.

EU har som ”statsbudget” 1 procent av de 27 ländernas samlade BNP att jämföra med Washingtons 20 procent av USAs BNP. Och den enda verkligt europeiska institutionen, Europeiska Centralbanken, har som enda uppgift att övervaka inflationen så att kupongklipparna inte förlorar sina kapitalinkomster i högre inflation. Frankfurt har inte ens en möjlighet att föra en politik för eurons växlingskurs.

.

Om den internationella finanskrisen visat något så är det att ur den kapitalistiska ekonomins synvinkel måste EU ges rätt och makt att fungera som en stat. Men det är ett projekt som styrs av en grundläggande motsättning inom de enskilda medlemsstaterna. Ända sedan unionens bildande har det pågått en hård strid mellan nationellt knutna kapitalägare och kapitalister med ”europeisk överblick”. Det är i den striden om EUs utseende som eurons och hela Unionens framtid kommer att avgöras. Ett fortsatt ”på stället marsch” håller inte i längden. Den gemensamma valutan kan inte överleva i längden utan att valutaunionen blir en ekonomisk union i full mening. I den striden är Greklands problem med underskott i budgeten och en hög statsskuld bara en aptitretare.

.

Drömmen om en gyllene euro kan bli en mardröm.

.

Rent konkret.

Det råder just nu stor tveksamhet i länder som Tyskland, Frankrike och Holland om vad som ska göras för att den ”grekiska krisen” inte ska blomma ut till en kris för hela EU och dess valuta euron.

.

Ska man hoppa in med pengar och lösa ut den grekiska statskulden eller låta Aten löpa linan ut och tills vidare inställa avbetalningarna på statsskulden. I det första fallet är ledarna rädda för att skapa praxis som ger ”oansvariga” stater en garanti för att de aldrig kommer att ställas till svars. Det andra alternativet leder till en ”argentinsk” kris mitt i EU och hela unionens framtid kan sättas på spel.

.

Resultatet är väntan och tveksamhet från framför allt Tysklands och Frankrikes sida. Merkel och Sarkozy verkar vilja skapa så hårt tryck som möjligt på Grekland för att det självt ska lösa krisen utan att det leder till en spekulanternas frontalangrepp på Spaniens och Portugals statsskuld och därmed euron som sådan. Det är ett farligt spel för ”det är mäktiga investerare där ute” som slår vad om att Grekland och kanske Portugal och Spanien inte klarar att hålla huvudet över ytan, skriver Financial Times stjärnanalytiker Gillian Tet. Att hon har rätt visar hennes tidning i dag tidag den 9 februari då den avslöjar att amerikanska riskfonder tagit spekulativa positioner mot sydeuropeiska statsobligationer för 7,6 miljarder euro.

.

Ska EUs monetära fästning stå emot spekulationsvågorna?

.

Nu kommer räkningen

Det privata skuldberg som nu hamnat på det offentligas axlar ska betalas. Bankirerna och spekulanterna har befriats från sina synder och ger nu glatt och ivrigt råd om hur staten ska kunna klara av sina nya skulder.

.

-Dra åt tumskruvarna på befolkningen och svält ut den offentliga sektorn, är deras recept för krishantering som tyvärr redan anammats av ledarna i de utpekade staterna.

.

Greklands socialistregering vill öka pensionsåldern till 67 år, införa lönestopp i den offentliga sektorn och minska olika ”förmåner” med 10 procent vilket enligt media motsvarar 4 procents lönesänkningar.

.

Trots att Tyskland ligger på hårdast för att grekerna ska dra åt svångremmen hindrar det inte Berlin från att driva på försäljningen av det tysktillverkade stridsflygplanet Eurofighter till Grekland. Det ska ändå vara någon måtta på sparandet.

.

Zapateros socialistregering har beslutat om ett sparpaket fram till 2013 på 50 miljarder euro, att arbetsmarknaden ska göras mer ”flexibel”(hört det förut?) och att naturligtvis höja pensionsåldern(hört det förut?) till 67 år. I Portugal gick socialistregeringen(hört det förut?) på pumpen när parlamentet i veckan röstade ner ett förslag om Madeiras och Azorernas budget. Den irländska, inte socialistiska, regeringen har redan beslutat att sänka alla statsanställdas löner med 7 procent.

.

.

Offensiven mot de offentligt anställda har som ett viktigt syfte att återupprätta reglerna som finns inskrivna i Maastrichtavtalet och som nu ligger i ruiner i hela EU, inte bara i Grekland och andra Medelhavsländer.

.

I tabellen här under kan du se hur budgetunderskotten och statsskulden ser ut i förhållande till de enskilda ländernas BNP.  I Maastricht beslutades att budgeten inte får ligga över 3 procent av BNP och statskulden inte över 60 procent, något som tabellen visar tillhör Utopia just nu.

.

Källa: The Economist 6 feb. 2010

.

Reaktionerna på den ”grekiska” krisen visar att den europeiska borgarklasserna långt ifrån är eniga om det europeiska samarbetets framtid och vägen dit.

.

Det enda verkligt gedigna samförståndet är att det är de arbetande människorna på samhällets nedre delar som ska betala krisen. Varje enskild kris tas till intäkt för att kräva eftergifter och umbäranden att offras på den ekonomiska tillväxtens altare.

Media:DN1,DN2,SVD1,SSD1,GP1,DN3,DN4,GP2,SVD2,DN5,SVD3,AB1,GP2,DN6,AB2,

Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,Björnbrum,Jinge,ETC,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Grekland, Budget, Statsobligationer, ECB, Portugal, Tyskland, Merkel, Sarkozy,