-Vad gör vi här ?

Det frågar sig en garvad amerikansk diplomat stationerad i Afghanistan. Han hittar inget svar och hoppar därför av. I ett brev till det amerikanska utrikesdepartmentet, State Department förklarar diplomaten Metthew Hoh sitt avhopp.

-Jag har förlorat förståelsen för och förtroendet till de strategiska målen med USAs närvaro i Afghanistan säger Matthew Hoh, före detta högt dekorerad irakveteran och nu på plats i Zabulprovinsen på gränsen mot Pakistan.

Vapen och pansar kan inte vinna i Afghanistan

Avhoppet kommer minst sagt olägligt för Vita Huset som börjar komma under stor press för att ”göra något” för att sätta stopp för de allt talrikare bakslagen i Afghanistan/Pakistan. Oktober månad har varit den blodigaste för USAs trupper sedan krigets början.

Matthew Hoh har fattat att det inte är krig vilket som helst och att USAs närvaro är en stor del av problemet och ingen del i en lösning.

-Mitt avsked baserar sig inte på hur kriget går utan på varför och till vilken nytta…Jag ser inte värdet av fortsatta amerikanska offer till stöd för en afghansk regering i vad som i själva verket är ett 35 år långt inbördeskrig.

-Likt ryssarna håller vi en sönderfallande stat under armarna medan vi uppmuntrar en ideologi och ett styrelseskick som är okända och som folket inte vill ha.

-Pashtunernas uppror när sig på vad det pashtunska folket uppfattar som ett sekellångt angrepp på deras land, kultur, tradition och religion av interna och externa fiender. USAs och Natos närvaro och handlingar tillhandahåller en ockupationsstyrka som rättfärdigar upproret.

Frän vilket håll blåser vinden för Karzai?

-Huvuddelen av upprorsmännen slåss inte under talibanernas vita baner utan mot närvaron av utländska trupper.

Det står alltmer klart att vare sig USA eller Nato går mot ett snöpligt nederlag i Afghanistan. Matthew Hohs avhopp är en liten bit av det stora debacle som närmar sig.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SSD1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Nato, Afghanistan, Pashtuner,

Blågul höst

Så är det slut på ännu en kort visit i Timrå. Tillbaka i Bryssel är det skilda färgintryck som minner om besöket i norr. De brandgula björkarna längs Indalsälven kan man aldrig se sig mätta på.

Men så fanns där också en osmaklig blågul skrikig kulör som fick mig att känna mig som tillbaka i Belgien trots att jag ännu var i norra Sverige. Sverigedemokraten Jimmie Åkesson fick plats på Aftonbladets debattsida. Artikeln hade kunnat översättas till flamländska där bara orden Sverige ersätts med Belgien och signerats av extremistpartiet Vlaams Belangs ordförande Filip Dewinter

Filip Dewinter, som i sina unga dar roade sig med att pissa på judiska gravar

Samma inskränkta nationalism, samma öppna främlingshat, eller rättare sagt hat mot araber och andra mörkhyade utom-europeiska invandrare, samma fisförnäma upphöjande av en svensk kultur, eller flamländsk för Vlaams Belangs del, som en högre form av civilisation som nu hotas av en ”massinvandring”. Det är en svensk vulgärvariant av det omtalade ”civilisationernas krig”.

-”Eigen volk eerst”- det egna folket först, skanderar Vlaams Belang och vinner kring 30% av rösterna i miljonstaden Antwerpen. I sak driver SD samma nationella linje i Sverige och hoppas att det ska räcka ända in i Riksdagen.

Aftonbladets idé med att publicera Åkessons artikel var lovvärd. Låt honom skriva ner sina fördomar på papper så kan vi slå undan benen på dem, verkar ha varit målsättningen.

Men det stora problemet är att rationella och väl underbyggda motargument mot SDs främlingsfientliga propaganda bara berör de som redan är avogt inställda mot SD, de som känner att deras ideologiska jäst luktar illa.

Jäst är ordet. Ty SD ger bara uttryck för, stryker medhårs och får redan existerande känslor och åsikter att jäsa i den minoritet av samhället som upplever att det äntligen finns en politiker och ett parti som säger högt vad man själv mumlar i ett hörn.

Det går inte att med argument vinna tillbaka eller övertyga de som redan ser SD som sitt parti eller som säger sig vare överens med deras krav . Därför att det handlar inte om sunt förnuft och klarsynthet. Det handlar om känslor och fördomar som kommer till uttryck i ett samhälle där politiken och demokratin av alltfler upplevs som en avlägsen planet där bara de invalda regerar för egennyttan.

Därför var det mycket pinsamt att lyssna till tv-debatterna mellan Maud Olofsson och Fredrik Malm mot Åkesson. De spelar i själva verket på samma terräng som SD och kan bara säga att Åkesson överdriver och att hans främlingsfientliga ton måste nyanseras. I nästa andetag är de beredda att med näbbar och klor försvara den invandringspolitik som förs i Sverige och EUs åtgärder för att skapa ett Fästning Europa.

Aftonbladet faller också i den fällan. När tidningen stort slår upp 10 fel i Åkessons artikel blir det en lista över överdrifter som Åkesson gör sig skyldig till eller att vissa av hans påståenden inte kan bevisas(eller motbevisas) med statistiskt underlag.

Maud gjode bottennapp mot Äkesson

Att sätta SD, och liknande rörelser i andra länder, i politisk karantän genom att hindra dem tillträde i media är helt ineffektivt, ja får ofta rakt motsatt effekt. De som känner för deras argument tycker bara att de behandlas orättvist och får därmed än en gång bekräftat att det politiska etablissemanget är ett högdraget gäng för inbördes beundran utan kontakter med ”verklighetens folk”.

Att lita till skarpa argument för att i tv-dueller och i andra sammanhang dribbla bort deras extremism är naturligtvis lovvärt men har i alla europeiska länder visat sig helt utan verkan. Dessa gruppers nära anhängare och väljare vill inte övertygas eller lyssna till kritiska argument. De vill höra ord som stärker deras stigande ilska över ”massinvandringen”, över ”samhällets islamisering”, över ”bidragstagare” och ”utlänningarnas brottslighet”.

Men är inte då invandringen ett problem? Jo självfallet, om det land främlingar hamnar i behandlar dem som ett problem och inte en tillgång. Då bildas getton där kanske mer än hälften av de vuxna saknar arbete. Det är lätt att inse att invandringen varit en stor tillgång för den svenska ekonomin. Det de bidragit med i produktionen av samhälleliga rikedomar överstiger mångfaldigt de summor som lagts ut på ”snyltande utlänningar”. Men det är också ett argument som inte biter på den som inte vill lyssna.

I själva verket är invandringen ett stort problem speciellt för invandraren själv som av olika skäl tvingas lämna hem, familj, vänner och den egna miljön för att söka ett osäkert levebröd i okänd miljö.

Är det verkligen så att det vid horisonten växer upp en mångmiljonvåg av fattiga hungriga människor som hotar att svämma över våra gränser om invandringen vore fri, om världens gränser vore lika öppna som de är för Kapitalets rundresor i världen på jakt efter profiter?

Det är just i sambandet mellan kapitalens rörelser och folkströmmar över gränserna som vi måste leta efter orsak och verkan. En pakistansk vän till min bloggkollega Göte och mig själv sa en gång till en häcklande rasist på ett möte i London att ”vi är här därför att ni var där. Så är det nu också.

-När agrobusiness i USA och Europa dumpar sin överskottsproduktion i det svarta Afrika krossas de lokala producenterna och drivs in till städernas slumkvarter. De som lyckas skaffa pengar för en plats på ett båtruckel försöker ta sig till Europa om än med livet som insatts.

-När George Bush invaderar Irak och senare får grönt ljus från FN att fortsätta ockupationen svämmar Iraks gränser över av politiska flyktingar och ekonomiska utvandrare.

-När FN ger Nato grönt ljus för att attackera Afghanistan ska ingen sedan förvåna sig över att afghaner samlas i flyktingläger lite var stans.

Exemplen på de mekanismer som skapar flyktingströmmar kan mångdubblas. Men det behövs inte för de ovan tjänar bara som underlag till följande frågor som bör ställas till både SD och de svenska riksdagspartierna.

-Är ni beredda att sätta er emot EUs och USAs dumping av jordbruksprodukter och i stället kräva en massiv överföring av kapital och teknik till de fattiga i Afrika för att de ska kunna tjäna ett levebröd i sitt eget land? Knappast, eftersom regeringen och oppositionen aldrig sagt att EUs jordbrukspolitik behöver ändras i grunden. Att SD plötsligt skulle kräva en tiodubbling av hjälpen till fattiga länder är det nog inte många som tror på. Ändå är det vad de borde kräva av Sverige och EU om de vill förverkliga sin dröm om ett invandringsfritt Norden.

-Är ni beredda att kräva ett omedelbart stopp för USAs/Natos krigföring i Irak och Afghanistan och stödja ett kostsamt civilt återuppbyggnadsprogram? Svaret är naturligtvis nej. Inte ens Vänsterpartiet kräver omedelbart och ovillkorligt återtåg av ”våra” trupper. Ändå är det vad som krävs om jagade och hunsade människor ska avstå från att söka sin lycka i andra delar av världen.

Så länge en debatt om invandringens för-och nackdelar tillåts att föras i termer av ”vi” och ”de” ligger vägen öppen för alla jimmie åkesöner i världen att sprida sitt budskap av hat och intolerans. Så länge många människor känner sig mera ”vi” med Volvos och Ericssons fallskärmsklädda chefer än ”vi” med invandrare kommer Sverigedemokraterna att kunna skörda sin draksådd.

Den dag då den europeiska arbetarrörelsen på nytt sätter solidariteten mellan alla arbetande och fattiga i högsätet då skapas förutsättningar för att slå undan benen på de högerpopulistiska lockropen till rasism, egoism, inskränkthet och intolerans. Då kan också kampen mot sociala orättvisor och fattigdomen riktas mot den verkliga fienden – den kapitalistiska marknadsekonomins skövling av den mänskliga arbetskraften och naturen.

I media: DN1,DN2,SVD1,Dagens Arena,AB1,AB2,

Andra bloggare: Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sverigedemokraterna, Rasism, Maud Olofsson, Vlaamse Nelang, JImmie Åkesson, Solidaritet, Invandrare

Höstbesök i Timrå.

Så är det dags att dra norrut igen. Tillbaka till mina hembygder vid Indalsälvens utlopp. Just nu lyser hela deltat i alla höstens färger. Tusentals björkar vittnar om att snön snart kan komma. Då faller löven i beundran inför den vita sådden.

Med lite tur kanske vädret tillåter en fisketur i deltat. Man vet aldrig, det står kanske en och annan öring på lur beredd att låta sig luras. En tur till en hemmamatch för TIK blir det också. Efter storsegern mot Linköping kanske laget kan sluta förlora även när de spelar bra. Annars blir det till att stå där med lång näsa när slutspelet drar igång.

En visit till min barndoms schacklubb blir det också. Även om klubben numera har sin lokal i Timrå centrum har den behållit sitt ursprungliga namn- Fagerviks Schackklubb. Där lärde jag mig spela när jag var nio år. Då var schack en stor sport och ett vanligt tidsfördriv i Sverige. TV fanns inte ännu och självfallet inga datorer eller play stations. I var och varannan stuga spelades det schack under mörka kvällar.

När jag började spela schack var Mikael Tal  den stora idolen

Ja, det var också en tid, med sina bekymmer och glädjeämnen. Upp till var och en att säga vad som var bättre och sämre. I alla fall är politikerna sämre numera. De flesta ser som sin enda uppgift att avreglera och skjuta i sank den välfärd våra föräldrar kämpade sig till. Numera finns det inte plats för reformer med stort R. Motreformer heter det. För det ska ju skapas mycket plats åt de som ska hinna bli stormrika innan de likt alla oss andra också dör.

Se där nu blev det ändå politik av det hela trots att det började så fint med färgrika löv och lurpassande öringar. Är man drogad av Marx är det svårt att hålla fingrarna i styr vid tangentbordet. Till dem återvänder jag den 27 oktober.

Under tiden kommer Göte att servera er med mer än en godbit.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Semester, Timrå, Indalsälv, Öring, TIK, Schack, Fagervik,

Mjölk från ett levande landskap.

Här under hittar du en text av den spanska miljökämpen Esther Vivas. Hon var första namn på Izquierda Anticapitalistas lista i EU-valet nyligen. Hon har publicerat flera böcker som tyvärr ännu bara finns på spanska och franska. Jag träffade henne når hon höll en inledning vid seminariet i Amsterdam som hölls förra helgen (se tidigare blog)

Vill du veta mer om Isquierda Anticapitalista kolla deras websida.

I bloggen under denna (Inga tjurar -bara mjölkmaskiner) hittar du ett exempel på vad kapitalistisk stordrift i jordbruket kan leda till.

Esther Vivas i farten inför EU-valet

Mjölkbönderna är på krigsstigen. Mjölkproduktionen är inne i en djup kris som orsakats av de kraftiga prissänkningarna som framför allt slår mot de små och medelstora producenterna, som inför svårigheterna så smått börjar lägga ned sin verksamhet.

Det handlar inte bara om ”priskris” utan också om en kris för den existerande jordbruksmodellen, en produkt av regeringarnas politik som favoriserar intensiva storjordbruk, i längden miljömässigt ohållbart. Trots böndernas mobilisering förblir EUs jordbruksråd passiv inför krisen och tillåter en hög produktion medan efterfrågan minskar vilket in sin tur leder till ett brutalt prisfall på mjölken och småproducenternas ruin.

Därför kräver Via Campesinas europeiska avdelning i första hand i sin plattform att marknaden regleras så att utbudet anpassas till efterfrågan i stället för att som i dag låta produktionskvoterna öka oavsett efterfrågan. Det är en politik som endast gynnar mjölkindustrin och de stora varuhuskedjorna som köper mjölken från producenterna till ständigt lägre priser.

För det andra gäller det att stödja de små och medelstora producenterna som drabbas av krisen och som EU vill lägga ned. Man bör i stället anpassa produktionen efter gårdarnas storlek, minska megaproducenternas produktion och skydda de mindre enheterna. Produktionen bör fördelas över territorierna och söka en agro-klimatisk balans. Det är motsatsen till dagens favorisering av en koncentration av produktionen i närheten av hamnar där soja importeras som djurfoder.

För det tredje är bråttom att nå en balans mellan produktionsmetoder och respekt för miljön. Intensivproduktion av mjölk, uppfödning med importerad soja, instängda djur, förgiftning av marken, etc etc är en av de viktigaste orsakerna till klimatförändringen. Därför måste vi skapa en diversifierad mjölkproduktion hållbar på sikt för människorna, djuren och naturen.

Mjölkkrisen rör oss alla därför att vi behöver en levande landsbygd, mat av hög kvalitet, närproduktion och en rättvis betalning till producenterna. I ett sammanhang av social, ekonomisk och ekologisk kris är det mer uppenbart än någonsin.

Esther Vivas

I media;DN1,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mjölk, EU, Via Campesina, Izquierda Anticapitalista, Jordbruk, Miljö

Inseminering ger bara mjölkkor.

En liten obetydlig artikel i New York Times belyser på ett skräckinjagande sätt den kris som i dag drabbar mindre producenter av mjölk.

Med bioteknologi har amerikanska forskare skapat en insemineringsteknik som ger 90 kor på 10 tjurar.

Artiga kor vänder ingen ryggen

-Mjölkindustrin är i kris, med så låga priser att bönderna tvingas sälja sin mjölk under produktionskostnaderna. Ändå är en våg av överskott av mjölkkor på väg att dumpa mjölk på en marknad som inte behöver den, skriver tidningen.

Tekniken är naturligtvis till för megafarmerna med tusentals kor. NYT ger ett exempel på en farm i Hanford i Kalifornien där ”bonden” har 4 200 kor. Mjölkbonden har blivit mjölkindustrialist och kon en maskin.

För att hålla tillbaka produktionen betalar staten USAs bönder för att de ska slakta 230 000 kor per år. Samtidigt kommer den nya tekniken att redan år 2011 leda till att det föds flera hundra tusen mjölkkor utöver vad som en normal inseminering hade gett. Tekniken, som kan skilja ut x-kromosomer från y-kromosomer öppnar också en framtida väg ”för föräldrar som vill välja k֊ön på sitt barn” skriver NYT.

Aldus Huxleys ”A new brave world” tar form.

I media: DN1,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mjölk, Kor, Tjur, Inseminering, Huxley,

Fisk på djupt vatten.

Robert Fisk är känd världen över för sina djuplodande reportage från Mellanöstern och sin avsky för krig som gjort honom till den största krigsreportern i nutid.

Därför lyckades han slå världen med häpnad när han för ett par dagar sedan påstod i en artikel i The Independent att Kina, Saudiarabien, Japan, Frankrike, Ryssland och ett antal andra länder hållit hemliga överläggningar för att diskutera hur dollarn ska kunna ersättas med en annan ”världsvaluta”.

Redan samma kväll som artikeln publicerades sjönk dollarn mot alla valutor utom brittiska pundet och den kinesiska yuanen. Fisks förklaring är att USA börjar minska i betydelse för världsekonomin och att Kina och oljeproducerande stater skulle tjäna på att dollarn ersätts av en annan reservvaluta.

Det är kanske något som kommer att ske i en avlägsen framtid. Dollarn är dock den helt dominerande reservvalutan och förblir så under lång tid. Vår käre Fisk är helt enkelt ute och simmar på för djupt vatten. Han extrapolerar en existerande tendens till något omedelbart förestående. Den horisont som han sätter till 2018 syns helt improviserad. Ingen vet hur de internationella styrkeförhållandena kommer att se ut 2018.

I sin artikel säger Fisk att mötena som hållits har skett i hemlighet men att USA ändå känt till dem. Jag undrar om det inte är Fisk själv som är offer för en liten konspiration. Vem tjänar på det rabalder hans artikel drog igång? Självfallet USA, eftersom dollarns fall underlättar för den amerikanska ekonomin att exportera sina varor till omvärlden. Och det nu omedelbart, inte år 2018. Kanske är det till och med så att någon(CIA?) planterade uppgifterna om de hemliga mötena på den gode Fisks skrivbord och som därmed ovetande gått USAs ärenden.

Det är ännu för tidigt att kalla dollarn ett skitpapper.

Däremot är jag helt övertygad om att det finns en annan hemlig överenskommelse på internationell nivå som gäller relationen Kina-USA. Sedan juli i fjol är den kinesiska valutan på nytt knuten till dollarn i en fast växelkurs, en så kallad pegg. Det är mycket troligt att Washington och Peking ingått en oskriven pakt som går ut på att Kina fortsätter att investera sina reserver i amerikanska dollar medan USA låter dollarn devalveras gentemot alla andra valutor. Värdet av Kinas valutareserv i dollar minskar inte eftersom yuanen är knuten till dollarn och USA kan öka sina varors konkurrenskraft på världsmarknaden. USA accepterar att yuanen är fixerad till dollarn i utbyta mot att Kina fortsätter att finansiera underskottet i den amerikanska bytesbalansen.

Det mediala bruset och olika republikanska kongressmäns ramaskrin över den kinesiska statens valutapolitik är i så fall bara ett spel för galleriet. Robert Fisk, som jag uppskattar mycket, har den här gången kokat soppa på en spik.

I media: DN1,Independent,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kina, Dollar, Yuan, Robert Fisk,

Bottennapp i Oslo ?

Nyheten slog väl knappast ned som en bomb. I alla fall inte som de bomber Vita Huset fäller över Afghanistan. Vilka fiender som just nu i direktsändning bombas på Månen är också oklart men Nobelkommitten kanske kan ta med det i sin motivering av fredspriset.

-Barack Obama får Nobels fredspris, ropar just nu stora rubriker ut i världens alla media.

Barack Obama har tänt ett framtidshopp med sina ansträngningar för ett bättre samarbetsklimat i världen, menar nobelkommitten vilket rimmar lite illa med en annan av motiveringarna som lyder:

– Vi har inte gett priset för vad som ska komma, utan för vad som har skett det senaste året.

Så vad är det som skett det senaste året som har så stor betydelse för världsfreden? Obamas tal till olika nationer och religioner har visserligen varit fyllda av vackra fraser och löften. Men det är väl inte tomt prat som bestämt utgången i Oslo? Jo det måste det vara. För när det kommer till konkreta handlingar under de 10 månader Barack Obama varit president finns det inte mycket att fylla Oslofjorden med.

Kriget i Afghanistan har utvidgats. Ockupationen av Irak fortsätter och senaste nytt är att Vita Huset redan låter förstå att uttåget ur Irak ställs på framtiden. Obama har inte gjort en enda konkret gest för att  tvinga Israel till en reträtt från ockuperat land i Palestina. Guantanamo, med sina oåtalade och i många fall helt oskyldiga fångar, är fortfarande öppet och Obama värjer sig med att det är knivigt att veta vad han ska göra med fångarna.

Mannen som gillade bombnedslag och fick fredspriset.

Men är det verkligen ett bottennapp av Nobelkommitten? Det är ett skamligt beslut som bekräftar att dess ledamöter helt saknar förankring i det verkliga livet.

Men det är ju ingen nyhet. För det verkliga bottennappet heter Henry Kissinger. Massmördaren som i Oslo döptes till fredsduva.

I media: DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SVD3,AB4,DN3,DN4,SVD4,DN5,SVD5,AB5,AB6,

Andra bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Obama, Nobels fredspris, Oslo, Kissinger, Afghanistan, Irak

-Nederlag i Afghanistan otänkbart för USA.

Det är vad amerikanske försvarsministern Robert Gates säger om ett eventuellt nederlag i Afghanistan. Det handlar enligt Gates inte om ett möjligt enskilt nederlag utan om en hel världspolitisk avvägning.

Hur ska detta sluta????

-På grund av vår oförmåga och, ärligt talat, våra allierades oförmåga att sända tillräckligt med trupp till Afghanistan har talibanerna just nu initiativet, säger Gates och menar att USA helt enkelt inte kan tillåta den propagandaseger för al-Qaida och talibanerna som en reträtt skulle innebära.

-Det var i Afghanistan, speciellt utefter pakistanska gränsen som mujahideen besegrade den andra stormakten. Nu har de en chans att besegra en andra stormakt…, säger Gates dystert och varnar för det globala ideologiska bakslag ett nederlag skulle föra med sig.

Redan i Vietnam var ”water boarding” en favorit bland amerikanska soldater.

Här ser vi pudelns kärna. USA kan inte acceptera ett nytt vietnamsyndrom, det vill säga den totala militära handlingsförlamning som drabbade supermakten under ett helt decennium efter nederlaget i Vietnam. Samtidigt är det allt fler människor i USA och medlemmar av Kongressen som inte är beredd att sända fler trupper.

Här står Barack Obama mitt i ett, ur den amerikanska imperialismens synvinkel, olösligt problem. Inget talar för att några tiotusentals soldater fler kan ändra situation i Afghanistan och att sända flera hundra tusen soldater till är helt otänkbart av politiska skäl. USA och Nato går obönhörligt mot ett nederlag i Afghanistan på grund av de motsättningar som de är insnärjda i. Bara militära insatser är ingen lösning. Och glada miner för att vinna befolkningens hjärta, som amerikanerna älskar att säga, imponerar inte på afghanerna som alltid djupt avskytt utländska ockupationsmakter. Inte ens ljushyade finniga pojkar från den skräckinjagande svenska armén kan ändra på krigets utgång.

I media:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,SSD,ST,

Andra bloggar:Jinge,S Olsson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Afghanistan, Al-Qaeda, Talibaner, Vietnam, Robert Gates,

Guadeloupe på marsch…igen.

I lördags demonstrerade inte mindre än 25 000 personer i Guadeloupes huvudstad Pointe-à-pitre. Alla krävde de av regeringen Sarkozy och de lokala makthavarna att respektera det avtal som slöts den 4 mars efter en två månader lång storstrejk.

Nu, sex månader senare, konstaterar öns befolkning att den franska staten inte uppfyllt sina löften från i våras. Det var därför som LKP, en paraplyorganisation i ledningen för kampen, kallade till lördagens demonstration och nu manar till förnyad kamp för att Sarkozy ska tvingas uppfylla alla löften i marsavtalet.

Avtalet stipulerar en löneökning på 200 euro netto i månaden för 60 000 anställda i den privata sektorn. Det målet är ännu långt ifrån uppnått. Arbetsgivare och staten har gjort allt för att kringgå sina löften.

Situationen med de stora varuhusens överpriser som motiveras med att importen är kostsam har inte heller ändrats. Ägarna fortsätter att göra stora vinster på basvaror som kostar högt över vad de kostar i Frankrike.

Skapa hopp tillsammans…

Avtalet sa också att 8 000 ungdomar skulle garanteras en yrkesutbildning. LKP säger att inte en enda plats ännu skapats för den utbildningen.

Därför kräver LKP att det är dags för den franska staten att respektera det avtal som signerats och hotar med nya mobiliseringar om inget sker. LKP uppmanar också befolkningen att förbereda sig för nya hårda strider. De franska öarna i Karibien kanske snart blir förstasidesnyheter igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Guadeloupe, LKP, Frankrike, Sarkozy, Storstrejk

Mahmoud Abbas går från svek till svek.

Det är en sorts omvänd värld vi beskådar i Mellanöstern. En judisk sydafrikansk, internationellt mycket ansedd domare, avger en rapport om Israels krigsförbrytelser i Gaza samtidigt som han försöker balansera rapporten genom att också anklaga Hamas för krigsförbrytelser.

Israel vågade inte kalla domare Goldstone antisemit men det var inte långt ifrån. Däremot lyckades naturligtvis Netanyahu att driva Vita Huset framför sig och få Barack Obama att i sin tur kasta sig över Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas och få honom att avstå från att kräva en behandling i FN av Goldstones rapport.

Abbas vek ned sig för att Obama hotade med att diskussionerna med Israel, med USA som medlare, inte skulle bli av om Abbas inte drog tillbaka kravet på FN-behandling. Därmed sopade han under mattan ett material som var ovärderligt för det palestinska folket i kampen mot Israels ockupationspolitik och krigsförbrytelser. Och det i utbyte mot diskussioner med Benjamin Netanyahu som inte är beredd till en enda millimeters eftergift. Abbas bekräftar än en gång att han är beredd att gå från svek till svek för att få sitta vida samma bord som Israels och USAs politiska ledare. Att det går ut över det egna folket bekymrar honom inte längre. Han är inte längre något annat än en mutad quisling. Hans beslut är en skymf mot offren i Gaza.

En katt bland de rika hermelinerna i Davos

I Israel kräver , enligt dagstidningen Haaretz, det arabisk partiet Balad att Abbas helt enkelt ska avgå. På Västbanken är palestinska ledare chockade över Abbas handlande. Uppenbarligen tog han helt på eget bevåg beslutet att lägga rapporten på is. Rykten säger också att han uppmanade Olmert att fortsätta kriget för att krossa Hamas. Inte ens hans regeringschef Salam Fayyad var underrättad. Andra medlemmar i Al Fatah, Abbas eget parti, begär också att Abbas avgår. PFLPs ledare, Ahmed Jibril, sa att Abbas borde ”åka hem”, underförstått till USA. De palestinska organisationernas förbund i Europa kräver också hans avgång. Det kanske finns gränser för en kollaboratörs möjligheter att gå ockupanternas ärenden.

En trio som garanterar fortsatt Israelisk ockupation

Senaste nytt är att Abbas sägs ha backat och inte längre sätter sig emot att rapporten tas upp i FN. Trycket från de egna leden blev för stort. Men Abbas har redan förbrukat hela sitt politiska kapital och tvingas nog lämna sin roll som trojansk häst i Vita Husets tjänst.

I media: DN1,SVD1,SSD1,AB1,

Andra bloggare: Jinge,Sjöstedt,

Björnbrum

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, PA, M Abbas, Palestina, Obama, Olmert, Balad Party, Gaza, Hamas, FN;