Däckarbetare tvärbromsar.

I går utspelades scener i fransk tv som visar hur hårt det sociala klimatet är i landet. Omkring 300 arbetare från däcktillverkaren Continental hade samlats utanför prefekturen i Compiègne i norra Franrike. De väntade på ett domstolsutslag. Fabrikens 1 120 anställda hade krävt att Continentals beslut att lägga ned produktionen i Clairoix år 2010 skulle upphävas. Det fanns hopp om ett bra beslut. Men plötsligt exploderade situationen. De närvarande fick veta att domstolen helt gått på Contionentals linje. Inom tio minuter fanns det ingen prefektur kvar. I ett kollektivt raseriutbrott slog de 300 närvarande arbetarna lokalens inredning, bord , stolar och datorer, i småbitar. Allt inför France2s tv-kameror.

Däcken brinner utanför Continentals fabrik.

Sedan följde en helt otrolig intervju med en facklig ledare , Xavier Mathieu (CGT), där kanalens nyhetsankare David Pujadas, med bekymrad min frågade om arbetarna inte ångrade sig djupt efter det « grova våld » som använts. Svaret kom blixtsnabbt och ställde helt det rutinerade ankaret.

-Nej men stopp nu. Skämtar Ni? (alltid Ni i Frankrike mellan personer som inte är nära vänner). Några bord och stolar och ett par trasiga datorer vad är det ? Våldet står Continental för som vill ställa hundratals familjer på gatan, svarade CGT-ledaren.

Att de inte ångrade sig bevisade de anställda när Continentals receptionsrum något senare följde samma öde som prefekturens stolar och bord. I dag avbröt fabriksledningen den lilla produktion som ännu pågår under förevändning att « det finns risk för våld ».

Striden på Continental är bara en i mängden av bittra konfrontationer som sker dagligen på franska arbetsplatser och på universiteten.

En kampmetod som blivit all vanligare den senaste tiden är att ta företagsledare som gisslan under en eller flera dagar. Chefer vid Sony, 3M, Scapa och Caterpillar, företag som beslutat om nedläggningar, är de senaste i raden som hindrats från att lämna sina kontor och fått nöja sig med en madrass på golvet i en eller flera nätter.

Toyotas fabrik i Valenciennes blockerades av de anställda sedan företaget vägrat betala ut full lön till anställda som tvingas till teknisk arbetslöshet. De anställda krävde 100% ersättning. I förrgår avbröts blockade sedan företaget gått med på 90-procentig ersättning och åtagit sig att dra tillbaka alla polisanmälningar för blockadeåtgärderna.

Anställda vid el- och gasföretaget ERDF-GRDF anklagas av regeringen för « sabotage » sedan de skurit av elförsörjningen till vissa administrationsbyggnader, köpcentra och fabriker och samtidigt släppt fram el och gas till privatpersoner som ligger efter med räkningar.

Att ta gisslan kan enligt fransk lag ge upp till 20 års fängelse och max 5 år om gisslan hålls mindre än fem dagar. Hittills har ingen arbetare åtalats och inget företag gjort en polisanmälan. Vilket säger oss en del om lag och makt. Att upprätthålla lagen är ingen abstraktion utan en funktion av styrkeföhållandena i samhället och en bedömning av riskerna med åtal. Just nu är det uppenbart att regeringen inte vill ta risken att ställa arbetare inför rätta där de kan dömas upp till 20 års fängelse.

Fru Justitia har ingen ögonbindel. Hon överväger noga vad som tjänar de styrandes tillfälliga intressen. Vilket inte hindrar att arbetare i ett senare skede kan komma att åklagas för tagande av gisslan.

I media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, CGT, Continental, Sony, Toyota, Caterpilar, Strejker,

Tiotusentals gazabor ännu hemlösa.

Det har nu gått tre månader sedan Israels blodiga attack mot befolkningen i Gaza. I strid mot all internationell rätt håller Israel gränsen mot Gaza stängd och släpper inte in ett gramm cement och annat byggmaterial som behövs för att reparera hus och bygga nytt där israeliska bulldozers drog fram.

Häromdagen varnade en koalition av internationella hjälporganisationer för att tiotusentals gazabor saknar tak över huvudet och tillgång till rinnande driksvatten och avlopp.

-Gazas industri, inklusive den agrara sektorn, har nästan helt kollapsat och återuppbyggnad är just nu en omöjlig uppgift. Gazas ekonomi som redan var allvarligt försvagad av månaders blockad förstördes av operationen « gjutet bly ». Det saknar mening att hindra vanliga medborgare från att tjäna sitt levebröd och underhålla sina familjer. Gränsen måste öppnas nu så att handeln kan återupptas. Om inte , kan inte Gazas befolkning återhämta sig, säger Martha Myers för koalitionen som bland annat består av Oxfam International, CARE West Bank and Gaza, War Child Holland och Medical Aid for Palastinians –UK.

Israels vägran att släppa in cement och armeringsjärn hindrar all återuppbyggnad av de hus som raserades. Just nu lämnar det 140 000 personer hemlösa med i bästa fall ett tält att sova i.

-Inga framsteg har gjorts för att släppa fram byggmaterial så att folk kan ta tag i situationen. Det är helt enkelt oacceptabelt. Världens ledare måste vidta praktiska åtgärder för att öppna gränpassagerna…Små rännilar av mat och medicin är inte nog, säger John Prideaux från Oxfam GB.

Koalitionens rop på hjälp är viktig och all press på världens politiska ledare kan bidra till att försvåra Israels försök att driva Gazas befolkning till nattsvart desperation.

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,DN4,DN5,SVD2,SVD3,AB1,SVD4,

Bloggar: Röda Malmö,Spånbingen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Gaza, Oxfam, CARE, Blockad, Palestina

Doktor Mengeles arvingar

Snöbollen är i rullning. Avslöjandena kring CIAs tortyr av fångar under perioden 2002 –2006 faller allt tätare i amerikanska media. Barack Obama säger att det tjänar inget till att spendera energi och tid på att peka ut ansvariga och att CIA bara följde order från högre ort. Likt Watergateaffären startar krisen kring CIAs tortyr i liten skala och ingen tung politiker har ännu krävt huvuden på ett fat. Men när inflytelserika tidningar som Washington Post och New York Times dagligen avslöjar nya detaljer i de fyra dokument som Justitiedepartmentet släppt finns det ingen som kan garantera att inte « affären » växer alla över huvudet.

I går visade Washington Post att doktor Mengele har avkommor i den amerikanska läkarkåren.

När Abu Zubaida sommaren 2002 fångades kallade CIA in en psykolog för att bistå vid de lite « hårdare förhör » som väntade honom.

-Under de intensiva veckor som följde var det psykologen som spelade den mest aktiva rollen, skriver tidningen och fortsätter.

-Enligt de papper som Justitiedepartmentet släppt gav psykologen idéer, praktiska råd och även legala ursäkter för förhörsmetoder som skulle knäcka Abu Zubaida fysiskt och mentalt. Extrem sömnstörning, waterboarding, insekter som ingjöt skräck,- allt bedömdes acceptabelt delvis beroende på att psykologen sa det.

I dagens ledare skriver New York Times: – Justitiedepartementets memorandan är inte ärliga försök att sätta lagliga gränser för förhörsmetoder, vilket var författarnas yrkesmässiga uppgift. De skrevs för att ge laglig immunitet för handlingar som var klart olagliga, omoraliska och i strid med vårt lands mest grundläggande värderingar.

Namnen på de läkare och psykologer som deltog i många förhör under perioden finns inte med i de släppta dokumenten. De har censurerats bort. Men trycket ökar nu från läkarkåren och psykologförbundet för att namnen på de som deltagit i tortyr av fångar ska offentliggöras och att de för alltid ska uteslutas från att utöva sina yrken.

Barack Obamas uttalande i affären visar att han hoppas att den ska självdö. Han bedrar sig troligen grovt. Inom snar framtid kommer det att visa sig om grova brott mot lagen och mänskliga rättigheter kan begås bara för att högre instans ger order. –Vi bara lydde order, är en visa som hörts förr.

I media: DN1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, USA, CIA, Tortyr, Obama,

Var och en för sig.

Inför de 20 statschefernas möte i London fylldes media av förhoppningar om en gemensam krisplan som ska dra världsekonomin ur den djupa avgrund som öppnat sig under våra fötter.

Resultatet av G-20 blev allt annat än samordning. I stället visade mötet att var regering för sig drar i ett hörn av täcket för att skyla sig bäst den kan. Vad G-20 högtidligt presenterade som en gemensam krisplan var i själva verket bara en addition av nationella stödåtgärder utan internationell samordning. Familjefotot efter mötet var bara ett spel för galleriet. Knivarna bakom ryggen syns inte men de är skarpslipade.

Vad händer med krispaketen ?
I pressen har storleken på Barack Obamas räddnings- och stimulanspaket ställts i kontrast till de mer modesta insatserna i EU. Men Obamas aktivism visar i första hand upp det grundläggande problemet med hans politik- rädslan att trampa på kapitalets ömmande tår och skräcken för allt som kan lukta « socialism ». Pengar har östs över de banker som är huvudansvariga för krisen i syfte att rädda dem undan bankrutt. Politiker och allmänheten har höjt ramaskrin över de giriga bankirernas enorma bonusar och gyllene pensionsavtal. Alla möjliga metoder för att städa upp i röran har beaktats men inte för en sekund har Obamas administration funderat på den enda verkliga lösningen på finanskrisen- en fullständig nationalisering av hela bank- och försäkringsväsendet. Inte bara för en kort period så att skattebetalarna kan ta hand om finansvärldens skulder och lämna vinsterna till de privata ägarna. Det måste bli ett slut på krona-vinner-jag-klave-förlorar-du-politiken om dagens kris inte ska bli bara en i raden av kommande finanskatastrofer där de rika tar hand om vinsterna och den arbetande befolkningen förlusterna.

Blir det femtio år till?

Krisen har här i Europa visat upp EU-byggets bräcklighet. Klara sprickor har uppenbarat sig i murverket. Krisen visar att den europeiska kapitalistklassen i första hand består av sina nationella delar. EU saknar allt som kan liknas vid en ekonomisk politik. Varje regering drar åt sitt håll och kalkylerar hur den ska kunna åka snålskjuts på grannens krispaket. Det förklarar Borgs och Reinfeldts minst sagt minimala försök att stimulera ekonomin och hindra massarbetslösheten. Sveriges ekonomi är och har alltid varit starkt beroende av sin exportindustri. Alliansregeringen hoppas helt enkelt att krispaketen i USA, Tyskland, Frankrike och andra industriländer ska kickstarta svensk exportindustri som i sin tur ska dra moder Svea upp ur kvicksanden. Det är en riskabelt spel som kan kosta den svenska arbetarklassen stora mödor. För under tiden faller delar av det svenska näringslivet fritt.

Krisen visar också att EU-byggets ideologiska grund inte står emot den hårda verkligheten. I åratal har Bryssel förklarat att Maastrichtfördraget var en orubblig järnlag. Den som vågade sig att ha ett budgetunderskott på mer än tre procent av BNP spikades upp på väggen till beskådan och belades med straffavgifter. Nu ligger Maastricht i ruiner och Bryssel har inget att säga. Ingen lyssnar längre till mantran om budgetunderskott och statsskulder.

Ingen vet hur dagens kris ska utvecklas och när den är över. Men oavsett utgången kan vi säga att EU står inför ett avgörande vägskäl. Endera tar den europeiska kapitalistklassens nationella krafter över och då spricker unionen i sin nuvarande form. Den saknar i dag en ekonomisk politik, den saknar en valutapolitik trots den gemensamma valutan och den saknar en gemensam politisk ledning. Om EU spricker upp i sina fogar är det inget som kommer att gynna den arbetande befolkningen. För det kommer att ske under former där de enskilda nationella krafterna med alla medel kommer att gynna den egna industrin och det kommer att ske via hårda slag mot de existerande sociala skyddsnät som ännu finns i många EU-länder.

Alternativet är att Bryssel blir den överstatliga enhet som många multinationella krafter strävar efter och förses med de maktmedel som en verklig regering håller sig med. För den arbetande befolkningen blir det ur askan i elden. Lyckas det europeiska kapitalet att enas om en gemensam politisk maktstruktur kommer också de sociala landvinningarna att nivelleras nedåt till den minsta gemensamma nämnaren inom unionen.

Inför valet till europaparlamentet i juni måste därför ett klart antikapitalistiskt alternativ ställas. Ett alternativ som inte tar den fria marknadsdogmen som sin utgångspunkt. Det alternativet vare sig kan eller vill sossarna erbjuda. I dag finns bara en kraft som står på en politisk plattform till försvar av Europas arbetande människor och det är den antikapitalistiska enhet som säger att ett annat Europa är möjligt och som här i Sverige går under beteckningen ArbetarInitiativet.

Läs mera här: http://arbetarinitiativet.se/

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,Dagens Arbete,ETC,

Bloggar: Spånbingen,Arbetarinitiativet,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, USA, Kris, Maastricht, Borg, Reinfeldt, Obama, Välfärd,

CIA torterade fångar –inga åtal säger Barack Obama.

I går eftermiddag presenterade det amerikanska justitiedepartementet en detaljerad undersökning av vilka förhörsmetoder CIA använt sedan den 11 september och vilka lagliga texter och beslut som gav CIA rätten att använda bland annat tortyrmetoden « waterboarding », en sorts skendränkning.

Amerikansk press redogör upprört om de förhörsmetoder som bushadministrationen tillät CIA att använda och hur rättssystemet användes av allmänne åklagaren och justitieministern för att kringå internationella lagar om hur fångar ska behandlas.

När den japanska krigsmakten kapitulerade 1945 så dömdes flera höga officerare för att bland annat ha använt « waterboarding » och de straffades för tortyr. Mellan 2002 och 2005 använde CIA samma metod och ingen har hittills dömts för tortyr. I flera lagliga utlåtanden förklarade justitieministern tvärtom att waterboarding inte skulle betraktas som tortyr. Vid sidan av waterboarding anger gårdagens rapport hela listan av « hård behandling » och tortyr som användes av CIA på order av USAs högsta politiska och juridiska instanser.

Vad kommer då att ske med de som beordrade tortyr och de som torterade ? Barack Obama svarade redan i går på den frågan.

-Det är ett mörkt och smärtsamt kapitel i vår historia, sa presidenten och fördömde tortyr av fångar och lovade att det aldrig mer kommer att ske.

Gott. Då är det bara att vänta på åtalen mot de skyldiga ?

-Det finns inget att vinna med att spendera tid och energi på att peka ut ansvariga för det förgångna, sa dock Obama. Krigsförbrytarna går fria. Ingen ska störas och anklagas för tortyr och brott mot de mänskliga rättigheterna. Det säger allt om vad som väntar i framtiden. Varje president gör som han vill. Lagen kan sättas åt sidan på det grövsta. Se inte bakåt. Glömma och förlåta.

I media:DN1,SVD1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, USA, Obama, Tortyr, Bush, CIA

Åter i Bryssel

Hej alla läsare som tagit sig helskinnade genom Påskens frosserier i ägg, sill och godis. Nu är både Göte, efter tjällossningen, och jag, efter besök i ett snöigt Timrå, tillbaka vid tangenterna. Hoppas ni inte tröttnat på vår blogg under de veckor den lyst –stängt för semester.

Sista april brinner den upp–eller ner.

I går hoppade jag två månader framåt i tiden. Från ett Timrå med djup snö och ogenomtränglig dimma till ett Bryssel där jag möttes av 21°C och blommande syrener och kastanjeträd. I början av juni gör jag ett tvåmånadershopp åt andra hållet. Tillbaka till Timrå med just nyutslagna syrener. Inte så illa. Syrener tål att ses under mer än en blommning.

Nåväl, nog om naturens gång. Nu är det politik det kommer att handla om. Vi går mot ett val av europaparlamentet. Ett val som mer än hälften av vår befolkning inte bryr sig om eller ens vet att det ska hållas. Det känns avlägset och de flesta tycker nog att det inte finns något man kan påverka med sin röst. Det är ju också så så länge som en majoritet resonerar på det sättet. Då kan de välbetalda politikerna och byråkraterna i Bryssel driva sin marknadsvänliga agenda obehindrat.

Därför är det viktigt att bry sig. I det här valet kommer det dessutom att finnas ett alternativ till regeringsalliansens 100%-iga uppslutning bakom den gemensamma marknadens angrepp på alla välfärdsinrättningar, och ett alternativ till s-mp-v-oppositionens 98%iga stöd till samma agenda. Alternativet är litet men ändå naggande gott. För det blir det enda antikapitalistiska alternativet du kan rösta på den 7 juli.

Här på vår blogg kommer du att kunna följa valupptakten både på hemmaplan och ute i Europa där politiska fränder också erbjuder ett antikapitalistiskt alternativ- ett alternativ 100% till vänster .

Rösta på ArbetarInitiativet den 7 juni.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU-val, Alliansen, Oppositionen, ArbetarInitiativet

Glad Röd Påsk

Påsken är en märklig högtid. Religionen är ett opium för folket sa Karl Marx. I en beklaglig värld dominerad av krig och klasskamp, våld mot minoriteter och ren misär för flera miljarder här i jordelivet, ger religionen tröst och hopp om ett bättre liv någon annanstans. Påsken är de kristnas största högtid. Då kan de glädja sig och vårda sin tro på att en person steg upp från de döda, lovade att ta på sig mänsklighetens synder för att sedan flyga iväg ut i rymden.

Själv föredrar jag att tro på mer jordnära ting som ett nytt samhälle utan kapitalister och förtryckare, ett samhälle som inte förstör utan anpassar sig till vårt ekologiska system, ett samhälle där egoismen ersatts av solidaritet med medmänniskorna, kort sagt ett socialistiskt samhälle.

Jag tror också på avkoppling och semester. Så nu stänger jag ned min del av bloggen och hänger upp skylten –Stängt på grund av semester. Den tillbringar jag som vanligt i Timrå. Då får min 95-åriga Mor sällskap ett tag.

Jag kommer tillbaka den 17 april. Långt innan dess hoppas jag att min infrysta bloggkamrat i Ale fjäll är tillbaka vid tangenterna och överflödar er med en månads uppdämd entusiasm och skrivklåda.

Glad Röd Påsk På Er Alla.

Det blir ont om påskägg i år

Palestinska öar i israeliska havet

Knappt har rasisten Avigdor Lieberman utnämnts till Israels nya utrikesminister så trillar sanningarna fram. Äntligen kan man säga. För Lieberman säger högt vad andra israeliska ledare mumlar i skägget.

-En tvåstatslösning är uteslutet, säger Lieberman och politiker världen över vrider förtvivlat sina händer. Varför kan han inte spela med i spelet som går ut på att låta Israel göra allt det vill bara man mimar med i kören som sjunger fredsprocessens lovsång.

För vad är egentligen skillnaden mellan Liberman/Netanyahu och Livni/Barak? Ja, nästan ingen. Det ena paret säger rent ut att palestinierna kan räkna med att leva i bantustans till tidens ände och det andra paret säger sig vara för kompromiss med palestinierna men för i praktiken en politik som förvisar palestinierna till bantustans.

Om du tar en titt på kartan här under så ser du en naken bild av vad som paret Livni/Barak varit med att skapa och som paret Liberman/Netanyahu säger sig vilja befästa.

Kartan har producerats av Julien Bousac och framställer Västbanken som en skärgård eller ett ö-rike. De ljusgröna områden ligger helt under palestinsk kontroll. De mörkgröna under partiell palestinsk kontroll. Det blå havet som omger dessa ljus- och mörkgröna öar kontrolleras av Israel och de vita öarna är israeliska bosättningar.

En nogrann titt på kartan leder omedelbart till frågan- hur kan någon, israeliska politiker och politiker i USA och EU, påstå sig vara för en tvåstatslösning utan att säga klart ut att alla israeliska bosättningar på Västbanken måste bort? Om de inte monteras ner finns det ingen möjlig statsbildning för palestinierna. Ett ögonkast på kartan räcker för att inse detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Bosättningar, Västbanken, Livni, Barak, Netanyahu, Lieberman

I media: DN1,DN2,

Socialistiskt alternativ i EU-valet säger

Nej till avsked på Volvo

Inför EU-valet 7 juni har Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet och oberoende socialister bildat en enhetslista som erbjuder ett antikapitalistiskt alternativ till borgarnas och socialdemokraternas försvar av den kapitalistiska marknadsekonomin. I den kris som nu härjar i alla industriländer och som bokstavligt talat mördar människor i fattiga länder behövs det ett alternativ till det tandlösa program som arbetarrörelsens etablerade partier erbjuder. Här nedan hittar du en bakgrund till ArbetarInitativets bildande och en presskommuniké som publicerades inför bolagsstämman på Volvo AB.

*******************

PRESSMEDDELANDE OM ARBETARINITIATIVETS PROTEST VID VOLVOS BOLAGSSTÄMMA 1 APRIL

ArbetarInitiativet, som bildades i helgen som ett nytt alternativ i

EU-valet, genomför sin första aktion i protest mot bonus- och

klassamhället vid Volvos bolagsstämma i Göteborg i morgon onsdag den 1

april. Bolagsstämman börjar kl 15 i Lisebergshallen i Göteborg och

ArbetarInitiativet genomför ett protestmöte utanför med start kl 14.00.

En representant för ArbetarInitiativet (Arne Johansson, redaktör för

tidningen Offensiv) kommer inne på bolagsstämman att ifrågasätta den

föreslagna aktieutdelningen med 4 miljarder kronor, vilket motsvarar

10000 årslöner i en tid då AB Volvo avskedar uppåt 8000 anställda.

För mer info om protesten vid Volvos bolagsstämma kontakta:

Kaan Özsan, just sparkad från sitt jobb på bilunderleverantören IAC och

kandidat i Göteborg för ArbetarInitiativet, tel 0739-815696

Arne Johansson, redaktör Offensiv, tel 0709-903840

Anders Svensson, kandidat i Göteborg för Arbetarinitiativet, tel

0737-182587

För mer info om Arbetarintiativet kontakta:

Elin Gauffin, 08-6059401, 0735-090684

Alex Fuentes, 0708-891972

Bakgrund:

Förra veckan lanserades ett nytt alternativ i EU-valet –

Arbetarinitiativet.

På lanseringskonferansen den 28 mars i Stockholm mitt under vad som av

LO-tidningen kallats ”LO:s svarta vecka” deltog 140 personer, varav

många fackliga aktivister och med tungt stöd från fackligt håll. På

listan återfinns Roger Engwall, soparbetare i Stockholm, aktiv inför

sopstrejken, den tidigare klubbordföranden för tunnelbaneförarna Per

Johannson som fick sparken från Connex/Veolia för sin fackliga kamp.

Gruvarbetaren Sixten Snell, en av talesmännen under gruvstrejken 2007

och Kaan Özsan bilarbetare från Göteborg som organiserat

demonstrationer för jobben. En annan kandidat för Arbetarinitiativet

är Christer Lindsjö, Gruppordförande gr 31/Volvo Verkstadsklubb Göteborg.

– Nästan 1000 arbetare på vår fabrik i Tuve har undertecknat en

protestlista mot de kommande aktieutdelningarna. Vi uppmanar arbetare

i hela landet att gå samman och protester mot massavskedanden och

guldregnet över de rika.

Båda ordförandena för gruvarbetarna i Gruvtolvan och Gruvfyran har

givit sitt stöd till Arbetarinitiativet. Harry Rantakyrö, ordförande

för Gruvtolvan i Kiruna, och Tomas Nilsson, ordförande för Gruvfyran i

Malmberget, hälsade till lanseringsmötet med orden:

– Det här är ett väldigt bra initiativ som vi ska stödja på alla sätt

och vis. Vi behöver en organisation som kan väcka en slumrande

arbetarrörelse. Folk behöver vakna, det här går inte längre.

Arbetarinitiativet, som är ett samarbete mellan Rättvisepartiet

Socialisterna, Socialistiska Partiet, oberoende socialister och

fackligt aktiva, ser stora möjligheter att knyta samman viktiga delar

av den fackliga vänstern och sociala rörelser och nu den 1 april hålls

den första utåtriktade manifestationen för jobben som kommer att

följas av många fler.

Plattform och info om lanseringsmötet, se www.arbetarinitiativet.se

Media:DN1,SVD1,Internationalen,Offensiv,DN2,

Bloggare:Svensson,Mullvaden,Arbetarinitiativet,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU-parlamentet, Val, Socialistpartiet, Rättvisepartiet Socialisterna, Volvo AB,

Nej till avsked, Nej till aktieutdelning

I dag protester arbetare från Volvo Lastvagnar på Volvo ABs bolagsstämma mot att flera hundra nya avsked verkställts medan aktieägarna samlas till en glad fest på Lisebergshallen för att dela på 4 miljarder kronor i utdelning.

Här under kan du läsa det mäktiga flygblad som de protesterande volvoarbetarna, socialister, socialdemokrater och oberoende, delar ut till aktieägarna och den närvarande pressen.

********************

Öppet brev till AB Volvos bolagsstämma

.RÖSTA NEJ TILL AKTIEUTDELNING!

.DRA TILLBAKA LIGGANDE VARSEL!

.SATSA PÅ DE ANSTÄLLDA!

Igår var det en svart dag på Volvo Lastvagnar i Tuve.Ytterligare flera hundra av våra arbetskamrater tvingades lämna sina jobb. Idag står deras platser tomma i fikarummen, deras röster saknas i matsalen, stämningen är dämpad. Men idag, här i Lisebergshallen, märks inget av detta. Här är det fest. En fest som kommer att kulminera med att ni aktieägare på styrelsens förslag beviljar er själva 4 miljarder i utdelning. Pengar som vi och våra sparkade arbetskamrater jobbat ihop. Pengar som “inte finns” när vi diskuterat alternativ till att sparka folk på Lastvagnar.

Men det finns ett annat alternativ, och det är att ni aktieägare lyssnar på budskapet i detta flygblad och säger nej till aktieutdelning 2009.

För två år sedan, inför bolagsstämman 2007, snurrade hjulen för fullt på Volvo. Företaget tjänade mer pengar än ledningen kunde hantera. För att komma undan detta pikanta problem valde man att gödsla börsen med ofattbara 20 miljarder kronor – aktieutdelningen tredubblades! Det ansågs inte som något problem av direktionen. Vår vinstmaskin skulle snart ha tjänat in de pengarna igen.

När det nu gått grus i denna vinstmaskin och då tycker många med oss att ägarna borde ta första smällen. De vinster som det nu skall kalasas på har uppkommit genom en ständigt accelererande jakt på produktivitetsökningar och rationaliseringar som tryckts ner på oss från företagsledningen. Dessa “ständiga förbättringar” skulle stärka vår konkurrenskraft och därmed trygga våra jobb. När nu mer än sextio procent av metallarbetarna på Lastvagnar i Tuve sagts upp framstår detta som ett hån.

Med det lättsinne Leif Johansson visade med företagets tillgångar 2007, blir det närmast löjeväckande att höra honom tala om nödvändigheten av att avskeda sextio procent av oss arbetare på Tuvefabriken. Volvo har tjänat massor med pengar också 2008. Den totala vinsten förra året blev 15,8 miljarder. Att behålla 1000 anställda i ett år skulle kosta 10 % av den föreslagna aktieutdelningen på 4 miljarder. Ett billigt pris för att behålla viktig kompetens och förhindra många mänskliga tragedier.

Men det är inte omsorgen om våra jobb, oss anställda eller ens om företaget som styr Volvoledningens agerande. Nej, för Leif Johansson och hans fallskärmsbröder är det börsen och hur den kan förväntas må som är viktigt. Den som glufsade i sig 20 miljarder överskottspengar 2007. Vi arbetare är schackpjäser som offras för att våra direktörer skall kunna visa handlingskraft. När Volvo tjänar pengar tillfaller de ägarna. När det går dåligt sparkar man ut arbetarna. Vi arbetare har ingen Johanssonsk fallskärm, bara en kraftigt försämrad A-kassa, som i bästa fall motsvarar 60 procent av lönen under ett år – sedan ingenting. När han säger att det är smärtsamt att kasta ut nästan 1300 arbetare från Tuvefabriken i en trolig arbetslöshet, är det en lika trovärdig smärta som den schackspelaren känner inför ett bondeoffer.

Vi har med sifferuppgifter i detta blad visat att man till en blygsam kostnad kan behålla människor och deras kunskap i vårt företag.

Men då krävs det att ledningen flyttar fokus från hyenorna på börsen till det de själva vid högtidliga tillfällen brukar kalla Volvos viktigaste resurs – de egna medarbetarna.

Och nu är det upp till bevis för er aktieägare att visa vilka som är företagets viktigaste resurs, vi anställda eller ni aktieägare.

Christer Lindsjö, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på Volvo Lastvagnar i Tuve

Tomas Johansson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på Volvo Lastvagnar i Tuve

Daniel Kristoffersson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på Volvo Lastvagnar i Tuve

Dennis Olson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på

Volvo Lastvagnar i Tuve

Urban Andersson, gruppordförande i Volvo Verkstadsklubb på

Volvo Lastvagnar i Tuve

Tomas Johansson och Christer Lindsjö är två av de som undertecknat flygbladet.

I media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP2,DN3,AB1,AB2,DN4,DN5,

Bloggare: Svensson,ArbetarInitiativet,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Volvo Lastvagnar, Avsked, Facklig protest, Brev till Volvo