Kasino omsätter 30 000 miljarder kronor per dag.

.

Nej det handlar inte om svenska statliga kasinon som lurar av svenska män och kvinnor surt förvärvade slantar som kunde användas till mer nyttiga saker.

Det är det belopp som dagligen omsätts på den internationella valutamarknaden, det vill säga köp och försäljning av olika valutor.

.

4 000 miljarder dollar rullar dagligen runt i valutahandeln

.

Det skriver den Internationella banken för valutareglering som nyligen släppte statistik över valutahandeln i världen. Den summa som dagligen omsätts ska jämföras med värdet av den dagliga importen plus exporten av varor och tjänster i världen. Då framstår det att valutahandeln är 60 gånger större än utbytet av varor och tjänster och att den stigit med 20 procent sedan 2007.

Av det kan man dra slutsatsen att 59/60-delar är ren spekulation i minimala svängningar i växelkurserna i syfte att tjäna exempelvis 0.01% på jättesummor. Rent matematiskt blir det naturligtvis fråga om vad som i facklitteratur kallas ”nollsummespel”. Vilket kort sagt betyder att det en spekulant vinner förlorar någon annan. Vilket när man tänker efter blir självklart. Det handlar ju förenklat sett om ett byte mellan två valutor där växelkursen mellan de två kan variera och ge en lika stor vinst i ena änden av utbytet som förlusten i den andra änden.

.

Den enes vinst den andres förlust. Runt runt.

.

Vilka är det som spelar med i detta kasino? Det handlar om två huvudsakliga spekulanter, privata risk- och pensionsfonder och de gigantiska bankerna. Fonderna står för cirka hälften av valutaspekulationen och de stora bankerna för 40 procent. De tio resterande procenten är multinationella bolag och riksbanker som står för.

So what? frågar omedelbart glada marknadsfanatiker och spelglada finanshajar. Om det är ett nollsummespel spelar det väl ingen skadlig roll för ekonomin, säger de och värjer sig mot all form av reglering. Men skadan finns där och framför allt bygger det upp spekulativa risker som likt bomber kan explodera under hela världsekonomin. Vi har redan upplevt mer än en finanskris som orsakats av girig spekulation.

Varför inte vända på problemet och fråga sig varför den här typen av spekulation tillåts. Det är ju ett nollsummespel, det vill säga enbart ett utbyte av vinster mellan olika aktörer som inte skapar ett korvöre av reella värden som kan användas till att bota sjukdomar, bygga skolor, utrota svält och ta tag i alla andra skriande verkliga behov som väntar på att tillfredställas.

FNs millenniemål till 2015 kunde lösas innan 2011 med de belopp som giriga spekulanter sätter i rullning under en enda dag, 30 000 000 000 000 kronor. Var det Borg som sa att vi måste spara?

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Valutaspekulation, BRI, Fonder, Banker, FN, Milleniemål

.

Årets fredspris till Liu Xiaobo har delas ut i skuggan av den våldsamma upptrappningen av ISAF/NATOS:s krig i Afghanistan. Fjolårets fredpristagare Barak Obama är nu regionens mest fruktade krigsherre.

.

.

Från den norska tidningen Verdens Gang

.

När det nya fredspriset nu har delats ut förmörkas festen kring ett bra val av att norska ÖB, Harald Sunde, samtidigt tvingats till att beordra en utredning om krigsbrott i de egna leden. En truppchef i Telemarksbataljonen berättade under en föreläsning vid den norska Krigshögskolan att norska soldater ska ha dödat en sårad motståndsman i Ghormac-regionen. Truppchefen sa också att soldaterna hade använt en afghan som mänsklig sköld i Maimana.

Samtidigt stormar det kring den bataljon som pekas ut. När en officer säger till sina soldater att skälet till att vara i Afghanistan är att döda. Då tolkar fotfolket detta som att vara i strid ”er bedre enn å knulle”…

Begravningen av en soldat som dog när en vägmina utlöstes har också lett till våldsamma diskussioner. Hans kamrater i bataljonen reste gemensamt till graven i Fredrikstad, ställde sig i ring runt graven, skålade och höjde rösterna i sitt stridsrop ”Till Valhall!”.  Under ceremonin var de iförda sina fältuniformer, märkta med bataljonens dödskallemärke och texten ”Jokke – We will never forget”. Märket kallas för ”Punisher”, Bestraffaren, och har sprayats på civila afghanska hus som en hälsning till ”talibanerna”.

Hyllningen till den döde kamraten, Claes Joakim ”Jokke” Olsson, avslutades med att tomhylsor ströddes över graven. Dödskallemärket sattes fast under gravstenens vita kors och man tände en ring av stearinljus.

Armén talesman, överstelöjtnant Terje Hanssen, har kommenterat det hela som ”ett uttryck för omsorg och empati”. ”Det är viktigt att man bearbetar sin sorg och hedrar en död kamrat”. Efter den häftiga debatt som varit försöker man däremot att få soldaterna att ta bort att dödskallemärken.

.

En stridsberedd norsk major…

.

Själv tror jag att han har rätt. Krig handlar om att döda. All ångest och andrealin måste ta vägen någonstans. En gång i tiden fick jag som värnpliktig kustjägare/röjdykare en liten inblick i även fredliga urladdningar. Vid landstigningsövningar med 200-båtar där soldaterna stormar in på land med granatkastare och automatkarbiner pumpade man upp sig genom att vråla ut svordomar och könsord. Vid ”Regementets dag” när man demonstrerade sina färdigheter inför familjer och vänner var befälets order obönhörlig: ”Inga jävla svordomar eller fittor” i dag. Jag har också sett en video där en amerikansk pilot på ett attackflygplan i Irak, ackompanjerad av dunkande Metallic, vrålar ut förnedrande könsord samtidigt som han skickar ut sina dödande projektiler mot människorna marken. Att de norska soldaterna ropar ”Till Valhall” i stället för ”I Jesu namn till himmelriket” är väl samtidigt bara en smaksak. Döden kräver ofta någon form av religion som tröst…

Den ”norska” debatten kan säkert bli ”svensk” den dag någon av våra soldater stupar.

Kan det finnas något bättre skäl för ett omedelbart beslut om att ta hem alla soldater nu!

Låt oss hedra Alfred Nobel, dynamitens fader, med att bara använda dynamiten till fredliga ändamål.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Telemarksbataljonen, fredpriset, Nobels fredpris, ISAF, NATO

I pressen: VG1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,Expr1,GP1,SVD5,DN5,AB1,Expr2,GP2,VG2,SDS1,DN6,Expr3,

VG3,AB2,SVD6,SVD7,DN6,VG4,VG5,SVD8,SVD8,DN7,AB3,VG6,SVD9,SVD10,DN8,GP3,GP4,SVD11,SVD12,GP5,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,

.

Det viktigaste skälet till att överste Gustav Fahl, chef för den nuvarande svenska styrkan i Afghanistan, väljer att nu berätta för Svenska Dagbladet om ”ett trettiotal eldstrider” är givetvis att vår krigsinsats ska diskuteras och prövas i riksdagen den 4:e november. Försvarsmakten och Tolgfors/Bildt tycker att det behövs lite ”skarp ammunition” i debatten.

.

En av våra apachehelikoptrar

.

Fahl berättar också öppenhjärtligt om att det blir allt vanligare med flygunderstöd:

”Minst tio gånger har den svensk-finska truppen varit så utsatt att den begärt in flygunderstöd från den Nato-ledda Isaf-styrkan. USA har ständigt attackplan i luften över Afghanistan som Isaf kallar in. Genom president Barack Obamas utökning av insatsen kan Sverige även få understöd av attackhelikoptrar som finns i närheten på flygbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif.”

Fahl far säkert inte med osanning. Men språkbruket i artikeln är förljuget eller åtminstone lika beslöjat som en afghansk kvinna. Den svensk-finska truppen har inte alls ”begärt in flygunderstöd från den NATO-ledda Isaf-styrkan”. Påståendet att ”USA har ständigt attackplan i luften över Afghanistan som Isaf-styrkan kallar in” är inte heller sant.

Den saga som svenska folket ska tro på är att vi svenskar, med ”vår fredsinsats”, påtar i en egen liten täppa däruppe i norra Afghanistan. En skyddad idyll. Vi gör det mesta för hand eller med enkla trädgårdsredskap. Längre söderut, på de vida fälten, där dundrar de stora slåttermaskinerna däremot fram i ett intensivt industrijordbruk…

Sanningen är den att den svensk-finska truppen är en del av NATO/Isaf. De amerikanska attackplan som ständigt är i luften är också en del av NATO/Isaf.

Överste Fahl behöver alltså inte begära flygunderstöd från NATO/Isaf. Han begär bara flygunderstöd från sitt högre befäl.

NATO/Isaf har gjort en rationell uppdelning av hur de egna stridsinsatserna ska fördelas. Soldaterna från Sverige, Finland, Norge och Tyskland fick hand om de regioner i norr där USA gjort upp med de lokala krigsherrarna (kanske de mest brutala i hela Afghanistan) och på så sätt skapat en för tillfället fredlig zon. Skälet var att våra soldater inte var vana vid strid och att hemmafronterna i våra länder inte var förberedda på våldsamma krigsinsatser. Våra politiker kunde lättare ”sälja” sitt stöd för ockupationen av Afghanistan genom att prata om skolor för flickor, brunnsgrävning och vägbyggen.

.

En av våra tyska vapenbröder på vakt

.

Men i sak deltar vi alla i samma krig. Med samma befäl. Vare sig det är vi ”fredliga” svenskar och tyskar i norr eller amerikaner och danskar i syd (danska soldater har fått offra sina liv för att Fog Rasmussen skulle få posten som NATO:s generalsekreterare ).

Sverige är därmed i krig också i Pakistan. USA:s militära räder in i pakistanska Waziristan sker i ISAF:s namn. Alltså inom ramen för den gemensamma krigsinsatsen.

En helt annan sak är att vare sig Fahl, Tolgfors eller Bildt någonsin rådfrågas om uppdragen för vare sig drönare eller dödspatruller.

Varför skulle president Obama bry sig om en fredlig flank i norr?

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO, Isaf, Mazar al Sharif, islam, terrorism

I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,SDS1,SVD2,SVD3,Expr1,AB1,SVD4,SVD5,SVD6,VG1,

Bloggare: Jinge,,RödaMalmö,JonasSjöstedt,Schlaug.

Tzipi Livni en ulv i fårakläder.

.

Internationella media brukar framställa Kadimas ledare Tzipi Livni som den resonabla motpolen till israeliska hökar som Avigdor Lieberman.

Det finns inte minsta fog för denna beskrivning av den förre utrikesministern Lipni. Det är inte för att hon säger sig vara för en tvåstatslösning som hon ska rangeras in i ett radikalt bås. ”Bibi” Netanyahu är också för en tvåstatslösning, säger han.

Tidningens Haaretz rubrik i går onsdag 6/10

Om någon tvekade om Lipnis politiska hållning bör hennes avspisning av FNs generalsekreterare Ban Ki-moon häromdagen räcka för att förstå på vilken kant damen hör hemma.

-Varje internationell inblandning i Israels militära operationer är oacceptabla, snäste Livni av generalsekreteraren med vid ett möte i New York 6 oktober. Livni anklagade FN för att lägga sig i Israels interna angelägenheter genom att starta en undersökning av angreppet på Ship to Gaza.

.

-Lägg dig inte i våra affärer.

Om FN inte får blanda sig i Israels ”militära operationer” då kan man fråga sig vad FN får göra och vad det ska vara till för nytta? Svaret är naturligtvis att Israel, som USAs skyddsling, inte anser sig lyda under internationella krigslagar och avtal. Lika lite som USA. Krigsdomstolen i Haag är nog bra bara den pysslar med brott i Afrika eller på Balkan, men fan ta den om den vågar lägga sin näsa i blöt i USAs krig eller Israels krigsbrott i Gaza och på Västbanken.

Det är Tzipi Livnis budskap till världen. –Följ ni era internationella lagar och avtal. Vi stoppar upp dem där de hör hemma.

För att dessutom visa sitt totala förakt för FNs stadgar krävde Lipni av Ban Ki-moon att han skulle förbjuda Irans diplomater att tala inför FN.

-Vi gör vad som behagar oss. Andra ska hålla käften i församlingen, är den israeliska järnladyns budskap till världen. Likt den amerikanska militären undersöker Israel sina egna brott.

.

Brott på internationellt vatten utreder Lipni själv.

-Israel undersöker självt vad som skedde med Ship to Gaza, det räcker gott, sa Lipni.

Vi bestämmer själva vad som är brott mot internationella lagar och avtal är det budskap som hon ger till omvärlden.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SSD1,DN3,SVD2,

Bloggare; Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Tzipi Livni, Krigsbrott, Ship to Gaza, USA

Två skilda världar.

.

Ibland går det att med bara klipp ur press och andra media blottlägga hela samhällets sätt att fungera och att avvisa det moderna skitpratet om det postmoderna klasslösa samhället. Vi sitter inte i samma båt. Vi står kanske på samma stege men den går inte att klättra på för de som befinner sig längst ner. Här under hittar du fyra klipp. Två klipp ur Svenska Dagbladet och två klipp ur Statistiska Centralbyråns databas.

Fyra klipp som visar att två världar står mot varandra och att det enda som binder dem samman är att den ena världen föder den andra.

.

Det här klippet från SvD visar hur verkligheten ser ut för den vanlige löntagaren i Sverige. Löneökningarna har aldrig varit så futtiga som nu. Samtidigt ser vi i klippet här under att svensk ekonomi ångar på för fullt, åtminstone i servicesektorn där just lönerna är lägst och arbetsförhållandena sämst.

.

Men det finns en annan värld inom vårt lands gränser. Den enes nöd den andres bröd är den lag som reglerar förhållandet mellan de två världarna. Klippet här under är från Statistiska Centralbyråns hemsida och visar hur mycket pengar ”svenskar” placerar i utlandet.

Jag sätter ”svenskar” inom parantes eftersom det inte handlar om vilka svenskar som helst, utan om de som tillhör den där världen som lever av andras arbete. För hur många vanliga familjer som lever av sitt arbete och inte av kapitalinkomster är det som ”placerar” sina pengar utomlands? Knappt några. Det är ett nöje som enbart det ”nya arbetarpartiets” donatörer kan roa sig med.

.

Mitt under brinnande krisår 2008 till 2009 kunde alltså de rika i samhället öka sina tillgångar i utländska aktier och värdepapper med 407 miljarder kronor. Inte så illa i kristider med historiskt låga löneökningar.

Till sist har vi ett klipp, också från SCB, som visar familjernas inkomstutveckling under perioden 1991-2008.

Det är mycekt siffror i tabellen men de viktigaste hittar du längst till höger. Där syns inkomstutvecklingen under perioden 1991-2008 för alla familjer, tiondel för tiondel. Vilket visar att för den sämst lottade tiondelen av familjerna ökade inkomsterna under perioden med ynka 3,5 procent. Tittar vi längst ned i samma kolumn finner vi att den rikaste tiondelen av de svenska hushållen ökat sina realinkomster med 65,6 procent under samma period.

Vi talar om två skilda världar som inte kan mötas. Den ena lever på den andra.

.

.

Media: GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,Dagens Arbete,

Bloggare: Jinge,Svensson,Ekonomikommentarer,Motvallsbloggen,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Inkomster, Svd, SCB, Aktier, Vinster, Löner, Rika, Fattiga

.

Hjulet snurrar när det rör sig…

.

Redan när de är två till tre år brukar barn roat upptäcka att hjul snurrar när de rör sig.

I går upptäckte SVT Rapport samma sak. ”En av USA:s främsta experter på al-Quaida” avslöjade att ”det förhöjda terrorhotet i Europa beror på det europeiska stödet för USA”.

.

Michael Scheuer under en föreläsning

.

Så sant som det är sagt. Svårare än så är det inte att förklara även stora världshändelser.

Det var detta självklara sammanhang som gömdes undan i Regeringsdeklarationens minst sagt diplomatiska skrivning om att Sverige är i krig:

”Vi fullföljer Sveriges tradition av stöd till och medverkan i internationella fredsbevarande operationer.  Vi kommer också fortsatt att söka bred parlamentarisk förankring för dessa. Vårt engagemang i Afghanistan och Kosovo är brett och långsiktigt.”

I sitt tal till den nyvalda riksdagen valde kungen att mer eller mindre kopiera det falska fikonspråket:

”Av tradition och övertygelse har Sverige också aktivt främjat fredsarbetet genom förebyggande insatser och genom att bidra till konfliktlösningar.”

Michael Scheuer arbetade under tjugotvå år inom USA:s säkerhetstjänst CIA. 1996-1999 var han chef för den enhet som jagade Bin Laden. Numer är han forskare i säkerhetsfrågor, bloggare, professor och uppmärksammad för boken ”Imperiets Hybris”. Hans viktigaste poäng är att hoten från det ”islamistiska upproret” orsakas av USA:s krig i Irak och Afghanistan. Den radikala islamismen är ett svar på angreppskrig. Inte tvärtom. Scheuer hävdar dessutom att USA:s relation till Israel underminerar det egna landets säkerhet. En synpunkt som borde vara trivial. Men den gjorde att han fick lämna en tjänst vid tankesmedjan Jamestown foundation…

.

.

”Det islamistiska upproret” är ett svar på USA:s och ISAF:s

offensiv i Afghanistan och Pakistan.

Kort och gott. I den mån terrorhoten har någon substans och inte bara är ingredienser till för de amerikanska kongressvalen härstammar dessa från USA:s  (ISAF:S) våldsamma militära offensiv (surge) i Afghanistan – och Pakistan.

Det bästa sättet att skydda sig från dessa hot blir då att avsluta dessa krig.

Det är därför Sverige omgående ska ta hem sina soldater från Afghanistan.

Det även små barn kan förstå borde vara begripligt också för oss vuxna!

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, terrorism, al-Quaida, Pakistan, ISAF, NATO, USA,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,GP3,SVD6,DN4,

Obamas demokrater är sig själva närmast.

.

Med handen på hjärtat lovade Barack Obama att Georg W. Bushs skattegåvor till de absolut rikaste i det amerikanska samhället skulle upphävas under hans första mandatperiod.

Nu står det klart att också det kan läggas på högen för brutna löften. Det handlar om den skattelag som Bush antog och som gav stora skattelättnader för familjer med inkomster över 250 000 dollar om året. Vi talar alltså om 2 procent av de amerikanska hushållen.

.

Snikna demokrater vill behålla sina skattesänkningar.

Kostnaden för Bushs skattelättnad går loss på 3 300 miljarder dollar om lagen permanentas. Om Obama får igenom sitt förslag att på nytta höja skatten för de som tjänar över 250 000 dollar sparar det 700 miljarder dollar för statskassan. Men se tji. Trots att demokraterna ännu har majoritet i Kongressens båda kamrar vågade demokraternas Nancy Pelosi inte ens ta upp frågan till debatt.

Varför? Jo, därför att så många av demokraternas representanter på Capitol Hill just hör till de 2 procent som kommer att känna av ett återinförande av de skatter som Bush sänkte. Jag tror faktiskt att orsaken är så pass krass. Ett betydligt antal demokrater skulle rösta emot Obamas förslag om att upphäva Georg W Bushs skattegåvor till de rika – just för att de själva sitter på mottagarsidan.

-I stället för att sänka skatterna för några få rika vill jag sänka skatterna för medelklassens familjer som såg sina inkomster minska med 5 procent under det senaste förlorade decenniet, sa Obama i sitt tal inför Kongressens sista sittning innan fyllnadsvalet om ett par veckor. Det var ord för döva öron.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Skatter, Georg W Bush, Rika, Kongressen

Är Sverigedemokraterna fascister?

.

Det påstår i alla fall Sam Carlshamre och Daniel Strand i Aftonbladet 30 september. Under rubriken ”De är fascister” säger författarna att man ska ”kalla dem vid deras rätta namn”. Författarna menar att protester under temat ”rasism”, inga rasister på våra gator” och andra paroller som pekar ut SD som rasistiskt inte är verkningsfullt därför att det inte går till botten med SDs verkliga karaktär.

.

**********

Åkesson lämnade kyrkan med tofsarna mellan benen. Jag som trodde han var kristen.

Ja, de påstår till och med att Jimmie Åkesson ”är ingen rasist i den bokstavliga bemärkelsen”. Vad nu det ska betyda?  Åkesson pekar ut en etnisk/religiös grupp som ”det största hotet mot Sverige” och likt andra högerextremister i Europa vill han förvisa dem från landet. Om det inte är rasism vad är det då?

”Sverigedemokraterna är fascister” slår författarna fast och anser problemet avklarat.  Sam Carlshamre presenterar sig som idéhistoriker. Men det är inte mycket till vare sig historia eller idé i författarnas inlägg.

Vad var det historiskt specifika med fascismen/nazismen? Både den italienska fascismen och den tyska nazismen hade som mål att fullständigt krossa arbetarrörelsen och dess partier. Klassen skulle totalt atomiseras och dess ledare fysiskt likvideras. Vilket också till sist skedde i både Italien och Tyskland. Det andra specifika med fascismen/nazismen var dess ”revolutionära” karaktär. Inte bara arbetarrörelsen skulle krossas. Den borgerliga parlamentariska demokratin ansågs inte värd ett ruttet lingon och skulle likt arbetarrörelsen krossas i grunden. Alla politiska partier upplöstes och även borgerliga politiska ledare mötte samma öde som arbetarrörelsens i den mån de inte lyckades färga sina skjortor svarta eller bruna i tid.

.

Barn militariserades i den italienska fascismens led.

Den som vill få en skrämmande inblick i fascismens/nazismens revolutionära karaktär, dess väsensskillnad från vanliga reaktionära borgerliga partier, rekommenderas boken ”En tysk mans historia” av Sebastian Haffner.

Men säger kanske Carlshamre och Strand – ”det där är ju gammal skåpmat. Nu talar vi om en modern fascism”. Det är den slutsats man kan dra av deras inlägg eftersom det i grunden banaliserar fascismen som politisk rörelse trots att de säger sig vilja gräva djupare än ”nattståndna analyser”. Resultatet blir ändå tunnare än vatten.

”För att beskriva Sverigedemokraternas sammelsurium av främlingsfientlighet, kulturkonservatism och allmänborgerlig politik bör man tala om fascism snarare än om rasism”, skriver de.

Med dessa tre kriterier på fascism serveras vi inte ens en nattstånden analys utan en så urvattnad beskrivning av vad fascism betyder i dagens värld att vi snabbt kan konstatera att   fascismen redan segrat runt om oss. Nicolas Sarkozy med sin ”främlingsfientlighet och allmänborgerliga politik” måste omedelbart klassas som fascist. Berlusconi också givetvis. Den nybildade regeringen i Nederländerna står i kö för att kvala in i den fascistiska klubben.

Carlshamre och Strand har inte förstått fascismens ”radikalism”. Det leder dem till att tala om Sverigedemokraternas ”fascistiska fantasi” om ”en återgång till folkhemmet, som för partiet är sinnebilden av det fridfulla och harmoniska svenska samhället”.

Efterkrigstidens ”folkhem” var inget ”homogent Sverige tömt på politiska konflikter”. Den politiska konflikten tog sig formen av ett stilleståndsavtal mellan samhällets huvudklasser som slöts i Saltsjöbaden. Det avtalet har arbetsköparna sedan länge brutit eftersom de inte längre fruktar arbetarrörelsens organisationer. Följderna ser vi i den nyliberala politiken som skapar allt djupare klyftor i samhället, ökad segregation, utslagning, främlingsfientlighet och en strukturell massarbetslöshet.

Carlshamre och Strand menar att det är i bygget av en antifascistisk rörelse, genom ”att damma av sina antifascistiska kläder”, som arbetarrörelsen och vänstern kan bli stark igen och därmed dra undan mattan under Åkessons fötter.

.

Skämtbloggen Dagens Svenskbladet fick Åkesson att medge att mannen inte luktar annorlunda.

Det är inte i diskussioner med Åkesson och hans underhuggare som SD kan besegras. Inte heller genom att bygga någon antifascistisk frontrörelse. Det är i stället dags att arbetarrörelsens alla delar tar strid för ett alternativ till den politik som satt finansens intressen i högsätet de senaste decennierna. En ekonomisk plan för att ge alla ett värdigt arbete, en ny omfattande satsning på en offentlig sektor som svarar mot verkliga behov och inte vinstkriterier och en omfattande upprustning av fattiga förorter är vad som krävs för att möta den ekonomiska krisen och nyliberalismens angrepp på alla sociala landvinningar som våra föräldrar kämpat sig till.

Då kan vi också sluta att oroa oss för någon sorts modern rumsren fascism. Jimmie Åkessons Sverigedemokrater kommer att dö ut av näringsbrist.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,AB3,SSD1,GP2,DN3,DN4,SVD4,SVD5,

Bloggare; Svensson,Alliansfritt Sverige,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sverigedemokrater, Åkesson, Rasism, Fascism, Riksdagen

Högerns nyttiga idioter.

.

Förra veckan samlades hundratals aktivister från hela Europa i Bryssel för att under en vecka demonstrera sitt stöd åt de papperslösa invandrare som fastnat i fästning Europas valv. Protesterna organiserades av No Border Camp, ett europeiskt nätverk mot stängda gränser och främlingsfientlighet.

.

.

Det organiserades flera demonstrationer Bryssels centrum som tilltalade åskådare på trottoarerna eftersom demonstranterna spelade musik, slog på trummor och uppförde gatuteater till stöd för alla strandsatta i Europa. TV var på plats flera gånger och reportage visades i olika kanaler.

Tyvärr passade ett trettiotal politiska idioter på att utnyttja tillfället till att organisera en helt vansinnig kommandoräd mot en polisstation i ett folkligt kvarter i Bryssels centrum. Vilken grupp eller grupper dessa ”revolutionens förtrupper” tillhör är inte ännu känt.

Men de lyckades helt vända medias intresse bort från demonstranternas stöd till de papperslösa. I stället hamnade en sönderslagen polisstation i centrum speciellt eftersom ett par poliser skadades. Det är visserligen sant att polisen vid flera tillfällen hindrade demonstrationen och att vissa kvarter stängdes av för demonstranterna som klagade över att deras demokratiska rättigheter trampades under polisens stövlar.

Men att ta det som ursäkt för att organisera en meningslös raid mot en polisstation långt ifrån demonstrationsvägen är dålig politik och framför allt kontraproduktivt. De papperslösas problem hamnar vid sidan av debatten som i stället koncentreras till ”demonstranternas våld”.

.

Stödet till de papperslösa är viktigt. Men inte handlingar som vänds emot dem.

.

Polisen tog fast fem personer av den grupp på ett trettiotal maskerade ”hjältar” som attackerade polisstationen med armeringsjärn och stenar. Nu riskerar de fem års fängelse eftersom deras handling inte var en spontan reaktion under en demonstration utan en i förväg planerad aktion mot ett mål som inte ens låg i närheten av den plats där demonstrationerna ägde rum.

Unga engagerade människor riskerar nu fem år i fängelse bara för att de inte kan inse att deras ”revolutionära handlingar” tjänar den borgerliga höger de tror sig bekämpa.

.

Media: GP1,DN1,AB1,AB2,DN2,SVD1,SVD2,

Bloggare:Röda Lund,Jinge,Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Anarkism, No Border Camp, Media, Polis,

.

Under Vänsterpartiets valvaka på Münchenbryggeriet kunde Internationalens Håkan Blomqvist ”för ett ögonblick” uppleva att stämningen inte motsvarade ”slutet på en epok utan kanske början på en ny”.

Lars Ohly lät också all ”suröl” flyga sin kos när han talade till gästerna på bryggeriet:

”Nu är vår främsta uppgift att bygga utomparlamentariska rörelser för välfärden och mot rasisterna. Tillsammans med våra rödgröna vänner ska vi bygga oppositionen.”

.

.

Långt innan surölet. Bryggeriet 1903.

.

Samtidigt vet vi att ett ögonblick drar förbi tämligen fort. Redan samma kväll rapporterade Flamman om att upprymdheten flytt och att det var gravkammare över det hela.

Både gott öl och politik är färskvaror och det kommer oftast surt efteråt.

Grundproblemet med Vänsterpartiets valrörelse och politiska strategi i stort finns i Ohlys två meningar ovan. Går det att bygga utomparlamentariska rörelser tillsammans med socialdemokratins och Miljöpartiets politiska ledningar?

Går det att förena eld och vatten?

Självklart inte. Häller man vatten över – om så den bästa glödbädd. Då fräser det till. Slocknar och blir svart.

Samma kväll träffade Blomqvist Flammans chefredaktör Aron Etzler:

”Jag kan inte minnas ett värre valresultat, det är väldigt allvarligt! Alla med hjärta och hjärna till vänster måste inse detta. Vi har inte längre råd med att tänka att den verkliga kampen pågår någon annanstans och att frågan om regeringsmakten inte har betydelse.”

Hans kommentar kan tolkas hur som helst. Men den smakar lite av en spark åt utomparlamentariskt arbete – i hela floran av möjligheter.

Måste det finnas en motsättning?

Självklart inte!

Men det finns en klar motsättning mellan att underordna, sparka ner, alla försök till att i dagens strävanden hitta morgondagens  möjligheter. En motsättning där man tvingas att trycka ner eller strunta i dessa för att de ska underordnas ett regeringsalternativ helt fjättrat vid marknadsdiktatur och kapitalism.

Hur bygger man upp en facklig aktivitet bland de många medlemmarna – samtidigt som både Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin vill ha strypkoppel? Hur samsas man med miljöpartister som kapat LAS vid fötterna?

Kan man kräva ”Arbete och bostad åt alla” – som det bästa sättet att bekämpa rasismen  och sverigedemokraterna – tillsammans med partiledningar som mest vill diskutera räntor på bostadslån och fastighetsskatter?

Vill man ha en likvärdig, demokratisk skola för alla. Kan man då gå i armkrok och dansa samba med politiker som inte bara älskar klassamhällets friskolor utan också självklart vill att dessa ska generera vinst?

Vill man göra en gigantisk omställning av hela vårt energisystem och ta fram ett sätt på hur vi på ett klokt sätt hanterar vår konsumtion. Kan man då underordna miljörörelsen i stort ett politiskt projekt där det är ”marknaden” som i sista hand ska prioritera och göra våra val?

Kan man bygga en stark rörelse mot Sveriges krigsinsats i Afghanistan och samtidigt säga att trupperna ska tas hem efter en avstämning med USA?

Ja, frågorna är många. ”Surölet” har sedan decennier tvättats bort från Münchebryggeriet. Valvakans bägare har diskats. Men i Vänsterpartiet är det surt. Surt värre.

Många vill ha en omprövning. Många vill diskutera. Många vill ha en självklar extrakongress. Var det egentligen klokt att underordna sig socialdemokratin och det liberala Miljöpartiet i valrörelsen? Vart tog drömmen om socialismen vägen? Hur går vi vidare?

Med svidande sår i stjärten. Med fem förlustval i rad. Då låter kraven minst sagt rimliga.

.

Från Svenska Dagbladet i går

.

Men i helgen slog partistyrelsen igen dörren med en smäll. Det bidde en ”Framtidskommission”. Ingen extrakongress. Enligt Jonas Sjöstedt (som själv tillsammans med Jens Holm krävt extrakongress) finns det också ”förslag om en mer vetenskaplig undersökning om hur progressiva väljare som inte röstar på partiet ser på oss. Det tror jag blir viktigt och nyttigt.”

Tja. Kanske det. Alltid skapar det några nya jobb.

Men vore det inte bättre med en undersökning av vad medlemmarna tycker?

Det brukar sägas att man kan ”segra ihjäl sig”.

Uppenbart kan man också ”förlora ihjäl sig”. Fem val i rad…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Münchenbryggeriet, suröl

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,Expr1,GP1,GP2,AB1,

Bloggare:Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,