Pensionen en fråga för ungdomen.

.

Så var det dags igen. De franska protesterna mot Sarkozys pensionsreform vill inte ge med sig. I lördags var det på nytt ett massivt uppbåd i närmare 250 demonstrationer över hela landet och som än en gång samlade närmare tre miljoner deltagare.

Ändå säger regeringen att den beslutsamt står fast vid sin reform trots att i stort sett hela folket säger nej. Endast en liten minoritet stöder regeringens politik.

.

I lördagens demonstration samlades unga och äldre till en gemensam protest.

.

För att stärka regeringens position försökte inrikesministeriet att spela på att demonstrationerna ”tappar luft”. Trots de fackliga organisationernas förnekande var det uppenbarligen något färre deltagare 2 oktober än 23 september. Men vad innebär det? Håller luften på att gå ur mobiliseringen? En ytlig första titt kan  ge det intrycket.  Men det är antagligen en felaktig slutsats av flera anledningar, minst tre.

-Stödet för protesterna stiger stadigt i opinionsundersökningarna. Inför strejkerna och demonstrationerna den 7 september sa 61 procent att de stödde eller kände sympati för protesterna. Inför mobiliseringen den 23 september hade den siffran ökat till 68 procent. Inför den senaste mobiliseringen hade stödet och sympatierna stigit till hela 72 procent av de tillfrågade. De positiva fördelade sig på 51 procent som helt stöder rörelsen och 21 procent som känner sympati. Bara 12 procent sa sig vara fientligt inställda till protesterna. Det säger en del om regeringens isolering.

.

Bara glada miner. De sura får Sarkozy stå för.

.

-I lördagens demonstration breddades deltagandet. Ett stort antal studenter och skolelever anslöt sig till demonstrationen efter att en enad front av elevorganisationer och politiska ungdomsorganisationer manat till mobilisering. Organisationernas koalition kallar sig ”Pensionen – en fråga för de unga”.

Det var också fler arbetare från de privata småföretagen med i demonstrationen eftersom det hade svårt att delta i strejkerna som fackförbunden organiserade den 7 och 23 september. Dessutom var det lite av familjefest över demonstrationen eftersom den gick av stapeln på en lördag.

-Till sist är det också viktigt att antalet platser där det demonstreras har stigit från 222 den 23 september till 240 platser i lördags. Detta trots att vädret på Atlantkusten var extremt dåligt.

.

Pensionen en fråga för de unga.

.

Så vad väntar nu? Redan tisdag 12 oktober organiserar den fackliga fronten en ny strejk/demonstration över hela landet. Innan dess ska reformen upp till behandling i Senaten sedan den redan antagits av Nationalförsamlingen.

Men situationen reser också mer komplicerade frågor för regeringen och de fackliga organisationerna. Likaså för de politiska organisationerna.

Regeringen visar en hård fasad men den spelar i själva verket ett högt spel. Den vet hur opinionssiffrorna ser ut. Vore det presidentval i dag förlorar Sarkozy stort oavsett vem Socialistpartiet ställer upp med. Det är inte första gången ”fast beslutna” franska regeringar tvingats till total reträtt i vitala frågor. Dessutom visar Sarkozys team inte längre upp en tuff enad fasad. Sprickorna går ända upp i fasadens tak. Sarkozys hittills trogne premiärminister François Fillon har offentligt låtit förstå att han inte går i Sarkozys ledband och flera tunga ledare i regeringspartiet UMP har uttryckt klart missnöje med den sprättige presidentens vulgaritet och presidentstyre in i minsta detalj.

.

Alla tillsammans för en pension vid 60 år.

.

Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?

Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.

-Rörelsen börjar bli komplicerad. Vi måste på något sätt handskas med ett avslut, säger en anonym facklig ledare till tidningen Libération. Precis. Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.

.

Motständet närmar sig ett avgörande. Ska regeringen tvingas till reträtt krävs det nya grepp i kampen.

.

Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.

.

Mina politiska fränder i NPA stöder helt kravet på pension vid 60 år.

.

I videoklippet härunder förklarar NPAs Olivier Besancenot att mobiliseringen måste fortsätta till seger, att det tvärtemot vad Sarkozy säger, finns pengar att hämta hos de rika för att finansiera en korrekt pension för alla. När det behövdes hundratals miljarder för att rädda bankerna då fanns det pengar men när det gäller pensionerna säger han att statskassan är tom. Besancenot säger också att de stora börsbolagen gör större vinster än någonsin så det finns pengar bara man ser sig omkring.

.

Paris, 02/10/10, Manif pour la défense de nos retraites
envoyé par E_varlin. – L’info internationale vidéo.

.

Media: GP1,Dn1,DN2,SVD1,

Bloggare: Björnbrum,Svensson,Röda Rummet,Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, NPA, Besancenot, Pensioner

.

.

I dag skriver Olle Svenning en rivig ledare i Aftonbladet. Väl värd ett långt citat:

”Det behövs bara ett uns av politisk fantasi och social empati för att se konfliktlinjerna. Den ekonomiskt och politiskt dominerande eliten har definierat finansmarknaden och storbankerna som ”systemviktiga”. De måste till varje pris räddas, också till priset av gigantiska statliga ekonomiska underskott. Kostnaderna vältras över på löntagare och socialt marginaliserade. Socialförsäkringar vacklar eller faller omkull.

Politiken utsätts för restriktioner. EU-kommissionen, befriad från demokratisk legitimitet, kräver att straff utkrävs för länder med bristande budgetdisciplin. Ett effektivt vapen för ytterligare social nedrustning. Paul Krugman skriver med elegant ironi: ”Budgetunderskotten har hindrat oss från att ramla ner i avgrunden.”

Jag lyssnar på EU-kommissionens ordförande. Han använder slitna metaforer: löntagare, arbetslösa och arbetande fattiga måste inse att det inte finns någon gratis lunch, säger han.

Nåja, soppköken serverar igen.

Jag tänker på parollen från gamla EU-kampanjer: Skapa ett löntagarnas Europa.

I dag administrerar såväl höger- som vänsterregeringar nedmonteringen av välfärdssystemen och fackliga rättigheter. ”Den enda tankens politik”, den asociala marknadsekonomin, härskar.”

Med bara en uns av samma fantasi kan man fundera över hur valrörelsen skulle sett ut om Svenning varit talskrivare åt Mona Sahlin. Hon som i socialdemokratins namn tävlar med Anders Borg om att EU måste smiska, eller piska, de regeringar som bryter mot unionens heliga budgetdisciplin…

Det är när Svenning kommer fram till en värdering av det förra seklet som hans text kollapsar:

”Blixtsnabbt, efter ett antal miserabla europeiska val, undertecknar enklare tänkare socialdemokratins dödsattest. Det är de senaste decenniernas socialdemokratiska politik som ligger i dödsryckningar, inte själva den bärande ideologin. Socialdemokratin bäddade in kapitalismen tämligen väl fram till det eländiga 1980-talet. Uppbäddning pågår och sociala restriktioner är på väg att falla, de stora konflikterna förbereds.

En het höst och vinterns missnöje väntar. Full fart mot 1848 eller 1968.”

Bäddat in? Tämligen väl?  Med två världskrig? Varför hoppa över 1914 och 1939?

Granskar man historien inser man också att det i dag är mindre utrymme än någonsin för en blomstrande nationell kapitalism. Där vi kan bädda in oss i ett orört hörn. Det räcker med ”hot” om en skattehöjning på 49 öre för att hela havet ska storma. Skulle vi lyckas med en bra avtalsrörelse – då flyttas kapital och jobb.

I dag mer än någonsin krävs en samordning och ett gemensamt program för arbetarrörelsen i Europa. Därför var det mer än uselt att LO/Unionen var helt frånvarande från den stora europeiska fackliga manifestationen i förra veckan. Se Bennys bildreportage här:

Europas arbetare demonstrerar.

Men med detta i minne vore det naturligtvis ett riktigt språng framåt om Svennings ledare kunde vara med i eftervalsdebatten. Socialdemokratins och vänsterpartiets skygglappar för vad som händer i Europa hindrar inte minst den genomlysning av sverigedemokraternas nationella inskränkthet som krävs.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Olle Svenning, Mona Sahlin, Arbetarepartiet socialdemokraterna, Bryssel

I pressen: AB1,SVD1,DN1,Expr1,GP1,SVD2,DN2,SVD3,GP2,

Bloggare: Svensson,Jinge,Teckentydaren,JonasSjöstedt,

Stora skillnader i Europa.

.

På den här kartan får du en snabb samlad bild av hur sysselsättningsgraden varierar mellan olika länder och mellan de två åldersgrupperna 25-54 och 55-64. Det första man kan konstatera är att i de länder där sysselsättningen i åldersgruppen 25-64 är hög är den också hög i den äldre gruppen 55-64 år. Det går emot den förutfattade idén att de äldre hindrar de yngres inträde på arbetsmarknaden.

.

Alliansens bud till de äldre är inget alternativ.

.

Som andra iaktagelse ser vi att det är i norra Europa som sysselsättningsgraden är högst i båda åldersgrupperna. Men också att skillnaden mellan nord och syd är större för den  äldre gruppen 55-64  än för gruppen 25-54. Den troliga orsaken till det är att de äldre delvis tvingats bort från arbetsmarknaden och in i sjukpension och förtidspension. Dels för att antalet svartjobbande äldre arbetare som lämnat arbetsmarknaden är högre i södra Europa.

Med Sverige i absoluta toppen för sysselsättningen i båda åldersgrupperna framstår Alliansens tjat om ”arbetslinjen” för vad den är – ett angrepp mot det lilla som ännu finns kvar av trygghet i anställningen och skyddet vid arbetslöshet och sjukdom.

Ser vi till den låga sysselsättning som råder i gruppen 55-64 i de flesta länder kan man ifrågasätta att det skulle vara möjligt att öka den ytterligare i Sverige med sina 70 procent. Det kan nog bara göras genom att likt Alliansen ge sig på de utslitna och sjuka.

.

Förklaring:  Den blå figuren = åldersgrupp 25-54,  Den grå figuren = åldersgrupp 55-64.

Sysselsättningsgraden i procent syns under varje figur

Källa: Alternatives Economiques n° 295 oktober 2010.

.

Media; DN1,GP1,GP2,

DN2, SVD1,AB1,SSD1,DN3,

Bloggare: Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Motvallsbloggen,Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Europa, EU, Arbetslöshet, Sysselsättning

Stora feta humlor.

.

Inte sedan det första årtiondet av 1900-talet har skillnaden mellan rika och fattiga varit så skriande. Under och mellan de två världskrigen och under efterkrigsperioden syntes de rika till mindre. Det var inte så rekommendabelt att vältra sig i alltför vräkig lyx.

.

Den viktorianska aristokratin tråkade ut sig till döds.

.

Det är slut med det. Nyliberal politik gav finansen fria händer och den lät sig inte trugas. I trettio år har kapitalets frihet att likt en fet humla flyga från en källa med nektar till nästa varit total. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Vi har sett en ny aristokrati födas. I förra seklets början var den europeiska aristokratin van vid att flytta runt i Europa mellan sina residens och slott. Ett par månader i Paris följdes av några veckor i Marienbad och Karlsbad och så vidare via lyxjakter och specialbyggda tågkupéer.

Jetsetet av finansgurus, oljemagnater, globala sportstjärnor, stenrika artister och filmidoler är den nya aristokratin. Likt gräshoppor svärmar de över planeten. Lyxlägenheter, vräkiga villor och moderna lyxjakter väntar dem i världsstäder och vår tids ”kurorter”.

Det räcker med att titta i den press som specialiserat sig på att följa jetsetet i hälarna för att inse hur den nya aristokratin lever. Ett mer handfast sätt att se hur miljardärerna i dollar lever är att titta på bostadsmarknaderna i de stora huvudstäderna. I Paris, London, New York och andra finanscentra räcker det inte längre med att vara mycket rik för att äga en lägenhet i de mest fashionabla kvarteren. Man måste vara extremt rik.

.

Bakom fasaderna på Champs-Elyssées gömmer sig ofta obebodda gemak.

.

Ta Paris som exempel. Den som inte kan få loss 10 miljoner kronor göre sig icke besvär. För det är vad en liten lägenhet i de chicka kvarteren kring Champs-Elyssées kostar. På avenyn själv är det ingen idé att dyka upp som spekulant om ens bankkonto inte rymmer många euromiljoner. Enligt en mäklarfirma ägs där 26 procent av alla lägenheter av krösusar från oljeshejkdömena och andra galjonsfigurer i jetsetet. Under större delen av året står de tomma.

Haussen på bostadsmarknaden får effekter rakt genom hela samhället. Enligt en rapport i fjol hade en tredjedel av Paris bostadslösa ett fast jobb men med så dålig lön att de måste välja mellan att äta och ett tak över huvudet. Enligt notariernas förening är det bara 1,1 procent av alla sålda lägenheter i Paris som köps av vanliga yrkesarbetare och 7,7 procent av tjänstemän. Ser man till de genomsnittliga priserna i Paris förstår man omedelbart hur omöjligt det är för en familj med ”normala” inkomster att äga eget. Just nu ligger priserna i Paris på ett snitt av 7 000 euro per kvadratmeter med ett snitt på 10 000 euro i de mer snobbiga kvarteren. En familjelägenhet på hundra kvadrat kostar alltså runt 10 miljoner kronor.

.

Den här lägenheten med sju sovrum kostar 95 miljoner kronor. Queensberry Place i SW Kensington är adressen.

.

Nyfiken som jag är kollade jag in mäklarfirmors erbjudanden i New York och London. Som väntat bleknar utbudet i Paris jämfört med de lika tomma takvåningarna på 5th Avenue. Vill du köpa dig ett krypin i de kvarteren kostar det 25-30 000 dollar per kvadratmeter. Det innebär att det är knappt en procent av amerikanska hushåll som kan unna sig ett tak över huvudet kring Central Park.

I London ser det likadant ut. En titt på mäklarfirmors utbud visar att i Londons lite finare kvarter, inte de lyxigaste, ligger kvadratmeterpriset kring 150 000 kronor. För oljemagnater och andra miljardärer i jetsetet finns det lyxhus på Edwardes Square och Earls Terrace  i Kensington för 100 miljoner kronor.

.

Vackert belägen etta för Paris mindre bemedlade.

.

I Paris finns det cirka 20 000 tomma lägenheter. Det finns mer än 100 000 hemlösa i Frankrike varav över hälften ”bor” i Paris. I London var det 55 000 som 2006 saknade bostad uppger hjälporganisationer. Efter krisåren 2007-2009 finns ingen uppdatering men vi vågar gissa i vilken riktning det gått.

Så här går det att fortsätta i många spalter till. Samhället exploderar i båda ändarna. De riktigt rika blir stenrika och bildar en ny uppnäst aristokrati. De fattigaste i samhället kommer allt närmare randen till avgrunden där de inte längre har råd med mat och logi.

.

Gaskungen Abramovich bor inte här. Yachten är bara en nödvändig del i hans image.

Ett litet tips. Expropriera alla tomma lägenheter som jetsetet äger men nästan aldrig bor i. Det skulle ge husrum åt tiotusentals bostadslösa. Varför inte? Det ”omöjliga” är till för att överkomma.

.

Media;DN1,DN2,SVD1,

Bloggare: JInge,Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jetset, Aristokrati, Bostäder

Strejker stort problem för Beijing.

.

Det här videoklippet finns på Al Jazeeras hemsida. Det visar kort men kärnfullt hur kinesiska arbetare i  allt  större omfattning kräver en rättvis behandling och en värdig inkomst, mitt i all lyx som de nyrika vältrar sig i.

.

Media: DN1,AB1,DN2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Beijing, Strejker,

Finanstrollet Glufs-glufs slukar allt.

.

Det var bara några år sedan som finansvärlden vurmade för de Nordatlantiska ”mirakelekonomierna” Irland och Island. Hur det gick med det isländska miraklet vet vi redan. Den isländska befolkningen vet nu bättre än de flesta vad som händer när  glamorösa bankdirektörer får fria händer. Kort och gott – bankrutt och sparade pengar som går upp i rök medan skulderna dubbleras.

.

Sätt finanstrollen på svältkur.

.

Det irländska miraklet uppehöll skenet ett par år längre. Det fanns lite mer substans i det än det tomma luftslott som islänningarna bjöds in till. Men nu är det slut på Sturm und Drang också på Irland. Festen är över och nu ska den irländska befolkningen betala måltiden som finanstrollet Glufs-glufs satt i sig.

Den helt dominerande banken Anglo Irish Bank ligger med huvudet i giljotinen. Bankledningens vidlyftiga spekulerande på den internationella finansmarknaden gick snett, vinsterna omvandlades till ett svart hål av skulder och nu måste den irländska staten gripa in för att hindra en finansiell härdsmälta på den evigt gröna ön.

Än en gång bekräftas att ”blir det vinst är det aktieägarnas, blir det förlust är det befolkningens”. Så här sa landets finansminister Brian Lenihan i en intervju i gårdagens Financial Times för att förklara att regeringen ”saknar val”.

.

Anglo Irish Bank blommar inte längre.

.

-Om Anglo faller dras vår statsskuld med. Situationen är av vikt för hela finanssystemet inte på grund av bankens egenvärde, utan på grund av Anglos storlek i förhållande till nationens nationalräkenskaper. Inget land kan låta en sådan finansinstitution falla.

Om nu Anglo är så stor att statens finanser står och faller med bankens hälsa varför då inte helt sonika ta över banken i offentlig ägo? Då blir det inte bara förlusterna som hamnar på det offentligas lott.

Det kommer att kosta Irlands skattebetalare 35 miljarder euro att rädda banken. Men hur går det för de som lånat pengar till banken? Det vill säga de som köpt bankens obligationer med pengar som de kanske redan fått i utdelning på aktieinnehav i Anglo eller i form av skattesänkningar. För vi pratar naturligtvis om de rika, inte vanliga arbetande människor.

.

En förare av en cementblandare protesterade på sitt vis och försökte ramma grindarna till det irländska parlamentet.

.

-Oppositionspolitiker kräver att regeringen ska tvinga ägare av bankens obligationer att bära en del av bördan. Mister Lenihan upprepade att den irländska staten till fullo kommer att gottgöra ägare av bankens primärobligationer, rapporterar FT.

Än en gång har finanstrollet Glufs-glufs satt i sig allt som kom i dess väg – trerätters måltid, porslinet, besticken, bordsdukarna och ljusstakarna. Bot mot den svåra matsmältningen står det irländska folket för.

.

Media; SVD1,SVD2,DN1,GP1,AB1,DI1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Svensson,Teckentydaren,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, Anglo Irish Bank, Troll, Finans, Spekulation,

Massivt nej till alla nedskärningar.

Det var över 100 000 som deltog i de Europeiska fackföreningarnas demonstration här i Bryssel i dag. Som vanligt när det demonstreras i Bryssel var stämningen på topp. Bara enstaka hundar klagade över alla smällare som gick av. I stället för att skriva och berätta publicerar jag i stället en rad bilder som jag nyss tog. Det ger kanske mer än bara ord.

.

Samling till demonstrationen var framför Södra stationen. Där finns det ledigt plats för 100 000.

.

Nej till åtstramning sa den här damen med bildspråk.

.

Engelska tunnelbanearbetare hade en vacker banderoll.

.

Europafacket, ETUC, kräver jobb och tillväxt.

.

De fackliga kämparna från Grekland hälsades med uppmuntrande tillrop under hela marschvägen.

.

Slovakiska arbetare.

.

Flera tusen tyska arbetare samlades i Bryssel.

.

-Schoon Genoeg. Nu räcker det, tyckte holländska arbetare.

.

Brittisk vårdpersonal sa nej till EUs åtstramningspolitik.

.

Brittiska brandmän var inte heller nöjda med EUs politik.

.

En liten grupp fackligt aktiva från Bulgarien.

.

Spanska arbetare påminde om generalstrejken i Spanien som pågick samtidigt.

.

Franska CGT deltog med tusentals medlemmar.

.

Italienska centralorganisationen CGIL och dess metallförbund FIOM gick i enad front.

.

-Full pension vid 60 år är möjligt. Beskatta kapitalinkomsterna. Det tycker franska CGT.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Europeiska Fackförbundet, ETUC, CGT, CFDT, FIOM, CGIL, Grekland, Bulgarien, Rumänien, Belgien,

-Ett annat Europa är möjligt.

.

I går anlände ett tiotal  spanska demonstranter till Bryssel. Inte med flyg och inte med bil eller tåg. Utan till fots. Från Zaragoza till Bryssel. De startade sin protestmarsch den 14 augusti och via Frankrike anlände de till södra Belgien i söndags och till Bryssel i går. I dag deltar de i den jättedemonstration som Europas fackförbund organiserar i protest mot de svidande sparpaket som makthavarna vill tvinga på kontinentens befolkningar.

.

Här visar de glada fotgängarna upp sig framför Notre Dame i Paris.

.

-Vi marscherar mot marknadens diktatur och regeringarna i dess tjänst. Mot den pessimism den ingjuter i oss och mot kapitalismens förödelse. En annorlunda ekonomi är möjlig, baserad på en omfördelning av rikedomarna, på arbete åt alla, rätten till god vård, till utbildning och bostad utan att invandrarna ska betala krisen.

Så börjar det upprop som de outtröttligt spritt utefter den 1 700 kilometer långa marschvägen.

.

Tre av deltagarna i marschen till Bryssel. Foto: B. Åsman

.

Deltagarna i marshen tillhör fackliga och radikala organisationer i Spanien. Det är medlemmar från facken CGT, CCOO och CNT samt från vänsterpartierna Izquierda Anticapitalista och Izquierda Unida.

-Vi marscherar mot exploateringen av de arbetande, mot nedrustningen och privatiseringen av den offentliga sektorn i Europa. Vi går till Europaparlamentet för att göra våra krav hörda – vi vill bygga ett arbetarnas och medborgarnas Europa.

.

.

Två trötta men nöjda deltagare.  Foto: B. Åsman

I går kväll hade jag privilegiet att få lyssna till deras berättelser om marschen på ett möte som Vänsterfronten här i Bryssel organiserade. Trots de många milen i benen var de pigga på att sprida sin optimism och entusiasm. Det bådar gott för dagens demonstration som troligen kommer att samla närmare 100 000 deltagare och för dagens generalstrejk i marschdeltagarnas hemland Spanien.

Av alla Europas fackförbund är det bara LO som lyser med sin totala frånvaro. Wanja Lundby-Wedin är ordförande i Europeiska fackförbundens federation men anser tydligen att demonstrationen i Bryssel inte berör LOs medlemmar.

.

Media; SVD1,DN1,GP1,AB1,SSD1,

Bloggare: Sveriges bloggvärld verkar inte vaken.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Bryssel, Europafacket, CGT, CCOO, CNT, LO,

Samtalet är en fars.

.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta över det penibla skådespel som kallas fredssamtal mellan Israel och den Palestinska Myndigheten. I sextio år har den palestinska befolkningen väntat på rättvisa, väntat på att befrias ur de flyktingläger som redan sett flera generationer födas, väntat på att befrias från den israeliska ockupationsmaktens förtryck, exploatering och stöld av palestinsk mark.

.

Kulle efter kulle tas över av de israeliska kolonisatörerna.

.

Det är en situation som helt passar  den majoritet som i dag styr det israeliska parlamentet Knesset. Den har inga planer på att låta förhandlingarna med den Palestinska Myndigheten leda till ett avtal om en tvåstatslösning. Den vill skapa en enstatslösning utan arabisk befolkning. Det är en majoritet som Netanyahu inte kan gå emot utan att hans regeringskoalition faller och han själv avsätts som premiärminister. De religiösa och sekulära extremisterna i Knesset vet att de håller regeringen i nosring. Det är bara att vrida om en aning för att Netanyahus regering ska gå i rätt riktning – mot en allt djupare kolonisering av Västbanken.

.

Det är mer än sextio år sedan palestinierna fördrevs från sina byar i Israel.

.

-EUs hållning är helt klar: bosättningarna är olagliga enligt internationell lag, de är ett hinder för fred och hotar att omöjliggöra en tvåstatslösning,  sa Lady Ashtons talesperson Maja Kocijancic efter att Netanyahu låtit förstå att byggstoppet inte längre gäller.

EUs ”utrikesminister” Ashton var inte ensam om att omedelbart fördöma den israeliska regeringens beslut.  Sarkozy, specialisten på minoriteters rättigheter, sa efter ett möte med Abbas  att ”byggandet måste stoppas”. Hans krigshöghet Blair sa samma sak. Till sist sa Obamas utsände George Mitchell att ”USA  är besviket” men att nu gällde det att undvika att förhandlingarna upphör.

.

Sionisterna har inga planer på att sluta stjäla palestinsk mark.

.

Där ligger nu bollen. Efter byggstarten sitter Abbas fast i en omöjlig situation. Han har i månader sagt att han omedelbart avbryter samtalen om byggstoppet upphör. Nu byggs det för fullt och USA lägger hela sin tyngd på Abbas, vem annars, för att samtalen ändå ska fortsätta. Abbas vacklade redan innan byggstoppets formella slut den 26 september. Nu säger han att den Palestinska Myndigheten kommer att ta ett definitivt beslut den 4 oktober efter konsultationer med vissa arabstater. Jag vågar mig på en gissning att samtalen kommer att fortsätta därför att Abbas saknar en alternativ linje. Han och den Palestinska myndigheten blir alltmer en förvaltare av den israeliska ockupationen, dess polis är ett verktyg för att allt hårdare slå ned all opposition mot Abbas politik. Det är ingen tillfällighet att den repressiva apparaten på Västbanken byggts upp under ledning av en amerikansk general.

Jag tror att situationen kan sammanfattas med en bild .

Netanyahu till bosättarna:  -Bygg hur mycket ni vill. Men sluta för Guds skull upp att vifta med blåvita flaggor.

Abbas till den palestinska befolkningen:  -Titta de har slutat vifta med sionistiska flaggor. Vi fortsätter samtalen.

.

Media; GP1,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SSD1,DN5,DN6,SVD3,GP2,GP3,SVD4,

Bloggare:Jinge,Alliansfritt Sverige,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Abbas, Netanyahu, Bosättningar, Kolonier