En rabiat rabbi.

.

Shaspartiet är en del av Netanyahus israeliska koalitionsregering. Shas är extremt ortodoxt och dess religiösa ledare helt galna. Åtminstone är det intrycket som rörelsens främsta religiösa ledare, rabbin Ovadia Yosef, ger. I en predikan under helgen bad han att Gud skulle utrota alla palestinier.

-Abbas och alla dessa onda människor borde förgå. Gud borde drabba dem med en farsot, dem och alla palestinier, sa Yosef till sina anhängare. Israels arméradio återgav hans tal.

.

Ovadia Yosef, de ortodoxas härförare.

Rabbins hatiska utfall är inte hans första uppmaning till folkmord på palestinierna. Redan 2001 sa han: ”Det är förbjudet att visa dem barmhärtighet. Vi måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är onda och värda fördömelse” gapade knäppgöken.

Vad ska man säga? Benjamin Netanyahu fann det nödvändigt att ta avstånd från Yosefs svada. Det är inte så märkligt så här dagarna innan samtalen mellan Obama, Abbas och han själv startar i Washington. Det märkliga är att han tvingas avskilja sig från en helgalen rabbi. Ett ryck på axlarna borde räcka som reaktion på dylik galenskap. Men då kan man inte tillhöra samma regeringskoalition.

En palestinsk israelit som vågat yttra något liknande hade redan dömts och fängslats och Netanyahu hade själv slängt bort nyckeln.

.

Media:

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Shaspartiet, Netanyahu, Palestina, Folkmord,

.

Den överenskommelse som  träffats finns nu på papper och läser man noga stämmer den bra med min sammanfattning nedan. Vad som tillkommit är att man valt att precisera en skillnad i förhållande till den borgerliga alliansen, som sagt att man kan tänka sig att förstärka den svenska truppinsatsen. De rödgröna ger däremot ett vallöfte om att fortsätta kriget som förut. Vänsterpartiet som tidigare har röstat emot den nuvarande truppinsatsen i riksdagen har nu  accepterat denna. Partiet har helt enkelt lovat att man i regeringsställning är berett att ta ansvar för att Sverige ska fortsätta att  strida under NATO:s flagg. Löftet om att trupperna ska vara hemma först efter tre års fortsatt dödande, 2013, är diffust och man har valt att gardera sig med följande skrivning: ”Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet”…

.

Inom de ramar som de rödgröna själva valt att spika ihop klarade Mona Sahlin ”Utfrågningen” i SVT hyfsat. Riktigt bra. Väljer man att i stort knappt ens röra vid det rika Sverige. Väljer man att skruva ner förväntningarna på ”Världens bästa välfärd”, som (v) trumpetar om, för att i stället ta ansvar för statsapparatens hårda kärna.  Inte minst dess militär.

Då kan man inte anklagas för att en rödgrön regering inte omedelbart vill ta hem de svenska trupperna från Afghanistan.Väljer man att helt avstå från att öka beskattningen av de besuttnas kapitalinkomster – då måste man naturligtvis ha skattehöjningar för breda lager som sitt ledmotiv i valrörelsen.

.

.

För min del är den största skillnaden mellan de två regeringsalternativ som står till buds deras syn på A-kassan. Om än med helt otillräckliga nivåer och med snabba trappsteg utför är de rödgrönas alternativ här ett helt annat. Mona Sahlin använder humanistiska argument för att försvara sitt och de rödgrönas förslag. ”Man måste ha en dräglig levnadsnivå”. Detta är naturligtvis inte i sig fel och är för den enskilde arbetaren naturligtvis den kanske mest ömmande frågan. Men många av oss som arbetat fackligt vet också att en bra A-kassa är en effektiv broms mot arbetsgivarnas ständiga försök till lönedumpning. I det ”tysta klasskrig” som pågår i Sverige är den borgerliga alliansen försämring av A-kassan det värsta exemplet när det gäller angreppen på arbetarklassen i stort. Den är det främsta hotet mot vår levnadsstandard.

.

De Nya liberalerna

.

Självklart kommer jag att rösta mot Reinfeldts Miljonärsparti. Vare sig det kallar sig Högerpartiet, Moderaterna eller Det nya arbetarpartiet. Men då väljer jag inte heller De nya Liberalerna. Även om de väljer att kalla sig Miljöpartiet.

Jag håller för näsan och röstar på (v) eller (s). Trots allt. På grund av deras trots allt fortfarande slappa, snart uttänjda band  till oss. Vad jag väljer kommer att bero på dagsformen…

Om det handlar om de respektive partiernas kondition och dagsform – eller min egen – är en fråga som du får fundera över.

Samtidigt finns ett slutbud från de rödgröna också när krisen kommer.  Även om (v) ojar sig. När vargen är här och vi får ”dubbeldipp” i ekonomin.  När den svenska exportindustrin kanske står still. Då har även de rödgröna slipat knivarna. ”De länder i EU som inte håller budgetdisciplinen ska straffas hårt”, menar Mona Sahlin i sin nya bok ”Möjligheternas land”. På grund av den osynliga och odemokratiska marknaden ska vi inte själva ha frihet att välja.  Kollapsar svensk exportindustri har vi inga val. Väljer vi då viktiga miljösatsningar i stället för budgetnerdragningar eller att ge ensamstående föräldrar (i utanförskap) mer stöd. Då ska vi straffas. Straffas hårt. Det är budgetdisciplinens piska som ska snärta. Hårt. Alla reformer kommer att ifrågasättas. På samma sätt som för den borgerliga alliansen.

Ordning ska härska i Stockholm.

Kapitalets makt ska inte inskränkas.

.

.

Börsens puls 1948 – 2006.

Ordning ska härska i Stockholm.

Börsbolagens muskler bär framtiden.

Även under en rödgrön regering.

.

Uppenbart kommer de rödgröna när som helst att krysta fram sin gemensamma syn på kriget i Afghanistan. Redan nu står det klart att Lars Ohly och Vänsterpartiet har vikt ner sig. Rejält. Redan i veckan antydde Ohly i Expressen vad som var på gång: ”Det krävs en ”civil strategi”, menade han, pratade om en ”kompromiss”  och vi såg framför oss en diffus plan av militär nertrappning till förmån för mer civila hjälpprogram. Undanflykter som min generation vande sig vid att fnysa åt alltsedan Vietnamkrigets många år av USA:s historisk kolonial terror…

.

.

I går fyllde Sahlin i en del av de oklarheter som Ohly lämnade åt sidan. På samma sätt som tidigare Peter Eriksson och Peter Rådberg anknöt hon till ”Kabulkonferensen” där Afghanistans korrupte valfuskare Hamid Karzai menade att ”han har som mål att de afghanska styrkorna själva ska kunna ta över säkerhetsansvaret 1914”. Eriksson/Rådberg förvanskade detta önskescenario till något helt annat på GP:s debattsida 5.8.10:

”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.

I en tidigare blogg skrev jag att detta var ljug. Ljug rakt igenom:

”För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…

Mona Sahlin har fått bättre information. Eller snarare. Hon vet att det inte går att komma med felaktiga uppgifter. I går for hon inte med osanning. Hon bara förvanskade betydelsen av samma konferens:

”Det (2014) är ju någon sorts bortre slutdatum för alla utländska militära insatser”

Sedan gavs vi intrycket av att Sverige måste börja trappa ner i tid. ”Om vi ska kunna lämna över ansvaret 2014”.

När det gäller Afghanistan kommer vi alltså att få en uppgörelse från de rödgröna där Sverige under kanske minst fyra år till, under hela regeringsinnehavet, alltså under samma tid som det outhärdligt långa Första Världskriget varade, ska vara i krig under NATO:s flagg. Det kommer att viras in i silkespapper av civila program, utbildning av poliser (som skjuter ihjäl våra egna soldater) och insatser för ”flickorna”, som Sahlin betonade. ”En civil strategi”, kommer Ohly att säga. ”En kompromiss. Men vi har kommit en bra bit på väg”.

.

.

Ja, ja. Min gode Lars. Även General Petreaus har en ”civil strategi”. Liksom en gång McNamara, Kissinger och Nixon.

Det blir ändå ristat i sten att du och Vänsterpartiet valde att vilja ta regeringsansvar för ett imperialistiskt krig. Du, Lars Ohly, kommer inte att bli försvarsminister. Det sägs att du ska bli socialminister och kanske kan du peta in en eller annan bromskloss när det gäller Sahlins och Erikssons/Wetterstrands privatiseringsiver. Men du och ditt parti kommer att vara ansvarigt för ett imperialistiskt krig. För Carl Bildts krig.

När kläderna faller ser man kropparnas skröplighet.

Det är bara att hoppas att vi efter ett sådant eventuellt regeringsinnehav får ett uppbrott för ett nytt demokratiskt och kämpande socialistiskt parti.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Lars Ohly, SAP, Vänsterpartiet,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,Expr1,Expr2.GP1.GP2,AB1,SVD6,DN4,AB6,SDS1,SVD6,GP3,

SVD7,SVD8,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,Teckentydaren,Björnbrum,

.

I dag skriver New York Times om en ny riktigt präktig korruptionsskandal i Afghanistan.  När president Hamid Karzais kanske närmaste medarbetare, Mohammed Zia Salehi, nyligen greps anklagad för korruption, satt han inte länge i sitt häkte. Efter ett telefonsamtal till presidenten kom flera av dennes personliga sändebud till den afghanska antikorruptionsenhet som arresterat honom. Hans cell låstes snabbt upp och Salehi  som bland annat är chef för Det nationella säkerhetsrådet sattes på fri fot.

I dag kan tidningen berätta att Salehi finns på CIA:s lönelista.

Ett avslöjande som har stora konsekvenser också för hur vi ska se på Sveriges roll i Afghanistan. Vad säger Carl Bildt?

.

Hamid Karzai  och Barak Obama

.

En officiell amerikansk talesman bekräftar att praktiken med att avlöna regeringsmedlemmar är förnuftig. Även om det visar sig att dessa senare visar sig vara korrupta och motbjudande:

”Om vi beslutar att vi aldrig ska ha att göra med någon i Afghanistan som – utan vår inblandning – sticker ner handen i syltburken. Ja, då kan vi lika gärna lämna landet med en gång. Ska vi jobba med underrättelsearbete i en krigszon då kommer vi inte att få våra uppgifter från en Moder Teresa eller en Mary Poppins.”

Mutkolven – och alltså CIA-agenten Salehi – greps nu också när han hade hela näven nerkörd i sylten. En bandad telefonavlyssning visade att han ville ha en bil till sin son i utbyte mot ett stopp för den undersökning som myndigheterna inlett mot det ökända finansbolaget New Ansari. Ett skumraskföretag som bildades redan under talibanstyret och sedan dess har expanderat till att bli ett av Afghanistans viktigaste finansiella nav. Företagets affärsidé är att hjälpa till med att transferera flödet av kapital ut från Afghanistan till säkra placeringar i främst Dubai. Det ställe där miljarder med dollar hamnar för att säkra ett andra boende och ett liv i lyx för många ledande afghaner. Det är där ”sylten” hamnar.

Men efter president Karzais ingripande är nu allt avblåst och Salehi en fri man.

Han förblir den politiska ”överlevare” han alltid har varit. Fungerar ofta i rollen som kurir mellan olika rivaliserande stammar och militära allianser. Han har skickligt navigerat mellan olika krigsherrar och deras skiftande roller. Tidigare i år var han tillsammans med Engineer Ibrahim, då afghansk säkerhetschef, under en hemlig förhandling med ”moderata talaibaner” under ett möte i Dubai. Började som översättare åt den kanske mest brutale och hänsynslöse av alla Afghanistans krigsherrar, Abdul Rashid Dostum. Uzbekernas dominanta ledare, som blev berömd när han under kriget mot talibanerna 2001 lät 2000 krigsfångar dö inne i containrar som ställts ut i solen.

.

Abdul Rashid Dostum under presidentvalet

Kriminella och oppositionella brukade han bestraffa genom att binda dem på marken för att sedan låta en stridsvagn slita sönder kropparna. Under USA:s och senare vårt krig i Afghanistan har han av och till varit en av ISAF/NATO:s samarbetspartner. Oftast genom sin kontroll över Mazar al Sharif. Efter ett tillfälligt uppehåll i Turkiet kom han tillbaka under fjolårets presidentval och spelade då en viktig roll genom sitt stöd för just Hamid Karzai.

Dagens avslöjande väcker många frågor i USA. Men även här i Sverige. Vad säger utrikesminister Carl Bildt om det som i praktiken är ”vårt” samarbete med denne Zia Salehi? Är det rätt att muta en av de mutkolvar som det sägs att vi är där för att bekämpa. Använder Sverige också direkt denne Salehi som kurir till Dostum, Afghanistans självutropade nye Timur Lenk? För självklart är våra soldater under ett visst beskydd från denne? Dessutom. Sverige ger en stor del av sitt bistånd direkt till den afghanska myndigheten. Vilka garantier finns för att dessa pengar inte hamnar i Dubai?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Salehi, Karzai, Barak Obama, Al Quaeda, Carl Bildt

I pressen: DN1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,StefanLIndgren,

USA i fritt fall.

.

-Det pågår ett klasskrig. Det är min klass, den rika klassen som för kriget och vi vinner, är redan ett bevingat ord av USAs näst rikaste man – Warren Buffet.

Mitt i den värsta ekonomiska krisen i USAs sedan trettiotalets depression pågår helt riktigt ett klasskrig. När George W Bush kom till makten blev hans första åtgärd ,vid sidan av att starta en rad krig, att införa skattelättnader för de allra rikaste hushållen i landet.

.

.

.

Ursäkten var det klassiska nyliberala nonsensargumentet att lägre skatter för de rika leder till ökad ekonomisk aktivitet, via ökade investeringar, och därmed skapas jobb, sägs det, som kommer de sämre lottade i samhället till gagn.

Facit över Bushs presidentperiod visar en helt annan bild. Av de tio konjunkturcyklerna efter andra världskriget är perioden 2001 till 2007 överlägset den värsta av alla vad gäller ekonomisk tillväxt, investeringar i procent av nationalbruttoinkomsten, antalet skapade arbeten och reallönernas utveckling för den arbetande befolkningen.

Trots att alla siffror visar motsatsen till den nyliberala tesen seglar det nu upp en strid i den amerikanska Kongressen om Bushs skattesänkning för de superrika ska göras permanent eller avskaffas. Från republikanskt håll och vissa demokrater förs en hård lobbying för att de rika ska fortsätta att betala smulor i skatt. Få av de superrika betalar mer än 20% i skatt på sina inkomster av arbete och kapital. Många betalar ingen skatt alls eftersom de fifflar undan sina inkomster via bolag i de karibiska skatteparadisen.

Om skattelättnaderna görs permanenta innebär det ett skattebortfall för den federala budgeten på 629 miljarder dollar under den kommande tioårsperioden.

Samtidigt pågår en katastrof för de fattiga i många amerikanska delstater. De måste nämligen enligt lag balansera delstatens budget varje år. Ingen marginal finns för stimulans och stöd till ekonomin via underskott i budgeten. Eftersom den ekonomiska krisen kraftigt minskat delstaternas inkomster håller nu därför många delstater på att skära ned i budgeten in i minsta detalj.

I Colorado har delstatsregeringen lagt ned alla offentliga transporter. Ta dig till jobbet bäst du kan är budskapet till de fattiga utan egen bil. På Hawaii håller skolorna öppet bara fyra dagar i veckan och lärare har avskedats. I andra delstater har skolmaten avskaffats, matkupongerna ransonerats, soppkök stängts och mången annan social service lagts ned.

De statliga stimulanspaketen som Obama genomfört har hittills bara motverkat den katastrofala nedskärningen på delstatsnivå. Nu när Obamas stödpaket avslutas är det därför inte konstigt att dagens tidningsrubriker ropar ut krasch i husförsäljningen och att börserna rasar.

.

Stödet till de familjer som sitter fast med bolån på kanske tre miljoner kronor som de inte kan betala i hus vars värde halverats till en och en halv miljon sedan hösten 2007 har upphört. Därför är det ingen överraskning att försäljningen av hus rasade över 27 procent förra månaden.

Warren Buffets ”klasskrig” är en verklighet som drabbar allt fler bland den amerikanska arbetarklassen och det värsta är inte ännu över. Det är inget de rika bryr sig över. De tar strid för att slippa betala skatt på sina inkomster och rikedomar.

.

Media:AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SSD1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Ekonomikommentarer,Svensson,Vänsterekonomerna,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Warren Buffet, Skatter, Kris, Konjunktur, Depression,

.

Eftersom USA mer eller mindre ständigt är i krig. Ockuperar andra länder eller byter ut deras regeringar efter behag finns det i det egna hemlandet, något för svenska ögon och öron, så märkligt som en stor och mäktig organisation för ”Veteraner från krigen utomlands”.

Den vårdar alla sina invalider, flaggan och de patriotiska dagarna.

.

.

I måndags höll vicepresident Joseph Biden ett tal i Indianapolis för tusentals gamla soldater som samlats till organisationens årliga konvent. Hans budskap var glasklart. Först nu ”har general Petreus fått de resurser han behöver” (stora truppförstärkningar), underströk vicepresidenten. Sedan kom hans oneliner eller rubriksättning till media:

“Vi lämnar inte Afghanistan 2011. Vi inleder en övergång.”

I världen – och i Sverige – odlas det många myter om USA:s krig runt om vår planet. Den senaste är att ockupationen av Irak är över. Sanningen är att kvar på plats stannar 50 000 soldater (!) och tusentals kontrakterade ”civila specialister”. Ingjutna av betong i flera stora militära baser och en gigantisk militariserad ambassad. USA kommer att behärska Iraks luftrum och bestämmer oljekontrakten.

En annan myt är att man ska börja lämna Afghanistan om ett år. För att 2014 vara borta för gott. Inte minst de rödgrönas socialdemokrater och miljöpartister älskar att odla denna myt. De har också tvålat in sin väldoftande retorik om varför de i riksdagen röstat för den svenska krigsinsatsen med att prata om att vi strider under FN:s ljusblå fredsflagg. Ett lödder av osanningar som för övrigt Pierre Schori tvättat bort i en artikel för DN.

.

.

Samtidigt med Bidens dementi av allt sånt rödgrönt önsketänkande kompletterade  Washington Post hans politiska budskap med den ekonomiska ”hårdvaluta” som gäller. Den amerikanska kongressen är i färd med att anslå medel för budgetåret 2011 och det  blir en rekordnotering när det gäller att förstärka  och bygga ut redan befintliga militära baser i Afghanistan på 1.3 miljarder dollar eller runt 10 miljarder kronor. Den väldiga utbyggnaden av baserna och därmed de tänkta militära stridsinsatserna kommer inte att vara klara förrän mot slutet av 2012.

För att nu i en mening prata riksdagsspråk:  Menar Mona Sahlin och Maria Wetterstrand att detta vittnar om att de ”miltära insatserna ska trappas ner”?

.

.

För Sveriges vidkommande och vår stridsinsats är det sensationella i nyheten från Washington Post att man satsar stort i vårt militära närområde:

Mazar al Sharif, där svenska soldater strider, får väldiga resurser. Hundra miljoner dollar satsas på den befintliga anläggningen. Bakgrunden är allt fler stridigheter i regionen samt risken för kollaps eller kraftig försvagning för den pakistanska staten. De strategiska materiella transporterna genom Peshawar och landets nordvästra pashtunområden, det historiska Khyberpasset, hotas. En logistisk kroppspulsåder kan komma att skäras av. Därför måste en ny transplanteras in i norr (ryssen småler) .

I norr där svensklägret finns. Från Uzbekistan och Tadzhkistan in till Mazar al Sharif ska den nya logistiska ådern pulsera.

Uppenbart tror inte heller Pentagon att de svenska, norska, finska och tyska, mer stridsovana soldater. som här samarbetar med den Norra alliansens krigsherrar, kommer att klara av närstrider och egna förluster. De är helt enkelt ovana med att döda fiender. Utbyggnaden av basen löser detta genom att skapa resurser för Pentagons egna dödspatruller, som Force 323, insatshelikoptrar och kontrollbord för dronövervakning.

USA:s; NATO:s; ISAF:s och Sveriges (vi har samma befälhavare) gigantiska satsning på Mazar al Sharif plöjer helt enkelt mark för ett nytt slagfält.

Vi väntar fortfarande på Mona Sahlins och de rödgrönas utlovade besked om vad deras eventuella regeringsbildning ska fatta för beslut om Sveriges roll i Afghanistan. Vi vet vad den borgerliga alliansen vill. Carl Bildt kommer att kriga i karolinsk anda ända tills han hittar ryssen.  Karl XII:s död måste revanscheras. Men frågan till de rödgröna blir alltmer brännande:

Ska Sverige vara i krig när ni bildar regering?

Valet handlar ändå inte bara om räntorna för alla bolånetagare på det nu berömda Södermalm eller ute i Bromma.

Lars Ohly må våndas och svettas. Men det kanske är han och Vänsterpartiets beslut som fäller avgörandet om svenska soldater ska fortsatta med att döda och dödas under NATO:s flagg…

.

.

På flygplatsen Bagram Air Base utanför Kabul,

där Carl Bildt tvingades nödlanda när han nyligen

skulle hålla Karzai under armhålorna,

roar sig soldaterna efter förmåga.

Här:”The Hooters Calendar Girl Team” på en show

kallad ””Let freedom Wing”.

En bra illustration av vanvettet i Afghanistan är fakta om USA:s flyg- och militärbas i Kandahar som nyligen publicerades i Time. Göteborgs City Airport, Säve, fem mil från oss, har ett tjugotal avgångar och ankomster om dagen. Landvetter och Arlanda har naturligtvis många fler. Men i Kandahar handlar det redan om 5 000 avgångar och ankomster varje dag. Här är världens viktigaste och snabbast snurrande militära nav i dag. Basen har en kvadratmils omkrets och där finns 25 000 soldater i arbete samt många kontraktsanställda. Vad det betyder, bortsett från det militära dårskapet, i termer av koldioxidutsläpp, är väl värt att fundera över…

Är detta en fredsinsats? Är detta bra för klimatet?

Vi väntar på svar.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Al Quaeda, Kabul, ISAF

I pressen: SVD1,DN1,DN2,GP1,EXpr1,DN3,DN4,

Bloggare: Jinge,Svensson.RödaMalmö,

Jan Guillous blinda fläck.

.

I slutet av 2009 gav Jan Guillou ut sina memoarer. I dem berättar han för oss om en väg från valpig nybörjare bakom skrivmaskinen till en plats som Sveriges mest lästa romanförfattare, skribent och krönikör. ”Ordets makt och vanmakt” är bokens titel och utgiven i pocketformat av Pocketförlaget . Det är först nu jag haft möjlighet att läsa den. Det är en bok som inspirerar till sträckläsning. Åtminstone för läsare som jag och andra i min ålder som upplevt samma resa. Inte från novis till superkändis förstås, men resan genom den svenska vänsterns pånyttfödelse under 60-talet, dess uppsving och tragiska förfall.

Mest läsvärt i boken är historien om Folket i Bild/Kulturfronts succéstart och efterföljande undergång. Guillous och Bratts avslöjande av IBs olagliga spioneri slog ned som en bomb i landet och skakade om den hemliga spionorganisationen och toppen i det socialdemokratiska partiet med Olof Palme i spetsen.

Den påföljande rättegången mot de två journalisterna och deras slutliga upprättelse är offentlig historia. Men i Guillous bok finns också historien om de interna striderna i ”fibban”. Redan då det begav sig visste alla att tidskriften helt styrdes av det maoistiska SKP. Det var så att säga en offentlig hemlighet. Allt som SKP företog sig skulle ske via ”enhetsfronter”. Receptet var ursprungligen Kominterns, den tredje Internationalen, och syftade till att skapa enhet i handling inom arbetarklassen framför allt i försvaret mot den nazistiska frammarschen. I SKPs maoistiska värld blev det ett instrument för mygel och ideologisk kontroll över rörelser som FNL-grupperna och andra ”massrörelser”.

I kraft av en hård partidisciplin och via hemliga fraktioner kunde SKP helt bestämma linjen för de rörelser partiet arbetade inom. Fristående aktivister kunde eventuellt arbeta sig upp i ledningen för ”enhetsfronten”. Att vara medlem i ett annat parti än SKP var däremot helt oförenligt med ledarskap i FNL-gruppen eller i ”fibban”. Det fick många aktivister uppleva. Själv tillhörde jag Clarté och FNL-gruppen i Lund fram till hösten 1968 då hela Clartés lundaavdelningen, som skp-arna i Stockholm döpt till ”lundapesten”, kastades ut med buller och bång. Vi hade haft mage att ifrågasätta rorsmans gudomliga vishet och det gick verkligen inte an. Det kom på den dåtida skp-aren Göran Rosenbergs lott att åka till Lund och stämpla vår övergång till ”klassfienden” och meddela att alternativen var uteslutning eller åsiktsbot.

.

När gudarnas överstepräster uttolkade linjen skulle det vara tyst i leden.

Det blev en läxa i intern demokrati, eller rättare sagt avsaknad av intern demokrati i ett parti som kallade sig revolutionärt. Vi insåg snabbt att vi inte var offer för ett ”naturfenomen”, omöjligheten av intern demokrati i en revolutionär organisation. Vi hade helt enkelt varit del i en tradition inom arbetarrörelsen som inte tillåter vare sig tanke- eller yttrandefrihet i den interna debatten. Vi hade tillhört och uteslutits ur en stalinistisk organisation. Lika snabbt upptäckte vi att det fanns andra traditioner i arbetarrörelsen där fräckheten att säga vad man tycker och rätten att kämpa för sina åsikter inte omedelbart stämplades som ”klassförräderi”, ”småborgerligt” och ett brott mot ”marxismen-leninismen mao-tsetungs tänkande”. Vi blev aktiva i den Fjärde Internationalen – ”trottarna” som Guillou konsekvent kallar oss i sin bok.

Här kommer anknytningen till rubriken ovan – Jan Guillous blinda fläck. För efter många turer i ”fibban”, trots att han varit tidskriftens mest lysande journalist, åkte den gode Jan också ut med buller och bång. Politruckerna i SKPs ledning, och gudfader Jan Myrdal, hade fått nog av hans individualitet och vägran att skriva med rätt ”klasståndpunkt”.

.

Guillou och Bratt då det begav sig.

Vilken slutsats drog Jan Guillou av sin erfarenhet som medlem i SKP och förvisad redaktör för Folket i Bild/Kulturfront?

Man kan inte vara partimedlem och samtidigt journalist eller författare och tro att man kan skriva både sant och i partiets tjänst. Det gäller SKP lika mycket som Socialdemokraterna och förmodligen även rent borgerliga partier. För som skrivande partimedlem har man till slut bara två saker att välja mellan. Det ena är att bli en skrivande propagandamegafon. Det andra är att bli förrädare. Jag föredrog att bli förrädare och allt jag skrivit under resten av livet bottnar i det beslutet, skriver Guillou som sammanfattning över sitt partimedlemskap i SKP. (sid.320)

I ett par meningar sammanfattar Guillou den tragiska katastrof som förlamade och till sist la i ruiner allt som tusentals revolterande ungdomar byggde under drömmarnas år 1968-1975. Likt Guillou, stångade sig självständigt tänkande aktivister blodiga mot den stalinistiska partiapparatens betongmur. Och drog samma slutsats som honom. Det går inte att vara partimedlem och uppkäftigt ifrågasätta allt och alla. Upprorets tänkande – det som är en revolutionärs vassaste vapen – blir till en dödssynd i de stalinistiska gjutformarna.

.

Än i dag hyllar Myrdal Pol Pot.

Jan Guillou gick vidare och fortsatte sitt viktiga politiska arbete, stödet till det palestinska folkets kamp och skärskådningen av borgerlighetens mörka vrår. Tyvärr gäller inte det de flesta som i missmod lämnade den politiska aktiviteten bakom sig och försvann in i samhällets mjuka veck. De såg inget alternativ till den stalinistiska diktaturen inom partiet och skräckhistorierna om den ”proletära diktaturen” i ett framtida socialistiskt samhälle. Det gör tyvärr inte heller Jan Guillou. Det är hans blinda fläck i förståelsen av arbetarrörelsens historia.

.

Media: AB1,DN1,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jan Guillou, SKP, Folket i Bild/Kulturfront, Maism, Stalinism, Demokrati, Diktatur,

.

För drygt ett år sedan blev de danska moderaternas tidigare statsminister Fogh Rasmussen utsedd till ny chef för NATO.

Priset för denna ”ära” har de danska soldaterna i Afghanistan fått betala. De har under hela kriget fått strida i provinsen Helmand där pashtunernas motstånd mot de utländska trupperna är som hårdast och har i förhållande till sina truppers storlek haft flest stupade och skadade soldater. De svenska soldaterna verkar däremot i en förstuga till köksvärmen från den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder.

.

Inte bara dödsfall och sårade.

Många danska soldater får också svåra psykiska skador.

.

I dag kom besked om fler svårt sårade danskar än någonsin. Fler soldater än tidigare är också psykiskt i trasor. De 750 soldaterna som varit i Helmand sedan februari har under denna korta tid lagt ”fem kollegor i graven” och så många som 71 man har fått återvända hem i förtid, berättar tidningen Extrabladet. 16 svårt sårade under striderna medan resten framförallt dukat under för den psykiska pressen. ”Det tar på psyket att sticka in fingret i ett sår eller att lägga ett bandage på en kamrat”, konstaterar militäranalytikern Henrik Jedig Jörgensen.

Självklart är det så. Men tveklöst tar det lika mycket  – eller mer – på psyket att inte veta varför kamrater dör eller såras. Två exempel av massor demonstrerar väl pressen på danskarnas stridsmoral:

Det första exemplet handlar om den nye polischefen i Gereshk där danskarna verkar. När den gamle chefen blev arresterad för narkotikasmuggling utsågs major Esmarai till hans efterträdare. Han var beryktad för sin egen milis, ”Highway Police, som tog ut egna tullavgifter för genomfartstrafiken. Detta och korruption har gjort honom till en av områdets rikaste män. Med danskarnas hjälp minskades den privata milisens verksamhet och danskarna lyckades också få bort honom från ledningen för stadens säkerhetsorganisation. I ett huj var han sedan tillbaka som högste chef för polisen. På order från inrikesministeriet blev han nu nyckelpersonen i danskarnas samarbete med den lokala myndigheten…

.

Här försvarar danskarna sin egen ”bro över floden Kwai”…

.

Det andra exemplet handlar om danskarnas egen ”Bron över floden Kwai”. Militärsåpan utspelades kring en pansarbro som skulle säkras för att trygga bygget av en polisstation  nordost om Gereshk, vid landsbygdsstaden Rahim Kalay. I den danska arméns hemsida för det operativa kommandot beskrevs det hela som ”en av de egna ingenjörsoldaternas paradgrenar”. Det blev ett hårt arbete med pressande värme och flera gånger utsattes man för beskjutning från nära håll.

I början på maj var den storståtliga bron färdig och kunde invigas. Efter två veckor övertog de lokala afghanska myndigheterna ansvaret för bevakningen. Bara fyra dagar senare var hela paradbygget sprängt i småbitar och allt brukbart byggnadsmaterial bortforslat…

Kanske inte så konstigt att de danska soldaterna inte bara dör och skadas fysiskt utan att de också får djupa sår i sina psyken. Det kan inte vara lätt att bara strida för Fogh Rasmussen.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Helmand, Danmark, Fogh Rasmussen, ISAF

I pressen: SVD1,DN1,AB1,DN2,AB2,

Bloggare: Jinge,StefanLindgren,Svensson,RödaMalmö,

-NATO finansierar talibanerna.

.

Det säger Mariam Rawi i en intervju hon gav till den belgiska kamraten Danny Claes under ett besök i Gent. Miriam är en välkänd förkämpe för kvinnornas rättigheter i Afghanistan och medlem i RAWA, revolutionära afghanska kvinnors förbund. Hon arbetar nu som lärare i afghanska flyktingläger i Pakistan. När hon besöker sitt hemland Afghanistan måste hon göra det anonymt för att inte riskera sitt liv. Hennes artiklar om kvinnornas situation i Afghanistan publiceras av bland annat The Guardian, The Japan Times, El Pais och Z-Magazine.

********

-RAWA existerar sedan 1977 men vi har aldrig haft en så svår situation som i dag. Vi kan inte längre organisera alfabetisering av kvinnor och unga flickor, utbildning för kvinnor och utveckla sanitära projekt i RAWAs namn. I Afghanistan måste jag förklä mig. Vår främsta taleskvinna Malalai Joya hotas ständigt till livet…Vi hotas från tre håll- talibanerna, regeringen och Nato.

.

Vissa media säger att situationen blivit bättre, även för kvinnorna?

.

-Nonsens. Efter varje bombräd från Nato kommer en ny våg av flyktingar. Under sådana förhållanden kan inte kvinnorna gå i skola. På landsbygden är misären extrem. Natos hjälpteam skyddas av soldater och de har ingen kontakt med befolkningen. Här i väst drar man historier som saknar förankring i verkligheten på plats. Den finansiella hjälpen hamnar inte hos befolkningen. Det är landets elit som skor sig. Vissa ansvariga för hjälporganisationer, såväl afghaner som västerlänningar, tjänar upp till 10 000 dollar i månaden. Om ni verkligen vill hjälpa oss se då till att Natos trupper lämnar så fort som möjligt.

.

Är ni inte rädd för att talibanerna kommer tillbaka, för inbördeskrig och kaos?

.

-De som påstår det har inget förstått. I dag är det hos oss redan inbördeskrig och kaos. Och alla vet att talibanerna får pengar från Nato.

.

Hur då?

.

Nato köper fri passage för sina transporter genom områden som talibanerna kontrollerar. Så kan talibanerna utvidga sina militära operationer till andra regioner. På officiell nivå talas det om förhandlingar med de ”moderata” talibanerna. Det vill säga att man är beredd att ge talibanerna del i makten. Hur kan man i en sådan situation hoppas återuppbygga vårt land och ge kvinnorna grundläggande rättigheter?

.

Moderata eller inte? Synen på kvinnans plats är densamma.

.

Vad måste göras?

.

-Först måste befolkningen i natoländerna kräva av sina regeringar att de drar tillbaka sina trupper. Natos trupper är i själva verket en del av problemet inte en del av lösningen. Deras närvaro stärker fundamentalisterna och minskar säkerheten för folket.

För det andra måste det internationella samfundet sluta upp med att finansiera fundamentalisterna. Det finansiella stödet till den sittande regeringen och talibanerna måste upphöra.

För det tredje måste krigsförbrytarna i regeringen ställas inför rätta.

USA lät de fundamentalistiska grupperna utvecklas. Det tjänade kriget mot Ryssland. Efter ryssarnas återtåg föll landet i ett inbördeskrig mellan krigsherrarna i norr och talibanerna. Båda är islamska fundamentalister. Amerikanerna stödde först talibanerna och senare valde de det andra lägret. Amerikanskt flyg släppte 2001 flygblad med ett innehåll de kopierat från vårt program som anklagade Talibanerna. För en kort tid trodde vi verkligen att en ändring var på väg. Men i deras kamp mot talibanerna lyfte de upp krigsherrarna från norr till makten. I dag är 80 procent av parlamentets ledamöter krigsförbrytare och fundamentalister. Under 90-talet stal de sig rika. Och i dag är de enormt mäktiga tack vare stödet från utlandet. Armén och polisen leds av dessa män. Tror ni att det är på det viset vi kan göra oss av med talibanerna?

.

Kvinnor från RAWA kräver straff för krigsförbrytare.

.

Här kan du läsa mer : http://www.rawa.org

.

Media: AB1,DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,DN3,

Bloggare: Jinge,Svensson,Biology&Politics,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afghanistan, RAWA, USA, Nato, Talibaner,

.

Ser att det första höstrusket är på gång.  Svamparna jublar. Fast vi egentligen har sensommar. Passar på att lägga ut några bilder från vårt gamla båtsmanstorp i Alefjäll. Fem mil norr om Göteborg.

.

.

.

Här åker mina yllesockor upp på tvättlinan. Med golvet på kall torpargrund är det skönt att tassa omkring i något mjukt och varmt.

.

.

Lindblommorna rasar för vinden. Så de sista bina får leta

efter honung i rudbeckian.

.

.

Svårt med morgondagg och vackra spindelväv när nu hösten närmar sig.

.

.

En och annan kväll kan det värma med lite glöd i vår gamla järnspis.

.

.

.

Regn på väg.

,
Läs även andra bloggares åsikter om Höstrusk, Lågtryck, Regnväder, Höststorm

I pressen: SVD1,DN1,GP1,GP2,Expr1,

Bloggare: Jinge, Svensson,RodaMalmo,

.

Vi är nog många som minns socialdemokraten Tony Blairs ljuva år vid makten. ”New Labour” hade strålglans och Blair blev en celebritet. Han kom att förkroppsliga nyliberalismen.

”Jag brukar ringa till Tony någon gång i veckan”, sa Göran Persson förtjust. ”Tony” var också en förebild, en idol, för det unga statsrådet Mona Sahlin.

I dag är han en avdankad politiker. Av många sedd som krigsförbrytare.

.

.

Han ruinerade Storbritannien. Förstörde både landets industri och sitt parti. Men berikade sig själv efter förmåga och öppnar nu en egen bank eller ett finanshus. Blir helt enkelt bankir med en egen nisch. Syftet är att hjälpa planetens rikaste människor att bli ännu mer välgödda. Han får hjälp av välkända svindlare från Stanley Morgan och Lehman Brothers.

Under och efter sin tid i regeringen har Blair varit så fingerfärdig med pundsedlarna att han redan har hunnits skaffa sig ett  fett startkapital för sin spekulationfirma. Han har en egen förmögenhet på över 230 miljoner. Familjen äger dessutom sju fastigheter värda 160 miljoner kronor. En av hans viktigaste inkomstkällor har varit att agera mellanhand för diktaturen i Kuwait när det gällt finansiella placeringar, vapenköp mm.

Som alla andra samvetsömma katoliker, eller papister som man sa förr, söker Blair samtidigt försona sig med sin Gud med hopp om att komma in genom pärleporten. Han har därför beslutat att alla arvoden och royalties som kommer in från försäljningen av de memoarer,  som ges ut i dagarna,  ska gå till The Royal British Legion. En förening för brittiska krigsveteraner. 179 brittiska soldater har dödats i Irak och 331 i Afghanistan. Blair var ansvarig för att trupperna skickades dit. Ännu fler britter har återvänt sårade och handikappade från striderna. Vi ska komma ihåg att Irakkriget inleddes utan stöd från FN och med ett stort motstånd från det brittiska folket.

Många anhöriga till stupade eller sårade soldater kallar också Blairs donation för ”blodspengar”. ”Jag har talat med andra föräldrar och alla är överens om att detta inte gör någon skillnad”, säger Rose Gentle till tidningen The Guardian. ”Det är ju Blairs beslut som försatte oss i den här situationen. Jag håller honom fortfarande som ansvarig för min 19-årige sons död”. En annan förälder, Peter Brierley, hoppas att Blair ska ställas inför krigsrätt. Brierly blev känd i hela Storbritannien när han under en minnesgudstjänst för stupade i Irak, vägrade att ta Blair i hand. ”Våga inte. Du har min sons blod på din hand”, sa han.

För den som har råd kommer memoarerna att också tryckas i en speciell lyxutgåva. Designad som en helig bok. Blodröd som en kardinalskappa och med titeln tryckt i guld. Till det nätta priset 1 800 kronor…

Kanske något för kompisarna Göran och Mona. Vem vet. Tony kanske kan skriva en personlig hälsning på försättsbladet?

Läs även andra bloggares åsikter om Tony Blair, New Labour, Göran Persson, Mona Sahlin, Irak, Afghanistan

I pressen: DI1,SVD1,SVD2,

Bloggare: RödaMalmö,Svensson,Jinge