”Produktion och distribution av energin ska vara samhällsägd”

.

I Frankrike är det nu total strejk vid oljebolaget Totals sex raffinaderier. I dag inleds sympatistrejker vid två av Exxonmobils anläggningar i landet. I media konstaterar man förskräckt att Frankrike bara har reserver av bensin och diesel som klarar en veckas efterfrågan.

.

.

Lågkonjunkturen, energiomställningen i Europa samt de stora oljebolagens utflyttning av raffinaderiekapacitet till låglöneländer med små eller obefintliga miljökrav är bakgrunden till att den franska oljegiganten Total tidigt i höstas stoppade produktionen och ”satte den i malpåse”. Rykten har allt sedan dess cirkulerat om en nerläggning.

.

.

De anställda svarade den 12 januari med en strejk i den verksamhet som fanns kvar och krävde fortsatt drift. Deras ultimatum till ledningen gick ut i måndags förra veckan. Dagen efter, tisdagen den 17 februari efter blodiga slagsmål med polisen återtog arbetarna sin arbetsplats och inledde en ockupation.  Samtidigt inleddes solidaritetsstrejker vid fem andra av Totals raffinaderier. Den här veckan trappas konflikten upp med strejkaktioner också vid Exxonmobil.

.

Totals ledning har gett diffusa svar om framtiden. En eftergift är att man säger sig komma med besked vid ett styrelsemöte den 8 mars i stället för den 29 mars som sagts tidigare. Detta är viktigt eftersom energiproduktion i den här omfattningen givetvis är en politisk fråga. Totals vinst 2009 var dessutom hela 7.8 miljarder euro vilket självklart sticker alla i ögonen. Arbetarnas och tjänstemännen aktioner tvingar fram politiska svar också före de viktiga regionala politiska valen i Frankrike sista veckan i mars.

.

.

I ett av sina uttalanden i solidaritet med Totals anställda i Dunkerque säger det antikapitalistiska partiet NPA att:

.

”Konfiskera Total och dess profiter! De anställda i Dunkerque visar vägen. Total måste stoppas från att förstöra miljön och jobben. För det är jakten på vinster som ligger bakom både avsked och alla de stora ekologiska katastrofer där Total haft ansvaret.

En stängning av raffinaderiet i Dunkerque med avsked som resultat måste förbjudas!

NPA vill helt och hållet konfiskera Total och dess tillgångar. Produktionen och distributionen av energin ska vara samhällsägd. Vi ger allt vårt stöd till de strejkande vid Total.”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Franrike, Total, NPA, energiförsörjning, Vattenfall

I pressen: AB1,

Ett dygn utan oss.

.

Den första mars stannar en del av Frankrike. Ett kollektiv av utländska arbetare manar till ett dygns bojkott av det dagliga livet. För att protestera mot fattiga invandrares arbetsvillkor och dagliga trakasserier från ordningsmakten uppmanar organisatörerna alla invandrare att stanna hemma från jobbet och att inget konsumera.

.

Med protesten vill man visa att Frankrike behöver sina invandrare för att det ekonomiska livet ska fungera och att det rasistiska pratet om  parasitära bidragstagare saknar grund. En dag utan invandrarnas arbetskraft kan få stora konsekvenser på många områden. Vi hoppas att deras aktion kommer att lyckas och kanske kommer tillbaka med mera information efter den 1 mars.

Media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Invandrare, Frankrike, Rasism,

Dags att sluta med hyckleriet

.

Så var det dags igen.  Är det inte en glad bröllopsfest som bombas sönder och samman, så är det en sovande  familj  eller folk som förtvivlat försöker komma åt lite bränsle. Den här gången var det tre bussar som slets sönder. Fullsatta med civila. Mest barn. Vi  brukar inte rakt av lägga ut material från annat håll. Men dels står det svenska  hyckleriet med vår ”fredsmission” oss långt upp i halsen. ”Våra grabbar och tjejer” står som bekant under samma NATO-befäl som leder stridsflygplanens piloter.  Dels är artikeln nedan mycket skarp och bra.  Den är hämtat från tidningen Internationalen där både Benny och jag brukar medverka.

.

De två i Afghanistan stupade svenska officerarna har fått media att svämma över av “patriotism” och krafter inom Folkpartiet har påpassligt krävt en utökad svensk truppnärvaro. Det är alltid sorgligt när människor dör i krig, och den nu pågående brittisk amerikanska offensiven har krävt många dödsoffer – också bland civila. Det är bland annat därför vi socialister är motståndare till USA:s Englands, Tysklands, Sveriges och andra västmakters krig i Afghanistan.

De tre bussarna bombades av stridsflyg.

I förra veckan dödades tolv civila av detta High Mobility Artillery Rocket System.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, civila offer, USA, NATO, ISAF, Kabul, Helmand, McChrystal,

I pressen: AB1,DN1,

Inget mer snask!

.

Nu har den ekonomiska krisen nått fram till våra kommuner och landsting. De traditionella partierna, både till höger, i mitten och till vänster, svarar reflexmässigt med att avskeda sjuksköterskor och lärare.

.

Samtidigt fortsätter de för det mesta med att snaska i sig feta partibidrag. Ja, det är ännu värre avslöjar SVT-Rapport i dag.  De grisar i sig alltmer. Sedan valåret har partistöden ökat dubbelt så mycket som inflationen. I snitt 20 procent i jämförelse med 8 procents inflation. Bara i år betalas det ut 629 miljoner kronor till partierna i kommuner och landsting. Det mörkblå Stockholm är naturligtvis ”värstingen” med en höjning på sanslösa 48 procent.

.

De flesta av dessa traditionella partier har sina rötter i någon form av folkrörelser. De bars upp av slitsam idealism och rikliga medlemsavgifter. Nu har de alltmer fogats in som en del av staten. De politiska representanterna och deras partimaskinerier betalas av staten. I linje med detta blir de också statens tjänare.

.

Nu senast har vi sett  detta med skandalerna kring det sparkade landstingsrådet Ewa Söderberg (s) som varit huvudansvarig för att försöka ta bort 700 vårdjobb vid Sundsvalls sjukhus. Väl att understryka är att även Vänsterpartiet är representerat i landstingsstyret.

.

Sjukhusdirektörens mål blev då häpnadsväckande nog att sjukhuset bara ska ta emot människor som man inte kan undvika!

.

För att snabbt komma till skott med att sparka folk anställde sjukhusdirektören en ny mer fartfylld figur som personalchef: Ingamarie Bäcklin, från konsultföretaget Business Results.   Men när det kom ut att hon hade ett halvkriminellt förflutet och skulle få en lön på 13 000 kr om dagen för att gå loss på personalkontot, då blev protesterna bland personalen så starka att hon fick sparken redan efter bara 20 timmars anställning. Länskriminalen i Norrland har också polisanmält henne för trolöshet mot huvudman. Det hela blev så pinsamt att socialdemokraterna, nu så här inför valet, fick sparka också sitt landstingsråd.

.

Den kritiserade  sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson  med nerskärningsförslaget

Fotograf: Eleonora Brodd i Allehanda.se

.

I går kväll berättade en upprörd representant från Socialstyrelsen för media att flera sjukhus nu närmar sig sammanbrott vid sina vårdtoppar. Vi fick reda på att Sverige har minst antal vårdplatser i hela Europa. Österrike i topp hade tre gånger så många vårdplatser som Sverige. Så är det med satsningen på vården eller ”välfärdssamhällets kärna” som det så lyriskt brukar heta från Fredrik Reinfeldt. Socialstyrelsens lösning var mer kontroll. Men det som behövs är naturligtvis mer personal. Sverige har nog med kontrollanter, chefer och ledare av alla de slag som lever gott på att kontrollera att andra arbetar.

.

Vi har också nog med partier som när sig med statliga bidrag och går statens ärenden.

.

Gratis lokaler för politisk verksamhet, möten mm borde vara en självklarhet i en politisk demokrati. Men partibidragen är bara en belastning.  Slut på snasket.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, partibidrag, partistöd, Ewa Söderberg,

Pressen: DN1,

Något är ruttet i republiken Sarkozy.

.

Den franska borgerligheten kom till makten i en blodig revolution mot feodalherrars och den katolska kyrkans välde. Av alla nationalstater som föddes under och efter Upplysningen var Frankrike den mest radikalt antikyrkliga. Kyrkan och staten, himlen och makten, skildes åt och det är sedan dess fundament i den franska sekulära republiken, en grundbult omhuldad av höger som vänster.

.

Men Frankrike 2010 är inte Voltaires Frankrike. Kolonialism och globalisering ligger mellan de två och i dag finns det fem miljoner muslimer i landet. Det är kan vi säga den ”världsliga”, ”materiella” grunden till den absurda debatten om den ”nationella identiteten” som Sarkozy öppnat under tryck från en växande islamofobi i ”frihetens, broderskapets och jämlikhetens” hemland.

.

Bar Marianne  huvudbonad av religiösa skäl?  För revolutionens utgång spelade det ingen roll.

.

Redan begreppet –nationell identitet- får huden att knottras på mig. Det är något sjukt redan i avsparket. När sedan hela debatten i det franska etablissemanget koncentreras runt synbara symboler för religiös tro, som burkan, heltäckande slöja och sjal, känns den fräna stanken långt utanför camembertens hemland. Hur ska fattiga utestängda invandrare få en plats i samhället, hur ska de papperslösa få ett värdigt liv, hur ska de tiotusentals hemlösa i Paris få tak över huvudet, är frågor som Nationalförsamlingen borde diskutera. Men nej, i stället går timmar, dagar, månader åt till att fråga sig hur man med lagstiftning kan angripa den lilla minoritet av muslimska kvinnor som bär burka eller heltäckande ansiktsslöja. Varför skäggiga män i långa mantlar inte berörs vågar ingen sarkozist svara på.  Inte heller varför personer med en judisk kipa på bakhuvudet borde förbjudas att ställa upp i val till poster i den sekulära republiken. Eller varför en person med ett kristet kors runt halsen borde hindras från att kandidera till politiska poster.

.

När den franska högertidningen Le Figaro ”avslöjade” att mina politiska fränder i NPA inför regionalvalen i mars ställer upp med en ung muslimsk kvinna klädd i vit sjal i ett valdistrikt i södra delen av landet, brakade det verkligen loss i media. Från höger och tyvärr från vänster viner sedan dess kritiken mot NPA och kandidaten Ilham Moussaid. NPA anklagas för att blanda samman religion och politik, att fiska röster i invandrarförorterna, och att trampa på den franska republikens sekulära traditioner.

.

.

Inte ens vänsterpressen under kommunistpartiets och  vänsterpartiets(utbrytning ur Socialispartiet) ledning drar sig för att tala om Ilham som en ”beslöjad” kandidat. Sedan när en vit sjal knuten i nacken blev till slöja kan diskuteras. Men det är inte vad diskussionen borde handla om. Även ledande franska feminister talar om skandal och svek mot kvinnornas kamp från NPAs sida.

.

Till sist handlar det alltså om religionens roll i samhället. Marx skrev att det var ”folkets opium” och mycken skit har skrivits med det som avstamp. Men hela texten där Marx skriver om religionens roll andas förståelse för vilken roll religionen spelar för de förtryckta i världen och att den rollen inte kan trollas bort med lagar och förbud. Att bränna ner kyrkorna och förbjuda religionen hjälpte inte Stalin att göra alla sovjetmänniskor till ateister men däremot till antikommunister.

.

”Religionen är ett uttryck för verkligt lidande och samtidigt en protest mot lidandet. Religionen är den förtryckta varelsens suck, anden i en hjärtlös värld, liksom den är de sociala villkorens själ där själen är utesluten. Den är folkets opium… Avskaffandet av religionen som folkets illusoriska lycka är villkoret för folkets verkliga lycka. Att kräva av folket att förneka sina illusioner över sin situation är liktydigt med att kräva av det att förneka en situation som är i behov av illusioner.”

.

Så skrev Marx i sin kritik av den tyska filosofen Helgels verk.. Kan man komma längre bort ifrån ett formellt, dogmatiskt förkastande av de religiösas huvudbry? När NPA attackeras för att presentera en kandidat som bär en religiös symbol handlar det till sist om hennes rätt att delta i den politiska kampen. Ska socialistiska partier kräva av sina medlemmar att avsäga sig eventuella religiösa idéer? Kan man vara medlem i ett socialistiskt parti men inte ha rätt att kandidera till valbara poster? Blir svaret ja innebär det att partiet har två sorts medlemmar, där de eventuellt religiösa hamnar i andra klass.

.

Eller ska man kräva av religiösa kvinnor att de först ska befria sig från sina övertygelser innan de får delta i kampen för kvinnans frigörelse? För mig visar frågorna på det absurda i den franska debatten. Ska vi be de unga kvinnorna på Teherans gator att först ta av sig slöjorna innan de nästa gång skanderar ”död åt diktatorn”?

.

Irans unga kvinnor står i spetesen i kampen mot prästerskapets diktatur.

.

Att debatten berör oss alla och inte bara franska socialister visade dagstidningen Le Monde i lördags, den 20 februari. I Frankrike har det redan skrivits många artiklar om NPAs kandidat. Men nu för Le Monde upp debatten på europeisk nivå. Två av artiklarna i lördagsnumret har skrivits av kända intellektuella i Europa, Tariq Ali och Isabelle Stengers. Två av artiklarna kritiserar skarpt NPAs kandidatur. Henri Pena-Ruiz, filosof och medlem i det nya Vänsterpartiet menar att NPA sviker alla de kvinnor i världen som kämpar mot förtrycket däribland tvånget att vara beslöjad.

.

-Man kan inte samtidigt kämpa för jämlikhet mellan könen och bära ett plagg som är ett instrument och en symbol för kvinnans underkastelse, skriver han. Problemet som jag ser är bara att det som Pena-Ruiz skriver är formellt korrekt men i det verkliga livet existerar de människor som han säger inte finns. För NPAs kandidat Ilham finns inte detta ”man kan inte”. Hon för kampen dagligen. Ur rent ideologisk synvinkel är hon naturligtvis offer för ett religiöst förtryck, rent objektivt sett. Men so what? Ska vi icke-troende hindra henne från att med en sjal på huvudet ta kamp här och nu mot det franska klassamhället och därmed kvinnoförtrycket?

.

För till sist handlar den franska debatten om sjal eller inte om vilket socialt medvetande man ”måste” besitta för att ha rätt att delta i mänsklighetens frigörelse från allt förtryck, himmelskt som världsligt. För den franska borgerligheten är problemet naturligtvis bara taktiskt. Ingen i maktposition, alltifrån höken Sarkozy till den före detta läkaren utan gränser, numera utrikesministern, Kouchner har en värdig hållning i ”sjalfrågan”. För dem handlar det om kalkyler inför nästa val. Men det är inte debatten med Sarkozys höger som är viktig. Däremot är det desto viktigare att debattera med den ”vänster till vänster om vänstern” som tyvärr också tycker att Ilham borde avsättas som kandidat därför att hon bär en sjal av religiösa skäl, trots att hon  kämpar sida vid sida med sina sekulära kamrater i NPA. Om hon en dag föreslår att NPA byter ut sin paroll ”Nej till avsked” mot ”Gud är stor” är medlemskap i NPA naturligtvis inte möjligt. Men det säger ju sig självt och kräver ingen debatt. Men nu fungerar hon som alla andra medlemmar i ett socialistiskt parti där tron på Gud eller inte är en privatsak.

.

Det är den ton som Tariq Ali anlägger i sin långa artikel i Le Monde. För att visa hur snett debatten hamnat i Frankrike berättar han om sina egna erfarenheter av studenternas kamp mot militärdiktaturen i hans hemland Pakistan under åren 1968-69.

.

Tariq Ali – en stor frihetskämpe.

.

-Många av de kvinnliga studenterna som kämpade tillsammans med oss bar sjalar och ropade samtidigt slagord mot Jamaat-e-Islami. Försummade vi våra plikter när vi accepterade dem i våra led utan att först be dem ta av sig sjalarna?, frågar Tariq Ali och säger att han själv hade föredragit se de unga kvinnorna utan sjal men att för kampen spelade det ingen roll.

.

-De algeriska kvinnor som deltog i kampen mot den franska kolonialismen gjorde det under antiimperialismens fana. En del bar slöja andra inte. Det ändrade inget i deras sätt att kämpa och inte heller i fransmännens sätt att tortera dem, skriver Tariq och kittlar känsliga nerver i den franska republikens historia.

.

-Ilham är uppenbarligen överens med ett program som försvarar aborträtten, rätten till preventivmedel o.s.v., det vill säga rätten för en kvinna att fritt bestämma över sitt eget liv. Men hon ska inte ha rätt att sätta vad hon vill på huvudet. Det är förvånande, skriver vår pakistanske vän som sedan decennier är bosatt i London.

.

Isabelle Stengers är knappt känd i Sverige men i den fransktalande delen av världen är belgiskan en mycket välkänd och aktad filosof, feminist och fristående socialist. Bland många av hennes verk kan nämnas Kapitalismens Häxkonster från 2007.

.

Isabelle Stengers undervisar på Fria Universitetet i Bryssel

.

Liksom Tariq Ali frågar sig Isabelle vart debatten om att förbjuda sjal/slöja/burka ska leda.

.

-Har hon rätt att ha politiska idéer? Om hennes kandidatur är ett problem bör kanske hennes rösträtt tas ifrån henne nästa gång?, frågar sig Isabelle.

.

Debatten om Ilhams vita sjal är en internationell fråga, därför att den handlar om hur förtryckta i dagens värld kan sluta sig samman och kämpa mot det kapitalistiska samhället för en bättre värld. Det är i den kampen som religiösa ”illusioner”, som Marx skriver, kan försvinna i takt med att ”folkens verkliga lycka” skapas. Förbud och statliga direktiv kan bara fördröja den verkliga befrielsen från missbruket av folkets opium.

.

Media:SVD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,SSD1,DN1,DN2,

Bloggare:Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, NPA, Muslimer, Islamofobi, Religion, Islam, Sjal, Slöja, Burka, Sarkozy, Tariq Ali,

Efter snöstormen…

.

En del människor hoppas på att våren väntar bakom nästa moln.  Andra menar att det är regeringen som skapat allt snökaos. Men följer vi kalendern var Högvinterns sista dag först i går.

.

Våra meterologer brukar säga att vårt klimat är som kallast mellan den 20 januari och den 20 februari. Jämför vi med sommarens skiften är det i dag  alltså den 21 augusti och då har vi normalt en bra bit kvar innan höstmörkret famnar oss.

.

Dessutom är det en mycket bister vinter. För vår del, i Ale fem mil, norr om Göteborg. Nära Risveden och Mjörn har ingen under 45 år tidigare upplevt en liknande kyla. Efter två dagars snöstorm väntar nu mer ryska minusgrader.  I natt räknar vi med minus tjugo eller värre. Innan stormen var det isbildning ända över till Danmark. I veckan, framåt torsdagen, får vi på nytt stora snömängder. I statistiken närmar vi oss krigsvintern 1941/42.

.

Det är förbaskat kallt och en hel del besvär. Men oerhört vackert. Här några bilder:

.

.

Tidigt i morse. Den första morgonsolen tränger sig fram. På bilden ryggen på jordkällaren,

en bit av ladugården samt baksidan på vårt gamla, tillbyggda soldattorp.

.

.

”Lillstugan”. Ett ombyggt byk- och hönshus. Ingen värme på när vi inte har besök.

.

.

Vår jordkällare. Under taket bor både kaniner och ibland minkar.

Lustigt nog utan att minken har ihjäl kaninungarna…

.

.

”Lillstugans” tak ska nog hålla. Den mesta snön har blåst bort.

.

.

Från gårddagsskvällens runda i snöyran. I skymningen får Freja, vår labrador,

syn på ett par rådjur som letat mat ute i lössnön på åkern.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, snökaos, snöstorm, SJ:s tågtider, SJ, högvinter, Ale,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,SDS1,GP1,GP2,GP3,AB3,SVD3,AB1,DN2,GP4,AB2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,

Mördar Mossad ostraffat?

.

Det är lätt att småle igenkännande efter mordet på Mahmoud al-Mabhouh i Dubai. Informationen som sipprar fram får mig att tänka på en spionhistoria gjord för Mat Demon och Antonio Banderas.

.

I Dubai var det inga fantasifigurer som agerade.

.

Men nu handlar det om verklighet och det finns verkligen ingen anledning att småle. I romaner och spionfilmer är det vanligt att agenter ”med rätt att döda” smyger i hotellkorridorer och expedierar någon svart diktator till sin herre. Men i det verkliga diplomatiska spelet mellan nationer är det nog mindre vanligt än vad man kan tro och helt säkert mindre vanligt än vad entusiastiska konspirationsteoretiker proklamerar.

.

Undantaget är nog den israeliska säkerhetstjänsten Mossad, som enligt alla källor inklusive israeliska har mer än ett mord att på sin ”meritlista”. Känslan att inte behöva stå till svars för sina handlingar är vad som förklarar det till synes amatörmässiga mordet i Dubai på Hamasledaren.

.

Mossads chef Meir Dagan sitter löst.

.

Att det inte skulle vara Mossad som ligger bakom mordet kan vi lämna därhän. Inte ens den israeliska pressen bryr sig om att söka andra ansvariga. Bara Avigdor Lieberman tror ännu att ett hånflin och ”det finns inga bevis” som kommentar räcker för att sänka det som nu seglar upp som en stor diplomatisk kris för regeringen Netanyahu.

.

Stor kris, därför att Mossad i sin arrogans, använde riktiga pass av brittiskt, irländskt och tyskt ursprung. Det var bara fotona som bytts ut. Hela agerandet utstrålar en övertygelse om att den israeliska staten kan tillåta sig ett agerande som ingen annan stat utan att det leder till mer än korta diplomatiska dispyter. Man kan föreställa sig vad som skulle ske vid ett motsatt scenario med en israelisk arméchef som offer i utländskt hotellrum.

.

Anhöriga under porträtt av den mördade.

.

Ändå verkar det som att arrogansen gått över tillåtna gränser i Dubai. Gordon Brown sitter fast i en knipa. Det står redan klart att det inte kommer att räcka med en åthutning av Israels ambassadör i London. Den brittiska pressen kräver svar på hur de brittiska medborgarnas pass hamnade i Mossads händer. Brown ser nog helst att affären stannar med lite småfäktning på den diplomatiska scenen men som Robert Fisk påpekar handlar det inte bara om vem som tog emot passen, Mossad eller någon annan?, utan också om vem som gav dem till organisatörerna bakom mordet. Det är den frågan som gör att Gordon Brown inte kan nöja sig med det vanliga diplomatiska fäkteriet. Det krävs mer och samtidigt kan han inte gå för långt i sin kritik av den ”strategiskt allierade” partnern i Mellanöstern.

.

I Israels media förs en annan debatt. Knappt någon frågar sig med vilken rätt Mossad begår mord i utlandet. Inga media ifrågasätter heller att det skulle vara ett verk av någon annan än Mossad. Vad som kritiseras är det arroganta och amatörmässiga agerandet i Dubai. Hur kan man låta sig filmas lite hur som helst strax innan mordet, frågar sig pressen. Haaretz påminner också om att senast ett planerat mord i utlandet misslyckades var Natanyahu premiärminister. Då, i september 1997, försökte Mossad giftmörda Hamas ledare Khaled Mashal i Libanon. Det slutade i fiasko och Netanyahu tvingades avgå. Att mordet i Dubai skulle fälla honom verkar mindre troligt för i dag finns det knappt någon verklig opposition kvar i Israel, åtminstone inte i parlamentet Knesset.

.

1997 klarade sig Mashal undan Mossads mördare.

.

Den sista men inte minst viktiga frågan som kan ställas gäller den Palestinska myndighetens roll, Abbas och al-Fatahs roll. Två av mördarna var palestinier. Vad gjorde de i Dubai och på vems uppdrag? Enligt Hamas var de båda anställda i Abbas säkerhetstjänst. Har i så fall Abbas medverkat i mordet och ytterligare bekräftat den Palestinska myndighetens roll som polis i samarbete med Israel och USA.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Dubai, Mossad, Palestina, Abbas, al-Fatah,

Inga fler medaljer från Afghanistan…

.

När en segrare i de olympiska spelen tar emot sin guldmedalj är detta jublande ögonblick kanske dennes finaste minne i livet.

.

När de svenska officerarna Gunnar Andersson och Johan Palmlöv tilldelades Försvarets förtjänstmedaljer i guld var de inte ens i livet.

.

Gunnar Anderssons och Johan Palmlövs postuma förtjänstmedaljer…

.

De stupade svenska soldaterna ”fick fin begravning utav staten…” som det heter i Ruben Nilssons visa om ”Den okände soldaten”. Deras stoft togs emot på Ärna flygplats utanför Uppsala med både honnörsstyrka, fanvakt och musikkår. En överflygning genomfördes samtidigt med JAS 39 Gripen. Överflygningen skedde i formationen ”Förlorad kamrat i strid” där ett flygplan lämnade formationen medan de övriga fortsatte framåt…

.

Blir det en ny triumf med ännu ett OS-guld för det svenska hockeylandslaget är jag övertygade om att ”Hjältarna från Vancouver” också kommer att hedras och eskorteras – men då av en välkomstformation från flyget – när de ska landa på Arlanda…

.

.

Den olympiska flaggan förnedras och släpas i skiten…

.

Både den antika och den moderna idén om olympiader är att fred ska råda så länge den olympiska elden brinner på lekarnas eller tävlingarnas huvudarena. Men när lågan i år under högtidliga former tändes i Vancouver, då inledde samtidigt absurt nog Förenta Nationerna och NATO sin militära storoffensiv mot staden Marjah i Afghanistan. Rustade upp över öronen med den modernaste militära teknologi som världens skådat och skyddade av satellitspaning, droner, apachehelikoptrar och artilleri sattes 15 000 stridande soldater in mot vad som uppskattades till ett tusental talibaner. Den olympiska flaggan med sin vita bakgrund och sina sammanlänkade ringar som symbol för nationell försoning vanärades på så sätt öppet och släpades i skiten så mycket som det överhuvudtaget går.

.

Fredlig idrott som en ”civiliserad” form av tävlan, kamp eller strid blandas ihop med krigets råa våld och dödande. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt hyllar våra medaljörer. Låt vara att medaljerna är i olika valörer. Han gläds med Charlotte Kalla och Björn Ferry och deltar i sorgen över Gunnar Andersson och Johan Palmlöv. Allt insvept i blågula fanor.

.

.

Både kronprinsessan Victoria och hennes prinsgemål Daniel Wrestling besökte nyligen de svenska soldaterna i deras läger ”Nordiskt norrsken”. Kan man fläta ihop stundande storståtligt kungabröllop med Sveriges krig i Afghanistan kan många hjärtan vinnas. Wrestling ska för övrigt tydligen få titeln, eller har fått titeln som Hertig över Västergötland. På fornnordiska hette det härthoger och innebar att man var en vald krigsledare. Ska Ockelbos stolthet leva upp till den granna utmärkelsen och alltså bli min härförare också här i Ale kommun. Då får han allt först börja med vanlig krigstjänst där borta i Mazar il Sharif. Då räcker det inte med ett flygstopp och lite fika därborta…

.

.

För oss alla som är blågula i själ och kropp under OS eller andra stora internationella tävlingar och fäller en tår när svenskarna vinner eller blir förskräckta när Anja Persson kraschar, kan det vara svårt att se saker och ting med klara ögon när det gäller ”Sveriges fredsinsats” i Afghanistan. Vi ”sviker” inte en Marcus Hellner bara för att han inte orkade hela vägen fram. Vi människor har uppenbart stam- eller klankänsla i våra gener. Om inte så bär vi i vart fall med oss sådana kulturer sedan tiotusentals år tillbaka. En supporter överger inte sitt lag i motgång. Man håller på sin klubb eller på ”de svenska” även när det går dåligt. Vi går aldrig över till motståndarna. Vi håller samman till varje pris. Man överger inte sin förening eller klubb. Är inte en avfälling till sitt parti. Inte en kättare som överger sitt trossamfund. Man tar inte ens med sig god korv till lunch när andra bjuds bara grönt…

.

”Avfällingen”. Gammalt vykort av den värmländske konstären Jac Nygren

.

I de kriminella gängen golar man inte. I krig deserterar man inte. I krig överger man inte sina vapenkamrater. Man lämnar inte heller en sårad eller stupad kamrat efter sig. På hemmafronten sviker man inte heller. Man befryndar sig inte med fienden. Man begår inte högförräderi. Det var till alla dessa djupt rotade starka känslor som Carl Bildt vädjade  i riksdagens utrikesdebatt om Afghanistan:

.

”Sverige är på plats för att bekämpa fattigdom, främja långsiktig utveckling och stödja det afghanska folket.  De förluster som drabbat oss var inte förgäves. Bara genom att fullfölja vårt uppdrag i Afghanistan visar vi att våra uppoffringar inte varit förgäves. Sverige kommer att fortsätta att verka i Afghanistan.”

.

En helt förfalskad verklighetsbeskrivning. Men det är mot denna bakgrund som det nu basuneras ut att den svenska opinionen har svängt när det gäller kriget i Afghanistan. Efter dödskjutningarna av Andersson och Palmlöv. Över debatten i riksdagen var det sorgflor och i så gott som all media har vi i hemmafronten uppmanats att hedra minnet av de stupade genom att sluta upp ”bakom våra soldater”. Expressen och många andra tidningar vill att vi alla ska bära Kustjägarveteranernas eller Fredsbaskrarnas Det gula bandet”.

.

.

”Är du för eller emot Sveriges deltagande i FN:s militära insats i Afghanistan?”. Så enkelt ställdes frågan i den undersökning som TV:s Rapportstudio beställde av Synovate.  Inte en enda stavelse om att det också är NATO:s krig. De flesta svenskar är spontant för FN eller åtminstone tanken med FN och förknippar organisationen med fred. Den starka verkställande militära kraften bakom kriget nämns inte. Att direkt efter förlusten av de bägge svenska officerarna, mitt under det blågula eller svenska sorgearbetet, ställa frågan på detta sätt, kan naturligtvis inte annat än ge ett utfall med en kraftig opinionsförskjutning. Vem vill svika? Vem vill överge kamrater fallna i strid? Framförallt när våra sinnen piskats blågula?

.

Men kriget i Afghanistan är inte vårt krig. Det är NATO:s krig, beskyddat av FN, som ytterst bara handlar om USA:s och en del västländers globala militära intressen samt jakt på kontrollen över råvaror som olja och naturgas i Central-Asien.

.

Vi vill gärna ha fler medaljer av ädel valör i Vancouver. Men inga fler från Afghanistan.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, OS-guld, Anja Persson, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Afghanistan, Försvarsmakten, NATO, ISAF

I pressen: SVD1,SVD2,AB1,AB2,AB3,SDS1,GP1,GP2,DN1,AB1,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,EttHjärtaRött,RödaLund,Motvallsbloggen,

Striden på IKEA i Frankrike fortsätter.

.

Förra veckan rapporterade vi om att personalen i IKEAs 26 butiker i Frankrike inte tänker nöja sig med företagets skambud i löneförhandlingarna. De anställdas fackliga organisationer kräver 4 procents påslag för alla medan företaget bjöd noll procent plus 1,2 procent i ”meritbaserade” påslag.

.

Hur ska matchen sluta?

.

Företagets huvudkontor i Plaisir, strax utanför Paris, ockuperades hela förra veckan av fackliga ledare och i lördags hölls fackliga protester i 23 av de 26 varuhusen. Bara ett av dem tvingades att stänga helt medan anställda gjorde punktstrejker i resten. Det är ett stort problem för de fackliga organisationerna att en stor del av personalen arbetar under korttidskontrakt och inte vågar delta i de fackliga aktiviteterna eftersom de kan avskedas med kort varsel.

.

Men strejkerna är ändå historiska. Det är första gången som IKEA-Frankrike stött på fackligt motstånd i den här skalan. Fackens krav på 4 procent bygger på erfarenhet från de två föregående årens löneutveckling. De anställda fick 1,5 % i generellt påslag 2008 och 0,5 % förra året medan samtidigt inflationen var 2,8 % respektive 0.9 %, det vill säga tydliga reallönesänkningar båda åren. Exemplet visar hur viktigt en indexreglerad lön är för att underlätta den fackliga kampen. När man får igenom typ 2% då vet de anställda att det verkligen är två procent och slipper se efter förhandlingsåret om utslaget blir negativt eller inte.

.

I måndags möttes parterna på nytt och IKEA la ett nytt bud som ska ge 1% generellt påslag och 1% i meritvärderade påslag. De fackliga organisationerna som väntat sig ett bättre bud meddelade omedelbart att kampen fortsätter och huvudkontoret i Plaisir ockuperades på nytt. I dag onsdag manar dessutom facken de anställda i IKEAs lagerbyggnader att punktstrejka och hålla sympatiaktioner med de anställda i varuhusen.

.

IKEA-Frankrike för första gången i hård konflikt med de anstälda.

.

Inget är ännu avgjort. Får inte de anställda mer stöd utifrån och bättre uppslutning bland de anställda med korttidskontrakt är det möjligt att IKEA går segrande ur striden. De äldre i företaget ser med nostalgi tillbaka på IKEAs debut i Frankrike.

.

-Sedan IKEA de senaste 20 åren letts av ett holdingbolag är det klappjakten på profiter som härskar, medan vår grundare Ingvar Kamprad hade en mer utvecklad social inställning, säger Henri Bru som varit med från början. Om skillnaden var så stor är väl tveksamt. Den gode Ingvar hade också god näsa för var profiterna fanns.

.

Medai: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, IKEA, Frankrike, Kamprad, Strejk, Blockad,

Med vårsol och lövsprickning…

.

I lågkonjunkturens och den svåra vinterns Sverige värmde Charlotte Kallas seger – skidorna och snön till trots – som om hon kom med vårsol och lövsprickning. ”Kalla utstrålar energi som ett kärnkraftverk”. ”Kalla är ett gulligt monster”, hette det i gårdagskvällens sportstudio. Inte bara jag utan till och med det normalt så städade SMHI fick glädjefnatt. Så här såg deras hemsida ut i morse:

.

VÄDERÖVERSIKT SVERIGE

.

KALLA FAKTA ÄR ATT CHARLOTTE KALLA VANN I VANCOUVER.

KALLA FAKTA INNEBÄR OCKSÅ ATT KYLAN BESTÅR MED VINTERVÄDER

.

Vi börjar naturligtvis med några (Charlotte) Kalla fakta. I samband med klart väder i mellersta Norrland har Gielas (södra Lappland) haft -31 grader. I Svanberga (Roslagen) sjönk temperaturen till -17 grader i samband med en lucka. I Götaland inte lika kallt, som lägst -8 grader, eftersom moln hindrar utstrålningen.

.

Ja, kylan har ett bra bett i markerna. Min datorskärm har ett skrivbord där foldern med bokmärken från olika meteorologiska institut nu är helt späckad. Som så många ”på landet” är jag en vädernörd och ser att Wundegrounds temperaturkarta, tidigt i morse,  för norra Europa med mörkröda, lila puffar varslar om att mer kyla är på väg ner från vad vi brukar kalla Ishavet.

.

Det närmar sig rekordkyla. Mina långkalsonger har blivit en andra hud och både inne och framförallt ute när jag är och lufsar är det en tjock fodrad flanellskjorta ända ner över baken som gäller. I morse var sotaren här och äntrade upp på den nyskottade stegen ( fick vi göra med livlina ) till ladugårdens åtta meter höga skorsten. ”För många är veden slut”, berättade han. Många har det svårt med elräkningarna. De är ibland värre än räntan på bostadslånen. Trettiofem år gammal har han aldrig förr varit uppe på taken en sådan här vinter. Inte sedan hans barndom har det varit lika kallt, vintern 1984/85. Eller snarare nästan lika kallt. För här uppe i Alefjäll, fem mil norr om Göteborg, hade vi i år rekordkyla redan i december och har sedan haft massvis med klara nätter och kalla högtryck som lägrat sig ner från Syd-Norge. Minus 24.8 är min egen lägsta notering. En sträng kyla som tar oss tillbaka till mitten av sextiotalet om vi ska hitta en jämförbar vinter. En granne som är snickare och jobbar nere i Älvängen,   vid Göta älv någon mil härifrån,  har berättat att de på hans bygge mätt upp en dryg meter tjäle.

.

Enligt SMHI har Göteborg, som till skillnad från oss under förvintern påverkas av det varma Skagerack, ännu så länge haft det lika kallt som vintern 1984/85. Men är bara minus 1.4 från rekordåret krigsvintern 1941/42. Min gamle vän och arbetskamrat Tomas Johansson, ”Storfiskarn”, ringde sent i lördags. Han hade då varit ute på Björköfjorden i Göteborgs norra skärgård, med en halv meter is, och krokat hela nio kilo sill. Nu ville han dela med sig och för oss blev det härlig nattamat med stekt färskt sill, lingon och potatis. Utanför TV-huset i centrala Göteborg drar man massor med sik från pimpelfiske på hamnens is.

.

.

Det blev härlig nattamat med färsk sill, lingonssylt och potatis

På en mycket bra länk följer SMHI Isläget i Sverige och där har vi dag för dag kunnat se hur isen lagt sig. En dåre, försedd med våtdräkt, ispik och svävare som följebåt, skulle faktiskt kunna jumpa på isen från Stockholm till Finland och från Göteborg till Danmark. Fast dåren fick naturligtvis också  simma över fartygens isrännor…

.

Ja, kylan tycks bestå över hela norra halvklotet. I dag snöar det samtidigt både i Madrid och Texas. Tidigare har Floridas citrusodlingar drabbats av frost. Samtidigt slår den ojämnt. Norrland har bara haft något kyligare än normalt samtidigt som Finland och Baltikum har haft det mycket kallt.  Stockholm på andra sidan Östersjön har klarat sig bättre tack vare moln och värme från ostvindarna. Men visst har ”Fjollträsk” ändå fått lite bett av kylan. Man har haft den kallaste vintern sedan 1995/96. Men är minus 2.3 från den svåraste krigsvintern…

.

I väntan på våren

.

Med all denna kyla i våra kroppar är det inte konstigt att Kallas seger värmer så skönt. När det gäller politiken är det däremot permafrost. Uppenbart är motståndet mot kapitalismens vanvettiga samhälle – med snart en halv miljon människor som kastats ut från arbetsmarknaden – uppenbart är detta motstånd, med undantag för en del mindre härdar – just nu ”ett svart hål”. I krisens Sverige finns det mängder med besvikelse och uppgivenhet. Många nävar har knutits men stannat kvar i byxfickorna. Här finns gott om energi, men inga urladdningar i form av nya sociala rörelser eller varför inte i form av det nya, öppna, breda ungdoms- och arbetarparti som skulle kunna skapas – och måste skapas – nu när den gamla arbetarrörelsens partier tvinat bort.

.

I arbetet med att förverkliga denna möjlighet får vi ännu så länge bida med att följa svenska skid- och hockey (!) framgångar.

.

Men efter OS är det dags. Då spirar våren.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Charlotte Kalla, Kalla, OS-guld, rekordkyla, isläget, isfiske

Pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,AB1,SDS1,GP1,GP2,

Bloggare: Jinge,Svensson,