Har pensionären en framtid?

.

I tre artiklar har vi behandlat våra pensioner och pensionärer. Vi har fått en del kommentarer som underlättat att visa hur den stora pensionsbluffen lurades på den svenska befolkningen.

.

-De äldre blir för många och vi kan inte försörja dem. De måste acceptera sämre levnadsstandard eller arbeta till 67 eller varför inte 70 år,  brukar det låta.

.

Hur många år ska de äldre arbeta?

.

I artikeln ”Kryckor för pensionärer” visade vi att den totala försörjningsbördan för de aktiva i samhället inte ökat. sedan 1960. Alarmrapporterna i media och borgerliga politikers (sossarna inräknade) nödrop om den annalkande katastrofen för pensionerna  la grunden till det nya systemet som inbillade folk att framtiden kunde säkras genom att spela på börsen med pensionspengarna. Vi har redan sett vart det kan leda.

.

Men hur är det med framtiden? Blir inte de äldre inom 20- 30 år så många att de aktiva som ska finansiera pensionerna kommer att krossas under bördan?

.

I förra artikeln visade vi hur befolkningens sammansättning ändrats sedan 1960. Siffrorna var hämtade från Statistiska Centralbyrån. Samma källa ger oss också den officiella prognosen över samma gruppers utveckling fram till 2050.

.

Befolkningen efter åldersgrupper 2020-2050

Källa: SCB

.

Av det här kan vi se att antalet äldre per 100 aktiva ökar från 37.9 äldre till 43.5 äldre per 100 aktiva från 2020 fram till 2050. Siffrorna ska naturligtvis tas med en nypa salt eftersom de är extrapoleringar av äldre trender. Om barnafödandet ökar ändras prognosen. I Frankrike ändrade man exempelvis helt nyligt den prognos som gjordes 2002 eftersom barnafödandet starkt stigit sedan dess.

.

Mer barn mindre problem för försörjningen

.

Det är dock SCBs prognos ovan som låg till grund för pensions”reformen” och därför kan vi arbeta vidare med den. För media utan skrupler bevisar SCBs statistik att snart är vi knappt två aktiva som ska försörja en pensionär. Utan skrupler därför att än en gång bygger ramaskriket på en bluff.

.

De stackars två aktiva som ska försörja en pensionär ”växer” nämligen under tiden, det vill säga att de aktivas produktivitet ökar. I pensionsreformens utredningsmaterial använder man en hypotes om 1,6 procents produktivitetsökning per år fram till 2050 utan att sedan ta hänsyn till den. För hade de gjort det hade det inte funnits några argument för ett pensionssystem som ska lita till börsens nycker.

.

Tar man med i beräkningarna att produktiviteten ökar med 1,6 procent per år fram till 2050 blir resultatet helt annorlunda, de aktiva liksom ”växer” och kan ta hand om de äldre med mindre ”uppoffringar”.

.

De aktiva kommer då att producera 88,7 % mer än de gör i dag. Det ger en helt annan bild av hur ”försörjningsbördan” förändras. Använder vi pensionsutredningens tes om 1,6 procents tillväxt i produktiviteten och justerar om de aktivas ”storlek” minskar försörjningsbördan år 2020 från 37,9 äldre per 100 aktiva till 29,8 äldre per 100 aktiva. Fortsätter vi fram till 2050 blir försörjningsbördan, efter justering med 1,6% per år, 21,3 äldre per 100 i stället för 43,5 som nämnt ovan.

.

Som synes ligger verkligheten långt ifrån den katastrof som media och välbetalda politiker målat upp.

.

Finns det plats för alla?

.

De yngre ska också försörjas.

.

Nu består ju de aktivas försörjningsbörda inte bara av de gamla. De yngre under 20 år är säkerligen en mycket större börda i de aktivas budget. Barnen har oftast inga egna besparingar, till skillnad från de äldre, och är inga småförbrukare av mat, kläder, prylar, resor plus utbildning.

.

Enligt SCB gick det 70 yngre plus äldre per 100 aktiva år 2005. Med den aktuella prognosen för befolkningsutvecklingen kommer den siffran att vara 84,4 per 100 aktiva år 2050. Som synes inte långt ifrån en äldre plus yngre per en person i aktiv ålder. Katastrof ? Nej, här måste vi göra samma justering för produktiviteten som tidigare. Vid 1,6 procents tillväxt i produktiviteten får vi följande utveckling för den totala försörjningsbördan(äldre plus yngre) för de aktiva.

.

Antal äldre + yngre att försörja per 100 i aktiv ålder:

.

Plötsligt försvinner problemet bort i fjärran. Kvar står bara den nakna sanningen. Det fanns andra intressen än omtanke för de äldre som låg bakom drevet för att låta pensionerna satsas på börsen.

.

PS: Om du vill se hela xls-filen med alla beräkningar skicka ett mejl till bennyasman@skynet.be

.

Media:DN1,SVD1,Dagens Arena,DN2,SVD2,AB1,DN3,

Bloggare: Jinge,Röda Göinge,Vänsterpartiet,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Pensionsbluffen, Aktiva, Barn, Äldre, Försörjningsbörda,

Var ska sleven vara

– om inte i grytan?

.

Var ska sleven vara? Ja, självklart i den feta och goa köttgrytan!

.

Lika självklart är det naturligtvis att en moderat politiker bara nöter bänk om han kan ha sina fingrar med där det finns pengar att tjäna. Alltså framförallt i riksdagen där de traditionella partierna tilldelat varandra fullständigt absurda löner på snart 60 000 kr i månaden. Dessutom mängder med förmåner. De slipper också de karensdagar i sjukförsäkringen som de själva beslutat om.

.

.

Det är därför moderate Mats Rudin gått så långt att han fuskat i det egna partiets provval. När han ”generöst” bjudit folk på medlemskap i partiet är det snikenhet bakom. Han tycks inte heller vara ensam. Bara den enda som än så länge ertappats med fingrarna i syltburken.

.

Kladdiga syltfläckar tycks det finnas överallt…

.

Det finns bara ett bra sätt att komma åt fusket. Riksdagslönerna måste halveras. Inte ett öre mer än 30 000 kr i månaden. Då kan vi börja tackla det korporativa partisystem vi har i Sverige, där partiväsendet vuxit ihop med staten. För vid sidan av sina fantasilöner är våra traditionella partier fullständigt nerlusade med skattepengar. Bara moderaterna sägs kamma hem sammanlagt ofattbara 800 miljoner kr i offentliga partibidrag under den fyraåriga mandatperiod som gått. I valet 2006 fick dessutom vårt nya arbetarparti 60 anonyma miljoner i gåvor från privata finansiärer organiserade i hemliga klubbar som exempelvis ”Tornet”.

.

Dessvärre är det inte bara ”slevarna” i våra öppet borgerliga partier som vill till köttgrytorna. Eller åtminstone slicka fettränderna.  Skoporna i den gamla, utlevade arbetarrörelsen tar mer än gärna för sig från de ångande grytorna.  En som inte nöjde sig med skopa var den socialdemokratiska vänsterns Margot Wallström som valde guldsked i Bryssel i stället för att utmana Mona Sahlin.  När hon flög hem från Bryssel hade hon dessutom med sig hem en tyngre kappsäck med gullpengar än självaste Pippi Långstrump. Över tjugo miljoner i pensionspengar och andra ersättningar…

.

Pippis  gullpengar kan inte mäta sig med glimret i Margots kappsäck från Bryssel

.

”Matsossar” sa vi på mitt gamla jobb vid Volvo Lastvagnar Göteborg om alla de fackliga företrädare som gärna trängdes vid konferensernas läckra smörgåsbord för att sedan hålla sig borta från allt som ens kunde andas fackligt motstånd. Gick det riktigt bra med den ”fackliga karriären” kunde de sedan komplettera den egna lönen med några extra månadslöner i form av arvoden från den ”fackliga representationen” i bolagens styrelser.

.

Finanseringen av det politiska partiväsendet i Sverige är sjukt. Lika sjukt som det kapitalistiska ekonomiska system dessa partier bevarar och bevakar.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, moderatfusk, Mats Rudin, valfusk i provval, riksdagslöner, köttgrytor, Margot Wallström

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,SVD7,DN6,AB1,SDS1,

SVD8,DN7,

Bloggare: Jinge,EttHjärtaRött,

Dresden hälsar sina gäster

– inga nazister tas emot!

.

.

En stark mänsklig kedja av mer än tiotusen demonstranter stoppade i går ett försök att utnyttja det Andra världskrigets bombningar av Dresden till en uppmarsch för den tyska nynazismen. Brunskjortorna hade bådat folk från hela Europa – även en kolonn med svenska fanor var på plats för en tänkt politisk ”begravningsmarsch” för de tiotusentals människor som dog under brandstormen.

.

Det tyska vänsterpartiet Die Linke var en av huvudkrafterna bakom motdemonstrationen

.

Uppmarschen misslyckades.  Demonstranter kunde inte nå fram till centrum och Dresden förblev nazifritt.

.

Lena Roth, taleskvinna för Nazifria Alliansen i Dresden, kunde sammanfatta att dagen blivit en succé.

.

.

.

,

Vill man sätta sätta sig in i den marxistiska diskussionen och synen på Andra världskriget – som skiljer sig helt och hållet från det som moderna svenska läroböcker eller media i stort skriver är det nära nog en förutsättning att man läser Ernest Mandels bok om ”Andra världskriget – vad det egentligen handlade om”.

.

Den finns på bokförlaget Röda Rummet

Eller utlagd på nätet av det fantastiska Marxistarkiv.se

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Dresden, nazister, nazism, nynazism, sverigedemokraterna, nationaldemokraterna, Die Linke

I pressen: SVD1,DN1,DN2,

Bloggare: RödaMalmö.

Landar alltid katten på tassarna?

.

Knappt hade min polemik i bloggen här under spritts på nätet så ramlade det in en ny kommentar till försvar av de nyliberala teserna i pensionsfrågan. Så här skriver signaturen sl.

.

-Katten som trillar ur ett fönster landar alltid på fötterna, vänstern trillar på huvudet när den kliver ner från trottoaren.

.

När ATP infördes vid 65 års ålder var det i stort sett genomsnittlig levnadsålder. Nu är den 80 år. Någonstans ska pengarna tas, eller så höjer man pensionsåldern. Pensionerna betalas av de yrkesverksamma. Denna regering gick till val på sänkt skatt på arbete, vann, och gjorde vad den sagt. När vänstern låtsas som att pensionärerna fått höjd skatt är det lögn, de arbetande har fått sänkt skatt. Marginellt sänkt skatt på arbete underminerar svartmarknaden för jobb marginellt.

.

.

Hur den stackars katten trillade in i diskussionen är obegripligt. Om vänstern ramlar på huvudet från trottoarkanten tål att diskuteras. Att sl behöver kryckor för att stötta upp sig råder det däremot inget tvivel om. Redan i första meningarna haltar han betänkligt.

.

Då levde de äldre till 65 år och nu lever de till 80, så vi måste ta pengarna någonstans eller höja pensionsåldern, är sl’s idé. Statistiska Centralbyrån kan hjälpa oss att reda ut det första problemet, nämligen om de aktivas ”försörjningsbörda” har ökat sedan 1960.

.

Aktiva-inaktiva 1960-2005

Källa: SCB

.

Vad säger oss tabellen? Först att befolkningen i aktiv ålder till och med ökat under perioden. Lägger vi dessutom till att sysselsättningsgraden i gruppen 20-64 ökat kraftigt under perioden, eftersom en stor majoritet av kvinnorna nu arbetar, så står det klart att de aktivas försörjningsbörda minskat. Inte i förhållande till de äldre men till alla som ska försörjas, det vill säga inklusive alla barn och ungdomar. Eller försörjs de inte av de aktiva? Kanske de är en investering? I vilket fall är det de aktiva som betalar barnens uppväxt.

.

Men om vi lägger till ett annat och helt avgörande ekonomiskt fenomen- produktivitetsökningen – då faller sl platt till marken trots sina nyliberala kryckor.

.

Om vi bara tittar till produktivitetens ökning sedan 1980 ligger den på cirka 2% per år i snitt under perioden. Det vill säga en mycket snabbare ökning än de äldres andel av befolkningen. Under 60-talet och 70-talet var ökade produktiviteten mycket snabbare. Men låt oss räkna med i snitt 2% per år de senaste 30 åren. Om vi antar att de arbetande producerade 100 enheter 1980 då producerar de i dag 175 enheter.

.

Lägger vi nu ihop de två faktorerna, de aktivas andel av befolkningen och produktiviteten, behöver ingen tvivla om att de aktivas försörjningsbörda är betydligt lägre i dag än 1960. Det finns helt enkelt inga som helst ekonomiska problem med att låta de äldre behålla sin andel av BNP även om de växer i antal. Problemet är uteslutande politiskt, eller klassmässigt om ni vill. Det är helt enkelt den lilla men rika femtedelen av landets befolkning som inte längre vill vara med om att solidariskt bidra till den kollektiva välfärden. Därav allt tjat om skattesänkningar och individuella lösningar på gemensamma problem.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Försörjningsbörda

Ska pensionärernas standard sänkas?

.

Vi får ofta kommentarer till våra bloggtexter och det glädjer och stimulerar oss. Vi möts naturligtvis av både ris och ros. Men allt publiceras om det inte bryter mot vår bloggs etiska regel- ingen rasism och inga vulgära personangrepp.

.

Signaturen Joakim har skrivit en kommentar till Götes artikel om pensionerna som det är värt att ge ett mer detaljerat svar. Så här skriver Joakim:

.

För vissa pensionärer räknas varje öre.

.

”Nu är det ju så att man inte kan sänka skatten på pensionerna innan man har ett ekonomiskt utrymme som tillåter det. Sänkt skatt på pensionerna är en ren nettoförlust för statsfinansen. Det Alliansen har gjort är att börja med skattesänkningar för de som arbetar. Det ger synergieffekter via ökat jobbincitament, mindre svartjobb och större investeringar. Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen. När man väl ser att skattesänkningarna ger resultat på sysselsättning och statsinkomster finns det utrymme att sänka skatten även för pensionärer. vilket är precis vad Alliansen nu gör.”

.

Anledningen till att jag lyfter upp hans kommentar är att här hittar vi på ett fåtal rader ett koncentrat av den nyliberala chicagoskolans modell av den kapitalistiska marknadsekonomins funktionssätt. Låt oss ta dem en efter en.

.

-Skattesänkningar ger synergieffekter, är en huvudtes i nyliberala matematiska modeller. Det stämmer i modellerna, men det har inget med verkligheten att göra. Det finns inga vetenskapliga undersökningar som kan visa på ett samband i en verklig ekonomi mellan sänkta skatter och jobbskapande. Tvärtom. Se till världens största verkliga ”testterräng” –USA. I takt med att skatterna på både arbete och kapital sänkts har utvecklingen på arbetsmarknaden motbevisat tesen. Miljontals arbeten har försvunnit och färre arbeten skapats de senaste tio åren än någonsin förr.

.

Nyliberalismen är århundradets hold-up

.

Vad gäller svartjobben finns det ingen tillförlitlig statistik att arbeta med, men att de skulle ha minskat i USA (skattesänkningarnas paradis) verkar tveksamt sett till den ”illegala” invandringen. Vad gäller svartjobb och Europa vill jag gärna se bevis för Joakims(nyliberalismens) tes.

.

Att skattesänkningar skulle öka investeringarna är däremot rent nonsens. Den tyska socialdemokraten och finansministern Helmudt Schmitt använde sig av teoremet –”dagens profiter är morgondagens investeringar som skapar övermorgons jobb”- för att locka de tyska fackföreningarna till att acceptera åtstramade löner till profitens fördel. Då var kanske teoremet mer eller mindre korrekt. Den större delen av företagens profiter investerades i maskiner och lokaler.

.

Den tiden är förbi. Nu är det bank-och finanskapital som sitter stadigt vid rodret och det är länge sedan profiterna i första hand gick till investeringar. Numera används huvuddelen av profiterna till aktieutdelning. Pengar som i sin tur på nytt förs in i den finansiella sfären och ökar på hastigheten i den spekulativa finanskarusellen.

.

.

Publicitet som omedveter presenterar finansens pyramidspel.

.

– Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen, skriver Joakim. Meningen är helt korrekt om ”statsfinansen” byts ut mot ”storfinansen”.

.

Joakims förnäma – ”Nu är det ju så att…”- uttrycker egentligen något annat än sunt ekonomiskt tänkande, att man måste ”ha ett ekonomiskt utrymme” för att kunna öka pensionerna. Grundidén i alla ”pensionsreformer” som kört över pensionärerna i Europa är att det inte längre finns ”ekonomiskt utrymme” för att pensionärerna ska kunna behålla sin andel av de i samhället producerade rikedomarna. Om pensionärernas andel av befolkningen ökar med fem procent ska inte deras andel av nationalinkomsterna öka i samma takt. Det är ”reformens” verkliga innehåll. De som arbetat ihop till dagens välstånd ska inte ha rätt till sin andel när de blir pensionärer. Det är vad pratet om skattesänkningar och utrymmen handlar om. Det är en fråga om solidaritet över generationer i stället för en solidaritet med aktiespekulanterna.

Media: AB1,DN1,SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Skatter, Synergi, USA, Aktier, Solidaritet

Den valsen går vi inte på!

.

Av de borgerliga partierna är det bara Folkpartiets Jan Björklund som väljer att prata om fördelarna med NATO och dess  kärnvapen eller att vi behöver fler kärnkraftverk här på hemmaplan och fler stridande svenska soldater i Afghanistan. Är man major så är man.  Hans partner är mer förståndiga och  har insett att valet kommer att förloras på pensionsfrågan om ingenting görs.

.

Som blåbär uppträdda på ett grässtrå har därför först Göran Hägglund, sedan Maud Olofsson och till sist Reinfeldt lovat att sänka skatterna för landets pensionärer.

.

I går var det dags igen. Den här gången var det Anders Borg som var på tur och vid en träff med de stora pensionärsorganisationerna fick lova sänkta skatter.  ”Ni kommer först. Kanske 2011 om det blir goda tider”, framhöll han.

.

Valfläsk som luktar vidbränt redan innan det ska stekas!

.

Pardans illustrerad av Eadweard Muybridge

.

Bakgrunden är givetvis det delvis ramponerade pensionssystemet som våra stora partier gemensamt kopplat till spelbolaget OMX, oftast kallad Stockholmsbörsen. När Anna Hedborg presenterade förslaget underströk hon att vi nu skulle få ett ”robust” skattesystem. I dag vet vi att det ”robusta” innebar att när börsen faller – då ska också pensionerna falla. I år förlorar de flesta pensionärer 250 -350 kronor netto/månad på denna rustika kontrareform. Även 2011 och 2012 blir det mindre att leva av. Under de tre åren som pensionen trappas ner beräknas samtidigt att löntagarnas inkomster ska öka med 7 procent.

.

Men det som kanske mest sticker i ögonen för alla äldre människor är att de som redan arbetat. Ja, slitit år efter år (arbetslinjen) för att bygga detta land, de har nu bestraffats med högre skattesatser än folk som fortfarande jobbar.

.

Fryser röststödet från en del av de egna pensionärsgrupperna inne. Då kommer självklart den borgerliga alliansen att förlora höstens val.

.

För att motivera skillnaden i skattesatser mellan de som har jobbat och de som jobbar ljög Reinfeldt därför i den första TV-debatten med Mona Sahlin.  Rakt ut i luften påstod han att denna skillnad finns i många med Sverige jämförbara länder. Påståendet är en bluff rakt igenom. Vilket inte kommit fram särskilt väl i opinionen. Därför kan det vara värdefullt att återge den sammanställning som Katharina Wesolowski från Institutet för social forskning på Stockholms universitet har gjort för PRO:s räkning:

.

1. Australien: 10 procent lägre.

2. Belgien: Lägre skatt, men svårt att beräkna.

3. Danmark: 7 procent lägre.

4. Finland: 1 procent lägre.

5. Frankrike: 13 procent lägre.

6. Grekland: 12 procent lägre.

7. Irland: Mycket högre grundavdrag

8. För personer över 65 år.

9. Italien: 7 procent lägre.

10. Luxemburg: 6-9 procent lägre.

11. Nederländerna: 15 procent lägre.

12. Norge: 6-11 procent lägre.

13. Portugal: 11-15 procent lägre.

14. Spanien: Ungefär lika.

15. Storbritannien: Lika vid genomsnittlig pension, 11 procent lägre vid högre pension.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, poliyik, pensioner, PRO, pensionsfrågan, Anders Borg, NATO, Afghanistan, Jan Björklund

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,EttHjärtaRött,RödaLund,

Bland burkor och huvuddukar…

.

Vi ska förbjuda burkan! Den hör inte hemma i republiken, hävdar Frankrikes borgerlighet. Le Pens Nationella Front griper girigt tag i frågan och exploaterar den hårt i sin ständiga kamp mot ”islamism” och muslimer. Samtidigt ställer NPA, det Nya antikapitalistiska partiet, upp med en kandidat som bär schal eller vad vi skulle kalla för huvudduk, och anklagas då från alla håll för att svika kvinnorna och republikens gamla ideal om att dra en skarp gräns mellan religion och politik. Vad är det egentligen som sker och vad ska vi tycka? Kan en socialist bära burka eller huvudduk av något slag. Kan man ha ett kors runt halsen och samtidigt, som socialist, kandidera i ett val? Kan man som offentlig och känd socialist fira jul och påsk?

.

.

I Danmark och många andra länder har den politiska högern snabbt kopierat sina franska vänners fältrop. Oavsett om det finns några kvinnor som bär burka eller inte. I Sverige kom Fredrik Reinfeldt i gång med att så smått ”smaka” på förbudskravet. Men kände efter några dagars turbulens att frågan nog var för explosiv för att importera till den kommande svenska valrörelsen.

.

En viktig bakgrund till lagförslaget om burkaförbud är de viktiga regionala valen i Frankrike om en månad. Den 14:e respektive 21:e mars är det dags för de två valomgångarna.  Närmast att likna vid våra landstingsval. Valen sker var sjätte år och i det förra 2004 åkte de borgerliga partierna bakom president Chirac på ett svidande nationellt nederlag. Socialistpartiet hade stora framgångar och kunde med stöd från de gamla kommunisterna och Frankrikes gröna ta makten i 21 av 22 provinser.

.

I dag sex år senare är situationen en helt annan. Chirac är borta och i stället har Nicolas Sarkozy under sina snart tre år, trots stor social oro, ockupationer och flera endagars generalstrejker, lyckats med att driva igenom många av sina kontrareformer. Massarbetslöshet, bostadsbrist och usla kommunikationer plågar människor samtidigt som den gamla arbetarrörelsen helt har misslyckats med att formulera ett politiskt alternativ. Det öppna motståndet mot Sarkozys politik bedarrar samtidigt som framförallt det stora, men lösliga, Socialistpartiet brottas med ständiga inre, svåra slitningar. Vilket inte hindrar dess olika fraktioner från att ivrigt leta efter samarbetspartners hos den liberala och gröna borgerligheten. Det gamla Kommunistpartiet förtvinar med en åldrande gammal kader, men lyckades ändå i valen till Europaparlamentet, i alliansen Front de Gauche (FG) ,  att putsa fram lite av sin forna strålglans. Men då var mest Parti de Gauche, en vänsterutbrytning från socialisterna, med dess skicklige partiledare Jean-Luc Melenchon, som stod för glansen. I samma val fick NPA, mot mångas förväntan, något mindre röster än den rivaliserande alliansen. Lite knappt fem procent. I kommentarerna efter valet menade många att resultatet speglade det faktum att den populäre brevbäraren och partiledaren Olivier Besancenot inte var kandidat.

.

.

NPA:s Olivier Besancenot belägras av frågor om Ihlam Moussaids slöja…

.

Under hösten och vintern har det sociala motståndet kylts ner. Den politiska debatten har inte handlat om vare sig arbetslöshet, bostadsbristen, kriget i Afghanistan eller den ekologiska misär som kapitalismen lämnar efter sig. I stället är det Sarkozy och högern som har satt upp dagordningen. Inte minst har de försökt blåsa upp Frankrikes ”grandiosa nationella identitet”. ”Franska” värden ska betonas. Ungefär som när Sverigedemokraterna hävdar att Zlatans kroppsspråk inte är svenskt. I den unkna och nattståndna debatten passar idén om ett lagförbud mot burka perfekt. Den ena dagen jagar man upp papperslösa nordafrikanska invandrare och sparkar ut dem ur landet. Den andra dagen säger man att kvinnor med burkor inte hör hemma på Paris gator…

.

NPA, som bara har ett år bakom sig som ett parti, med fokus på människor i kamp, har naturligt nog hamnat lite vid sidan av under denna debatt. Dessutom har det funnits stora taktiska skillnader i partiet när det gällt hur man ska gå fram i de regionala valen. En mindre minoritet ville ha ett generellt samarbete med Front de Gauche. En annan större grupp ville gå fram direkt med egna partilistor. Den tredje ståndpunkten representerades av den dagliga partiledningen kring Besancenot. Den ville först uttömma alla möjligheter till samarbete och valallianser innan beslut fattades om att bara gå fram under eget namn. Det beslut som kom att fattas innebär vissa regionala hänsyn och därför vissa skillnader när det gäller hur man valt att ställa upp. I de flesta provinser är det NPA-listor, ofta tillsammans med lokala namn och grupper, i ett par fall som exempelvis i Languedoc-Roussillon, är det samarbete med FG. Den viktiga brytpunkten har hela tiden varit synen på ett eventuellt kommande lokalt styre tillsamman med socialisterna. Något, som med tanke på deras borgerliga program, är helt otänkbart för NPA.

.

Ilham Moussaid får löpa gatlopp

.

När nu alla förpostfäktningar är klara och valkampanjerna börjat att rulla i gång. Det är då som borgerlighetens stora tidningsdrake, Le Figaro, inleder en grov smutskampanj mot NPA och en av dess lokala förespråkare. Av partiets sammanlagt 2000 (!) kandidater har man hittat en som skiljer ut sig. På en valsedel i Vaucluse har man spårat sig fram till att det finns en ung kvinnlig studentska, Ilham Moussaid, på fjärde plats. Hon är troende muslim och bär en vit huvudduk eller knuten schal. NPA anklagas för röstfiske bland unga muslimer i förorterna. I  ett mycket populärt radioprogram påstås ogenerat att hon bär burka. Alla stora medier och även alla vänsterpartier radar upp sig och låter henne löpa gatlopp. I Frankrike, som verkligen har en tradition, sedan den franska revolutionen, att försöka skilja religion från politik, är det god jordmån för denna kampanj. Som självklart ytterst syftar till att få bort de stora sociala frågorna från valdebatterna. När en minoritet i NPA sedan klargör, visserligen av helt andra skäl än le Figaro, att de också varit emot hennes kandidatur, då kan dubbelmoralen hos NPA:s motståndare frodas för fullt. Socialistpartiet och dess stödtrupper, som anklagar NPA för att föra in religionen i politiken, de kan samtidigt ha egna politiker i slöja och sitter varje dag i regionala myndigheter och anslår miljoner francs av offentliga medel till privata katolska läroverk…

.

Ledningen för NPA menar att anloppet mot Moussaid är helt missriktat. Hon är partimedlem, aktiv antikapitalist och feminist och är överens med hela NPA:s program. Hon har valts av en majoritet av medlemmarna i Vaucluse och detta måste respekteras fullt ut. För henne är huvudduken en personlig sak. Den är privat. Den spelar en roll för hennes personliga religiösa tro. I sin politiska gärning är huvudduken eller religion någonting som hon överhuvudtaget aldrig berör. Andra röster i partiet, exempelvis Anne Leclerc i NPA:s feministkommission, betonar huvuddoket som en symbol för förtryck mot kvinnan, och vill därför inte att det ska bäras av partiets kandidater. Den komplexa och viktiga diskussionen, som skiljer sig helt från islamofobernas gatlopp, kommer att fortsätta. Men nu respekterar och stödjer partiledningen Vaucluses beslut och vill få debatten avslutad, samtidigt som man hänvisar till en bred debatt i höst inför NPA:s andra partikongress. Det viktiga är att nå ut med det program för motstånd mot Sarkozy och hans höger som NPA, och Ilham Moussaid, går ut med.

.

.

Nicolas Sarkozy visar gärna upp sig , i officiell ställning, med judendomens religösa

symboler. Lika glatt tar han emot den katolske påven. Här Benediktus den 14:e…

.

.

Nu skiljer sig naturligtvis den roll religiösa symboler spelar  från land till land och från tid till en annan. När den turkiska nationella revolutionen förbjöd fezen och slöjan i det offentliga livet var det ett försök att befria staten från religionen. När Sarkozy vill förbjuda burkan på ”fransk jord” är det ett sätt att gynna rasism och en del av hans angrepp på människors demokratiska rättigheter i stort. Burkan är ett marginellt fenomen. I Frankrike är det dessutom en hel del ”vita” fransyskor, konvertiter, som bär burkan som ett sorts koketteri. Ett förbud är säkert bara kontraproduktivt. Det föder motstånd. På samma sätt som många kvinnor på universiteten i Istanbul, Amman eller Kairo i dag bär slöja, som ett sätt att visa ett ställningstagande mot västvärldens krig mot palestinierna. En helt annan sak är att det i nästan alla jobb är uteslutet att man kan bära burka. Det faller på sin egen orimlighet och de konkreta krav som gäller vid en anställning. Blir det uppenbart att en man eller en släkt tvingar en kvinna till att beslöja sig måste det också räknas som ett lagbrott.

.

Men när detta är sagt menar jag att Ilham Moussaids kandidatur är någonting positivt och jag skulle ha samma inställning i Sverige. Inget parti, inte heller ett socialistiskt parti, kan kräva personlig religiös avbön som en förutsättning för medlemskap eller som ett villkor för att man kan representera det egna partiet. Hur skulle det se ut om ett socialistiskt parti i exempelvis Pakistan, för medlemskap krävde att kvinnor alltid skulle visa sig utan slöja? Inte heller kan man kräva att vi själva ska vara helt befriade från traditioner, vanor och fördomar långt innan arbetarklassen befriat sig själv. Ingen skulle avvisa en kvinna som kandidat bara för att hon valt att måla läpparna, färga håret och använder mascara. Hon kanske to m har opererat in siliconbröst, allt för att behaga eller underordna sig männens syn på vad som är vackert och sexigt…

.

En av NPA:s regionala valaffischer.

Ja till gratis kollektivtrafik – Nej till koldioxidskatt

.

Huvubonader spelar eller har spelat en viktig roll i både judendom, kristendom och hos islam. Den bibliske aposteln Paulus, han som tyckte att kvinnan ska tiga i församlingen, menade också att:

.

”Jag vill, att ni skall inse detta, att Kristus är var mans huvud och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. Var och en man, som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud. Men var kvinna, som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles, som om hon hade sitt hår avrakat”

.

På den tiden betydde ”avrakat hår hos en kvinna” detsamma som en sköka, en hora eller prostituerad. Kvinnan var underordnad mannen, som i sin tur bara var underordnad Gud. Under min barndom och ungdom gick min mamma och andra ”tanter” ibland till kyrkan och hade då alltid hatt eller schal som huvudbonad. Den gamla traditionen är nu helt utplånad och jag tror inte ens att Göran Hägglund vill återinföra den. Traditionen är borta. Utan lagstiftning. Här kanske jag ska avsluta med en synpunkt från 1920-talet och då från den ryske revolutionären Nicolaj Bucharin. I dåtidens svenska kommunistparti böljade en debatt om den omtyckte agitatorn Kata Dahlström och hennes vurm för buddismen. Många medlemmar menade att detta var oacceptabelt. Bucharins enkla och i mitt tycke mycket goda råd var helt enkelt: ”Det räcker med en enhetsfront på jorden. Även om vi inte är överens om himlen”…

..
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Paris, Frankrike, Burka¨.Burkaförbud, Islam, islamofobi, sverigedemokraterna.Sarkozy, rasism

I pressen: SVD1,SVD2,

IKEAs franska vals.

-Ikeas presskontakt i Sverige har inte uppdaterats om situationen i Frankrike, men beklagar att lönebråket har lett till strejk och ockupation.

”En strejkfri dialog är vår önskan. Vår ambition är att vi ska ha en god dialog med fackföreningarna, och vi hoppas kunna enas i frågan om lönerna”, säger Ylva Magnusson. Det stod att läsa i DN i går den 10 februari.

.

IKEAs huvudkontor i Plaisir ockuperades i måndags av personalen

.

”En strejkfri dialog” är vad svenska arbetsgivare vant sig vid. När därför IKEAs anställda i Frankrike bjuder på lite franska svängar blir cheferna snabbt besvikna.

.

Hur de ska kunna ”enas med facket om lönerna” återstår att se eftersom IKEA oförskämt nog bjuder noll öre och noll kronor i generell löneökning till de 9 000 anställda under det kommande året. De som ”meriterat” det kan få upp till hela 1,2 procent i ökning. IKEA har ju ändå gjort 52 miljoner euro i nettovinst 2009. Det är till att vara givmild. Men för att benådas med 1,2 procent gäller det att stå med mössan i handen och framför allt inte att börja prata fackligt på franska.

.

IKEAs leende budskap går inte hem hos alla

.

Vad IKEA inte räknat med är den franska traditionen av företagsockupationer och blockader. Huvudkontoret i Plaisir (som ironiskt nog betyder ’nöje’, ’tillfredsställelse’) ockupardes i måndags av ett 40-tal fackliga ledare och anställda för att kräva seriösa förhandlingar om de fackliga organisationernas krav på 4 procents löneökningar för alla anställda. Flera butiker i landet har tvingats stänga tillfälligt når fackligt aktiva blockerat ingångarna.

.

I går kväll, onsdag, hävdes ockupationen ”tillfälligt”, enligt de fackliga organisationerna, därför att ledningen gått med på att i dag torsdag föra en diskussion om en generell löneökning för alla. Strejkerna och blockaden i flera butiker fortsätter i dag och ockupationen kommer att återtas om IKEA fortsätter att ge skambud. Hur det går med den planerade strejken i samtliga 26 butiker nu till lördag avgörs av hur det går i dagens förhandlingar.

.

De fackliga organisationerna menar att arbetsförhållandena på IKEA blivit allt sämre de senaste åren och att lönerna inte hänger med. Dessutom har införande av snabbkassor minskat arbetstiden i kassorna med 15-20 procent och personalen minskat eftersom tillfällighetskontrakt inte förnyas.

.

IKEAs 26 varuhus ökade omsättningen med 7 procent 2009

.

Det är dock inte pengar som saknas i IKEAs franska filial. I fjol ökade, trots krisen, försäljningen med 7 procent till 2,2 miljarder euro och som sagt en nettovinst på 52 miljoner euro.

Media;DN1,SVD1,DN2,

Bloggare; Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, IKEA, Frankrike, Facklig kamp, Ockupation,

Vad händer med euron ?

.

Det är alltid den svagaste länken i en kedja som brister när den utsätts för alltför stora krafter. Att Grekland var EUs  ”värsting” visste alla när landet anslöt till eurozonen. Nu presenterar liberala media kalabaliken i EU som ett resultat av den grekiska regeringens dåliga styre, fiffel med räkenskaperna och okontrollerade offentliga utgifter som fått landets budgetunderskott och statsskuld att explodera.

.

Grekland ska betala tillbaka cirka 30 miljarder euro innan mars månads slut och behöver låna pengar för att möta dessa betalningskrav. Problemet är bara att ”marknaden roar sig att testa euron” som en belgisk finansman uttryckte sig häromdagen. Följden för Grekland när marknaden roar sig är att Aten tvingas betala närmare sju procents ränta på emitterade statsobligationer, dubbelt så mycket som den tyska staten måste ge till ”investerare” i tyska statsobligationer.

.

Grekiska bönder och statsanställda reser sig redan mot påtänkta budgetrestriktioner

.

Vid sidan av ”marknaden som roar sig” gräver också de så kallade ”kreditvärderingsinstituten”, som Moodys och Standard & Poors, gropar som kan få hela eurobygget att falla. De påminner om brandmän som leker pyromaner.

.

De spekulanter i banker och riskfonder som drev den internationella finansen till avgrundens rand och som senare stöttades upp med tiotusentals miljarder kronor av USA och EU cirklar nu som hungriga gamar över den statsskuld som skapades för att rädda dem. Det privata skuldberget har lyfts bort från det privatas axlar och lagts på det offentligas skulder som det bara finns en garant för- den arbetande befolkningens skatter.

.

Gemensam valuta utan politik.

Grekiskt fiffel med statistiken, en omfattande korruption i statsbyråkratin, en svart parallell arbetsmarknad och internationell spekulation är de direkta orsakerna till krisen.

.

EUs flaggor smattrar inte i samma riktning längre.

.

Men under ligger mer djupt liggande orsaker som finns inbyggda i det europeiska unionsbygget. Länder med stor skillnad i ekonomisk utvecklingsnivå samsas inom EU med en och samma valuta. Mellan Tyskland, Holland och Frankrike å ena sidan och Grekland, Spanien och Portugal å den andra råder en mycket stor skillnad både vad gäller produktivitet och inkomstnivåer.

.

Alla sexton staterna med euron som gemensam valuta saknar däremot all form av gemensam ekonomisk politik, penningpolitik och skattepolitik. Grälsjukt skjuter de över skulden för alla problem på grannen i eurozonen. I stället för att föra en gemensam politik i valutazonen kör varje enskild stat sitt race mot botten för den sociala välfärden och sänker skatt på skatt för kapitalägarna för att locka till sig ”investerare”. Irland lyckades bäst i detta race under några år och seglade upp som ”mirakelekonomi” tills finanskrisen krossade myten. Tyskland har sedan slutet av 90-talet lyckats tvinga de fackliga organisationerna att acceptera reallönesänkningar och därmed gett den tyska industrin exportfördelar som i praktiken motsvaras av en devalvering.

.

Irländska arbetare säger nej till att betala notan för krisen.

.

Trots vardagsprat om det allsmäktiga Bryssel är egentligen EU en politisk dvärg. Valet av den helt okände Herman Van Rompuy till president speglar detta. Hans totala frånvaro från den politiska scenen under ”grekkrisen” är slående.

.

EU har som ”statsbudget” 1 procent av de 27 ländernas samlade BNP att jämföra med Washingtons 20 procent av USAs BNP. Och den enda verkligt europeiska institutionen, Europeiska Centralbanken, har som enda uppgift att övervaka inflationen så att kupongklipparna inte förlorar sina kapitalinkomster i högre inflation. Frankfurt har inte ens en möjlighet att föra en politik för eurons växlingskurs.

.

Om den internationella finanskrisen visat något så är det att ur den kapitalistiska ekonomins synvinkel måste EU ges rätt och makt att fungera som en stat. Men det är ett projekt som styrs av en grundläggande motsättning inom de enskilda medlemsstaterna. Ända sedan unionens bildande har det pågått en hård strid mellan nationellt knutna kapitalägare och kapitalister med ”europeisk överblick”. Det är i den striden om EUs utseende som eurons och hela Unionens framtid kommer att avgöras. Ett fortsatt ”på stället marsch” håller inte i längden. Den gemensamma valutan kan inte överleva i längden utan att valutaunionen blir en ekonomisk union i full mening. I den striden är Greklands problem med underskott i budgeten och en hög statsskuld bara en aptitretare.

.

Drömmen om en gyllene euro kan bli en mardröm.

.

Rent konkret.

Det råder just nu stor tveksamhet i länder som Tyskland, Frankrike och Holland om vad som ska göras för att den ”grekiska krisen” inte ska blomma ut till en kris för hela EU och dess valuta euron.

.

Ska man hoppa in med pengar och lösa ut den grekiska statskulden eller låta Aten löpa linan ut och tills vidare inställa avbetalningarna på statsskulden. I det första fallet är ledarna rädda för att skapa praxis som ger ”oansvariga” stater en garanti för att de aldrig kommer att ställas till svars. Det andra alternativet leder till en ”argentinsk” kris mitt i EU och hela unionens framtid kan sättas på spel.

.

Resultatet är väntan och tveksamhet från framför allt Tysklands och Frankrikes sida. Merkel och Sarkozy verkar vilja skapa så hårt tryck som möjligt på Grekland för att det självt ska lösa krisen utan att det leder till en spekulanternas frontalangrepp på Spaniens och Portugals statsskuld och därmed euron som sådan. Det är ett farligt spel för ”det är mäktiga investerare där ute” som slår vad om att Grekland och kanske Portugal och Spanien inte klarar att hålla huvudet över ytan, skriver Financial Times stjärnanalytiker Gillian Tet. Att hon har rätt visar hennes tidning i dag tidag den 9 februari då den avslöjar att amerikanska riskfonder tagit spekulativa positioner mot sydeuropeiska statsobligationer för 7,6 miljarder euro.

.

Ska EUs monetära fästning stå emot spekulationsvågorna?

.

Nu kommer räkningen

Det privata skuldberg som nu hamnat på det offentligas axlar ska betalas. Bankirerna och spekulanterna har befriats från sina synder och ger nu glatt och ivrigt råd om hur staten ska kunna klara av sina nya skulder.

.

-Dra åt tumskruvarna på befolkningen och svält ut den offentliga sektorn, är deras recept för krishantering som tyvärr redan anammats av ledarna i de utpekade staterna.

.

Greklands socialistregering vill öka pensionsåldern till 67 år, införa lönestopp i den offentliga sektorn och minska olika ”förmåner” med 10 procent vilket enligt media motsvarar 4 procents lönesänkningar.

.

Trots att Tyskland ligger på hårdast för att grekerna ska dra åt svångremmen hindrar det inte Berlin från att driva på försäljningen av det tysktillverkade stridsflygplanet Eurofighter till Grekland. Det ska ändå vara någon måtta på sparandet.

.

Zapateros socialistregering har beslutat om ett sparpaket fram till 2013 på 50 miljarder euro, att arbetsmarknaden ska göras mer ”flexibel”(hört det förut?) och att naturligtvis höja pensionsåldern(hört det förut?) till 67 år. I Portugal gick socialistregeringen(hört det förut?) på pumpen när parlamentet i veckan röstade ner ett förslag om Madeiras och Azorernas budget. Den irländska, inte socialistiska, regeringen har redan beslutat att sänka alla statsanställdas löner med 7 procent.

.

.

Offensiven mot de offentligt anställda har som ett viktigt syfte att återupprätta reglerna som finns inskrivna i Maastrichtavtalet och som nu ligger i ruiner i hela EU, inte bara i Grekland och andra Medelhavsländer.

.

I tabellen här under kan du se hur budgetunderskotten och statsskulden ser ut i förhållande till de enskilda ländernas BNP.  I Maastricht beslutades att budgeten inte får ligga över 3 procent av BNP och statskulden inte över 60 procent, något som tabellen visar tillhör Utopia just nu.

.

Källa: The Economist 6 feb. 2010

.

Reaktionerna på den ”grekiska” krisen visar att den europeiska borgarklasserna långt ifrån är eniga om det europeiska samarbetets framtid och vägen dit.

.

Det enda verkligt gedigna samförståndet är att det är de arbetande människorna på samhällets nedre delar som ska betala krisen. Varje enskild kris tas till intäkt för att kräva eftergifter och umbäranden att offras på den ekonomiska tillväxtens altare.

Media:DN1,DN2,SVD1,SSD1,GP1,DN3,DN4,GP2,SVD2,DN5,SVD3,AB1,GP2,DN6,AB2,

Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,Björnbrum,Jinge,ETC,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Grekland, Budget, Statsobligationer, ECB, Portugal, Tyskland, Merkel, Sarkozy,

-Run, Sarah, Run !!!

.

Jublet ville inte sluta efter Sarah Palins 40 minuter långa tal till Tea-partyrörelsens konvent i Nashville häromdagen.

.

Sarah Palin lämnar inte scénen för gott.

.

-Run, Sarah, Run, rungade det i hallen då de samlade manade den karismatiska Sarah Palin att ställa upp i presidentvalet 2012. Den bigotta, djupt konservativa, medelklassamerikanen utanför de stora metropolerna har funnit sin hjältinna.

.

Tea-partyrörelsen började som lokala möten för att mobilisera det moraliskt rättänkande Amerika mot etablissemanget, mot allt som kan förknippas med överhet och ”big government”, ”liberaler” i New York, moraliskt förfall på västkusten och maktmissbruk i Washington, kort sagt mot den svarta ”socialisten” i Vita Huset.

.

.

I Nashville tog rörelsen ett steg mot att endera bilda ett nytt konservativt parti eller mot att lägga om det republikanska partiets färdriktning. Barack Obamas makttillträde blev droppen som fick bägaren att rinna över för ”verklighetens” folk som Göran Hägglund kallar dem.

.

Om Tea-partyrörelsen ska liknas med något i vår europeiska bild av det politiska landskapet handlar det närmast om ett populistiskt medelklassuppror. Det är mer Glistrup och Ian Wachtmeister än Le Pen över rörelsens budskap. Det är den lille i samhället som slår uppåt mot alla ”lika goda kålsupare”.

.

-Amerika är redo för en ny revolution, ropade Sarah Palin och strålade i sin chicka klädsel som får Maud Olofssons, enligt egen utsago ,  modesta klädkonto på 10 000 kronor i månden att likna fickpengar.

.

Vadå 100 000 $? Du skulle se mitt klädkonto.

.

-Jag vill leva och jag vill dö för Amerika. Partiet som vi kallar Tea-partiet, den här rörelsen, säger jag är framtidens politik för Amerika, avslutade hon sitt tal med. Ett tal som det kostade 549 dollar att lyssna till och som den goda damen tog 100 000 dollar för att ge.

.

Likt alla andra populistiska rörelser kommer säkerligen tea-partyrörelsen också den att falla samman som en dåligt bakad sufflé eftersom dess enda program är att vara emot allt och alla, emot politikerna, emot ”socialisten” Obama, emot ”dödspaneler”, emot allt som luktar annorlunda än den egna armsvetten. Sarah Palin är en tolk som säger högt vad de som inte tänker tänker. För henne själv kan dock rörelsen bli en trampolin inför 2012.

Media: SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sarah Palin, Tea Party, Republikaner, Obama, USA, Nashville