Hockeymorsa gjorde mål.

Ska vi döma efter jubelropen i St Paul gjorde McCain rätt när han valde Sarah Palin till sin vice-presidentkandidat. I ett bara nio minuter långt tal lyckades hon galvanisera konventets delegater och kanske hela den kristna högern bakom McCain som presidentkandidat. Sarah Palin är en sjuhelsikes talare. Hon kan dra skämt och sparka motståndare i underlivet. Allt som de vita reaktionära delegaterna i St Paul älskar. Barack Obama har fått en tuff konkurrent om vem som kan väcka en publik till entusiasm. Hennes roll är klar. Den kristna högern som haft tvivel om McCain ska vinnas med Sarah Palins framträdande som djupt kristen flerbarnsmor med alla värderingar som krävs för att passera genom nålsögat.

Men sen är det stopp. För börjar man titta närmare på innehållet i järndamens tal till konventet tar det inte många sekunder att hitta det enda som fanns i överflöd. Högljudd populistisk demagogi. Det var allt.

Kamp mot ”eliten”

Det är märkligt att det i det republikanska partiet alltid funnits en ideologisk ådra som flödat av «den lilla medborgarens kamp mot eliten i Washington och den liberala pressen ». Palin använde nästan hälften av sitt tal till att spy galla över « eliten i Washington » och den så kallade liberala pressen. Liberal är ett av republikanernas favoritskällsord. Sarah Palin tillhör lika litet « småfolket » som miljonärerna i Washington. När hon kampanjade för att bli borgmästare i den lilla staden Wasilla med 7 000 innevånare spenderade hon 27 miljoner dollar. Tänk om en kommunordförande i en svensk småstad med 7 000 innevånare, skulle göra av med 230 miljoner för att bli omvald. Vägen ut genom bakdörren skulle bli mycket kort.

-Vi vanliga medborgare som inte bor i Washington, vi vet hur livet ser ut och att USA står inför stora faror ute i den hemska okända världen, kan budskapet samanfattas till.

Bara vitt så långt ögat når.

Det är som sagt märkligt när vi tittar lite närmare på de som leder GOP, the Grand Old Party. På konvetet var det vitt så långt ögat nådde. Bland de 2 380 delegaterna var exakt 36 stycken svarta personer. Det är det lägsta antalet på 40 år. Antalet dollarmiljonärer var helt säkert fler än 36. Antalet « latinos » finns inte angivet i amerikanska media men tittar vi närmare på filmerna och bilderna från konventet är de uppenbarligen också ytterst få.

Hur det ska gå den fjärde november finns det ingen kristallkula som kan spå. Vi ska inte döma efter jublet i St Paul för där fanns bara kören som redan vet hur noterna går. Sarah Palin spelade på det tuffa temat jag-kommer-från-landsbygden-och-vet-hur-en-slipsten-ska-dras.

-Vet ni vad skillanden är mellan en hockeymorsa och en kamphund ? Läppstiftet.

Skrattsalvorna dånade i hallen. Men jag själv som kommer från Timrå känner många hockeymorsor som är mera som godögda cocker-spaniels än surögda pittbulls. Kanske de i Alaska uppför sig mera som pittbulls. Vad vet jag som aldrig varit i Alaska. Sarah Palin har inte varit på många ställen heller. För att piffa upp hennes kännedom om utlandet berättar den republikanska kampanjledningen att hon varit i Irland, Tyskland och Kuwait. Att besöket på Irland bestod i en kort mellanlandning för tankning höll man dock inne med.

Inget om de fattiga.

Vid sidan av skämt, oförskämt och populistisk demagogi var det nio tomma minuter. Kvinnan som gillar att kalla sig folkets kandidat sa inte ett ord om kvinnans rättigheter, inte ett ord om de amerikanska minoriteternas problem och rättigheter, inte ett ord om de svårigheter som den ekonomiska krisen skapar för den amerikanska arbetarklassen och för de i djup fattigdom, inte ett ord om de snart 50 miljoner amerikaner som saknar en sjukförsäkring.

Jo, vi fick höra en lögn av enorma mått : -det republikanska partiet är miljöns bästa vän. Det ska borras efter olja och gas, det ska byggas många nya kärnkraftverk och rena kolkraftverk. Men det ska vara miljövänligt så det heter duga.

Hundslagsmål i sikte.

Konventet i St. Paul är över och paret McCain-Palin står i startgroparna. Det gör också Obama-Biden. Vilket tandem som går först i mål den 4 november återstår att se. Men tonen i den kommande valkampanjen anslogs av Sarah « Barracuda »Palin. Vilka som är de verkliga skillnaderna mellan de två teamen kommer jag tillbaka till i en senare blogg. Man måste spara något till morgondagen också. Min labrador och jag själv behöver frisk luft efter att ha lyssnat till talen i St Paul.

PS , I helgen bjuder vi på en text av vår kamrat Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola. I en spännande översikt berättar Håkan om hur och varför den Fjärde Internationalen bildades för exakt 70 år. En story att inte missa. Lördag och söndag.

I andra media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,DN3,DN4,

SVD3,AB2,AB3,Sydsvenskan2,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, McCain, Obama, Palin, Biden, Presidentval, USA

Strategiskt dilemma

”Israel ska vara stolt över sin militär som har tränat georgiska trupper”, sa Georgiens integrationsminister, Temur Yakobshivili, den 11 augusti i en intervju med Israels arméradio, alltså samma dag som det stod helt klart för alla att hans egna trupper krossats av den tunga ryska motoffensiven.

Vi minns väl alla Bagdad-Bob, som i TV inför en hel värld förnekade att amerikanarna lyckats med sin invasion, samtidigt som CNN live kunde visa hur amerikanska stridsvagnar rullade in i Bagdad. I den israeliska radion gjordeTemur Yakobshivili en repris genom att mitt i det katastrofala nederlaget hävda att en liten grupp georgiska soldater lyckats med att slå ut en hel rysk division ( en division kan räkna från 7 000 till 20 000 soldater ) !

Enligt den israeliska tidningen Haaretz fortsatte Tblisi-Temur sin sinnesförvirring med:  ”Ryssarna har förlorat mer än 50 stridsvagnar och vi har skjutit ner 11 av deras plan. I mantal har de lidit enorma förluster”, skröt han. ”Tack vare den israeliska träningen slår vi tillbaka ryssarna. Den georgiska militären är inte på reträtt utan förflyttas så som säkerheten kräver”…

Tusen israeliska militära instruktörer på ”permis” har hjälpt georgierna att

sikta på ryssar…

Radiointervjun blev en stor sak i rysk media eftersom Israels medverkan till att bygga upp Saakasjvilis nya moderna, chauvinistiska militär är ett mycket känsligt kapitel i Moskva – och i Jerusalem. Israel har tillsammans med framförallt British Petroleum starka ekonomiska intressen i den pipeline för olja och gas som skär genom Georgien för att sedan över Svarta Havets botten nå fram till Turkiet. Men man har också egna militärstrategiska utposter att slå vakt om. I södra Georgien finns två flygbaser som förberetts för att vara startfält för israeliskt bombflyg mot Iran. Avståndet är betydligt kortare än från Israel och man slipper de diplomatiska förvecklingar som oundvikligen blir resultatet om de egna planen tar sig fram i luftrummet över Jordanien/Irak. Historiskt finns det också starka band mellan den georgiska judendomen och den sionistiska statsbildningen.

Saakaslvilis georgiska minstär har starka band med Israel. Här träffar premiär-

minister Vladimer Gurgenidze en grupp ultraortodoxa judar med  en speciell

hyllning till ”Georgien,kungariket av Guds nåde”, från sin mycket omtalade

rabbin Shteinman.

I Israel finns det en stor och inflytelserik georgisk sfär med rötter i det gamla georgiska Kaukasus. I Saakasjvilis regeringsbildning finns flera judiska ministrar. Saakasjvili har själv ett hedersdoktorat vid Haifas universitet. Försvarsministern David Kezerashvili har exempelvis tidigare varit israelisk medborgare och talar flytande hebreiska. För att inte reta upp den ryske björnen alltför mycket har det militära samarbetet skett via ”privata” organisationer, företag och ”pensionerade” israeliska generaler. Över tusen israeliska instruktörer har samtidigt varit i Georgien och tränat Temur-Tblisis kommandosoldater. Supermodera droner har exporterats och försmädligt nog sköt ryssarna tidigare i år ner en sådan dron över Abchazien! Granater, raketer och klusterbomber ( samma som föll över Libanon ) finns också med på den georgiska uppköpslistan. Liksom specialutrustning för nattseende. De ”privata” israeliska instruktörerna har också bistått vid uppbyggnaden av den stora flygplansfabrik där georgierna byggt om sina rysktillverkade plan. Uppenbart har de ryska trupperna i Georgien haft rena julafton inne i de baser och militära centra som de tagit över. Här har de kunnat plocka ner, dissikera och ta hem mängder med avancerad modern amerikansk, fransk och israelisk militär teknologi. På nätet går rykten om att ryssarna bland annat kommit över Israels superhemliga signalsystem för sina tänkta bombräder mot Iran.

Utöver topphemligt material har ryssarna bogserat hem

de senaste modellerna av amerikanska humvees

Det som bromsat Israel för större vapenleveranser (det är USA och Frankrike står för merparten av Georgiens vapenimport) är bland annat rädslan för att Ryssland ska öka sina leveranser av moderna vapen till Iran och Syrien. Framförallt vill Israel att de ryska förhandlingarna med Iran om att sälja sitt hypermoderna luftvärnssystem S 300, ska avbrytas. Israel vill också att Ryssland ska fortsätta med sitt totala ointresse för det som på diplomatspråk kallas för ”palestinska frågan”. Med dessa strategiska skäl som grund har Israel tvingats att säga nej till en georgisk förfrågan om att köpa 200 stycken Merkavastridsvagnar.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

I Pressen: SVD1,SVD2,,AB1,AB2,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,Sydsvenskan2,DN1,DN2,

Sydsvenskan3,Sydsvenskan4,

Andra bloggare i frågan: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, EU, Ryssland, Georgien, Israel, Bush, USA, Frankrike, Vapenexport, Klusterbomber, Jerusalem, Tblisi

En dokusåpa från det politiska träsket.

När John McCain helt överraskande valde Sarah Heath Palin som sin vice-president förklarade svensk press att det var ett smart val som gav ny luft åt republikanernas kampanj och hopp om att vinna kvinnoröster för teamet McCain-Palin. Med Sarah Palin i racet kan McCain vinna över de kvinnor som valde Hillary Clinton men som inte visat större entusiasm för Barack Obama, sas det.

DNs ”stjärnreporter” i New York, Lennart Pehrson, skrev exempelvis:

-Republikanen John McCain tar ett djärvt grepp genom att utse Alaskas guvernör Sarah Palin till sin vicepresidentkandidat. Steget tas för att locka över missnöjda anhängare till Hillary Clinton samtidigt som det signalerar republikansk förnyelse och föryngring.

Hillarys kvinnor.

Men att McCain valde Palin har helt andra orsaker än de som Lennart Pehrson tror sig ha upptäckt. De kvinnor som ville se Hillary Clinton som president har bara det gemensamt med Palin att de har två x-kromosomer. Hillarys anhängare var framför allt vita storstadskvinnor med allmänna frihetsideal och en relativt progressiv feminism som grund. Sarah Palin är en högerradikal pingstvän som är emot kvinnans aborträtt. Ja, hon vill till och med i lag förbjuda abort efter våldtäkt och incest.

Nej, McCains kampanjledning, med den ökände bushhöken Karl Rove som chef, siktade inte på Hillarys kvinnliga anhängare. Måltavlan var i stället den kristna högern i USA som inte alls känt igen sig i John McCain. Mannen hade ju sagt sig vara för rätten till abort och de homosexuellas rättigheter. Risken att den ”evangeliska rörelsen” skulle bojkotta valen i november var överhängande.

Snabbt, nästan desperat val.

Upp till ett par dagar innan valet av Palin ville McCain ha Joseph Lieberman som vice-president. Men Karl Rove och andra republikanska hökar hotade McCain med uppror på konventet om ”storstadsliberalen” Lieberman presenterades. Enligt undersökningar som New York Times gjort skedde sedan valet av Sarah Palin i all hast. Utan att ens Karl Roves kampanjledning synat Palin i sömmarna. Det är möjligt att den gamle krigsveteranen McCain skjutit sig själv i foten.

Redan ett par dagar efter valet av Sarah Palin överflödar den amerikanska pressen av ”avslöjanden” som i mycket visar det träsk som är amerikansk politik. En privat familjeangelägenhet , som att Palins 17-åriga dotter Bristol är med barn i femte månaden, blåste upp till Orkanen Bristol i media. Den bigotta kristna högern är skandaliserad och det ska mycket till för att dessa gruppers första entusiasm över valet av Palin ska hålla i sig.

-Reformprofil ?

-Hennes reformprofil kan stärka ansträngningarna att skapa en bild av att det republikanska partiet har en ljus framtid…, skrev Lennart Pehrson i sin ”insatta” krönika.

Var Perhson hittat ”reformprofilen” står skrivet i stjärnorna om han inte tänkte på förbudet mot abort efter våldtäkt och incest. Andra förslag till ”reformer” finns inte i Palins register. Jo, jag glömde bort hennes förslag att ”kreationism”(undervisning om den bibliska skapelseläran) ska jämställas med utvecklingsläran i skolundervisningen. Däremot verkar hon älska att fotograferas med vapen i hand och helst med ett nedlagt djur vid fötterna. Att sitta på skinnet från en död grizzlybjörn verkar inte heller genera damen som på sin egen website jämför sig med järnladyn Margaret Thatcher.  Ett tag var hon till och med ledare i ett extremistparti som krävde Alaskas självständighet. Ett rättsmål är också på gång i vilket Palin anklagas för att under sin tid som guvernör i Alaska ha sparkat en politiker som enligt ryktena i sin tur efter påtryckningar från Palin hade vägrat att sparka hennes före detta svåger.

I väntan på att amerikansk politik eventuellt sak handla om politik får vi nöja oss med att följa dokusåpan med dagliga avsnitt fram till den 4 november.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

asmanbenny@gmail.com

I andra media: DN,SVD,Sydsvenskan,DN2,DN3,SVD2,Sydsvenskan2,AB1,AB2,Expressen,AB3,DN4,AB4,Expressen2,

Läs även andra bloggares åsikter om McCain, Sarah Palin, USA, Presidentval, Hillary ClintonLäs även andra bloggares åsikter om Politik

”Osseter är avfall

som vi ska förpassa

ut genom Roki” .

Så vidrigt föll orden från Georgiens president 1991, Zviad Gamsakhourdia, när han med brutalt militärt övervåld 1991 försökta göra Syd-Ossetien ”Ossetenfrei”. Roki är då den fyra kilometer långa tunnel som förbinder det sydliga Ossetien med sina landsmän i ryska Nord-Ossetien. Tack vare Rysslands militära stöd åt osseterna gick Gamsakhourdias försök till total etnisk rensning om intet. Ett vapenstillestånd blev möjligt 1992. Ett chauvinistiskt Georgien misslyckades med att svälja minoritetsfolken osseter och abchazer.

Zviad Gamsakhourdias milis under inbördeskriget 1991-92

Micheil Saakasjvili, Georgiens nuvarande president, föresatte sig natten till OS-invigningen i Peking, att fullfölja det som hans råbarkade föregångare inte klarade av. Sent om kvällen den 7 augusti, klockan 23 30, inledde hans militär sitt blixtkrieg mot osseternas lilla huvudstad Tskinvali. Med granater, raketbeskjutning och flygbombning banade man väg för kolonner med stridsvagnen T72. Alla osseter som kunde flydde det helvete som bröt ut. En stor majoritet av den lilla folkgruppen tog sig i panik, genom just Roki, över till den ryska sidan.

Självklart var det inte denna folkfördrivning som EU:s toppmöte handlade om i går. I stället stötte och blötte de 27 ländernas statsöverhuvud olika förslag för att straffa Ryssland. Varför krävde man inte i stället att Saakasjvili skulle gripas och lämnas över till Haag som misstänkt krigsförbrytare? Gick det bra att fängsla Jugoslaviens Milosovic för folkfördrivning av albaner. Då går det naturligtvis lika bra att fängsla Saakasjvili för hans folkfördrivning av osseter.

Därför diskuterades inte heller frågan. Att EU håller sig med olika måttstockar för folkrätten är så pinsamt att man väljer att helt enkelt låtsas som om erkännandet av Kosova aldrig ägt rum.

När det gäller själva krigsutbrottet finns det i DN en exklusiv intervju med just Saakasjvili. Innehållet är högexplosivt. Kanske mer sensationellt än vad tidningen själv insett. I Michael Winiarskis intervju heter det:

Men var det inte Georgien som genomförde ett planerat anfall?

– De som planerade var ryssarna, som byggde en stor illegal militärbas i Dzjava, utanför Tschinvali. De förstärkte trupperna där, de tog in 50 ryska journalister till Tschinvali, de evakuerade kvinnor och barn. Och de hade sin propagandakampanj färdig, med prefabricerade påståenden om georgiskt folkmord, som västliga medier villigt svalde.

Såväl era kritiker som vänner säger att Ryssland hade gillrat en fälla som ni klev rakt in i. Anfallet mot Tschinvali serverade Moskva en perfekt förevändning att slå till med en massiv intervention.

– De skulle ha angripit oss i vilket fall som helst. Inom några timmar fanns 18.000 ryska soldater och hundratals stridsvagnar i Sydossetien. Alla deras styrkor var mobiliserade en vecka före attacken. Så vad kunde ha stoppat dem? Passivitet från vår sida? Nej, bara bestämt agerande från väst. De som talar om en ”fälla” försöker bara rättfärdiga sin egen overksamhet.

Saakasjvili medger angrepp

Här medger faktiskt Georgiens president att det var hans trupper som utlöste urladdningen. Carl Bildt kan nog läsa hans svar på ett annat sätt. Eller pränta ner något i sin bleka blogg om att Saakaslvili egentligen inte förstått vad som skett. För Bildt är fortfarande en av de få personer som vägrar att ge Georgien skulden för de inledande anfallen. Vad Saakasjvili nu säger är kort och gott: Vi visste att de var på gång att angripa oss, så vi slog till först. Han medger att Georgien inledde kriget. De utbrända georgiska stridsvagnarna inne i Tskinvali har naturligtvis inte bogserats dit i efterhand.

Uppenbart rullade inte de georgiska stridsvagnarna in i Tskinvali

på egen hand….

Samtidigt bekräftar detta vad vi skrivit tidigare i bloggen. Nämligen att Georgiens syfte uppenbart inte var att omedelbart ta över landsändan och Tskinvali. För då hade man inte bombat sönder allt vad sjukhus, ålderdomshem och administrativa byggnader heter. Syftet var heller inte att försöka stoppa de ryska trupperna. Då hade man enkelt kunnat försena hela den ryska hjälpinsatsen genom att bomba sönder just gräns- och bergstunneln Kori. I stället för att bomba tunneln var den georgiska strategin att förpassa osseterna ut genom tunneln.

Vad var då meningen? Ville inte Georgien ta över Syd-Ossetien? Jo, självklart. Men alltsedan presidentvalet i vintras, när Saakasjvili segrade med hjälp av ultranationalistiska löften om att ”återta” det man aldrig haft, nämligen Abchazien och Syd-Ossetien. Alltsedan dess har givetvis Ryssland förberett sig minutiöst för en snabb, kompakt och fullständigt ovillkorlig motoffensiv. Inledningsvis hade Moskva underrättelser och information som pekade ut Abchazien som Georgiens infallsport. Med sina hamnar i Svarta havet är området också av större vikt än det agrara Syd-Ossetien. Ganska sent förstod ryssarna att georgierna siktade på Tskinvali, men hann uppenbart förbereda sig väl för det senare scenariot. Vad menar Saakasjvili i DN-intervjun?

NATO förlösare

Självklart är karln inte så barnslig att han tror sig om att bara kunna rycka åt sig aldrig förr kontrollerade territorier ur labbarna från den ryske björnen. Inte heller att han ska få dem serverade på ett fat av tandemparet Medvedev/Putin. Nej, den strategiska planen var uppenbart att först driva ut osseterna med terror. Med hjälp av USA:s och Israels vapen och dess militära expertis, som i flera år försökt träna upp landets militära muskler, hoppades han sedan på att kunna klara ett mer utdraget ställningskrig, där Väst av humanitära skäl skulle tvingas att ingripa på hans och georgiernas sida. Med NATO:s hjälp skulle så ett Stor-Georgien bli verkligt. Någon form av vapenstillestånd och förhandlingar skulle komma till stånd, där osseterna på ett mycket passande sätt inte ens skulle vara kvar på ”spelplan”. Själva anfallet natten till invigningen av OS hoppades han att media och poltiker skulle tappa bort för att sedan hinna i kapp sig själva genom att blåsa upp georgiernas lidanden i desto större proportioner.

Nu gick det inte som spelaren Saakasjvili tänkt. Ryssarna var förberedda på attacken och svarade med full kraft, oerhört snabbt och med en sofistikerad logistik. Dessutom överraskade man fullständigt genom långa motstötar in mot georgiska militära baser, som snabbt utplånades. Mot sin vana gick dessutom den ryska armén ganska varligt fram. Georgiernas civila förluster blev därför inte så stora som Saakasjvili uppenbart hade räknat med. Fortfarande finns ingen annan siffra än 67 döda civila i det egentliga Georgien. Alltså inte fler än vad USA brukar släcka livet på var och varannan dag i någon av de länder som landet krigshärjar med granater, raketer och flygbomber.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,SVD1,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-toppmöte, Bildt, Ryssland, Georgien, Politik, Bildt, Reinfeldt, Ukraina, Abchazien, Kosova, Kosovo, USA, Bush

Skolministern fuskar

Gästkribent: Kjell Pettersson

Skolminister Björklund är inte den första i sitt gebit. 1944 gjordes en film som gått till den svenska filmhistorien. Den regisserades av titanen Alf Sjöberg.

Filmens nerv finns till stor del i ett enda klassrum. Där är det är sista läsåret för en klass som till våren ska bli studenter. Studenten på den tiden var en ynnest för samhällets hermeliner och ytterst få arbetarkatter fick denna examen. Sverige var då som nu ett klassamhälle, men för att vara lite rolig så syntes detta mer i klassrummen än i dag.

Namnet på filmen var Hets. Bakgrunden var både världskrigets drama ute i Europa och de som ägde rum på skolorna.

Stig Järrel med pekpinnen i ryggen på Alf Kjellin

I en av huvudrollerna, en satanisk latinlärare gestaltat av den sedan länge avlidne Stig Järrel, görs en rolltolkning utöver det vanliga. Vi ser en pennalist av satans nåde som håller denna killklass – tjejer gick för sig och killar för sig på den tiden. Ja inte bara då. Till och medi sexan gick jag i en klass med bara killar vilket skapade ett brinnande och ihållande intresse för det motsatta könet under de så sårbara tonåren och de kommande åren

Läraren kallades för Caligula. Av eleverna döpt efter en tyrann till kejsare i Romarriket.

I skottgluggen står speciellt en elev. Som pinas sönder och samman av ”Caligula”.

Lärargestalten har tydliga politiska referenser. Europa brinner. Den nazistiska besten och dess drömmar om det tusenåriga riket tycks oövervinnerliga. I det skenbart neutrala Sverige hänger bilderna av Adolf Hitler i många överklasshem . Bilder som raskt plockas ner då kriget vänder i januari 1943, när den tyske general Paulus` sjätte armé kapitulerar, efter fyra månaders gatustrider, i snö- och ködhelvetets Stalingrad.

I den politiska verkligheten förlorade nazisterna. På skolan segrar Caligula , krossar eleven, spelad av Alf Kjellin, och dennes kärleksförhållande till Bertha i tobaksaffären ( Mai Zetterling ).

Så har vi Sverige 2008. Med en skolminister. Ingen korpral förvisso. Men väl en avdankad major, Jan Björklund. En person som inger skräck i sin framfart att jaga elever – givetvis underklassens i första hand – och lärare.

Denna person har byggt hela sin politiska karriär på en enda fråga. Skolan. I artikel efter artikel, i anförande efter anförande, i pressmeddelande efter pressmeddelande har han förmedlat sin syn på skolan. Med lata, fuskade, okunniga och skolkande elever. Spott och spe har indirekt östs över hela lärarkåren. Caligulas pekpinne har slagit dag ut och dag in. Och media har svalt detta med hull och hår.

Under hela denna politiska kampanj har Jan Björklund hänvisat till olika internationella rapporter om den svenska skolans inkompetens. Vi har getts en bild av att dagens elever är idioter ledda av en halvimbecill lärarkår.

Så en dag i slutet av augusti 2008 startar Sveriges Radio en ny programserie ” Kris i skolan?”. Här granskas och konfronteras Jan Björklund med sina rapporter och undersökningar.

Det blir till ett lustmord i den högre skolan . För de rapporter som Björklund hänvisat till visar pekar på det rakt motsatta. Nämligen att den svenska skolan står sig ganska bra i en internationell jämförelse. När Björklund ställs mot dessa fakta blir han för en gångs skull svarslös. Han hasplar ur sig något om att hans rapporter stämmer och att han skall visa materialet senare.

Landets skolminister visar sig alltså vara en lögnare, en fuskare… allt det som han anklagat eleverna att vara.

Björklund borde med omedelbar verkan relegeras från regeringskansliet med omedelbar verkan.

Ridånhar gått ner för denna moderna Caligula. HETSEN mot eleverna måste få ett slut.

Skolan behöver arbetsro.

I pressen: AB,

Läs även andra bloggares åsikter om Hets, Jan Björklund, Politik, Regeringen, Skolministern, Sveriges radio avslöjar, Folkpartiet, Allf sjöberg

Vecka efter vecka har de ritat

tabeller för de tjugo guldhoppen

De svenska sportjournalisterna blev de stora förlorarna i Peking skriver Kjell Pettersson i  detta efterord till OS. Samtidigt kan vi glädja oss åt att Pia Sundhage, i många år en kvinnlig röd rebell i idrottsvärlden, tackat nej till en inbjudan från Vita Huset om att som lagledare tillsammans med sina spelare få en mysig liten pratstund med president Bush. Säkert runt en brasa och inför ett tjog med TV-kameror. En demonstration av bästa sort. En härlig efterskörd till spelen i Peking. ”Jag är helt enkelt inte intresserad av att prata med honom”, menar Pia. ”Det är roligare att förbereda nästa match…”

Pia Sundhage blev den ende svensk som vann guld i

Peking-OS.  Som tränare för USA:s landslag. För våra

andra svenskar blev medaljskörden mager.

Efter två veckors stirrande på teve och vandringar mellan olika kanaler är man både matt och mätt på idrott.

Nu rasar efterdebatten och då i första hand om de svenska idrottsmännen svikit allas våra förhoppningar om guld och andra ljuva medaljer. De som känner sig svikna är framför allt alla sportjournalister, som under det senaste halvåret, vecka för vecka, har ritat upp tabeller över de tjugo största svenska guldhoppen. Medvetet har de matat den normalt idrottsintresserade proppfull med falska förhoppningar.

Så blev det ”bara” fyra silver och ett brons.

Och nu känner de, som hela tiden trissat och triggat upp förhoppningarna, nu känner de sig svikna. Svikna är förresten ett för svagt ord, de känner sig uppenbart kränkta över att de svenska idrottarna inte motsvarade journalisternas förväntningar.

Den svenska idrottsrörelsen som några månader innan spelen var ett under av välmåga är nu totalt på dekis. Gulden blev till sand…

Men nu i efterhand kan vi slå fast att den gren som Sverige var världsbäst i,  det var att protestera och komma med alla möjliga och omöjliga skäl till varför det inte gick så bra.

Här hittar vi lerduveskytten vars drömmar om guld grusades av att de lerduvor han sköt på var ett okänt kinesiskt märke.

Vi minns tjejen som inte fick på sig baddräkten, på grund av materialfel, och enligt egen utsago därför var nära att simma naken.

Glöm inte heller rodderskan som missade finalen därför att hon fick paddla i sjögräs som kommit in på hennes bana.

Ute på havet fanns sneseglarna och de hade olika bortförklaringar för varje runda.

. Antingen hamnade de i lä för vinden, eller så var de före vid målgången, fast alla kunde se att de var efter.

Sedan fanns det en skytt som gick miste om en medalj därför att domaren satt och halvsov och inte såg att en bom egentligen var en träff.

Ja, det protesterades och det ursäktades – men ingenting gick hem..

Vi fick helt enkelt de medaljer vi förtjänade och som vi borde förväntat oss. Därför ska vi inte heller kölhala de svenska idrottarna utan sportjournalisterna.

Två veckors tittande. Men inte ett enda guldkorn.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, OS i Peking, OS.debatt, Pia Sundhage, Bush, imperialism, demonstration, sportjournalistik

-Jag älskar detta land. Patriotismen har inget parti.

Barack Obama spelade på känslosträngar.

Barack Obamas tal till det demokratiska partiets konvent i Denver är en historisk händelse. När Martin Luther King för exakt 45 år sedan sa sig ha en dröm var USA fortfarande en stat med apartheidlagar i många delstater. Svarta medborgare saknade i praktiken rösträtt. I flera stater möttes de ofta av skylten ’endast vita’. När det demokratiska partiet höll sitt konvent i Denver år 1908 vägrade partiets vita ledare att fördöma lynchningar som skett i Södern, rädda för att tappa väljare bland söderns vita.

Det är en mycket lång väg som landet färdats. Att Barack Obama kan tala till det demokratiska partiets konvent som partiets presidentkandidat var en dröm som pastor King aldrig drömde.

Ändå är det samtidigt en så kort distans som färdats och med så få förändringar.

Då begick USA, först under demokraten Lyndon Johnsons och sedan under republikanen Richard Nixon ledarskap, vidriga krigsförbrytelser mot det vietnamesiska folket. Brott som USA aldrig ställts till svar för.

I dag bedriver USA också ett angreppskrig. Nu mot det irakiska folket. På grund av den amerikanska ockupationen och otaliga krigsförbrytelser har hundratusentals irakier fått sätta livet till.

Mycket show och lite politik

I nattens tal till konventet och till det amerikanska folket var det upp till Barack Obama att visa vad hans kampanj för en ”ny politik” ska innebära. Scéneriet var naturligtvis på topp. Så här några dagar efter OS slut gick tankarna osökt till den megalomana öppningsceremonin i Peking. Men att partikonvent i USA inte är ett ställe där valda delegater i demokratisk anda diskuterar och antar ett program inför kommande val det visste vi på förhand. Valet av presidentkandidat baseras inte på program utan på personligheten och kampanjkassans storlek. Att Barack Obama dessutom är en fantastisk talare underlättar naturligtvis. Men vältalighet är ingen nödvändig förutsättning för att bli USAs president. Georges W. Bush är bevis nog.

Men vad sa han i natt, den gode Obama ? För det är ju egentligen det viktigaste. Ja, vid sidan av de vanliga amerikanska hyllningarna till nationens ”hjältar”, många av dem krigsförbrytare, myten om den amerikanska drömmen och tacksägelserna till Gud som beskyddar Amerika, fanns det också konkreta saker att ta fasta på i talet.

-Blir jag president ska 95 procent av det amerikanska folket få lägre skatter lovade han. I motsats till de skattepaket som Bush drivit igenom och som gett den rikaste tjungondedelen av befolkningen mer i bankfacken, kommer Obama troligen att uppfylla detta löfte. Eftersom han inte anger några konkreta siffror för hur denna skatteomläggning ska se ut blir det lätt att hålla. Varje förändring av den aktuella skattepolitiken går i rätt riktning. Samtidigt lovade han något som vi redan nu kan säga är valfläsk. Han lovade lagändringar för att hindra den skatteplanering som företag och rika individer ägnar sig åt i skatteparadisen. Glöm det.

Allmän sjukförsäkring?

-I kampanjen mellan Hillary Clinton och Barack Obama var en allmän sjukförsäkring ett hett ämne. Hillary talade för en sjukförsäkring som täckte alla amerikaner inklusive de 47 miljoner som i dag är helt utan försäkring. BarackObama sa att han ville förbättra sjukförsäkringarna men inte göra dem allmänna. I nattens tal fanns den tvetydigheten kvar. Han sa i mer vaga ordalag att ”ingen i USA ska behöva välja mellan sitt jobb och att ta hand om ett sjukt barn”. Men inget löfte om en allmän sjukförsäkring för alla medborgare.

-Jag ska sattsa 150 miljarder dollar på förnyelsebar energi, fick de entusiastiska demokraterna veta. Visserligen under en tioårsperiod vilket blir en relativt fjuttig summa per år jämfört med de subventioner som exempelvis det amerikanska jordbruket får för att omvandla föda till agrobränslen.

-Däremot följer Obama i de miljöspår som redan lagts av Bush. Han lovade att USA ska bryta sitt beroende av oljan från Mellanöstern inom tio år. Det ska ske i tre former. Borrning efter olja och gas utanför de amerikanska kusterna ska intensifieras. Vita Huset kommer att stödja investeringar i ”ren kolkraft”. Att ren kolkraft inte finns är inget man behöver bry sig om inför 75 000 jublande anhängare. Obama släppte också en bomb. Han ska hjälpa till att utveckla den amerikanska kärnkraften. Han blir den första presidenten som kan inviga ett nytt kärnkraftverk sedan olyckan i Three Miles Island i mars 1979. Inget att vara stolt över. Den amerikanska bilindustrin ska också få hjälp att i USA bygga ”rena” bilar. I talet fanns inte ett ord om att sikta mot ett nytt transportsystem, mera kollektivt mindre individuellt.

Varnade för kriget i Irak

-Obama har en stor tillgång i kampen mot McCain. Han var emot kriget i Irak innan det startade och varnade för att ingen kunde räkna ut följderna av en attack mot Irak. Det ska han ha heder för. Men i hans tal var det inte mycket som pekade mot en radikalt ändrad utrikespolitik jämfört med dagens. Bush har sagt att USA ska lämna Irak 2011 så därför undvek Obama att precisera en annan plan. I stället hyllade han de demokratiska presidenter som visat att de ”kan försvara nationen”, det vill säga Roosevelt (andra världskriget) och Kennedy. Att Kennedy startade kriget i Vietnam var inget ämne för dagen. Obama drog hårt på två teman. Vi ska koncentrera oss på kampen mot terrorismen i Afganistan, visa vårt stöd till Israel och ställa upp på Georgiens sida, sa han. Afganistan går naturligvis inte att hålla under järnklack vilket talibanernas framgångar klart visar. NATO och USA uppfattas av afganerna som ockupationstrupper och Karzai som en quisling. Väljer Obama att utvidga ”kriget mot terrorismen” är hans utrikespolitik dömd att misslyckas. -Jag ska återuppbygga vår armé och avsluta kriget i Irtak på ett ansvarsfullt sätt, sa Obama. Ordet ”ansvarsfullt” annonserar redan att USA inte kommer att dra sig tillbaka utan garantier för en fortsatt militär närvaro i landet.

Kommer han att vinna den fjärde november?  Blir USAs näste president en svart man?

Rasismen fäller avgörandet?

Ska vi bara bedöma efter hur amerikanerna i dag ser på George W. Bush,  då är det säkert till hundra att Obama Barak blir vald. Men det finns en helt avgörande faktor som kan sätta stopp för det: rasismen. Alla försöker att blunda för det och Barack Obama själv säger vid varje tillfälle som ges att ”ras är inte en valfråga”. Men redan 20-30 procent av de demokrater som röstade för Hillary säger att de ska rösta för McCain. Varför? Att Obama är färgad är naturligtvis det dolda motivet för många av dem. Valet kommer att avgöras av hur vita arbetare och tjänstemän i det ”vanliga Amerika” lägger sin röst. Låter de sig skrämmas av ”terroristhotet” och Barack Obamas hudfärg då blir det en tredje presidentperiod för Bush, i form av kopian McCain.

I andra media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,AB1,AB2,Politiken,Expressen,Expressen2,GP,Dagbladet,Dagens Arena,Proletären,Sveriges Radio,DN3,SVD3,AB3,Expressen3,Sydsvenskan2,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, Bush, McCain, Clinton, Presidentval,

Att vara fattig i New York

Staden New York har arbetat om statistiken över inkomster och fattigdom i megametropolen. Statistiken över hur många som är fattiga har hittills baserats på en 40 år gammal metod utifrån deklarerad inkomst innan skatt och hushållens utgifter främst för maten.

Det nya sättet att mäta svarar bättre mot dagens värld. Först har myndigheterna tagit med bostadskostnaderna som en viktig post eftersom de flesta familjers boendekostnader i dag tar upp till 30-35 % av hushållsbudgeten. Sedan har man arbetat in priskillnaderna mellan New York och det nationella genomsnittet. En trea i NY kostar cirka 1 300 dollar i månaden jämfört med riksgenomsnittet 867 dollar. Till sist tar statistiken också hänsyn till de sociala transfereringarna, som exempelvis hyresbidrag, matkuponger och skattebidrag (income tax credit).

Resultatet av den statitiska omräkningen är lite förbluffande. Man tycker att den nya metoden som tar hänsyn till olika bidrag borde minska antalet fattiga. Men i stället ökar antalet fattiga i NY från 19 % till 23% av innevånarna. Antalet extremt fattiga har minskat antalet ”working poor” har ökat betydligt. Det mest chockerande i rapporten är att antalet fattiga bland de äldre i staden måste räknas upp till 32% och inte 18% som tidigare uppgifter angav.

Fattiga i USA lurades att låna pengar till bostaden. Nu står de på bar backe.

Du räknas som fattig när ditt hushålls inkomster(efter skatt och transfereringar) ligger under 60% av medianinkomsten. Medianen är inte genomsnittet utan inkomsten i mitten, den inkomst som person nummer 50 har av 100 inkomsttagare i skalan från botten till topp.

Benny Åsman

Andra bloggar: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom, New York, Bostadslösa, USA

I andra media: DN,SVD,Sydsvenskan,DN2,AB,

– Som man bäddar

får man ligga

Har Carl Bildt ” gått i barndom”? Ja, mycket talar för det. I sin bleka blogg, ”Alla dessa dagar”, lägger han som utrikesminister ut ett inlägg om sin syn på Sveriges relation till Ryssland:

− Jag hör på radion att Rysland är irriterat på den linje vi har tagit mot det ryska agerandet.

− Som man bäddar får man ligga.

Men det Bildt skriver i bloggen stämmer inte med vad som sändes i radion. Rysslands ambassadör i Stockholm, som intervjuats av Ekot, är inte irriterad. Det är Sveriges Radio som drar den slutsatsen. Ambassadör Michail Skupov tycker däremot att Bildt är ”osaklig” när han jämför Rysslands agerande i Georgien med nazisternas ockupation av det tyskspråkiga Sudetområdet i Tjeckoslovakien. Skupov påpekar också att Bildt aldrig kommenterat Georgiens överfall på den sydossetiska huvudstaden Tskinvali. När ambassadören till sist får frågan om hur han ser på Bildts jämförelse, svarar han kort och gott att han ”inte vill använda några starka ord”.

Mer än så var det inte. Men Bildts barnsliga kommentar drar ändå rätt slutsats. Som man bäddar får man ligga! Men den ryske björnen har uppenbart bäddat ordentligt och sover gott. När USA och Bildt domderar om att isolera Ryssland kan det paradoxalt nog innebära att den ryske björnen just får lugn och ro i sitt revir. Som Boris Kagarlitsky skriver på Z-nets hemsida så skulle exempelvis ett beslut från väst att blockera Rysslands inträde i världshandelsorganisationen WTO bara bespara ryska industri från mer konkurrens. Framförallt nu när världsmarknaden rister rejält. Sak samma med ett eventuellt beslut från NATO ( något som Bildt och Sverige redan klubbat på sitt håll ) att vägra samköra en del övningar med ryssarna. Det skulle bara spara en massa kostnader för den ryska militären. Washington och London har också hotat med att undersöka de ryska rubelmiljardärernas tillgångar i de egna bankerna. Som socialist tycker givetvis Kagarlitsky att detta är en bra sak. Det kan ju sprida ljus över vilka och hur stora tillgångar som dessa miljardärer rövat från den ryska staten.

Den ryska björnen sover gott. Men Bildt har uppenbart gått i barndom. Han fäktar med sitt träsvärd till blogg och drömmer kanske om att en svensk korvett ska ta sig in i Svarta Havet, anlöpa hamnstaden Poti, för att där slå ut de förskansade ryssarna. Carl Bildt skulle då bli den som åt svenskarna klarade av den blodiga vedergällningen för Poltava.

Målning från slaget vid Poltava 1709 där svensken förintades av ryssen. En

mardröm som uppenbart plågat Carl Bildt under hela hans politiska gärning.

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,

I bloggvärlden: Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Georgien, Carl Bildt, Bildt, MUF, Ryssland, Sydossetien, Abchasien, EU, flyktingar, Alla dessa dagar, utrikesminister, USA

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, EU, Carl Bildt, Bildt, Syd-Ossetien, Sydossetien, Abchasien, NATO, Bush, Israel, Palestina, förtryck, flyktingar