Sverige, oktober 2014?

Publicerat av
Svara

 

Här sitter Tysklands socialdemokrater och pratar sig samman om en gemensam regeringskoalition med Angela Merkels tvillingpartier CDU/CSU.

Här finns det ingen låst blockpolitik. Ingen tänker på klass. Bara på ”Tysklands bästa”.

Det är nog så här Stefan Löfvén har tänkt sig det hela här hemma efter valen 2014. Upplägget passar honom också perfekt eftersom ingen egentligen kan säga vad som är höger eller vänster…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Enhedslisten gör ett historiskt val – kampen i vardagen går vidare

Publicerat av
3

Köpenhamns Sjöpaviljong, i går dekorerad med glödande röda fanor, banderoller och ballonger, gungade av glädje, golvstamp och entusiasm när Enhetslistans politiske ordförande Johanne Schmidt-Nielsen tackade partiets alla fantastiska valarbetare för ett historiskt valresultat. Partiet ökade sitt röstetal i ett enda sving från 2.3 procent i kommunalvalet 2009 till  6.9 procent i år. Framgången innebär ett nationellt genomslag och en viktig möjlighet att öka inflytandet lokalt. De kommunala mandat som skördats – över hundra – kan användas till att bekämpa regeringens – och högerpartiernas – planer på attackera den gemensamma välfärden. I de stora städerna är framgången nästan hisnande med flera resultat på en bra bit över tio procent. I den för Danmark så viktiga huvudstaden Köpenhamn, politikens metropol, blev Enhetslistan näst största parti med elva mandat och knappt tjugo procent av rösterna. Ett resultat som Danmarks radio ser som att ”Den yttersta vänsterflygeln i Köpenhamn gör sitt bästa val sedan 1946”, alltså för 67 år sedan.

Johanne Schmidt-Nielsen på den jublande valfesten.

”Med detta valresultat öppnar vi ett nytt kapitel i vårt partis historia”, underströk Schmidt-Nielsen. ”På Christiansborg har vi dessvärre under de senaste åren fått uppleva en regering som har svikit allt det som vänsterflygeln har stått för historiskt. En regering som har övertagit alltför många av högerflygelns idéer och synpunkter om att välfärden är en börda som vi inte har råd med. Om att de rikaste ska belönas med skattelättnader samtidigt som de arbetslösa ska ha mindre att leva av”, fortsatte hon hela tiden avbruten av jubel från valfesten. ”Under de fyra år som kommer ska vi i kommuner och regioner visa att vi inte vill ha ett konkurrenssamhälle där alla konkurrerar med alla. Vi ska visa att vårt solidariska välfärdssamhälle inte är en börda utan tvärtom en gemenskap som gör vårt samhälle och var och en av oss starkare”.

Enhetslistan har ingen direkt motsvarighet i Sverige. Historiskt har Vänsterpartiet sett Socialistisk Folkeparti (SF) som sitt broderparti, men man har under de senaste två åren tagit kontakter även med Enhetslistan. Ett intresse som lär öka eftersom jordskredsvalet för listan till stora delar har drabbat just SF som gör ett katastrofval. Partiet fick bara 5,6 procent av rösterna,  en tilbakagång på hela 8,9 procent. Väljarna har uppenbart flytt partiet i protest med dess medverkan i en nyliberal regering. Samma bakslag som drabbade Sosialistisk venstre i Norge för dess regeringssamverkan med socialdemokraterna. Helt säkert viktiga röda stoppskyltar när det gäller hur vänsterpartisterna kommer att diskutera regeringsfrågan vid sin kommande kongress.Till skillnad från Vänsterpartiets sätt att organisera sig är det i Enhetslistan fullt möjligt med olika organiserade åsiktsströmningar inom partiet.

Svenska Socialistiska Partiets systerorganisation i Danmark Socialistisk Arbejderparti (SAP) är en sådan viktig gruppering i den gemensamma partiorganisationen. Vad jag vet skulle de flesta eller alla medlemmar i Socialistiska Partiet acceptera att med stort ansvar arbeta inom ramen för (v) bara vi fick fortsätta med att vara en öppet redovisad och accepterad åsiktsströmning, bland alla de andra. Fördelen med Enhetslistans sätt att organisera sig är att man slipper hemliga fraktioner och nätverk som jobbar utan en redovisad och diskuterad politisk grund. Med politiken på det sättet i centrum slipper man en del ”personstrider” som i själva verket borde vara politiska debatter. Men samtidigt kräver det självklart ett ansvar från de som diskuterar. I viktiga offentliga sammanhang och i parlamentariska val måste man dra åt samma håll och partiet får inte förfalla till en diskussionsklubb.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Danska valet kan bli ”ett tigersprång” för Enhetslistan!

Publicerat av
1

I de danska kommunal- och regionalval som avgörs i dag har opinionsinstituten flaggat för en skräll från vänster. Partiet Enhedslisten som är ett brokigt parti, ofta med radikalare krav och praktik än svenska Vänsterpartiet, tippas kunna öka från 2.3 procent i valet 2009 till nästan 9 procent i dag. Till skillnad från Vänsterpartiet är det fullt möjligt med olika organiserade åsiktsströmningar inom partiet.

Svenska Socialistiska Partiets systerorganisation i Danmark Socialistisk Arbejderparti (SAP) är en sådan viktig gruppering i den gemensamma partiorganisationen. Här återger vi den sista uppmaningen till listans medlemmar och valarbetare från våra kamrater. Deras sätt att resonera om förhållandet mellan parlamentariskt arbete och aktivism är centralt för att en eventuell valframgång också ska bli så betydelsefull som möjligt i arbetet framöver. Bloggen återkommer i morgon, kanske redan i natt, med en första uppföljning av valkampen på andra sidan sundet.

Enhetslistans ”fotfolk” demonstrerar I maj

”Vi ska värva så många röster som möjligt på tisdag – och de ska användas som en plattform för rörelse. Om Enhetslistan kan infria den dundersuccé i kommunal- och regionalvalen som opinionsundersökningarna för ögonblicket tyder på innebär det enorma möjligheter.

Möjligheter för att få rotfäste ute i provinsstäderna, från Viborg till Bornholm, och för att överallt bli en drivande kraft i rörelser mot det fälttåg av nedskärningar inom välfärden som både den sittande regeringen och de borgerliga partierna planerar fram till 2020.

Tid för entusiasm

Runt om i Enhetslistans kretsar – men också i var och ens bakhuvud – kan man höra bekymrade ord om hur ett stort antal kanske isolerade, kanske oskolade, kanske oerfarna representanter för listan kan röra till det för sig under de fyra år som kommer. Att det finns en grund för denna fruktan finns det ingen anledning att nonchalera. Men att låta detta överskugga entusiasmen för de kolossala möjligheter detta kan ge, exempelvis vid en framgång på trehundra procent, är rent nonsens.

Så här såg det ut i riksdagsvalet 2011.

Ska framgången cementeras i kommunalvalen?

En plats i en kommunal eller regional styrelse betyder i första hand fyra saker:

1) Direkt tillgång till information om möjliga konflikter – från planer om nedskärningar och nerläggningar till otillräckliga miljöplaner. Dvs en möjlighet att gå ut med varningar, alternativ och kampkrav – en möjlighet för att vara en startmotor för motstånd och rörelse.

2) En möjlighet att ge all slags folkliga rörelser och protester ett språkrör med betydligt större genomslagskraft i lokala medier och annat – och möjligheter för att ta rörelsernas krav direkt in i det parlamentariska rummet. I bästa fall också att vara initiativtagare till att en majoritet ger med sig och genomför rörelsernas krav.

3) En möjlighet att göra Enhetslistan synlig i den lokala politiken vilket kan betyda ett genombrott när det gäller rekrytering av ännu fler medlemmar – och möjligheter för lokalavdelningen att spela en större roll i all sorts lokal kamp.

4) En möjlighet för att Enhetslistan kan bli ett redskap för att samla den lokala kampen mot de av regeringen dikterade lokala och regionala nedskärningarna. Det är tid för ett kommunalt uppror och en verkligt landstäckande Enhetslista kan göra mycket för att bygga upp det samarbete på gräsrotsplan som kan bli ryggraden i detta.

Ansvaret ligger hos oss alla

Ansvaret för att ta dessa möjligheter och skörda frukterna vilar på alla Enhetslistans medlemmar. Om det på några ställen slutar med att representanter för Enhetslistan blir insyltade i den klubb av maktfullkomliga nedskärningsadministratörer som styr i de flesta kommuner och regioner kan de inte ensamma lastas. Det handlar i så fall om att vi i partiet och avdelningarna inte har arbetat tillräckligt bra.

 Helle Thornings socialdemokratiska regering lyssnade inte på lärarna.

 Svarade i stället med tvångslagstiftning mot facket.

Det avgörande är att vi överallt ser representationen i kommun- och regionstyrelser som en plattform för rörelse. Framför oss  finns regeringens – och högeroppositionens – planer på en nolltillväxt i välfärden (trots en explosion när det gäller behoven inom sjuk- och äldrevård) liksom miljardbesparingar när det gäller effektiviseringar, vilka kommer att göra offentligt anställda till jagade villebråd. Även utan Enhetslistans medverkan kommer dessa planer att möta motstånd. När vi kan använda våra många nyvalda som spjutspetsar i denna kamp, som en del av aktiva avdelningar vilka är djupt indragna i att organisera motståndet på gräsrotsnivå kommer det att vara ett tigersprång framåt. Inte bara för Enhetslistan – utan för arbetarklassen – och på sikt för den socialistiska revolutionen!

Under de kommande fyra dagarna är det vårt ansvar att gå ut på gatorna och få med oss de sista rösterna. För rösterna på listan Ø (Enhedslistan) är viktiga, både i kommunal- och regionalvalen. Som det hette (nästan) i den gamla vänstersocialistiska parollen:

Stöd kampen i vardagen – rösta lista Ø på valdagen!”

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I morgon blir det fotboll och danska kommunalval i skön förening

Publicerat av
1

I morgon kväll blir det raffel på Friends Arena. Ska motlutet från Estádio da Luz  med 0-1 bli en för tung ryggsäck på hemmaplan? Blir det en mördarbacke som dryper av mjölksyra eller ska svenskarna ta det som en Hellnerbacke?

När portugiserna anlände till spelarhotellet Sheraton i går kväll öppnade Expressen fotbollsfesten direkt med att störa motspelarnas nattsömn med svensk brass från Kårsdraget och Danderyds blåsorkester.  En hämnd för den skräniga blåsorkester i Lissabon som gjorde ljudet under TV-sändningen till ett larmande oljud för oss TV-tittare.

Men kvällen kommer inte att handla om bara fotboll. Minst lika spännande blir faktiskt kommunal- och regionalvalen i Danmark. Visserligen med mindre glamorösa arenor och helt andra möten. ”Dötrist!”, utbrister många. Kan det vara, säger jag, men inte denna gång. Jag kommer att pendla mellan TV 4:s fotboll och datorns valresultat från de danska ”byerne”. Detta därför att det danska vänsterpartiet Enhedslisten i morgon ser ut att kunna cementera framgången i riksdagsvalet 2011 också på den kommunala nivån.

Lokala val speglar bara till en del lokala händelser. De präglas också av nationella sociala rörelser och nationella politiska stridsfrågor. Bakgrunden till valen i morgon är regeringsskiftet 2011 när socialdemokraternas Helle Thorning kunde bryta den långa perioden av borgerligt styre genom att bilda regering tillsammans med Socialistisk Folkeparti och Radikale Venstre (borgerliga liberaler). Ett skifte som däremot inte blev särskilt stort när det gäller politiken. Nyliberalismen har fortsatt.

Vilket inte minst de danska lärarna fick känna av när regeringen tillsammans med hela det borgerliga spannet, inklusive Dansk Folkeparti, tvångslagstiftade i den fackliga konflikten mellan lärarna och deras motpart från kommunerna. Den fria förhandlingsrätten avskaffades med stora försämringar för lärarna – och eleverna – som följd. Vid det förra kommunalvalet 2009 röstade sju av tio lärare på något av regeringspartierna. I morgon är det bara en av tio som är helt säkra på att de väljer på samma sätt…

Överlag siar prognoserna om ett riktigt ras för socialdemokraterna från 30.6 procent 2009 till 23.9 i morgon.  För SF:s del handlar det om en ren blodstörtning. ”Styrtblødning” som det heter på dansk.  Partiet gjorde för fyra år sedan sitt bästa kommunalval någonsin med hela 14.5 procent av rösterna. Enligt opinionsinstitutens värsta skräckscenario för i morgon tappar de fasansfulla nio procent och stannar på 5.5 procent. En massaker som i så fall blir priset för att partiet hållit nyliberalismen under  armarna.

Samtidigt talar mycket för att Enhedslisten stormat fram i väljarkåren. I Köpenhamn kan partiet komma att gå från 6 till 12 mandat och bli storstadens näst största parti! I Århus från ett till tre. I Odense från ett till fyra. I Ålborg från inget till två.  Skulle drömsiffrorna från Danmark Radios senaste prognos bli verkliga kammar Enhedslisten i morgon hem 9.3 procent av väljarkåren. I kommunalvalet 2009 fick man bara 2.3 procent. Det stora klivet i röstetal kom i riksdagsvalet 2011 där nådde man som jämförelse 6.7 procent.

”Men man ska inte klappa hästen förrän den gått i mål”, menade Enhedslistens politiska taleskvinna Johanne Schmidt-Nielsen klokt nog när hon kommenterade dessa siffror.

 ”Støt kampen i hverdagen – Stem liste Ø på valgdagen!”, manar Socialistisk Arbejderparti i sitt uttalande. Fjärde Internationalens danska sektion vars medlemmar är en livaktig del av detta brokiga och radikala danska vänsterparti.

Vi får se var bollen och rösterna till sist hamnar i morgon kväll. Men raffel blir det. Det är redan klart.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skattegåvor till Kapitalet sänker Europa

Publicerat av
2

-Skatterna för de som vill arbeta och för företagen måste sänkas för att det ska bli fart i ekonomin, jobb skapas och tron på framtiden stärkas.

Den refrängen har vi har hört till leda. Borgerliga politiker, ekonomer och finansskribenter upprepar det dagligen. Göbbels verkar ha haft rätt. En lögn som upprepas tillräckligt ofta slutar med att tas för sanning av samhällets medborgare.

Det finns inte en enda seriös ekonomisk studie som visar att lägre skatter för företagen leder till jobbskapande och högre tillväxt. Tvärtom, finns det många studier som visar på motsatsen. Nämligen att lägre beskattning av bolagsvinsterna leder till högre vinster, men inte alls högre sysselsättning eller snabbare tillväxt.

Till och med nyliberalismens överstepräster i Bryssel publicerar statistik som visar att deras dagliga prat om ”reformer” och lättnader för företagandet är inget annat än ideologiska dimridåer.

På kartan här under kan vi se vad som skett med marginalskatterna på inkomst av arbete och beskattningen av bolagsvinsterna mellan 1995 och 2013. Ta till exempel Sverige. Där ser vi att maximala marginalskatten sjunkit från 61,3 % till 56,6 % och att beskattningen av bolagens vinster (blå linjen) minskat från 28,0 % till 22,0 %. Det är miljarder kronor i gåvor till de svenska bolagen under den berörda perioden.

Som synes på kartan är inte Sverige ett undantag. Över hela Europa har det pågått en skattedumping som förskjutit fördelningen av de producerade rikedomarna över till kapitalägarnas fördel. På Irland och i de nya medlemmarna i EU från öster kan bolagen gotta sig åt vinstbeskattning på mellan 10 till 15 procent. Däremot har beskattningen av bolagens vinster i Frankrike legat i stort sett stilla under perioden medan den närmast halverats i Tyskland, om än från en extremt hög nivå.

Den samlade bilden av en fiskal dumping i hela Europa, i eurozonen och i EU 27, bekräftas av diagramet här under som visar att beskattningen av icke-finansiella bolag minskat med hela 9 % mellan 1998 till 2012. Den sänkningen motsvarar ett skattebortfall på 92 miljarder euro under perioden.

Men statens inkomster då? För att kompensera bortfallet från beskattningen av de högsta inkomsterna och den sänkta bolagsskatten vänder sig i stället kontinentens regeringar till sina konsumenter och låter dem betala notan via en ökning av de direkta skatterna som har den ”fördelen” att de drabbar låga inkomster och vanliga hushåll hårdast. I diagramet här under ser vi hur den genomsnittliga momsen i EU 27 ökat från 19 % till 21,3 %.

Så hur gick det med antalet jobb som skulle skapas av skattedumpingen och hur gick det med tillväxten? Borg och andra har ju sedan 2007 lovat att den statliga svångremspolitiken skulle ge resultat. Verkligheten för de som söker arbete liknar inte den som våra finansministrar talar om. Inte ens det ”tyska undret” eller Borgs ”mirakelekonomi” lyckas väga upp den katastrof som skett på arbetsmarknaden sedan 2007. I eurozonen har 1,6 % av det totala antalet jobb försvunnit och i EU 27 är siffran 2,2 %. Massarbetslösheten har exploderat i de länder som fått smaka mest på den nyliberala medicinen och ingen ljusning finns i sikte.

Om den nyliberala ”teorin” vore något så när i samklang med vad som verkligen skett och sker borde perioden i Europa som kallas ”de gyllene decennierna” från 1950 till 1975 ha sett mycket låg tillväxt och stor arbetslöshet eftersom skatterna på höga inkomster och på bolagens vinster var mycket högre än nu.

I diagrammet här under finns en detaljstudie av vad som skett i Frankrike sedan krigsslutet. Paradigmskiftet (som det heter numera) kan inte vara tydligare. Längst till vänster i diagramet ser vi utvecklingen av bolagens vinster (innan skatt) och procenten arbetslösa under perioden 1952 till 1974. Arbetslösheten (horisontella axeln) varierar mellan 1 % till 3 % medan bolagens vinster (vertikala axeln) svänger mellan 26 % till 30 %. Längst ut till höger i diagramet ligger åren mellan 1986 till 2008 grupperade och visar på en arbetslöshet mellan 8 % till 11 % medan bolagens vinster varierar mellan 30 % till 32 %. Längst till vänster ser vi vad som av ekonomer brukar kallas ”fordismen” och längst till höger det nyliberala systemet. I mellanperioden från 1975 till 1984 råder en sorts övergångsperiod mellan de två ”systemen” med sjunkande vinster för bolagen och snabbt ökande arbetslöshet.

Med detta som bakgrund kan vi säga att politikernas löften om bättre tider bakom hörnet bara den nuvarande åtstramningsmedicinen sväljs till sista droppen saknar all grund i historiska erfarenheter av arbetslöshet, vinster och tillväxt. Den period som ligger framför oss kommer i första hand att domineras av den massarbetslöshet som nu sliter ner många samhällen i grunden och bereder väg för främlingshat och nyfascism som i Grekland. Låg tillväxt, extrem arbetslöshet, ojämnare inkomstfördelning, ökad fattigdom och social misär SAMT höga vinster för kapitalägarna är vad som väntar inom överskådlig framtid. Det bäddar för politiska kriser i Europa som vi kanske inte ens kan föreställa oss ännu.      

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inne i novembers mitt

Publicerat av
Svara

 

Mitt i november och den bleka solen drar sig tillbaka. Dagen har gått i ett huj men alla takrännor är rensade, elkablar inrullade och krukor tömda.

Bara en kort stund därefter glider månen upp bakom ryggen. I början röd som en jordgubbe uppvaktad som den är av solens sista flammande ljus.  Men snart liknar den mer en vardaglig, rund och glad hushållsost.

Örtkryddorna åker in i pannrummet med sitt medelhavsklimat. Där trivs de och doftar gott hela vintern.

November som Carl Larsson såg månaden när han en gång illustrerade för en utgåva av Bondepraktikan. Lite mer påpälsade människor inomhus än vad vi är vana vid.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Låt alla murar rasa!

Publicerat av
Svara

Låt muren rasa! En symbolisk bild av en palestinier med slägga som tillsammans med andra aktivister har lyckats bryta sig igenom den apartheidmur som omgärdar motorvägen in till det ockuperade Israel. En handling för frihet som kanske borde hyllas på Folkpartiets landsmöte?

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sälj inte skinnet förrän den amerikanska björnen är skjuten.

Publicerat av
3

Det är på modet att förklara den amerikanska dominansen i världen på upphällningen. ”Imperiet” faller. I alla fall i mångas impressionistiska analyser och extrapoleringar av statistik.

Det är ingen ny diskurs, som akademiker brukar säga. Redan i slutet av 80-talet proklamerades den japanska kapitalismens seger över US of A. När Rockefeller Center köptes av japanskt riskkapital och sju av de tio största bankerna i världen var japanska ansågs saken vara klar. Några månader senare rasade det japanska korthuset samman och i dag tjugofem år senare trevar fortfarande den uppstigande solens land i ekonomiskt mörker.

I dag är det Kina som ges Japans roll som utmanare. Det är sant att Kina redan i funktion av sin befolkning på 1,35 miljarder individer är en ekonomisk enhet av enorma mått. Det är sant att Kina svingat sig upp i statitisken över exporterade varor till översta toppen. Det hade också Japan gjort i mitten av 80-talet tillsammans med Tyskland. Men att bara förlänga kurvor över vad som varit in i framtiden är en riskabel hantering.

Det viktigaste argumentet i dag för att visa på den amerikanska kapitalismens nedgång är Kinas nya roll som världens största exportör av industriellt producerade varor. Första platsen är dock i mycket beroende på att nästan hälften av Kinas varuexport är tillverkad i utlandsägda (eller delägda) företag i Kina.

USA:s, Tysklands och Kinas andel av världsexporten av industriprodukter

Men export av varor är inte allt vad som måste granskas för att se vad som sker i styrkeförhållandena mellan olika kapitalgrupper och kapitalistiska nationer. Då tänker jag bara på de ekonomiska relationerna och inte den politiskt/militära styrkan de olika nationernas härskande klasser besitter. Det är ett ännu bredare ämne än vad som den här korta texten har till syfte att belysa.

Ett viktigt element som bestämmer de inbördes relationerna och styrkan i olika ekonomier är deras investeringar i utlandet och utländska investeringar på hemmaplan. I tårtan här under finns en tydlig bild av vilket kapital som investerat mest utanför hemmanationens gränser (den blå halvan) och vilka som tagit emot mest utländska investeringar (den bruna halvan).


Som synes är det amerikanska (Etats-Unis) kapitalet, som äger över fem tusen miljarder dollar, överlägset följd långt efter av brittiskt (Royaume-Uni), tyskt (Allemagne) och franskt kapital. Bakom Hongkongs siffror finns också kapital från Kina. Även med Hongkong inräknat är Kina ännu en liten aktör i de internationella kapitalinvesteringarna utomlands.

I de bruna fälten ser vi att USA även är största mottagaren av utländska investeringar med Hongkong/Kina på klar andraplats. Om de nuvarande trenderna extrapoleras så kommer Kina/Hongkong att knappa in på de amerikanska kapitalägarnas internationella dominans för att inte säga hegemoni. Diagrammet här under visar de olika nationernas andel av de totala investeringarna i världen.

 Att amerikanskt kapital förlorat mark jämfört med 80-talets slut (cirka 46 %) framgår tydligt eftersom siffran var bara 22 % i slutet av 2012. Men samtidigt ser vi att Kina/Hongkong bara ökat sin andel från 6 % kring 2000 till 7,7 % i fjol. Med en ökning på 1,7 procentenheter på 12 år och med USA:s andel som stiger sedan 2009 kommer det att ta många årtioenden innan Kina kan sägas ha hunnit ikapp USA vad gäller kapitalegendomar investerade i utlandet. Under förutsättning att inget bryter trenderna. Som exempelvis ett uppror från de hundratals miljoner kinesiska arbetare som i stort saknar alla rättigheter och sociala skyddsnät.

Tills sist handlar inte ett lands ekonomiska utveckling om extrapoleringar av existerande trender. Det kan hjälpa till att se riktningen men inte till att göra verkliga prognoser. Liksom den japanska kapitalismen i ett slag gick från erövrare till slamkrypare finns det tecken på att Kina kan gå samma väg. Framför allt handlar det om den spekulativa bubblan i byggbranschen som troligen är nära bristningsgränsen. Kinas statsledning har resurser att stoppa ett fritt fall i branschen men inte till att upprätthålla den nuvarande byggtakten.

Men även om landets ekonomi fortsätter sin expansion (om än i lägre tempo) kommer det inte att inom kort (ett par decennier) leda till något internationellt maktskifte där USA akterseglas av den kinesiska skutan.   



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Påven Franciskus vill bli tummis med vanligt folk…

Publicerat av
Svara

Uppdaterat 13.11.12. En känd domare i Italien varnar nu för att påvens liv kan vara i fara:

Den nye påven Franciskus skakar om världens långt över en miljard troende katoliker. Till fasa för kyrkans konservativa och dogmatiska högerfalang radikaliserar han den egna kyrkans politiska budskap och relativiserar den fördömande hållningen till homosexuella, aborter och preventivmedel.

Uppenbart är det ett medvetet försök att rädda så många församlingsmedlemmar som möjligt från att fly den egna kyrkan. Något som blev fallet under pontifikaten med föregångarna John Paul II och Benedictus XVI. Inte minst en intervju från oktober där Franciskus svarade på frågor från en känd italiensk ateist har chockat många bokstavstroende katoliker. Där menade påven att ”var och en har sin egen idé om vad som är ont och gott” och att ”var och en får följa det goda och bekämpa det onda efter sin uppfattning”. Än värre var naturligtvis hans bedömning av att det i dag ”är ungdomsarbetslösheten och de gamlas ensamhet som är det mest onda”.

Det Ronald Reagan och Margaret Thatcher var i politiken under de två tidigare påvarna reflekterade dessa två i den katolska kyrkan där de skapade en sorts Tea Party-rörelse, en tung motvikt till moderniseringsförsöken efter det Andra Vatikankonciliet 1962-65. Det nya seklets finanskriser och den katolska kyrkans alla skandaler med korruption och pedofileri i sina egna sakristior tillsammans med den högdragna dogmatiken har fått många oroliga själar att överge sin barnatro och vad Franciskus nu gör är att initiera en inre reformation. Ett val som dessutom innebär att han kan få bort medial fokus från sitt eget tidigare liv som den argentinska militärdiktaturens samarbetsman kardinal Jorge Bergoglio.

Pedofilskandalerna som avslöjades under Benedictus XVI

fick många själar att fly sin kyrka

I går måndag gick han loss ordentligt i sin predikan och ska ha märkt ut korruptionen som en dödssynd.   Kristna som donerar pengar till kyrkan som de stulit från staten syndar och lever med dubbelmoral. Ser man det bibelord som påven använder i sitt sammanhang kan det också förstås som riktat mot sexuella övergrepp på barn och unga. Där jämför Jesus först en troende med ett oskyldigt barn och säger sedan ”att den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup”.

I fredags förra veckan sa han också att de föräldrar som förtjänar sin inkomst genom mutor och korruption förlorar sin värdighet och ger sina barn orent bröd. Att ta emot mutor är som att använda en vanebildande drog, menade han vidare.

Hans hårda utfall handlar både om att städa upp framför egen dörr. Korruptionen i Vatikanstaten diskuteras världen över och pedofilskandalerna har också varit på allas läppar. Han vill i stället ha mer fokus på det kristna budskapet om nåd, helande och ett mer spartanskt leverne tillsammans med större givmildhet. För att lyckas med detta flyttas samtidigt en del dogmer in i bakgrunden.

Påven har valt  Franciskus av Assisi som sin förebild.

Franciskus försök att tackla modernitet och de svåra samhälleliga kriserna i södra Europa är inte ointressant. Det hjälper definitivt inte den politiska högern. Den traditionella ledningen för det Republikanska partiet i USA skulle säkert vilja se en liknande vändning i det egna partiet. Det återstår naturligtvis att se vad som är  liturgisk retorik  och vad som är allvar. Vatikanstaten i Rom äger exempelvis 100 000 fastigheter (!) av olika slag. Vid en tidigare deal mellan kyrkan och Silvio Berlusconi gjorde man upp om skattebefrielse för dessa och kyrkans alla andra fastigheter i Italien. I gengäld fick Berlusconi kyrkans stöd i valen – trots sitt obscent ”ogudaktiga leverne”. För kommunernas välfärd i Italien, exempelvis för de oskyldiga små barnen i skolorna, var detta ett svårt rov. ”En stöld från staten”, som det nu borde benämnas även av Franciskus. Dessutom var det ett brott mot EU:s ekonomiska budord. De affärsinnehavare som hyr av kyrkan gynnas av lägre hyror än de som krävs ut av de konkurrenter som driver sina verksamheter i lokaler ägda av andra än kyrkan. Frågan är också till prövning. Fast egentligen borde det ju allt vara klart när Petrus` efterföljare sagt sitt…

Läs mer om Franciskus tidigare liv: Guds utsände åker tunnelbana och gillar fotboll…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,