,

På Dagens Nyheters hemsida gav man länge stor plats för en rubrik som förkunnade för läsarna att Julian Assange står ”naken i sitt rättshaveri”. Varför han är rättshaverist fick vi däremot aldrig veta i den anmälan av hans självbiografi som gjordes.

.

.

Det är Kultursidans Jens Liljestrand som recenserar den piratutgåva som finns tillgänglig, Vi som inte läst den får reda på att berättelsen utmynnar ”i ett genant babbel”. Liljestrand tecknar med snabba slängar en bild av Assange som ”en odräglig, pompös idiot”. Han har talat med ”personer inom den internetaktivistiska rörelsen” och då fått reda på att det är ”en man vars rockstjärnestatus – på sistone i kraftigt dalande – främst blåstes upp av kändisfixerade gammelmedier”. Ska man vara ”snäll”, och det vill Liljestrand, då är boken kort och gott ”ett rättshaveristiskt babbel”.

Men varför Assange skulle vara en ”naken rättshaverist” det får vi däremot aldrig reda på. Lijestrand försöker i vart fall inte klä av honom ett endast plagg.

Liljestrand väljer dessutom att inte med ett enda ord beröra WikiLeaks veckofärska avslöjanden om George Friedmans ”tankesmedja” och ”nyhetsbyrå”, det amerikanska säkerhetsföretaget Stratfor. I det material som ännu så länge släppts finns det bland annat ett e-mejl som tycks visa att amerikanska myndigheter, en hemlig Grand Jury, försöker komma fram till ett åtal riktat mot australiern Assange. Ett avslöjande som man valt att inte förneka och som skulle kunna vara en legal grund för att försöka få Assange utlämnad från en eventuell vistelse i Sverige. Att republikanska politiker krävt dödsstraff för Assange nämns inte heller för läsarna.

Varför? Ja, naturligtvis därför att Liljestrands nidbild av Assange som en ensam och naken rättshaverist då inte fungerar.

Liljestrand ger sken av att göra en litterär anmälan. Vilket är en sak. Boken tycks inte innehålla några nyheter av värde och det kan säkert vara så att delar av texten är ett personfixerat babbel. Assange själv sägs ha skrivit ihop biografin utan anspråk på att vara en stor författare, han behövde helt enkelt pengar till sitt försvar. Då hade det räckt för Liljestrand med att kassera boken som en undermålig litterär produkt. Nu gör han något helt annat. Han deltar i de svenska mediernas drev mot Wikileaks och Assange. I den internationella politiska och juridiska sfär där boken bara är en struntsak, där tar han denna som förevändning för ett ställningstagande mot Assange – och WikiLeaks – överhuvudtaget.

Det är alltid knepigt det här med litteratur och politik.  1953 fick den konservative politikern Winston Churchill exempelvis nobelpriset i litteratur. Den svenska akademin dekorerade honom självklart för hans viktiga roll i Andra världskriget. Inte för hans många hyllmeter av självgoda och pompösa berättelser om sig själv och det storslagna brittiska imperiet. Ofta bara centimeter efter centimeter av ett personfixerat babbel nertecknat av en arbetarhatare och vurmare för giftgas och koncentrationsläger i det brittiska imperiets koloniala krig. I dag är det endast ett fåtal historiker som läser Churchill och vare sig förr eller nu läses han av dem som älskar de goda berättarna.

.

.

Churchill fick nobelpriset i Litteratur för sin roll under II Världskriget

Inte för sina böcker eller sin smutsiga roll i kolonialkrigen

.

Hade Svenska akademien lilla kotteri  gått efter litterär gestaltning – om man nu nödvändigtvis ville utse den bäste författaren bland det förra seklets stora politiker – då hade snarare Churchills fiende nummer ett Leo Trotskij belönats för sin ”Den ryska revolutionens historia”. Av Churchill sedd som ”en vidrig apa”, men till skillnad från denne fortfarande läst i stora upplagor världen över både av dem som älskar revolutionär socialistisk politik – och god litteratur…

I dag lär inte Svenska Akademin ge sitt nästa litteraturpris i litteratur till Assange. I mer modern tid har Barak Obama och Henry Kissinger däremot fått sina fredspris…

Jag tror inte att Liljestrand deltar på ett medvetet sätt i den mediala kampanjen mot WiikiLeaks och Assange. Han tycks kort och gott bara vara en politisk idiot som skriver för att få sitt arvode.

.

Här ett tidigare inlägg: Har Jan Guillou fått fnatt

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Julian Assange, WikiLeaks, Jens Liljestrand, II Världskriget, Winston Churchill,

I media: DN1,AB1,AB2,

Nog är nog !

.

I går på skottårsdagen demonstrerade arbetare och studerande i många länder i Europa i en gemensam protest mot den borgerliga åtstramningspolitiken som driver hela kontinenten in i en djup recession och misär för alltför många.

Det var Europafacket som kallade till den gemensamma protestdagen över hela Europa. Som vanligt satt vissa fackliga organisationer kvar på sina betonghäckar, som de nordiska fackförbunden liksom de tyska och holländska.

.

I Frankrike demonstrerades det på 160 orter, här i Marseille.

.

-Vi vill säga att nu räcker det, nog är nog. Alla sparpaket som tvingas på Europas arbetare kommer inte att leda till de lösningar som krävs, sa Bernadette Ségol, Europafackets generalsekreterare, här i Bryssel.

-Vi säger till Mario Draghi att den europeiska sociala modellen inte är död; Utan en europeisk social modell blir det inget Europa. Vi kräver ett socialt kontrakt för Europa, sa hon vidare, i en tydlig vädjan till borgerligheten att bli resonabla.

.

I Valencia deltog tusentals elever i protester mot nedskärningarna i skolornas budget.

.

Här ligger hela problemet med den riktning som Europafacket vill att kampen mot krisen ska ledas in i. Vad Ségol inte verkar förstå eller kanske medvetet bortser ifrån är att det finns ingen motpartner för ett nytt socialt kontrakt. Hela den europeiska borgerligheten visar allt tydligare att det är den sociala välfärden som ska raseras och de arbetandes löner som ska sänkas. De vill inte förhandla om att bevara och förbättra den sociala välfärden, den ska avskaffas.

.

I Bryssel samlades ett par tusen utanför landets centralbank BNB. -Europa räddar bankerna men glömmer medborgarna, står det på FGTBs tvåspråkiga  banderoll.  Foto: B Åsman

.

Här i Belgien var mobiliseringen tam med belgiska mått mätt. De fackliga organisationerna kallade bara till samling utanför den belgiska riksbanken och skickade en delegation till Europarådets byggnad för att lämna över en protest mot krispolitiken. Men inga demonstrationståg organiserades. De som arbetade kunde inte ansluta till protesterna utanför riksbanken eftersom det inte utlysts strejk. Men eftersom den gemensamma europeiska aktionen var mer symbol än konkret kamp kanske facken anpassade sin mobilisering därefter. Att den nya regeringen leds av Socialistpartiets Elio Di Rupo höll också tillbaka viljan att ”trycka på” regeringen.

.

-Bort med fingrarna från indexregleringen av lönerna. Det är ett absolut krav från de belgiska fackföreningarna. Indexregleringen skyddar reallönerna mot inflationen. Det är en ögonsten för facken. Foto: B Åsman

.

Ändå samlades omkring femtonhundra fackligt aktiva utanför riksbankens tjocka murar under ett par timmar.

De största och mest röststarka protesterna i går hölls i Spanien, där stora demonstrationer ägde rum i ett fyrtiotal städer. Störst av alla var i staden Valencia där massor av skolelever och lärare deltog. I staden pågår en omfattande mobilisering mot budgetåtstramningarna som drabbar undervisningen hårt.

I Paris samlades omkring femton tusen demonstranter medan mindre protester organiserades på 160 orter. Och i Grekland hade de fackliga organisationerna utlyst en tre timmars strejk uppbackade med demonstrationer i Aten och andra städer.

.

Grönt och rött. Det socialistiska FGTBs och det katolska CSCs färger. Här lyssnar de församlade till FGTBs ordförande Anne Demelenne.   Foto: B Åsman

.

Som sagt en symbolisk första europeisk protestdag mot den nyliberala krispolitiken. En viktig dag som måste följas upp snart och med mycket mer konkreta krav för att stoppa planerna på att tvinga den arbetande befolkningen att betala notan för krisen. Låt inte skottårsdagen bli en ursäkt till att mobilisera bara var fjärde år.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,DN3,GP1,AB1,SVD2,SVD3,SR1,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Europafacket, Bryssel, Paris, Valencia

.

.

Pressad av förbittrade medlemmar i många länder går Europafacket i dag för första gången ut i en samordnad aktionsdag mot kapitalismens kris och massarbetslöshet. Protesten är naturligtvis ”ett lindebarn” i förhållande till det som skulle behövas. Med sina 60 miljoner medlemmar skulle Europafacket över en dag kunna förändra den politiska dagordningen på vår kontinent.  Men inte ens denna blygsamma protest uppmärksammas i Sverige. Detta trots maningen från Bryssel:

.

”Genom att för första gången mobilisera på samma dag överallt i hela Europa reagerar de europeiska fackföreningarna på det sätt som svarar mot den vrede och den förbittring som vi känner inför orättvisorna”, säger generalsekreteraren Bernadette Ségol.

.

Men ändå moltiger Wanja Lundby Wedin, liksom hennes politiske partner Stefan Löfven. I denna ödesfråga som på många sätt avgör vår framtid finns ingen ”facklig-politisk samverkan”. Den gemensamma aktionsdagen avfärdas rakt av. De är ingenting för oss i Sverige . ”Det ingår inte i vår kultur att gå ut och protestera på gatorna”, brukar de säga.

.

.

I dag blir det alltså ingen liv och rörelse på våra arbetsplatser, eller på gator och torg. Wanja Lundby Wedin är däremot med om att släppa LO:s elfte rapport om inkomstutvecklingen för makthavarna i Sverige. Vilket naturligtvis är en god gärning:

.

”Den ekonomiska eliten hade år 1950 en inkomst som motsvarade 26 industriarbetarlöner. År 1980 var inkomsterna i denna grupp som lägst, 9 industriarbetarlöner. Under denna period i början på 1980-talet var också inkomstspridningen som lägst i Sverige. År 2010 fick de 50 undersökta direktörerna en inkomst på 46 industriarbetarlöner i snitt. Det motsvarar vad en industriarbetare får ihop under en hel livstidsarbete.”

.

”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tas också det han har”, hette det redan i Bibelns Matteus 13:12. Tjugo sekler senare består denna bibliska orättvisa. Ja, den förvärras.

Väl värt att fundera över är att makthavarnas girighet har fått grassera även under de år när socialdemokratin regerat. Rapporten vittnar om arbetarrörelsens kapitulation inför kapitalets lystnad och maktbegär.  Vi är många som minns hur Wanja Lundby Wedin avslöjades som en av de ansvariga för att AMF:s förre vd Christer Elmehagen fick ett pensionsavtal på 32 miljoner kronor. Hon var också medansvarig för att hans kompis Torgny Wennström, vd för AFA Försäkring, fick ett pensionsavtal värt 40 miljoner…

Det sensationella med LO:s rapport är annars att den öppet talar om och försöker att prångla ut ett vackert namn åt det sociala skikt, den hårda byråkrati, som styr över alla oss andra. ”Den demokratiska eliten”, skriver man. Helt ogenerat medger rapportens författare även att arbetarrörelsens ledare hör hemma i denna rikemansklubb:

.

”Den demokratiska eliten består av folk- och förtroendevalda inom politiken, fackföreningsrörelsen, folkrörelserna och intresseorganisationer. Här ingår exempelvis LO:s ordförande, vd för Svenskt Näringsliv och statsministern. Den demokratiska eliten hade år 1950 motsvarande drygt 4 industriarbetarlöner. Från denna nivå skedde en nedgång till som lägst knappt 3 industriarbetarlöner år 1980. I dag har den demokratiska elitens inkomster sjunkit något jämfört med tidigare år till 6 industriarbetarlöner år 2010.”

.

Rapportens egen sammanfattning av sitt resultat är som synes mer än galant: ”I dag har den demokratiska elitens inkomster sjunkit något jämfört med tidigare år…”.

Detta försök att skyla över vad man själva kapar åt sig är inte sant! 1950 levde man gott på löner som var fyra gånger så stora som industriarbetarnas. I jämförelse med 1980, som tydligen var lägstalön,  har ”den demokratiska eliten” fördubblat sitt försprång till dem de säger sig representera och tar nu hem vad som motsvarar hela sex industriarbetarlöner.

.

.

Fotfolket ska inte vicka ens på sina lilltår…

.

En demokrati, eller ett folkstyre, kan naturligtvis inte hålla sig med en övergödd ”elit” som själv lever på folket.

Det är därför Wanja Lundby Wedin och alla andra lägger locket på när det gäller den europeiska aktionsdagen. Inga protester. Ingen rörelse. Det egna fotfolket ska inte uppmuntras ens till att vicka på sina lilltår…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Wanja Lundby Wedin, EFS, Europafacket, Makteliten,

I media; SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,DN5,DN6,GP2,GP3,DN7,DN8,SVT1,

Arabiska vårens fallfrukter

.

Det kan synas som att den arabiska våren helt uteblivit i Saudiarabien och de små emiraten vid Persiska viken med Bahrain som undantag. Några enstaka rapporter om ”oroligheter” i Saudiarabien har förekommit. Men annars verkar ordningen härska.

.

.

Att det är till ett stort pris som den sociala freden köpts har det inte funnits mycket information om. Men det är precis vad som skett. De rika kungahusen och emirerna, som likt den feodala jordaristokratin lever på räntor, inte av jorden men väl av de fossila resurserna, har känt av hettan från den arabiska revolutionen mycket mer än vad som synts utåt.

Alltifrån Saudiarabien med sina 27 miljoner medborgare, till pytteländerna Förenade Arabemiraten, Qatar och Kuwait har kraftigt ökat sina sociala utgifter för att stoppa allt inflytande från Tahrirtorget och andra revolutionära centra.

I Saudiarabien beslutade monarkin plötsligt att öka på budgeten för 2012 med 130 miljarder dollar för hälsovården, utbildningen och en a-kassa för de arbetslösa medborgarna. Den utländska arbetskraften räknas inte. I hela regionen behandlas den i det närmaste som livegna. En halv miljon nya bostäder ska byggas och 60 000 nya arbeten skapas i den offentliga administrationen.

.

Likt feodalherrar levar de som parasiter på den fossila räntan

.

För Saudiarabien med en relativt stor befolkning kostar satsningen mycket och kan bli svår att upprätthålla i längden, trots de stora oljetillgångarna.

Det är inte fallet för de övriga länderna med mycket olja eftersom den inhemska befolkningen med medborgarskapsstatus utgör bara 15 procent av de bosatta i området.

I Förenade Arabemiraten har den härskande aristokratin höjt lönerna för medborgarna med mellan 35 till 100 procent för de offentligt anställda och höjt militärens pensioner med 70 procent.

I Dubai har regimen avsatt 2,7 miljarder dollar för sociala bidrag till de sämst ställda.

I Kuwait fick alla familjer tre tusen dollar i kontantbidrag och gratis mat i 13 månader.

I Qatar höjdes de statsanställdas löner med 60 procent och militärens sold med 120 procent. Det senare bara understryker härskarnas visade militära ambitioner i hela regionen. En fond på 100 miljarder dollar har satts av till den högre utbildningen. Regimen vill sätta Qatar på kartan som ett lärosäte av högsta kvalitet.

.

Räcker inte de sociala eftergifterna litar Qatars härskare  till sin kravallpolis

.

Det är bara i Bahrain som försök att köpa social fred verkar misslyckas. Lönerna har höjts med 30 procent. Men det har inte haft önskad effekt eftersom demonstrationerna mot regimen nu tagit fart på nytt efter slakten på Pärltorget i våras.

Det är stora ekonomiska eftergifter till befolkningen som härskarna känner sig tvungna att göra. Rädslan för att den arabiska våren ska smitta av sig är stor. Frågan på sikt blir då: -kan man köpa bestående social fred med pengar och vaga löften?

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Arabisk vår, Saudiarabien, Social fred

Två toppar i landskapet

.

Det är ännu långt till det franska presidentvalet men ändå dags att sondera terrängen inför ett viktigt val i EUs näst största stat. Första omgången hålls 22 april. Då ställs alla kandidater mot varandra i ett proportionellt val och den 6 maj ställs de två främsta kandidaterna öga mot öga i ett val där vinnaren tar allt, det vill säga presidentposten för de kommande fem åren.

Landskapet inför första omgången är kuperat med fyra toppar som reser sig över omgivningen. Nicolas Sarkozy känner alla. Som en duracellkanin har han rusat runt från den ena internationella konferensen till den andra, en om finanskrisen här, en annan om Libyenkrisen där.

Men inför första valomgången 22 april är det Socialistpartiets François Hollande som är högsta toppen i landskapet trots hans namn som ger associationer om plattast tänkbara profil. Han är en ersättare för Socialistpartiets största profil de senaste åren –Dominique Strauss-Kahn. Det vill säga tills Strauss-Khans hållning till kvinnor i hans omgivning hälldes ut på löpsedlarna. Socialistpartiet kan skatta sig lycklig att Strauss-Kahn inte först utsågs till kandidat för att sedan tvingas ersätta honom då skandalerna sprang ikapp honom.

.

François Hollande har in till fulländning övat alla Mitterrands gester.

.

Nu är det i stället svärmorsdrömmen François Hollande med ett fläckfritt förflutet och ett välputsat framträdande som toppar alla opinionsundersökningar med plus minus 32 procent. Sedan kompliceras bilden. Nicolas Sarkozy som allt fler fransmän fått nog av når som mest upp till 25 procent i de senaste röstprognoserna. Därmed rider skuggan från presidentvalet 2002 hela etablissemanget som en mara. Då slog Jean-Marie Le Pen socialisten Lionel Jospin i första valomgången och ställdes i duell mot Jacques Chirac. Där syntes de verkliga sympatierna för Nationalfronten. Le Pen fick knappa 18 procent mot dryga 82 procent för Chirac.

.

Marine Le Pen, en kandidat som vet att hålla entusiasmen uppe bland anhängarna

.

I röstundersökningar inför de kommande valen har Le Pens dotter Marine Le Pen åkt lite mer jojo i statistiken. I ett visst läge slog hon rent av ut Sarkozy och placerade sig tvåa med 21 procent. Sedan har hon backat till stadiga 18 procent i flera undersökningar och Sarkozy återtagit andra platsen med 23-25 procent.

Vid sidan av de tre ovan hittar vi den evige Don Quijote i det borgerliga lägret. François Bayrou har alltid försökt att profilera sig i ödemarken mellan den franska högern av gaullister och republikaner och Socialistpartiet. Men det har aldrig funnits plats för ett liberalt centrum i det politiserade franska samhället. Inför första valomgången placerar sig Bayrou kring 12 procent i röstundersökningarna och saknar alla möjligheter att bli det han längtat mest efter i 25 år –Frankrikes president.

.

Den liberala centristen Bayrou som saknar en plats i mitten.

.

I kommande artiklar tänker vi analysera huvudkandidaternas program inför valet och presentera några kandidater som finns till vänster om Socialistpartiet. Men i den här första artikeln ställer vi frågan –är det kört för Nicolas Sarkozy?

Det tog tid för Sarkozy att annonsera sin kandidatur. Ingen tvivlade på att han skulle ställa upp som regeringspartiet UMPs kandidat. Men genom att dra ut på den officiella kampanjstarten har tidningarnas spalter och teve varit fulla av spekulationer om när Sarkozy skulle dra igång sin kampanj. Det gäller att hålla intresset kring sin person uppe. Speciellt när två tredjedelar av väljarkåren säger att den inte längre har förtroende för presidenten.

Det är här skon klämmer. Om Sarkozy inte lyckas skapa något nytt kommer han att besegras i andra valomgången, då han med all säkerhet ställs mot Socialistpartiets François Hollande. Inför valet 2007 lyckades Sarkozy göra en räd in i Jean-Marie Le Pens väljarkår genom att använda ett språkbruk mot invandrare och förortsungdomen som gjorde honom till en förvillande kopia av Nationalfrontens gaphals.

.

I presidentvalet 2002 slogs Socialistpartiets Lionel Jospin ut i första omgången till fördel för

Jean-Marie Le Pen som sedan förlorade stort i duellen med Jacques Chirac.

.

Då lyckades han också så vissa illusioner om den sociala agenda han presenterade under temat ”jobba mer för att tjäna mer”.

–Jag är köpkraftens president, lät han trumpeta ut i alla media. Nu fem år senare vet alla att ”jobba mer för att tjäna mer” slutade i ”jobba mer för att tjäna mindre”. Finanskrisen och den skenande arbetslösheten satte käppar i hjulen. Inför årets val har alla löften om bättre inkomster slopats. I stället är budskapet, -knyt nävarna och håll ut.

För att undvika att de fem gångna årens ekonomiska politik hamnar i centrum satsar Sarkozy på att helt skifta terräng, bort från det sociala till moraliska ”värderingar”. Den muslimska invandringen och de arbetslösa angrips på ett subtilt men öppet sätt.

.

Sarkozy med Claude Guéant, specialisten på civilisationernas historia.

Regeringens ”moralexpert”, inrikesministern Claude Guéant skapade medialt uppror häromveckan när han sa att ”alla civilisationer är inte lika värda”. Nu pratade herr Guéant inte filosofi i allmänhet utan ville bara på omväg angripa den muslimska invandringen i landet. Med oskyldig min undrade han och senare Sarkozy vad som var så upprörande med uttalandet.

-Det är väl en självklarhet, tyckte Sarkozy i en teveintervju. Genom att medvetet blanda samman länders politiska regimer med begreppet ”civilisationer” kan landets muslimer ställas mot väggen som representanter för en mindervärdig ”civilisation”. Idén är naturligtvis att fiska i Marine Le Pens grumliga vatten utan att öppet använda hennes invandrarfientliga ordförråd.

En andra axel i Sarkozys strategi inför valet är att angripa de arbetslösa som bidragstagare. Likt en häxmästare har han kastat fram idén att hålla en folkomröstning kring de arbetslösas ”rättigheter och skyldigheter”. Han vill spela ut de med arbete och med fördomar mot de arbetslösa för att införa nya regler på arbetsmarknaden som tvingar de arbetslösa att följa omskolningsprogram och tvingas till att acceptera alla arbeten som föreslås oavsett jobbets karaktär och var i landet det erbjuds.

.

-Vilken tur att vi har de fattiga som kan bevara våra sociala landvinningar.

.

En president med rykte om sig att frekventera alla fina kretsar i landet måste naturligtvis lova konkreta gåvor till ägare av produktionsmedlen. Inte ens det kan han dock göra utan kosmetika. Upp ur hatten hoppade en ”social moms” fram. Om Sarkozy väljs lovar han att momsen ska höjas från 19 procent till 21,5 procent. Det blir dock inga högre inkomster i statskassan eftersom arbetsgivaravgifterna minskas med samma belopp som den nya momsen ger. Alla direkta skatter, momsen inräknad, drabbar de sämst ställda i samhället hårdast. De franska arbetsgivarna visade omedelbart sitt stöd för en ”social moms”. Hittills har ingen talat om vad det ”sociala” består i. Men industrikapitalet visar sin uppskattning och säger att det kan öka deras konkurrenskraft. Vilket naturligtvis är den verkliga meningen med denna omfördelning av skatterna från kapitalägarna till de arbetande.

-Om vi vill bevara vår sociala modell, vårt sätt att leva, måste vi göra fler förändringar, sa Sarkozy häromdagen i teve. Han är mästare i dessa små fraser.

–Bevara den sociala modellen genom att rasera den, betyder det översatt till vanlig prosa. Ett program för en president i dagens nyliberala värld.

.

Media; SVD1,SVD2,DA1,DN1,GP1,GP2,AB1,DN2,DN3,SVD3,

Bloggare; Röda Malmö,Svensson,Röda Lund,Röda Lidköping,Röda Berget,Sjöstedt,Hjärta Rött,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Val 2012, Sarkozy, Hollande, Mitterrand, Bayrou, Le Pen, Nationalfronten, UMP, Gaullister, Socialistpartiet, Strauss-Kahn, Nyliberalism, Moms, Skatter,

En fläkt från gången tid?

.

De anställda vid företaget Meister Benelux i Sprimont, nära Liège, trodde inte sina ögon i söndags. Vid tvåtiden på eftermiddagen invaderade ett tjugotal beväpnade muskelknuttar företaget och drev ut de anställda från lokalerna med basebollträn, batonger och pepparspray. En arbetare fick sitt näsben avslaget och ett par andra skadades lätt.

.

RTL-TVi lyckades fånga några av ligisterna i zoom.

.

Vad i hela världen handlar det om, undrade säkert de belgiska arbetarna som inte sett beväpnad tysk milis i landet på många decennier. De nazistiska stormtrupperna finns starkt kvar i folks minnen från kriget. Men att det under Angela Merkels tid skulle dyka upp moderna stormtrupper i företagets tjänst hade ingen väntat sig.

Den inhyrda milisen, bestående av tyskar och några fransmän, hade nämligen i uppgift att hämta reservdelar till bilar och frakta dem till Slovakien. Moderföretaget i Tyskland beslöt tydligen att köra över de fackliga organisationerna på företaget och att manu militari flytta reservdelarna till Slovakien.

Vad de inte räknat med var att en av de få anställda som fanns på plats söndag eftermiddag skulle hinna varna facket och polisen. Så när ligisterna fyllt lastbilarna med det eftersökta godset kunde de inte passera grindarna som blockerades av fackligt engagerade och av polisen som bildade kedja mellan dem.

.

Tuppkammen i mitten uppträdde som milisgruppens chef.

.

Bakgrunden till den tyska kommandoräden in i Belgien är att de fackliga organisationerna vägrar att två order som var avsedda för fabriken i Sprimont flyttas till Slovakien utan att det först hålls förhandlingar mellan facket och bolagsledningen. Beskedet om orderflyttet till Slovakien kom förra måndagen. I onsdags tog anställda den lokala bolagsledningen i gisslan under ett par timmar för att få svar på en enda fråga : -Varför flyttar ni två jobb till Slovakien från vår fabrik som ju går med vinst?

Företagets svar kom i söndags i form av en brun fläkt från trettiotalets nazistiska ”arbetarpolitik”. Men nu slutade den äventyrliga räden i ett totalt fiasko. Polisen avväpnade under kvällen de testosteronstinna tupparna och släppte dem på okänd plats för de fackliga organisationerna. Reservdelarna finns fortfarande på plats i Sprimont och nu är det upp till moderbolagets ledning att förklara sig.

.

Tack vare en snabb facklig mobilisering slutade kommandoräden

mot företaget i ett stort fiasko.

.

Om det inte blir rättsliga följder för milisens medlemmar har den belgiska rättvisan en skandal på halsen. Beväpning med slagträn och pepparspray är straffbart med upp till 15 000 euro i böter. Hade situationen varit den omvända, det vill säga beväpnade arbetare som tagit över fabriken, hade gendarmeriets mobila brigad varit snabbt på plats, och straffen givna på förhand. Men de diplomatiska förbindelserna med grannen i öst kanske kräver silkeshandskar mot betalda ligister i kapitalisters tjänst.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,DN4,SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Milis, Nazism, Tyskland, Belgien, Merkel,

.

.

I naturen har förlossningsarbetet med att att föda fram sommaren kommit i gång.

Vi har fått njuta av en av dessa befriande, nästan förföriska vårvinterdagar.  Även labradoren Freja, som annars trivs bra med snö och is, har sträckt ut på gräsmattan och lapat i sig lite sol.

.

.

När tjälen väl bet sig fast i januari fick vi en möjlighet att rensa upp kring en bäck  i en åkerkant som vuxit igen. Rötter av björk, al, asp och sälg trasar sönder dräneringen så att starret håller på att ta över betesmarken. När jag fällde en sälg hittade jag det här vackra fågelboet. Det klarade fallet och smällen i marken tack vare att det hade frusit fast.

.

.

Tre timmervagnar med lövvirke blev det. Trettio löskubik som kom hem till vedbacken nu innan tjällossningen och det årliga sammanbrottet för vägen. Nu får vi vänta minst en månad med tyngre transporter.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vårvinter, vårsol, vedbacken, labrador,

I media: DN1,DN2,SVD1,GP1,SVT1,AB1,GP2,

.

I den rojalistiska yran över landets nya tronarvinge hamnade Stefan Löfvens ”nya laguppställning” minst sagt i bakgrunden.

För i går var det inte precis någon folkfest utanför socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68 när det gamla arbetarpartiet nedkom med det man märkligt nog ville kalla för ”en skuggregering”. Inga kanoner dundrade heller i en hoppfull salut. Inget mediauppbåd klängde på dörrarna…

Säkerligen var det inte heller någon yra ute på landets arbetsplatser eller i de socialdemokratiska partidistrikten.

.

.

Inga saluter och tårtkalas på landets arbetsplatser…

.

I en ritual som hör hedendomen till bevittnades i dag vår nyfödda prinsessa. Överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister bar fram barnet till statsminister Fredrik Reinfeldt, som flankerad av talman och riksmarskalk hade den grannlaga uppgiften att på fri hand bekräfta att barnet var av kungligt blod. Den makabra riten fick sedan ett östgötaklimax när den lilla flickan, enligt hovkrönikören Herman Lindqvist, med namnet Estelle uppfattas som en ”nattklubbsdrottning”. ”Världspressen” är hela tiden på plats och berättar om att alla svenskar jublar…

Men när Carin Jämtin i går berättade om socialdemokratins länge och spänt förväntade nedkomst, då var det för många en avslagen och mycket sorgsen tillställning.  Det handlade nära nog om en begravning och inte en underbar födsel. GP:s Fredrik Tenfält pekade på ett av grundproblemen med Löfvens politiska ledningsgrupp:

.

”Med Löfvens lag uppkommer den egendomliga situationen att Socialdemokraterna måste representeras av andra än sina främsta företrädare i både partiledardebatter och finansdebatter i riksdagen.”

.

För oss som inte tror på ”ministersocialism” skulle detta i sig inte ha varit ett problem om de nya företrädarna rekryterats bland stridbara fackliga aktivister, miljökämpar, feminister och arbetslösa.

Men självklart är det inte detta som den senaste ommöbleringen handlar om. Håkan Juholt med alla sina fel och brister var trots allt en kongressvald partiordförande. Löfven och hans team har hamnat på plats genom en regelrätt kupp av partihögern och naturligt nog har denna i första hand hämtat sitt folk från den politiska gruppering som under två decennier har kört partiet i botten. Eller som Aftonbladet valde att formulera det hela:

.

”De flesta namnen känner vi dock igen, från Göran Perssons regeringar och från Mona Sahlins oppositionsperiod”.

.

De nya namnen är för mig tämligen okända. Men den viktigaste posten har gått till överdirektören på Skatteverket, Magdalena Andersson. Även hon är som Göran Perssons gamla planeringschef och nära rådgivare åt Mona Sahlin fastsurrad vid den gamla gistna skuta av högerpolitik som så tydligt har gått på grund. När hon ”bevittnades” i gårdagens SVT Aktuellt bekräftades detta på ett övertydligt sätt. Skattesänkningarna för de rika ska ligga kvar. Fastighetsskatten ska inte röras, ”Anders Borg`s budgetpolitik är lysande”, fick vi också veta. Inte ett ord om att kapitalet ska beskattas. Hennes enda konkreta kritik gällde regeringens skattesubvention till landets krogar och hamburgerrestauranger. Vilket givetvis är bra, men ingenting som ute i landet på långt när räcker för att mätta de 8 procent av befolkningen som enligt SCB gick arbetslösa i januari. För dem i åldern 20-24 år var samma siffra skrämmande 21 procent, en av de värsta i Europa.

Att hennes ekonomiska”kompetens och duglighet” sedan saluteras av landets alla borgerliga tidningar bekräftar väl vad partikuppen handlat om.

.

.

Magdalena Andersson. Utmanare som kommer från

samma ringhörna som Anders Borg…

.

Gamla goda målsättningar om ”att alla ska med” finns inte i hennes värld. Bara retorik om satsningar på utbildning och kompetens. ”Ropen skalla – Arbete åt alla”, är ingenting för denna skattedirektör. Inte konstigt att Göran Greider, socialdemokraternas dåliga samvete över en förlorad tid, ser ”en liten högersväng” och får ”sina onda anngar”. Mer klarspråk än så kan man inte ha om jobbet som chefredaktör på Dalademokraten ska vara kvar.

Uppenbart har regeringen Reinfeldt lyckats med att slå ner en av grundbultarna i nyliberalernas program: Massarbetslöshet; förstörd A-kassa och nyfattigdom. Vilket i sak nära nog oundvikligen betyder kommande lönenedpressning.

Räcker inte det. Ja, då kan man kanske hoppas på att Stefan Löfven i den internationella konkurrenskraftens namn medverkar till att skriva under några nya ”krisavtal”…

Det är kanske inte så konstigt att även många goda republikaner tycker att det är roligt när en ny prinsessa kommer till världen. ”Något måste man ju för sjutton ändå kunna glädja sig åt”…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, socialdemokraterna, Magdalena Andersson,

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,GP1,GP2,SVT1,SVT2,SVT3,SR1,SVD1,SVD2,GP3,DN8,

SVT4,AB1,DN9,

 Nu kommer en saltad räkning

.

-Inte skära bara rispa, lyder ett förnedrande skämt från förr då finnarna ansågs alltid bära kniv.

-Inte rispa bara skära, passar inte som ett skämt men väl som en blodigt allvarlig beskrivning av nyliberala regeringars åtstramnings- och sparpaket.

.

-Vad kan jag nu hitta på för jävelskap?

.

Kapplöpningen mellan europeiska regeringar om vem som kan skära snabbast och djupast i den sociala omsorgen, kapa arbetskostnaderna mest för kapitalisterna och göra största skattesänkningarna för de välbeställda har inte vunnits av någon.

Målsättningen att öka konkurrenskraften i förhållande till grannarna och strävan att hålla alla kapitalägare oskadda genom att låta de arbetande betala räkningen håller på att kollidera med ett annat mål, nämligen att undvika en generaliserad recession över hela kontinenten. För kruxet är att i en allmän ekonomisk nedgång till skillnad från en begränsad finanskris så drabbas också kapitalisternas vinster.

Den nyliberala balansgången mellan oförenliga mål vinglar nu ordentligt. För den recession man vill undvika installerar sig nu i snart sagt varje tyngre EU-land, med undantag för Tyskland som dock fått se sin export minska de senaste kvartalen på grund av den recession som drabbar den tyska industrins exportmarknader.

För tre månader sedan pekade EU-kommissionens prognos på fortsatt tillväxt i hela EU förutom i den sargade kolonin Grekland. I dagarna visar en ny prognos från Kommissionen att inte en siffra var rätt.

.

.

-Det är mycket svårt att ställa prognoser, speciellt om framtiden, lär ett snille ha sagt. Så sant. För 2012 spår nu Kommissionen att Grekland backar med 4,4 procent. Sett till att recessionen 2011 nådde nästan minus 7 procent och sett till det fortsatta sociala raset i landet verkar prognosen ligga långt under vad som väntar 2012.

Portugal (-3,3 %), Italien (-1,3 %), Spanien (-1,0 %), Holland (-0,9 %), Belgien (-0,1 %) lyder Kommissionens prognos för flera av EUs kärnländer och med +0,4 % för Frankrike och +0,6 % för exportmaskinen Tyskland hamnar den samlade prognosen för hela eurozonen på minus 0,3 % i stället för plus 0,5 % som prognosen lydde så sent som i november.

De tuffa sparprogramen har lett till vad de inte skulle leda till. Recessionen installerar sig i accelererande tempo, ja så snabbt att bläcket på Kommissionens rapporter knappt hinner torka.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Grekland, Recession, Tyskland,

.

Enligt tiderna från bulletinens specielle kurir är landets statsskick i fara.

.

.

Den stora bluffen

.

Vi riskerar att få en bortbyting på tronen.  Ingen trollunge avlad i något hemman i Norrlands inlandsskogar  eller i ett av Värmlands alla gamla finnpörten. I stället är det ett hellenskt spädbarn, en flicka, som burits in köksvägen till det barnbördshus som fått namn efter Karl XII:s tappra karoliner.

,

,

Här har vår store nationalmålare John Bauer på duken

skildrat hur trollen beundrar ”sin bortbyting”,

.

Bakom konspirationen finns det gamla hellenistiska furstehuset ( av folket bortjagat för sin tyskvänlighet ) i maskopi med Konung Carl Gustav XVI och hans diplomatiske drabant, Carl Bildt.

Vår nätbulletin kan nu avslöja att det mörkhyade och skrikande flickebarn som tagits om hand av slottets ammor i själva verket är dotter till Prins Nikolaos av Grekland och Danmark och Prinsessan Tatiana av Grekland och Danmark.

.

.

Gymnasten från Ockelbo tvingas här att ljuga…

Lägg märke till hans grova amerikanska.

,

Vi vet alla att statens styresmän representerade av vår Rikskansler och hans närmaste krets skall lägra så nära Majestätet att inget otillbörligt kan ske vid en väntad nedkomst. Den nye arvtagaren skall sedan skyndsamt visas upp för de väntade. Men Kronprinsessan Victorias nedkomst har inte bevittnats på det sätt som sedvänja och lag kräver. I stället var det faderen själv, gymnasten och sonen till en simpel ansvarig för hjonen i Hälsingland, som kungjorde att Kronprinsessan nedkommit. Häpnadsväckande nog ska ”bevittningen” i stället ske flera dagar efter födseln!

Vår Konung Carl Gustav XVI har hela tiden motsatt sig Kronprinsessan Victorias äktenskap med Daniel Wrestling. ”Det vore som att få in en gammal Ockelbo-ost i familjen”, har han meddelat.

Samtidigt delar ätten Bernadotte det grekiska kungahusets vurm för det gamla stortyska. Drottning Silvias  högtyska familjband (Sommerlath)  har som vi alla väl känner till förstärkt det svenska Kungahusets intresse för sina gamla germanska anor.

.

.

Prins Nikolaous och hans Tatiana,

de riktiga föräldrarna till Victorias bortbyting.

.

I maskopi med exkung Konstatin (av huset Glücksburg) lät Konungen förliden natt enlevera Victorias förstfödde med hjälp av kuriren Bildt.  Den rättmätige arvtagaren, ett gossebarn, har nu  avidentifierats och placerats hos en estnisk jordbrukarfamilj. ”En sund och enkel miljö som passar en Ockelbo”, lär Konungen ha sagt som avsked.

De sammansvurna har flera målsättningar med sin onda gärning. Vårt regerande Majestät vill inte ympa in en Ockelbo i ätten Bernadotte`s stolta familjeträd. Det grekiska kungahuset försöker genom nytt blått blod få en restauration av statsskicket i sitt forna hemland. De hoppas på demokratins sönderfall och kollaps  och då kan den svenskfödda Prinsessan av handlingskraftiga grekiska krigsmän, en modern junta, kallas in som landets rädderska.

Kuriren Bildt har med nöje beskådat den högerkupp som ägt rum inom Brantings gamla parti av Arbetskarlar och förbereder själv en liknande omstörtning i Rikemannapartiet. Med hjälp av Konung Carl Gustav planerar han i lönndom en  ”olycka” med en av Rikskansler Reinfeldts skjutsar. I vagnen ska man se till att Rikskanslern färdas tillsammans med Hertigen av Västergötland. I ”olyckan” krossas de bägge under sexspannet. Bildt kan då själv återta den eftersträfvade ställningen som ny Rikskansler. Wrestling förpassas till att bli en parentes i historien som Konungen anser att han bör vara och Victoria kan dra sig tillbaka som änkedrottning. I hennes ställe kan Prins Carl Philip utropas till Carl XVII…

.

.

Kuriren Bildt är ättelägg till Didrik Gillis Bildt

.

Carl Bildts gamla familjeband med det svenska Kungahuset har här haft stor betydelse. Kurirens farfarsfarfar Didrik Gillis Bildt, friherre, riksmarskalk och rikskansler, var adjutant hos både Oscar I och Karl XV. Tillika svensk minister i Berlin 1874 till 1886. Denne Gillis hade politisk hemmahörighet hos ”junkrarna”, den dåtida konservativa gruppering som utgör dagens Rikemannaparti.

Bulletinen kommer tillbaka med senaste tiderner när dessa löper in. Men vi uppmanar alla att vara på sin vakt. Svåra orostider hotar vårt land.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, prinsessfödsel, Svenska Kungahuset, Prinsessan Victoria,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,SVT1,SR1,SR2,DN6,DN7,AB1,

AB2,SVD5,SVD6,SVT2,SR3,GP4,SVD7,DN7,GP5,SVD8,SVD9,DN8,GP5.GP6,GP7,SVT3,AB3,DN9,AB4,

GP8,SVT4,SVD10,SVD11,GP9,GP10,GP11,DN10,AB5,AB6,DN11,GP12,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,