.

”All rikedom kommer från arbete, och många gånger från hårt arbete. Volvos vinster och rikedomar kommer från vårt arbete i Volvos fabriker.”

Från protestmötet onsdag förra veckan

.

Med denna sanning,  som tål att upprepas varje dag men sällan förtjänar ens en notis i våra borgerligt ägda media, gick Tomas Johansson í onsdags ut  i ett angrepp mot Volvo Lastvagnars giriga ledning. Han jobbar som metallare och fackordförande för Grupp 30 i Tuves fabriker ute på Hisingen. Under många år min arbetskamrat. Men också vän och en del av den fackliga oppositionsrörelse som levt ute på verkstadsgolven under decennier. Hans rungande tal vid protestmötet mot företagets försök att kapa banden med en stor del av sina visstidsanställda är en facklig markering som förtjänar spridning. Här lägger jag därför ut talet i sin helhet:

.

.

Tomas agitation möttes av riviga applåder

.

”All rikedom kommer från arbete, och många gånger från hårt arbete. Volvos vinster och rikedomar kommer från vårt arbete i Volvos fabriker.

När Volvo sparkade tiotusentals arbetare för några år sedan började vinsterna raka i höjden när konjunkturen vände uppåt något år efter krisen. Men den riktiga skjutsen för vinsterna kom när företaget började återanställa folk, och då till visstidsjobb.

När nu försäljningen viker en aning kommer dråpslaget, 250 visstidsanställda skall ut från fabriken.

Allt färre arbetare jobbar ihop allt större vinster åt Volvo. Volvoledningen kombinerar nu också ihop detta med att använda de visstidsanställda som en slit- och slängvara som skickas in och ut i fabrikerna i takt med minsta förändring i orderingång och försäljning.

Volvoledningen gör ett stort nummer av att man inte varslar utan bara ”hanterar de visstidsanställda enligt avtal”. Detta är bara en lek med ord, vi går inte på sådant skitsnack. För sanningen är den att de visstidsanställda är arbetsmarknadens B-lag som Volvo och andra företag exploaterar när det går bra och skickar ut på gatan när försäljningen viker.

Därför är det vår förbaskade plikt att inte låta Volvo slå in en kil mellan oss som har så kallat fast jobb och ni som är visstidsanställda. Vi är alla arbetare och betalar lika mycket i fackföreningsavgift. Därför får ni visstidare inte lämnas i sticket.

Volvo är inget konkursbo som måste göra sig av med folk direkt när försäljningskurvorna viker en aning. Räknat från första kvartalet 2010 till dags dato är vinsten nästan 35 miljarder. Hör och häpna, det är under dessa 22 månader en vinst per månad på 1,6 miljarder. Vi jobbar i en formidabel vinstmaskin som inte har råd att behålla 250 visstidare här på Tuvefabriken. Är inte detta stor förbannad skam!

.

.

Från ett tidigare protestmöte våren 2009

.

Att sysselsätta 250 visstidare under ett år, exempelvis genom utbildning, skulle kosta Volvo i runda slängar 100 miljoner. Vet ni hur mycket Volvos avgående VD Leif Johansson fått i pensionsavsättning under de år han jobbat på Volvo? Vet någon? Jo 100 miljoner.

Är inte detta helt otroligt, vi som jobbar ihop vinsterna står helt lottlösa medan Volvos avgående VD får 100 miljoner i pensionsavsättning. Herrar Volvodirektörer, kom inte och säg att det inte finns pengar, för då ljuger ni! Vi kanske skulle skicka ett litet mail till Leif och fråga om han inte skulle kunna tänka sig att kvitta sin pension mot att ni får stanna på firman ett år.

Skämt åsido, är det inte dags att arbetare och vår fackförening på allvar börjar ifrågasätta vart vinsterna går? Är det rimligt att aktieägare och höga chefer kammar hem det mesta medan vi som jobbar ihop vinsterna står lottlösa när försäljningen mattas av?

Var och varannan dag får vi höra från de höga direktörerna att ”Volvos viktigaste resurs är de anställda med sin kunskap och kompetens”. För en gångs skull måste vi hålla med ledningen att precis så är det. Vi är företagets viktigaste resurs av den enkla anledningen att det är vi som jobbar ihop rikedomarna. Men nu kommer vi till pudelns kärna. Vid första bästa tillfälle skickar företaget iväg de kompetenta arbetarna. Företaget säger en sak men gör det motsatta. Detta kallas för dubbelmoral.

.

.

AB Volvos huvudkontor i Lundby ute på Hisingen

.

Men vi skall jaga företagsledningen varje gång man babblar om ”de anställda som företagets viktigaste resurs.” Ja, men varför avsätter ni inte några ynka procent av era miljardvinster till att skapa möjligheter för oss arbetare att stanna kvar i företaget när det börjar bli sämre tider? Varför satsar ni inte på utbildning när försäljningen planar ut? Varför kan vi inte gå ner i arbetstid så att vi kan rädda våra arbetskamrater? Varför säger ni nej till fackets begäran om någon form av permitteringslönesystem? Varför är ni så snåla med avtalspensioner?

Vi arbetare och våra fackföreningar har under många år backat och förlorat i inflytande gentemot företagen. Det är dags att vi nu sätter klackarna i backen och säger: ” Nu får det vara nog! ”; ” Vi tar inte hur mycket skit som helst!”; ” Vi kräver vår rätt, vi accepterar inte att ni skickar ut 250 visstidsanställda från vår fabrik! ”,

Tack för mig…”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, IF Metall, Volvo Verkstadsklubb,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,DN3,SVD6,GP3,

Inte ett enda beslut av betydelse fattades

.

Cannes är mest känd för sin årliga filmfestival. Stjärnorna glider fram på den röda mattan med lyxjakterna ankrade på redden. I går smög världens politiska ”stjärnor” ut bakvägen medan södra Frankrike drunknar i årtiondets skyfall.

.

Filmfestivalen i Cannes hade kanske mer att säga om världskrisen än G20.

.

-Quelle cinéma!, säger fransmännen. Cinéma betyder ju film. Men uttrycket ”quelle cinéma” motsvarar det svenska utropet ”rena cirkusen”. I går var det inte film som visades i Cannes utan just en ren cirkus. Inte sedan Seattle 1999 har ett toppmöte slutat i ett liknande fiasko. Inte ett enda beslut av betydelse fattade av den illustra samlingen politiker, med Obama själv i spetsen. Det är som om ett omvänt förhållande råder mellan krisens allvar och politikernas initiativkraft.

Nicolas Sarkozy som var det här G20s ordförande hade bara ett snett surt leende kvar till journalisterna när han förklarade att diskussionerna om en striktare kontroll av finansmarknaden ska fortsätta i februari 2012. Han hade lika gärna kunnat säga 2015 för finansen kommer inte att sättas under vare sig Sarkozys eller någon annan politikers kontroll så länge den nyliberala dogmen om den fria marknadens förträfflighet styr i alla regeringskanslier.

.

En ny värld. Nya idéer, proklamerades i Cannes. Ett hån mot 50 miljoner arbetslösa.

.

Vi hade naturligtvis inte väntat oss att G 20 i Cannes skulle sjösätta en världsomfattande krisplan. En verklig plan med målet att skapa jobb för 30 miljoner arbetslösa i Europa och 20 miljoner i USA. För det krävs en plan som till att börja med sätter nosring på de giriga bankchefer och spekulanter som inte drar sig en sekund för att driva en hel nation och dess folk i ruin om det går att göra vinst av katastrofen. Hela det finansiella systemet måste ställas under samhällets kontroll och i dess tjänst. Att spekulera i misär ska bestraffas som det brott mot mänskligheten det är. I stället hyllas hajarna i den specialiserade finanspressen som ”smarta grabbar” med feeling för affärer.

En verklig krisplan stänger ner alla skatteparadis och harmoniserar beskattningen av företag inom ekonomiska regioner som EU. I dag konkurrerar länderna sinsemellan med lägsta möjliga vinstbeskattning för att dra till sig de internationella storbolagen. Var och en begriper ju att detta endast leder in i en nedåtgående spiral med allt lägre inkomster för samhället.

.

Rättvisa skatter, inte skatteparadis.

.

Tiotusentals miljarder dollar gömmer sig i skatteparadisen där svarta pengar blir vita och hela världens krösusar slipper undan skatt till samhället. Ingen reform i syfte att stävja finansmarknadens framfart kan bli effektiv utan att skatteparadisen stängs. I stället försöker ”vanliga” länder i EU kopiera skatteparadisen. Lilla Belgien har skapat skandal i Frankrike genom att det belgiska finansministeriet i en broschyr förklarar för franska företag hur de kan slippa undan all beskattning i Frankrike och avnjuta mycket lägre skatt i Belgien.

Detta var ett par pusselbitar i en verklig krisplan som herrarna och damerna i G20 inte ens kan stava till. Men i helgens Cannesfestival såg vi också att de är oförmögna att ens komma överens om en räddningsplan i äkta nyliberal anda. David Cameron säger att eurozonens kris inte är britternas problem. Angela Merkel säger att mer pengar till europeiska räddningsfonden kan vänta, det vill säga hon tycker att andra än Tyskland ska betala. Nicolas Sarkozy som gjort en skatt på alla finanstransaktioner till sin egen ploj talade för döva öron. Hur bankerna ska stärkas fanns det lika många idéer som deltagare och om hur 50 miljoner arbetslösa i G20 ska ges arbete fanns det inga idéer alls.

I Cannes visade världens ledande industrinationer att det saknas en gemenskap som kan hindra världsekonomin från att rasa utför mot en mycket djup och för de arbetande människorna förödande kris.    

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,GP1,SVT1,SVD3,DN4,SVD4,DN5,DN6,SVD5,SVD6,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Malmö2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, Cannes, Merkel, Obama, Sarkozy, Cameron, Skatteparadis,

Vad händer om landet lämnar euron?

.

I går ställde EUs ledare ett brutalt ultimatum till Papandreou.

-Innan Grekland sagt ja till räddningsplanen får ni inte ett öre av de utlovade lånen från oss och IMF, sa Merkel och Sarkozy med en röst. Tydligare än så kan det inte bli. Papandreous oförskämda tilltag att låta landets befolkning rösta om avtalet i Bryssel ska bestraffas med maximal kraft om det inte blir ett ”Ja” i folkomröstningen.

PS, just nu säger BBC att Papandreou ställer sin plats till förfogande. Han sägs ha begått ”politiskt självmord” med sitt förslag att låta det grekiska folket rösta om ”räddningsplanen”. Så kan utövad demokrati döda.

.

Den enda vägen för Grekland.

.

Antalet röster som förordar att Grekland bör lämna euron verkar bli allt fler. Bland ekonomer, politiker på alla kanter, och medias journalister höjs röster för att den bästa löningen för Grekland är att lämna euron och återinföra den gamla valutan drakmen.

De verkar vara överens om att alla greker har ett gemensamt intresse av ett sådant scenario, alla ifrån diversearbetaren, via skolläraren till landets stenrika redarsocietet. Väldigt få argument presenteras för att visa på vilket sätt den föreslagna handlingslinjen kommer att gynna den arbetande befolkningen. För det är det enda som intresserar oss på den här bloggen. Talet om att ha en ”egen valuta” och att återvinna det ’nationella självbestämmandet” lämnar vi över till de som tror att ”det gemensamma nationella intresset” är något som ska rädda den arbetande befolkningen undan den borgerliga krispolitiken.

Men låt oss anta att Grekland återinför sin gamla drakm. Vad blir den troliga följden?

-Drakmens värde i förhållande till euron kommer att devalveras med minst 50 procent jämfört med den växelkurs som användes vid inträdet i valutaunionen. Annars är det ingen idé med att byta valuta eftersom devalveringen ska hjälpa till att ”exportera” landet ut ur krisen.

.

.

-Landets statsskuld som är skriven i euro kommer omedelbart att stiga med 50 procent i värde, det vill säga proportionellt med devalveringen. Grekland som redan nu är oförmögen att betala av sin statsskuld kommer efter en devalvering att sakna alla möjligheter att betala ens räntorna på sina lån. Aten blir tvunget att deklarera landet i ”konkurs”, det vill säga att alla avbetalningar på statsskulden ställs in. Det går att verkställa, det har redan gjorts förr av andra stater, men det följer automatiskt att Grekland förlorar alla möjligheter att låna pengar på den internationella finansmarknaden.

-Alla privata företags och privata bankers skulder i euro dubbleras i ett slag. Till skillnad från staten kan de inte ställa in sina betalningar eftersom det innebär att förklara företaget/banken i konkurs. Den kommersiella lagstiftningen träder i kraft och företagen läggs ned, personalen avskedas och sällar sig till de som redan står i kö framför arbetsförmedlingarna. I ett land där redan 40 procent av ungdomen saknar arbete behövs det inte mycket fantasi för att inse följderna.

.

Utbildad eller inte. För de flesta ungdomar syns ingen framtid.

.

-Grekland är ett land som importerar många av sina konsumtionsvaror, inklusive matvaror. I ett slag blir alla dessa varor 50 procent dyrare för den arbetande befolkningen som inte har reserver i utländska valutor. Bilar, elektronikvaror, kylskåp, tvättmaskiner, importerad mat, allt som importeras blir dubbelt så dyrt.

-Vilka drabbas hårdast av en oundviklig devalvering av drakmen? Svaret är mycket enkelt. Alla som är lönearbetare, som erhåller sin inkomst från en arbetsgivare och som betalas i den nationella valutan blir offer. Samma sak gäller inte kapitalägare och delvis de fria yrkena eftersom de i ett ekonomiskt kaos kan låta sig betalas i utländska valutor och placera sina reserver utomlands. Stora kapitalmängder kommer att placeras utomlands innan drakmens återinförande. När de växlas tillbaka till drakmer gör de rika ägarna stora vinster. Samtidigt kommer de arbetandes köpkraft att drabbas mycket hårt. När Argentina kastade in handduken 2001 sjönk de arbetandes levnadsstandard med över 40 procent. Det blir också de arbetande grekernas öde.  

-Men kan inte Greklands export blir ett lokomotiv som drar igång ekonomin igen? Vid sidan av vin, grönsaker och frukt har Grekland bara sin turism som viktiga exportprodukter. För att göra om landet till en ”tysk exportmaskin” måste man först ha något att exportera. De som förespråkar att landet lämnar euron med argumentet att det skulle hjälpa till att få fart på landets export borde visa vilka ekonomiska sektorer som plötsligt skulle bli konkurrenskraftiga på de marknader som är Greklands, det vill säga huvudsakligen Tyskland, Italien, Bulgarien, Ryssland och Frankrike. Endast turismen skulle omedelbart kunna dra nytta av en ny billig drakm.

;

Grekland har olja, men den växer på träd och kan inte exportera landet ur krisen.

.

Men står då valet bara mellan pest och kolera? Mellan att svälja EUs beska bud eller ta grekisk arsenik?

Inte alls. Men oavsett vilken väg som väljs krävs det att löpa hela linan ut. Om drakmen återinförs kan de arbetande i Grekland skydda sig mot följderna om de tvingar de styrande att :

-stoppa all kapitalflykt till utlandet. De rika kommer att placera sina pengar i schweizerfrank och dollar i utlandet för att inte drabbas av drakmens devalvering. Ett nytt skattesystem som garanterar att de med stora inkomster betalar den skatt de inte betalar i dag måste antas.

-nationalisera alla banker och införa en strikt kontroll över alla  kapitalrörelser för att hindra de rika från att agera som i punkten ovan.

-förbjuda vinstgivande företag från att avskeda anställda och anta en nationell plan för att ge arbete åt den stora massan av arbetslösa.

-upphäva alla sparpaket som nu hotar att köra ekonomin i botten och i stället satsa på en bred utbyggnad av den offentliga servicen.

.

Om Papandreou och Pasok löper linan ut och bryter med marknadens diktatur

kan landet räddas undan en ekonomisk katastrof.

.

Oavsett om det bli ja eller nej i folkomröstningen finns det ett krav som många reser och som verkligen borde realiseras, nämligen en offentlig oberoende granskning av vad den grekiska statsskulden består av och vad de lånade pengarna använts till. Det skulle ge de arbetande en klar bild av vilka lån som gått till det allmännas bästa och vilka lån som försvunnit i skrytprojekt och privata fickor. Samtidigt kommer en grundlig granskning av skulden att visa vilka som äger den. Många spår kommer att leda till hemliga konton i skatteparadisen. Bakom dessa anonyma brevlådeföretag gömmer sig ofta finansiella gangsters som tjänat sina pengar på vapen och droger. De kommer aldrig att ge sig till känna för att behålla sina pengar om det ställs krav på att alla ägare av grekisk statsskuld ska kunna identifieras.

Samma krav på offentlighet kommer också att visa vilka företag och banker som smitit ifrån sina skatter genom att använda skatteparadisen som landningsbanor i kapitalflykten runt klotet.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,SVT1,DN4,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,SVT2,DN6,

SVD7,SVD8,DN6,GP2,SVT3,SVD9,DN7,SVD10,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Papandreou, Merkel, Sarkozy, EU, Euro

,

.

Över tusen personer slet sig loss från ackord och allt hårdare balanser. Många fick hoppa över både mat och kort vila för att hinna fram till det protestmöte som under middagen organiserades av fyra lokala gruppstyrelser vid Volvo Lastvagnar i Tuve. Under hela protesten tryckte det på med mer och mer folk som ville visa att de tröttnat på aktieägarnas girighet och deras lystnad på bara mer och mer och snabbare vinster. Där de ser personalen  som en liten futtig procentsiffra i de bokslut som görs.

Den lokala chefen hade naturligtvis rätt när han hänvisade sina anställdas krav till ”ledningen för AB Volvo”. En församling som i sin tur kommer att hänvisa till ”marknadens krav” .

Därför var grundbulten i den fackliga demonstrationen en protest mot att denna snaskiga girighet ska bestämma över arbete och välfärd.

.

.

Tomas Johansson  berättade om IF Metalls krav.

Utbildningar, minskad arbetstid och avtalspensioner

i stället för att kasta ut människor i arbetslöshet..

.

”Stoppa girigheten – 14 miljarder i vinst”, ”Sluta våldta LAS”, ”Satsa på framtid – inte Visstid”, stod det på plakaten som i all hast hade monterats inne i anläggningens väldiga förråd.

Även om avstånden är väldiga mellan Aten, Wall Street och Tuve och även om de grekiska arbetarna tvingats ut i långt hårdare protester än i Sverige är det i botten samma giriga, snikna dårskap som protesterna handlar om. Varför ska vi människor, och inte minst då alla arbetande människor, överlämna prioriteringar och beslut om våra egna liv, vår egen framtid, till några gäng av aktieklippare?

.

.

Christer Lindsjö fick varma applåder när han

slog fast att alla visstidare också är metallare.

.

På lastvagnsfabriken i Göteborg arbetar 1 600–1 700 metallarbetare och av dem är 370 visstidsanställda. Av dem vill Volvo nu ta bort 250, och på hyttfabriken i Umeå vill företaget också minska antalet visstidsanställda. Sammanlagt är det mellan 400 och 450 som bolagsledningen försöker att göra sig av med.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, Volvos Lastvagnsfabrik i Tuve, IF Metall, Aten, Wall Street,

I media: GP1,GP2,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,GP3,

Papandreou spelar poker

.

Hans beslut att hålla en folkomröstning om sparpaketet slog ned som en bomb i alla politiska läger. Inte ens medlemmarna i Pasoks ledning, Papandreous eget parti, hade nys om utspelet. Angela Merkel och Nicolas Sarkozy gick i taket och börsen slog i backen. Reinfeldt konstaterade djupsinnigt att det var ett utslag av grekisk inrikespolitik.

.Papandreou med Merkel och Barroso innan avtalet i Bryssel

.

Att det är ett pokerspel som heter duga råder det ingen tvekan om. Men varför riskerar Papandreou att rasera både sin egen politiska karriär och avtalet som ingicks i Bryssel förra veckan? Det enda vettiga svaret verkar vara att han inte tror att det går att driva igenom det avtalade sparpaketet om det inte ges en ”demokratisk legitimitet”. De allt mer omfattande protesterna i landet riskerar att övergå i rent uppror. Yngre, arbetande, pensionärer, alla drabbas av det vansinniga sparpaketet och Papandreou inser risken att det ska kasta landet in i ett folkligt uppror som inte setts i Europa sedan maj-68.

Det tror jag är anledningen till hans utspel. Idén verkar vara att mobilisera en majoritet för ett ja till avtalet i Bryssel. I media sägs det just nu att det finns en klar majoritet mot avtalet, någonstans kring 60 procent emot. Papandreous idé verkar vara att mobilisera alla passiva och resignerade medborgare som är trötta på ”kaoset” i landet och som gett upp hoppet om att komma undan följderna av sparpaketen.

.

Greklands pensionärer pressas som citroner av Papandreou

Papandreou vill helt enkelt ta sig an utmaningen att mobilisera en tyst majoritet för ett ja till avtalet i Bryssel. Med ett ja i ryggen kan han sedan luta sig mot ett demokratiskt beslut av folket och framställa de som protesterar och demonstrerar som en oresonlig minoritet.

Ska han lyckas? The answer is blowing in the wind, som Dylan sjöng. Idén att folkomröstningen ska hållas först i januari lämnar dörren öppen för alla sorters överraskningar. Redan dagen efter hans utspel gjorde vissa ledare i Pasok uppror mot chefen och innan veckans slut tvingas han kanske lämna sin post som premiärminister. Starka krafter vill inte ha en folkomröstning. Nu på fredag ställs Papandreou inför en förtroendeomröstning i det grekiska parlamentet och med bara 152 av parlamentets 300 medlemmar bakom regeringen riskerar den att falla. Avoget mot en folkomröstning gäller också i EU där Merkel och Sarkozy redan i tisdags sa att avtalet i Bryssel ska följas till punkt och pricka. De båda toppfigurerna i EU har inget till övers för demokratiska omröstningar kring ”nödvändiga realpolitiska åtgärder”.

PS: Om du vill läsa mer om den grekiska krisen hittar du en bra intervju med den belgiske ekonomen Eric Toussaint på bloggen Röda Malmö

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SVD4,SVD5,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Papandreou, Aten, Merkel, Sarkozy, Kris,

-Giriga svin styr våra företag

.

Rubriken ovan är Paul Kennys, ordförande i den brittiska fackföreningen GMB med 600 000 medlemmar. Paul Kennys skarpa utfall orsakades av en finansrapport som visar löneökningarna för landets toppchefer.

.

GMBs Paul Kenny sparar inte på krutet.

.

-Det här är ett belysande exempel på hur giriga svin styr våra företag, sa Kenny. Ilskan riktade sig mot toppcheferna i de 100 största bolagen som fick 49 procent högre inkomster under 2010. Det står att läsa i statistik från Incomes Data Services.

Samtidigt publicerades en annan rapport som visar att de genomsnittliga löneökningarna för 90 procent av landets arbetare i 294 yrken i sommarens löneförhandlingar var 2,6 procent vilket är bara hälften av inflationen. Det innebär att vissa yrkesgrupper sett sina löner minska med upp till 20 procent medan de ”giriga svinen” skott sig i vanlig stil.

I tidningen The Independant finns en kort lista över de ”girigastes” totala inkomster som verkställande direktörer i olika bolag. En vanlig arbetare i samma företag kan jobba hela livet utan att tjäna en årsinkomst för de ”giriga svinen”. I genomsnitt låg inkomsten på 40 miljoner kronor för cheferna i de 100 största företagen. Riktigt blygsamt jämfört med herrarna och en ensam dam här under.

VDs inkomster 2010:

Mick Davis (Xstrata) £18,426,105

Bart Becht (Reckitt Benkiser) £17,879,000

Michael Spencer (ICAP) £13,419,619

Sir Terry Leahy(Tesco) £12,038,303

Tom Albanese (Rio Tinto) £11,623,162

Sir Martin Sorrell (WPP Group) £8,949,985

Todd Kozel (Gulf Keystone Petroleum) £8,913,223

Don Robert (Experian) £8,601,984

Edward Bonham Carter (Jupiter Fund Management) £8,003,641

Dame Marjorie Scardino (Pearson) £8,003,6

.

Media: DN1,SVD1,DN2,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Röda Lund,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Löner, England,

Är krisen över?

.

Det är något märkligt med alla dessa toppmöten. En lösning på eurokrisen var långt borta. Det sa i alla fall många toppolitiker och media. Sedan är det som om någon lyft trollstaven och så är alla överens om en lösning. Är det ett spel för galleriet som ska visa offentligheten att våra toppolitiker verkligen tar ansvar för framtiden?

Vilket som, så basunerade media i går morse ut att Merkel, Sarkozy och alla andra under stora ansträngningar manglat fram ett räddningspaket för att hindra det grekiska dramat att sluta i kaos .

Mötet i Bryssel enades om ett fyrapunktsprogram som bland annat likviderar 100 miljarder euro av den grekiska statsskulden.

.

En sista natt med gänget?

.

1. Bankerna som innehar grekiska statsobligationer går med på att halvera deras värde. Det motsvarar 100 miljarder euro. Vilka som förlorar dessa fordringar är höljt i banksekretessen. De största beloppen hålls av grekiska och franska banker.

2.  EUs räddningsfond ska förstärkas från 250 miljarder euro som finns kvar i kassan till 1 000 miljarder euro så att resurser ska finnas att tackla en kris i Spanien eller Italien.

3. Grekland får tillgång till 100 miljarder euro i januari

4. Bankernas ska öka sin egen kapitaltäckning till 9 procent och de som inte klarar av det på egen hand ska få hjälp av EU.

Det här låter som tuff medicin för de privata bankerna eftersom de går med på att skriva av hälften av sina fordringar på den grekiska staten. Men skenet bedrar. De som äger obligationerna har redan inkasserat hög avkastning på dem i flera år kanske. Börsuppgången efter mötet i Bryssel är också kompensation. Vad de stora kapitalägarna förlorar på gungorna kommer igen via karusellen.

Dessutom finns det något extremt osunt i systemet. Ingen vet vilka som i sista hand äger dessa obligationer och vilka pengar som använts för att köpa dem. Stora belopp bara förvaltas av bankerna å privata kunders vägnar och de gömmer sig oftast bakom brevlådeföretag i skatteparadisen. Det krav som förts fram i Grekland på en offentlig räkenskapskontroll skulle visa vilka som äger obligationerna och hur de finansierats. Både en och två finansiärer i skatteparadisen föredrar att förlora halva värdet på sina obligationer än att träda fram i offentlig belysning.

.

Sarkozy vek sig inför Merkels krav på privata bankernas bidrag.

.

En bisarr affekt av pakten i Bryssel är att flera grekiska banker kommer att nationaliseras, trots att EU och IMF ständigt tjatar om att Papandreou ska privatisera allt som går att privatisera. Men de privata grekiska bankerna sitter inne med 44 miljarder i statsobligationer som plötsligt halveras i värde. Papandreou var dock inte sen med att garantera att de som förstatligas så snart som möjligt ska privatiseras på nytt. Underförstått –staten ska ta hand om förlusterna och rädda de privata kapitalägarna.

Har börsen rätt när den gör glädjeskutt efter besluten i Bryssel? Knappast, för det verkligt stora problemet som ligger i en nära framtid är en eventuell djup recession till följd av de groteska åtstramningspaket som alla regeringar i Europa är i färd med att köra ner i halsen på den arbetande befolkningen. Nödlösningen för den grekiska statsskulden kanske hindrar en omedelbar inställning av Greklands avbetalningar och en krasch för ett antal banker i Europa. Men den ekonomiska stagnationen, med låga investeringar i den reella ekonomin, en ökande arbetslöshet och allt fler människor som faller ner i ren missär kan komma att köra Europas ekonomier i botten.

Två saker utanför Europa kan påverka utvecklingen. Dels hänger mycket på vad som händer i USA. Om den republikanska majoriteten i Kongressen sluter upp bakom de mest reaktionära förslagen om nedskärningar av allt som luktar kollektiva försäkringar, arbetslöshetsunderstöd och andra offentliga utgifter då ökar risken betydligt för att hela världsekonomin faller ner i en djup svacka.

.

Kinas byggboom kan sluta i ett hårt fall

.

Om dessutom den kinesiska ekonomin börjar få kalla fötter då är en världskris garanterad. Det finns tydliga tecken på att den kinesiska ekonomin är skörare än vad som landets ledning vill medge. Byggboomen i kuststäderna börjar ta formen av en gigantisk spekulationsbubbla och de lokala och regionala myndigheterna har skulder som får den grekiska statsskulden att blekna. Kommunistpartiets ledning tassar fram på tunn is. Den enorma valutareserven är en god stötdämpare men om byggboomen exploderar då kan den snabbt smälta bort.

.

Medaia;DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,DN3,SVD3,GP1,

Bloggare;Sjöstedt,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, EU, Euro, Kris, Merkel, Sarkozy

.

Mina gamla arbetskamrater på Lastvagnsfabriken i Tuve har gett ut en facklig bulletin om företagets beslut att snabbt försöka göra sig av med en massa visstidsanställa. En kvalificerad gissning är att man också vill mjuka upp IF Metalls muskler i den avtalsrörelse som är i gång. Som om dessa inte redan var tillräckligt förtvinade och slaka. Här är deras skarpa reaktion:

.

Detta är givetvis ett önsketänkande. Vår företagsledning sprider en massa tomma ord runt omkring sig: ”De anställda är vår viktigaste resurs”; ”Respekt för individen är grundläggande för alla relationer”(Volvo Way), bla, bla, bla… Ett litet tips till höga direktörer. Ge fan i att prata så mycket skit som ni gör. Ta era tomma ord och stoppa upp någonstans. Vi vill inte höra på ert skitprat längre. Ni väljer att skicka ut folk från vår fabrik utan pardon. Ni har inte ens lite is i magen, ni drar till med det värsta. Förmodligen också för att spänna musklerna för aktiemarknaden så att Volvoaktien skall ta ett litet skutt uppåt.

Till våra medlemmar vill vi säga. Vi skall göra vad vi kan för att Volvoledningen skall ändra på sitt beslut. Vi vet att vi har med starka krafter att göra, men vi skall göra vad vi kan. Vi skall inte heller glömma att vår fackförening i flera månader suttit och förhandlat men Volvoledningen för att vi inte skall hamna i en sådan här situation, utan att det skall finnas någon typ av skydd för att inte företaget som första reaktion skall skicka ut folk från fabriken. Men i dessa diskussioner har företagsledningen givit kalla handen. Och vi förstår varför, man väljer den enkla vägen och låter 250 visstidsanställda lämna fabriken.”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, Facklig kamp
I Media: GP1,GP2,SVD1,

Occupy Wall Street har rätt

-Vi är 99% , skanderar demonstrationerna på Wall Street och i andra amerikanska städer. De har i alla fall rätt till 90%. I det här diagrammet nedan ser du att medan 90% av realinkomsterna i USA nästan legat still sedan 1979 har den rikaste 100-delen och ännu mer den rikaste 1000-delen sett sina inkomster rusa i höjden. Det här är den materiella grunden till de protesterande människornas slagrop.

.

Utvecklingen gäller reallöner, det vill säga inflationen är borträknad. Medan 90% av lönerna steg bara 5% under hela perioden, uteslutande beroende på en kraftig ökning 1997-2001, kunde de rikaste se sina löner stiga med 224 % respektive 390 % under perioden 1979-2007.

.
Media:DN1,DN2,SVD2,GP1,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Occupy Wall Street, Löner, USA, Rika

Ett val med hjärtat

.

De första fria valen i Tunisiens historia är avklarade. Valdeltagandet slog alla prognoser. Närmare nittio procent som skrivit in sig på vallistorna deltog i söndagens historiska val. Det exakta valdeltagandet får vi veta senare eftersom de som inte fanns med i röstlängderna också kunde rösta genom att visa upp sitt ID-kort.

.

I vallokalerna räknades de enorma valsedlarna för hand

.

Däremot står det redan klart att det islamska partiet Ennahda utgår som den väntade stora segraren. Exakta tal finns inte ännu tillgängliga, men allt talar för att partiet får cirka 35 procent av de avlagda rösterna. Med det antalet kommer Ennahda att besätta 60 av de 217 platserna i den konstituerande församlingen, alltså långt ifrån en egen majoritet.

En stor överraskning är att en liberal koalition, under namnet demokratiska poolen, får endas 6 procent och ännu större överraskning är att Progressiva Demokratiska Partiet, med Ahmed Chebbi som ledare, hanar kring 10 procent och inte de 20 procent som spåtts.

De två näst största partierna blir därför det vänster-nationalistiska partiet CPR, med 15 procent, under ledning av Moncef Marzouki och det socialistiska Ettakatol, med 12 procent, vars ledare heter Mustapha Ben Jaffar.  Därpå följer Petitionspartiet, PP, med 9 procent. PPs ledare Hachemi Hamdi fick 90 procent av rösterna i sin hemstad Sidi Bouzid, januarirevolutionens vagga.

.

Moncef Marzouki är känd av alla för sin decennielånga kamp mot diktaturen.

.

Av dessa resultat kan man dra en solklar slutsats. Nämligen att valet i söndags var ett känslornas val, inte ett val bestämt av program och idéer. Samtliga partier som gjorde bra ifrån sig, från Ennahda till PP, leds av personer som är kända för sitt modiga motstånd mot diktaturen och det i årtionden.

Ennahada förföljdes hårt, många medlemmar har passerat åratal i fängelse och ledaren Rached Ghannouchi tvingades till landsflykt i 22 år. Moncef Marzouki är känd för sitt engagemang i Tunisiens Kommitté för de mänskliga rättigheterna något som kostat honom flera år i fängelse och påtvingad vistelse i Frankrike.

Däremot straffades PPDs ledare Ahmed Chebbi antagligen för sin eviga opportunism. Han accepterade att kollaborera med Ben Ali under en viss period och han accepterade omedelbart en ministerpost i övergångsregeringen i januari.

Resten av alla småpartier, ett 80-tal, har helt enkelt stått på sidan som maktlösa åskådare. Den radikala vänstern var oförmögen att bilda en valallians. Några platser i den konstituerande församlingen kan det kanske ändå bli tack vare det proportionella valsystemet som gynnar småpartier. Om den radikala vänstern hade kunnat nå bättre resultat om den bildat en gemensam plattform är svårt att svara på. Sett till att bara ”gamla kämpar” fått folkets röst är det tveksamt om det hade ändrat något av resultatet.

.

Valhemligheten skyddades av kartongbås

.

Att ett islamskt parti blir det överlägset största partiet skapar oro både i sekulära kretsar i Tunisien och bland västerländska regeringar speciellt i EU, som har ett frihandelsavtal med landet. Hittills har ledningen för Hannahda gång på gång försäkrat att de tunisiska lagar som statuerar om kvinnans legala rättigheter och minoriteters rättigheter inte ska ändras. Många har tvivel kring vad Ennahda verkligen vill lagstifta om. I den Konstituerande församlingen måste dock partiet ingå en koalition med minst två-tre partier för att ha en majoritet kring förslaget till ny konstitution.

.
Att som förstagångsväljare hitta rätt bland alla partier var inte lätt.

.

-Vi respekterar kvinnans rättigheter som de statueras i lagen och jämlikheten mellan alla tunisier oavsett deras religion, kön eller social tillhörighet, deklarerade Nourreddine Bhiri, ledare i Ennhada.

-Vi hoppas att snabbt kunna skapa stabilitet och gynnsamma villkor för investeringar, sa partisekreteraren Avdelhamid Jlassi för att lugna det utländska kapitalet.

Nästa etapp i den politiska processen blir att skriva en ny konstitution och val av en ny övergångsregering i den konstituerande församlingen. Sedan ska det enligt planerna hållas parlamentsval och presidentval inom ett år. Ett år är en lång tid i en process där en diktatur störtas och om inte löftena om frihet och ett bättre liv uppfylls kanske landets gator och torg på nytt fylls av protesterande folkmassor. Tålamodet är lågt och förhoppningarna höga.

.

I Kef vakade milis över säkerheten vid vallokalerna

.

Tunisien var först att störta sin diktator och först att hålla fria val. Mubarak följde tätt inpå och fria val i Egypten ska hållas i november. Khaddafi har just avtackats för gott. Inom ett år ska libyerna för första gången gå till val. Enorma utmaningar väntar för de som störtat sina despoter. Många fällor ligger redan utlagda. Exakt hur de demokratiska revolutionerna i Nordafrika kommer att utvecklas beror uteslutande på styrkeförhållandet mellan de olika sociala, sekulära och religiösa skikt som ska mäta sina krafter på den samhälleliga arenan.

.

Media: DN1,SVD1,DN2,SVD2,SVT1,GP1,GP2,SVD1,SVD2,DN1,DN2,GP3,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Ennahda, Islam, Revolution,