Vita Huset stärker jihad i Syrien.

-Vi säger till omvärlden att vi inte vill ha deras militära intervention utan att vi vill att de ger oss ett avancerat luftvärnsförsvar. Det syriska folket kan avsluta striderna inom några veckor om vi får ett sådant stöd, sa oppositionsledaren Riad Seif som kommentar till Vita Husets erkännande av oppositionsens nya centralråd.

Det är ett cyniskt spel som leds av Obama. Den fria syriska armén, FSA, får inte den materiella hjälp som behövs för att skydda städer och byar mot Assads MIG-plan och helikoptrar. Samtidigt stärks de mest extrema salafisterna av pengar och vapen från Qatar och Saudiarabien. På marken leder det ungdomar att av rent praktiska skäl ansluta sig till dessa jihadgrupper, inte av religiös övertygelse utan för att få bättre vapen.

Antalet utländska jihadister i Syrien sägs vara kring 1 000. Om den inhemska oppositionen inte får den hjälp den behöver riskerar dessa revolutionens dödgrävare att stärka sitt inflytande.

Beslutet att sätta upp milisen al-Nusra på ”terroristlistan” är lika kontraproduktivt. För det första är al-Nusra den enda salafistmilisen med sina rötter i Syrien. Det finns andra mindre miliser som däremot är direkt kopplade till AQI (al Qaida Irak) som exempelvis milisen Abdullah Azzam, en minigrupp utan verklig slagstyrka.
Al-Nusra däremot växer snabbt i regionen kring Aleppo och i öster på gränsen till Irak. Den amerikanska regeringens egen tankesmedja Institute for the Study of War, ISW, visar i en nyligt publicerad rapport att al-Nusra visserligen är en extrem salafistisk grupp men att den inte omfattar al-Qaidas globala jihad för ett krig mot alla ”otrogna” världen över.

Obamas beslut att ”stämpla” al-Nusra kommer bara att spela dem i händerna och stärka dess roll.

Läs ISW:s detaljerade rapport ”Jihad in Syria”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det fria Douma – syrisk demokrati.

Det här dokumentet är inte helt färskt. Jag har inte heller tillräcklig information för att garantera att staden Doumas skötsel fortfarande fungerar enligt den rådsmodell som beskrivs i dokumentet här under. Det viktiga med dokumentet är dock att det konkret visar hur befolkningen självt tar över den sammanfallande statsapparatens funktioner. Det folkliga självstyret har alltid varit ryggraden i demokratiska och sociala revolutioner. Syrien är inget undantag. När väl diktaturen faller kommer vi att kunna se mer konkret hur baskommittéer och råd varit avgörande för att hålla det revolutionära upproret i gång så långt tid och under så svåra omständigheter.

Här under följer en beskrivning av situationen av den Revolutionära Vänstern och detaljer i staden Doumas deklaration om självstyre.

*************

 Det fria Douma – folkliga rådskommittéer och basdemokrati.

Trots de intensiva dagliga bombningarna av bostadskvarter och infrastruktur i i staden Douma har revolutionärerna befriat staden från den statliga administrationens dominans, från privatmilisen Shabiha och arméns vägspärrar.

Det stadsråd som valts av stadens befolkning publicerade en kommuniké som hyllar vår heroiska befolkning som rensat staden från repressiva organisationer som säkerhetstjänsten, armén och Shabiha samt vägspärrarna.

FN:s observatörer på besök i Douma, som ligger 10 km nordost om Damaskus.

Rådet uppmanar befolkningen att ta sitt ansvar för stadens skötsel, i skyddet av offentlig och privat egendom, i bekämpningen av stölder, vandalism, bränder och andra ärenden. Rådet uppmanar också alla att ge all dokumentation gällande den typen av tjänster till den kommission som rådet utsett till att sköta sådana ärenden. Allas samarbete med rådet är önskvärt för att göra vår stad till en bättre plats än den varit.

Kom ihåg att Douma förstörts till stora delar och att Doumas stadsråd ses som ett demokratiskt exempel för det syriska folket och som efterföljts i flera befriade zoner. Douma med mer än en halv miljon medborgare har delats upp i regions- och kvarterskommittéer. Här följer detaljer:

  1. Staden har delats upp i tolv geografiska enheter. I varje zon väljs kvarterskommittéer bestående av fem medlemmar och en ordförande väljs av varje kommitté.

  2. Tolv olika specifika kommittéer tillsätts gällande: sjukvården, kvarterets försvar, skydd av offentlig och privat egendom, tekniskt underhåll, finansen, juridiska ärenden, reparationer och nybyggnad, det fredliga motståndet och demonstrationer, offentliga relationer, informationsbyrå, kultur och utbildning, dokumentation och sekretariat.

  3. De lokala råden är sammansatta på följande vis:

12 ordföranden för kvarterskommittéer

12 ordföranden för de specifika kommittéerna

Och en rådsordförande.

  1. Det verkställande utskottet med elva medlemmar väljer en ordförande.

  2. Två gånger i veckan hålls ett öppet stormöte i Douma, onsdag och söndag, där alla problem i staden kan dryftas.

  3. En informationsbyrå för staden förmedlar all viktig information. Via den kan ni förmedla alla kommentarer och klagomål.

Kommentar : Medlemmarna i kommittéerna, råden och den exekutiva byrån har enats om följande förhållningsregler:

  1. Medlemmarna ska dela målet att störta den korrupta diktatoriska regimen och upprättandet av en demokratisk civil stat baserad på återkallbara mandat och arbeta för att detta realiseras.

  2. Varje medlem måste vara aktivist eller ge stöd till revolutionen, i vilken form det vara må.

  3. Varje medlem ska vara öppen, inte fanatiker, oavsett dennes partitillhörighet, religion, trosbekännelse eller plats i revolutionen.

  4. Varje medlem ska åtnjuta förtroende och vara uppmärksammad för sitt goda uppträdande och rättfärdighet.

  5. En medlems plats i en kommitté eller råd ska vara offentligt

  6. Kommittéernas och rådens uppgift är att sköta livet i staden på bästa sätt och med institutionella metoder.

 * Källa. « Frontlinjen » n°10 , publikation utgiven av Revolutionära Vänstern okt-nov 2012

* Översättning från arabiska till franska : L. Toscane.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Generalstrejk i Tunisien

En ny fas i den tunisiska revolutionen har öppnats. Det var den 17 december 2010 som en ung man brände sig till döds i den fattiga staden Sidi Bouzid. På en knapp månad störtades diktatorn Ben Ali och ett hopp om ett rättvisare mer jämlikt samhälle föddes.

I dag två år senare rasar en allt intensivare ekonomisk, politisk och social strid utefter klasslinjer i samhället. Nu på torsdag, 13 december, kallar landets största fackförening, UGTT, till en dygnslång generalstrejk i protest mot regeringens nyliberala politik och regeringspartiet Ennahadas försök att lägga sina islamska vantar på hela samhället.

Beväpnade anhängare till partiet har den senaste tiden angripit UGTT:s lokaler på flera orter och i städer som Kasserine, Gafza och Sfax utbröt i torsdag 6 december lokala strejker i protest mot regeringens politik och dess anhängares våld mot arbetarrörelsen. I staden Siliana i närheten av Tunis, angrep regeringens beväpnade anhängare fredliga demonstrationer och fackliga lokaler. Inte mindre än tre hundra personer skadades och ett stort antal arresterades av polisen som tidigare låtit den organiserade dräggen angripa människorna som protesterade mot regeringens totala avsaknad av ett program för kamp mot fattigdom och orättvisor.

Strax efter diktaturens fall hade det islamska Ennahada stor prestige. Liksom i Egypten var de mest kända bland befolkningen, de som i decennier förföljts av diktaturen och det var helt normalt att Ennahada och Muslimska broderskapet i Egypten vann stora segrar i valen till de konstituerande församlingarna. Då räckte det med parollen ”islam är lösningen”. Redan då skrev vi här på bloggen att islam inte kommer att skapa jobb och fylla borden med mat och att de snart skulle stå klart för många att dessa muslimska partier i själva verket är genomborgerliga partier med en nyliberal ekonomisk agenda. Många i ledningen för dem är rika affärsmän som nu förhandlar med IMF om vilka ”reformer” som ska anpassa ekonomierna till de nyliberala recepten. De fanns på samma sida i upproret mot Ben Ali och Mubarak men inte med ett program för frihet, värdighet och ett slut på korruptionen som de unga massorna kämpade för.

Den tilltagande klasskampen, och sammanstötningar mellan unga som kräver en fortsättning på revolutionen och de muslimska partiernas försvarare av social och moralisk konservatism öppnar en ny fas i revolutionen. Det är ingen tillfällighet att Ennahada riktar in sina angrepp på i första hand de fackliga organisationerna. Generalstrejken den 13 december är unik. UGTT har under hela sin existens organiserat två storstrejker, den på torsdag blir den tredje. Med sina 750 000 medlemmar är UGTT den största organiserade kraften i samhället. Tyvärr är den delvis handikappad av sin historia av kollaboration med diktatorn Bourguiba och senare även Ben Ali. Men den skamfläcken kan tvättas bort i en hård kamp till revolutionens försvar. Utan UGTT:s fulla deltagande får Ennahada överhanden.

Den direkta orsaken till torsdagens generalstrejk är att Ennahadas ”privatmilis” som kallar sig ”Förbundet för revolutionens beskydd”, den 4 december angrep UGTT:s huvudlokaler i Tunis medan medlemmarna förberedde en årlig ceremoni till minne av mordet 4 december 1952 på Farad Hached, UGTT:s grundare.

-I dag mer än någonsin är det inte bara UGTT utan också vårt land som behöver stöd. Revolutionen är i fara och ett internationellt stöd är oerhört viktigt för att överkomma denna kritiska fas där Ennahada förbereder inrättandet av en ny diktatur, säger Sami Tahri, UGTT;s vice ordförande i en intervju med TEAN Hebdo dagen efter attacken mot fackets lokaler.    

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grekisk polis kör ut syriska flyktingar

-Vi trodde Europa var lika med humanism. Nu vet vi bättre.

Orden är en syrisk flyktings som just upplevt att den grekiska polisen, tvärtemot alla internationella lagar, tvingat honom och andra flyktingar tillbaka över floden Evro till Turkiet. Den grekiska polisen som visat att den har intima kontakter med fascisterna i Gyllene Gryning bryter öppet alla regler för hur flyktingar ska bemötas i EU. Vissa människorättskämpar protesterar men EUs regeringar och centrala myndigheter håller tyst. Det är bekvämt att låta den grekiska polisen göra smutsjobbet och sedan spela indignerad.

Alla flyktingar från Syrien måste behandlas värdigt. De flyr från ett helvete som despoten i Damaskus tvingat på dem.

Läs här under en artikel i dagens The Guardian som rapporterar direkt från Grekland. Det är skrämmande läsning och en skam för EU. Ännu en i raden för Fästning Europa.

Fästning Europa stöter bort syriska flyktingar

Media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Rykten om stridsgas. Sant, eller..?

Är det början till slutet för Assads trupper? Militära experter ser hur regimen drar sig tillbaka innanför bevakade zoner. Att den inte längre kan hålla terräng mot upproret.
Kanske det är nu det verkligt farliga ögonblicket närmar sig. När Assad står med ryggen mot väggen, vad kommer han och hans trogna alawitiska officerare att ta sig till? Ryktena om stridsgas kan vara mer än bara rykten.

Solidariteten med den syriska revolutionen blir allt viktigare, både för att stoppa despotens hämnd och för att hindra USA/EU att bereda väg för en regim som konfiskerar frukterna av två års frihetskamp och för att stoppa de salafistiska gruppernas planer på en ny diktatur – i teokratisk form.

Läs The Independents analys av läget

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Assad allt mer isolerad

 

Jaramana är en fredlig förort i Damaskus, där en majoritet av de hundra tusen innevånarna är druzer och kristna. Inga strider har hittills förekommit i Jaramana och ändå drabbades staden av ett dubbelt bombattentat den 28 november i vilka sextio medborgare dödades.

Regimen var naturligtvis snabb i att anklaga ”terrorister”, men boende i staden undrar vilka som verkligen var ansvariga. Alla infarter till Jaramana är strikt kontrollerade av armén och hur två bilar fullastade med sprängämnen kunde ta sig igenom vägspärrarna reser frågetecken.

Vem låg bakom attentaten i Jaramana? Galna salafister eller Assad?

Attentatet skedde dessutom tre dagar efter att druzernas äldstes råd förklarat att de bland druzerna som dör i strider på regimens sida mot upproret inte kommer att tillåtas en begravning på druzernas begravningsplats. Örfilen mot regimen kanske var för svidande och förklarar vem som verkligen låg bakom bombdådet.

Det är inte bara al-Qaida som vet hur bomber tillverkas. Regeringens män sitter inne med samma kunskaper, säger aktivisten Saleh som hjälper till att dela ut mat till flyktingar som söker skydd i Jaramana.

-Tre gånger har presidenten lovat släppa politiska fångar. I stället släppte han gangsters som sedan anslöt till regimens miliser eller islamister nära al-Qaida som kan manipuleras av regimen och som släpps för att spä på kaoset, säger Saleh till Le Mondes reporter i Libanon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Assad bombar, rebellerna rycker fram


Av Nadia Aissaoui och Ziad Majed

Två mycket viktiga händelser har ägt rum de senaste dagarna. Den ena är politisk och gäller överenskommelsen mellan de främsta delarna av oppositionen i Syrien för att skapa en bred nationell koalition representativ för revolutionen, inklusive det nationella rådet SNC som valt George Sabra, känd som stående till vänster, till ny ordförande. Den nya koalitionen har till uppgift att bilda en övergångsregering och har valt sheik Maaz Khatin till ordförande och den politiske aktivisten Souheir Attasi samt den oppositionella affärsmannen Riad Seif till vice-ordföranden.

Flera stater i väst och i arabvärlden ser koalitionen som en legitim representation för det syriska folket. Paris har också erkänt Monzer Makhous som koalitionens första ambassadör i Frankrike.

Men för syrierna kommer dessa länders trovärdighet att bedömas efter deras förmåga att bidra med en mer omfattande humanitär och militär hjälp. Hittills har hjälpen varit ynklig och inte innehållit mer sofistikerade vapen och ingen luftvärnsutrustning. Washington, Paris och många europeiska länder var tills nu emot vapenhjälp, medan Qatar, Saudiarabien, Libyen och Turkiet gett oppositionen lättare vapen och ammunition med en eldkraft och en kvantitet ojämförbar med vad Ryssland och Iran gett Assads regim. Vilket försenat regimens fall eftersom dess flygvapen och tunga artilleri raserar de zoner som befriats av revolutionen och allvarligt försvårar revolutionärernas handlings- och rörelsefrihet.

Kvarter i Homs efter flygräder 7 oktober 2012.

Nu återstår att se om bildandet av koalitionen kommer ändra västs hållning vad gäller beväpning av och underhållsstöd till revolutionen.

För det andra sker en viktig utveckling i kampen på ”marken”. Bristen på vapen har inte hindrat enheter ur FSA och fristående brigader att i fredag och lördag (16-17/11) vinna terräng i regionen Abou Kamal i landets östra del, där de tagit kontroll över en militär flygbas.

Rebellerna har också lyckats ta över flera byar vid den turkiska gränsen och behålla alla befriade områden trots den intensiva flygbombningen de senaste månaderna och arméns markoffensiv i Aleppo, Deir al-Zour, Idlib och Damaskus med omgivningar.

Den 16 november hölls dessutom 431 demonstrationer över hela landet med banderoller till stöd för oppositionen och med krav på vapenhjälp till FSA. Otaliga plakat med slagord till stöd för befolkningen i Gaza syntes också.

Stadsdelen Jaramana i Damaskus efter bombningar 29 oktober 2012

Sett till att den makabra summan av döda bara ökar, med redan mer än 40 000 döda, varav mer än tre tusen barn och två miljoner sårade, fängslade, på flykt och förflyttade är den internationella reaktionen, efter Obamas valseger, verkligt passiv inför regimens brott och massakrer.

Syriens befolkning väntar sig att tvingas uthärda en hård vinter. Trots att frivilliga med livet som insats eller risk att arresteras mobiliserar sig för civila hjälporganisationer eller det syriska Röda Månen.

Text publicerad i A l’Encontre. Översättning BÅ

Media;

Bloggar: Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Syrien- en folklig revolution

Ta dig tid att läsa den här länken. Hade du några tvivel om den syriska revolutionens äkthet och folkliga bas är det här rätta medicinen för att komma över tvivlen. Jag hinner inte bearbeta den eller översätta just nu, men för dig som passionerat följer utvecklingen i revolten mot Assad är det här läsning under rubriken  ”ett måste”.

*****************

Läs här vad den syriska oppositionen har att säga

*****************

.

En av bilderna från bloggens fantastiska fotosvit. Från Damaskus 15 oktober, inne i hjärtat står det: sunni. kristen,kurd,shia, druz eller alawit.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Splittring i Assads sociala bas ?

Vad är det som egentligen händer i den lilla syriska bergsstaden al-Qardaha? Och varför skulle det vara av intresse jämfört med striderna i Aleppo och Damaskus?

Svaret är att al-Qardhaha är familjen Assads födelseort och den alawitiska sektens ”huvudstad”. Sedan ett par dagar sipprar få nyheter ut ur staden och ryktena om en våldsam dispyt mellan stadens finaste familjer saknar ännu formell bekräftelse.

I Qardaha har gudfadern själv en hedersplats.

Men fakta är att stadens tillfartsvägar totalt blockerats av armén och alla kommunikationer är brutna. Enligt den information som finns tillgänglig har armén sänt in ett trettiotal stridsvagnar i staden.

Det började enligt uppgift med ett bråk i ett café mellan den ökände ”bergskungen” Muhammed al-Assad, president Assads kusin, och en dignitär i familjen Othman. Den senare lär ha öppet kritiserat Bachar Assads politik och frågat Bachars kusin Muhammed när Bachar tänkte avgå eller om de väntade på att FSA skulle komma till staden. Kusinen drog sin pistol, missade rivalen och lär själv ha skjutits och sedan dött på ett sjukhus.

Ska Assad även tappa greppet om den alawitiska befolkningen?

Det har redan förekommit våldsamma dispyter mellan de rika familjerna i staden. Oftast har det handlat om bråk om kontrollen över den lukrativa smugglingen med Libanon. Men stödet till regimen i Damaskus verkar luckras upp i takt med antalet unga män som återvänder till staden paketerade i svarta plastsäckar. Flera av familjerna har förlorat söner och vänner medan familjen Muhammed al Assad inte förlorat medlemmar i arméns försök att krossa revolutionen. Det sägs bland annat vara en källa till tvist mellan de rika familjerna.

Att Muhammed al-Assad är känd av alla som chefen för det beryktade Shabiha, vilken tydligen uppträder ostört i staden utan att ställas till svars för organiserad brottslighet, har bara spätt på motsättningarna mellan de viktigaste alawitiska familjerna.

Om det visar sig korrekt att denna gång är familjefejden politiskt motiverad kan det vara vändningen i revolutionen och besegla Assads öde. För utan ett homogent stöd från den alawitiska shiasekten går regimen upp i fogarna, kittet torkar och spricker.

En parallell och samhörande händelse ägde rum inför den så kallade ”fredskonferensen” i Damaskus som organiserades av den lagliga oppositionen, det vill säga stödpartier till regimen som inte är med i Assads baathparti. Det handlar om Abdel-Aziz al Khayer, medlem i en annan viktig familj i Qardaha som greps av säkerhetspolisen den 20 september när han kom hem som chef för en delegation som varit på besök i Peking. Inga nyheter har kommit fram om vad som hänt honom och två andra ”oppositionella”.

De båda händelserna visar att Bachar al-Assad inte har en minsta tanke på att lämna makten ifrån sig och tillåta en ”jemenitisk” lösning som både Ryssland och USA verkar favorisera. Det ”jemenitiska” skulle bestå i att den syriska staten, armén och säkerhetstjänsten inte faller samman som i Libyen för att undvika det ”kaos” som imperialismen bävar för i regionen, och bland annat behålla status quo som rått vid gränsen mellan Syrien och Israel sedan 1967.

Bachar Assad verkar även beredd att ta strid med delar av sin egen alawitiska sekt. Då kommer hans makt att stå där mer naken än någonsin. Endast Maher Assads elitbrigad blir kvar som bas för en familjediktatur mer isolerad än någonsin. Slutet för regimen kan vara nära.

Media: DN1,

Bloggare: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Slaget om Aleppo

 

Den här dokumentären ger en chockerande närgången bild av kampen vid fronten i Aleppo: Det revolutionära kriget i all dess smuts, vidrighet och heroism… Se den!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,