Det finns nederlag och så finns det nederlag. Det finns nederlag som skakar om och ger energi till nya tag, kort sagt ett tillfälligt steg tillbaka. Så finns det nederlag som det inte går att komma över, som annonserar ännu värre nederlag i framtiden oavsett vad man tar sig till.

Tillplattade och uppgivna

Gårdagens kommunalval i Frankrike var ett sådant nederlag för Socialistpartiet och därmed också för François Hollande. Inget annat än nya förödande nederlag väntar partiet. När man bryter alla vallöften om bättre tider, en mer rättvis social politik och i stället tar över högerregeringen Sarkozys politik och kör över sina väljare då går det som det gick i går. Partiets väljare stannade hemma. Valskolket var ännu större än i första valomgången med 35-40 % i de flesta städerna med toppar på över 60 % i en del gamla nedslitna industristäder. De bland socialisternas väljare som ändå gick till vallokalerna la ofta sin röst på högern eller Marine Le Pens Nationalfront.

I de fyra städer i norr där Nationalfronten tog makten var det i samtliga fall på bekostnad av borgmästare med röd partibok. I södra Frankrike har Socialistpartiet inte en enda borgmästare kvar. Det är också där som Marine Le Pen når de största framgångarna och tar över makten i sju städer, i de flesta fall på bekostnad av den klassiska högern i UMP.

Sammanlagt tar alltså FN borgmästarposten i elva städer och blir samtidigt största oppositionspartiet i sexton städer. Den ”blå vågen” som Marine Le Pen kallar sin kampanj blev ändå ingen tsunamivåg, inte ens en våg tillräckligt hög för att kunna surfa länge på. Egentligen tar hennes parti tillbaka den plats som FN hade 1995 då fronten vann tre större städer och skakade om hela etablissemanget.

På yttersta högerkanten gillar Marine Le Pen läget.

I går var det 980 städer med fler än 10 000 medborgare som valde borgmästare. Av dem kommer elva att styras av borgmästare från Nationalfronten vilket inte kan ses som annat än normalt för ett parti som ligger kring 12-20 % i opinionsundersökningar beroende på vilket val det handlar om, kommunalval, departementsval, europaparlamentet eller presidentval.

Den stora frågan som gårdagens val ställer är vad som ska ske med Socialistpartiet? Partiet har inte liksom våra svenska socialdemokrater en mäktig centraliserad partiapparat som dessutom kan luta sig mot en lojal facklig organisation. Det finns alltför många kotterier och lokala uppstickare med ambitioner för att partiledningen i Paris ska kunna lägga locket på och fortsätta på den inslagna vägen, det vill säga en tuff nyliberal krispolitik med motreformer som bryter med alla vallöften som François Hollande gav i duellen med Sarkozy. Partiet kan helt enkelt explodera på inte alltför lång sikt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Hollande, Val, Marine Le Pen