.

Under morgonrundan med vår labrador Freja var det i dag 17 minus här uppe i glesbygdens Alefjäll, fem mil norr om Göteborg. Det är knirr och knarr från snön och isen.  Vedpannan sjunger för fullt. Samtidigt rasar det in mildväder i norra Sverige. Maud Olofssons eldirektörer som själva tjänar miljoner och åter miljoner på kylan blir säkert besvikna. Men för mitt krympande vedförråd är det bra…

Själv vräker Maud Olofsson ur sig en massa provokationer om att man ska ”spara”. Visst, det låter sig sägas. När man som hon kan skryta med ett klädkonto på 12 000 kronor i månaden. Ett annat sätt att spara, på våra offentliga utgifter, vore att sparka ut henne från regeringen…

Läser sedan till kaffet att Per Kållberg från SMHI bestämt hävdar att det inte går att säga att vi får vargavinter ända in i april, som det amerikanska väderföretaget WSI hävdar. Dom spår i kaffesump menar han och har säkert rätt. Både väder och klimat är till sin natur kaotiska. Det onormala är normalt.

.

.

.

Men oavsett hur det blir med temperaturen. Så minut för minut. Dag för dag, är ljuset på väg att än en gång besegra detta eländiga mörker. Kattugglorna hoar om natten, talgoxarna ”sågar ved om dagen” och uppe i Risvedens bergsbranter ser korparna över sina mäktiga reden.

.

.

Solen har börjat att värma på ladugårdsväggens södersida och under några dagar med mildväder börjar Vipåns is att bryta upp. Snart är det dags att ta skott från krukväxterna inne och börja plocka med gamla fröpåsar för att se om det finns något för drivbänken…

.

.

.

Freja som den labrador hon är älskar snö och is. Mer än husse…

Men säkert undrar hon om det inte snart ska bli dags att ta ett bad i ån.

.

.

Min gamla färdkamrat under många år – och fackliga vapenbroder på Volvo Lastvagnar i Göteborg   – Tomas Johansson – har som förra året varit ute på Bohusläns isiga fjordar och dragit upp massor med grann sill.  Jag fick en hink i present som redan ligger i saltlake. Påskens och Midsommarens sillinläggningar är räddade.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, SMHI, vargavinter, labrador, kattuggla, vårsol, eldirektörer,

I pressen: DN1,AB1,AB2,,GP1,SVD1,DN2,GP2,DN3,

Bloggare: Jinge,

.

Det är inte bara Förbifart Stockholm som i dag riskerar rött ljus vid Högsta förvaltningsdomens prövning mot Miljöbalken. Det är också rött ljus för en del tåg och öppet för förseningar för andra på T-banans Gröna linje i Stockolms T-bana. Även blå linjen kommer att beröras.Ett femtiotal medlemmar från Syndikalistiska driftsektionen, DSTS, vill med sin endagsstrejk protestera mot försämringar för personal och trafiksäkerheten.

”Det är där vi har flest medlemmar och därför är det den Gröna linjen som främst kommer att drabbas, säger Jens Bessing. Pressansvarig i strejkkommittén.

.

.

På grund av att LO-förbundet Seko accepterat det tunga oket med ett kollektivavtal som förbjuder konflikter under avtalsperioderna råder fredsplikt för den stora majoritet av tågförarna, ungefär 80 procent, som är organiserade i Seko klubb 119.

”Men vi bemannar inte några tåg eller spärrar, vi tänker inte agera strejkbrytare, säger Caroline Evander, klubbens informationsansvarige. ”Men vi har samma krav som DSTS. Där är vi helt överens.”

.

.

De krav som riktas mot arbetsgivarna i det Hongkongbaserade företaget MTR, som sköter trafiken, är i huvudsak sammanfattade i tre punkter:

För det första kan inte längre spärrpersonalen gå på toaletten under sin arbetstid. ”Måste” man kissa blir det att ringa och då får man i bästa fall en ”inhoppare” efter femton minuter. Eller en utskällning.

För det andra måste tågförarna jobba över sex timmars långa pass utan rast.

För det tredje har MTR avskaffat de så kallade ramtiderna för tunnelbaneförarna. Med ramtiderna var det tidigare i förväg angivet om de anställda skulle jobba dag-, kvälls- eller nattpass. Nu kommer beskeden tre dagar i förväg och passen kan läggas ut hur som helst.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Strejk vid Stockholms T-bana, syndikalisterna, DSTS, Seko Klubb 119,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,

En diktators lilla egenhet.

.

Det fanns många likheter mellan Ben Alis regim i Tunisien och exempelvis den östtyska diktaturen under Walter Ulbricht. Personkulten fanns där, partiets pressmonopol, censuren, partiet som var staten och vice versa. För att få något uträttat var det bekvämt att äga en partibok som nästan fungerade som id-kort.

.

Ben Ali byggde en kult av siffran 7.

.

När Ben Ali tog makten 1987 genom att avsätta Habib Bourguiba rådde en omfattande personkult runt den då 84-årige diktatorn. Till att börja med undvek därför Ben Ali att bara byta ut Bourguibas porträtt mot sitt eget. I stället startade något som världen troligen aldrig skådat förr.

Ben Ali, som tydligen var vidskeplig, byggde en kult av siffran 7. Hans kupp ägde rum den 7 november efter att 7 läkare förklarat Bourguiba senil, vilket säkerligen var en korrekt diagnostik. Sedan dess figurerar siffran 7 i de mest otänkbara sammanhang.

.

Smaklöshet saknades inte i Ben Alis monument.

Det var på TV7 som Ben Ali höll sitt sista tal. Stationen har nu bytt namn. Avenue 7 november, boulevard 7 november, Café 7, Taverne 7, ja allt skulle döpas med en sjua i namnet, det var en garanti för en god relation med diktatorns parti RCD. Det var bara en gång det gick för långt. Slakteriet 7 november fick aldrig sitt namn godkänt. Vad som hände med slaktaren är inte känt. Han fick kanske omskola sig i grönsaker. Landets flygbolag hette Sevenair till för ett par dagar sedan.

.

Direktflyg Tunis – Saudiarabien med Sevenair.

Den totala fusionen mellan partiet och staten ägde rum under Ben Alis ledning. Två miljoner medlemmar kunde RCD stoltsera med, på en befolkning av tio miljoner. Ingen anslöt sig av ideologiska skäl. Intern diskussion var helt otänkbar. Apparaten var bara ett verktyg för Ben Alis och hustruns familjer för att organisera korruptionen så att det mesta av profiterna hamnade i rätt fickor. För den vanlige medlemmen var det i stället en garanti för att erhålla ett banklån, att barnen fick plats i en skola nära hemmet, att ett nybygge anslöts till elnätet, ja allt som eventuellt kunde underlätta vardagen erhölls lättare med partiboken i fickan.

Nu ligger RCD i ruiner. Det gigantiska huvudkontoret i Tunis är i det närmsta tomt. Centralkommittén är upplöst. Utanför Tunis var RCDs partistruktur lika med en med statsapparaten parallell administration. Nu har de höga funktionärerna gömt undan partiboken i gamla skokartonger och lämnat administrationen åt sitt öde. Ändå hänger skuggan av RCD över hela den politiska kamp som pågår. Går inte revolutionen vidare och begraver RCD kan liket börja röra på sig igen.

.

RCDs huvudkontor i Tunis.

Att RCD kunde behålla sitt medlemskap i sossarnas internationella brödraskap Socialistinternationalen säger egentligen mer om denna Internationals program och principer än om Ben Alis RCD. Men det är en fråga för Monas efterträdare att svara på.

En vidskeplig, korrupt tyrann har störtats. Bara det tunisiska folket kan ta åt sig äran. In i det sista hölls diktatorn under armarna av det ”internationella samfundet”. Det kommer Tunisiens folk inte att glömma i första taget. Inte de förtryckta folken i resten av den arabisktalande världen heller.

.

RCDs byggnad i Sfax brinner.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,GP2,DN3,SVD2,SVD3,GP2,

Bloggare:Jinge,Röda Malmö,Intis,Röda Berget,

läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Ben Ali, RCD, Personkult, Diktatur, Egypten,

.

”Huvuden skall rulla”, lovar Rysslands premiärminister Vladimir Putin som svar på det självmordsattentat vid Domodedovos flygterminal som krävde minst 35 människors liv och skadade många fler.

Samtidigt berättar polisens tekniker på plats att attentatsmannens huvud – alldeles av sig själv – redan rullar runt i den nerblodade avgångshallen…

.

.

Människor i sorg efter självmordsbomben i Moskva.

.

Putins löften om blodshämnd föder bara rysk chauvinism och ny extremism. Där människor är beredda att gå så långt att de offrar sina egna liv och frivilligt låter sina huvuden rulla. Bara de tar livet av en massa ryssar samtidigt. ”Svarta änkor”, liksom bröder, svågrar och söner till dödade separatister/extrema islamister kommer att söka ny vedergällning. Det ”Andra Tjetjenienkriget” under hårdför ledning av Putin, själv ett barn av den sovjetiska säkerhetstjänsten, innebar oerhörda offer på bägge sidor i striderna. I april 2009 meddelade den ryska säkerhetstjänsten att operationen i Tjetjenien var avslutad. Men attentatet i Moskvas tunnelbana och det nu i Domodedovos nybyggda, flotta entré visar att det mest desperata nationella motståndet i norra Kaukasien i stället valt den ryska nationens hemmaplan som sin nya krigsskådeplats.

.

.

Rysk helikopter nerskjuten av tjetjenska rebeller.

.

En mindre uppmärksammad händelse förra veckan väcker dessutom farhågor om att Ryssland – mer än tre decennier efter sitt tio år lika långa, som blodiga krig i Afghanistan – om än i en ny skepnad planerar ett militärt återtåg in mot Hindukush`s mäktiga bergsmassiv.

Det var Afghanistans valfuskande president, Hamid Karzai, som oväntat dök upp på statsbesök i Moskva och togs emot med en varm rysskram av sin kollega Dmitrij Medvedev. Den korrupte Karzai försöker skaffa sig en större internationell vänkrets än den han redan har i Vita huset. Eller för den delen i Arvfurstens palats hos Carl Bildt.  Han har sedan tidigare goda kontakter med Mahmoud Ahmadinejads iranska regim i väster, har besökt Pakistan och vill nu visa Vita Huset att han minsann på egen hand kan skaffa sig ett eget armbågsutrymme norrut. Låt vara att gränserna har ritats om. Med Ryssland har fortfarande en viktig närvaro i hela Centralasien.

.

.

Hamid Karzai i Moskva.

.

Men besöket var inte till bara för att mopsa sig lite mot amerikanarna i Kabul. Framförallt handlar det om att han fått NATO:s tillstånd att  dra i gång ett militärt samarbete med ryssarna. Som en vängåva av Medvedev fick han i höstas 20 000 Kalashnikovgevär tillsammans med över två miljoner patroner. Nu handlar diskussionerna om att de ryska attackhelikoptrar, som en gång var så fruktade för sin manöverförmåga och eldkraft i Afghanistans trånga bergspass och dalar, åter ska tas i bruk för att urskiljningslöst döda människor i detta krigshärjade land. Ryska militärer ska också till att börja med utbilda och träna afghanska piloter. Det är säkert mer än en tillfällighet att Bildt inte kommenterat det faktum att den svenska krigsmakten fått ryska vapenbröder.

I dagens värld rör sig politiska, religiösa och nationella ideologier snabbt över gränserna. I norra Afghanistan finns det både turkmener, uzbeker, kazaker och pashtuner. Ryssland, likt Sovjetunionen på 1980-talet, riskerar nu att dras in i samma krig som Sverige. Men i en större skala. Både med egna stridsinsatser och med ett omfattande logistisk hjälparbete åt NATO/ISAF. Det blir nästan oundvikligt att hamna i motsättning till en eller flera av dessa etniska grupper och med de porösa gränser som finns mellan Centralasiens nya statsbildningar och Ryssland ökar självfallet risken för nya terrordåd i Moskva.

Putins utfall om att ”huvuden ska rulla” känns kväljande. Nästan perverst. Självfallet var det ingen tragedi i sig att diktaturens Sovjetunionen föll samman. Det var en historisk nödvändighet. Tragedin är i stället den marknadsliberalism med lokala, nationella eliters plundring av offentlig egendom som kom i stället för en demokratisk socialistisk federation av samverkande nationer. Ryska Tjetjenien, Dagestan och Ingusien, liksom många andra regioner med nationella minoriteter i den ryska staten, plågas av en skriande ojämlikhet, fattigdom och våld. Liknande förhållanden präglar vardagen i nya statsbildningar som Turkmenistan, Uzbekistan och Kazakstan där ”nationella” eliter tagit makten och hänsynslöst roffar åt sig allt de kan.

Det bästa sättet att bekämpa ”terrorism” av vilket slag det än må vara är och förblir social jämlikhet och välfärd samt politiska och nationella friheter.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Ryssland, Wladimir Putin, Tjetjenien, Hamid Karzai, terrorism,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,SVD8,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,AB1,GP1,GP2,GP3,

AB2,AB3,SVD9,DN9,DN10,GP4,SVD10,SVD11,DN11,AB4,DN11,SVD12,DN12,GP5,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,

”Vredens dag” i Kairo.

Ungdomen känner doften av jasmin.

+

Så här ser sidan på Facebook ut som kallar till dagens protester.

.

Jasminernas revolution i Tunisien inspirerar unga i hela den arabiska världen. I dag den 25 januari kallar unga aktivister till en ”revolt mot tortyr, fattigdom, korruption och arbetslöshet”. Via Facebook har informationen om ”Vredens dag”, som den kallas, nått tiotusentals människor. Närmare 100 000 har svarat att de kommer att delta.

Den egyptiska kravallpolisen har för vana att gå fram som bärsärkar när minsta lilla protest luftas på gatan. Inrikesministern Habib el-Adli säger att polisen inte kommer att lägga fingrarna emellan eftersom demonstrationen saknar tillstånd. Att polisen aldrig ger tillstånd undviker han att precisera.

Den egyptiska kravallpolisen använder alltid stor brutalitet för att tysta all kritik.

.

-Vår protest den 25 är början till slutet, står att läsa på Facebook i meddelande till de 87 000 medlemmarna i gruppn.

-Det är slutet på tystnad, underkastelse och lydnad inför vad som sker i vårt land. Ett ny sida i Egyptens historia öppnas, en av aktivism och kamp för våra rättigheter, skriver organisatörerna.

Tyvärr är chansen stor att kravallpolisen kommer att krossa protesten i sin linda, att hindra demonstranterna från att samlas och fängsla många av dem omedelbart de visar upp sig.

Vad som talar emot ett grovt våld från polisens sida är den känsliga internationella opinionen just nu. Regeringskanslierna i USA och Europa ser helst att de inte än en gång ska ses som medskyldiga till blodiga massakrer som de Ben Ali beordrade innan han flydde till Saudiarabien.

I skrivande stund finns det inte ännu någon information om vad som sker i Kairo. Jag återkommer. Stay tuned.

.

De senaste veckorna har det hållits mindre solidaritetsdemonstrationer med Tunisien i Kairo utan att polisen krossat dem. Se bilden.

PS Uppdatering.

Enligt media som BBC, Al Jazeera, Le Monde och El Watan deltar mer människor i Kairo än vad någon vågat hoppas på. Flera demonstrationer pågår samtidigt och polisen har hittills tillåtit mer än vad som är vanligt. Uppenbarligen vill inte Mubarak dra på sig irriterade kommentarar från Vita Huset om ”oproportionerligt våld.”

.

Smittan från Tunisien sprider sig. -Avgå Mubarak på franska visar att inspirationen kommer från Tunisien.

.

En grupp demonstranter samlades framför Högsta Domstolen och skanderade ”Tunisien är lösningen”. På andra platser ropades ”Ned med Mubarak” och ”Gamal tala om för pappa att folket hatar dig”. (Gamal Mubarak är sonen som väntas ta över presidentskapet).

Det meddelas också att demonstrationer äger rum i flera andra städer, som Alexandria och Assouan och Assiout i söder, i flera städer utefter Nilfloden, och i Ismaliya vid Suezkanalen.

Nu ska vi bara hoppas att dagens demonstrationer inte slutar i ett blodbad. Mumien som styr landet är ännu kapabel till det värsta.

Videoklipp från dagens demonstration i Kairo

.

Media; DN1,DN2,AB1,SVD1,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Vredens dag, Facebook, Tunisien, Demonstrationer

.

.

I en av de grekiska sagorna planterade den mytiske hjälten Jason ut draktänder i jorden och fick till sin förfäran se att det ur sådden steg upp män rustade med vapen som ville förgöra honom. Det är detta många människor fruktar ska ske i Libanon när de kanske tvingas till att skörda ännu en draksådd från USA. Ett nytt inbördeskrig där väpnade män drabbar samman i en blodig våldsvåg och folket får ta skydd från flygbombningar och ännu en invasion från Israel. Detta i stället för att i stället fridfullt få njuta vårens ljuva dofter av jasmin från snåren mellan cederträden i landets vackra berg.

.

.

Sandskulpturer föreställande Jason och hans draktänder.

Vid Great Yarmouth i brittiska Norfolk.

.

När Libanons premiärminister Saad Hariri kom till sitt möte med Barack Obama den 12:e januari hade han i bagaget med sig vad Vita huset begärt. En uppgörelse med sin egen finansielle och politiske mentor, Saudiarabiens diktator Abdullah Bin Abdul.  De två hade enats, i en politisk trekant med USA, om att det nu var ett lämpligt tillfälle för saudierna att bryta upp från sina diskussioner med Syrien om Hariris förhållande till den av FN uppbackade speciella Domstolen för Libanon (STL). I bakgrunden fanns också Israel. Som för stunden bara skymtade som en diskret voyeur eller fönstertittare till trekantens nya äventyr. Men samtidigt i högsta beredskap för att på nytt angripa Libanon med flygbombningar och stridsvagnar. Försvarsministern Ehud Barak, som sitter kvar trots att han i dagarna har bildat ett helt nytt parti, har mobiliserat vid gränsen mellan de bägge länderna. Sionismens historiska mål om ett Stor-Israel med en ny gränsdragning längre norrut vid Litaniflodens bräddar långt inne i Libanon finns kvar.

.

.

Saad Hariri och Barack Obama i Vita huset.

.

FN:s Specialdomstol sattes upp i det drama som följde när premiärministerns far, Rafiq Hariri, mördades med en kraftig bilbomb 2005. Gärningsmännen skulle jagas upp, gripas och dömas. En hel värld pekade ut Syriens säkerhetstjänst som skyldig och i dammet efter de syriska trupper och stridsvagnar som fick lämna Beirut och rulla hem till Damaskus greps fyra libanesiska officerare. STL kunde mönstra mängder med vittnen som villigt och utförligt berättade om att de gripna officerarna för Syriens räkning hade organiserat detta fruktansvärda dåd.

Många människor i Libanon blev övertygade om att det var Damaskus som låg bakom attentatet. Liksom det berömda ”Internationella samfundet”. I efterhand har till och med den skarpögde journalisten Robert Fisk, trots sin stora överblick över regionen, medgett han kom fram till samma slutsats. Drusernas ledare Walid Jumblatt ”bytte sida” och slöt upp i den västvänliga och antisyriska koalition som fick namnet 14 mars efter en väldig antisyrisk demonstration denna dag. Vid sidan av hans eget Progressiva Socialistparti murades blocket samman av sunnimuslimska partier och kristna falangistiska grupper. Samtidigt formerades efter en tidigare demonstration den 8 mars en motpol med namn efter denna dag bestående av de bägge shiitiska partierna Amal och Hezbollah i allians med Michel Auons kristna Free Patriotic Movement.

Officerarna hölls häktade av STL i hela fyra år! Men till sist visade det sig att rättegången var en komplott. Ett hopkok av falska vittnesuppgifter som  brände ner i botten. För att bevara någon form av tillit fick domstolen dra tillbaka alla anklagelser och frige de fyra. Saad Hariri fick åka till Damaskus och be Syriens president Bashar al-Assad och det syriska folket om ursäkt. För många libaneser var STL:s trovärdighet efter detta helt utrangerad.

Vi fick ett platt fall för det som kan låta så nobelt. En FN-stödd organiserad internationell tribunal. Men det var en domstol som redan från början var ifrågasatt av Hezbollah. En av dessa, som västvärldens länder sätter upp, till enorma kostnader, för att döma ”krigsförbrytare” från underordnade, av kolonialism och imperialism förtryckta och försvagade, ofta av etniska motsättningar sönderslitna länder. Visst, många av ”krigsförbrytarna” är krigsförbrytare och ska dömas. Men så länge dessa domstolar inte låter krigsförbrytare som Henry Kissinger, George Bush, Tony Blair och Ehud Barak skaka galler, kommer deras trovärdighet att ifrågasättas och deras domslut ofta bli kontraproduktiva.

.

.

Bombkratern efter dådet mot Rafaq Hariri.

.

När först Condolezza Rice och sedan Hillary Clinton gång på gång prisat STL för dess opartiskhet och grannlaga rättsarbete är detta ett falskt och förljuget beröm. För det första har USA klart och tydligt förklarat att ingen amerikansk medborgare kan dömas i denna typ av domstol  (samtidigt som man betalar huvudparten av den dryga miljard det kostar) !  För det andra är juristerna i sammanhanget naturligtvis inte opartiska. Libanons jurister, har efter stor möda, skrapats ihop av regeringen Hariri och när det gäller den majoritet jurister som utsetts av FN är det Ban Ki-Moon som bestämt vilka chefsjurister som ska sitta bakom skranket och i dagarna har vi än en gång fått bekräftat vad detta innebär. FN:s förre chefsrevisor, svenskan Inga-Britt Ahlenius, har nyss kommit ut med en bok tillsammans med Nils Ekdahl, om Ki-Moon som ”en smygande katastrof” för världsorganisationen och för radions P1 har hon berättat att hans beslut, i den mån han fattar några, bestäms av USA. STL:s chefsjurist Daniel Bellemare, kanadensare med karriär bland annat i gemensamma projekt med USA:s högsta åklagarämbeten, utsågs exempelvis av Ki-Moon. I en av WikiLeaks läckor av rapporterna hem till Washington från USA:s ambassad i Beirut återges besviket ett förtroligt samtal med denne Bellemere. Efter år av mödor har det hela misslyckats. Han har inte lyckats att producera ett hållbart åtal mot Syrien…

När domstolens huvudspår avslöjats som fabricerat kom omedelbart rykten i svang om att man hittat ett nytt blodspår som tycks leda till Hezbollah och Iran. Israelisk media, som ser ut att ha öppna dörrar in till STL:s överläggningar hävdar att det är Mustafa al-Din, organisationens viktigaste kontaktperson med Iran, som står på tur att pekas ut som Hariris mördare. För Hezbollah är al-Din en nyckelperson och har ett högt symbolvärde bland annat därför att han var svåger med den egna legenden och säkerhetschefen, Imad Mughniyeh, som avrättades på en gata i Syrien  (Mossad?)…

Hezbollah har förnekat all inblandning i bombdådet 2005 och ser det nya huvudspåret som en ännu en komplott, ett utlagt spår av kvartetten USA/Saudiarabien/Hariri/Israel. Bland annat har man sagt Israel kastar sten i glashus och har genom eget kontraspionage kunnat visa upp de bilder som Israels säkerhetstjänst tagit av det som skulle bli Rafiq Hariris sista färdväg. Partiet har hela tiden krävt att Libanon ska ta avstånd från FN-domstolen och kalla hem sina jurister. När sedan kvartetten plötsligt genom Saudiarabiens utrikesminister lät meddela att denne slängt ett nära nog färdigförhandlat förslag en politisk uppgörelse som kommit från hans egen regering och Syriens sida, rakt ner i papperskorgen, då valde Hassan Nasrallahs parti att lämna regeringen.

USA framställde omedelbart detta beslut som att Hezbollah misslyckats med sina ultimatum och än en gång demonstrerat att man främst värnade om sin egen väpnade gren och inte om Libanons nationella säkerhet. Trots att Hezbollah gjorde något så oskyldigt som att bara välja att bryta upp från en parlamentarisk samlingsregering för att söka en ny majoritet hade  Hillary Clinton vid en presskonferens i Doha omedelbart munnen snabbt full med utgjutelser om att detta beslut riktade sig mot landets rättssäkerhet och syftade till att underminera Libanons stabilitet och möjligheter till framsteg.

Allt var klappat och klart för en amerikansk utrikespolitisk offensiv. De nya anklagelserna från FN-tribunalen skulle komma upp på bordet. Hezbollah skulle försvagas och isoleras och därmed skulle Cederrevolutionen få ny fart. Den egna favoriten, miljardären Hari, skulle på nytt bäras fram av väldiga demonstrationer lämpade för att skildras live i CNN, NBC och FOX…

.

.

Ett av FN:s övervakningsfartyg patrullerar vattnen utanför Libanon.

Skylten har en affisch från Hezbollah med en bild på

ett israeliskt fartyg som träffats av det egna kustförsvaret.

.

Israel (och kanske USA) väntade och väntar också på en ursäkt, en verklig eller framprovocerad provokation från Hezbollahs sida som kan öppna för ett nytt försök från Israels sida att ”hugga huvudet” av Nasrallahs väpnade motstånd. Ett nytt anfallskrig mot Libanon i vars förlängning det egna bombflyget dessutom kan ta ut den redan färdigprogrammerade kursen mot Irans kärnreaktorer.

Men för tillfället har dessa drömmar helt grusats av en för USA/Israel mycket olycklig vändning. Efter flera dagars överläggningar i parlamentet valde Walid Jumblatt, ledare för det Progressiva Socialistpartiet och de flesta av Libanons 400 000 druser, att vända ryggen åt 14-marsrörelsen. Han förklarade ironiskt att det var ”ockulta främmande krafter” som plötsligt sett till att den uppgörelse som gjorts mellan Syrien och Saudiarabien inte kunde förverkligas. Underförstått handlade det hela om att USA lagt in sitt veto och därför valde Jumblat helt sonika att leda sitt parti tillbaka till sina historiska panarabiska och västfientliga fåror.

.

.

Drusernas ledare Walid Jumblatt,  till vänster,  har brutit med sin

med sin förre samarbetspartner Saad Hariri.

.

Libanons parlamentariska system är rumphugget av ett historiskt arv från det Ottomanska riket och den franska kolonialismen. Landet ska styras av konsensus, av gemensamma överenskommelser. Demokratin är riggad och inte sekulär. Valdistrikt och röster är arrangerade efter en folkräkning från 1930-talet som iscensattes av fransmännen för att ge de kristna maroniterna ett så stort inflytande som möjligt. Så många som 12 religioner och deras församlingar har en egen rättslig status och beslutar exempelvis själva när det gäller familjelagstiftning. Premiärministern skall alltid vara en sunnimuslim. Talmannen en shiamuslim och presidenten en kristen maronit. I verkligheten samlar shiiterna i dag, tack vare den stora demografiska förändring som skett, med sina två större partier Amal och Hezbollah, över 40 procent av landets befolkning. Tillsammans med Michel Aouns kristna Free Patriotic Movemen, drusernas Jumblatt och en del sunniter vänligt inställda till Syrien har de bakom sig säkert mer än 60 procent av landets befolkning. Landets hundratusentals palestinska flyktingar – som självklart tar avstånd från Hariris block – saknar helt medborgerliga rättigheter av något slag.

Men trots att den egna parlamentariska majoriteten är deformerad kunde nu drusernas ledare – efter en del oklarheter med de oberoende ledamöterna i sin parlamentsgrupp – i en hast bli Libanons kungamakare. Hans sidbyte tycks innebära en ny parlamentarisk majoritet och med Hezbollah som största politiska kraft lanserades därför i går sunniten Najid Mikati till ny premiärminister  och utsågs i dag till  Hariris efterträdare.

Mikati är likt Hariri en rik miljardär. Men inriktad på samarbete med Syrien.

För USA och Israel är scenbytet i Libanon en katastrof. Lyckas Mikati få till stånd en fungerande regering har man i en hast tappat en stor del av sitt politiska inflytande. Dubbelmoralen när det gäller alla stora ord om landets demokrati blir uppenbar för alla.  Den amerikanska regeringen har listat Libanons majoritets- och kanske ledande regeringsparti som terroristiskt. I uttalanden har Vita Huset redan varnat för att man kan komma att dra in allt bistånd till Libanon. Från Israels sida heter det att det nu kan bli ”Iran” som gränsar till det egna landet. Hariris folk har redan iscensatt våldsamma gatuprotester och i går hävdade Hezbollahs TV-kanal Al Manar att beväpnade kristna falangister deltagit i demonstrationerna.

.

.

Anhängare till Saad Hariris block är ute på gatorna och demonstrerar

mot den nya parlamentariska majoriteten. Som USA brukar säga:

”En våldsinriktad gatumobb” som vänder sig mot Libanons demokrati…

.

En ny majoritetsregering kan punktera FN:s tribunal med ett enda beslut. En sådan regering kan också börja en intensiv jakt för att spåra upp alla de israeliska säkerhetsagenter som härjar i landet. En ny försvarsminister och landets svaga armé, som nekats köpa moderna stridsflygplan av USA/Israel, skulle – vid en ny israelisk invasion – dessutom säkert spela en helt annan roll än den gamla. Inför Israels senaste krig – enligt WikiLeaks – försäkrade Hariris försvarsminister Elias Murr för USA:s ambassad att Libanons väpnade styrkor skulle förhålla sig passiva om israelerna beslutade sig för att anfalla. Han begärde i utbyte att inga kristna bostadsområden och dess infrastruktur skulle bombas…

USA lekte med elden med risk för att den libanesiska krutdurken skulle springa i luften. För dagen är det landets egna långa armar som fått svåra brännskador. De närmaste veckorna avgör om människorna i frid ska kunna promenera bland vårens doftande jasminer. Eller om de ska huka i skyddsrum fulla med stickande rök från automatvapen, granater och bomber…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Libanon, Hezbollah, Hassan Nasrallah, Saad Hariri, Walid Jumblatt, STL, FN-tribunalen för Libanon

I pressen: SVD1,DN1,DN2,GP1,DN3,DN4,DN5,DN6,GP1,SVD2,DN7,

.

På torsdag blir det nya problem med kollektivtrafiken i Stockholm. Men det är inte Kung Bore som slår till igen med snö och frost utan syndikalisterna i Driftsektionen Stockholms tunnelbana och spårvägar som med sin endagsstrejk kräver att Hongkongbaserade ägarna i MTR ordnar upp de grava missförhållanden som råder för personalen. I spåren av detta ökar självklart riskerna för säkerheten.

.

.

På sin hemsida berättar MTR hur stolta man är att

personalen håller i gång tunnelbanan 365 dagar om året…

.

Det är tidningen Arbetaren som berättar om detta på sin hemsida. ”Förmodligen komer folk att få vänta på tåg och åka i trånga tåg. Vi vill inte att det går ut över resenärerna, men blir vi inte hörsammade kommer striden gå vidare och trappas upp”, säger där tunnelbaneföraren Jens Bessing. I DN/Debatt skriver också  Maria Karlsson och Robert Sundin om varför strejken blivit nödvändig.

Det är på tre områden som det skett kraftiga försämringar:

För det första kan inte längre spärrpersonalen gå på toaletten under sin arbetstid. ”Måste” man kissa blir det att ringa och då får man i bästa fall en ”inhoppare” efter femton minuter. Eller en utskällning.

För det andra måste tågförarna jobba över sex timmars långa pass utan rast.

För det tredje har MTR avskaffat de så kallade ramtiderna för tunnelbaneförarna. Med ramtiderna var det tidigare i förväg angivet om de anställda skulle jobba dag-, kvälls- eller nattpass. Nu kommer beskeden tre dagar i förväg och passen kan läggas ut hur som helst.

.

.

.

På den tiden när svenska kvinnor bar slöjor eller sjalar nere i T-banan.

Då hann personalen gå på toa.

Kanske något för Sverigedemokraterna att tänka på?

.

”Det är hemskt, hur ska man någonsin få en ordentlig dygnsrytm? Man får inget liv om man inte ens vet när man ska jobba”, understryker tågföraren Jens Bessing.

Det är lätt att hålla med. På torsdag får SL:s passagerare ha med sig tålamod på sina resor. Även om inte den personal som är organiserad i SEKO deltar i strejken är de säkert också överens om kraven på förbättringar. MTR:s förhandlingschef Pierre Sandberg säger till syndikalisternas driftssektion att företaget inte ska försöka sätta in strejkbrytare.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, SL, MTR, syndikalisterna, Strejk vid tunnelbanan, SL-strejk,

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,DN4,

.

Den palestinska myndigheten under ledning av Mahmoud Abbas eller Abu Mazen har krupit på sina bara knän inför sina förtryckare. Men fick ändå  mer stryk. Abbas och hans lierade trycktes ner i sin egen skit. De viftade med olivkvistar men fick inte ens i gengäld ett fikonlöv för att skyla att de stod nakna inför sitt eget folk.

.

.

I oktober 2009 brast till och med tålamodet för den Palestinska myndighetens chefsförhandlare Saeb Erekat. I ett resignerat men känslomässigt utfall mot USA:s sändebud George Mitchell slog han fast:

”Nitton år av löften och ni har inte bestämt er för vad ni vill göra med oss /…/ Till och med Yuval Diskin, Israels ansvarige för säkerhetsfrågor, lyfter på hatten när det gäller hur vi hanterat säkerhetsfrågorna. Men ändå kan jag inte ens få ett fikonlöv i form av ett sex månaders byggstopp för nya bosättningar…”

Denna totala förnedring dokumenteras nu av Aljazeera och The Guardian i en ny ”läcka”  av hemliga dokument. Om det är WikiLeaks eller någon annan ”visselblåsare” som ligger bakom denna journalistiska bedrift avslöjas inte. Däremot är det klart att palestinierna blivit blåsta av sina egna ledare.

Men det som många av oss inte bara anat utan också insett.  Det dokumenteras nu i svart på vitt – inför en hel värld. Palestinierna har inte bara Israel och dess bundsförvanter som sina motståndare. De är rakt av blåsta av sina egna. Den palestinska myndigheten är helt enkelt en bunt quislingar. Beredda att vika sig i allt. Nöjda om de bara får administrera en ekonomiskt omöjlig liten bantustat.

De dokument som blir tillgängliga under de kommande dagarna innefattar 1 700 datafiler bestående av tusentals sidor med diplomatisk korrespondens som i detalj visar hur den så kallade fredsprocessen sett ut. Det är memon; e-brev; kartor och protokoll från privata möten. Även från förhandlingar på hög nivå. Här finns strategiska dokument och till och med presentationer i power point.

”Nu vänder vi bladet och går vidare”, sa vårt majestät när hans amorösa äventyr på diverse svartklubbar började diskuteras offentligt. Samma lättsinne blir inte möjligt för Abbas och hans korrupta vänner i den Palestinska myndigheten. Under de kommande dagarna kommer vi att kunna läsa och höra om:

• Den palestinska myndighetens beredskap att så när som på ett enda undantag acceptera alla Israels illegala bosättningar i och utanför Jerusalem.

• Myndigheten har också vikt ner sig i flyktingfrågan. George Bush`s utrikesminister Condolezza Rice konstaterade bara cyniskt: “Det händer hela tiden tråkiga saker för folk runt om i världen..”. Samma Rice som Abbas 2008 ska ha hälsat med ett underdånigt: ”Du ger tillbaka livet till den här regionen när du kommer hit”.

• Vi kommer vidare att i detalj få reda på hur ”säkerheten” för den palestinska bantustaten skulle se ut. ”Palestinierna vet att de kommer att få ett land med begränsningar”, underströk Saeb Erekat för George Mitchell i ett samtal. ”De kommer inte att ha en armé, ett flygvapen eller en flotta”.

• I veckan publiceras också dokument om hur den Palestinska myndighetens privata diskussioner med USA:s förhandlare såg ut när det gällde den uppmärksammade Goldstonerapporten om Israels bombkrig mot Gaza och Hamas.

.

.

”Vi erbjuder ingenting”. Det är vad den Palestinska Myndigheten

har fått höra från Tzipi Livni till vänster på bilden.

Till höger i förgrunden de som sålt ut sina landsmän.

I förgrunden Ahmed Quereia. Sedan Saeb Erekat.

.

Helt säkert är det både ett och flera blad som nu vänds i historien. Men det är inte den Palestinska myndigheten som kan gå vidare som om ingenting hade hänt. Den är definitivt förbrukad. Både den och ”fredsprocessen” är  avlivade som politiska alternativ och det är bara en återskapad demokratisk palestinsk massrörelse som kan ta nya steg framåt.

Så här kommenterar Karma Nabulsi det som hänt i dagens The Guardian. Tidigare en representant för PLO och nu skribent:

”Detta till synes ändlösa och fula spel är över. Fredsprocessen är en skam och palestinierna måste ta avstånd från sina företrädare för att i stället återuppbygga sin egen rörelse /…/ Genom sina skadliga exempel har de sett till att unga palestinier inte känner till sin egen historia av motstånd mot kolonial och militär makt. De vet inte att tiotusentals briljanta, kreativa och utomordentligt modiga palestinier har funnits. Eller än värre att de ska ha kämpat och dött för ingenting. Genom sina exempel har företrädarna skurit av dem från tidigare användbara erfarenheter av hur man mobiliserar. Tekniker de kunde ha lärt sig av i dag. De demokratiska och kollektiva mekanismer som behövs mer än någonsin. De har inte fått lära sig dygden att det är en kollektiv organisation, som tillhandahåller den mekanism som möjliggör och kan bevara en folklig demokratisk förändring.”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, bosättningar, Gaza, Palestinian Papers,

I pressen: SVD1,DN1,GP1,SVD2,AB1,SVD3,DN3,AB2,DN4,DN5,DN6,

Bloggare: Jinge,RödaBerget,Palestinagrupperna,RödaMalmö,

Revolutionens vågor stiger –

regeringen bygger skyddsvallar.

.

Det har gått tio dagar sedan mördaren Ben Ali la benen på ryggen. På dessa dagar har landets medborgare upplevt mer spänning och lycka än under 23 år av diktatur och förnedring.

Men nu står revolutionen vid ett vägskäl. Vägen till höger leder till konsolidering av regimen, visserligen utan Ben Ali, som styrt landet sedan 7 november 1987.  Mohammed Ghannouchis övergångsregering försöker med alla medel att lugna ner oppositionen på gatorna och lovar omfattande demokratiska fri- och rättigheter bara folket lugnar ner sig och låter ”de som kan” styra. Från omvärldens alla regeringskanslier hörs samma visa – försoning och återhållsamhet predikas av de som i decennier hållit mördaren under armarna.

;

Regeringen samlad till sitt första möte. Vilken uppgift soldaterna har kan man fråga sig?

.

Till och med de döda mobiliseras. Tre dagars ”nationalsorg” utlystes för att hedra offren för polisens kulor. Det kan vid första tanken ses som en värdig aktion. Men idén med sorgedagarna var mer att få folk att stanna hemma och lätta på trycket mot regeringen i hopp om att efter tre dagars passivitet skulle ”vardagen” ta vid. Men folket på gatan hedrade sina döda med fortsatta demonstrationer med krav på regeringens avgång. I den sitter ännu de som ytterst ansvarade för morden på närmare hundra fredliga demonstranter, med inrikesministern i första ledet.

Presidenten, regeringschefen, RCDs ministrar och de ynkliga figurerna ur den ”legala oppositionen” som accepterat ministerposter och fungerar som ”demokratiska fikonlöv” har ett enda mål, att lugn och ordning ska skapas så att de som har makten i dag också kommer att ha den i morgon. De två viktigaste ”oppositionella” krafterna som anslutit sig till regeringen är Ahmed Chebbis parti PDR och Ettajdid, före detta tunisiska kommunistpartiet. Cyberaktivisten Slim Amamou har också accepterat en ministerpost med grumliga förklaringar om att ”arbeta inifrån”.

.

På gatorna fortsätter folkmassor att kräva regeringens avgång.

.

Vägen till vänster leder till ett totalt brott med diktaturen och verkligt fria val till en konstituerande församling med uppgift att skriva en ny konstitution. På den vägen är det första hindret som måste rivas den sittande regeringen. Landets fackliga organisation UGTT är den starkaste organiserade kraften i landet och som nu står i opposition till regeringen och kräver dess avgång. UGTTs styrelse säger i ett uttalande 21janari att regeringen måste avgå och ersättas av en ”nationell räddningsregering” under ledning av en oberoende personlighet som svarar mot folkets krav.

Samtidigt uppmanar UGTT till rullande regionala strejker och till total lärarstrejk från i dag till finish. Om den följs sätter det stopp för regeringens beslut att åter öppna undervisningen i dag måndag 23 januari. Hälften av befolkningen är under 25 år och den stora majoriteten av demonstranterna är mycket unga. Sitter de i skolbänken kan de inte demonstrera och kräva regeringens avgång. Kalkylen är genomskinlig och genomskådad av UGTT.

.

UGTTs hemsida finns att läsa på arabiska, franska och engelska.

.

I lördag och söndag spred sig kravet på regeringens avgång även till helt oväntade läger. Inte mindre än 2 000 poliser, civilklädda eller i uniform, anslöt sig till häpna demonstranter i Tunis. Till skillnad från militären avskys polisen för sin roll i dödsskotten mot demonstranter. Vissa vänder nog kappan efter vinden, men andra uttryckte äkta sorg över den roll de ”tvingats till av officerare och inrikesministern”. Det centrala kravet för de demonstrerande poliserna är rätten att bilda en egen fackförening och att de ansvariga för ordergivningen vid dödskjutningarna ska ställas inför rätta. Till demonstrationen anslöt sig också anställda i stadsförvaltningen, säkerhetsvakter och brandmän.

.

Scener med soldater som fraterniserar med demonstranter har varit vanliga.

Nu börjar också den fruktade polisen att ”gilla läget”.

.

Oavsett enskilda polisers motiv är det av stor vikt för den fortsatta mobiliseringen att polisens kraft splittras upp av interna motsättningar. Polisen var Ben Alis verkliga maktinstrument, med över 150 000 man, medan armén misstroddes av diktatorn och inte räknar mer än 35 000 soldater för det mesta dåligt beväpnade. I mindre orter där varje polisman var känd har många ”försvunnit”. De har lagt uniformen på hyllan för att klara sig undan folkets revansch.

Ett andra hinder på revolutionens väg är det stora antalet ”chefer” som regimen utsåg att leda administration och statliga företag. Där rapporteras det att personalen i många fall redan tagit saken i egna händer och helt sonika kastat ut regimens gunstlingar, oftast oduglingar som fått sina platser tack vare rätt kontakt och rätt partibok.

I går söndag ökade trycket ytterligare på regeringen när en ”frihetskaravan” nådde fram till Tunis. Tusentals demonstranter hade organiserat en marsch mot Tunis från orter i inlandet som stått i spetsen för kampen, som exempelvis Sidi Bouzid, platsen där Mohammed Bouazizi satte eld på sig själv i protest mot myndigheternas trakasserier. Väl framme i Tunis samlades de framför premiärminister Ghannouchis kansli där säkerhetsvakterna drog sig tillbaka tills demonstranterna var nästan framme vid ingången. ”Frihetskaravanen” bröt mot det nattliga utegångsförbud som råder utan att polisen ingrep.

.

Här har deltagare i ”befrielsekaravanen” tagit sig fram ända till premiärministerns kanslidörr.

.

Det återstår många hinder och många steg att ta för att revolutionen ska lyckas röka ut alla hål där diktatorns arvtagare lurar för att eventuellt ta tillbaka vad de förlorat. I det läge som råder finns det inget på ”stället marsch” som inte är liktydigt med förlust för den folkliga revolutionen. Den ägande klassen i Tunisien och hela regionens diktatoriska regimer väntar på möjliga vägar tillbaka till ”lugn och ordning”.

Oppositionen står inför enorma uppgifter. Men den har på en knapp månad visat vad den är kapabel till. Vägen till vänster är full av hinder men den är inte oframkomlig.

.

Ett videoklipp som visar poliser som deltar i protesterna.

Intervju med ungdomar som gjort revolution.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,DN3,SVD3,SVD4,DN4,DN5,DN6,

Bloggare; Svensson,Röda Malmö,Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Revolution, UGTT, Frihet,

.

Det tycker Carl Bildt och Tobias Billström när de får frågan om vad de sa vid sitt besök på den amerikanska ambassaden i Bagdad.

Nu säger Mona Sahlin till Svenska Dagbladet att detta är hyckleri och rentav skandalöst:

”Jag brukar vara försiktig med att använda ord som skandalöst, men det här är en skandal. Det här är verkligen politiskt hyckleri. De pratar i riksdagen om att Sverigedemokraterna är ett problem, och sen talar de så här bakom stängda dörrar, säger Mona Sahlin.

Hon är också kritisk till att Bildt och Billström vägrar svara på om uppgifterna från WikiLeaks, och köper inte argumentet att inte kommentera något som kommer från Wikileaks.”

.

.

Dessvärre är detta moltigande bara hyckleri när det passar Sahlin. Nyss var det en annan läcka där det i en rapport från den amerikanska ambassaden i Stockholm hem till Vita huset hette att:

”Ambassadören tackade Sahlin för Sveriges fortsatta insats för Afghanistan. Hon svarade att fortsatt internationell inblandning är ’Så väldigt viktig’ eftersom det inte är ett amerikanskt fälttåg som kritikerna gör gällande…

”Sahlin förklarade att svenska folket för tre år sedan hade en stark antiamerikansk hållning men att ett stort skifte har skett. Valet av Obama är en av anledningarna, den andra är en bättre förståelse hos svenskar hur de ska förhålla sig till USA. Hon sa till ambassadören att hon vill stärka de USA-svenska relationerna genom samarbete om klimatförändringar och gemensamma kulturella värderingar.”

Likt Bildt och Billström valde Sahlin då att ducka. I stället skickade hon fram sin utrikespolitiske talesman Ahlin som fick mumla något om missuppfattningar och källor i tredje hand.

Känns det igen?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mona Sahlin, WikiLeaks, Tobias Billström, Carl Bildt,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,GP3,AB1,Expr1,AB2,DN4,SVD4,SVD5,DN5,

Bloggare: LassesBlogg,Jinge,Svensson,