På direkten!

Fantomen, eller den vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Krona och klave spelar ingen roll på Wall Street

Nu ska de amerikanska skattebetalarna ställa upp och lösa ut alla skulder som banker och bolåneinstitut har utestående hos kunder som inte kan betala och som aldrig borde ha fått låna pengar utan garantier. Men ingen kommer att fråga dessa skattebetalare vad de tycker. I stället ska en trio av mäktiga män bilda en kommitte med uppgift att hindra en finansiell kollaps. Hank Paulsen -finansministern, Ben Bernanke –FEDs chef och Timothy Geithner- orförande i Bank of New York är gubbarna som ska fixa det.

– Om de lyckas kan de stoppa den ekonomiska nedgången och leda en omstrukturering av Wall Street med ett minimum av skada. Om de misslyckas kan priset bli miljontals förlorade jobb, trillioner förlorade dollar och en förtroendekris för den globala kapitalismen, skriver Washington Post i dag.

Hur ser receptet ut ? Köp upp alla skulder från bankerna och låt dem behålla alla vinstgivande tillgångar.

För alla spekulanter och girigbukar på Wall Street är det ljuvlig musik.

Krona eller klave spelar ingen roll.

Krona = mina vinster.

Klave = dina förluster.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,

Andra bloggar: En E-handlares bekännelser,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Wall Street, Merill Lynch, Lehman Brothers, Bank of America, FED, Spekulation, Börs,

United Socialist States of America.

Vita Huset har tydligen tagits över av Karl Marxs sonsonsonsonsöner och den socialistiska flaggan vajar stolt över George W. Bushs huvud. Vad har hänt? Fanatiska nyliberaler har på mindre än en vecka socialiserat och nationaliserat banker och ett försäkringsbolag för värden som vida överstiger hela den svenska statsbudgeten. Har de plötsligt förläst sig på Lenin och Trotsky och insett att de haft fel hela livet ? Tips till the working class hero: byt till ”Born in the USSA.”

Nej, tyvärr finns det nog inget hopp om att George W Bush ska bli en « new born » marxist. De senaste dagarnas hektiska händelser på den allsmäktiga marknaden har inget att göra med ideologi eller religion. Det handlar enbart om krassa ekonomiska realiteter. Om hur de rika i samhället spekulerat så till den grad att de nu behöver hjälp för att ta sig ur den grop de grävt ned sig själva i.

Det som verkligen frapperar är den motsättning i det moderna samhället som kommer till uttryck i den amerikanska centralbankens socialisering av bankrutta finansinstitut. Kapitalismen är till sin natur en produkt av individers privata jakt på vinster, alltid mer och större vinster. I den jakten, som pågått under flera århundraden, har vissa privata företag växt till dimensioner som gjort dem till samhälleliga aktörer viktiga för alla trots att de ägs av privatpersoner. De har blivit ekonomiska enheter som miljontals personers dagliga liv beror av. Detta är en grundläggande motsättning i det moderna kapitalistiska samhället. Företag som Freddie och Fannie, AIG, eller Nordea på hemmaplan, har blivit för stora för att regering och riksbank ska tillåta dem att gå omkull. Hela det ekonomiska systemet kan falla samman med outgrundliga konsekvenser. Men samtidigt är det privat egendom som samhället går in och räddar från undergång. Summan av kardemumman blir en devis över dagens kapitalism. När bolaget går med vinst är vinsten min. När bolaget går med förlust är förlusten kollektiv. Vinsten delas ut till aktieägarna. Förlusten är upp till skattebetalarna.

Varför acceptera ett sådant tillstånd?

**Nationalisera alla banker oavsett om de går med vinst eller förlust!

**Varför dela ut vinsterna till aktieägarna och låta skattebetalarna stå för förlusterna ?

**Öppna alla bankers bokföring! I dag vet ingen vilka risker de tagit med dina sparade pengar.

**Stäng alla skatteparadis. Deras tjänar bara till att underlätta spekulation över gränserna och till skatteflykt för absolut rikaste i samhället.

I Media: DN1,SVD1,DN2,AB1,SVD2,Politiken,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,DN3,

SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Socialism, FED, USA, Bush, Börsen, Krasch, AIG, Lehman Brothers,

FRA på franska.

Även Frankrike har fått sin FRA-lag hårt åtgången. Ett nätverk av organisationer och bloggar har samlat in över 130 000 namn på en protestlista som kräver att Sarkozys regering drar tillbaka det lagförslag som går under namnet Edvige och som ger säkerhetspolisen rätt att registerara i stort sett vem som helst över 13 år och som på något sätt spelar eller spelat en roll på den offentliga scénen.

Knappt hade Sarkozy återvänt från Moskva-Tiblissi förrän han tvingades förklara att regeringen drog tillbaka det aktuella lagförslaget för att arbeta om det. Protesterna var för högljudda och det knorrade allvarligt även i de egna regeringsleden.

Edvige medger mycket vittgående registrering av franska medborgare. Ingen behöver vara misstänkt för brott för att hamna i registret . Det räcker med att ha ställt upp i ett fackligt val, kandiderat till en post i ett politiskt parti eller en NGO. Elever över 13 år som är aktiva i elevförbund eller andra organisationer kan också registreras. De uppgifter som det nationella registret ska innehålla gäller allt från nationalitet och rastillhörighet, politisk opinion, facklig aktivitet, sexuell läggning, sjukdomar och brottsliga handlingar även om de skett för flera decennier sedan. Vad informationen ska användas till har premiärminister Fillon haft svårt att precisera.

Än en gång visar det sig att människor inte vill ha en storebror som snokar och likt i Sverige startas en riktig revolt när myndigheterna agerar som förmyndare och övervakare. Edvige kommer att sminkas om och presenteras igen. Likt FRA är det troligt att sminket inte kommer att lura många.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Politik, Frankrike, Edvige, Registrering,

I Media:DN1,DN2,SVD1,Rouge,

Proletären,

I andra bloggar:Trotten,Jinge,

”Glädjeyra, Glädjefnatt, klang – och jubelföreställning på Stockholmsbörsen”.

Gästskribent Kjell Pettersson

Tidningarnas ekonomisidor beskriver finansvalparnas reaktioner efter att den amerikanska regeringen gått in och förstatligat de två bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.

Konstateras kan efter denna akuta räddningsaktion att hut går inte hem. Varken i USA, Sverige eller i något av de kapitalistiska länderna.

Här har ekonomerna, politikerna, analytiker… fan och hans mormor sjungit marknadens lov i snart 30 år. Det har predikats, och det högt och ljudligt, om alla verksamheter utan det rent repressiva måste konkurrensutsättas och privatiseras. Marknaden fixar biffen… Staten har varit den stora stygga varg som hämnat kreativitet, utveckling, sann entreprenörsanda…

Sålunda låt pengarna rulla. Berika de redan rika. Gör finansvalparna till hjältar. Glöm gårdagen, skit i morgondagen, vi lever idag och det finns pengar att tjäna. Bankerna lånar ut utan säkerhet.

Så går det i bäcken.

Marknaden är på väg att kollapsa. De amerikanska hästhandlarfirmorna, de så kallade bolåneinstituten, som genom frikostiga lån tvingat ut miljoner amerikaner på de depressionsvägar som familjen Joad tvingades trampa under trettiotalsdepressionen, mästerligt skildrad i John Steinbecks bok Vredens druvor.

Så när raset som alla vanliga dödliga utom ekonomerna, politikerna och analytiker visste skulle komma och bubblan spricker då står hoppet till den av marknaden så hatade staten.

Som tvingas städa upp.

Men vilka är det som kommer att tvingas betala.

Vanliga amerikanska löntagare genom nya stora nedskärningar.

Scenariot känns igen från den tid när den svenska spekulationsbubblan sprack i skarven mellan åttio- och nittitotal. Nordbanken kapsejsade, Gotabanken gick på grund. .. De som var ansvariga, direktörerna och ekonomerna, öppnade fallskärmarna och flaxade i väg med miljoner i avgångsvederlag.

Den ansvarige ministern moderaten Bo Lundgren skyfflade in 50 miljarder av statens pengar, det vill säga våra pengar, för att räddas vad som räddas kunde.

De ansvarig ställdes aldrig till svars.

Notan skickades till bankkassörskan och arbetarklassen.

Som fick betala genom att bli av med jobben, med sänkta ersättningar, med en skola, sjukvård, hemtjänst, barnomsorg som bit för bit monterades ner.

Visserligen lovade Lundgren att löntagarna skulle få tillbaka vartenda öre av de 50 miljarder som de tvingats betala för lån som de välbeställda tagit.

Har någon fått tillbaka pengarna?

Risken är uppenbar att detta kommer att hända återigen.

Kontentan av detta och den ekonomiska politik som förs över i stort

sett hela klotet är att vinsterna är privata medan förlusterna

gemensamma.

Det är så man kan spy….

I media: DN,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Bankkris, USA, Bostadslån,

McCain-Obama. Politiska tvillingar, eller… ?

Vilka är skillnaderna mellan John McCain ochBarack Obama ? Åsikterna går isär. Extremerna säger, på ena kanten, att det är samma skrot och korn och att det inte betyder ett jota vem av de två som blir USAs nästa president. På andra kanten målas skillnaderna mellan de två upp till himmelsvida. McCain kommer att starta ett kärnvapenkrig därför att han är kollerisk och Obama kommer att med mjuk diplomati befrämja demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Inget av personfotona liknar verkligheten som än en gång ligger någonstans i mitten.

Utrikespolitiken ingen stor fråga.

Trots ett uttalande från McCain om att bli kvar 100 år i Irak är det egentligen inga stora strategiska skillnader i Obamas och McCains syn på omvärlden. Trots att Obama ska ha heder av sitt nej till attacken på Irak 2003 har han i dag ingen vitt skild position i frågan jämfört med McCain. Obama vill förbereda ett uttåg « så snabbt som möjligt ». Men «möjligt » kan mycket väl bli år 2011 som Vita Huset och McCain säger nu.

Obamas strategiska inriktning syns bäst i hans ställningstagande i mellanösternkrisen. I ett tal inför den israeliska lobbyn i Washington försäkrade Obama att han till hundra procent står bakom Israel . Han har inte på något sätt uttalat sig mot den israeliska ockupationen och de koloniala bosättningarna på    Västbanken, vilket gör varje försök att skapa fred och rättvisa åt palestinierna helt omöjligt. En president som står helt på den ena sidan i konflikten kan inte påverka utvecklingen positivt. Därför gäller samma sak krisen i Georgien. Obama och McCain hoppade högt gemensamt och fördömde den « ryska invasionen » utan att med ett ord nämna den georgiska attacken på Sydossetien den 7 augusti. Det vill säga att båda kandidaterna står för USA-imperialismens intresse för olja och gas i Kaukasien. Det finns en skillnad i attityden över hur USAs intressen i världen ska tas tillvara. Där McCain kommer att fortsätta i Bushs spår och mer eller mindre söka konfrontation i varje kris kommer Obama att luta sig mer mot de allierade i NATO och söka samarbete i USAs intresse.

Närmar sig i miljö- och energifrågor.

De båda kandidaternas glidningar i energifrågan gör att de närmar sig varandra. John McCain har gjort ett riktigt lappkast i sin energipolitik. För inte så många månader sedan var han helt emot borrning efter olja och gas utefter USAs kust och i de arktiska regionerna i Alaska. Den positionen hade han gemensamt med Barack Obama och i skarp konflikt med bushadministrationen. Inför partikonventet i St Paul gjorde McCain en helomvändning som är en anpassning till oljelobbyns inflytande i det republikanska partiet. Med Sarah Palin, som verkligen går oljebolagens intressen till mötes, står nu McCain bakom den skräckinjagande parollen « drill, baby , drill » som kandidaterna skanderade i konventhallen. McCains energiprogram innehåller också ett löfte att bygga 45 nya kärnkraftverk innan 2030.

Slutar som skinn på golv i Vita Huset?

Barak Obama har i sin tur börjat att glida i en riktning som närmar sig McCains utan att därför vara indentisk. Långt därifrån ! Men Obama har börjat öppna portarna för en satsning på kärnkraften , som han tidigare var emot. Hans enda krav är att lagringen av radioaktivt avfall löses. Men vad som menas med en lösning på den frågan har vi redan sett här i Europa. Däremot är Obama uttalat emot borrningar efter kusten och i Alaska. Han säger att snålare bilar och bättre däck redan kan spara lika mycket energi som det någonsin går att utvinna etefter kusten och i Palins hemtrakter.

Det märkliga med de båda kandidaternas retorik är att temat « göra USA oberoende av oljan i Mellanöstern » upprepas i varje tal. Märkligt, därför att knappt 16 % av den olja som USA importerar kommer därifrån och för naturgas är siffran ett par procent. Den stora skillnaden mellan de båda är att Obama säger att han som president kommer att satsa 150 miljarder dollar på forskning och utveckling av förnyelsebara energikällor

Ekonomin i centrum.

Om inget verkligt spektakulärt händer i omvärlden kommer den ekonomiska krisen och arbetslösheten att dominera debatterna mellan de båda lägren fram till valet i november. Irak har sjunkit tillbaka i amerikanska media även om kriget där är mycket impopulärt.

McCain har själv vid ett flertal tillfällen sagt att han inte begriper mycket av de ekonomiska problemen. Men det var innan konventet. Nu verkar han ha funnit det mirakelmedel som ska ställa ekonomin på fötter-skattesänkningar för alla, men mest för de rika. Det vill säga att McCain tänker befästa alla skattesänkningar som Bush drivit igenom under sin tid i Vita Huset. McCain röstade som senator emot Bushs skattepaket men nu tänker han förlänga dem. Det handlar naturligtvis om en opportunistisk anpassning till det republikanska lägrets ständigt upprepade idioti att sänkta skatter skapar mer jobb och då må det vara hänt att det i första hand är de redan rika som tjänar på skattesänkningarna. För att finansiera sina skattesänkningar tänker McCain se över de statliga utgifterna för sjukvård, barnomsorg, utbildning och andra sociala utgifter. Sett till att dessa utgifter redan satts åsido i åratal är det svårt att se var McCain ska slå till. Men vi har förtroende för nyliberalers fantasi på detta område. Däremot har den före detta krigsfången sagt att de militära utgifterna under inga omständigheter kommer att minskas. Det löftet tror vi också hålls. Företagsbeskattningen tänker McCain minska från 35 procent till 25 procent.

Och hur ser det ut på Barack Obamas kant? Skillnaden med McCains program är stor men det ska också sägas att Obama inte kommer att starta någon New Deal i stil med Franklin Roosevelts krisprogram under 30-talet. Som vanligt när det gäller amerikanska presidentkandidater verkar det vara ett måste att lova sänkta skatter. Barack Obama lovar att sänka skatterna för alla utom de rikaste 5 procenten av hushållen, för alla som tjänar under 250 000 dollar per år, något över 1.5 miljoner kronor. Om Obama vinner i november ärver han en ekonomi i djup kris där arbetslöshet och sänkta reallöner blir de hetaste ekonomiska frågorna att lösa. Då kan hans löfte om att satsa 50 miljarder dollar på reparation och underhåll av infrastrukturen komma väl till pass. För det skapar arbeten inte bara bland high-techpersonal och de kan inte utlokaliseras. Men för att vända krisen kommer det att krävas mer än 50 miljarder. Om den politiska viljan finns till det återstår att se.

Makalöst.

Det hittills mest makabra utspelet stod McCain-Palin för, när de båda presenterade sig som garanter för att förändringens vind ska blåsa i Washington om de vinner. President Bush och det republikanska partiets ledarskikt är så fruktansvärt impopulära att en gammal veteran som McCain känner sig tvungen att presentera sig i opposition till « eliten i Washington ». Att han kandiderar för det republikanska partiet som just utgjort eliten i Washington de senaste åtta åren låtsas han inte om. Det gamla reptricket lyckas ännu charma publiken om vi ska se till de senaste opinionsundersökningarna.

Valet i november står inte mellan pest eller kolera. Det finns viktiga skillnader mellan de två lägren. Å ena sidan har vi en president som följer i Bushs spår och som med enväldig makt tänker upprätthålla den amerikanska imperialismens internationella hegemoni och som med alla medel kommer att skydda de rika i samhället från otäcka skatteindrivare. Barack Obama, å sin sida, är ingen radikal som kommer att ta strid för de fattiga på Jorden. Han kommer också att ha som prioritet nummer ett att bibehålla USAs världsdominans men med andra metoder än Bushs och McCains. Inrikes står Obama för en mer socialt känslig politik som kommer att yttra sig i försök att mildra effekterna av den ekonomiska krisen på de fattiga i samhället. Men någon revolution handlar det inte om. Revolutionen, historiskt sett, består i att USA får en svart president. Vilka politiska följder det kan få känns det mycket svårt att sia om.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

asmanbenny@gmail.com

I media: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,SVD3,Politiken,DN4,SVD4,AB1,Expressen,AB2,

AB3,DN5,DN6,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, USA, McCain, Palin, Obama, Biden, Presidentval

Hockeymorsa gjorde mål.

Ska vi döma efter jubelropen i St Paul gjorde McCain rätt när han valde Sarah Palin till sin vice-presidentkandidat. I ett bara nio minuter långt tal lyckades hon galvanisera konventets delegater och kanske hela den kristna högern bakom McCain som presidentkandidat. Sarah Palin är en sjuhelsikes talare. Hon kan dra skämt och sparka motståndare i underlivet. Allt som de vita reaktionära delegaterna i St Paul älskar. Barack Obama har fått en tuff konkurrent om vem som kan väcka en publik till entusiasm. Hennes roll är klar. Den kristna högern som haft tvivel om McCain ska vinnas med Sarah Palins framträdande som djupt kristen flerbarnsmor med alla värderingar som krävs för att passera genom nålsögat.

Men sen är det stopp. För börjar man titta närmare på innehållet i järndamens tal till konventet tar det inte många sekunder att hitta det enda som fanns i överflöd. Högljudd populistisk demagogi. Det var allt.

Kamp mot ”eliten”

Det är märkligt att det i det republikanska partiet alltid funnits en ideologisk ådra som flödat av «den lilla medborgarens kamp mot eliten i Washington och den liberala pressen ». Palin använde nästan hälften av sitt tal till att spy galla över « eliten i Washington » och den så kallade liberala pressen. Liberal är ett av republikanernas favoritskällsord. Sarah Palin tillhör lika litet « småfolket » som miljonärerna i Washington. När hon kampanjade för att bli borgmästare i den lilla staden Wasilla med 7 000 innevånare spenderade hon 27 miljoner dollar. Tänk om en kommunordförande i en svensk småstad med 7 000 innevånare, skulle göra av med 230 miljoner för att bli omvald. Vägen ut genom bakdörren skulle bli mycket kort.

-Vi vanliga medborgare som inte bor i Washington, vi vet hur livet ser ut och att USA står inför stora faror ute i den hemska okända världen, kan budskapet samanfattas till.

Bara vitt så långt ögat når.

Det är som sagt märkligt när vi tittar lite närmare på de som leder GOP, the Grand Old Party. På konvetet var det vitt så långt ögat nådde. Bland de 2 380 delegaterna var exakt 36 stycken svarta personer. Det är det lägsta antalet på 40 år. Antalet dollarmiljonärer var helt säkert fler än 36. Antalet « latinos » finns inte angivet i amerikanska media men tittar vi närmare på filmerna och bilderna från konventet är de uppenbarligen också ytterst få.

Hur det ska gå den fjärde november finns det ingen kristallkula som kan spå. Vi ska inte döma efter jublet i St Paul för där fanns bara kören som redan vet hur noterna går. Sarah Palin spelade på det tuffa temat jag-kommer-från-landsbygden-och-vet-hur-en-slipsten-ska-dras.

-Vet ni vad skillanden är mellan en hockeymorsa och en kamphund ? Läppstiftet.

Skrattsalvorna dånade i hallen. Men jag själv som kommer från Timrå känner många hockeymorsor som är mera som godögda cocker-spaniels än surögda pittbulls. Kanske de i Alaska uppför sig mera som pittbulls. Vad vet jag som aldrig varit i Alaska. Sarah Palin har inte varit på många ställen heller. För att piffa upp hennes kännedom om utlandet berättar den republikanska kampanjledningen att hon varit i Irland, Tyskland och Kuwait. Att besöket på Irland bestod i en kort mellanlandning för tankning höll man dock inne med.

Inget om de fattiga.

Vid sidan av skämt, oförskämt och populistisk demagogi var det nio tomma minuter. Kvinnan som gillar att kalla sig folkets kandidat sa inte ett ord om kvinnans rättigheter, inte ett ord om de amerikanska minoriteternas problem och rättigheter, inte ett ord om de svårigheter som den ekonomiska krisen skapar för den amerikanska arbetarklassen och för de i djup fattigdom, inte ett ord om de snart 50 miljoner amerikaner som saknar en sjukförsäkring.

Jo, vi fick höra en lögn av enorma mått : -det republikanska partiet är miljöns bästa vän. Det ska borras efter olja och gas, det ska byggas många nya kärnkraftverk och rena kolkraftverk. Men det ska vara miljövänligt så det heter duga.

Hundslagsmål i sikte.

Konventet i St. Paul är över och paret McCain-Palin står i startgroparna. Det gör också Obama-Biden. Vilket tandem som går först i mål den 4 november återstår att se. Men tonen i den kommande valkampanjen anslogs av Sarah « Barracuda »Palin. Vilka som är de verkliga skillnaderna mellan de två teamen kommer jag tillbaka till i en senare blogg. Man måste spara något till morgondagen också. Min labrador och jag själv behöver frisk luft efter att ha lyssnat till talen i St Paul.

PS , I helgen bjuder vi på en text av vår kamrat Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola. I en spännande översikt berättar Håkan om hur och varför den Fjärde Internationalen bildades för exakt 70 år. En story att inte missa. Lördag och söndag.

I andra media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,DN3,DN4,

SVD3,AB2,AB3,Sydsvenskan2,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, McCain, Obama, Palin, Biden, Presidentval, USA

En dokusåpa från det politiska träsket.

När John McCain helt överraskande valde Sarah Heath Palin som sin vice-president förklarade svensk press att det var ett smart val som gav ny luft åt republikanernas kampanj och hopp om att vinna kvinnoröster för teamet McCain-Palin. Med Sarah Palin i racet kan McCain vinna över de kvinnor som valde Hillary Clinton men som inte visat större entusiasm för Barack Obama, sas det.

DNs ”stjärnreporter” i New York, Lennart Pehrson, skrev exempelvis:

-Republikanen John McCain tar ett djärvt grepp genom att utse Alaskas guvernör Sarah Palin till sin vicepresidentkandidat. Steget tas för att locka över missnöjda anhängare till Hillary Clinton samtidigt som det signalerar republikansk förnyelse och föryngring.

Hillarys kvinnor.

Men att McCain valde Palin har helt andra orsaker än de som Lennart Pehrson tror sig ha upptäckt. De kvinnor som ville se Hillary Clinton som president har bara det gemensamt med Palin att de har två x-kromosomer. Hillarys anhängare var framför allt vita storstadskvinnor med allmänna frihetsideal och en relativt progressiv feminism som grund. Sarah Palin är en högerradikal pingstvän som är emot kvinnans aborträtt. Ja, hon vill till och med i lag förbjuda abort efter våldtäkt och incest.

Nej, McCains kampanjledning, med den ökände bushhöken Karl Rove som chef, siktade inte på Hillarys kvinnliga anhängare. Måltavlan var i stället den kristna högern i USA som inte alls känt igen sig i John McCain. Mannen hade ju sagt sig vara för rätten till abort och de homosexuellas rättigheter. Risken att den ”evangeliska rörelsen” skulle bojkotta valen i november var överhängande.

Snabbt, nästan desperat val.

Upp till ett par dagar innan valet av Palin ville McCain ha Joseph Lieberman som vice-president. Men Karl Rove och andra republikanska hökar hotade McCain med uppror på konventet om ”storstadsliberalen” Lieberman presenterades. Enligt undersökningar som New York Times gjort skedde sedan valet av Sarah Palin i all hast. Utan att ens Karl Roves kampanjledning synat Palin i sömmarna. Det är möjligt att den gamle krigsveteranen McCain skjutit sig själv i foten.

Redan ett par dagar efter valet av Sarah Palin överflödar den amerikanska pressen av ”avslöjanden” som i mycket visar det träsk som är amerikansk politik. En privat familjeangelägenhet , som att Palins 17-åriga dotter Bristol är med barn i femte månaden, blåste upp till Orkanen Bristol i media. Den bigotta kristna högern är skandaliserad och det ska mycket till för att dessa gruppers första entusiasm över valet av Palin ska hålla i sig.

-Reformprofil ?

-Hennes reformprofil kan stärka ansträngningarna att skapa en bild av att det republikanska partiet har en ljus framtid…, skrev Lennart Pehrson i sin ”insatta” krönika.

Var Perhson hittat ”reformprofilen” står skrivet i stjärnorna om han inte tänkte på förbudet mot abort efter våldtäkt och incest. Andra förslag till ”reformer” finns inte i Palins register. Jo, jag glömde bort hennes förslag att ”kreationism”(undervisning om den bibliska skapelseläran) ska jämställas med utvecklingsläran i skolundervisningen. Däremot verkar hon älska att fotograferas med vapen i hand och helst med ett nedlagt djur vid fötterna. Att sitta på skinnet från en död grizzlybjörn verkar inte heller genera damen som på sin egen website jämför sig med järnladyn Margaret Thatcher.  Ett tag var hon till och med ledare i ett extremistparti som krävde Alaskas självständighet. Ett rättsmål är också på gång i vilket Palin anklagas för att under sin tid som guvernör i Alaska ha sparkat en politiker som enligt ryktena i sin tur efter påtryckningar från Palin hade vägrat att sparka hennes före detta svåger.

I väntan på att amerikansk politik eventuellt sak handla om politik får vi nöja oss med att följa dokusåpan med dagliga avsnitt fram till den 4 november.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

asmanbenny@gmail.com

I andra media: DN,SVD,Sydsvenskan,DN2,DN3,SVD2,Sydsvenskan2,AB1,AB2,Expressen,AB3,DN4,AB4,Expressen2,

Läs även andra bloggares åsikter om McCain, Sarah Palin, USA, Presidentval, Hillary ClintonLäs även andra bloggares åsikter om Politik

-Jag älskar detta land. Patriotismen har inget parti.

Barack Obama spelade på känslosträngar.

Barack Obamas tal till det demokratiska partiets konvent i Denver är en historisk händelse. När Martin Luther King för exakt 45 år sedan sa sig ha en dröm var USA fortfarande en stat med apartheidlagar i många delstater. Svarta medborgare saknade i praktiken rösträtt. I flera stater möttes de ofta av skylten ’endast vita’. När det demokratiska partiet höll sitt konvent i Denver år 1908 vägrade partiets vita ledare att fördöma lynchningar som skett i Södern, rädda för att tappa väljare bland söderns vita.

Det är en mycket lång väg som landet färdats. Att Barack Obama kan tala till det demokratiska partiets konvent som partiets presidentkandidat var en dröm som pastor King aldrig drömde.

Ändå är det samtidigt en så kort distans som färdats och med så få förändringar.

Då begick USA, först under demokraten Lyndon Johnsons och sedan under republikanen Richard Nixon ledarskap, vidriga krigsförbrytelser mot det vietnamesiska folket. Brott som USA aldrig ställts till svar för.

I dag bedriver USA också ett angreppskrig. Nu mot det irakiska folket. På grund av den amerikanska ockupationen och otaliga krigsförbrytelser har hundratusentals irakier fått sätta livet till.

Mycket show och lite politik

I nattens tal till konventet och till det amerikanska folket var det upp till Barack Obama att visa vad hans kampanj för en ”ny politik” ska innebära. Scéneriet var naturligtvis på topp. Så här några dagar efter OS slut gick tankarna osökt till den megalomana öppningsceremonin i Peking. Men att partikonvent i USA inte är ett ställe där valda delegater i demokratisk anda diskuterar och antar ett program inför kommande val det visste vi på förhand. Valet av presidentkandidat baseras inte på program utan på personligheten och kampanjkassans storlek. Att Barack Obama dessutom är en fantastisk talare underlättar naturligtvis. Men vältalighet är ingen nödvändig förutsättning för att bli USAs president. Georges W. Bush är bevis nog.

Men vad sa han i natt, den gode Obama ? För det är ju egentligen det viktigaste. Ja, vid sidan av de vanliga amerikanska hyllningarna till nationens ”hjältar”, många av dem krigsförbrytare, myten om den amerikanska drömmen och tacksägelserna till Gud som beskyddar Amerika, fanns det också konkreta saker att ta fasta på i talet.

-Blir jag president ska 95 procent av det amerikanska folket få lägre skatter lovade han. I motsats till de skattepaket som Bush drivit igenom och som gett den rikaste tjungondedelen av befolkningen mer i bankfacken, kommer Obama troligen att uppfylla detta löfte. Eftersom han inte anger några konkreta siffror för hur denna skatteomläggning ska se ut blir det lätt att hålla. Varje förändring av den aktuella skattepolitiken går i rätt riktning. Samtidigt lovade han något som vi redan nu kan säga är valfläsk. Han lovade lagändringar för att hindra den skatteplanering som företag och rika individer ägnar sig åt i skatteparadisen. Glöm det.

Allmän sjukförsäkring?

-I kampanjen mellan Hillary Clinton och Barack Obama var en allmän sjukförsäkring ett hett ämne. Hillary talade för en sjukförsäkring som täckte alla amerikaner inklusive de 47 miljoner som i dag är helt utan försäkring. BarackObama sa att han ville förbättra sjukförsäkringarna men inte göra dem allmänna. I nattens tal fanns den tvetydigheten kvar. Han sa i mer vaga ordalag att ”ingen i USA ska behöva välja mellan sitt jobb och att ta hand om ett sjukt barn”. Men inget löfte om en allmän sjukförsäkring för alla medborgare.

-Jag ska sattsa 150 miljarder dollar på förnyelsebar energi, fick de entusiastiska demokraterna veta. Visserligen under en tioårsperiod vilket blir en relativt fjuttig summa per år jämfört med de subventioner som exempelvis det amerikanska jordbruket får för att omvandla föda till agrobränslen.

-Däremot följer Obama i de miljöspår som redan lagts av Bush. Han lovade att USA ska bryta sitt beroende av oljan från Mellanöstern inom tio år. Det ska ske i tre former. Borrning efter olja och gas utanför de amerikanska kusterna ska intensifieras. Vita Huset kommer att stödja investeringar i ”ren kolkraft”. Att ren kolkraft inte finns är inget man behöver bry sig om inför 75 000 jublande anhängare. Obama släppte också en bomb. Han ska hjälpa till att utveckla den amerikanska kärnkraften. Han blir den första presidenten som kan inviga ett nytt kärnkraftverk sedan olyckan i Three Miles Island i mars 1979. Inget att vara stolt över. Den amerikanska bilindustrin ska också få hjälp att i USA bygga ”rena” bilar. I talet fanns inte ett ord om att sikta mot ett nytt transportsystem, mera kollektivt mindre individuellt.

Varnade för kriget i Irak

-Obama har en stor tillgång i kampen mot McCain. Han var emot kriget i Irak innan det startade och varnade för att ingen kunde räkna ut följderna av en attack mot Irak. Det ska han ha heder för. Men i hans tal var det inte mycket som pekade mot en radikalt ändrad utrikespolitik jämfört med dagens. Bush har sagt att USA ska lämna Irak 2011 så därför undvek Obama att precisera en annan plan. I stället hyllade han de demokratiska presidenter som visat att de ”kan försvara nationen”, det vill säga Roosevelt (andra världskriget) och Kennedy. Att Kennedy startade kriget i Vietnam var inget ämne för dagen. Obama drog hårt på två teman. Vi ska koncentrera oss på kampen mot terrorismen i Afganistan, visa vårt stöd till Israel och ställa upp på Georgiens sida, sa han. Afganistan går naturligvis inte att hålla under järnklack vilket talibanernas framgångar klart visar. NATO och USA uppfattas av afganerna som ockupationstrupper och Karzai som en quisling. Väljer Obama att utvidga ”kriget mot terrorismen” är hans utrikespolitik dömd att misslyckas. -Jag ska återuppbygga vår armé och avsluta kriget i Irtak på ett ansvarsfullt sätt, sa Obama. Ordet ”ansvarsfullt” annonserar redan att USA inte kommer att dra sig tillbaka utan garantier för en fortsatt militär närvaro i landet.

Kommer han att vinna den fjärde november?  Blir USAs näste president en svart man?

Rasismen fäller avgörandet?

Ska vi bara bedöma efter hur amerikanerna i dag ser på George W. Bush,  då är det säkert till hundra att Obama Barak blir vald. Men det finns en helt avgörande faktor som kan sätta stopp för det: rasismen. Alla försöker att blunda för det och Barack Obama själv säger vid varje tillfälle som ges att ”ras är inte en valfråga”. Men redan 20-30 procent av de demokrater som röstade för Hillary säger att de ska rösta för McCain. Varför? Att Obama är färgad är naturligtvis det dolda motivet för många av dem. Valet kommer att avgöras av hur vita arbetare och tjänstemän i det ”vanliga Amerika” lägger sin röst. Låter de sig skrämmas av ”terroristhotet” och Barack Obamas hudfärg då blir det en tredje presidentperiod för Bush, i form av kopian McCain.

I andra media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,AB1,AB2,Politiken,Expressen,Expressen2,GP,Dagbladet,Dagens Arena,Proletären,Sveriges Radio,DN3,SVD3,AB3,Expressen3,Sydsvenskan2,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, Bush, McCain, Clinton, Presidentval,

Att vara fattig i New York

Staden New York har arbetat om statistiken över inkomster och fattigdom i megametropolen. Statistiken över hur många som är fattiga har hittills baserats på en 40 år gammal metod utifrån deklarerad inkomst innan skatt och hushållens utgifter främst för maten.

Det nya sättet att mäta svarar bättre mot dagens värld. Först har myndigheterna tagit med bostadskostnaderna som en viktig post eftersom de flesta familjers boendekostnader i dag tar upp till 30-35 % av hushållsbudgeten. Sedan har man arbetat in priskillnaderna mellan New York och det nationella genomsnittet. En trea i NY kostar cirka 1 300 dollar i månaden jämfört med riksgenomsnittet 867 dollar. Till sist tar statistiken också hänsyn till de sociala transfereringarna, som exempelvis hyresbidrag, matkuponger och skattebidrag (income tax credit).

Resultatet av den statitiska omräkningen är lite förbluffande. Man tycker att den nya metoden som tar hänsyn till olika bidrag borde minska antalet fattiga. Men i stället ökar antalet fattiga i NY från 19 % till 23% av innevånarna. Antalet extremt fattiga har minskat antalet ”working poor” har ökat betydligt. Det mest chockerande i rapporten är att antalet fattiga bland de äldre i staden måste räknas upp till 32% och inte 18% som tidigare uppgifter angav.

Fattiga i USA lurades att låna pengar till bostaden. Nu står de på bar backe.

Du räknas som fattig när ditt hushålls inkomster(efter skatt och transfereringar) ligger under 60% av medianinkomsten. Medianen är inte genomsnittet utan inkomsten i mitten, den inkomst som person nummer 50 har av 100 inkomsttagare i skalan från botten till topp.

Benny Åsman

Andra bloggar: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom, New York, Bostadslösa, USA

I andra media: DN,SVD,Sydsvenskan,DN2,AB,

Bäddar OS för demokratiska framsteg ?

Dagens Nyheters ledarskribent Per Ahlin bloggar från Peking och lyckas som många andra liberaler sitta på två stolar i hållningen till det ”kinesiska undret”. Det blir en blandning av beundran och skräck. -Spelen har varit en uppvisning i effektivitet och grandiost scéneri men det är synd att de demokratiska rättigheterna inte respekteras av ledarna i Peking, kan journalistiken från Kina sammanfattas till. Inför spelen gick diskussionens vågor höga kring bojkott eller inte. Spelen borde bojkottas eller åtminstone invigningen tyckte många. Det kinesiska kommunistpartiets förtyck av de demokratiska fri- och rättigheterna var motiv nog för en bojkott. Historiskt har det funnits många tillfällen till eventuella bojkotter av sportevenemang och hållningen bland ”demokratins försvarare” har inte varit rakryggad eller principiell. Inför OS i Tyskland 1936 hördes inga krav på bojkott trots nazisternas brutala förtryck av den judiska minoriteten och arbetarrörelsens fackliga och politiska organisationer. Inte heller var det många i DNs och SVDs ledning som ställde sig bakom protesterna i Båstad när tennismatchen mot rasistdiktaturen Rhodesia hölls. När OS ägde rum i Moskva gick ”demokratins försvarare” i Washington hela vägen ut och bojkottade spelen.

Bush flinar.

”OS börjar lida mot sitt slut, och kineserna har sluppit undan några större politiska markeringar från omvärldens sida. Jag tycker nog att det hade varit klädsamt för stats- och regeringscheferna att utebli från själva invigningsceremonin. Nu kunde Hu Jintao sitta där på läktaren och le tillsammans med George W Bush, Vladimir Putin och Nicholas Sarkozy. Det var bilder som passade perfekt för inhemsk konsumtion.Däremot är det en evinnerlig tur att spelen aldrig bojkottades. Det hade inte gjort Kina öppnare, tolerantare eller friare. Effekten hade snarare blivit den motsatta” skriver Per Ahlin i sin blogg.

Att Hu Jintao log ikapp med George W. Bush kan vi förstå. Att Bush log som solen i Arizona förstår vi också. För om det fanns en anledning till att bojkotta spelen i Peking var det just att USA tilläts delta. Här har vi ett land som på egen hand invaderar Irak, i strid med alla internationella konventioner och FN. Mer än 100.000 civila har dödats i Irak på grund av det amerikanska angreppskriget och den påföljande ockupationen. Och där sitter George W. Bush på läktaren i fågelboet och flinar hela världen i ansiktet. Alla flinar med. Ingen ropar ”släng ut krigsförbrytaren”.

Per Ahlins slutsats att det troligen hade blivit värre i Kina om bojkotten ägt rum är rena spekulationen. Om man vänder på Ahlins påstående och säger att OS gav kommunistpartiet en möjlighet att öka förtrycket då är det inte längre en ren spekulation utan ett påstående förankrat i konkreta händelser inför och under idrottsfesten i Peking.

Många steg bakåt

Det finns inget att peka på som stöder påståendet att utan OS hade det blivit värre. Däremot finns det en hel radda av fakta som visar på motsatsen.

-Innan OS stramade myndigheterna upp cyberfriheten med benägen hjälp från Google och Yahoo.

-Tiotusentals familjer har manu militari fråntagits sina bostäder och skeppats ut på landsbygden för att skapa plats åt alla  OS-installationer.

-Hundratusentals rättslösa arbetare sparkades ut ur Peking för att deras skitiga skjortor inte skulle störa stadsbilden.

-Hundratals byar kring Peking kopplades bort från vattendistributionen för att blommorna kring evenemanget törstade. Att byarnas odlingar dör som följd hamnar på kontot ”övrigt” i OS-räkenskaperna.

-Regeringen skapade ”protestparker” i Peking. Det var 44 personer som ansökte om rätten att protestera i någon av dem. Efter att myndigheterna ”lyssnat” till protesterna drog de 44 tillbaka sina ansökningar. Verkligen civiliserat. Till sist var det bara två gamla damer på 79 respektive 77 år som insisterade fyra gånger om på rätten att protestera i en ”protestpark”. Den demokratiska belöningen blev ett års straffarbete. Verkligen humant.

Friare händer för makten

Dessa exempel är säkerligen bara en bråkdel av vad vanliga människor i Peking och Kina tvingats utstå för att ge plats åt spelen. Att många av de som drabbats, på grund av det nationalistiska trummandet, ser sina trakasserier som offer för nationens väl ändrar inget av slutsatsen att OS gett partibyråkraterna i Peking friare händer.

Det var rätt att inte bojkotta spelen. De argument som anförts för en bojkott hade lika väl kunnat använts för att kräva bojkott mot många andra OS-spel. Därför känns Per Ahlins och andras ”demokratiska finkänslighet” bara som pinsam samvetsnöd. De älskade spelen men känner sig tvingade till kommentarer i marginalen.

I andra media: DN1,DN2,DN3,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om OS, Kina, USA, Bush, Bojkott, Demokratiska rättigheter