.

Hjulet snurrar när det rör sig…

.

Redan när de är två till tre år brukar barn roat upptäcka att hjul snurrar när de rör sig.

I går upptäckte SVT Rapport samma sak. ”En av USA:s främsta experter på al-Quaida” avslöjade att ”det förhöjda terrorhotet i Europa beror på det europeiska stödet för USA”.

.

Michael Scheuer under en föreläsning

.

Så sant som det är sagt. Svårare än så är det inte att förklara även stora världshändelser.

Det var detta självklara sammanhang som gömdes undan i Regeringsdeklarationens minst sagt diplomatiska skrivning om att Sverige är i krig:

”Vi fullföljer Sveriges tradition av stöd till och medverkan i internationella fredsbevarande operationer.  Vi kommer också fortsatt att söka bred parlamentarisk förankring för dessa. Vårt engagemang i Afghanistan och Kosovo är brett och långsiktigt.”

I sitt tal till den nyvalda riksdagen valde kungen att mer eller mindre kopiera det falska fikonspråket:

”Av tradition och övertygelse har Sverige också aktivt främjat fredsarbetet genom förebyggande insatser och genom att bidra till konfliktlösningar.”

Michael Scheuer arbetade under tjugotvå år inom USA:s säkerhetstjänst CIA. 1996-1999 var han chef för den enhet som jagade Bin Laden. Numer är han forskare i säkerhetsfrågor, bloggare, professor och uppmärksammad för boken ”Imperiets Hybris”. Hans viktigaste poäng är att hoten från det ”islamistiska upproret” orsakas av USA:s krig i Irak och Afghanistan. Den radikala islamismen är ett svar på angreppskrig. Inte tvärtom. Scheuer hävdar dessutom att USA:s relation till Israel underminerar det egna landets säkerhet. En synpunkt som borde vara trivial. Men den gjorde att han fick lämna en tjänst vid tankesmedjan Jamestown foundation…

.

.

”Det islamistiska upproret” är ett svar på USA:s och ISAF:s

offensiv i Afghanistan och Pakistan.

Kort och gott. I den mån terrorhoten har någon substans och inte bara är ingredienser till för de amerikanska kongressvalen härstammar dessa från USA:s  (ISAF:S) våldsamma militära offensiv (surge) i Afghanistan – och Pakistan.

Det bästa sättet att skydda sig från dessa hot blir då att avsluta dessa krig.

Det är därför Sverige omgående ska ta hem sina soldater från Afghanistan.

Det även små barn kan förstå borde vara begripligt också för oss vuxna!

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, terrorism, al-Quaida, Pakistan, ISAF, NATO, USA,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,GP3,SVD6,DN4,

.

Under Vänsterpartiets valvaka på Münchenbryggeriet kunde Internationalens Håkan Blomqvist ”för ett ögonblick” uppleva att stämningen inte motsvarade ”slutet på en epok utan kanske början på en ny”.

Lars Ohly lät också all ”suröl” flyga sin kos när han talade till gästerna på bryggeriet:

”Nu är vår främsta uppgift att bygga utomparlamentariska rörelser för välfärden och mot rasisterna. Tillsammans med våra rödgröna vänner ska vi bygga oppositionen.”

.

.

Långt innan surölet. Bryggeriet 1903.

.

Samtidigt vet vi att ett ögonblick drar förbi tämligen fort. Redan samma kväll rapporterade Flamman om att upprymdheten flytt och att det var gravkammare över det hela.

Både gott öl och politik är färskvaror och det kommer oftast surt efteråt.

Grundproblemet med Vänsterpartiets valrörelse och politiska strategi i stort finns i Ohlys två meningar ovan. Går det att bygga utomparlamentariska rörelser tillsammans med socialdemokratins och Miljöpartiets politiska ledningar?

Går det att förena eld och vatten?

Självklart inte. Häller man vatten över – om så den bästa glödbädd. Då fräser det till. Slocknar och blir svart.

Samma kväll träffade Blomqvist Flammans chefredaktör Aron Etzler:

”Jag kan inte minnas ett värre valresultat, det är väldigt allvarligt! Alla med hjärta och hjärna till vänster måste inse detta. Vi har inte längre råd med att tänka att den verkliga kampen pågår någon annanstans och att frågan om regeringsmakten inte har betydelse.”

Hans kommentar kan tolkas hur som helst. Men den smakar lite av en spark åt utomparlamentariskt arbete – i hela floran av möjligheter.

Måste det finnas en motsättning?

Självklart inte!

Men det finns en klar motsättning mellan att underordna, sparka ner, alla försök till att i dagens strävanden hitta morgondagens  möjligheter. En motsättning där man tvingas att trycka ner eller strunta i dessa för att de ska underordnas ett regeringsalternativ helt fjättrat vid marknadsdiktatur och kapitalism.

Hur bygger man upp en facklig aktivitet bland de många medlemmarna – samtidigt som både Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin vill ha strypkoppel? Hur samsas man med miljöpartister som kapat LAS vid fötterna?

Kan man kräva ”Arbete och bostad åt alla” – som det bästa sättet att bekämpa rasismen  och sverigedemokraterna – tillsammans med partiledningar som mest vill diskutera räntor på bostadslån och fastighetsskatter?

Vill man ha en likvärdig, demokratisk skola för alla. Kan man då gå i armkrok och dansa samba med politiker som inte bara älskar klassamhällets friskolor utan också självklart vill att dessa ska generera vinst?

Vill man göra en gigantisk omställning av hela vårt energisystem och ta fram ett sätt på hur vi på ett klokt sätt hanterar vår konsumtion. Kan man då underordna miljörörelsen i stort ett politiskt projekt där det är ”marknaden” som i sista hand ska prioritera och göra våra val?

Kan man bygga en stark rörelse mot Sveriges krigsinsats i Afghanistan och samtidigt säga att trupperna ska tas hem efter en avstämning med USA?

Ja, frågorna är många. ”Surölet” har sedan decennier tvättats bort från Münchebryggeriet. Valvakans bägare har diskats. Men i Vänsterpartiet är det surt. Surt värre.

Många vill ha en omprövning. Många vill diskutera. Många vill ha en självklar extrakongress. Var det egentligen klokt att underordna sig socialdemokratin och det liberala Miljöpartiet i valrörelsen? Vart tog drömmen om socialismen vägen? Hur går vi vidare?

Med svidande sår i stjärten. Med fem förlustval i rad. Då låter kraven minst sagt rimliga.

.

Från Svenska Dagbladet i går

.

Men i helgen slog partistyrelsen igen dörren med en smäll. Det bidde en ”Framtidskommission”. Ingen extrakongress. Enligt Jonas Sjöstedt (som själv tillsammans med Jens Holm krävt extrakongress) finns det också ”förslag om en mer vetenskaplig undersökning om hur progressiva väljare som inte röstar på partiet ser på oss. Det tror jag blir viktigt och nyttigt.”

Tja. Kanske det. Alltid skapar det några nya jobb.

Men vore det inte bättre med en undersökning av vad medlemmarna tycker?

Det brukar sägas att man kan ”segra ihjäl sig”.

Uppenbart kan man också ”förlora ihjäl sig”. Fem val i rad…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Münchenbryggeriet, suröl

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,Expr1,GP1,GP2,AB1,

Bloggare:Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

.

.

I dag skriver Olle Svenning en rivig ledare i Aftonbladet. Väl värd ett långt citat:

”Det behövs bara ett uns av politisk fantasi och social empati för att se konfliktlinjerna. Den ekonomiskt och politiskt dominerande eliten har definierat finansmarknaden och storbankerna som ”systemviktiga”. De måste till varje pris räddas, också till priset av gigantiska statliga ekonomiska underskott. Kostnaderna vältras över på löntagare och socialt marginaliserade. Socialförsäkringar vacklar eller faller omkull.

Politiken utsätts för restriktioner. EU-kommissionen, befriad från demokratisk legitimitet, kräver att straff utkrävs för länder med bristande budgetdisciplin. Ett effektivt vapen för ytterligare social nedrustning. Paul Krugman skriver med elegant ironi: ”Budgetunderskotten har hindrat oss från att ramla ner i avgrunden.”

Jag lyssnar på EU-kommissionens ordförande. Han använder slitna metaforer: löntagare, arbetslösa och arbetande fattiga måste inse att det inte finns någon gratis lunch, säger han.

Nåja, soppköken serverar igen.

Jag tänker på parollen från gamla EU-kampanjer: Skapa ett löntagarnas Europa.

I dag administrerar såväl höger- som vänsterregeringar nedmonteringen av välfärdssystemen och fackliga rättigheter. ”Den enda tankens politik”, den asociala marknadsekonomin, härskar.”

Med bara en uns av samma fantasi kan man fundera över hur valrörelsen skulle sett ut om Svenning varit talskrivare åt Mona Sahlin. Hon som i socialdemokratins namn tävlar med Anders Borg om att EU måste smiska, eller piska, de regeringar som bryter mot unionens heliga budgetdisciplin…

Det är när Svenning kommer fram till en värdering av det förra seklet som hans text kollapsar:

”Blixtsnabbt, efter ett antal miserabla europeiska val, undertecknar enklare tänkare socialdemokratins dödsattest. Det är de senaste decenniernas socialdemokratiska politik som ligger i dödsryckningar, inte själva den bärande ideologin. Socialdemokratin bäddade in kapitalismen tämligen väl fram till det eländiga 1980-talet. Uppbäddning pågår och sociala restriktioner är på väg att falla, de stora konflikterna förbereds.

En het höst och vinterns missnöje väntar. Full fart mot 1848 eller 1968.”

Bäddat in? Tämligen väl?  Med två världskrig? Varför hoppa över 1914 och 1939?

Granskar man historien inser man också att det i dag är mindre utrymme än någonsin för en blomstrande nationell kapitalism. Där vi kan bädda in oss i ett orört hörn. Det räcker med ”hot” om en skattehöjning på 49 öre för att hela havet ska storma. Skulle vi lyckas med en bra avtalsrörelse – då flyttas kapital och jobb.

I dag mer än någonsin krävs en samordning och ett gemensamt program för arbetarrörelsen i Europa. Därför var det mer än uselt att LO/Unionen var helt frånvarande från den stora europeiska fackliga manifestationen i förra veckan. Se Bennys bildreportage här:

Europas arbetare demonstrerar.

Men med detta i minne vore det naturligtvis ett riktigt språng framåt om Svennings ledare kunde vara med i eftervalsdebatten. Socialdemokratins och vänsterpartiets skygglappar för vad som händer i Europa hindrar inte minst den genomlysning av sverigedemokraternas nationella inskränkthet som krävs.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Olle Svenning, Mona Sahlin, Arbetarepartiet socialdemokraterna, Bryssel

I pressen: AB1,SVD1,DN1,Expr1,GP1,SVD2,DN2,SVD3,GP2,

Bloggare: Svensson,Jinge,Teckentydaren,JonasSjöstedt,

.

Pål Hollender skjuten.

En märklig människa som alltid söker sensationer.

Jag avstår ifrån en recension. Vet helt enkelt för lite.

Men under hösten kommer de rödgrönas förhållningssätt till vårt krig i Afghanistan att prövas.

Gemensamt har de gjort en analys där mutkolven Karzai och USA/Sverige är i färd med att vinna kriget.

Lars Ohly vill satsa på hans korrupta polis. Det låter bättre än att satsa på hans militär.

Men i sak har de sagt sig vara överens. Vi ska kriga/döda något eller några år till. Stärka Karzai`s statsapparat.

Nu är sanningen en annan. Nedan lägger jag ut en del grafiska bilder från FN. Även i norra Afghanistan, där vi dödar,  vittrar regimen. De mest aktuella siffrorna är inte tillgängliga. Men enligt BBC lär de stärka tendensen. ISAF/NATO är i färd med att förlora sitt krig.

I höst kommer också ett lackmustest för de rödgröna. Ska de överlåta oppositionen till sverigedemokraterna? Carl Bildt har bjudit in Mona Sahlin till en ”förnuftig uppgörelse”.

Eller ska den nysvenska militarismen. Den strid under NATO:s fanor, som det var tyst om i valrörelsen. Nu,  snart ”uppe på bordet”, som det heter, i en spektakulär omröstning i riksdagen, ska den omhuldas eller begravas? Vår monark, Carl Gustav, lyckades i ett jubileumstal, få fram, att släkten Bernadotte, alltid garanterat fred, samtidigt som vi var i krig. Utan kommentarer. Men verkligheten, ”on the ground”,som Bush brukade säga, den är snart i fatt de rödgröna…

.

.

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Kabul, Pär Hollander, De rödgröna,
I pressen: DN1,VG1,

.

I trädgården virvlar höstlöv.

Samtidigt bänkar sig snart 20 sverigedemokrater i riksdagen.

I den borgerliga demokratins namn får de nu 300 miljoner kronor av våra skattepengar. I olika former av partibidrag.

De sverigedemokrater som fått plats i riksdagen får dessutom en lön på det tredubbla som du eller jag tjänar. Omkring 55 000/månaden. Dessutom anställer de tjugo ”sekreterare”. Alltså tjugo personer, med en lön på omkring 30 000/månaden.

Pengar som kommer att användas till rasistisk propaganda.

.

.

På ett nästan absurt sätt visar detta skröpligheten hos vår åldrande demokrati.

I runda siffror beviljar socialdemokrater och moderater varandra en miljard kronor. I bidrag. Självfallet hade de aldrig tänkt sig att de övergödda, fläskiga bidragen skulle hamna hos Jimmie Åkesson och hans gäng. Vi får se hur aptiten ser ut. ”Demokratiska fascister”?  Ett Svenskt Folkeparti? Där Björklunds gamla dammiga liberaler försvinner som höstlöven i vinden…

Men varför granskar inte media den demokrati som hamnat i ”bidragsberoende”?

Vi som strider mot strömmen är fattigare. Kanske”snåla”. Vi får inte heller del av moderaternas miljonärsstöd.

Men låt oss visa att att vi har många ben och klara strupar!

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson,

I pressen:SVD1,SVD2,DN1,AB1,SDS1,GP1,GP2,SVD3,SVD4,DN2,GP3,SVD5,Expr1,

.

.

Här bor drottningens alla bryllingar och skyddslingar.

Gratis och med ett liv i överflöd.

.

Samtidigt som högerregeringen i Storbritannien riktar in sig för det största dråpslaget mot landets sociala välfärd sedan 1930-talet, avslöjar nu den brittiska tidningen Independent att drottningen 2004, försökte att sno åt sig 600 miljoner kronor från en fond med statliga pengar öronmärkta för uppvärmning åt fattiga familjer, utsatta bostadsområden, nerslitna sjukhus mm.

Bakgrunden är tidningens tre års långa kamp för att få tillgång till de papper som visar hur drottningen och hennes hov använder de 2 miljarder kronor/år som skattebetalarna får punga ut med.

Elisabeth II klagade över sina astronomiska kostnader för att värma alla kalla slott och tinnar där hennes bryllingar och drösar av skyddslingar bor gratis och lever i överdåd.

Nu fick hovet till sist nej – efter tvekan – från regeringen Blair. Det hela skulle bli för pinsamt om en sådan transferering blev offentlig. En drottning, huvudstupa ner i syltburken, det skulle inte se vackert ut. Inte minst därför att hon personligen har en egen förmögenhet som gör henne till en av Storbritanniens rikaste personer.

Independent driver nu en kampanj för att hovstatens samtliga utgifter ska redovisas offentligt.

Dags för Expressen att stampa i gång? Efter drevet mot Mona. Varför inte mosa Silvia och Gustav?

I Sverige är det ju faktiskt så illa att regeringen Reinfeldt anser att det både är anständigt och lagligt att muta familjen Bernadotte…

När alla nu vänder på varenda sten – i röset av valresultat – för att se varför regeringen vann fortsatt fötroende. Då finns det en som ännu ingen lyft på. Kronprinsessans bröllop i juni!

Det var under den månaden av rojalistisk yra, svensk konservatism och militarism, som opinionsinstitutens alla kurvor vände. I maj/juni ryckte den borgerliga alliansen förbi de rödgröna!

.

.

Drottningen på ridtur med Ronald Reagan.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, monarki, drottning Silvie, Elisabeth 11,
I pressen: SVD1,SVD2,

.

Berättelser om ”Herrskap” och ”Tjänstefolk” har alltid fascinerat.

Det kan vara ursinnig erotik som i August Strindbergs Fröken Julie. Där betjänten Jean, en underdog med djurisk sexualitet, under en midsommarnatt kan erövra grevens plats. Ett klasskrig fyllt med ångest och åtrå.

.

.

Erotiskt ursinne. Med åtrå och ångest.

Eller en mer sexuell ömsesidighet.

.

.

I TV-sketchen Grevinnan och betjänten ser vi en mer dement och åldrig, humorfylld sexuell ömsesidighet, där klasskillnaderna mellan Miss Sophie och betjänten James efterhand, mellan klingande glas, försvinner i en snubblande, komisk charad…

Men även i politiken finns det många berättelser när Herrskapet försöker få ut nytta av lite ömsesidighet med sitt Tjänstefolk.

När greve Ian Melcher Shering Wachtmeister af Johannishus och skivmakaren Bert Karlsson skapade Ny Demokrati såg vi ett sådant möte. Bägge hade de för en kort tid både nytta och nöje av varandra. Sedan föll de. Var och en på sitt sätt.

.

.

Med Tista slott som herresäte är det inte lätt

att på egen hand slå mot överheten…

.

Ian har sina ”anor” eller ”härkomst” ( i dag säger man invandrarbakgrund ) i ”en ätt”  från Estland. En baltisk krigarfamilj vilken i karriären som korsfarare i österled tog sitt ett tyskt namn. Den svenska ”grenen på familjeträdet” adlades sedan av Johan III. Med Tista slott som sitt herresäte kunde nu den sentida ättlingen Ian inte på egen hand bilda ett högerpopulistiskt, invandrarfientligt parti med strålkastarna riktade ”mot etablissemanget”. Ett parti ”för vanligt folk” som skulle slå vilt mot makthavarna. politikerna, fackföreningarna, byråkraterna, bidragstagarna – och invandrarna. Han behövde den korvätande, slagfärdiga och bredkäftade skivbolagskungen och direktören för Skara Sommarland, Bert Karlsson, för att lyckas med sitt projekt.

.

.

Men man kan låtsas att man är ”vanligt folk”

och tillsammans dansa en sommar.

.

.

”Old warriors never die”…

Bert i Svenska Dagbladet 15 år senare

.

Bert Karlsson. En modern Jean. Med Skara sommarland, dansbandsmusik och allt tingeltangel på köpet. En betjänt som kunde prata om rädslan för invandrare så att vanligt folk förstod.

Ian och Bert. Tillsammans dansade de en sommar. Med sina galoscher och ölbackar. Sedan blev det polka i galopp med Ny Demokrati i riksdagen 1991 -94. När väljarna sedan upptäckte ”alla stolpskott” i partiet, som greven lite snopet sa, föll korthuset samman.

Våren 1998 försökte Ian sig på ett eget partibygge, ”Det nya partiet”. Mer blåblodigt. Utan ”populasen”. Självklart blev det ett fullständigt fiasko med bara 25 000 röster i riksdagsvalet. Greven skyllde på massmedia. Men naturligtvis var det Bert som saknades. En aristokrat utan en plebej ger inga röster.

På ålderns höst träder nu slottsherren på Tista fram i media och välsignar sin nye betjänt. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Till Dagens Nyheter och i långa inslag för SVT Aktuellt och i TV:s lättsamma frukost-TV berättar han för alla att Jimmie Åkesson är en ”en skarp, trevlig och duktig svärmorsdröm”. Sverigedemokraten Åkesson, får trots eller tack vare sitt sonnamn, Riddarhusets välsignelse…

Wachtmeisters egen agenda är egentligen hatet mot moderniteten, demokratin, arbetarrörelsen – och alla nya invandrare. Helst skulle nog bara människor med namn i adelskalendern ha rösträtt. Det är därför han älskar Berlusconi, en man som ”förstår sig på det italienska folket, och gärna skulle se sig själv som Sveriges ”Silvio”.

.

.

”Verklighetens folk” på galej…”

.

Mellan sina förhållanden med Bert och Jimmie regisserade Wachtmeister dessutom en föga uppmärksammad mellanakt. Där han själv hade rollen som kristdemokrat. Först vigde den folkliga prästen Alf Svensson greven med hans nya slottsfru Lil Wachtmeister. Sedan tackade Ian genom att ordna en flott middag på Riddarhuset som support till Alfs krysskampanj i EU – valet. Näringslivets Ebba Lindsö var där liksom stjärnadvokaten Per Althin och Mats Odell. Den senare förmodligen som representant för ”verklighetens folk”. Det nutida namnet för ”vanligt folk”. I valrörelsen dansade sedan Ian och Alf schottis ”för att roa folket”…

Tidningarna berättade också om ett litet snedsprång från ”den rätta vägen”. Ian var på väg att bilda ett nytt parti med deckarförfattaren Leif G W Persson…

Men valet föll alltså till sist på Jimmie…

Vi har sett Julie och Jean. Miss Sophie och James. Ian och Bert.

Så Ian och Alf.

Till sist går då ridån ner – eller upp.

Med Ian och Jimmie…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Ian Wachtmeister, Bert Karlsson

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,Expr1,GP1,GP2,SVD4,DN1,DN2,GP3,GP4,AB1,AB2,Expr2,SDS1,Expr3,SDS2,AB3,SVD5,DN3,DN4,

AB4,GP5,GP6,Expr4,SVD6,TrA1,

När krubban är tom

bits hästarna…

.

Så fick vi de första härliga stormbyarna av det motstånd som ska vina och piska över Sverigedemokraterna. I Malmö, Göteborg och i Stockholm samlades långt över tiotusen människor i  spontana protester mot Sverigedemokraterna. Vänstern på ytterkanten var med men initiativet kom från ungdomar. I Göteborg var det tre unga tjejer som lyckades med det som inte Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Wanja Lundby Wedin – eller för den delen Lars Ohly – försökt sig på i hela valrörelsen

.

Från Göteborgs-Posten

.

”Vi är privatpersoner som kände att vi var tvungna att göra något. Vi la upp Facebook-sidan”, sa Isabella Andersson till GP.

”Med sorg i hjärtat anordnas begravning för Göteborg och Sverige, ett land som numera accepterar rasism. Låt oss visa vår kollektiva sorg över årets valresultat. Vi tågar i tystnad svartklädda från Götaplatsen, klockan 18:00. Vi tågar till Järntorget via Vasagatan – Hagakyrkan”.

Isabella Andersson är en av tre initiativtagare.

Trots ihärdigt, nästan dagslångt ösregn, fylldes demonstrationen hela tiden på med människor. Vid 19-tiden sa polis till TT att det nu rörde sig om 5 000 personer. Sak samma i huvudstaden där Sergels Torg packades med människor. I Malmö  samlades snabbt 2 000 demonstranter.

– Det känns som man begraver Sverige men vi begraver SD och nazisterna i stället. Egentligen skulle vi haft en tyst minut här, men nu ska vi stället ha den minst tysta minut man kan tänka sig, sade Isabella Andersson.

Hon möttes av vrål och stamp och någon satte eld på en SD-affisch.

.

Det handlar inte om att debattera med

Sverigedemokraternas skränande inre krets,

det handlar om att vinna över många av partiets

mer än 330  000 väljare.

.

Protesterna var befriande efter en dag med många suckar och uppgivenhet. När socialdemokraterna slickar sina sår och tillsätter ännu en krisgrupp stormar upprörda människor ut på gatorna. Lite parodiskt var det att våra etablerade partier, statsvetare av alla de sorter och politiska kommentatorer samtidigt – i flera timmar – diskuterade i SVT hur man ska bemöta eller bekämpa SD. De spontana första eruptionerna av motstånd ute i landet visade Aktuellt bara under några sekunder…

Här sätter några unga tjejer helt på egen hand – utan spinndoktorer eller dyra reklamfilmer i TV – i gång något som den rödgröna oppositionen misslyckats med under hela valrörelsen. För att inte tala om LO som slängt ut spanska ryttare i vägen för alla försök till protester under de år som gått.

.

Från Expressen

.

Avskyn mot SD mår säkert bäst av att också handfast rikta in sig mot de sakförhållanden som fått över 300 000 väljare att rösta på SD. Så här skrev vi på vår blogg under upptakten till årets val:

”När krubban är tom bits hästarna” heter det i ett gammalt klokt talesätt. Grunden för sverigedemokraternas framgång är kort och gott den höga arbetslösheten och alla besparingar på a-kassor och våra socialförsäkringssystem. Inget av de regeringsalternativ som står till buds har ett program för att sätta yxan till rötterna på det ekonomiska marknadssystem som alstrar denna sociala förslumning som samtidigt föder en allt större segregering. ”Krubban är tom” för många ”gamla svenskar” och ingenting blir då lättare än att bita ”de nya svenskarna”.

Segregering och rasism bekämpas inte med vare sig moralism  eller goda etiska och humanitära argument. Det räcker inte med att vara ”upprörd”. Vad som krävs är ett rödgrönt regeringsalternativ, i tjänst hos löntagarna och med ett politiskt program som sätter hela Sverige i arbete. En allians mellan alla arbetare och tjänstemän, oavsett etnicitet eller kön, som vågar ha en vision där vi tillsammans bekämpar nyliberalism och kapitalism.

.

Från Dagens Nyheter

.

Kan byarna bli till en enveten storm. Kan vi börja resa stommen till det politiska program som sätter hela Sverige i arbete – och samtidigt löser övergången till fossilfria transport- och energisystem – och kan vi på ett konkret sätt få ut dessa politiska svar bland de många människorna, inte minst ungdomar utan både jobb och bostad – då kan Sverigedemokraterna besegras – och begravas för gott! Det handlar inte om att sätta dit Jimmie Åkesson i en debatt utan att vinna över hans väljare. Att visa att rädslan för arbetslöshet eller fortsatt sänkta sjukpensioner, rädslan för att ”andra ska ta det som är vårt”, att denna rädsla kan övervinnas i en gemensam kamp för att också för gott begrava vårt klassamhälle. Ett program för ett samhälle där vi alla – oavsett var vi är födda – kan leva värdiga liv.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,Expr1,GP1,GP2,GP3,SDS1,SVD7,AB3,VG1,GP4,SDS2,SVD7,

AB4,AB5,AB6,SVD8,SVD9,DN6,DN7,SDS3,GP5,GP6,SVD10,Expr2,GP7,SVD11,SVD12,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,RödaGöinge,UppkäftigaUppsala,Motvallsbloggen,Teckentydaren,Biology&Politics,

.

NÄR ROSORNA VISSNAT…

.

.

.

”Ja, visst gör det ont när knoppar brister …

vad är det för nytt, som tär och spränger?”

I natt fick vi, med en lätt omskrivning av Karin Boyes berömda rader, känna att det också gör ont när rosor bryts – och vissnar ner.

Bakslagen i natt innebär att den traditionella arbetarrörelsens bägge partier i Sverige definitivt är med i den malström som fått tag i och dragit ner Europas gamla arbetarpartier i djupet. I ett land som Italien är de inte ens representerade i parlamentet.

Var det då ”Mona” som mosade ”rörelsen”?

Naturligtvis inte. I själva verket är det rörelsen som stannat av. Vare sig en Pär Nuder, en Thomas Bodström eller en Thomas Östros hade förmått att ens bromsa denna process. Med John Cleese i Monty Pythons berömda sketch om ”Den döda papegojan” är det lätt att konstatera:

’E’s not pinin’! ’E’s passed on! This parrot is no more! He has ceased to be! ’E’s expired and gone to meet ’is maker!

Jag ser i en anteckning av Kjell Östberg, professor i historia, och välkänd inte minst för sin fantastiska biografi över Olof Palme, några siffror som belyser utvecklingen:

Under 1970-talet  uppgav man själva att man hade 100 000 arbetsplatsombud. Under kollektivanslutningens tid hade partiet 1,2 miljoner medlemmar, i början av 90-talet en kvarts miljon, idag under 100 000. SSU har minskat från 50 000 medlemmar på 70-talet (visst, med , mycket luft,  men ändå) till  2 500 dag. Kvinnoförbundet har på samma tid minskat från 35 000 till 6 000, A-pressen ligger i spillror, organisationsgraden i LO har minskat från över 90 till under 70% osv.

Gårdagens valnederlag skedde mot en fond där vi nyss sett den största ekonomiska krisen för kapitalismen sedan 1930-talets svåra depressionsår. Djupa sår revs upp. Sår som fortfarande är infekterade och när som helst kan förvärras.

Men – framförallt i Sverige – är det ingen  politisk kris för kapitalismen som produktionssätt, för varor och tjänster De flesta arbetande människor, många med lån på villor eller bostadsrätter, har valt ”att sitta still i båten”. Ensamma i en bräcklig farkost.  De ser sig inte  som en ”klass för sig” utan som enskilda löntagare – och låntagare – i ”Sverige”.  Till och med Lars Ohly talar om  det stora ansvaret för ”Sverige”. Mer sällan om ansvaret för arbetarklassen. Därför håller man andan: ”Kanske bäst så. Rör man sig för mycket kan vi dras med i malströmmen. Räntorna skjuta i höjden och jobb försvinna. Den där Borg är nog ändå inte så dum”.

Vänstern i dess breda mening har helt enkelt ingen ny trovärdig vision om vad skulle kunna bli ”möjligheternas land” och ”möjligheternas Europa.

Den slutsatsen gäller naturligtvis också för oss som håller fast vid en marxistisk syn på värld. Efter stalinismens fullständiga sammanbrott 1989 är det fortfarande uppenbart att den stora massan av människor ännu sätter likhetstecken mellan kollapsen för dessa stater med en kollaps för socialismen som idé.

Det enda sättet att vända denna utveckling är att åter demokratisera och aktivera gamla folkrörelser – där detta går. Framförallt lokala fackliga strukturer. Kan man inte se möjligheter hos de egna organisationerna kan man inte heller se det ”möjligheternas land” där arbetande människor kan ta över styret för sina egna liv. Men självklart måste också det nya födas. Även om det gör ont. Nya folkrörelser i nya former.

Men också ett nytt brett, kämpande, demokratiskt och ekosocialistiskt arbetarparti.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, riksdagsvalet, Mona Sahlin, Lars Ohly, Fredrik Reinfedlt, Sverigedemokraterna

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,Expr1,GP1,GP2,GP3,SVD4,GP4,SVD4,SVD5,SVD6,GP4,Expr2,GP5,GP6,GP7,

SVD7,Expr3,AB3,AB4,SVD8,GP8,DN4,VG1,SVT1,GP9,DN4,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,