Alltid med de förtryckta

Det är dags för vår blogg att rensa lite i den snårskog av argument om antisemitism, islamofobi och rasism som min artikel om Avigdor Lieberman lockat fram. I kommentarerna under artikeln i Avigdor Lieberman en vidrig rasist, hittas många av de argument jag här tänker bemöta.

Barbari är alltid barbari oavsett i vad eller vilkens namn det sker. Den här bloggen är principiell motståndare till kollektiv bestraffning av civilbefolkning oavsett vad deras regering och väpnade styrkor uträttat. När HItler bombade London var det medveten terror mot civilbefolkningen och dömdes senare som en del av nazitysklands brott mot mänskligheten. När de allierade raserade Hamburg och Dresden med brandbomber var det en kollektiv bestraffning av civila som dog i tiotusentals. Samma sak gäller USAs brandbombning av Tokyo och till sist den ultima kollektiva bestraffningen av civila japaner i Hiroshima och Nagasaki. De brotten mot mänskligheten dömdes aldrig eftersom det var segraren som begått barbariet i demokratins namn.

Nu till nutiden. Den här bloggen försvarar ett socialistiskt program och vi anser att all religion är tröst för människan i ett ofta bedrövligt jordeliv. Men en tröst som samtidigt leder till passivt accepterande av det bestående. Ett opium för folket, en drog som gör livet uthärdligt, ja kanske bahagligt för vissa, men likafullt förblir det en drog .  Som socialister vill vi skapa en bättre jordisk värld inte vänta på att upptäcka en eventuell himmelsk värld.

Därför hamnar allt amalgam om vår omfamning av Hamas och någon form av islamsk fundamentalism helt fel. Vi har inga ideologiska eller politiska beröringspunkter. Lika lite har vi beröringspunkter med den religiösa delen av den sionistiska rörelsen som inbillar sig att allt land de ockuperar har lovats dem av Gud. Med den politiska, sekulära sionismen, har vi självfallet inte heller något gemensamt. Den blir alltmer en miltariserad rörelse som tror att allt som går att ta med vapenmakt är vunnet för evigt.

Vi har ingen sympati för Hamas raketbeskjutning av civila bosättningar i Israel. Det är en kollektiv bestraffning av israeler. Argumentet att raketerna är små och ineffektiva är en intellektuell fälla. Om Hamas hade tillgång till kraftigare och mer precisa raketer skulle då de som nu försvarar raketbesjkutningen , ”det är de enda vapen vi har”, plötsligt säga stopp- ”ni skjuter mot civila med precisionsraketer”?  Kollektiv bestraffning eller försök till kollektiv bestraffning av civila är barbari oavsett hur effektivt det utförs.

Därför är Israels massaker på civila i Gaza också barbari och ett brott mot mänskligheten. Det har bevisats utom allt tvivel att den israeliska armén bombade civila, till och med med vapen förbjudna av Genevekonventionen. Den som inte ens kan förmå sig till att inse detta kan naturligtvis aldrig bli annat än en blind supporter av den sionistiska politiken.

Men nu kommer vi till ett litet ”men”. Att vi är principiella motståndare till barbariska handlingar som medvetet siktar in sig på att skada oskyldiga civila i en politisk/militär konflikt innebär inte för en sekund att vi automatiskt ställer oss neutrala till vad som sker runtom i världen. I konflikter där det finns fötryckare och förtryckta, förtryckande klasser och förtryckta klasser, förtryckande nationer och förtryckta nationer står vi till 100% på de förtrycktas sida. När den förtryckte ligger pressad mot marken av sin angripare och sprattlar och gör motstånd står vi inte vid sidan av och uppmanar honom att se upp med sitt strattlande så att han inte skadar någon. Han kanske till och med bits och klöser för att försöka göra sig fri från den till tänderna väpnade angriparen.

I Nagasaki dog tiotusentals på några sekunder. För vilket brott?

Så ser vi också på den nu till synes olösliga konflikten mellan sionister och deras offer -palestinierna. Vi likställer inte angriparen och de angripna. Vi stödjer de angripnas och förtrycktas motstånd utan att för den skull göra deras politiska agenda till vår, deras ideologi till vår och vi tillåter oss att kritisera politiska ståndpukter och handlingar vi anser försämrar de förtrycktas möjlighet att segra. Det är vår hållning i dag. Det var vår hållning i går, när vi till 100% stod på det vietnamsiska folkets sida i kampen mot USAs aggression. Det hindrade oss inte från att vara kritisk mot det vietnamesiska kommunistpartiets stalinistiska tradition och praktik.

Till sist lite om biargument. I en kommentar till min artikel om Lieberman skriver en viss Eva att det är i Israel som judarna är i störst säkerhet. Betänk argumentet två gånger och svara sedan på frågan var i världen de senaste 20 åren har flest judar dödats för att de var just judar . I Israel blir naturligtvis svaret. I USA finns det mer judar än i Israel. Inte ett enda mord på en jude för att han/hon var jude har rapporterats. I Frankrike dödades en ung grabb i fjol höst och pressen slog på stort om rasistmord. Men polisundersökningen visade senare att det handlade om ett gängbråk i en förort och att de personer som dödade grabben inte hade någon som helst religiös eller rasistisk motivering för handlingen.

Vem är riktig amerikan?

Antisemitism, likt rasism och islamofobi är en hjäncancer som först slår ut synen, sedan hörseln och till sist förmågan att förstå omvärlden. Därför är det så vanligt bland sionismens anhängare att minsta lilla kritik av Israels politik brännmärks som antisemitism. När folkmassor samlas till protester mot Israels angrepp i Gaza då ser de redan blinda bara hamasbanderoller och angrepp på judendomen. När ropen skallar för ett fritt Palestina hör de redan döva bara ett rop på judemord. När Israel i krig efter krig utvidgar sitt territorium och beslagtar palestiniers åkrar och odlingar då förstår de oförstående bara mantrat om ”Israels rätt att försvara sig”.

Den här bloggen är varken antisemitisk, islamofobisk eller storsvensk för den delen. Den är socialistisk. 100% till vänster. Det är ett varumärke vi är stolta över.

I media: DN1,SVD1,ETC,DN2,DN3,DN4,SVD2,DN5,DN6,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Judar, Palestina, Hamas, USA, Frankrike, Antisemitism, Sionism, Islamofobi

Vart tog Kildén vägen ?

Om du undrar var min blogghalva Kildén tagit vägen så är han fortfarande offer för Kung Frosts nycker. Götes bredband har frusit sönder. Av någon anledning har det kommit in vatten i armeringsröret i vilket fiberkabeln ligger. I den hårda tjälen frös vattnet till is och skadade bredbandet. Där står vi nu och kan inte annat än vänta på bättre tider.

Avigdor Lieberman en vidrig rasist

Jag har en märklig känsla av att Isreals politiska ledare alltmer för landet in i en kris som sätter den judiska statsbildningen på spel. På ytan ser de sionistiska ledarna starkare ut än någonsin. Vänstern ligger i spillror efter att stora delar av den inte förmådde distansera sig från den brutala attacken i Gaza. Militären har färre belackare än någonsin och de få modiga som vågar protestera predikar i öknen.

Ändå ger landets ledare intryck av att vara blinda och döva. Netanyahu vet att Israel aldrig får den fred som majoriteten längtar efter så länge palestinskt territorium förblir ockuperat och antalet bosättningar ökar stadigt. Ändå kan han inte ens förmå sig att ta ordet ”paletinsk stat” i sin mun.

I går slöt Likhud ett avtal med extremistpartiet Israel Beitenou som leds av den öppet rasistiska Avigdor Lieberman. Inte nog med det. Lieberman blir utrikesminister och hans parti får troligen ministeransvaret för den inre säkerheten, turismen och immigrationen. Valet av Lieberman som utrikesminister kan inte ses som något annat än en ren provokation mot hela arabvärlden. Han sa för inte så länge sedan att alla araber borde dränkas i Röda Havet och har öppet uttalat sig för att alla palestinier som bor i Israel ska avge ett trohetslöfte till den judiska statsbildningen eller tvingas att lämna landet.

En alltmer absurd extremism verkar styra de härskande mot en situation där det israeliska samhällets interna motsättningar kommer att rasera den judiska statsbildningen. Men den långa vägen dit går troligen via en alltmer auktoritär och militariserad regim som låser in sig i den egna mytologin om David mot Goliath.

I media: DN1,SDS1,SVD1,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Lieberman, Netanyahou, Palestina

Stäng de rikas skatteparadis

Skatteparadis. Ordet förknippas nästan alltid med penningtvätt, skattefusk och maffia. Någon avlägsen ö med fler skalbolag än innevånare. Men det är en vrångbild. Skatteparadisen är helt centrala för den moderna finanskapitalismens existens och funktionssätt. Bankerna, de multinationella företagen och rika individer använder dem till att slippa betala skatt på vinster och förmögenheter. Skatteflykten handlar om svindlande summor. Pengar som borde finnas i det offentligas kassor och användas till samhällsnyttig verksamhet försvinner nu rakt ned i de rikas allt djupare fickor.

Inför G-20 mötet som hålls i London i början av april har Nicolas Sarkozy och Angela Merkel höjt tonen mot skatteparadisen och utövar nu påtryckningar mot de « egna » paradisen , Lichtenstein och Andorra . Men det är en kvalificerad gissning att inget speciellt kommer att beslutas av G-20. Det blir säkert en fördömmande deklaration som snart glöms bort.

Vilken roll spelar de för bankerna ?

Svaret är att skatteparadisen spelar en helt central roll i alla stora bankers internationella aktiviteter. Enligt Banken för Internationell betalningsutjämning, BIS, passerade 2006 över hälften av världens bankers internationella operationer via skatteparadis. Det finns inga samlade uppgifter för åren efter men inget pekar mot en minskad roll för dem, tvärtom.

BIS högkvarter i Basel

Trots all politisk retorik som haglat över skatteparadisen har deras roll ökat kraftigt sedan mitten av nittiotalet. Rollen som banker etablerade i skatteparadisen spelar har minskat något enligt BIS men däremot har banker i New York, London, Frankfurt med flera kraftigt ökat sina operationer i skatteparadisen. Det ger dem möjlighet att gömma sig bakom bankhemligheten för att ostört spela på hela världsmarknaden utan kontroll från statliga myndigheter.

Vilken roll spelar de för de multinationella bolagen ?

Skatteparadisens främsta roll för de multinationella bolagen är de möjligheter till skatteflykt som ges. Det finns inte ett enda stort multinationellt företag som inte har en filial i en eller flera skatteparadis. Men hur går det till att undvika vinstbeskattning ? Den teknik de använder kallas « pristransferering ». Det går ut på att via priser på tjänster och varor som byts inom koncernen för man bokföringsmässigt över vinsterna till filialer i skatteparadisen där skatten på deklarerad vinst oftast är löjligt låg.

Den amerikanska ekonomen Simon Pack har specialiserat sig på att studera hur de amerikanska storbolagen via pristransfereringar placerar sina vinster där det behagar dem. Pack ger många exempel. Ett bolag importerade sand från sin spanska filial till ett pris av 2 000 dollar per ton. Priset på marknaden var 10 dollar per ton. Ett annat bolag importerade lampor från Frankrike för 300 dollar styck medan marknadspriset var 0,70 dollar. Ett annat betalade 8 dollar för bildäck som kostade 200 dollar på marknaden. Det låter absurt men när det sätts i system och sköts av professionella bokföringsexperter då handlar det om miljarder i uteblivna skattepengar. Hål i de offentliga finanserna som fylls igen med skattepengar från arbetande människor.

Bill Gates gloria hamnade lite på sned när Wall Street Journal 2005 avslöjade att Microsoft placerade alla sina utlandsinkomster på patenträtter i skatteparadiset Irland vilket ledde till en årliga skatteförlust på 500 miljoner dollar för USAs finansminister.

Vissa multinationella bolag har också använt skatteparadisen till rent bokföringsfusk. Speciellt skapade skalbolag får ta hand om bolagets skulder. Moderbolagets finanser hamnar i bättre ljus och aktiekursen får en kick. Mest kända exemplen är Enrons och World Coms gigantiska fusk och påföljande krascher. Enron hade bildat 800 skalbolag i skatteparadisen för att skyla över förluster i bokföringen.

Vilken roll spelar de för rika individer ?

Svaret är- mycket större roll än man kan tänka sig. Kända namn, ibland med radikal image, sticker ut. Rolling Stones placerar sina pengar i de holländska Antillerna. De senaste 20 åren har gruppen betalat i genomsnitt 1,6 procent i skatt på sina inkomster. « – I can’t get no satisfaction… » Bono i U2 följde nyligen Stones exempel. Lyxspelare som Thierry Henry i Arsenal får sina bonuspengar utbetalda på ön Jersey.

Med 1,6 procents inkomstskatt ligger skrattet nära

Kändisarna är bara grädden på moset. Antalet personer med mer än en miljon dollar placerade utanför sitt officiella hemland ökade från 4,5 miljoner personer 1996 till 8,8 miljoner 2005. Deras samlade placeringar i utlandet ökade samtidigt från 800 miljarder dollar till    33 000 miljarder. Tänk er en skatt på säg tio procent. Bingo. 3 300 miljarder dollar i skattkistorna. Mer än alla miljarder som skattebetalarna har skörtats upp på i USAs och EU’s stödpaket till bankerna, samma banker som spelar under täcket i skatteparadisen.

Vilken roll spelar de för narkotika- och vapenmaffian ?

Svaret är att ingen vet. Det går helt enkelt inte att beräkna så länge det inte finns några pålitliga beräkningar av volymen på de penningtransaktioner som berör illegal verksamhet som narkotikahandel, vapensmuggling och människohandel.

Med lite hjälp av en vän…

I Gudfadern hade Marlon Brando varit helt hjälplös utan sin advokat och bokföringsexpert. Så är det också med bankerna, de multinationella bolagen och de rika individerna. Hela staber av jurister och bokföringsexperter arbetar med ett enda mål- hur lagar och förordningar kan kringgås, beskattning undvikas. Nöjda kunder betyder stora kommissionsinkomster. Det handlar inte om skumma personer i mörka kontor. De hittas i de fyra stora internationella auditbolagen KPMG, Ernst & Young, PricewaterhouseCoopers och Deloitte Touche.

-Existerande lagar har ingen betydelse. Det spelar ingen roll vilka regler som gäller, juridiska rådgivare och bokföringsexperter hittar alltid ett sätt att kringgå dem. Regler är regler, men alla regler är till för att ifrågasättas, säger en av de prostituerade experterna anonymt till brittisk press.

Stäng alla skatteparadis och konfiskera alla rikedomar som göms där !

Det är den enda raka vägen. Vad personen ovan säger till brittisk press gör det helt klart. Det spelar ingen roll om Sarkozy och Merkel tillsammans med Brown och Borg kräver mer översyn och ett slut på bankhemligheten i skatteparadisen. De spelar en alltför stor roll för hela världsfinansen för att prokapitalistiska regeringar ska gå till botten med deras roll som just skatteparadis. G-20 mötet i april kommer inte att lämna många spår efter sig.

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DI,DN4,SVD3,SVD4,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G-20, Skatteparadis, Sarkozy, Merkel, Jersey,

Miljardärerna blev fattigare… eller ?

En gång om året publicerar den amerikanska veckotidskriften Forbes en lista över världens dollarmiljardärer, vad som hänt med deras rikedomar, hur många nya miljardärer året gett och hur många som sjunkit ned bland fattiglapparna med den ynkliga titeln dollarmiljonär.

-Så här mycket förlorade jag 2008

Som väntat har många fått se sina personliga förmögenheter smälta samman i finanskrisens hetta.

-Liksom resten av oss har planetens rikaste personer drabbats av en finansiell katastrof, skriver tidningen. År 2007 fanns det 1 125 dollarmiljardärer, att jämföra med bara 793 under fjolåret. Tillsammans äger de hårt drabbade miljardärerna numera bara      2 400 miljarder dollar , ner med 2 000 miljarder sedan 2007.

Siffrorna ger svindel. De tappar sin betydelse som mätare på personlig rikedom. Stackare som Bill Gates har tappat 18 miljarder dollar och badar nu bara i 40 miljarder dollar.

Men vänta lite. Det är något fel på bilden. Först är det en fråga om språkbruk. Vad innebär det att säga, som Forbes, att någon blivit ” mycket fattigare ” under året. Sitter man på en personlig förmögenhet på 40 miljarder dollar efter en förlust på 18 miljarder dollar då är man fortfarande rik som krösus.

Men det störst felet på bilden beror på den virtuella effekten. Med det menar jag att vad de förlorat inte är rikedom utan bara potentiell rikedom. Vad de förlorat är virtuellt värde på exempelvis aktieinnehav. En tillgång på låt oss säga 50 miljarder i aktier blir ingen reell rikedom om den inte kasseras in genom försäljning. Först då blir de omsatta i verkliga pengar med vilka man kan köpa något. Du kan inte gå in på NK och köpa en Armanikostym med en packe H&M-aktier. Men om miljardärerna skulle vilja omsätta sina virtuella rikedomar till reda pengar skulle en utförsäljning av deras aktier leda till en omedelbar börskrasch.

Jamen, säger någon, varför är det i så fall miljardärer som kastar sig framför tåg eller blåser ut hjärnan när börsen kraschar? Det beror för det mesta på att de använt sina virtuella rikedomar som garantier för att låna pengar till spekulativa investeringar. När gäldenärerna kräver sina pengar tillbaka och börsen rasat går det inte att skaffa kontanter för att betala av de lån som tagits. Då hoppar en del utan fallskärm.

Det finns några svenskar med på miljardärlistan. Ingvar Kamprad platsar femma på listan med 22 miljarder dollar att luta sig mot.  Stefan Persson får nöja sig med 14,5 miljarder och sista svenskarna bland de 50 rikaste i världen är Hans Rausing på 35e plats med 10 miljarder dollar och Birgit Rausing platsen efter med 9,9 miljarder. Av de fyra är det bara Stefan Peresson som är skriven i Sverige.

I media: Forbes,DN1,SVD1,SVD2,SVD3,

Bloggare: Spånbingen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljardärer, Forbes, Kamprad, Persson, Rausing

Bosättningarna växer exponentiellt

Ibland räcker det med ett diagram, en kurva, en tabell för att sprida ljus över lögner och taskspeleri.

-Vi är för en tvåstatslösning.

-Vi är för fred, men det finns ingen att förhandla med.

-Våra bosättningar växer bara genom en naturlig befolkningsökning.

73 000 nya bostäder ska byggas på Västbanken

Mantrat ovan repeteras till leda av den israeliska statens härskare. USA och EU nickar med bakom smärre frågetecken. Ingen politisk ledare säger rentut att allt är lögn, att målet är ett Israel utan palestinier. De kan på sin höjd få leva i reservat, bantustans, under total Israelisk kontroll. De nya ledarna i Tel Aviv kommer att göra detta ännu klarare än företrädarna.

Regeringen planerar att bygga 73 000 nya bostäder på ockuperat territorium och enligt Fred Nu har den redan gett 15 000 byggtillstånd. Information som inte förnekas av regeringen.

Att total bosättning i de ockuperade territorierna alltid varit en politisk målsättning visar nedanstående diagram. Att det inte handlar om ”naturlig befolkningstillväxt” visar ju diagramet tydligt. Om det trots allt vore fallet då hamnar nog de israeliska bosättarna i en klass för sig vad gäller nativitet.

I media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Bosättningar, Palestinier, Tel Aviv,

Två läger – Två världar

Vår bloggkamrat i ” Spånbingen” har fått ett helt gäng nyliberala ”smedar” på halsen sen han ifrågasatt Börje Ekholms årslön på 15,4 miljoner och jämfört med vad en kommunalarbetare får nöja sig med. De glada herrarna i tankesmedjan Polaris visar upp en arrogans som skiner ikapp med deras insnöade syn på samhället. De ligger en hel epok efter. Deras epok slutade med Lehman Brothers bankrutt och subprimelånen som exploderade i finansens nylle. Men det har de inte upptäckt ännu. Men som sagt , debatten belyser mycket av de två världar som här möts: de som tror att en ny och bättre värld är möjlig och de som  tror att i vi lever i den bästa av världar. Här följer alla debattinlägg: finns också på Rapport från en spånbinge

Fräcka kommunalarbetare! Att de inte skäms!

En förmodligen både klok och välutbildad bloggare förklarar att Investors VD Börje Ekholm måste vara värd sin lön på 15,4 miljoner, eftersom företaget aldrig skulle betala mer än vad vad han gör rätt för. Bloggaren lär oss i all sin visdom att det heter något så fint som “marginalproduktivitet”

och att vi som irriteras över detta lever under jantelagarna. Aj, där fick man! “Du ska inte tro att du är något”, lyder ju den första av jantelagarna. Den borde jag väl kunna vid det här laget, som har levt i det här landet så länge. Förlåt mig för min skamlösa irritation, jag tänkte mig inte för. Vi arbetare ska ju bara ödmjukt streta på, helst på våra bara knän, och inte drista oss till att ställa några fräcka krav på de som kan och vet bättre än vi. Ursäkta oss, vi lovar hålla oss på mattan. Har direktörerna skapat jobb åt oss ska vi förstås vara tacksamma; får vi därtill lön ska vi bara buga och bocka. Direktören, som skapar alla dessa rikedomar som hamnar i våra lönekuvert måste förstås vara värd hela sin, vad det nu hette för något. Jo, mar-gi-nal-pro-duk-ti-vi-tet, var det! Men så hör jag till min bestörtning på radio om att kommunalanställda i Älmhult, som kommunalrådet ville frysa lönen för, klagar i alla fall. De tycker att lönen är låg nog som den är, säger de. En sådan fräckhet! Vilka tror dom att dom är? Kan de inte den sjätte lagen: “Du ska inte tro att du är förmer än vi”! Nej, nu blir jag både generad och upprörd för deras skull. Om nu min ringa åsikt har någon betydelse… Så där ja! Det såg bättre ut.

10 kommentarer

• 

  Daniel 09 mars 2009 kl 22:25

  En snabb genomgång om hur man jämför vinst/förlust inom den finansiella sektorn, och varför Börje Ekholm förtjänar sin lön: Referens-/Jämförelseindex visar hur en viss marknad har gått i genomsnitt. Genom att jämföra fondens-/förvaltarens utveckling med ett visst index går det att få en uppfattning om hur väl fonden/förvaltaren har utvecklats under en period i jämförelse med genomsnittet för den marknad som fonden placerar på. I Sverige så är den vanligast förekommande referensen OMX30, denna består av en viktning av de 30 största aktierna på OMX. Man pratar om att om man “slår” OMX30 så har man presterat bra. Detta säger man eftersom OMX30 klassas som den mest representabla indexet mot utvecklingen av den svenska börsen. Så, nu har vi konstaterat det. Varför snackar jag då om detta? Jo eftersom det är pga detta som Börje Ekholm får den lön som han fått. OMX30 har gått ner i värde med ~ 40 % under 2008, Investors röstberättigade aktie (Investor A) ~ 25 % (Ref.: DI). Således har Investor gjort en relativ vinst jämför med börsens allmänna utveckling. DETTA gör så att Ekholm förtjänar sin lön. För de som gjort valet att bara lägga sitt kapital i vanliga bankfonder kan jag bara gratulera till en ~ 40 %ig förlust. Pointeras i detta ska sägas att ett negativt resultat på ~ 25 % fortfarande är dåligt under 2008, trots den finansiella krisen. Men det är ungefär hur det gått för de inte hedgat bra, alternativt förstått (30-tals krisen) att större mängder “ruttna” bolån leder till finansiell kris. Däremot ska fonden SEB Asset Selection hyllas, som trots krisen gjort en positiv avkastning på 26,1 % under 2008. Mvh / Daniel – Tankesmedjan Polaris
• 

  Stefan 10 mars 2009 kl 14:35

  Hej du ironiska, anonyma bloggare! Åter igen, som jag skrev i mitt inlägg, kommunalarbetare har all rätt att klaga på sina chefers lönekuvert. De är ju ändå med och bekostar verksamheten genom kommunalskatten. Jag tycker däremot att det är konstigt när man har åsikter om privata bolags verksamhet. Någon annans egendom. Vill man klaga så är bolagsstämman den enda rätta vägen. Kan du inte hålla med om det? Som aktieägare så är man med och investerar/bekostar verksamheten och har således all rätt att ställa krav. Jag tror att många som uttalar sig om direktörslönerna inte har någon aning om vad arbetet innebär. Jag tror inte att du själv skulle vilja arbeta över 90 timmar/vecka och varje dag behöva vakta dina ord i media. För om du i media skulle säga någonting som tolkas en aning fel, så kan det få miljonbeloppskonsekvenser i form av aktiekursfall. Detta skulle uppröra ägarna till bolaget. Och vilka är ägarna? Jo, folket i form av aktieinnehav. Denna stora massa som även bestämmer direktörernas lön. Detta är anledningen till att jag tror att avundsjukan är en avgörande faktor när människor uttalar sig om direktörslöner, inte ekonomiska resonemang. För att om man resonerade ekonomiskt så skulle det inte vara svårt att förstå att ett bolag aldrig skulle överbetala varken direktörerna eller arbetarna, i förhållande till deras bidrag i produktionen. Detta nämnde jag också i mitt inlägg. Egentligen så tycker jag inte att du direkt bemöter något av alla de argument som jag framför i mitt inlägg. Du hänger upp dig på vissa formuleringar och förlöjligar hela diskussionen. Återkom gärna när du har något mer konkret, kanske till och med konstruktivt, argument till varför Börje Ekholm inte förtjänar 14,3 miljoner kronor i lön. Mvh Stefan http://tankesmedjanpolaris.wordpress.com
• 

  Peter 10 mars 2009 kl 14:52

  Den absolut mest fundamentala delen i vår ekonomi utgörs av äganderätten, och respekten inför denna. Ägarna gör det som ägarna behagar, krasst uttryckt. Därmed inte sagt att lönerna därmed kommer att sättas för lågt. Den fria konkurrensen och rätten för var och en byta arbete garanterar en lön som bland annat beror på arbetstagarens produktiva egenskaper. (Att du inte är bekant med begreppet marginalproduktivitet säger tyvärr mer om din egen förmåga än bloggaren i frågas.) Det handlar inte om att arbetare ska stå med mössan i hand och buga och bocka, men det handlar om att, återigen, respektera äganderätten. Varje anställning är i grunden ett frivilligt avtal, som aldrig skulle ingås om inte båda parter gynnades av det. När ska populärvänstern inse att ekonomin inte är en magisk hatt ur vilken man kan dra upp oändligt med resurser? Visst, vi kan i nominella belopp, betala arbetstagarna hur stora summor som helst, men blir vi därmed, i reala termer, rikare? Vänstern har en tendens att tro det. Vänstern snöar alltid, alltid, alltid, in på omfördelning av resurser, men ägnar inte en sekunds tankeverksamhet åt hur resurserna skapades från början. Gjorde de det skulle de snabbt inse att vissa personer faktiskt är värda sin ersättning. Mvh/ Peter – Tankesmedjan Polaris
• 

  charlie 10 mars 2009 kl 18:18

  Oj, nu fick jag visst hela smedjan på mig! Det här blev så mycket att jag inte kan kommentera allt, men det dummaste kan jag väl välja ut. Sedan får bloggens övriga läsare chansen också. Stefan skriver: “Och vilka är ägarna? Jo, folket i form av aktieinnehav. Denna stora massa som även bestämmer direktörernas lön.” Det var ju dumt skrivet till exempel. För de största ägarna till Investor var familjen Wallenberg, senast jag kollade. Och även de kan väl råka gynna någon de tycker om. Stefan skriver också: “argument till varför Börje Ekholm inte förtjänar 14,3 miljoner kronor i lön.” Här sänkte du just hans ersättning med en miljon, men det kanske du har rätt till. Peter: “Vänstern snöar alltid, alltid, alltid, in på omfördelning av resurser, men ägnar inte en sekunds tankeverksamhet åt hur resurserna skapades från början. Gjorde de det skulle de snabbt inse att vissa personer faktiskt är värda sin ersättning.” Ja, men det är ju det jag menar. Arbetarna skapar resurserna med sitt arbete. Men får inte frukterna av det för att andra bestämmer i samhället. Jag har också arbetat åt Wallenberg. Visserligen inga 150-timmarsveckor, men jag tror inte min timlön var ens en tiondel av direktörernas. Ändå är det jag som får ont i kroppen, kanske inte orkar längre än till 60 års ålder och möjligen dör i förtid på grund av skiftarbete. Försök inte få detta till rättvisa, herrar smeder på era höga hästar.
• 

  Stefan 10 mars 2009 kl 20:02

  Så, du ville diskutera just Investor. I ditt inlägg lät det som om du diskuterade generellt gällande direktörernas löner kontra arbetarnas dito. Men i Investors fall så har man 148st “arbetare”. Lite färre än vad du trodde, va? Jag är också mycket väl medveten om att familjen Wallenberg till största delen äger maktbolaget Investor. En upplysning till dig är att bolaget har varit noterat på Stockholmsbörsen sedan 1917, så det finns även andra ägare. Du missar åter igen poängen, eller väljer att inte svara. Det är också ett sätt att bemöta kritik. Dock ett väldigt märkligt sådant, då du först gav intrycket av att vilja diskutera frågan. Men nu inser jag att du bara vill jävlas, eftersom du kommer med mothugg utan någon som helst substans. Som sagt, återkom gärna när du har _ett_ vettigt argument, för hittills har jag inte hört något. Jag är inte intresserad av att höra språkliga anmärkningar, som exempelvis att jag skrev fel nominell lön i föregående kommentar.
• En liten debatt.. « tankesmedjan Polaris 10 mars 2009 kl 20:44

  […] Tags: debatt, lönesättning, verkstadsarbetare från Dalarna Det pågår en liten debatt här med en verkstadsarbetare från Dalarna som hade åsikter om ett av mina tidigare inlägg. Några av […]
• 

  charlie 10 mars 2009 kl 21:04

  Stefan: “Men i Investors fall så har man 148st “arbetare”.” Nej, jag förstår faktiskt inte vad du menar här. De får ju sina vinster från ägandet av andra företag som ABB, Astra Zeneca, Atlas Copco m fl. Och inga vinster uppstår av sig själva, utan någon måste producera de varor, tjänster, kunskap och vad det kan vara som företag säljer. Och där upprepar jag att det inte är rättvist att lönerna för någon direktör är tiotals gånger högre än för en arbetare och att de inte är satta av någon naturlagsstyrd marknad, utan av människor som har sina värderingar och intressen. Du väljer också att se det enskilda företaget som en helt avskild sfär, som inga andra än ägarna har något med att göra. Men företag är en del av samhället och därför är det inte mer än rätt att vi andra lägger oss i. Du kan ju argumentera mot det, så länge.
• 

  Peter 10 mars 2009 kl 21:33

  Det jag syftade på när jag skrev att vissa personer är värda sin ersättning, var givetvis entreprenören. Att enskilda människor, om de ges frihet, möjlighet och förutsättningar, kommer att skapa välstånd som sedan sprider sig insåg redan Adam Smith på sin tid. Det som gör ett samhälle rikt är nya idéer och drivkraften att förverkliga dessa, och detta står ofta (nästan uteslutande) den enskilda individen för. Att de anställda sedan dras med och i sin tur åtnjuter välstånd är en given konsekvens. Du skriver att ”det inte är rättvist att lönerna för någon direktör är tiotals gånger högre än för en arbetare och att de inte är satta av någon naturlagsstyrd marknad, utan av människor som har sina värderingar och intressen.”. Jag vill hävda att det är tvärtom. Visst är det så att värdet på lönen sätts på en marknad (om än inte en perfekt sådan), nämligen arbetsmarknaden. I stort sett samma prissättningsmekanismer spelar in på arbetsmarknaden som på vilken marknad som helst. Och bör så göra. Rent principiellt ligger det, som jag ser det, ingen orättvisa i att direktörer om så tjänar tusen gånger så mycket som en arbetare, givet att båda har getts liknande förutsättningar att uppnå samma status. Självklart är detta ett starkt antagande, men inte helt främmande för de förhållanden som gäller i Sverige. Visst är det så, att det står var och en fritt att studera, öppna eget eller vara anställd. Människor är inte lika, de har olika preferenser och förmåga, och det måste man respektera. Det som vi ska sträva efter är jämlikhet i förutsättningar, inte jämlikhet i resultat. Med vänlig hälsning Peter
• 

  Nicklas Eriksson 11 mars 2009 kl 06:53

  “Tankesmedjan Polaris” låter som ett gäng gamla muffare som har kvar sina “jag hjärta att äga”-tröjor under sina corporate jävla kavajer. Inget att bry sig om.
• 

  Benny Åsman 11 mars 2009 kl 08:30

  Det här är en helt fantastisk debatt. En hel “tankesmedja” visar upp sitt kunnande. Inlägg efter inlägg förklarar hur duktiga “marginalproduktiva” chefer naturligtvis ska tjäna 15-20, ja tusen gånger mer än en vanlig löntagare eftersom de, just det, skapar värden i förhållande till belöningen och dessutom offrar 90 timmar i veckan för allas vårt bästa. Det är som att läsa ABC-uppsatser i ekonomi av frälsta nybörjare på handelshögskolan. Vart tog krisen vägen undrar jag? Finns det inget samband mellan de tiotals miljoner dollar i månaden som vissa av Universums herrar belönats med och den djupa kris som nu drabbar alla lönearbetare världen över? -Vänstern snöar alltid, alltid, alltid, in på omfördelning av resurser, men ägnar inte en sekunds tankeverksamhet åt hur resurserna skapades från början. Gjorde de det skulle de snabbt inse att vissa personer faktiskt är värda sin ersättning, kan man läsa i Peters kommentar ovan. Ja , varför inte titta lite på “vissa personers” ersättning och vad de “producerat”. *Martin Sullivan , direktör för AIG. Lön +bonusar 2007= 14 miljoner dollar. 2008 förlorade AIG 37 miljarder dollar och staten fick gå in med 150 miljarder dollar av skattebetalarnas pengar. *Angelo Mozilla, direktör för Countrywide, största agenten för subprimelån i USA. Lön +bonus 1998-2007 = 246.7 miljoner dollar. Countrywide förlorade 3.9 miljarder dollar 2007 och kastade 2008 in handduken efter att ha lurat hundratusentals familjer att skuldsätta sig upp över öronen. *Stanley O’Neal, direktör Merrill Lynch. Lön + bonus 2001-2007 = 157.7 miljoner dollar. Merrills förlust 2007 = 35.8 miljarder dollar. Nu står banken med mössan i handen och ber staten om pengar. *Richard Fuld, direktör Lehman Brothers. Lön + bonus 2007 = 47.7 miljoner dollar. 2008 går banken i konkurs efter enorma spekulationsförluster i bolånesektorn. Antagligen rekord i “marginalproduktivitet”. Den här listan kan göras längre än önskelistan i Tomtens verkstad. Den har en gemensam nämnare. Alla dessa “marginalproduktiva” herrar körde tillsammans det finansiella systemet i botten och nu hotar en världsomfattande depression med oändlig misär som följd, inte för herrarna ovan utan för deras offer. I er “tankesmedja” borde ni smida en plan över hur de på något sätt ska kunna gottgöra vad de orsakat. I “smedjan” känner ni säkert till Martin Wolf, Financial Times chefsekonom. Ingen ska anklaga honom för “vänsterism” eller något annat hemskt. En mer övertygad kapitalistideolog är svårt att hitta. FT kör nu en serie under rubriken “Future och Capitalism” , som diskuterar den djupa kris som de “marginalproduktiva” hjältarna i finanssektorn skapat. Om deras inkomster skriver Wolf bland annat: -Vi kommer att se stora ändringar i attityden till ojämlikhet. Omfattande belöning för exeptionell kompetens accepterades, som kompensation för kostsam inkomptens är det outhärdligt. Den epok som ni Polaris ännu hyllar är över , slut, finito, terminus och kommer aldrig igen. -Uppfattningar som härskat sedan 80-talets omfamning av marknaden ligger nu i spillror, skriver FT med ett sting av nostalgi i sin ingress till artikelserien. Men innan krisens verklighet och dess orsaker når in i Polaris smedja hinner nog Grönlands isar smälta.

• Stefan
  11 mars 2009 kl 15:33

  Benny, du skriver att: “Det är som att läsa ABC-uppsatser i ekonomi av frälsta nybörjare på handelshögskolan. Vart tog krisen vägen undrar jag? Finns det inget samband mellan de tiotals miljoner dollar i månaden som vissa av Universums herrar belönats med och den djupa kris som nu drabbar alla lönearbetare världen över?”

  Nu har du fått hela resonemanget om bakfoten, Benny. Finanskrisen har ingenting med direktörernas höga löner att göra. Finanskrisen bottnar i politiska beslut som togs av Clintonadministrationen. Dessa beslut gick ut på att bevilja bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Det var alltså dömt att misslyckas, eftersom dessa personer var väldigt känsliga för små ränteförändringar.
  Med ditt resonemang börjar jag fundera på om du verkligen borde fördumma uppsatserna på grundutbildningen i nationalekonomi. Du kan ha något att hämta där.
  Du nämner ju till och med sub prime lånen någonstans i kommentaren. Fortsätt på det spåret så kommer du rätt.
  Det var ju inte direkt så att dessa bolag, som du nämner i din lista, tittade igenom resultat- och balansräkningen och konstaterade i efterhand att bolaget föll pga att VD:n fick för hög ersättning. “Ojdå… VD:n fick lite väl hög lön ser jag i mina papper. Nu kommer ju hela bolaget att gå åt helvete! Att vi inte hade lite bättre marginaler.”.

  Nicklas, ditt inlägg, är det ens värt att kommentera? Tog argumenten slut, eftersom personangreppen tog vid?

• 

  Kaim
  11 mars 2009 kl 16:40

  Frågan om hurivda ett privat företags VD är överbetald eller ej är ju helt oväsentlig. För precis som någon skrev ovan så är det ju naturligtvis endast ett företags ägare som det berör.

  Det som är rent åt helvete i världen idag är däremot att stater ställer sig på rad för att kasta pengar på företag, som bevisligen inte är tillräckligt produktiva för att existera på en marknad. Ett typexempel är AIG.

  I en värld där vi tillåter oproduktiva enheter att försvinna så kommer sådana företag som missköts (ex. anställer en dålig VD) att, om inte försvinna, så iallfall få stå tillsvars för sina egna dåliga beslut.
  Kreativ förstörelse är sjävla grundpelaren i kapitalismen, och om vi fortsätter att jävlas med den så äre självklart att våran värld kommer att gå åt helvete. Men det är inte på grund av kapitalismens, utan brist på sådan.

  Vad gäller löner förresten, du som skriver bloggen. VD:ar är förmodligen en av få yrkesgrupper i Sverige vars löner någotsånär sätts i enlighet med supply and demand. Vad gäller de flesta andra så sätts de med hjälp av kollektivavtal. Om man kollar på de senaste avtalsförhandlingarna så är det rätt tydligt att gemene svensk fått mer i löneökning än dennes ökning i produktivitet och den förväntade inflationen. Slutsats: Skillnaden i löner mellan dig och VD:ar borde egentligen vara större.

• 

  charlie
  11 mars 2009 kl 16:59

  Kaim: Det finns ingen logik i din slutsats eftersom du blandar ihop två saker. Möjligen om det började ta slut på folk som kunde ta VD-jobb, medan det fanns ett överföd på NC-operatörer. Eller om det gick att jämföra produktiviteten för alla olika yrkesgrupper. Men fortfarande är det en logik enbart på det teoretiska planet.
  Nyliberalernas perfekta marknader finns bara i skolböckerna, medan löner i huvudsak är resultatet av en politisk och facklig intressekamp. Även för VD:ar. Annars skulle väl inte frågan gång på gång komma upp till diskussion.
  Eller är det jantelagen som spökar i alla fall?

• 

  charlie
  11 mars 2009 kl 17:20

  Peter skriver: “Det som vi ska sträva efter är jämlikhet i förutsättningar, inte jämlikhet i resultat.”
  Det låter ju vettigt, kan man tycka. Men förutsättningarna för att få en bra bostad, en bra utbildning, bra jobb och dessutom makt och inflytande är ju ganska olika beroende på var och av vem man råkar vara född. Det handlar inte bara om medfödda egenskaper utan är i högsta grad en social fråga. För min del är jag för en social utjämning, för att få ännu större frihet för människor att bli vad de vill och har talang till.

• 

  Peter
  11 mars 2009 kl 19:56

  Charlie, där tror jag faktiskt att du och jag i princip är helt överrens. Och det är ju just detta som skiljer (social)liberalism och socialism från andra mer konservativa sätt att se på samhället. Även om jag inte förespråkar någon sorts social utjämning, håller jag med om att frihet egentligen inte är frihet om man inte ges den praktiska möjligheten till självförverkligande. Men, om detta är uppfyllt, och jag håller även med dig om att det är långt dit, så tycker jag inte att vi ska stirra oss blinda på ojämlikheter i resultat. Människor är ju, som sagt, olika och skillnaden i resultat blir ju då, enligt mig, inte orättvis så länge alla får “a fair chance”.

  I övrigt uppskattar jag debatten, alltid upplyftande med lite klassiskt höger-vänster tjöt!

  Sen måste jag inflika att tankesmedjan Polaris egentligen inte har några politiska förtecken, utan varje skribent står helt och hållet för sina egna åsikter!

  Mvh

  Peter

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB,Dagens,DN6,Arbete,DN4,AB2,DN5,DN6,Dagens Arbete2,SVD4,SVD5,SDS1,Dagens Arena,AB3,

Bloggare: Spånbingen,Polaris,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Direktörslöner, Kommunal, Polaris, Spånbingen

Två miljoner barn lämnas att dö.

Ett offer är en tragedi- tusen offer är statistik. Den gamla klyschan är alltid aktuell.

Två miljoner barn dör varje år i sviterna av svår diarré. Ja, det är ju för trist att världen är så orättvis konstaterar många.

Det är ingen orättvisa-det är medvetet mord på orskyldiga barn. Att vägra hjälpa en person i livsfara är ett brott. Att inte röra ett finger för att rädda två miljoner barn som dör varje år är ett brott mot mänskligheten.

Tre kronor räddar barn från att dö i diarré

Det finns inga ursäkter för de som har makt och medel att stoppa mördandet. Medicinen för en behandling kostar tre kronor per barn. Lite SRO och zink botar omedelbart och inte ett enda barn skulle behöva dö i diarré, säger FNs världshälsoorganisation.

De summor som behövs kan inte en enda regering i världen påstå ligger utom räckhåll. Säg att det räcker med 20 miljoner kronor för att den mest avlägsna sjukstuga på den afrikanska landsbygden ska ha dessa mediciner i sina lager.

Men varför är det inte så? Svaret är varken ondskan i världen, bristen på pengar eller okunskap (« vi visste inte »). Det är en fråga om profiter och prioriteringar. Barnen som dör och deras föräldrar har ingen köpkraft. De är inte en vinstgivande marknad för läkemedelsföretagen. Barnen som dör ligger långt ner på prioriteringslistorna i Washington, London och Paris. De är som sagt statistik. Ingen i maktställning vågar påstå att det är en fråga om brist på resurser. En tiotusendel av USAs militära utgifter räcker till för att rädda två miljoner barn. Men i Pentagon föredrar man att finansiera mördandet av hundratals barn i Gaza. Regeringen Reinfeldt skulle också utan att blinka kunna hosta upp de 20 miljoner kronor som behövs. Men det är enklare att gömma sig bakom « det behövs en internationell samordning » eller någon annan ursäkt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barndödlighet, Läkemedlsföretag,

Exkommunicera Påven

Den katolska kyrkans ledning i Vatikanstaten förnekar sig inte. Knappt har trycksvärtan torkat i artiklarna kring Påvens bedrövliga handlande i förhållande till den från svensk tv välkände negationisten Richard Williamson förrän nästa vidriga skandal seglar upp.

En ung brasiliansk flicka på nio år gjorde nyligen abort efter att hon våldtagits av sin styvfar. Flickan var gravid med tvillingar i 15e veckan. I Brasilien är abort förbjuden förutom vid våldtäkt eller om det föreligger risk för moderns liv. Ett läkarteam bedömde att flickans liv var i stor fara och utförde aborten. Nu har Vatikanen exkommunicerat(uteslutit) både flickan och läkarteamet ur den katolska kyrkan. De groteska prelaterna i Rom säger att de båda fostren hade rätt att leva och att det är mot Guds vilja. Vilken direktkanal till himlen de kopplat in sig på vet jag inte. Men Påven och de andra julgranarna praktiserar tydligen tankeläsning. Är det inte dags att den katolska kyrkans medlemmar kallar till stormöte med en enda punkt på dagordningen- exkommincera Påven och Kardinalerna. Moralens slälvutnämnda väktare i Rom vadar i ett träsk.

I media: DN1,SVD1,DN2,DN3,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Vatikanen, Påven, Abort, Brasilien, Kardinaler, Negationism

I de rikas Sverige

Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerade nyligen viktig information om hur inkomsterna av arbete och kapital utvecklats de senaste 12-15 åren. Det är ingen överaskande läsning men ändå en dramatisk bild av hur en liten klicks rikedomar ökar explosionsartat under både socialdemokratiskt och senare borgerligt styre.

I tabellen nedan kan du se vad som hänt med inkomsterna för olika grupper sedan 1995. P10 är den tiondel av inkomsttagarna med de minsta inkomsterna. I fasta priser har de inte fått det sämre under dessa tolv år, men det är inte långt ifrån. P50 median är den inkomst som ligger precis mitt i skalan. Det finns lika många löntagare över som under linjen. Även här kan vi se att den årliga inkomstökningen under de tolv åren varit ytterst modest. Men sedan rasar det iväg. Tiondelen ,P90, med de högsta inkomsterna kan inte klaga. De har sett sina realinkomster öka med 62 procent under perioden. Den sista hundradelen ,P99, grabbade åt sig ännu mer och mer än fördubblade sina inkomster.

Disponibel inkomst i kronor, 1995–2007 i olika inkomstskikt i 2007 års priser

Det finns andra uppgifter som ännu mer belyser hur det svenska samhället allt mer slits isär av extremt ökande skillnader mellan samhällsklassernas och skilda skikts levnadsvillkor. Nedan kan du ser hur inkomster av kapital utvecklats perioden 1991-2007. Tabellen visar de taxerade (taxerade bör strykas under) inkomsterna av kapitalinnehav, som fastigheter, aktier och andra värdepapper.  Rubriken härunder är SCBs egen samanfattning av vad som skett.

”Kapitalvinster och kapitalförluster 2007:

Rekordhöga kapitalvinster

Efter en ökning för femte året i rad var de taxerade kapitalvinsterna 2007 större än någonsin.”

År 2007 var ett rekordår för de med investerade medel. Utdelningen till kapitalägarna under året slutade på 167 miljarder. Inte så illa. Tittar man dessutom lite närmare på siffrorna ser man genast, att liksom med inkomsten av arbete, är det en extremt liten minoritet som lägger beslag på det mesta. SCB skriver att 103 miljarder kronor av de 167 miljarderna hamnade i fickan på 2,8 procent, eller 250 000 personer. Det var 2,2 miljoner personer som gjorde en kapitavinst under året. Men talet om ”ägarsamhälle” och ”folkaktier” skorrar falskt inför SCBs siffror. De 2,2 miljonerna hade som medianvinst 2 360 kronor för hela året, det vill säga lite extra kaffepengar.

För de 250 000 i toppen var däremot medianvinsten 177 597 kronor. För den bäst ställda gruppen av dessa kan du ledigt lägga till ett par nollor till siffran ovan.

Taxerade kapitalvinster 1991-2007. Miljarder kronor i löpande priser

Den geografiska spridningen av inkomster av arbete och framför allt kapital speglar också att i lilla Sverige lever olika skikt inte på samma planet. Medianvinsten vid försäljning av fastigheter/bostadsrätter i Danderyd och Lidingö hamnar på en halv miljon medan en försäljning i Ånge gav      3 577 kronor i medianvinst.  I Danderyd och Lidingö igen, var medianvinsten på innehav av aktier/värdepapper cirka 10 000 kronor medan ägarna av ”folkaktier” i min egen hemkommun Timrå fick nöja sig med 1 300 kronor.

I media: SCB,DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,SVD4,SDS,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, SCB, Inkomster, Aktier, Klasskillnader,