Syriens förtryckta står ensamma.

Israels flygangrepp mot militära anläggningar inne i Syrien är inte som Assad säger ett stöd till och en allians med oppositionen i landet. Israels agerande är enbart dikterat av egenintressen. Liksom vid många andra tillfällen då Israel använt ”förebyggande” attacker är de senaste dagarnas angrepp mot eventuella Fateh 110-missiler i Damaskus inte början på en israelisk inmarsch i Syrien.

Flygattacken är inte ett stöd till oppositionen. Tvärtom, fungerar den som en hjälp till regimens försök att diskreditera det två år långa upproret mot diktaturen. Det är inte israeliska kryssningsmissiler avskjutna från libanesiskt luftrum som de kämpande i Syrien är i behov av. Deras behov är mycket mer konkreta och jordnära. För att stoppa regimens flygbombningar av och artillerield mot bostadsområden, skolor, sjukhus och brödköer är det bara mobila luftvärnsrobotar, så kallade Man-pad, som effektivt kan stoppa Assads flyg och i praktiken upprätta en no-fly zon över befriade områden och skydda befolkningen mot regimens hämndaktioner.

Men för varje vecka som går blir det allt mer uppenbart att omvärlden, imperialisterna i väst, oljeshejkerna kring Persiska gulfen och sionisterna i Israel, inte vill att de syrisk upproret ska besegra regimen i Damaskus. Vita Huset söker desperat efter en väg att bli av med Assad på diplomatisk väg, i förhandlingar med Moskva. Obama vill till varje pris undvika att den syriska militärmakten faller samman, att statsapparaten spricker och lämnar kvar ett kaotiskt vacuum som USA inte kan kontrollera.  Det är den avgörande förklaringen till varför Obama lagt sitt veto mot vapenleveranser till FSA.

Samtidigt kan inte Washington stilla se på medan Assad bygger upp styrkor med hjälp av Iran och Hezbollah och eventuellt lyckas vända styrkeförhållandet till den väpnade oppositionens nackdel och eventuellt krossa upproret. Det förklarar den halvhjärtade materiella hjälpen till oppositionen och närvaron av militära rådgivare vid den turkiska och jordanska gränsen.

Det tragiska resultatet av alla diplomatiska manövrer och egoistiska kalkyler i väst och i oljemonarkierna är att de som kämpar i Syrien står helt ensamma utan verkligt effektiv hjälp. Det är inte israeliska flygangrepp eller amerikanska GI:s på syrisk mark som de behöver. Tvärtom tar de lokala samordningskommittéerna och miliserna i FSA helt avstånd från direkt inblandning av utländska styrkor. De vill ha de vapen de behöver för att försvara sig mot regimens flyg och artilleri.

Men inte ens den humanitära hjälpen till de hundratusentals flyktingarna inne i Syrien och i grannländerna kommer fram. I flyktinglägren i Jordanien saknas allt och misären, brottsligheten, och lidandet breder ut sig. Talet om att shejkerna i oljestaterna helhjärtat stöder upproret är inget annat än prat. De uppfyller inte ens de offentliga löften om humanitär hjälp som de avgav vid ”givarkonferensen” i januari i Kuwait då sammanlagt 1,5 miljarder dollar i humanitär hjälp utlovades. FN:s flyktingorganisation i regionen visar i en aktuell rapport att inte ens bråkdelar av vad som utlovats kommit fram.


I Kuwait lovade Saudiarabien 78 miljoner dollar i omedelbar hjälp, 21,6 miljoner har kommit fram. Förenade Emiraten lovade 300 miljoner varav 18,4 realiserats. Qatar lovade 100 miljoner dollar och 2,7 har kommit fram till FN:s hjälporganisation i regionen. Bahrain och Iraq lovade 20 respektive 10 miljoner dollar varav noll realiserats. Den humanitära katastrofen är ett faktum och FN säger att redan i juni kommer organisationen att tvingas skära ned på hjälpen.

De som i dag talar yvigt om en internationell komplott mot regimen i Damaskus lever i en fantasivärld. Den enda komplott som man eventuellt kan tala om är omvärldens myckna prat om hjälp till upproret i Syrien, prat som inte följs upp av handlingar. Det tragiska och bedövande faktumet är att det syriska folket står ensamt i sin nu två år långa resning mot diktatorn Bachar Assad.   

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

13 reaktion på “Syriens förtryckta står ensamma.

  1. Att lova mer än man vill hålla är väl en bra taktik för att göra saken värre…
    Ty nog skulle oljeländerna kunna plocka fram behoven på nolltid. Om man vill?!

  2. Helt rätt Thomas, de spenderar dagligen miljarder på lite av varje.

  3. Som jag fattade det spenderar Saudiarabien på salafister, och dessutom lite på de övriga också, för att man inte ska kunna anklaga dem för att stödja bara de salafister de egentligen stöder helhjärtat.

    Israel är rädda för att hizbolla ska få tag i pansarvapen, luftvärnsrobotar och artillerirobotar som gör nästa krig vid nordgränsen till en blodigare historia. Israel vill ha fred på sina villkor, som alla andra, de är inte överens om villkoren, eftersom Israels fiender vill ha dem helt utplånade ser en överenskommelse inte sannolik ut. Israels attacker har egentligen inget med inbördeskriget att göra, de försöker bara hindra att deras egen fiende växer sig starkare i inbördeskrigets röra. Hizbolla är Irans femtekolonn i Libanon, står på Assads sida, så Israels hamnar på upprorets sida utan att ha del i det. Rent militärt står Assad och hizbolla på en sida, Israel och de upproret på en annan. Det brukar kallas ”min fiendes fiende är min vän”. Det är bra om Israel slår ut hizbolla, det är bra om den Iranska imperialismen hindras verka utomlands, den skadar alla och gör ingen nytta åt någon. Förmodligen har hizbolla en bas i shiitiska stammar i södra Libanon, i praktiken är de antagligen dessas självförsvarsstyrkor i kampen mot andra stammar i Libanon, men i praktiken har de fått en mycket farligare roll som Irans femtekolonn och tändhatt till krig. Det är bättre för alla om de inte kan skicka in missiler i Israel, inklusive de shiitiska stammar de vuxit fram ur.

  4. Blogginlägget handlar främst om Israels anfall utan krigsförklaring. Syrien och Israel är formellt sedan i krig sedan länge. 1982 lyckades Syrien stoppa Israel i Libanon, och nu tar Israel chansen då Syriens regering är upptagen av annat.
    Och enligt en rapport från FN igår finns starkt stöd för att rebellerna använt kemiska vapen, vilket Syriens regering hävdat redan tidigare.

    Men fakta visar att detta blogginlägg har en felaktig bild av vilka rebllerna är, och om den utländska interventionen. Fokuserar därför på detta.

    Det finns samstämmiga uppgifter om att rebellerna på marken domineras av religiöst extrema odemokratiska salafister, ej sällan al-Qadiaassocierade. En utförlig rapport ger Syrienkännaren Aron Lund ”Syria’s salafa insurgents: The rise of the Syrian islamic Front”utgiven. Någon demokratisk opposition syns knappast bland rebellerna. Den tidiga interventionen av USA & Co samt den dominansen av religiöst extrema grupper har motverkat en demokratisk opposition. USA för i Syrien, liksom på många andra ställen ”unconventional warfare” (desinformation samt krig genom ombud.)

    I Syrien har USA tillsammans med allierade stött rebellerna med vapen, utbildning och ekonomiskt från tidigt skede. Det finns många belägg för detta i massmedia, från Syriens och andra regeringar och från rebellerna. Denna hjälp har ökat kraftigt i år.
    • Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now.

    • Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.”
    • Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare. (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
    • Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav mest 12 miljoner dollar.
    • Al-Qadia deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stödde de syriska rebellerna.Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim (http://www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524).
    • Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater.
    • New York Times har 4/8 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och av tjänstemän i utrikesdepartementet.
    • I en artikel 24 mars ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.
    • Ledningen för rebellerna (SNC, al-Khatib är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA.)

    ÖKAT STÖD TILL REBELLERNA INNEBÄR STÖD TILL RELIGIÖSA EXTREMISTER OCH AL-QADIA OCH TILL USA-IMPERIALISMEN.

  5. De har onekligen resurser i ryggen rebellerna, för saringas kokar man inte ihop i garaget. Men rebeller använder inte WMD, vilket visar vad FSA är för några…

  6. Usch och fy för sarinrebeller…

    Jättebra skrivet B Anders, vi inom den arbetande klassen kan inte stötta varken (religösa) reaktionärer eller kapitalets kungadömen. Det är dom som snor åt sig eller står i vägen för våran välfärd.

    Här hemma står vi inför en ödesfråga om vi ska behålla makten om vår välfärdsproduktion eller sälja den billigt åt penningkåta sugare. Vad folket vill står redan klart och Vänstern är med på samma sida.

    Så långt är allt bra. Men nu gäller det för oss alla enskilda att kämpa så gott vi kan för att få behålla vår gemensamma välfärd. Gör vi inget våldtar sugarna staten och vi får betala dom senare som om det vore hallickar och det svämmar över i skatteparadisen.

    Istället för att lämna alla dörrar öppna, kan vi stänga dom och stå som vakter utanför och vi kan göra det på olika sätt.

    En liten dekal i bilen bakruta: Stoppa privatiseringarna NU! kan göra mer än man tror

    Självklart ska jag göra vad jag kan själv. Vårat skatteunderlag ska vi bestämma över själva. Det ska inte hamna i klorna på affärsmän som bara har syfte att göra det x 2, tre, fyra eller fem åt sig själva….

  7. En sak till….

    Nu vill jag inte se fler hemligstämplade utförsäljningar av vår gemensamma välfärd!!!!

  8. Nu finns här så mycket desinformation, att var ska man börja?

    Det är Assad som har Syriens nervgaslager, det är sannolikt uppdelat i komponenter som måste monteras ihop för att bli dödliga. Rebellerna har inte kontrollen över Syriens nervgas, liksom de inte har dess pansar och flyg. Rebellerna har inte pansar, flyg och nervgas, alls. De har handeldvapen och småkanoner. Assads armé räcker inte till för att ockupera hela landet, därför kan rebellerna hållas.

    Som Benny visat är löftena om stöd just löften, de är inte infriade, de är också spel för de västliga gallerierna. USA vill inte ha fler islamiska sammanbrotts-stater som Somalia, inga frizoner för wahabistiska ”krigare” som bombräderna kan utgå från. De är helt enkelt sant att nästan alla vill se en fredlig lösning, men eftersom Assad inte överlever politiskt, och hans klans handelsmonopol upphör när han faller, blir det ingen fredlig lösning. Han har själv startat kriget. Han är inte solidarisk, han vänder inte andra kinden till, han är inte progressiv, han är inte demokratisk, han är inte ”vänster”, han är inte ”höger”, han är en minoritets-diktator, som också tycker att han lever med ryggen mot väggen, med den skillnaden att han ställt sig där själv.

    Det finns alltid folk utomlands som kallar sig för ”ledning”, som diskuterar saker med USA, eller påstår att de gör det. Andra lever med ryggen mot väggen i Syrien, och försvarar sig mot Assads arme, flyg och milis.

    I Syrien opererar små grupper av västliga specialförband. Det hindrar inte att konflikten handlar om diktatorns krig mot civilbefolkningen, och statsapparatens gangsterfasoner.

    Turkiet gränsar till Syrien, delar kultur med sunnimajoriteten och har en stor armé. Om man ska titta någonstans för att få se ett utländskt initiativ ska man titta mot Turkiet. De är inte kompis med Assad längre, utgör Natos sydvästflank mot rysk imperialism, och kommer snart att ha en egen agenda.

  9. Hej sl, man kanske inte ska säga aldrig. Men som du säger är det Assad som har lagren av nervgaser och de måste monteras ihop för att bli aktiva. Sedan måste de kunna avfyras i form av granater och utan risk att gasen kommer tillbaka över dig själv. Jag tvivlar starkt på att någon milis fått tag i sådana vapen och kunnat använda dem.
    Men om det av någon anledning skulle vara sant är det naturligtvis något som måste fördömas totalt och utan ursäkt. Dessutom vore det idiotiskt av någon att använda nervgas eftersom det skulle legitimera regimen att göra samma sak. Och den sitter som du säger på lagret.

  10. Mycket revolutionsromantik här. Om-sektev bevisade hur enkelt det är att använda saringas i terrordåd, med ganska liten risk för agenten själv om det nu skulle vara en avskräckare.

    Mycket fokus på Assad här, jag antar att talet om Assad handlar om att försöka sig på ett, antingen är du med rebellerna eller så är du med assad argument, att göra debatten onyanserad. Rebellerna innefattar organisationer som skriver under på IMFs 10 punkter, vilket inte gör det tll en vänsterrevolt.

    Det kan mycket väl vara så att bråket startade med ett fattigt och förtryckt trasproletariat. Men den anarki som skapas i en sådan revolt gynnar bara de som har resurserna att utnyttja anarkin. Socialistiska partiet och andra har misslyckats med att visa att det finns någon demokratisk sådan grupp, uppror har inget egensyfte, det viktiga är vad som kan uppnås ur ett revolutionärt kaos, då är inte grupperna som deltar i att skapa det irrelevant, inte heller vilka som stöder dem. Det är då huvudlöst att ställa sig bakom detta utan att veta de två sakerna.

    Revolutionen har misslyckats och riskerar att hamna i ett långdraget och helt fruktlöst gerillakrig a’la senare delen av 1900-talet. Man måste fråga sig om detta är en önskvärd utveckling för Syrien hur lovvärda dygder gerillan än må besitta.

    Trackrecord för bombdemokratisering är magert minst sagt, Afghanistan, Irak, Libyen har alla misslyckats att förändra de materiella villkoren för folkflertalet i positiv riktning. De har även misslyckats med att förändra länderna i progressiv riktning.

    Vad vi har kvar att luta oss emot är, Assad är ond, rebellerna är fattiga. Det är tunnt och det är dygde-etik. Inget att motivera revolutionära övningar som kommer kosta åtskilliga tusen livet, mångfaldigt fler hamnar i flykt och värre levnadsförhållanden.

  11. Martin, bättre med revolutionsromantik än krass cynism

  12. hej Benny

    nu är jag inte någon expert på nervgas, men jag tror att den apterad och avlossad bara finns i atmosfären som nervgift ett tag, efter ett tag späds den ut för att sen upplösas i delar och försvinna. Någon månad senare krävs döda träskaraber (Irak) för att bevisa att någon använt nervgas, den finns inte kvar i sig. I irak fanns ju en ”smokin gun”, de döda träskaraberna.

    Sen kan vi göra en sannolikhetskalkyl; hypotesen ”oppositionen lyckades komma över, aptera och avlossa nervgas mot någonting (vad?)” mot hypotesen ”regimen påstår vad som helst om dem de förföljer och raserar hela landet för att döda”. Används nervgas görs det av regimen. Sprids ett rykte att oppositionen använt nervgas är det sannolikt att någon regimen närstående bara hittade på allt, trodde, eller hade hört någon annan säga, och sen sprids det över världen av sig självt.

Kommentera