,

I Frankrike är Marine Le Pen i färd med att göra en ”Åkesson”.

Med stor majoritet valdes hon i går av Nationella Fronten /Front National/ till att efterträda  sin pappa, Jean-Marie Le Pen, demagogen och ”demonen” som varit det högerextrema partiets välkända – och ökända – portalfigur ända sedan grundningskongressen 1972.

.

.

”Hon är klonad efter sin pappa”, säger mamman Pierette Le Pen.

.

Som ny partiledare har hon inte börjat med att klä ut sig i folkdräkt. Men vill i likhet med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson skrubba bort den antisemitism och öppna rasism som tidigare satt sin prägel på partiet.

Hennes mamma, Pierette Le Pen, som tog ut skilsmässa från pappan med de bevingade orden om att denne var ”ett sexistiskt svin”, har sagt att dottern är klonad efter sin far. Den enda skillnaden är ”att hon har mer hår”. Det kan så vara. Men född 1968 tillhör hon givetvis en annan generation och vill ”modernisera” och anpassa faderns parti så att det kan leva vidare och frodas i sin samtid.

Jean-Marie Le Pen levde ända fram till sin avgång i helgen kvar i det förflutna. Han hade samarbetat med marskalk Philippe Pétains tyskvänliga Vichyregim och har aldrig sett några problem med detta. För hans vidkommande var Algeriet en fransk provins, en del av Frankrike, och borde åter införlivas i den egna republiken. I media har han ständigt kopplats samman med tortyr i denna forna koloni och de tyska nazisternas industriella utrotning av judar och romer har han fortsatt med att kalla för ”en liten detalj i historien”. Front National har varit inpyrd med outhärdlig antisemitism.

.

.

Marine Le Pen har vunnit sitt parti

för en radikal omläggning av politiken.

.

Dottern vill nu lämna historien bakom sig. ”Le Pen är Le Pen och Marine är Marine. Jag har redan 8 293 gånger sagt att jag inte delar hans syn på historien”, sa hon i en större intervju för den liberala israeliska tidningen Haaretz och underströk sedan:

”Judarna i Frankrike är fransmän, de hör hemma här och måste stanna. De ska inte emigrera. Landet måste hitta lösningar med den radikala islamismens utveckling i regioner med problem /…/ I motsats till den bild som framhålls är Frankrike ett av de minst rasistiska länderna i världen. Här bedöms inte människor efter sin färg eller efter sin religion utan i förhållande till sina kvalitéer. Det som kallas för en meritokrati. Det är en mycket viktig och precis princip för det franska folket. I motsats till den anglosaxiska kulturen är den franska influerad av kristendomen som bedömer människor och inte samhällen…”

I den senaste regionalvalen för Provence-Alpes-Cote dÀzur  fanns också Sonia Arrouas,en judisk kvinna, på fjärde plats på Frontens valsedel. Medlemmar från partiet var med vid den europeiska extremhögerns uppmärksammade resa ( läs mer ) nyligen till Israel, där de mötte judiska ockupanter från Västbanken. Marine Le Pen försäkrar att hon och partiet alltid varit ”sionistiskt” och försvarat staten Israels existens. Personligen säger hon sig däremot vara emot nya bosättningar. Dessutom försvarar hon israeliska arabers rätt att få hyra bostäder i det egna landet på samma villkor som de judiska innevånarna. Själv vägras hon fortfarande inresetillstånd till Israel och säger till Haaretz att ”landet tycks ha för många vänner”. Dessutom med en retorik i klass med pappans: “Skulle vi i Frankrike säga en tusendel av det som man säger i Israel  om denna fråga. Då skulle vi omedelbart kastas i fängelse för att ha uppviglat till rasistiskt hat”…

.

.

”Franska varor. Producerade av fransmän”.

.

Som ny partiordförande går hon – i den franska traditionens spår – längre än vad Jimmie Åkesson någonsin skulle göra. Hon säger att det till och med skulle vara möjligt med en muslimsk president: ”Muslimer, när de är fransmän förstås, röstar inte som ett samhälle/församling, utan på samma sätt som befolkningen i övrigt”. ”Om däremot en kandidat försöker att exklusivt representera den muslimska delen av befolkningen, då skulle det vara en mycket allvarlig utveckling”.

När väl bordet är röjt på all gammal antisemitism  och formell rasism  (judefrågan är löst…),  och blivit väl förborgat i den franska revolutionära traditionen av sekularism, då dukar Marine Le Pen i stället upp ett bord belamrat med hat mot islam. I den ekonomiska krisens Frankrike odlar hon och exploaterar kapitalismens otrygghet genom att vända människors rädsla och osäkerhet, deras blickar, bort från den stenrika överklassen och finanshajarna, för att i stället peka mot muslimernas böner, slöjor, minareter, Koranen eller andra starka religiösa symboler som rötterna till allt ont som drabbat Frankrike. En målgrupp, judarna, har för tillfället blivit omöjlig att använda som syndabock för den ekonomiska krisen med dess arbetslöshet och försämrade livsvillkor. Rasismen finns kvar men den har gjorts salongsfähig och anpassats till stämningarna i den franska borgerlighetens vardagsrum. Det väljarunderlag som i senaste presidentvalet övergav Front National för att i stället satsa på Sarkozy.

”Dagens rätt” serverad från Nationella Frontens dignande bord blir ”islamhat” tillagad efter alla tänkbara raffinerade franska tänkbara recept…

Nu nöjer sig inte Mariane Le Pen med denna radikala omläggning. Med ett samlat parti bakom sig kommer hon i presidentvalet 2012 att göra en till synes vid vänstersväng när det gäller ekonomiska och sociala frågor. Pappans tidigare välsignelse av nyliberalism och globalisering har omprövats. Nu är det protektionism och starka statliga insatser som betonas. Frankrike ska lämna IMF, EU:s Maastrichtfördrag och euron. ”Tyskarnas monetära ockupation av vårt land ska omintetgöras”. Landet ska själv bestämma över sina skatter och staten ska kontrollerna priserna på baslivsmedel. Fransk industri och franskt jordbruk ska gynnas…

.

.

Partiet vill lämna IMF och euron. Bestämma över sin egna skatter.

Samt ha starka statliga insatser på det ekonomiska fältet.

.

Självklart mäskar partiet här för Frankrikes alla arbetarväljare. Den etablerade traditionella arbetarrörelsen är i upplösning och saknar liksom i Sverige varje spår av ett antikapitalistiskt program. De mindre partier som finns, likt våra vänner i det antikapitaliska NPA, är efter svenska mått stora, men den Nationella Frontens nya politiska dagordning är uppenbart en svår utmaning också för dem. Protektionism inom ramen för en fortsatt marknadsekonomi i en sönderfallande kapitalistisk världsordning bäddar bara för stagnation, nedgång och undergång. Ska man klara denna utmaning, blir det i presidentvalet 2012, liksom i alla strider dessförinnan, nödvändigt att inte bara mana till ”mer kamp” utan att också propagera för det arbetande folkets eget regeringsprogram. Ett program vars förverkligande skulle kunna påbörja det nödvändiga uppbrottet från det kapitalistiska system som förlamar så mycket av människor möjligheter och framtidstro.

.

******************************************************

.

.

Tills sist kan jag inte låta våra läsare undgå seklets fetaste lögn. Det var när Tunisiens diktator, Ben Ali, landat och välkomnats av den saudiska diktaturen i Riyad. Alltså USA:s bästa kompis i regionen. Då fann shejkdömet det lämpligt att till de arabiska folken låta berätta att:

”Saudiarabiens kungadöme låter meddela att det till fullo står bakom folket i Tunisien”…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Front National, Jean Pierre Le Pen, Mariane Le Pen, Nationella Fronten, NPA, Tunisien, Riyad

I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,

.

Vita Husets megafon i Sverige för alla sina krig – vår utrikesminister Carl Bildt – tar för första gången till orda om förtryckets Tunisien. Nu när diktatorn har drivits bort av en folklig resning och tryggt landat i den arabiska reaktionens högborg, Saudiarabiens Riyad.

Regimen i Tunisien har varit ”alltför auktoritär och alltför repressiv”, menar Bildt i ett skändligt uttalande. Vilket i sak betyder att Ben Alis diktatur i stället skulle ha varit ”lagom” auktoritär och ”lagom repressiv”. Nöjt sig med att bara misshandla folk i stället för att skjuta ihjäl dem…

.

.

Ett av offren för det som Carl Bildt kallar en ”alltför repressiv regim”….

Skulle Ben Ali nöjt sig med att misshandla folk?

.

Vi väntar också spänt på att en annan skändlig svensk politiker ska komma upp till ytan och klämma ur sig några reaktionära plattityder. Kristdemokraternas Alf Svensson borde kippa efter frisk luft. Men kanske ligger den omhuldade pastorn på knä i någon lya nere i Bryssel och ber sin Gud om syndernas förlåtelse för sin vänskap med Tunisiens flyende diktator…

För vi ska inte glömma hans mut- och lyxresa till Tunisien 2004. När han trots svidande kritik från alla håll åkte ner som ”valobservatör”, betald av diktaturen, för att legitimera dess ”alltför repressiva” styre.

Vi får hoppas att etablerad media vaknar upp och med ett välbefolkat drev försöker att spåra upp den försvunne pastorn för en kommentar…

.

.

Här på lyxhotellet Abu Nawas i Gamarth utanför Tunis

levde Alf Svensson och hans fru Sonja i sus och dus.

Allt betalt av diktatorn Ben Ali . För pengar stulna från folket.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Carl Bildt, Tunisien, Ben Ali, Alf Svensson,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,AB1,SVD3,SVD4,DN5,GP4,GP5,SVD5,DN6,DN7,GP6,DN8,SVD6,GP7.SVD7,

SVD8,DN9,GP8,

Bloggare: RödaLund,

.

Partiledarstrider har lite av en skidtävling över sig. Tätstriden avgörs ofta när en av åkarna försöker sig på ett snabbt ryck. ”Vinna eller försvinna” är det som gäller.

Det är vad Lars Ohly gjort. I en svettig uppförsbacke – efter fyra förlustval i rad för Vänsterpartiet – försöker han skaka av sig sina medtävlare med några kraftiga stavtag:

”Det här är kul. Jag känner att jag har blivit en bättre partiledare (efter varje förlust?) och vill leda partiet i valet 2014. Jag är helt inställd på att vi då också ska bilda en gemensam rödgrön front med socialdemokrater och miljöpartister.”

.

.

Här en bild på vägen upp till vårt hus.

Vi tar oss fram med broddar och stavar.

Men frågan är om Ohly är rätt politiskt rustad

för det som kan bli hans ”sista strid”

.

Stack Ohly i väg för tidigt. Han kanske rentav missade spåret och hamnade bredvid banan på riktigt hal is?

Vänsterpartiet i Dalarna hängde på med ett tvärilsket pressmeddelande:

”Det försvårar processen för framtidskommissionen, säger Lena Olsson, ordförande i Vänsterpartiet Dalarna. Först och främst är det principen vi vänder oss emot. Det var en debatt efter valet om extrakongress, den avfärdades med att man inte skulle förhasta sig och istället tillsattes en framtidskommission. Lars Ohly borde ha inväntat kommissionens arbete.”

Partisekreteraren Anki Ahlsten avfärdar ilskan i Dalarna med att Ohly kan sitta kvar även om kommissionen och kongressen kommer fram till att Vänsterpartiet ska ha en annan politisk inriktning. Men hon missar då helt att Ohly försöker behålla täten inte bara genom att tala om att han vill sitta kvar och bara har blivit bättre. Han är också tydlig med att han vill försöka återupprepa fiaskot med det rödgröna samarbetet i fjolårets val. Ett samarbete där vänsterpartisterna helt kapitulerade för socialdemokratins nyliberalism och Miljöpartiets moderna borgerliga liberalism. Samarbetet förutsatte munkavle på det egna partiet när det gäller kritiken av dessa bägge partier och deras borgerliga agenda och inte minst legitimerade den uppgörelse som gjordes,  Miljöpartiet,  som ett salongsfähigt vänsterparti nära nog hemmahörande i arbetarrörelsen. I den gemensamma politiken fick inte ens en tåspets fick vara över det kritstreck som dras av den berömda borgerliga budgetdisciplinen. Inte bara jag och andra ”petiga vänsterkritiker” , utan även exempelvis Miljöpartiets Mikaela Valtersson,  kunde med rätta påpeka att i sak, var den uppgörelse som gjordes om de svenska trupper som nu strider under NATO:s fanor, inte väsensskild från den som senare träffades i uppgörelsen mellan regeringen, (s) och (mp).

.

.

I politiken kan en kindpuss betyda mycket…

.

Ohly vill uppenbart inte diskutera det rödgröna samarbete som varit. Där det egna partiets politik var som en tesked salt i en tunna med en hektoliter vatten. Han gör också en grov missbedömning när han självsäkert tror att (s) vill upprepa samarbetet 2014. ”Dom gör inte om samma misstag två gånger med att utesluta oss”. Själv är jag bergfast övertygad att (s)  inte ens vill ha en gnutta sälta i nästa valrörelse.

I stället pekar Ohly på en del välfärdsområden där han vet hur man ska ”vässa politiken”:

”En jämlik vård, en likvärdig skola, fler bostäder, rättvisa villkor på arbetsmarknaden och en rättvis föräldraförsäkring”.

Han har sedan preciserat exempelvis bostadsfrågan med att säga att man måste gå emot ”utarmningen” av hyresrätten. Visst vårt boende är en het potatis i politiken. En hel generation ungdomar riskerar att bli ”mambos” för livet och samtidigt leder den akuta bostadsbristen till att man spär på motsättningar mellan svenskar och flyktingmottagandet.

Det krävs åtgärder i stil med 1960-talets ”miljonprogram”. Samtidigt som den tidens alla lägenheter ska renoveras eller rivas för att bygga nytt.

Men då är vi framme vid akilleshälen i det rödgröna samarbetet. Ser vi till hur människor bor i dagens Sverige. Då är det bara en minoritet som har hyresrätt. Under trettio procent. Den stora majoriteten och då även majoriteten av alla arbetande människor bor i egna villor, radhus eller bostadsrätter. Deras stora bekymmer är amorteringar, räntor och elräkningar och jag är övertygad om att ett av de viktigaste skälen till att den berömda ”medelklassen” föredrog Anders Borg framför socialdemokraterna eller Vänsterpartiet var att man oroade sig för att ”vänsterns ekonomiska lättsinne” skulle leda till räntehöjningar och mer kostnader för uppvärmning. För många har lånen blivit ett större bekymmer än lönen. En stor del av denna ”medelklass” är i själva verket ”arbetarklass” eller arbetande människor i en samhällsställning som lätt gör att de kan vinnas över till en politik som handlar om solidaritet och god välfärd för alla. Det bästa sättet att nå eller att neutralisera dessa stora väljargrupper är ett program som kräver att alla större banker och kreditinstitut ska vara samhällsägda. Samhället ska sedan erbjuda låga och fasta räntor för bolån upp till ett normalt taxeringsvärde. Socialiseringen av krediterna är också det som krävs för ett nytt ekologiskt hållbart ”miljonprogram” när det gäller hyresrätter och lika självklart är det detta som krävs för den lika nödvändiga som gigantiska omläggningen av energiproduktionen, stora transportflöden och vår industriella produktion.

Är man väl framme vid dessa slutsatser är det nödvändigtvis så att en verkligt rödgrön politik kräver ett internationellt samarbete. Vi kan börja med att formulera det som krävs på hemmaplan. Men för att nå de målen krävs att vi lämnar ett bakåtsträvande ”nationellt” motstånd mot EU bakom oss. Det behövs inte mycket eftertanke för att inse att denna nyliberala union bara kan bekämpas och överskridas av en gemensam antikapitalistisk rörelse i hela Europa. De europeiska storbanker och finanscentra som måste ”störtas ner i gruset” är så starka motståndare att de bara kan mötas av en samlad demokratisk och kämpande, europeisk arbetarrörelse.

.

.

Ohly har ryckt och hamnat i halkigt spår.

Kan han likt Marcus Hellner få till en stark spurt?

.

När Lars Ohly nu försöker rycka i sin egen och partiets svåra motlut är det politiken som bekymrar. Jonas Sjöstedt har hängt på och väntar säkert på att först ligga i baksuget vid nästa nedförslöpa för att sedan använda sina sparade krafter till att ta Ohly i spurten.

Men än så länge har han inte försökt formulera om politiken eller ens ställa någon av de avgörande frågor jag skissat här. I 2010 års valrörelse var hans enda tveksamhet om den rödgröna uppgörelsen att man borde förespråkat mer skattehöjningar. Men detta svar är inte mer ”vänster” än den plattform som gällde. Det handlar bara om att man inte vågar röra banker och kreditinstitut.

I brist på bröd äter man bark.

Jonas Sjöstedt är inte belastad med ett stalinistiskt förflutet. Han är en trevlig personlighet, öppen och oftast tydlig och vi skulle säkert få en ”sjöstedteffekt” i nästa valrörelse om han skulle bli Vänsterpartiets näste partiledare. Mer tveksamt är om vi skulle få en omläggning av politiken. Ingen av de vänsterpartister som i dagarna förordat honom har heller haft något att säga om exempelvis det egna fiaskot med den rödgröna alliansen.

Det bådar inte gott.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaLund,

,

Vid gårdagens sorgehögtid i Tucson, Arizona, fick vi se och lyssna till predikanten Barack Obama. Jag prövade med att blunda och hörde då inte längre presidenten i Vita huset utan i retoriken. Ja, till och med i hans stämma och i hans tonfall hörde jag i stället Martin Luther Kings underbara röst.

.

.

Obama inledde med en tröstande psalmvers och vände sig sedan till Bibeln: ”Skriften säger oss att det finns ondska i världen och att fruktansvärda saker händer som undgår människans förstånd”, menade han. ”Hemska saker händer och vi måste akta oss för enkla förklaringar. Ingen av oss vet vad som utlöste attacken och vad som kunde gjorts för att förhindra den”. Likt en nutida Messias kunde han också berätta att Gabrielle Giffords hade öppnat sina ögon för första gången strax efter hans och hustruns besök på sjukhuset…

Hans starka tal vädjade om försoning. Visst i ett passage fanns en liten åder av underförstådd kritik mot den republikanska extremhögerns uppskruvade och ofta våldsamma demagogi: ”Vi måste tala med varandra så att vi läker och inte sårar”. Men huvudådern var en enda lång vädjan om gemenskap. ”De krafter som söndrar oss rår inte på de krafter som enar oss. Våra förhoppningar och våra drömmar är gemensamma.”

Självklart har sorgen sin tid och ingen människa med vanligt vett ställer till med politisk agitation vid en minneshögtid. För stunden avstår man, böjer huvudet och utelämnar det svåra. Men Obama böjde inte bara huvudet inför döden och bad om tröst. I sitt sammanhang lyfte han medvetet, med Bibelns hjälp, in ett mycket bestämt politiskt budskap. Han vädjade helt enkelt om klassförsoning.

.

.

I min bokhylla finns de två delarna av John Steinbecks roman ”Vredens druvor” från 1939. Tummade och sönderlästa. Boken är nobelpristagarens mästerverk och skildrar dramatiken med värme- och torkkatastroferna i den amerikanska Mellanvästern under 1930-talet med alla dess utblottade jordbrukarfamiljer. Romanen återkom året senare i en oerhört stark filmatisering av regissören John Ford. Henry Fonda spelade Tom Joad, en utarmad bonde som i en odödlig scen ligger på den av hettan och jordstormarna helt uttorkade och uppspruckna marken. Familjen Joad har som alla grannar berövats sin egendom av de giriga bankerna. Skörden och med den alla inkomster har bränts bort av solen. Lånen förfaller utan betalning och där på knä, bokstavligen i stoftet av allt han ägt, blir Joads fråga rakt in i kameran:

”Vem ska jag skjuta?”

En replik som var – och är – naturlig i detta land präglat av så mycket våld. Först fördrivning och utrotning av kontinentens indianer. Sedan ett blodigt inbördeskrig där slaveriet avskaffades. I det mexikanska kriget på mitten av artonhundratalet erövrades Kalifornien, Nevada, Utah, Colorado, Wyoming, New Mexico och delar av Arizona (!). Två världskrig, däremellan och sedan ständiga imperialistiska strövtåg. Vietnam i går. Irak och Afghanistan i dag. Det är våld i varje por av det amerikanska samhället och dagarna efter massakern i Tucson mer än fördubblades symboliskt nog (!) försäljningen av mordvapnet, en halvautomatisk Clock 19 i stadens stora vapenaffärer. I delstaten är det nästan lika lätt att köpa ett mordvapen som en ny mobil…

.

.

Under minnesstunden. Michelle Obama och Mark Kelly,

Gabrielle Giffords man, fattar hårt varandras händer.

.

.

Under såväl 1930-talet som i dag är det i Amerikas Förenta Stater en stenrik överklass som residerar över ett brutalt klassamhälle. Det var de på pengar så lystna storbankerna som besegrade familjen Joad i Steinbecks roman och det är Goldman Sachs, JPMorgan Chase och alla andra finansiella girigbukar på Wall Street som härskar i dag.

På samma sätt som under 1930-talet har miljoner amerikanare kastats ut i arbetslöshet eller kortvariga deltidsjobb.  Hundratusentals familjer har fått lämna över sina hus till bankernas indrivare. Femton procent av befolkningen räknas som fattiga och i stormens centrum ligger Arizona. Där är det arbetslöshet och otrygghet som utgör den grå, hopplösa vardagen för ett otal människor. Etthundrasextio år efter USA:s erövring av Arizona har som en historisk ironi dessutom hundratusentals ”latinos” återvänt till sina ursprungsområden. I kölvattnet på den ekonomiska och sociala krisen har ”nybyggarlandet” därför fått svåra motsättningar med både laglig och illegal immigration.

Barack Obamas regering har gett ett enda kategoriskt svar på landets svåra ekonomiska och sociala kris: Fortsatta krig och ett hundraprocentigt stöd åt storbankerna. Landets borgerliga tvåpartisystem och dess förfallna fackföreningsrörelse innebär att det inte finns någon större samhällelig kraft som kan artikulera människors förtvivlan i politiska banor där kapitalismen kan ifrågasättas. I stället är det den republikanska högern, Tea Party-rörelsen och extrema våldsinriktade, mer eller mindre fascistiska grupper som fiskar i allt det grumliga vatten som rörts upp.

Hur hela profilen för Jared Loughner, som var baneman vid massakern, hur hela den profilen ser ut, vet vi inte. Men tillräckligt mycket har kommit fram för att de ideologiska markörerna ska bilda ett mönster. Hans förvridna hjärna har fått energi från Arizonas extrema högermiljö.

Se mer i min tidigare blogg: Kan man dö av en kopp te?

När Loughner, likt Steinbecks Tom Joad, frågar vem han ska skjuta, är det inte bara slump eller biblisk ondska som gjorde att han valde ut Gabrielle Giffords som sitt offer. Hon som gått emot Arizonas hårda immigrationslagar och röstat för Obamas sjukvårdsreform. Uppenbart har han fått en del av sina svar från den amerikanska extremhögern.

Den amerikanska drömmen från förra seklet, ”The american dream”, kan mycket väl, om det inte skapas demokratiska  socialistiska alternativ med en kämpande arbetarrörelse, då kan denna dröm under vårt nya sekel, mycket väl sluta med en fullständig mardröm.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Barak Obama, Giffords, massakerna iTucson, John Steinbeck
.
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,GP1,SVD5,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

.

Människor kan skriva sin historia på olika sätt. Wanja Lundby-Wedin lämnar sitt fackliga och politiska eftermäle i en intervju för  bland andra Svenska Dagbladet i dag.

.

.

Hon är bara 58 och jag vet inte om hon har något vidlyftigt pensionsavtal på gång.  När hon lämnar in 2012 är hon sextio  och  LO-toppen  brukar ta sig rätten att gå i pension fem år före oss medlemmar…

Om inte annat kommer vi att minnas henne ett tag för de svulstiga AMF- pensionerna. När SvD frågar henne om detta och konstaterar att hon då blev ”något vingklippt” och sedan ”relativt osynlig i den senaste valrörelsen”. Då förklarar hon detta med att:

”Jag känner inte så själv. LO blir mer osynligt när vi har en borgerlig regering.”

För detta svar kommer nog historieskrivarna att minnas henne för alltid. Det är klart  som korvspad att man blir osynlig om man under fyra års högerstyre går och gömmer sig och inte bjuder motstånd i en enda fråga av betydelse. Hon har dessutom kopierat taktiken ute i Europa där hon under krisåren varit ordförande för Europafacket utan att ens visa sig i någon av alla  försök till fackliga protester.

Det spekuleras i media om en efterföljare och då sägs IF Metalls Stefan Löfven vara på tur att gå och gömma sig i någon skrubb uppe i LO-borgen.

Blir så är det bara att återge ett gammalt välkänt ordspråk: ”En olycka kommer sällan ensam”…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, LO, Wanja Lundby-Wedin

I pressen: SVD1,DN1,AB1,GP1,Expr1,GP2,

Bloggare: RödaBerget,Jinge,RödaMalmö,

.

Kan man dö av en kopp te?

På en oförarglig tebjudning. På ett Tea Party?

Knappast. Bara om Agatha Christie varit framme och spetsat någon kopp med arsenik.

.

.

Jeff Danziger i Washington Post

.

Men om gästerna på bjudningen inte bara mumsar kakor, små snittar och sörplar på sitt te. Om de inte bara pratar väder? Tänk om alla upprört pratar om att göra slut på en nyinflyttad granne och gör pricktavlor med bilder på de nya främmande familjemedlemmarna. Samt sjunger om att ”ladda om”.

Då kanske detta kan inspirera en lite halvknäpp kille i sällskapet till att dricka ur sin kopp för att sedan göra slag i saken…

Massakern utanför stormarknaden i Tucson kan ha följt ett liknande mönster. När 22-åringen Jared Lee Loughner först sköt en kula rakt igenom kongresskvinnan Gabrielle Giffords huvud och sedan lät sin halvautomatiska Glock 19 urskiljningslöst döda och skada alla runt henne då handlade gärningen säkert inte bara om ren galenskap.

I USA försöker det politiska etablissemanget och media att så gott det går skyla över de ideologiska ”markörer” som vi än så länge fått när det gäller Loughners idévärld. Ingen koppling får göras med den ärkekonservativa Tea Party-rörelsen. ”Detta är ett dåd av en vettvilling och har ingenting med politik att göra”, menar man. Wall Street Journal är tydligast:

”Jared Lee Loughner är en mentalt störd man som i lördags utsåg kongresskvinnan Gabrielle Giffords och alla i hennes närhet i Tucson till sitt mål därför att hon var känd och därför att de var tragiskt lättåtkomliga … Vilka förvirrade politiska motiv han än uttryckte tycks dessa bara vara en del av hans mentala sjukdom och dess malström.”

Pratar vi amerikanska är detta ”Bullshit”. Pratar vi svenska är tidningens påstående rent skitsnack. I stället pekar allt mot att det är hans förvirrade sinne som virvlats ner i den republikanska högerns malström! Regionens sheriff, Clarence Dupnik, som är 76 år gammal och därmed inte behöver tänka på att bli omvald, slog också omedelbart fast att: ”Arizona har blivit USA:s gravsten med sina mjuka vapenlagar och alla de i media som dag ut och dag in inflammerar opinionen med retorisk svavelsyra som skapar hat, misstroende och paranoia om hur regeringen fungerar”.

.

.

Vi kan börja med tebjudningens pricktavla. Det som i USA kallats för Tea Party-rörelsen vädjar med sitt namn till det ”ursprungliga Amerika”. När Samuel Adams och hans grupp 1773  (utklädda till indianer) vräkte en brittisk last med te överbord från ett fartyg i Boston blev detta början till det amerikanska väpnade upproret mot den brittiska kronan. Engelsmännen hade mot amerikanarnas vilja lagt en tullavgift/skatt på detta populära njutningsmedel vid införsel till sin koloni ”over there” och med sin aktion startade ”frihetens söner” landets uppbrott från det brittiska imperiet. I retoriken använder dagens ”te-påsar” denna händelse till att motsätta sig nära nog all annan statlig verksamhet än den rent militära. Inte minst Barak Obamas sjukförsäkringsreform som ses som ”socialism”. Dessutom associerar man till rätten att ”ta till bössan”.

.

.

Sarah Palin från Tea-Partyrörelsen hade gevärsikte riktat

mot Giffords på sin hemsida. Samt texten: ”Ladda om”.

.

Gabrielle Giffords röstade för denna reform och hamnade därför på den famösa hemsida som rörelsens mest lysande stjärna Sarah Palin lagt ut. Där har hon haft bilder på sina mest hatade motståndare i kongressen och sedan ringat in dessa med riktpunkten eller ”hårkorset” i kikarsiktet på ett gevär. Med texten ”Nu laddar vi om”.  Giffords motkandidat i fjolårets kongressval, förre marinsoldaten och ”tepåsen” Jesse Kelly organiserade en tillställning där hans supporters fick skjuta med automatkarbinen M 16 under mottot ”Hjälp till med att få bort Gabrielle Giffords”. Under valkampanjen samlades dessutom hans anhängare varje vecka utanför hennes kontor med plakat om att ”Dags att ladda om” eller att ”På det ena eller andra sättet ska du bort”…

Ser man på de videosnuttar som Loughner lagt ut på nätet är de fulla med retorik från Tea Party-rörelsen och mediakampanjer från Fox News, ABC och Rupert Murdochs tidning The Journal. Loughner rasar mot ”Den andra konstitutionen” vilket i denna politiska miljö betyder de två tillägg i konstitutionen som kom efter det amerikanska inbördeskriget. Förbudet mot slaveri och rätten till medborgarskap för alla barn födda i USA. Det senare har republikaner i kongressen just nu lobbat för att få bort med innebörden att hindra alla nyfödda barn  till illegala invandrare från att få rätt till medborgarskap. När Loughner i en video utropar ”Nej! Jag vägrar att betala en skuld i en valuta som inte baseras på värden i guld eller silver”, kan detta för oss svenskar låta som tokerier men i USA är det en av de mest välkända parollerna från talkshow-stjärnan Glenn Beck i Fox News och betyder ett kategoriskt nej till nya offentliga utgifter. Tea Party-rörelsen är givna motståndare till aborter och Loughner utbrister också att ”en kvinna som begår abort är terrorist”.

.

.

Den rasistiska rörelsen ”American Renaissance”

uppges ha influerat Loughner.

Här hyllar man Sverigedemokraterna på sin hemsida…

.

Till sist har både Fox News och New York Times rapporterat att han åtminstone är influerad av den rasistiska rörelsen kring nät- och förlagshuset American Renaissance. En rörelse vars ägare, Pioneer Found, med pseudovetenskapliga argument försöker hävda att olika människoraser har olika intelligens mm. Därför är man  för rasåtskillnad. Som kuriosa kan nämnas att rörelsen stort hyllade Sverigedemokraternas valframgångar i höstas.

Uppenbart finns det i USA en politisk malström som nu har blivit en mardröm.

När Giffords pappa i amerikansk media fick frågan om hans dotter hade några fiender, kom repliken snabbt, ”Hela Tea Party”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Giffords, Loughner, Tucson, massakern i Tucson, Tea Party-rörelsen,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,GP4,DN6.DN7,SVD6,

.

Jag har tidigare skrivit om hur Volvo Powertrain i Skövde på ett svinaktigt sätt avskedade tre arbetare. Nu visar det sig att det var en förtroendevald från Verkstadsklubben på plats som satte dit sina arbetskamrater. Han tog en skärmdump på Facebook av sina ”vänners” och medlemmars snack på nätet och gick sedan till företagsledningen med sitt ”bevis”.

Jag har varit med om mycket facklig svek. Från byråkrater i fackets ledning. Men detta är nog det mest sanslösa som jag varit med om. Öronen trillar av och ögonen faller bort.

Värre skitstövel har vi sällan sett.

.

.

Bollen ligger hos Metalls ledning

Ett svek nu är ett svek mot alla oss medlemmar

.

Jag vet inte hur facket i Skövde ser på det hela. Men eftersom man fram till i dag spelat med och varit mycket lågmält i sina kommentarer förväntar jag mig inte ett dyft.

Däremot är det uppenbart att bollen nu ligger hos Metalls ledning. Förut har dess ordförande Stefan Löfven sagt om affären att Volvo skämmer ut sig.  Nu gäller det att inte skammen ska hamna på hans eget bord. Dags för att omedelbart lyfta bakarna uppe på kontoret och agera. Först och främst för de tre som avskedats. Sedan gentemot förrädaren i våra egna led. En arbetskamrat  – och facklig representant – som springer med skvaller till en företagsledning för att inkassera lite beröm och en klapp på axeln – för att sedan få sina arbetskamrater avskedade . Han hör inte hemma i Metall.

Uteslut fähunden omedelbart!

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Volvo Powertrain, IF Metall

I pressen: SVD1,GP1,

.

Vita huset och Pentagon arbetar inte bara febrilt för att få Julien Assange bakom lås och bom. Den amerikanska regimen torterar samtidigt Bradley Manning. Alltså den unge soldat som anklagas för att ha läckt det uppmärksammade materialet till WikiLeaks.

.

.

Mest genomslag fick videon där vi fick se besättningarna på två amerikanska apachehelikoptrar öppna eld mot en grupp män som bara var ute och gick på en av Baghdads gator. De dödade tolv människor, varav två journalister som arbetade för nyhetsbyrån Reuters. Ser man videon hör man också hur besättningen stolt kommenterar sin bedrift:

”Ha,ha, ha. Jag fick dem”.

”Titta på dom där döda bastarderna”.

”Härligt”.

Det är för att han kanske är ansvarig för att ha avslöjat detta och andra krigsbrott som Manning nu har suttit i marinens fängelse i Quantico/Virginia i fem månader och innan dess i ett militärfängelse i Kuwait i två månader.

Han hålls i förvar under vad som kallas för ”maximal isolering”. Men i själva verket handlar det om avancerad tortyr. De amerikanska myndigheterna vill på så sätt få honom att erkänna att han gav sina datafiler till WikiLeaks i samarbete med Assange. Ett sätt för den amerikanska staten att få ett underlag för en process mot denne. Mannings advokat har berättat hur han torteras:

”Av dygnets 24 timmar har han i 23 timmar – i sju hela månader – suttit helt ensam i sin cell. Inne i cellen är hans rörelsefrihet extremt begränsad. Han är förbjuden att på något sätt träna fysiskt. Försöker han blir han stoppad direkt. Han får inte ha kudde eller lakan i sin säng eller tillgång till nyheter i någon form. Han får inte ha några personliga tillhörigheter i cellen. Försöker han ens med ”sit-ups” i sängen blir han stoppad. Dagligen får han en timmes ”motion” och tas då till ett ensamt rum där han får lov att gå runt. Han brukar gå runt i ”åttor”. Men visar han minsta tecken till att ta en paus förs han omedelbart till cellen. När han går till cellen måste han klä av sig allt utan kalsongerna och lämna över sina kläder till fångvaktarna. Han har svårt att sova och får nu antidepressiva medel.”

.

.

Uppenbart handlar isoleringen om att bryta ner en människa psykiskt. Till ett sammanbrott.

Det är den amerikanska staten som egentligen är skyldig. För otaliga krigsbrott och för tortyr av Bradley Manning som eventuellt är den som lagt fram bevismaterial för detta inför en stor del av världen. Det är dess ansvariga som därför borde åklagas av en hel värld och sitta inom lås och bom. På livstid.

Men världens regeringar tiger. Detta eftersom WikiLeaks visat att de alla är medskyldiga. Även i Sverige har vi det gamla fenomenet att ”En svensk tiger”. Inte så konstigt. Vi har fått bekräftat att regeringen Reinfeldt och dess socialdemokratiska föregångare har gjort Sverige till en amerikansk vasallstat. Därför tiger naturligtvis också alla större tidningar i Sverige. Inte en endaste ledarskribent är upprörd eller ens intresserad…

Men alla andra borde inte tiga. Övergreppen mot Manning. Den människa som kanske är vår tids störste hjälte och av framtidens historiker ses som en modern Abraham Lincon. Protester mot de övergreppen borde höras överallt där det går att höja rösten.

Låt ropen skalla!

Det finns mer information  här:

Stödnätverk för Bradley Manning

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, WikiLeaks, Bradley Manning, Julien Assange,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,

Göteborgsposten har i dag en härlig bildsvit om hur det var förr när vi hade kyla och snöoväder. De gamla fotografierna finns här:

Tidiga isvintrar i Göteborg

.

Själv började jag fundera över detta med snöskottning och gubbar som hackar bort isen från tågrälsen när jag såg två av bilderna. Varför kommer inte barnvagnar, rullatorer och rullstolar fram på våra trottoarer i dag? Min bror ringde och berättade om en man i Malmköping som försökte ta sig fram med en rullstol till en brevlåda. Han välte med sin stol och föll svårt med pannan rakt ner i isen. Bloden rann och det blev ambulanstransport till sjukhuset.

.

.

.

Snöskottning i Göteborg under krigsvintern 1940

.

.

Här ska tågen fram!

Rälsen görs ren januari 1951

.

Jag har också en minnesbild från mina ungdomsår på Hisingen. Det var under sextiotalets kyliga år när snön vräkte ner över spårvagnsräls, gator och trottoarer i Lundbyområdet. Som vanligt kom bönderna in med sina traktorplogar och kommunens resurser rullade i gång. Men snösvängen fick också fart. Med skyfflar och borstar. Här kom arbetslösa och dagjobbare, även ”ölgubbarna”, för de visste att de kunde tjäna en bra hacka. Men vi pojkar – och en del tjejer – fick också vara med. Lagbasen gav oss en skyffel eller hacka och vi slet vi så att svetten rann i kylan.  Allt efter förmåga. Här kunde vi tjäna massor. Långt, långt mer än veckopengen!

I dag är framförallt den nödvändiga manuella snöskottningen en katastrof. Mängder med människor kommer inte fram i våra samhällen och städer. Samtidigt räknar vi in nära nog en halv miljon arbetslösa. Massor med ungdomar och friska medelålders människor sitter hemma eller går och driver. Det självklara vore naturligtvis att erbjuda alla en skyffel, ett spett eller en borste. Med löftet om att tjäna bra. ”Till alla efter behov. Från alla efter förmåga”, brukar det heta på I:a maj och vid partikongresser.  Snöskottning borde vara ett bra sätt att börja med dessa vettiga ord…

Samtidigt läser jag ett debattinlägg i GP av Al Gore och David Blood om att det är nödvändigt med ”en hållbar kapitalism”. Artikeln är stort uppslagen med en fet rubrik och en ingress också på tidningens förstasida och där sägs att ”Al Gore förklarar vidare hur hållbar kapitalism ska genomföras i praktiken”.

Dessvärre gör han inte det. I inläggen finns en del insikter och en del förslag.  Författarna menar att vi måste ha nya ”investeringsstrukturer på kapitalmarknaden”. ”Vi måste tänka i nya banor”. De understryker att ”externa faktorer som till exempel föroreningar som orsakar global uppvärmning” måste ses som en kostnad. Kvartalskapitalismens fungerar inte utan ” incitamentsstrukturerna måste rättas efter långsiktiga mål … och vara rättvisa”.

.

.

Al Gores privata jetplan. Han släpper säkert ut tusen gånger mer koldioxid än låt säg en vanlig indier…

.

Bortser vi från Gores dubbelmoral.  Han skriver att vi sluta med en ”otyglad konsumtion” men lever samtidigt på en stor ranch med gigantiska elräkningar och flyger i ett privat jetplan. Bortser vi från detta finns det ändå få andra aktieägare eller få enskilda människor  som överhuvudtaget skulle kunna övertalas till att satsa sina egna pengar på något som gynnar planeten och samhället om tjugo eller femtio år. Den väldiga omläggning som krävs av världens produktion, dess transportsystem och vårt boende kommer aldrig frivilligt att betalas av privata investerare.  Det är därför exempelvis Ingvar Kamprad har valt att inte introducera IKEA på börsen. ”Gör vi det kommer vi aldrig själva kunna fatta långsiktiga beslut”, är hans besked till marknaden. I stället är det så att vi med en svindlande hastighet rör oss i en motsatt riktning. Den berömda ”marknaden” söker sig i stället likt ett höghastighetståg bort från vettiga investeringar. Bort från vettig produktion. Tidningen Wall Street Journal anklagar exempelvis Kina för att ”dumpa marknaden” genom att staten satsar stora pengar på forskning och produktion av solceller. Gores eget parti, Barak Obamas demokrater, försöker få den egna ekonomin att överleva genom att till oerhörda kostnader subventionera och marknadsföra mer och mer vapenproduktion.

Vare sig snöskottning, våra tåg eller en omfattande satsning på exempelvis nya transportsystem kommer att fungera om börsen i Stockholm ska fortsätta att bestämma över våra liv. Vi kan inte fatta vettiga demokratiska beslut om hur vårt samhälle ska se ut så länge som kapitalmarknaden härskar.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, snökaos, Al Gore, kapitalism, demokratisk planekonomi,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,GP1,SVD3,GP2,GP3,GP4,GP4,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Svensson,

.

.

Volvos dåraktiga beslut att direkt avskeda en arbetare, uppenbart utan att ens be om en förklaring, bara för att denne upprört skrivit på Facebook:  ”En dag kvar av veckan på detta dårhus” är ett hot mot demokratin och fackliga friheter. Ansvarig chef borde omedelbart avskedas.

Vad som hände var att arbetaren gick till sin arbetsledare och berättade att hans mamma drabbats av en svår sjukdom på sin bröllopsresa. Hon avled två dagar senare. Han var svårt chockad men bemöttes bara med  det cyniska beskedet:  ”skit i det och jobba vidare”.

I en kommentar till vad han skrivit skrev han senare ”inget fel på Volvo. Är bara inte sugen på att jobba för stunden”.

Det är så många företagsledare vill ha det. Det är också därför de älskar bemanningsföretagens mer otrygga anställningsförhållanden. Om din mamma får ett besked om att hon är döende ska du inte bry dig. Bara jobba på som vanligt…

Undrar jag var platschefen själv gör om någon av hans egna nära och kära får ett besked om att de ska dö?

Jag har själv jobbat i nästan trettio år på Volvo Lastvagnar i Göteborg och faktiskt aldrig träffat en sådan idiot…

Övergreppet är självklart också avsett för alla andra anställda. De ska skrämmas till tystnad. Om man säger att arbetsmiljön är dålig. Är man då illojal? Vad gäller om man säger att lönerna är skit?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, dårhus, Volvo Power Train, fackliga friheter,

I pressen: SVD1,DN1,GP1,Aftonbladet,SVD1,GP1,GP3,GP4,