.

En flod av människor strömmar i dag in över Frihetstorget i Kairo.  Klockan 13 15 är det redan en miljonhövdad skara  som förnedrar den diktator som tror att han fortfarande är älskad av sitt folk.  13 30 berättas från Alexandria  att protestmötet där är tre  kilometer  brett och kanske också kan räknas till över en miljon. Regimens våld har inte kunnat bryta av nacken på motståndet och allt fler frågar nu vad som ska komma i stället. Ska ”det gamla störtas ner i gruset” eller ska diktaturen hitta en landgång som kan rädda den över till fast mark?

.

.

ميدان التحرير

Redan tidigt i morse var det ”kö” för att ta sig in till Frihetstorget.

.

Under flera dagar har många sagt att Hosni Mubarak redan är död – politiskt .  En uppfattning som jag helt och hållet delar.  Men det är en man – som likt så många andra gamla krigare – vägrar att ge upp. ”It`s a dead man walking”, säger en av hans kritiker, El Baradei, till CNN. En redan död som fortsätter att gå.

.

”Vi hoppas på en övergång till demokrati utan att behöva bryta med en president som Mubarak, som väst och främst USA, anser vara vis, hette det i dag från Italiens premiärminister vid EU:s pågående toppmöte….”

.

Men de senaste dagarnas desperata våld. Där Mubaraks säkerhetstjänst och polis, tillsammans med betalt kriminellt patrask, har gått ut i en vildsint bärsärkargång mot demonstranter och journalister, ser samtidigt ut att kunna gå till historien som hans sista vidriga dödsryckning. Det hängivna, okuvliga mod som vi sett från kämparna på Frihetstorget i centrala Kairo och på ett otal andra platser i Egypten gör att regimen börjat rämna inifrån. Mubaraks mentor framför alla andra, USA:s regering, sägs dessutom vara i färd med att knuffa ner den redan döde i sin grav. Ett fortsatt amerikanskt stöd för Egyptens hatade diktator skulle helt enkelt få till följd att den egna demokratiska legitimiteten inte längre går att prångla ut över världen. ”USA:s eget varumärke skulle skadas svårt”, som reklamfolket skulle uttrycka saken.

USA och den egyptiska militären – som är diktaturens ryggrad – diskuterar nu febrilt hur man ska undvika att regimen störtas. De vill renovera, bygga om, hitta politiska övergångslösningar, som gör att stommen för den egna makten finns kvar.

.

.

Här utser diktatorn Omar Suleiman till sin egen efterträdare.

.

Många pekar då ut Omar Suleiman, som den som – åtminstone för några varv – ska ta över stafettpinnen efter Mubarak. Men vem är då denne kronprins som Mubarak själv utsåg till sin egen vicepresident så sent som den 29 januari? I västvärlden beskrivs han oftast som en ”mycket intelligent och distingerad herre”. ”Urban och sofistikerad”. Mubaraks närmaste man och USA:s viktigaste förbindelselänk med Kairo ända sedan 1993 när han blev chef för säkerhetstjänsten. Pratar flytande engelska och klär sig alltid i en prydlig, distingerad svart kostym och med perfekt slipsknut. 2009 utsågs han av tidningen Foreign Policy till den underrättelsechef som har mest makt i Mellanöstern. Han sågs som mer betydelsefull än den israeliska kollegan, Mossads chef Meir Dagan.

Ja, egentligen borde Suleiman vara känd i Sverige. De två egyptier som i december 2001 – efter klartecken från utrikesminister Anna Lindh – försågs med handfängsel, ögonbindlar och munkavlar av SÄPO/CIA och sedan transporterades i ett amerikanskt plan till Kairo och den egyptiska säkerhetstjänsten. De hamnade nämligen under Suleimans tortyrregim…

För den man som nu sägs ska ta över stafettpinnen efter Mubarak borde rimligtvis inte ens vara upp till diskussion.

Två internationellt uppmärksammade fall har öppnat dörrarna på glänt till Suleimans ökända fängelsehålor.

.

.

Kommando från den pakistanska säkerhetstjänsten.

.

Först handlade det om Mamdouh Habib. En australisk medborgare som den pakistanska säkerhetstjänsten grep och på egen hand torterade för flitpengar 2001. Som var vanligt förpassades han sedan till en tortyrkammare i Kairo ( i tiden nära Anna Lindhs utvisningar ) och där ställdes han öga mot öga med Suleiman, som själv hade för vana att närvara vid alla förhör med alla som misstänktes för samröre med Al Quaida. Habib fick hela tiden elstötar genom kroppen, utsattes för vattentortyr genom näsan, fingrar bröts av och sedan hängdes han upp i slaktkrokar på väggen.

För att definitivt lätta på Habis tungband gav Suleiman sedan order om att en vakt skulle mörda en fånge från Turkistan inför ögonen på australiern. Vilket denne gjorde med en dödande karatespark…

Resultatet blev ”en frivillig bekännelse” och Habib flögs till USA:s egen Gulag, Guantanamo på Kuba. Han överlämnades efter några år till Australien. 2005 blev han, med vissa villkor, en fri man och så sent som i december i fjol gjordes en överenskommelse mellan honom och regeringen där Habib i utbyte mot en okänd summa pengar avstod från vidare anklagelser mot de australiska myndigheterna. Pengarna ska han använda för att försöka få till stånd en internationellt juridiskt åtal mot Egypten och USA….

.

.

Colin Powell i FN 2003 med sin ”bevis” om massförstörelsevapen…

.

Det andra fallet fick långt vidare och spektakulära konsekvenser. Även då var det den pakistanska säkerhetstjänsten som mot sina flitpengar grep en misstänkt Al Quaidaman, libyern Ibn Sheikh al-Libi. Han överfördes till amerikanskt förvar i det ökända fängelset vid flygbasen Bagram norr om Kabul. Efter en del internt bråk mellan FBI och CIA och efter rapporter direkt till George Bush och hans vicepresident Dick Cheney fick CIA:s chefen George Tenet sista ordet och  även Libi dra på sig ögonbindel och handfängsel för en resa till Kairo och Tenets nära vän torteraren Suleiman.

Väl där blev han inlåst i en trång bur i åttio timmar. Släpades sedan ut och misshandlades sönder och samman. Det Suleiman ville få ur honom var en bekännelse om att han kände till att det fanns nära förbindelser mellan Saddam Hussein och Al Quaida. Framförallt skulle han bekänna att Saddam var i färd med att lämna över biologiska och kemiska vapen till Bin Laden och hans män.

Libi föll till föga och ”bekände” och USA:s försvarsminister Colin Powell fick ett underlag för sitt tal i FN februari 2003, där han försökte motivera USA:s krig mot Irak.

När det senare, efter USA:s invasion, visade sig att inte ens Saddam själv hade tillgång till dessa massförstörelsevapen frågade FBI Libi varför han ljugit. ”De höll på att döda mig (Suleiman) och jag var tvungen att säga något”, blev då hans lätt begripliga förklaring…

Ibn Sheikh al-Libis senare livsöde blev tragiskt och symboliskt. Vid ett besök 2009  i Tripolis statsfängelse Abu Salim upptäckte Human Rights Watch till sin förvåning att Libi fanns bland de intagna. Väl tillbaka i USA fick de reda på att han ”tragiskt nog hade tagit sitt eget liv” en kort tid efter deras resa och organisation ställde den väl motiverade frågan om det hela egentligen inte hade handlat om ett överlagt mord i syfte att tvätta bort alla spår efter denna osmakliga affär…

Osmar Suleiman. Den man som Mubarak och hans regim, liksom Vita Huset tycks se som regimens räddare.  Hans namn borde inte överhuvudtaget nämnas i denna diskussion. Han borde få en ögonbindel och handfängsel tillsammans med en enkel biljett till Internationella domstolen i Haag för en anklagelse om decennier av tortyr. Eller ännu bättre åtalas för samma brott – men av en ny demokratisk regering i Egypten själv.

******************************

.

Här två artiklar med referenser och källhänvisningar:

Stephen Soldz i Counterpunch

Jane Mayer i The New Yorker

Aljazeeras livestream från Kairo

.

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,AB1,AB2,AB3,Expr1

GP1,GP2,GP3,SVD6,DN9,DN10,AB4,SVD7,SVD8,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaLund,Björklund,Lassesblogg,RödaGöinge,Björnbrum,

Teckentydaren,UppkäftigaUppsala,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Egypten, Mubarak, Suleiman, Tahirtorget,

Dagen D ?

.

I dag ser vi kanske ett avgörande slag. Den kallas redan dagen D – day of Departure – avresan på vårt eget språk.

-Jag vill avgå men jag kan inte. Jag är rädd för att det blir kaos, sa Mubarak i går till den amerikanska tv-kanalen ABC. Diktatorer har en märklig förmåga att häva ur sig enorma påståenden. Men i går slog nog Mubarak alla rekord. Inte ens en litet fönster hade krossat om inte hans regim beslutat sig för att använda alla medel för att slå ned folkets protester.

.

Avgå !!!!!!

Inte en enda av de kanske tre hundra döda hade behövt mista sitt liv om Mubarak valt att avgå redan för tio dagar sedan. Kaoset är till fullo Mubaraks verk. Hela ansvaret för död och förstörelse ligger på hans bord.

I dag får vi se om Befrielsetorget förblir ett centrum för revolutionen eller under reaktionens angrepp omvandlas till ett gigantiskt öppet fängelse. Ska Mubarak avgå i dag? Hoppet är tänt hos miljoner egypter och sympatisörer med den arabiska revolutionen världen över.

Av rent personliga skäl kommer jag att missa allt vad som kommer att hända det närmaste dygnet. Av alla tänkbara dagar missar jag dagen D. Surt. Men ni kan lita på Göte. Han kommer redan i dag att i en blogg presentera tortyrmästaren själv – general Suleiman. Det är det svinet som USA nu puffar för i förhandlingar med Mubarak. Tänk er om det var folklig resning i USA och Carl Bildt (vem annars?) skickas till USA för att förhandla om Obamas avgång. Att USA förhandlar om Mubaraks avgång påminner oss om de koloniala relationer som rått mellan imperialismens metropoler och lydstater i det som en gång kallades tredje världen. Nu kallas det utvecklingsländer. Utveckling i vilken riktning? Den som metropolerna bestämmer.

Jag är tillbaka på söndag.

Leve den arabiska revoltionen.

Någon kanske undrar var Carl Bildt har haft för sig de senaste dagarna.

Är han sjuk? Har det hänt något med huset i Kroatien? Eller är det hustrun, grevinnan Anna Maria, som vill ha en stunds uppmärksamhet från sin make?

.

.

Man kan se på världen från många olika håll…

.

I vanliga fall vaknar vår utrikesminister med ett twitter och går till sängs med en blogg. Men nu är han tyst som en mussla trots blodbadet på Tahrirtorget. Världens ledare fördömer attacken på de fredliga demonstranterna. En av dem, Storbritanniens David Cameron, underströk i går att:

”Attackerna på dem som protesterar i Egypten är oacceptabla. Om det på något sätt visar sig att regimen har sponsrat eller tolererat detta våld, då är detta helt och hållet oacceptabelt. Vi kan bara förakta det vi ser.”

Men Bildt, han bryr sig egentligen inte. Han har uttalat sig om att ”allt våld” måste fördömas. Men menar att vi ska acceptera Mubaraks ordning i väntan på ett val i september. Carl Cederström, tidigare medarbetare på UD:s avdelning för Mellanöstern, hävdar i Dagens Nyheter att politiken är feg och undfallande.

Men jag menar bestämt att han inte är det minsta feg. Inte heller lär han vara sjuk. Allt är i stället som vanligt. För när det gäller Egypten finns det bara en ledstjärna för Bildts utrikespolitik och det är Vita huset i Washington.  Pragmatiskt och affärsmässigt har han helt enkelt väntat på att man där ska bestämma sig för om Mubarak ska sågas eller inte. ”Bäst att hålla tand för tunga”, som det heter.

I dag tycks Barack Obamas regim däremot vara på väg att ta fram sågen. Sent i natt sa Vita Husets talesman att ”en förändring av regimen måste ske nu” och republikanernas John McCain fyllde i med att Mubarak måste bort omedelbart. Kanske blir det då också dags för Bildt att börja prata om regimförändring. Vi får se. Kanske han till och med följer John.

Den enda region där Carl Bildt låter sina känslor ta över är Öst-Europa och Ryssland. Händer det något där reagerar han direkt. I sinne och hjärta är han en karolin och ytterst handlar all utrikespolitik egentligen om att bekämpa den lede ryssen i öst.

En slagruta böjer sig ner mot vatten. Bildt böjer sig bort mot öst.

,

.

”Mot öster, soldater”!

.

Därför har han nu  rest till Polen. I gårdagens blogg  hette det att:

”Det var en framgångsrik och viktig stödkonferens om Vitryssland i Warszawa i dag. Europakommissionen meddelade att man kommer att fyrdubbla sitt stöd till det civila samhället i Vitryssland, och därmed kommer man att vara större än t o m Sverige.”

Detta kan ju vara en bra sak. Vi älskar inte diktaturen i Vitryssland. Även om jag aldrig skulle ge Bildt fria händer att prioritera vilka i detta ”civila samhälle” som ska tilldelas pengar. Men det skandalösa med denna anteckning är hur öppet vår utrikesminister vänt ryggen åt EU:s södra grannländer. Tunisiens eller Egyptens ”civila samhällen” har så vitt jag vet inte fått några stora enskilda svenska donationer. Däremot har tydligen Sverige tidigare gett lika mycket pengar på egen hand till Vitrysslands oppositionella som EU-kommissionen.

I går kväll blev det  inget uttalande eller någon blogg  för Bildt. Det räckte med Vitryssland. Trots att blodet samtidigt rann på Tahrirtorget…

Nog var det sant när WikiLeaks återgav att USA:s ambassad i Stockholm berättat hem att Sverige i praktiken var med i NATO och att man gillande nog konstaterade att Carl Bildt skötte utrikespolitiken på egen hand.

*************************

I dag eftermiddag kom Bildt till sist med en ny kommentar. Men bara en massa slingerbultar hit och dit. Inte ett ord om dödsskjutningarna och misshandeln på Tahirtorget.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Kairo, Tahirtorget, Vitryssland, Egypten, Carl Bildt

I pressen:DN1,DN2,

Bloggare; Jinge,RödaMalmö,Svensson,

Betald mobb i regimens tjänst.

.

Kontrasten mellan revolution och kontrarevolution stod i natt glasklar i skenet från brandbomber som den organiserade pöbeln kastade mot frihetskämparna på Tahrirtorget.

Å ena sidan en folkfest som ger hopp om en bättre framtid, å andra sidan en hord av mordiska, hatiska galningar som krälar vid förtryckarnas fötter. Det är revolutionens och kontrarevolutionens ansikten vi kan se i den dramatiska gatustrid som nu pågått sedan onsdag morgon.

.

Revolutionens lyckliga ansikte.

.

Redan onsdag morgon stod det klart att reaktionen tänkte attackera folket på torget. Det fanns inget spontant över regimanhängarnas uppmarsch. BBCs reporter på plats sa exempelvis att ”demonstranterna” kom i numrerade bussar till utgångspunkter runt torget för en samlad attack. Plakat och banderoller var snyggt upptryckta med professionell lay-out. Enligt flera vittnen som pratat med deltagare hade de betalats för att delta. Det skulle inte förvåna eftersom Mubaraks parti NDP haft för vana att betala sina hejdukar för att terrorisera folk till att rösta på rätt parti när val hålls.

Nu vet vi också var generalerna står. Under några dagar har de visat upp sitt vackraste solskensgrin.

-Vi kommer aldrig att angripa det egyptiska folket. Vi förstår era rättmätiga krav och garanterar rätten att demonstrera fredligt, löd andemeningen i arméns deklaration i TV under tisdagens enorma miljondemonstration. Men nu vet vi att det bara var ett taskspeleri för att vinna tid. Tid för att organisera NPDs kriminella gäng, tid för att ställa dem under civila säkerhetspolisers ledning, tid för att trycka upp propagandamaterial att visas upp i den statliga tevens sändningar, tid för att piska upp hatet mot de som skapar ”kaos”, tid för att betala mobben mellan 200-500 egyptiska pund som annonserats av vittnen.

.

-Tack Mubarak för ”stabiltet” och 17 dollar.

.

-Aldrig angripa …..,

Nu vet vi att det var en formulering till för att stå med korsade armar och se på när Mubaraks beväpnade pöbel attackerade. Det är möjligt att den förbrödring mellan soldater och demonstranter som det fanns tecken till under miljondemonstrationen var reell men vi kan nu dra slutsatsen att den inte var tillräckligt omfattande för att generalerna skulle tappa greppet över sina soldater. Rädslan för följderna av en ordervägran väger tungt, speciellt om revolutionen inte ser ut att gå mot en klar seger.

Här kommer vi till rollen som det självproklamerade ledarskapet för oppositionen spelat. Efter händelserna i Alexandria under tidagen, då Mubaraks pöbel gick till angrepp på den fredliga demonstrationen, var det minst sagt naivt, eller idiotiskt om man så vill, av El Baradei och andra ledare, som självfallet var informerade om händelserna i Alexandria, att inte förbereda demonstranterna på vad som kunde ske i Kairo.

Från sin bekväma trädgård uppmanade El Baradei armén att ingripa mot ”motdemonstranterna” just i det ögonblick som soldaterna vände ryggen till och släppte igenom den beväpnade pöbeln in på sidogatorna som leder in till torget. Ska man göra anspråk på att leda en revolution då kan man inte likt aristokratiska generaler luta sig tillbaka i fåtöljerna, smutta på champagnen och se ut över slagfältet i tubkikare. Då ska man vara mitt i striden och inte sprida livsfarliga illusioner om Mubaraks generaler.

.

Slaget om soldaternas lojalitet kan avgöra revolutionens framtid.

.

Liksom självförsvaret organiserade sig i bostadskvarteren mot plundring var det nödvändigt att uppmana alla som tog sig till torget att förbereda sig på att försvara sig. Argumentet att det skulle ha provocerat fram våld från soldaternas sida är ihåligt. Alla erfarenheter säger att soldaterna vinns över av den kraft som visar sig mest beslutsam att kämpa till seger. El Baradei och resten av den ”ledarskapskommitté” som proklamerat sig själv borde ha riktat energiska budskap till demonstranterna att vinna över soldaterna på plats och uppmanat soldaterna på torget att ansluta sig till demonstranterna och aktivt försvara revolutionen mot regimens kontrarevolution.

Redan tidigt i går borde också ”ledarna” ha skickat ut budskapet till alla att ta sig till torget, vilket i ett slag hade stängt in Mubaraks pöbel på alla tillfartsgator i stället för att den i stället ohindrad kunde omringa demonstranterna på torget.

Tack vare ett heroiskt improviserat motstånd kunde demonstranterna försvara torget. Hade de blivit skingrade vågar jag inte tänka på vad som kunnat hända.

-Vi stannar till varje pris. Går vi hem nu kommer de att jaga oss till döds en efter en, sa en ung kvinna till Al Jazeera tidigt in på kvällen. Hennes mörka föraningar om vad ett nederlag kan leda till är säkert helt korrekta.

.

Även en revolution måste andas ut och vila inför nya uppoffringar.

.

Nu på torsdag förmiddag visar revolutionen att den inte är besegrad. Folk strömmar på nytt in till torget och barrikader har byggts för att skydda folket mot ett eventuellt nytt angrepp under dagen.

Vad som kan hända innan natten till fredag faller på är det nästan omöjligt att förutsäga. Det finns många faktorer som kan avgöra utvecklingen. Ska mobben anlända igen? Är ryktet som sprids nu på torsdagsmorgon sant om att många busslaster fulla med beväpnat slödder är på väg? Kommer armén att som i går släppa igenom dem? Kommer revolutionens anhängare att mobiliseras i hundratusentals för att slå tillbaka regimens bärsärkar?

Och till sist. Finns det någon substans i det rykte som BBC sprider om att Mubarak kommer att avgå i morgon fredag?

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,GP1,SVD2,DN4,GP2,VG1,SVD3,AB1,GP3,SVT1,DN5,DN6,SVD4,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Röda Berget,Från Kairo…,Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Mubarak, Suleiman, Revolution, El Baradei,

.

I går eftermiddag, i går kväll och långt in på natten kunde jag – som så många andra människor runt om i världen – genom Aljazeeras försorg se hur Mubaraks välorganiserade mobb av hemlig polis och betalda kriminella besinningslöst angrep de fredliga demonstranterna på Frihetstorget i Kairo. ”Med vårt blod, med vår själ, ställer vi upp för dig”, sjöng dessa diktaturens bärsärkar som en hyllning till sin ledare när de stormade fram.

.

.

Det var ingen spontan folklig motdemonstration vi såg. Inte heller några enskilda psykotiska galningar som löpte amok. Allt var regisserat på förhand. Armén som tidigare visiterat alla som försökt nå torget in på bara kroppen, den vinkade nu i stället fram dessa avskyvärda stormtrupper. I full språng , i en för oss nordbor nästan surrealistisk scen, red ett sjuttiotal män  rakt in bland demonstranterna med sina hästar och kameler. Men det var ingen cirkusföreställning som hamnat på fel plats. Galningarna red ner människor. Högg med knivar och slog dem med piskor och batonger.

.

.

Från hustaken vräkte mobben ner stenar

och betongblock över demonstranterna.

.

Samtidigt angrep regimens ”fotfolk” de oskyddade människorna med påkar, batonger och knivar. Armén hade dessutom släppt upp en del av mobben på hustak så att mördarna kunde vräka ner stenar, tegelpannor och betongblock över demonstranterna.

Senare under natten. Under ”vargtimmarna” när våldet dämpats och de fullständigt okuvliga frihetskämparna försökte få en stunds vila. Då satte ”de satans mördarna” in  automateld med skarp ammunition…

Planen bakom detta bestialiska överfall var självklart att ge en bild av kaos och kalabalik. En förevändning för att armén skulle kunna ingripa mot ”allt våld” och skapa ”lugn och ro”. ”Stabilitet”!

.

.

Omar Suleiman, nyss korad till vicepresident av Mubarak, krävde också att ”alla demonstranter” skulle lämna torget. ”Ordning härskar i Berlin” hette det en gång när de tyska arbetarledarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht hade mördats. Nu krävde den gamle chefen för den fruktade egyptiska säkerhetstjänsten att ”ordning” ska härska också i dagens Kairo…

.

.

Här några av Mubaraks ”satans mördare”

som avväpnats och gripits av demonstranterna.

Vältränade, unga slagskämpar.

Många med polisens ID-kort i jeansfickan…

.

Mubaraks försök att kväsa kraven på sociala förbättringar, frihet och demokrati, med besinningslöst dödligt våld och i blod, har redan skrivit in sig i den politiska historien. Jag och miljoner människor med mig kommer för alltid att bära med oss bilder från gårdagen och nattens strider. Vi kommer att minnas alla som kämpade till det yttersta för att stå emot raseriet från diktaturens bärsärkar. Vi kommer för alltid att hedra dem som i natt och under alla andra revolutionsdagar och nätter offrat sina liv för friheten.

.

**************************************************

.

Svensk media har självklart försökt följa det senaste dygnets drama. Framförallt radions P1 har gett sina lyssnare en bra uppföljning. Många reportage i TV och en del artiklar i pressen har också varit utmärkta.

Men rubriksättning, ingress och bilder har ofta varit skandalösa. De har helt enkelt spelat diktaturen i händerna. På SVT:s hemsida fanns  exempelvis dessa tre tittartips:

Här urartar demonstrationerna i slaget om Tahirtorget

Bildspecial: Fler bilder från dagens sammandrabbningar

Grafik: Tahrirtorget – centrum för oroligheterna i Kairo

.

SVT:s Rapport inledde också kvällens huvudsändning med en fet streamer över hela bildrutan: Upploppen i Kairo.

Självfallet spelar man här diktaturen i händerna. Förhoppningsvis på grund av aningslöshet. Kanske på grund av en inre drift hos rubriksättarna att sälja på sensationer. Oavsett vilket är det avskyvärt. Här har vi en desperat regim som i sin dödskamp slår vilt omkring sig och iscensätter ett våldsamt överfall på fredliga demonstranter. Människor som nästan inte viftat undan ens en fluga på torget. Fridsamma människor som skrattat och jublat, rullat barnvagnar och sett till att inte skräpa ner. Till och med varje cigarettfimp har noga plockats upp. Civilklädd säkerhetspolis tillsammans med en köpt mobb vräker sig över denna glädjefest, nödtorftigt utklädda till demonstranter, så som diktaturen i Egypten brukar hantera all opposition . Att SVT då väljer att kalla det hela för ”upplopp”. Att man ger oss en bild av att det hela skulle röra sig om en sammandrabbning mellan två olika demonstrationer. Om ”oroligheter”. En sådan journalistik är helt enkelt inte godtagbar.

Den var och är kväljande.

.

.

Som vanligt är kvällspressen värst. Med sina gapande rubriker om ”Kairoupploppen”, ”kaos i Kairo” och ”demonstranter” som går till attack med kameler och kastar stenblock från taken spelar både Aftonbladet och Expressen på diktaturens planhalva.

Det var inget ”upplopp” i natt. Det var inget ”kaos”. Det var ett överlagt angrepp från regimens sida. Det handlade om grov misshandel och mord. Skulle samma tidningar skriva om ”sammandrabbningar mellan demonstranter” när Alexander Lukasjenkos säkerhetstjänst misshandlar landets oppositionella?

För övrigt ”brann inte torget”. Bara två bilar träffades av de molotovcocktails som mobben kastade ner från hustaken.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mubarak, Kairo, Tahirtorget, Suleiman,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,AB1,AB2,AB3,AB4,

Expr1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVT1,VG1,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

Kontrarevolutionens avskyvärda ansikte.

.

-Satans mördare, skulle Olof Palme ha sagt.

-Jag är oroad och manar till besinning, säger Carl Bildt.

Så stack då kontrarevolutionen upp sitt fula tryne. Efter talet i går kväll och attacken mot demonstranter i Alexandria i natt av organiserat avskum, säkerligen organiserade av Mubaraks säkerhetspolis fanns det anledning att vänta sig att en organiserad brutal kontrarevolution skulle slå till i Kairo också.

De ”demonstranter” som närmade sig Tharirtorget i en samordnad rörelse under förmiddagen var väl förberedda. Att Mubarak och Suleiman ligger bakom de brutala attackerna på demonstranterna som befinner sig på torget är uppenbart. Redan ett ögonkast på de stora affischerna med Mubaraks foto som avskummet bär visar att förberedelserna gjorts i NDP , Mubaraks parti. Tryckta plakat med texten ”30 år av stabilitet, 9 dagar av kaos” säger allt om vilka som organiserar blodbadet.

Varje demokrat, varje socialist, varje humanist, varje människa med känsla för rättvisa och solidaritet med förtryckta folk måste kräva av den svenska regeringen att den agerar med alla tillgängliga medel.

Solidaritet med den egyptiska revolutionen.

Ned med mördarregimen.

Ned med mördaren Mubarek.

.

Media;DN1,DN2,SVD1,SVT1,SVT2,SVD2,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD3,VG1,

Bloggare: Björklund,RödaMalmö,

.

I en skaderapport till en av försäkringsbolaget IF:s gamla förlagor Svea -Nornan hette det att ”den döde kom cyklande från vänster”.

Så kan det bli när tanke och språk halkar och slinter iväg.

.

.

Aftonbladets hemsida…

.

På Aftonbladet hemsida i går slog man alla rekord i denna genre. Där har man satt i system att med förfärliga rubriker sätta skräck i oss läsare. Det kan handla om en ny svininfluensa, om väldiga snöstormar eller livsfarliga istappar. Om pedofiler i vårt nära grannskap eller klimatkatastrofer. Allt duger. Händer det inget i våra kvarter är det alltid ett brutalt mord i något annat land som kan slås upp så att det ger sken av att ha skett här hemma. ”Vargen kommer” ropar rubrikerna. Även om det bara handlar om något enstaka vargspår på den sibiriska tundran.

I dag är det ”svenskar i Australien” som hotas av en monstercyklon. Framförallt ”svenskar”.

I gårdagens tidning var jordens undergång nära. En mer närgången granskning av hemsidans artikel om ”supervulkanen” i den amerikanska nationalparken Yellowstone visar att vi nog ändå inte behöver vara så rädda. Här är några av hotbilderna:

”Det blir inget utbrott – än”. ”Än” frågar vi oss. När är det i morgon? Nästa vecka?

.

.

Gejsern Castle i Yellowstone

.

”Supervulkanen i nationalparken Yellowstone är världens största och förintar mänskligheten när den får nästa utbrott”, heter det i tidningen.  Milda makter! Ska vi alla dö?

”Ett tecken på det är att marknivån har höjts med 25 centimeter senaste tiden. Det inträffar när glödhet magma rör sig mot ytan”, skriver man vidare.  ”Vi skulle sluta våra liv i glödhet lava”. ”Något som skulle täcka halva jordklotet i aska”…

För oss läsare är förtvivlan och ångest nära. Ska vi ringa runt och varna alla andra?

.

.

Expressen har också hittat en svensk som kan drabbas…

.

Tack och lov kommer vi tillbaka i balans när vi mitt i skräckskildringen också hittar några tröstande ord.

Det är den svenske vulkanexperten Reynir Bödvarsson som trots allt tonar ner risken för att våra liv bokstavligen ska släckas i glödhet lava någon gång de närmaste åren. Enligt seismologen Reynir Dödvarssons gissning sker det inte något utbrott än på tusen år. Den ”markhöjning” man först berättade om har nämligen ”stannat av”. Redaktören visste detta. Men valde spänning framför sanning.

Reynir Dödvarsson berättar vidare att när ett utbrott väl kommer då skadas lantbruket över hela jorden och det blir hungersnöd. Vilket Aftonbladets flyhänte skribent tolkar som att jorden går under.

Som läsare blir vi minst sagt förvirrade. Dels sägs att vi ska få sluta våra liv i glödande lava. När det nu blir. Om tusen år lär det ändå inte vara så mycket liv kvar i oss som funderar över artikeln. Samtidigt verkar det som om påståendet är falskt eftersom bara halva jorden skulle täckas av aska. Den glödande lavan eller magman lär inte heller nå utanför den amerikanska kontinenten. Det gjorde den inte förra gången det begav sig.  För 640 000 år sedan. Så här finns ändå en del hopp. Visserligen sägs att all jordbruk kommer att drabbas. Men det betyder nog inte att all jordbruk går under. Så kanske det trots allt finns hopp för att en del av mänskligheten repar sig och kan ta nya tag. Eller?

”Upp flyga orden. Stilla tanken står”, skriver Shakespear i sin Hamlet. Nästan som om Aftonbladet hade funnits också på hans tid…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, monstercyklon, yellowstone vulkaner, Aftonbladet,

I pressen: AB1,Expr1,GP1,SVD1,SVD2,SVD3,AB2,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVT3,Expr2,

Bloggare: Jinge,

En historisk fest för miljoner.

.

-Jag avgår i september som Barack Obama vill.

-Avgå nu, du och dina ministrar, vi skiter i Obama.

.

Så lät svaret på Mubaraks inspelade tal till nationen sent i onsdagskväll. I Washington slog alla rådgivare sina kloka hjärnor samman för att till slut komma upp med en plan för en ”stabil” övergång till en tid efter Mubarak, garanten för USAs och Israels strategiska intressen.

Timmarna innan talet visade redan det egyptiska folket hur totalt tondöva både husbonden och hans röst är. Varje ord som kom över den politiska mumiens läppar häcklades av de hundratusentals demonstranter som ännu var kvar på Befrielsetorget närmare midnatt.

.

Ännu sent på kvällen var det folkfest på Befrielsetorget.

.

Innan upplevde vi live hur ett hav av människor som ropar på Mubaraks avgång, sjunger, skrattar, ber, kramas, jublar i euforisk glädje och firar en ny upptäckt, att miljoner skuldra vid skuldra känner att de kan fälla härskarna i de luftiga palatsen utan att det krävs en militärkupp.

Befrielsetorget Tahrir är inte längre bara ett torg och en rondell för bilar, det är också en gigantisk skola i politiska realiteter. På några dagar har hundratusentals ungdomar lärt sig mer om sociala krafter än under hela deras liv. Skräcken för polisen, tortyren och repressionen bar bytts till stolt självförtroende över den egna styrkan.

Scenerna på Tahrir påminner mig om scenerna i Teheran 1979. Men det finns en enorm skillnad. I Teheran dominerade svart – män i svart och kvinnor i svart, miljoner av dem. På Befrielsetorget dominerar ingen färg. Den miljonhövdade folkmassan liknar ett färggrant lapptäcke i Al Jazeeras direktsändning. I Teheran dominerade Khomeinis svartklädda anhängare i folkmassorna. På Tahrirtorget dominerar ungdomens friska färger.

Är det slutet för slutet för Mubarak och hans militärstyre? När det här skrivs sitter han fortfarande i sitt palats, hälarna nedkörda i de mjuka mattorna som om han skulle kunna bromsa historien. Det är nästan säkert att det är hans sista timmar eller dagar vid makten, men bara nästan. En plötslig omkastning av situationen är inte omöjlig även om det känns otänkbart.

.

Mer än en diktator har slutat i en lycktstolpe. Än finns det tid för Mubarak att hoppa av.

.

Nyckeln till den fortsatta utvecklingen består av två delar som måste passas ihop för att steg framåt ska kunna tas. Den ena biten håller militären i sin hand. Den andra finns i oppositionens ägo.

Hur militären till sist kommer att agera är inte uppenbart. Just nu säger arméledningen att våld mot folket är uteslutet, men situationen kan ändras. Det psykologiska kriget om soldaternas och de yngre officerarnas lojalitet är inte vunnet ännu för demonstranterna. För samtidigt har Mubarak utsett en militär hök, general Omar Suleiman, till vicepresident och flygvapenchefen till premiärminister. Det kan ses som förberedelser till en sorts militärjunta att ersätta Mubarak med. Ju fler timmar och dagar som soldaterna och officerarna frotterar sig med demonstranterna desto större chans att generalerna kommer att ge order i det tomma.

.

En skräckscen för generalerna i Mubaraks kabinett.

.

Den organiserade plundringen och stöddemonstrationer till Mubarak kan vara ett led i en gradvis militär repression av demonstrationerna under förvändning att folkets säkerhet kräver det. Men det är bara en tänkbar utveckling där vi inte befinner oss än.

Den andra nyckelhalvan håller oppositionen i sin hand. I går tisdag bildades en lös kommitté som i ett gemensamt uttalande avfärdade alla förhandlingar med Mubarak och hans regering. Det är ett viktigt beslut om det hålls av alla inblandade organisationer och individer som exempelvis El Baradei. Utöver denna vägran finns det ingen gemensam plattform eller handlingslinje. Det kommer uppenbarligen att bli ett handikapp inom kort. För inför Mubaraks vägran att avgå kommer det att krävas en taktik från oppositionen. Miljoner demonstranter kan inte mobiliseras ur många gånger som helst utan ett alternativ till maktens planering av övergången.

.

Miljoner demonstranter behöver en konkret handlingslinje för de kommande veckorna.

.

Att El Baradei är en verklig representant för den civila egyptiska borgerligheten visade han tydligt då närmare två miljoner samlades till en folkfest utan like. Han stannade hemma i sin trädgård med hänvisning till hans personliga säkerhet. Vi kan gissa vad de som riskerat sina liv under åtta dagars protester tycker om det.

Den starkaste och bäst organiserade kraften i oppositionen är utan tvekan det Muslimska broderskapet. De har inget gemensamt med den skräckbild av extrem fundamentalism som media i väst försöker sprida. Broderskapets sociala program är till hundra procent liberalt, ja till och med nyliberalt. Det förordar privatisering av hälsovård, undervisning och andra statliga funktioner. Ledarskapet är till stor del rika affärsmän. De anser strejkvapnet ”ogudaktigt” och förordar att fackföreningarna ska främja klassamarbetet.

.

Att bäras fram på lyckliga föräldrars axlar blir ett minne för livet.

.

Deras religiösa agenda syns främst i idén att rika människor ska vara givmilda och skänka pengar till välgörande ändamål bland de fattiga som i sin tur inte ska strida för sina egna klassintressen utan ingå i den andliga gemenskapen där de sociala frågorna evakuerats, ungefär samma hållning som många rika borgare i USA förespråkar.

Den radikala sekulära vänster som finns både bland unga studerande och i de fackliga organisationerna är numerärt svag men kan komma att spela en viktig roll eftersom de är de enda som kan resa krav som svarar mot den fattiga majoritetens krav på inte bara frihet utan också på bröd och arbete.

.

En revolution är alltid en folkfest.

.

I tio dagar har vi kunnat följa en levande revolution. Det ger vingar som kan bära långt bortom dagens snäva horisonter. Den arabiska revolutionen är det här århundradets första segerrika politiskt demokratiska resning. Ska den gå vidare och ta på sig uppgiften att revolutionera de sociala relationerna och bryta de bojor som fattigdomen bjuder den stora majoriteten av de arabiska folken att bära? Vår uppgift är att med all kraft bygga solidaritet med den totala frigörelsen från materiellt och andligt förtryck i en region som alltid styrts av envåldshärskare och militärjuntor.

.

Vintermodet 2011

Stick älskling

-Det ligger i tiden just nu.

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,GP1,GP2,AB1,DN6,SVD7,SVD8,DN6,

DN7,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Från Kairo till Världen,Röda Berget,Sjöstedt,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Mubarak, Obama, Clinton, ElBaradei, Revolution,

.

I går var det EU-möte och  dess utrikesministrar slog ihop sina inte alltför kloka huvuden.

Först på dagordningen var Vitryssland och i en handvändning fattades ett gemensamt beslut:

EU inför ett visumförbud för landets diktator Alexander Lukasjenko, två av hans söner, samt 150 personer i hans närmaste krets. Unionen fryser dessutom alla ekonomiska tillgångar för Lukasjenko och hans innersta hov. Beslutet ska ses som en protest mot det riggade presidentvalet i september i fjol när många demonstranter misshandlades och arresterades.

EU:s förhållande till Egyptens diktator, Hosni Mubarak, tog lite längre tid att reda ut. Trots att denne uppenbart har mindre stöd från sin befolkning än Lukasjenko. Mubarak har både arresterat, torterat och fängslat tusentals människor under sin tid vid makten och den senaste veckan är han personligen ansvarig för att flera hundra människor inte bara misshandlats utan också dödats.

.

.

Hosni Mubaraks händer är blodsbesudlade.

Hundratals demonstranter har dödats.

Människor vrålar ut sitt hat och kräver hans avgång.

.

.

Samtidigt som flera  miljoner egyptier är i rörelse för att störta en hatad diktator kommer Carl Bildt och de andra EU-ministrarna fram till att det i det egna uttalandet är bäst att inte ens nämna diktatorn vid namn.

När jag skriver detta riktigt ångar min TV-ruta av hettan på Tahrir Square i Kairo där Aljazeera hela dagen sänder ”live” /även över internet/. En orkan av talkörer kräver att Mubarak ska bort.  En mur av kvinnor arm i arm ropar att han måste arresteras. För det kokande folkhavet är det helt rätt tillfälle att så högt det går vråla ut sitt hat mot regimens förtryck. I direktsändning kan vi minut för minut, steg för steg, se hur en enastående massrörelse skriver historia. I detta nu ser vi ett stormanlopp i den politiska revolution som är i färd med att vinna en första seger. Men för BBC News berättar EU:s diplomater att det ”för stunden” inte är rätt tillfälle att nämna enskilda personer. ”Det är inte EU:s sak att bestämma vad som ska hända”, säger EU:s och vår utrikesminister baronessan Catherine Ashton. Inga tillgångar ska frysas. Inga visumförbud för Egyptens diktator och hans nye vicepresident, torteraren Omar Suleiman. I stället vill EU ha ”en välordnad övergång” och lovar diktaturen att man är villig att hjälpa den att ordna demokratiska val.

För säkerhets skull ställer Vita Huset (?) däremot in den politiska högriskmatchen i fotboll som var tänkt nu 9  februari i Kairo mellan Egypten och USA.

Varför denna dubbla standard? Varför en måttstock när det gäller Lukasjenko och en helt annan när det gäller Mubarack? Varför denna ogenerade dubbelmoral?

Frågan kräver egentligen ett längre svar. Men en sak är uppenbar. För EU, och vår regering, handlar inte utrikespolitiken om att stå på ”demokratins sida”.

Den Europeiska unionen, som juniorpartner till USA, vill först och främst att NATO ska utvidgas åt öster och norr. Sedan Berlinmurens fall 1989 har den egna maktsfären i denna region utvidgats med en mängd nya medlemsstater:

.

Albanien,  Bulgarien,  Estland,  Kroatien,  Lettland, Litauen,  Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckiska republiken, Ungern,  Slovenien,  och Rumänien har på kort tid blivit en del av NATO.

.

De mörkblå fälten utgör NATO:s maktsfär i dag,

De ljusblå och gröna fälten är stater som kan vara på väg.

Målet är att integrera Ukraina

få Lukasjenko på fall och sedan få med Vitryssland.

.

När det gäller EU:s grannländer söderut handlar ytterst EU:s strategi, liksom USA:s, att till varje pris skydda ockupationsmakten Israel. Mubarak och hans hårdhänta regim har under trettio år varit den främsta garanten för detta genom att skoningslöst slå  ner alla politiska rörelser som vill bjuda motstånd mot Israels expansionspolitik.  Israel, Egypten och Saudiarabien  är för EU och USA de tre fästen som gör att de gamla Västländerna fortfarande kan ha  makt över framförallt  en stor del av regionens energiflöden. I går sa också Angela Merkel, David Cameron och Nicolas Sarkozy i ett gemensamt uttalande att det har stor respekt för Mubaraks lugnande inflytande i Mellanöstern.

För varje kritiskt tänkande människa är det i dag uppenbart att EU kastat sin ”demokratiska mask” och i själva verket fruktar ett slut på epoken Mubarak.

.

.

Israels gräns mot Egypten.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lukasjenko, Vitryssland, Egypten, Mubarak, Thairtorget, Kairo, Israel, NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2.DN3,DN4,DN5,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD4,SVD5,DN6,GP5,

GP6,GP7,GP8,VG1,SVD6,SVD7,SVD8,SVD9,DN7,DN8,GP9,AB2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,PerBjörklund,JonasSjöstedt,

Game over eller time-out i Tunisien ?

Dagen D i Egypten?

.

Kära läsare, i dag gäller det att hålla i hatten i Egypten. Sedan armén sagt att det är uteslutet att dess soldater beordras skjuta på fredliga demonstranter talar allt för att dagens ”miljonmarsch” verkligen mobiliserar miljoner medborgare i en kraftsamling som kan fälla Mubarak.

Men det får vi komma tillbaka till när informationen finns tillgänglig. Här följer i stället en lägesbeskrivning av situationen för den tunisiska revolutionen.

********

I larmet från Kairo hörs inte längre den tunisiska revolutionens röst. Tidpunkten för utbrottet i Egypten påverkades mycket av vad som skedde i Tunisien. De första dagarna i Kairo, Alexandria och andra städer syntes den tunisiska flaggan överallt. Ben Alis flykt stimulerade till kravet på Mubaraks avgång.

Nu är situationen den omvända. För att den tunisiska revolutionen ska kunna gå vidare behöver den hjälp av en seger i Kairo. Just nu härskar lugnet i Tunis och de revolutionära massorna från inlandet har lämnat huvudstaden. Det är ett lugn som endera signalerar game over för ytterligare framsteg i revolutionen eller så andas bara de revolutionära krafterna ut.

.

För Ben Ali är det definitivt game over. Men det tunisiska borgarskapet är på motoffensiv.

.

Vänpunkten i huvudstaden kom i fredags då kravallpolis kunde driva iväg demonstranterna utanför premiärminister Ghannouchis kontor utan att de fick hjälp av lokalbefolkningen. I går måndag visade den ”demokratiska” övergångsregeringen vad den går för. Ett hundratal ungdomar som samlades framför inrikesministeriet för att kräva alla RCD–funktionärers avgång attackerads våldsamt av kravallpolisen som fick visa att den inte tappat handlaget sedan tiden under Ben Ali.

Alla, utom ett fåtal korrumperade ja-sägare, ville bli av med Ben Ali. Även rika borgare som inte tillhörda hans familj hade fått nog av diktatorns nepotism, den extrema favoriseringen av den egna familjen. Men när han väl var borta började intressemotsättningarna mellan en välbärgad elit och en relativt välbeställd ”medelklass”, å ena sidan, och de fattiga förtryckta från inlandet och de arbetande i Tunis fattigare kvarter, å andra sidan, att inta en central plats i den politiska processen.

Därför började de förstnämnda att tröttna på kaoset och den ekonomiska förlamningen och accepterade den regering som rensats från alla personligheter ur Ben Alis parti RCD. Att Mohamed Ghannouchi var Ben Alis närmaste man verkar inte ha vägt tillräckligt tungt i de välbärgades önskan efter lag och ordning och business as usual men utan diktator. De litar på att övergångsregeringen ska organisera fria och demokratiska val till parlamentet och presidentskapet inom de utlovade sex månaderna.

.

Segern är inte säkrad och på stället marsch slutar med nederlag.

.

Detta syns på Facebook där grupper bildats för att stödja regeringens linje för lugn och återgång till en fungerande vardag. En av grupperna har 50 000 inskrivna och vid sidan av stöd till regeringen sprider gruppen mycket besk kritik av ”pöbeln från landet” som inte förstår att respektera tunisbornas borgerliga dignitet. Facebook var centralt i att sprida information om de första upproren i Sidi Bouzid och nu visar mediet att det också kan användas som vapen mot revolutionen.

-Bröd, frihet och värdighet.

Det var den slogan som människorna i Sidi Bouzid, Kasserinne, Thale och andra städer i inlandet samlades kring. Om revolutionen avstannar där den står nu kan de som riskerade sina liv för att störta Ben Ali möjligtvis få kravet på frihet bemött i form av formella demokratiska fri- och rättigheter i val. Men både brödet och värdigheten kan det bli sämre med.

.

De välbärgade i Tunis är glada över Ben Alis fall. Men tycker att ”någon jävla ordning får det väl andå vara även i en revolution”.

.

Brödet för den fattiga befolkningen i landet blir lika knapert och torrt som förr. Den tunisiska ekonomin är oförmögen, under nuvarande ägandestruktur och diktat från IMF om liberalisering och öppna marknader för det utländska kapialet, att skapa arbete åt landets ungdom som utgör halva befolkningen. Med usla löner, arbetslöshet och underutveckling i inlandet blir värdigheten därefter.

Den tunisiska revolutionen har stannat upp inför de höga hinder som regeringen och kapitalet har lyckats resa den senaste veckan. Efter en time-out och förhoppningsvis med kraftig stimulans från Egypten kan hindren kanske rivas.

.

Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3, SVD5,SVD6,SVD7,GP4,AB1,

Bloggare:Jinge,Svensson,Röda Malmö,Röda Berget,Sjöstedt,Intis,Från Kairo till Världen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Egypten, Revolution, Mubarak, Ben Ali, Kontrarevolution,