.

.

.

Mer absurda nyheter har knappt skådats. ”Dagens arbete” i dag…

.

Lägsta månadslön inom IF Metalls avtalsområde är i dag 16 641 kronor. Med minsta möjliga majoritet i avtalsrådet har nu förbundet beslutat att dumpa lönen för ”ungdomar”, upp till 25 år. De ska bara få ut fattiga 12 481 kronor i månaden /brutto/. Trots en visstidsanställning på kanske ett år blir det omöjligt att klara en egen ekonomi. ”Man får bo kvar hemma”, är det som gäller.

Metallbyråkratin vill gärna se sitt eget förbund som ”löneledande”. Nu är det rätta namnet ”lönedumpare”. Ungdomsavtalet innebär en lönepress på hela arbetsmarknaden. Förbundet har tänt en braskamin som för arbetsgivarnas del kommer att värma gott i vinterkylan. Det enda positiva vid omröstningen var att oppositionen mot ledningen var starkare än någonsin.  Starka Göteborg tycks ha röstat emot. IF Metalls ledning bärgade segern med blott 76 röster mot 71 för kritikerna, som inspirerades av många anföranden, bland andra ett ”litet linjetal” av Jan Olov Carlsson från klubbstyrelsen vid Volvo verkstadsklubb i Umeå.

Samtidigt som uppgörelsen presenteras för läsarnas av Dagens arbete iscensätter IF Metall ett medialt jippo där förtroendevalda vill uppmärksamma framförallt det viktiga skyddsarbete som många förtroendevalda driver. I sig viktigt, men de symboliska bilderna på bilar som vänds rätt, blir smått absurda med sitt budskap om att vi är starka tillsammans…

Bilden från Trollhättan i Dagens arbete blir ännu mer svärtad när media samtidigt meddelar att SAAB nu avskedar 200 visstidsanställda lagom till jul. Planerna på tvåskift har också lagts på is. Samtidigt har tre miljoner i goda skattepengar, som arbetsförmedlingen lagt ut på att utbilda 300 ungdomar för ett tänkt arbete på SAAB kastats i sjön. ”Utbildningen var anpassad till SAAB:s dåvarande affärsplan”, konstaterar arbetsförmedlingens chef besviket…

.

.

Skulle du köpa en begnad bil av honom?

.

Som gammal metallare (jag är fortfarande medlem) vänds ett knivblad i hjärteroten när jag läser klubbstyrelsens kommentar till avskeden. Som för övrigt var det enda som berättades om nyheten i landets media. Man kunde tro att det var försäljningschefen som sa sitt i ttela.se:

– Dels är vi inne i en lågsäsong, som alltid inträffar den här tiden på året, dels har de inkörningsproblem vi haft med 9-5:an nu rättat till sig. Vi klarar oss med den fasta styrkan, helt enkelt.

Men om det är en väntad lågsäsong kommer det kanske inte som en chock för de drabbade?

– Det vet jag inte, och det är klart att man hade hoppats kunna ge förlängning, eller till och med tillsvidareanställning. Men det är många faktorer som ligger bakom beslutet – bland annat att vi skrivit ner prognosen, säger Hans Schött.

Vilka är vi? Frågan lär bli obesvarad. Men Hans Schött är alltså inte marknadsdirektör av något slag utan ordförande för IF Metalls klubbstyrelse i Trollhättan.

Frågan är i stället: När kommer revolten i mitt gamla förbund?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, IF Metall, Dagens arbete, SAAB, SAAB:s verkstadsklubb, bilkrisen, ungdomsavtal, lönedumpning

I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,GP4,

.

.

En av våra stora världsreligioner, den katolska kyrkan, har indirekt varit ansvarig för att otaliga människor dött i AIDS. När påven, Benedictus  XVI, 2009 besökte sin församlingar i Afrika, söder om Sahara, var hans uppmaning till alla troende, hans “Fatva” om man så vill:

”Ni kan inte lösa problemen /Aids/ genom att dela ut kondomer. I själva verket är det motsatsen som gäller.”

Miljoner människor har dött i AIDS. Ställ detta i förhållande till ”den internationella terrorismens offer” och fundera en stund. Men kondomer, som begränsar smittan, har den katolska kyrkan och dess påve mer eller bannlyst.

På ålderns höst, hälsan lär svikta, går påven nu ut med  en början till insikt och i en nyskriven bok, där han först berättar om sin ”chock” över att så många katolska präster är pedofiler, mjukar han upp sin syn på kondomer. Han tycker nu ”att de kan användas av prostituerade som ett första steg mot en bättre moral”. En världsnyhet utanför Sverige. I bokens original, en tysk intervju, refererar han till manliga prostituerade. Samma sak i de engelska och franska utgåvorna. Men uppenbart har detta blivit för mycket för Vatikanstaten som i sin utgåva på italienska väljer att byta genus…

.

HIV/AIDS i Afrika i andel av befolkningen år 2000. Wikipedia.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Vatikanen, Benedictus XVI, AIDS, HIV, kondomer, Afrika,

I pressen: SVD1,DN1,DN2,GP1,SVD2,DN2,

.

Obama sätter nu in 16 M1Abrams i provinsen Helmand.

”Här ska skjutas skiten ur pashtuner som aldrig förr…”

.

Erik Axel Karlfeldt diktade på sin tid om att ”i Lissabon där dansa de”.

Men nu ska där inte dansas utan pratas krig. Det krig där redan så många afghaner och en del ockupationssoldater dödats. Den svensk och de två finska soldater som nu skadats svårt är vare sig de första eller de sista som drabbats…

.

.

NATO:s verklige klanledare, Barak Obama, samlar sina krigsherrar för att slå fast att det i Afghanistan/Pakistan handlar om ett mer eller mindre ständigt krig. Kontrollen av strategiska råvaror och inringningen av Kina är egentligen det som är på dagordningen. Trots att det mest kommer att pratas lösliga datum och hållpunkter om att den korrupte Karzai ska få hela eller en stor del av säkerhetsansvaret 2014. Rysslands president Dmitry Medvedev är på plats och öppnar för ryskt logistiskt stöd och de i Hindukush så fruktade ryska jakthelikoptrarna.

.

.

Barak Obama fick det fredspris, som enligt Alfred Nobel ska ges “åt den som har verkat mest eller bäst för folkets förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”, och sätter nu färg på tillställningen i Lissabon genom att i dag låta läcka ut att USA i provinsen Helmand  sätter in 16 stridsvagnar, eller en kontingent med M1 Abrams. Sexton stridsvagnar, vardera med sextioåtta ton stål drivna av en jetmotor och med en eldkraft som kan demolera ett hus på två kilometers håll. Här ska skjutas skiten ur pashtuner som aldrig förr.

På bilderna här talar ”fredsfursten” till nyutexaminerade kadetter på väg till fronten.

.

.

När det talas om fred är det alltid bäst att se vad som ”händer på marken”. Då vet vi redan att USA för enorma pengar  är i färd med att rusta upp sina (och Sveriges) militärbaser och flygfält i bland annat Kandahar och Mazar al Sharif. Utbyggnader som inte kommer att vara klara förrän trupperna enligt tidplanerna egentligen ska vara borta. Nu skjuter USA till nya nästan ofattbara pengar för långsiktiga investeringar i sin Kabul-ambassad. Liksom för konsulaten i Herat, Kandahar och Mazar al Sharif.

2007 skrev jag om det ofattbara bygget av en ny amerikansk ambassad i Bagdad. I verkligheten är det en ”korsfararborg” som nu tornar upp sig på den 420 000 kvadratmeter stora ”tomt” som gått åt. Prislappen blir 8 miljarder och den årliga driftkostnaden mer än en miljard. Men då håller sig den mer än 1 000 personer starka ”ambassadpersonalen” också med eget missilförsvar, restauranger, kyrkor, sjukhus, fritidsanläggningar mm. USA är i Irak för att stanna. Om än i bakgrunden.

.

Från Washington Post

.

I dag handlar de feta byggkontrakten (amerikanska Caddel Construction fick det guldkantade kontraktet) om Afghanistan. Det ska först och främst ske en massiv utbyggnad av ambassaden i Kabul. Redan i dag är den enligt USA:s ambassadör ”den största i världen med sina 1 100 modiga och hängivna anställda, rekryterade från 16 olika agenturer som jobbar nära sina militära (i praktiken NATO/ISAF) repliker i 30 provinser”. Men nu ska den bli större. Mycket större. Liksom beskickningarna ute I provinserna. Utbyggnaden kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna 5.6 miljarder kronor och motiveras med de långsiktiga åtagandena i landet. Långt efter 2014. Delar av denna politiskt/militära hydra kommer heller inte att hinna färdigställas förrän långt efter detta magiska datum…

Hade i stället dessa stora pengar använts i soppkökens USA kunde de ha gått till att anställa 22 000 lärare, 15 000 inom sjukvården och 13 000 inom den fattiga sektor som försöker minska industrins mijlöförstörelse. Den svindlande summan är tio gånger större än det som anslagits till det statliga energiprogrammet FY2011…

I Lissabon där pratar de som förstör vår värld om att fortsätta med ett krig utan horisont.

På stadens gator är det inte heller många som dansar. Nyfattigdomen breder ut sig. Ironiskt nog till följd av det som kommit att kallas Lissabon-fördraget. Portugals arbetande människor gastkramas av EU-diktaten.

I Afghanistan dödas oskyldiga människor. I USA ringlar köerna till soppköken.

Till  Greklands gränser  och Europa strömmar tiotusentals flyktingar från ”vårt krig” därborta. Den ende som skrattar gott är nog Carl Bildt. Han hade säkert inte väntat sig att kunna få med sig både socialdemokratin och Miljöpartiet bakom NATO:s upptrappning av kriget. Inte ens socialdemokratins vänster piper om uppgörelsen…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lissabon, NATO:s toppmöte i Lissabon, Afghanistan, ISAF, Lissabonfördraget

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,SVD6,SVD7,SVD8,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,UppkäftigaUppsala,

-Vi hjälper vare sig ni vill eller inte.

.

EUs ledare med Merkel och Sarkozy i spetsen har dragit på de vita rockarna för att som goda samariter hjälpa Irland att låna pengar vare sig landets regering vill det eller inte.

Likt Al Capone ger de Dublin ett ”erbjudande som inte kan avböjas”. Men varför är Bryssel, Berlin och Paris så heta på att ge Irland stora summor när det var nästan omöjligt att få loss ett korvöre till Grekland?

.

Al Capone skulle inte känna sig bortkommen i dagens finansvärld. Däremot är det tveksamt att Jesus skulle förlåta månglarna.

.

Grunden till krisen är som i fallet Lehman Brothers att de irländska privata bankerna under de låga räntornas epok lånat upp enorma summor för att spekulera i allt som rör sig. I ett visst läge, när finanskrisen visar vilka som simmade nakna i högvattnet, då sprider sig oron att bankerna inte ska kunna betala tillbaka sina lån till långivarna, som nästan alltid är andra banker. Det är vad som brukar kallas ”riskexponering”, det vill säga hur pass stor osäker långivning som exempelvis Deutsche Bank har till Allied Irish Banks.

Det är den paniken och eventuella spridningen av skuldkrisen till de övriga europeiska långivande bankerna som Sarkozy och Merkel vill undvika. Deras egna privata banker kan råka illa ut. För att försäkra sig om att kunna ”lösa ut” de irländska bankerna vid en akut risk för bankrutt måste den irländska staten ge ut statsobligationer, det vill säga låna pengar på den internationella finansmarknaden. Vilken i sin tur kräver ockerräntor på de irländska statsobligationerna vilket i sin tur leder till att Irland tvingas använda en stor del av sin budget för att betala ut räntorna på statsskulden till långivarna, de utländska bankerna. Om de inte lyckas göra det då kan tyska, franska, belgiska och andra länders banker dras med i de irländska bankernas fall. Allt hänger ihop som någon lärd lär ha sagt.

.

Molnen hopar sig över landets banker som haft båda händerna djupt i kakburken.

.

Det är huvudorsaken till varför EU plötsligt är så givmilt att det till och med vill tvinga på Irland hjälp. Men det finns också en andra orsak som inte kan förbises. I åratal har den irländska staten byggt det ”irländska undret” med hjälp av en extremt låg beskattning av bolagens vinster, nämligen 12,5 procent. Internationella storbolag som Microsoft, IBM och andra har använts sig av den stora skillnaden i bolagsskatt mellan Irland och resten av EU för att sätta upp sina ”huvudkontor” (eller Coordination Centers som de kallas) på Irland. Det är enheter som inte producerar ett jota. Däremot flyttar Microsoft och andra, med mer eller mindre laglig bokföringsteknik, över sina vinster i exempelvis Frankrike till Irland där de beskattas med 12,5 procent. Det är grunden till ”det irländska undret”.

.

På pubarna besjungs inte längre det ”irländska undret”.

.

Inte undra på att Merkel och Sarkozy ser rött när den gröna ön kommer på tal. Nu har de fått chansen att sätta åt Dublin. I villkoren för att EU ska ”hjälpa” Irland (dvs hjälpa franska och tyska banker) ingår som första krav, vilket dagens Financial Times slår upp stort, att den irländska regeringen ska höja bolagens vinstbeskattning.

I Le Monde förklarar den franska finansministern Lagarde att Dublin måste öka sina statsinkomster och att bolagen måste bidra. –Det finns ingen annan väg, säger Paris. Att det bara handlar om att förbättra konkurrensläget för den egna industrin glömmer man bort att säga. För hur ska man annars förklara att Sarzkozys regering just nu diskuterar att avskaffa förmögenhetsbeskattningen och sänka bolagsskatterna? Dubbelstandard, kallas det. Men ingen har sagt att det krävs konsekvent handling i politiken. Allt är tillåtet bara det hjälper det egna landets kapitalägare. Vare sig det handlar om att skydda det privata bankkapitalet eller industriföretagen.

.

Media. DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DN4,SVD4,

Bloggare: Svensson,Teckentydaren,Esbati,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, EU, AIB, Merkel, Sarkozy, Grekland, Kris

.

.

.

.

Vansinnesdådet mot Anna Lindh har gjort och gör att det självklart är svårt att granska hennes handel och vandel som utrikesminister. För många var det oerhört smärtsamt när det blev klart att hon på svensk mark lämnat över två egyptier till amerikanska säkerhetsagenter som tog dem till förväntad tortyr i Hosni Mubaraks fängelsehålor.

Men man behöver inte ”öppna hennes grav” för att begripa att det var Göran Persson som generöst gav USA möjligheter att klampa omkring över svenska lagrum.

Den finaste stunden i vår förre statsministers liv kanske var i Göteborg i samband med EU:s toppmöte och besöket från George Bush. Jag glömmer aldrig bilderna när han filmades och fotograferades tillsammans med krigspresidenten. Kinderna var rosa av glädje och hela ansiktet log.

Anna Lindh kan vila i frid och det är bortkastad tid att som Dagens Nyheter söka efter Hans Dahlgren, hennes högra hand i politiken, för att försöka skapa klarhet i vem som gav USA tillåtelse att spionera på svenska medborgare.

I stället ska naturligtvis Göran Persson kallas till konstitutionsutskottet. Sak samma med vad som sker i dag. Var det till exempel USA:s spioner som tipsade SÄPO om ett ogrundat ”terrorhot” i centrala Göteborg. Det är ingen mening att fråga Beatrice Ask.  Lika meningslöst som att fråga SÄPO. Den har som uppgift att ljuga. Det är i Carl Bildts skrivbord som alla viktiga papper finns.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Anna Lindh, USA-spionage på Sverige, Göran Persson

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,

Bloggare: Svensson,

.

.

.

Många lever med en bild av att utomparlamentarisk kamp i Sverige, det är när Stockholms sopgubbar går ut i en vild strejk mot försämrade arbetsvillkor eller när bostadslösa ungdomar i låt säg Lund ockuperar något övergivet hus i jakten efter en bostad.

Ingenting kunde vara mer falskt. Detta är bara droppar i havet i jämförelse med de väldiga vågor av utomparlamentariska rörelser som rullar runt med resurser och pengar från svenskt näringsliv.

I Nya Wermlands-Tidningen, som är mer mörkblå än svart bläck, avslöjas i dag de mest extrema formerna av denna utomparlamentariska verksamhet. I skydd av slagskott och publikjubel på Löfbergs Lila Arena, där hockeylaget Färjestads BK numer spelar sedan man övergett sin gamla hockeylada, träffas man där i skymundan för att diskret rita upp sina maktplaner för hur regionen ska styras.

Det är en forskargrupp vid Karlstads universitet som kommit fram till detta och det är ingen överdrift, ingen ironi eller skämt från min sida.”Makteliten som styr i länet” rubriceras NWT:s artikel. Många som förväntat sig att få se bilder och namn på demokratiskt valda politiker i kommuner och län höjde nog på ögonbrynen när de sedan läste vidare i sin morgontidning. För där hette det rakt upp och ner att det är en maktelit på 20 män från näringslivet som styr allt. ”De är medlemmar i Frimurarlogen i Karlstad och Rotaryklubbarna, sa professor Gerd Lindgren, Karlstads universitet, vid onsdagens konferens i Karlstad kring forskningsrapporten.

Utgångspunkten för rapporten har varit intervjuer med de kvinnor som var med och arbetade fram det regionala tillväxtprogrammet 2004-2007 i Värmland. Forskarnas egentliga syfte har varit att få fram ett underlag för hur könsfördelningen ser ut bland dem som beslutar och den slutsatsen är entydig. Det är bara män.

Självklart var det inte meningen att visa vilka män det är som har makten. Vilken klass som bedriver ett så tydligt utomparlamentariskt arbete. Det vill nog egentligen inte heller den ärkekonservativa familjen Ander som äger tidningen och för övrigt också har en tung aktiepost i norska Shipstedt som äger både Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Men det får journalisten med av bara farten. Uppenbart utan att ens förstå det själv.

Dels var denna grupp av män organiserade i de traditionellt manliga nätverken i Frimurarlogen och Rotaryklubbarna. Frimurarna har t o m formella saudiska stadgar som förvägrar kvinnor medlemskap. I Rotary är det så av ”bara farten”.

.

.

Gemensam mysig ”After Work” för de bägge utomparlamentariska

Grupperna, ”Compare” och ”The Paper Province”

.

Men det värsta var att många av de manliga nätverken fortfarande är hemliga. Ingen talar om dem, men alla vet att de finns, säger forskarna. De viktigaste av dem samlas på Färjestads hemmamatcher i loger och på läktare i Löfbergshallen. De matas med Färjestadsbiljetter och det finns också så kallade broderskapskluster där Handelskammaren står i fokus. De tre stora klustren i regionen är ”The Paper Province”, ”Stål och Verkstad” samt ”Compare”. Där finns alla viktiga företag samlade och på deras hemsidor kan man se att de har stöd av hela spektrat av viktiga börsbolag.

Eva Persson, tidigare sparbanksdirektör och författare, säger till NWT att hon inte är ett dugg överraskad av rapporten. All hennes egen erfarenhet bekräftar detta. Både jag och landshövding Eva Eriksson har kunnat konstatera detta, underströk rektor Kerstin Norén, Karlstads universitet.

Med vid konferensen var också Gunilla Olofsson från Näringsdepartementet som menade att de nya tillväxtprogrammen ska bli mer jämställda…

”Kamrater, motståndaren är välorganiserad”, hette det under den stora gruvstrejken 1969. Det byggs nya ”arenor” överallt i landet.

Uppenbart än bättre i dag…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, iskockey, Färjestads BK, Löfbergs Lila Arena, utomparlamentarisk höger,

I pressen:

Kan man kriga med sedlar?

.

.

I september sa Brasiliens finansminister att ett valutakrig startats av USA. Sedan dess har den amerikanska riksbanken Federal Reserve beslutat att överflöda den internationella finansmarknaden med ytterligare 600 miljarder dollar i vad som av outgrundlig anledning kallas Quantitative Easing.

Men vad betyder det när den internationella finanspressen och media i allmänhet ropar ut VALUTAKRIGET med stora svarta bokstäver? Man kan ju inte fyra av en bredsida dollar mot en mur av euro eller en bunker av brittiska pund.

Valutakriget är inget annat än en intensifierad kamp mellan olika kapitalgrupper om marknader. Så till den grad att vi kan börja tala om ett verkligt ekonomiskt krig, inte bara ett handelskrig utan ett fullskaligt ekonomiskt krig. Det är vad journalistiken försöker att fånga med ordet valutakrig. Det är ett läge snäppet skarpare än de otaliga ”handelskrig” som från och till fyllt pressens ettor det senaste decenniet.

Vad har då skett de senaste åren för att ordet krig börjar användas i utbyte mot det utnötta ”världsekonomins globalisering”? Om det råder krig då är det ju ingen globalisering utan en huggsexa mellan olika stater om inflytande och marknader. Problemets kärna är att den modell för tillväxt i världsekonomin som dominerat sedan mitten av 90-talet kollapsat och inte kan kickstartas på nytt. AmeriKina fungerar inte längre.

;

Samförståndet mellan de båsa stormakterna har gått över i misstro och ekonomiskt krig

.

I mer än tio år sålde Kina till USA allt mer av de konsumtionsvaror som den amerikanska arbetande befolkningen till låga priser inhandlade på Walmart. På så vis kunde de arbetandes reallöneökningar hållas nere till ett minimum. I själva verket minskade de för den stora majoriteten av arbetare i industri och handel. Det kunde endast kompenseras med en allt större skuldsättning genom köp på kredit. Kinas roll, vid sidan av producent av billiga varor, var att göra den ständigt ökade skuldsättningen möjlig genom att använda sina inkomster från den allt större exporten till att finansiera de amerikanska underskotten via massiva köp av amerikanska statsobligationer.

Det var en modell där båda parter ekonomiskt växte samman till ett siamesiskt tvillingpar. Ett inbördes beroende som fungerade perfekt för de båda makternas kapitalägare. Ända tills finanskrisen 2007-2009  då den gemensamma garderoben inte längre passade.

Finanskrisen och ännu mer den efterföljande krisen i ”den verkliga ekonomin”, produktionen av varor och tjänster, förändrade helt förutsättningarna för modellen AmeriKina. Det blev i ett slag omöjligt för de amerikanska hushållen att fortsätta handla på kredit. Miljontals familjer förlorade sina hem och ännu fler förlorade sina jobb. Med skuldsanering följer lägre konsumtion.

.

Miljontals familjer förlorade sina hem 2007-2010. Det dröjer länge innan de på nytt blir ”goda” konsumenter.

Redan innan krisen rådde en allvarlig överproduktionskris i flera tunga branscher som exempelvis bilindustrin och elektronikbranschen. Kniven på strupen på de amerikanska hushållen förbättrade inte läget. Deras konsumtion av allt från bostäder till bilar och nallar minskade. I den globala världsekonomin måste naturligtvis någon öka sin konsumtion av varor och tjänster om andra sänker sin för att samma globala tillväxt ska kunna upprätthållas. Minskar många sin konsumtion utan att andra ökar sin blir det helt enkelt kris – en ny recession i världsskala. Det är vad den upphetsade debatten om valutakurser handlar om. Om vilka räkningen för krisen kan lastas över på.

Bakom ”teoretiska” påståenden och till synes ”objektiva” teser döljer sig ett rent maktspel mellan Europa, USA och Kina. I en viss mening är vi tillbaka i debatten från sjuttiotalet då Japan var det tredje hörnet i triangeln. Härom dagen sa EU-kommissionens handelsminister, belgaren, Karel De Gucht att ”länder som exporterar mycket mer än de importerar skapar obalans i de internationella betalningarna”. Därpå påminde han om att EU är världens största ekonomi, underförstått att Kina och USA bör se upp.

.

EUs handelsminister Karel De Gucht pratar strunt om export och underskott.

.

Vid sidan av att EU inte är en ekonomi utan flera så är De Guchts uttalande vid första eftertanke helt riktigt och ”neutralt”. Men i nästa ögonblick inser man att det helt motsatta påståendet också är korrekt. ”Länder som importerar mer än de exporterar skapar…osv” är precis lika sant som De Guchts tes.

Det ovan sagda leder oss tillbaka till kärnan i den nuvarande krisen kring dollarns växelkurs och den kinesiska yuanens koppling till dollarn. Jag är helt övertygad om att det fanns en tyst överenskommelse mellan USA och Kina under Georg W Bushs presidenttid som i korthet innebar att USA accepterade den ”undervärderade” kinesiska valutan i utbyte mot att Kina lovade att fortsätta sin finansiering av de amerikanska underskotten genom att köpa amerikanska statsobligationer för miljardsummor varje månad.

.

Det är länge sedan USA stöttade upp sin dollar med guld.

.

–Ni säljer oss billiga konsumtionsvaror och inkomsterna av exporten investerar ni i våra statsobligationer, var basen för modellen AmeriKina.

Inför G20-mötet i Seoul skickade Barack Obama ett brev till de ministrar som skulle samlas i Sydkorea. Brevet kan inte bli tydligare. Det sätter punkt för det strategiska partnerskapet mellan Kina och USA.

-Ingen nation ska ta för givet att deras väg till välfärd går via export till USA. Ojämn tillväxt och växande obalans lockar fram icke samordnade lösningar i stället för globala lösningar. Men oordnade politiska handlingar kommer bara att leda till värre resultat för alla, skrev Barack Obama i sitt brev till G20.

Det var ingen tillfällighet att Obama och Hillary Clinton reste runt i Asien innan mötet i Seoul. Den amerikanska diplomatin siktar nu till att hårdare knyta upp länder som Indien, Vietnam, Kambodga och Indonesien till amerikanska affärsintressen och strategiska intressen i Asien och Stilla Havet. Kinas uppmarsch som regional stormakt ska kontras med alla tillgängliga medel. Ironiskt nog reste Hu Jintao samtidigt runt i Europa för att ”köpa” upp kunder till den kinesiska industrin och motverka den amerikanska diplomatin i Asien.

I stället för samförstånd i det tysta går vi mot en period av allt hårdare tongångar mellan Kina och USA med EU som motsträvig partner på USAs sida.

Karel De Guchts prat om EU som en ekonomisk stormakt är rent nonsens. EU är inte en fungerande enad marknad. Det syns tydligt i dag sedan finanskrisen spräckt alla ramar som satts i Maastricht och Lissabon. Var och en drar åt sitt håll inom unionen. Det syns tydligast i ”skuldkrisen” i vilken Grekland, Irland, Portugal och Spanien pekas ut som oansvariga slösare av Angela Merkel och Anders Borg.

.

Vem tror han att han lurat?

Angela Merkels utspel inför G20 visar hur det ”egna kapitalet” ligger närmast om hjärtat. I en närmast ”antikapitalistisk” retorik sa hon att det inte var acceptabelt att det privata finanskapitalet drog till sig alla vinster av spekulationen i värdepapper och fast egendom medan det var upp till skattebetalarna att laga det krossade porslinet efter festen.   Översatt från högtyska betyder det att Tyskland inte tänker betala Portugals eller Irlands statsskulder om inte det privata kapitalet i de länderna tvingas stå för en del av kostnaderna. Så mycket för ”solidariteten” inom den gemensamma unionen.

Merkels ”snålhet” bara visar att de skilda kapitalgrupperna i EU slåss om marknaderna även inom unionen. I det ”handelskriget” vill naturligtvis varje enskilt kapital att den egna befolkningen ska dra åt svångremmen så hårt som möjligt medan andra länder konsumerar stort. Tysklands stora exportöverskott bygger på det. Resten av EU är utan jämförelse Tysklands största exportmarknad. Visserligen ökar exporten till Kina i snabbare takt än för övriga EU-länder men det handlar fortfarande om mindre än 10 procent av Tysklands export.

.

Trichet, Merkel, Barosso, Papandreou, Van Rompuy, och Sarkozy drar EU i sträckbänk. Häromdagen sa Van Rompuy att skuldkrisen kan spränga EU i luften.

.

Dessutom spelar de växande exportmarknaderna i ”tillväxtländerna” en ojämn roll inom EU och späder på de interna spänningarna inom EU. Bara ett fåtal länder inom EU har en tillräckligt konkurrenskraftig industriproduktion för att kunna profitera på ”tillväxtmarknadernas” dynamism. Draghjälpen från dessa marknader kan faktiskt bli ytterligare en spik i kistan för det europeiska unionsbygget.

Den amerikanska kapitalismen har å sin sida beslut att ta i med hårdhandskarna för att bevara och framför allt utöka den egna industrins andelar på världsmarknaden. Vi går mot ett allt tuffare krig om marknader och vinster som en följd av den värsta finanskrisen på åttio år. I det kriget är det de arbetande som blir offren. Artilleriet har redan öppnat eld mot allt vad social välfärd heter. David Cameron lägger grunden för nyutgåvor av Dickens romaner. Den nya republikanska majoriteten förbereder en ny framtid för Vredens druvor. Sarkozy planerar en politik som på nytt kan skicka Victor Hugo till best-seller listorna.

Den som misstar smilen på familjefotot från Seoul för belevad samvaro mellan ”våra” ledare kommer att bli djupt besviken. Den internationella borgarklassen har förklarat den arbetande befolkningen öppet krig. I slaget om marknader och vinster finns det inte längre någon plats för sociala eftergifter till ”samhällsbärarna”. Bördorna att bära bara växer i takt med ”lösningarna” på krisen.

.

Media;DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SSD1,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,DN4,

Bloggare:Jinge,Svensson,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kina, EU, Valutakrig

.

Kontrasterna är tydliga och skärpan är fortfarande bra från mitt första egentliga minne och enda möte med Mona Sahlin. Bakgrunden var att denna unga framgångssaga i politiken, hon som redan som barn lekt kring Ingvar Carlssons ben, blev den som utsågs till offer när hon plockats in i regeringen 1990. Hon hade egentligen ingen som helst erfarenhet av vanliga jobb men utsågs ändå till arbetsmarknadsminister för att ensam försöka hålla emot den fackliga storm som blåst upp mot regeringens strejkförbud och lönestopp.

.

Vid mötet var vi ett bra gäng med uppretade arbetare från Volvo i Göteborg som rest upp till Stockholm och regeringens överläggningar med borgerligheten på Haga slott. Väl på plats vid uppfarten till salongerna gled det fram en stort svart bil mot infarten där vi parkerat oss. Bilen stannade, vindrutan där bak åkte ner och en blek och lite uppskrämd Mona Sahlin tog emot mitt flygblad samtidigt som vårt gäng bullrade en stund. TV-kamerorna surrade och pressfotograferna flockades. Våra brandgula skyddsjackor gjorde sig tydligen bra i bild. Vi fick kasta lite käft med Mona och hojta några slagord…

Mitt sista minne från Mona Sahlins år i rikspolitiken blev när hon i all hast övergav ”rörelsens” traditionella syn på internationell solidaritet. Hennes sista stora beslut som partiledare blev att fatta Carl Bildts utsträckta hand och den gamla symbolen, där fredsarbetet symboliserats med ett fast handslag över gränserna, skulle vi nu hastigt och lustigt se som en långsiktig uppgörelse med borgerligheten om att de svenska soldaterna i Afghanistan ska fortsätta att strida under NATO:s fanor ända till 2014. Ja, kanske ännu längre. Hon klev ur det trista grådasket efter sitt och partiets historiska valnederlag genom ett fryntligt möte tillsammans med Carl Bildt. Snabbt och behändigt, utan krus, skrev hon under hans förslag till överenskommelse. Ett strategidokument som i efterhand visat sig vara en ren blåkopia till de formuleringar som NATO kommande helg ska anta vid sitt gemensamma möte i Lissabon. Bildt hade fått en förhandstitt på vad som gäller…

.

.

Från FNL:are till krigsaktivist under NATO:s fanor

.

Mellan dessa två minnesbilder finns högvis med andra. Mona Sahlin har haft en lång färdväg i politiken. Som riksdagskvinna, med flera ministeruppdrag, har hon under 28 år hunnit med att fatta många beslut. Till hennes fördel ska sägas att hon varit konsekvent. Vid varje nytt vägskäl har hon resolut svängt åt höger. När Svenska Dagbladet chef, för tidningens sektion om ”Näringsliv”, Olle Zachrison, reflekterar över hennes avgång är det därför ingenting konstigt när han säger sig hoppas att få se henne i den svenska kapitalismens innersta krets. Hon hör helt enkelt hemma i styrelsen för Wallenbergs Investor. Där skulle hon ”också vara i gott sällskap”:

”Det finns rader av före detta socialdemokratiska ministrar som idag jobbbar i näringslivet. Förre näringsministern Björn Rosengren jobbar inom Stenbecksfären. Ex-finansministern Pär Nuder sitter i Fabeges styrelse. Deras gamla kollegor Ulrica Jansson Messing och Erik Åsbrink återfinns i Wallenstams styrelserum. Före detta statsminister Göran Persson är ordförande i Scandinavian Biogas och pr-konsult. Och så vidare.”

.

I Dagens Nyheter finns en annan lika naturlig reflektion som kommer från Smedjebacken i södra Dalarna där socialdemokraterna vann en jordskredsseger med nästan 60 procent i valet till kommunalfullmäktige. Här på partiets givna hemmaplan, långt borta från många stockholmares bekymmer över RUT-avdrag och bostadsräntor, blev det däremot ändå bara 50 procent i riksdagsvalet. En del av de egna väljarna kunde inte identifiera sig själva med partiledaren, menar Smedjebackens lokala partiförening och dess slutsats är given:

”Socialdemokraternas nästa partiledare ska haft ett jobb, ha varit arbetslös och helst ha slagits mot Försäkringskassan. Vi måste tillbaka till den verklighet som folk faktiskt lever i.”

För mig som socialist låter detta som en önskedröm. Men drömmar ska också förverkligas och då är vi framme vid den oundvikliga politiken. ”Tillbaka till våra rötter” låter bra. ”Vår urkraft”. Men är till en del ofruktbart eftersom dagens ekonomi, dagens jordmån, är en helt annan än den som låg så fast under efterkrigstidens första decennier. Då, när en framgångsrik facklig/politisk byråkrati och nationella kapitalister gemensamt kunde styra över hur jorden skulle brukas. Skördarna räckte både till vinster, en allt vidare välfärd och högre löner. Ser vi bara som exempel till ”svensk” fordonsindustri och dess förr så bördiga jordar är det i dag lätt att förstå vad som hänt i hela det ekonomiska landskapet. En holländare i armkrok med en rysk kapitalist försöker få i gång det kursade SAAB. Scania ägs av tyskar. Volvo personvagnar styrs av ordförande Li uppbackad av det mäktiga Kinesiska kommunistpartiet. AB Volvo, där jag själv jobbade i många år och som har lastvagnar, bussar, flygmotorer och dumpers på sin meny, lever med en oklar maktsfär. Men produktionen är global – och flyttbar.

.

.

Under den senaste finanskrisen försvann tiotusentals jobb?

Hur blir det nästa gång? Vem ska styra landet?

.

Globaliseringen har spolat bort den gamla så fruktbara myllan för klassisk socialdemokrati. Långt, långt över hälften av alla svenskar är samtidigt lika mycket låntagare som löntagare och är beroende av låga räntor. De gör sina val i livet efter förväntad börsutveckling och förväntat ränteläge.

I Europa handlar EU:s våldsamma framfart samtidigt om att sänka lönenivåer och försämra arbetsvillkor, demontera välfärd och privatisera verksamheter.

.

Det krävs nya armar och nya fanor!

.

Vill socialdemokratins vänster på allvar ta sig an denna nya verklighet. Vare sig det handlar om stora välfärdssatsningar, fler jobb i den offentliga sektorn och förmånliga statliga krediter till vårt boende. Där man bryter ”budgetdisciplinen” och avskaffar Riksbanken. Eller vill man gripa sig an de lika nödvändiga som omfattande investeringarna i en total omvälvning av vår energiförsörjning, våra transporter och vår industriproduktion så att våra liv anpassas till naturens och planetens sinande resurser. Då måste man också gå över det kritstreck som ritats av marknadens, av den ekonomiska maktens diktat. Varje steg över detta streck kommer att mötas av ett furiöst politiskt motstånd från borgerligheten. Vilket naturligtvis kräver en helt ny reorganiserad arbetarrörelse. Med andra handslag över nationsgränserna och med andra ideal hos ledarna än att se steget över till näringslivet som en naturlig fortsättning på sin karriär i partiet.

Det är detta och ingenting annat som borde diskuteras.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mona Sahlin, Gunnar Sträng, Facklig Opposition, AB Volvo, socialdemokratins kris, partiledarstriden i SAP,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,Expr1,Expr2,AB1,SVD7,DN5,DN6,AB2,

SVD8,Expr2,AB3,AB4,SVD9,Expr3,GP1,GP2,SVD10,SVD11,

.

Eftersom diskussionen om hur våra medier i allmänhet och en sajt som Politiskt inkorrekt i synnerhet skildrar verkligheten, är mycket viktig, lyfter jag upp en kommentar från i går, tillsammans med en replik.

Tidigare bloggar:

Överallt terrorhot och terrorister

Svenska Dagbladet, Politiskt inkorrekt och Sverigedemokraterna

Peter Andersson:

Nu är det så att sidan Politiskt inkorrekt skriver om sådant som censureras i politiskt korrekt media, det är liksom därför siten har fått ett sådant genomslag. Varför ska PI skriva alltför mycket om våldtäktsmannen i Örebro, det gör ju de politiskt korrekta medierna så bra sida upp och sida ner i sin glädje över att han har svensk härstamning. Hade det däremot handlat om en utländsk gärningsman hade det tystats ner av politiskt korrekt media och kortats ner till en notis samt att eventuell bild hade vitpixlats. Det är då PI måste kliva in i handlingen. Hade gammelmedierna valt att inte tysta ner arabers och afrikaners brottslighet hade PI givetvis självdött. Se på Danmark, där behövs ingen sida som PI, för där skriver man sanningen.

.

.

Svar:

Du har en poäng, Peter. En enda poäng. Du och uppenbart många av PI:s läsare upplever inte att ”gammelmedia” ger en bra bild av hur det ser ut i en del socialt utsatta och samtidigt invandrartäta bostadsområden. Det är säkert till en del korrekt även om jag inte alls tror att glädjen står högt i taken inne i redaktionerna på våra stora tidningar bara därför att en serievåldtäktsman i Örebro visat sig ha ett svensktklingande namn…

Men bilden blir naturligtvis inte klarare av att PI med svarta penseldrag tecknar en egen vrångbild. Sajtens urval av nyheter är absurd. Men inte nog med det. Titta exempelvis på klippet om muslimernas årliga pilgrimsfärd i min blogg. Vår blogg är antiklerikal. Vi tror på en sekulär, en världslig ordning. Vi brännmärker såväl Ku Klux Klan lynchningar av svarta i ljuset av brinnande kors som Al Quaidas massmord på shiiter och kristna i namn av ett heligt krig. Men vi hånar inte i sig religiositet. Det är en privatsak.

.

,

”Amen, amen, jag säger er: om ni inte äter

Människosonens kött och dricker hans blod

Har ni inte liv i er”   /Johannes 6:5/

.

I PI beskrivs muslimernas pilgrimsfärd som ”sinnessjuk masspsykos” och ”vidskepligt trams”. Visst. Med den jargongen kan man beskriva Jimmie Åkessons kristna tro på samma sätt. Åkesson och SD, med sin uppslutning bakom den svenska kyrkan, menar att Jesus, som du säkert skulle kalla för ”arab”, fast han talade arameiska och förmodligen var av judisk börd, återuppstod simsalabim efter sin korsfästelse. Bara poppade upp. När Åkesson deltar i en nattvard tror han bokstavligen, enligt Bibeln, att han äter Jesu Kristus egen kropp och att han dricker dennes blod. Dessutom hoppas han själv att återuppstå på den yttersta dagen för att leva i paradiset. Är inte detta vidskepligt trams. Eller ta evangeliernas förkunnelse om att Jesus vid Genesarets sjö förvandlade fem bröd och två fiskar till så mycket mat att han kunde bespisa femtusen hungriga män. Handlade det inte egentligen om en ”sinnessjuk masspsykos”?

.

.

.

Jesu Kristus vid Genesarets sjö. ”Sinnessjuk masspsykos”?

.

Detta om vi nu skulle använda den valör på ord som är PI:s när sajten behandlar islam…

PI:s nyhetsflöde fokuserar inte på kriminalitet bland invandrare och muslimer därför att man vill peka på problem och försöka hitta lösningar. Man ger sin bild därför att man vill skapa misstro och utså hat. Sajten är rasistisk och föder rasism.

I stort sett varje nyhet förses dessutom med förnedrande och försåtliga kommentarer.

Själv arbetade jag nära trettio år som metallare vid Volvo i Göteborg. Som mest fanns där ett fyrtiotal olika etniciteter. Som ”räddade” Sveriges industriproduktion och vår ”svenska välfärd”. Som Gunnar Sträng, den tidens finansminister, sa: ”Det som är bra för Volvo är bra för Sverige”…

Självklart fanns det också problem. Som fackligt aktiv jobbade jag med att hitta praktiska lösningar. Jag och mina kamrater fokuserade på det vi hade gemensamt. Våra jobb och vår kamp för bättre arbetsvillkor och bättre liv.

Det är en bra utgångspunkt för ett politiskt arbete i utsatta bostadsområden. Fast där handlar det om att alla, jag skriver alla, ska ha rätt till jobb, och bra bostäder.

Den kampen sviker både gammelpolitiker, gammelmedia, SD och Politiskt inkorrekt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sverigedemokraterna, Politiskt inkorrekt, Hajj, Mecka, pilgrimsfärden till Mecka, rasism,

I Pressen: SVD1,SVD2,

Rättning höger med gammal krokodil.

.

Pressuppbådet för att följa Nicolas Sarkozys ommöblering i den franska regeringen var stort och spekulationerna om vilka som skulle kastas ut i kylan gick villt i söndags.

Först överraskade Sarkozy sina trogna med att behålla François Fillon som premiärminister till förmån för Jean-Louis Borloo som allmänt tippats som den nye premiärministern. Men det var utan att räkna med den gamla hårda kärnan av gaullister i Sarkozys samlingsparti UMP. Gamla krokodiler har fortfarande imponerande huggtänder. Borloo kastades till dem som aptitretare inför ommöbleringen.

.

Med gamla krokodiler i den ”nya” regeringen tror Sarkozy på ett liv efter 2012.

.

I stället fick François Fillon uppdraget, trots att Sarkozy ser honom som en konkurrent inför presidentvalet 2012. I söndags kväll presenterade så François Fillon sina ministrar och statsråd.

Det blev rättning höger i leden och fram trädde en ”kampanjregering” inför presidentvalet 2012. Sarkozy som nu ligger på 30 procent i opinionsmätningarna måste hitta på något. Han går försvagad ur pensionsstriden trots att ”reformen” gjorts till lag av Nationalförsamlingen. Hans val är att samla den hårda högern i UMPs gaullistfraktion kring sig för att bilda en tuff kärna som får till uppgift att bädda för en seger 2012.

Att det är ett i det närmaste desperat drag visas av tre av valen till ny regering. Först och främst överraskar valet av Alain Juppé till försvarsminister. Juppé är en symbol för den gamla gaullistiska kärnan från partiet RPR och symbol för det stora regeringsnederlaget i pensionsstriderna 1995. Att låta Juppé träda fram i rampljuset igen vittnar om Sarkozys trängda läge. Juppé är en favorit i den hårda högern men inte alls populär bland ”gatans folk”.

.

Nej, vad har jag nu gett mig in i igen? Det undrar kanske Alain Juppé som förde ett tillbakadraget politiskt liv som borgmästare i Bordeaux.

.

För det andra valde Fillon att avskeda Eric Woerth, mannen som mer än någon annan symboliserar den just antagna pensionslagen. Eftersom Sarkozy säger att han segrade i pensionsstriden borde Woerth inte avsättas. Men Woerth är också inblandad i skattefuskskandalen kring miljardärskan Lilian Bettencourt och det kan bli en tung belastning inför 2012 speciellt eftersom affären är långt ifrån utagerad i rättssalarna.

Som resultat av ommöbleringen bildas det nu en mittenströmning i  den borgerliga parlamentsmajoriteten. Jean-Louis Borloo samlar de utstötta kring sig och verkar ha som projekt att hämnas på Sarkozy genom att själv kandidera i presidentvalet 2012.

För det tredje stängde Sarkozy ”den öppna dörren” från segern i presidentvalet 2007. Då trumpetade han ut sina öppna vyer och inbjöd ett par ”socialister” att ta plats som ministrar. Den förre kämpen för mänskliga rättigheter och grundaren av Läkare utan gränser, Bernard Kouchner, accepterade posten som utrikesminister. Han hade ju gjort sig känd som anhängare av ”humanitär bombning” av Serbien. I söndags försvann Kouchner ut genom bakdörren. Nu har opportunisten Kouchner bränt sin politiska karriär både till höger och vänster. Det kostar på att gå ned i spagat.

.

Bernard Kouchner är inte längre i en ålder som tillåter att gå ner i spagat.

.

Kvar finns nu en hård kärna av den republikanska högern som tror att den med ännu fler ”reformer” ska kunna knäcka den franska arbetarklassens motstånd. På tur står nu sjukvården, utbildningen och de sociala skyddsnäten. Sarkozy ansluter sitt ”krigskabinett” till den front av borgarregeringar(och sossar i Grekland och Spanien) som satt sig i knäna på den internationella finansen och nu har deklarerat krig mot det som  finns kvar av den sociala välfärd som byggdes under efterkrigstiden.

.

Media: DN1,GP1,

Bloggare: Inget att rapportera

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Kouchner, Juppé, Borloo, RPR, UMP, Gaullism,