Loppmarknad i byn.

Den 15 augusti firar katolikerna Mariadagen. Då sägs Jesus moder ha lämnat jordelivet för att tas upp i himlen. Så där mycket religiösa aktiviteter stimulerar dagen inte till längre. Men i min lilla by Houyet i Vallonien är alla tillfällen till lite festligheter välkomna. Den 15 augusti ordnas alltid fest med loppmarknad, lite mat och inte så lite öl.

Houyet är tvillingort med byn Rasteau i södra Frankrike. Rasteau är känd för sitt goda röda vin av sorten Côte de Rhone. En gång vartannat år besöker folk från de två byarna varandra.

Det är inte bara i Svedala som grillad korv har succé. Men här är korven rå när den grillas. Mycket god med stark fransk senap. Vår söta svenska senap är helt okänd.

Det är inte alla som när sig på korv och öl.

Vår granne säljer vikter av brons som han samlat i åratal. Dubbletter säljs ut.

Tvåkilosvikten näst längst fram i mittenlådan är svensk.

Valloner älskar att samlas till mat och dryck under enkla folkliga former.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spridda bilder från Norr.

Det är lättja som råder på vår blogg. Sommaren tar ut sin rätt och tränger undan politiska analyser och funderingar. I Timrå och min hemby Fagervik lockar andra saker än världsnyheterna. Så borde det inte vara, men så är det. Assad slutar inte att mörda sin befolkning. Men sol, vatten och vind bjuder in till avkoppling och lättja.

När vädret bjuder till finns det finaste området i Indalsälvens delta. Här har mitt energisnåla fordon tagit sig så långt ut i deltat som det går att komma. Klingerfjärden breder ut sig framför älvens utlopp med Alnön och Gistaholmarna i bakgrunden. Holmen till höger heter Sandgrundet och fanns inte när jag var liten. Den har vårfloderna byggt under decenniernas gång. Längst bort till höger ligger Timrå centrum. Dit finns det ingen anledning att ta sig när vädret bjuder upp till fest.

Åt andra hållet syns Söråkerslandet och Tynderö med den lilla öppningen ut mot Bottenhavet och Finland. Stranden är inbjudande för alla, speciellt barfamiljer eftersom det är mycket långgrunt.

När vågorna inte är för höga leker solen i vattnet, glittrar, liksom studsar på vågorna. Det är ju modernt att surfa. Under uppsikt från en torr kämpe.

Där sanden ligger nära leker solen i vattnet, ritar mönster i botten som om det vore norrsken i vattnet.

Ljuset rör sig i alla riktningar och skapar ständigt nya former. Det är bara kameran som håller fast bilden för en mikrosekund.

Är det eruption på Solens yta? Nej, bara en zoom av sandbotten. Eller…?

Motströms ligger öar och vikar där gäddorna är talrika under vårlig lek. Nu är de borta till mitten av augusti. Svanen går just upp till sitt bo. Från den udden har jag tagit många gäddor, ja faktiskt massor.

I Fagerviks båthamn är katten Pelle med svans alltid på språng för få lite kel. Den har sitt hem med husse och matte uppe i byn men under sommaren flyttar den ned till hamnen och blir kvar där hela sommaren. Märkligt men sant. Bordet på terassen utanför båtklubbens bastu är en favorit för den fyrbente hamnkaptenen.

Båtarna ligger också stilla. Ovanligt många tycker jag med tanke på att det är juli och söndag. Här uppe är det egentligen bara två och en halv till tre månader som det är båtväder.

I bastuns fönster är det också sommar. Ingen behöver värma sig i bastun.

Förr var det industriell rulle i byn. Nu finns det bara bilder kvar i det strövområde som breder ut sig där sulfitfabriken låg.

Om du åker E4 genom Timrå, på väg norrut eller söderut, ta då en liten omväg via Fagervik där du kan ta en fika eller en glass på ett nyöppnat kafé med många gamla prylar att titta på. Avfarten till Fagervik ligger strax söder om nya bron över E4:an, vid avfarten till Sörberge. Mitt i byn bredvid skolan ligger ”Sveas mitt i smeten”.

Där möts du av en alltid leende och glad Marianne som är uppfödd i ett bageri. Räkna med att det finns godsaker.

Det finns inga fula gubbar i byn. De har emigrerat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gamla träd och tårgas.

Så hände det igen. En liten gnista tände en präriebrand. Det till synes lugna och politiskt passiva Turkiet exploderar i folkliga protester. Några träd skymde den folkliga ilskan över regeringen Erdogans konservativa politik. Plötsligt ser det ut som att stora skikt av befolkningen i landets större städer gör gemensam sak med den arabiska våren och Sydeuropas indignados.

Taksimtorget , Tahirtorget och Puerta del Sol – samma kamp.

-Det här handlar inte om några träd, det handlar ideologi, sa en upprörd Erdogan och prickade väl ganska rätt. Det handlar inte om några träd. Men inte heller om bara ideologi utan också om maktens alltmer kvävande politik och människornas frihet.

Det började kring några träd i Gezi Park i centrala Istanbul. Träden stod i vägen för ännu ett av regeringens byggprojekt. Ett nytt köpcentra och en replik av en gammal ottomansk kasern skulle ersätta den lilla gröna parken, en av de få i Istanbuls centrala delar. Några hundra miljöaktivister slog upp tältläger i bästa occupy-stil, något som inte passade den auktoritäre Erdogan som vant sig vid att kunna fatta enväldiga beslut tack vare en komfortabel majoritet i parlamentet.

Men när kravallpolis med brutala metoder och mycket tårgas, bröt upp och brände ner tältlägret hände något makten inte tänkt sig. Tusentals och åter tusentals människor i omgivningen anslöt sig i solidaritet med demonstranterna. Inte för att försvara några träd utan för att säga, nu räcker det, till en regim som upplevs som allt mer repressiv och vars islamska moralkonservatism griper in i folks frihet och privatliv.

På lördag natt byggdes barrikader vid alla infarter till Taksimtorget.

Den turkiska kravallpolisen visade som vanligt upp ett ansikte som saknar varje antydan till leende. Det har fackliga organisationer och partier till vänster fått känna på i decennier. Senast Första Maj i år då demonstrerande arbetare och yttersta vänstern angreps hårt av kravallpolisen. Men för den stora majoriteten av de som deltog i veckoslutets sammandrabbning med våldets representanter var det nytt.

De tiotusentals som demonstrerade lördag 1 juni tillhörde inte etablerade organisationer till vänster. Det var vad en del media kallat den ”urbana medelklassen”. Det vill säga främst unga relativt välutbildade människor, studenter, lärare, läkare, med mera, som fått nog av Erdogans visserligen mjuka men ändå islamisering av det offentliga rummet. Alla som protesterat är säkerligen inte sekulära, men alla, även de religiösa, säger nej till att regeringspartiet AKP:s islamska agenda blir offentlig politik.

Det som imponerade på alla observatörer i lördags var den entusiastiska solidaritet som utvecklades mellan demonstranterna och befolkningen i de kvarter som berördes. Polisens intensiva användning av tårgas och pepparsprej drabbade många som togs om hand på plats i privata lägenheter och i hotell. Restauranger delade ut mat gratis. Butiksägare applåderade demonstranterna. Folk hängde ut genom fönstren och tog i med öronbedövande konserter på kastruller och pannor. Hotell och kaféer upplät sin wi-fi åt de som fått sina mobiler blockerade av polisen. Långt in på natten markerade boende sin solidaritet genom att släcka och tända ljuset oavbrutet, Bilar tutade i kör.

Den arroganta makten utmanas med mod och hån.

Under lördagen blev trycket på regeringen för stort och Erdogan beordrade polisen att dra sig tillbaka från Taksimtorget. Ännu 48 timmar senare är kravallpolisen borta från torget och de närliggande kvarteren. Bland demonstranterna gick innebörden av beslutet ingen förbi –en seger hade uppnåtts. Den karska självgoda makten hade tvingats till reträtt, om än tillfälligt. Känslan av att tillsammans i gemensam kamp kan man flytta berg ger självförtroende och hopp.

Men varför i Turkiet och just nu? Till det yttre är bilden av Erdogans period vid makten glansig. Sedan hans parti AKP kom till makten 2003 har den turkiska ekonomin växt i rekordfart och det officiella måttet på rikedom, BNP per person, dubblerats. Men likt alla andra islamska partier saknar AKP en ”islamsk” ekonomisk politik. Det är den nyliberala modellen som gäller, med ökade inkomstklyftor och en stor arbetslöshet parallellt med framväxten av en mycket rik grupp av konservativa muslimska borgare. De senare, tillsammans med traditionella konservativa skikt på landsbygden, är den verkliga basen för AKP.

Ännu mera specifikt kan man säga att AKP är de rika muslimska byggherrarnas parti. Erdogan själv var som borgmästare i Istanbul aktivt inblandad i en rad byggprojekt av faraoniska format. Nu ligger en rad nya projekt på ritbordet. Första byggstenarna har redan placerats för en ny, tredje bro över Bosporen. Ett gigantiskt nytt flygfält ska byggas intill Istanbul för att Erdogans planer på Istanbul som en världsmetropol ska bli verklighet. Och där ungdomar i dag symboliskt försvarar den lilla grönska som finns ska en ny moské resas.

Det är storstädernas unga som utmanar makten.

Att Erdogans parti AKP, betyder Utvecklings och rättvisepartiet, låter i dag som ett dåligt skämt. Vare sig en harmonisk utveckling av ekonomin eller den sociala rättvisan står ut som honnörstecken för AKP. En stor del av befolkningen är fortfarande sysselsatta inom jordbruket. I de tillbakadragna delarna av landet råder djup fattigdom. Medan jordbruket sysselsätter 22 % av befolkningen är det bara 19 % i industrin och 6 % i byggnads. Andelen kvinnor i aktiv ålder som är sysselsatta i avlönade jobb är bara 29,6 % jämfört med 70,5 % av männen i aktiv ålder.

Den snabba utveckling som ekonomin genomgått det senaste decenniet har ökat de stora skillnaderna mellan den utbildade urbana ungdomen och personer i medelåldern jämfört med de fattigare skikten i städer och på landsbygden. Att upproret inte gäller träd är klart, men det handlar inte heller om direkta ekonomiska problem för de som hittills deltagit i protesterna, eftersom de som deltar inte i första hand är missnöjda med den ekonomiska välfärden.

Det gör att händelserna mer liknar Tahir i Kairo än Puerta del Sol i Madrid. Det handlar om protester mot maktens begränsningar av och inkräktande på de individuella friheterna av ett AKP och Erdogan som i flera år sakta men säkert drivit på en moralkonservativ islamsk agenda. Allt ifrån angrepp på aborträtten till uppmaningar till unga att inte kyssas offentligt. Senast har parlamentet antagit en lag som drastiskt inskränker kaféers och restaurangers rätt att servera alkoholhaltiga drycker.

Landets unga kvinnor intar en framträdande plats i protesterna. AKP:s moralpolitik berör.

-Den som dricker alkohol är en alkoholist, förklarade Erdogan och motiverade lagen med att det ska bättra på folkhälsan. Nu är redan konsumtionen av alkohol per person i Turkiet den lägsta i Europa och motivet för förbudet är mer att säkra väljarbasen bland den konservativa muslimska majoriteten av AKPs väljare. Regeringen gör sig till och med löjlig i mångas ögon som då den förbjöd vissa färger på läppstift för flygvärdinnor på Turkish Airlines.

De första dödoffren för repressionen är nu ett faktum. Med sin parlamentariska majoritet i ryggen verkar Erdogan tro att allt är möjligt, att protesterna kan viftas bort som ett verk av en handfull agitatorer som förleder folket.

-Det är inte en handfull plundrare som ska diktera mitt agernade, säger han och minimerar omfattningen av protesterna. Det är inte första gången i historien som en regering fällt sig själv genom att brutalt avfärda protester som verk av obetydliga grupper. I går gick han så långts som till att antyda att det ligger ”utländska krafter” bakom de ungas revolt.

Protester i Ankara 3 juni.

Det är dock inte troligt att de pågående protesterna mot AKP:s och Erdogans styre kommer att segra på kort sikt och lyckas fälla regeringen. För det har AKP ett för starkt stöd bland landets konservativa krafter. Men inget kommer heller att förbli vid det gamla. Försöket att smyga på samhället en islamsk agenda som skulle undergräva den turkiska statens sekulära karaktär har mött ett motstånd som AKP inte väntat sig. Nu tvekar makten inför hur grovt våld som kan användas utan att det slår tillbaka mot användaren. Det amerikanska utrikesdepartementet har redan motsagt Erdogans beskrivning av demonstrationerna genom att kalla dem stora, huvudsakligen fredliga protester som måste bemötas med förståelse. Vita Huset är rädd för att regeringen i Nato-landet Turkiet tappar sin demokratiska legitimitet.

I morgon den 5 juni går det offentligt anställda ut i en tvådagars strejk som redan var planerad av det stora fackförbundet KESK innan protesterna startade. Nu kommer strejken som på beställning för att undvika en isolering av de som aktivt protesterar på gator och torg. Om de stora fackliga organisationerna permanent ansluter sig till protesterna kan hela situationen ändra karaktär.

     

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Har klimatskeptikerna vunnit?

På den frågan svarar Financial Times chefsekonom, Martin Wolf, ja i en analys publicerad i dag 22 maj.

-Sett till att inget görs i världen har klimatskeptikerna vunnit, skriver Wolf och bygger under med statistik och diagram som visar vad vi alla känner till –att utsläppen av koldioxid i atmosfären bara fortsätter att stiga i en takt som är ohållbar.

De ytterst tandlösa klimattoppmötena bara finns där som en bekräftelse på att den ekonomiska krisen sedan 2008 skjutit alla ansträngningar i sank. Inget görs längre, som Wolf tragiskt konstaterar.

-Våra försök att lägga om våra val bort från de som nu driver på ständigt ökade utsläpp har misslyckats. Orsakerna till misslyckandet ligger djupt. Bara hotet om mer näraliggande katastrofer kan kanske ändra på det och då kan det redan vara för sent. Det är en deprimerande sanning. Det kanske också är bevis för ett förödande misslyckande, avslutar Wolf sin krönika.

Så har då klimatskeptikerna rätt? Bevisbördan för det ligger dock på dem själva och inte på den absoluta majoritet av klimatforskare som säger att temperaturökningen och klimatförändringen är ”man-made”, det vill säga orsakad av människans industriella verksamhet.

I en undersökning som gjorts av IOP Science har ett stort antal vetenskapliga texter, 11 944 skrivna av 29 083 forskare, klassats och gett följande resultat: bland de som explicit uttalar sig om effekterna av människans inverkan tar 98,4 % av forskarna ställning för tesen om ”man–made” förändring medan 1,2 % avfärdar den och 0,4 % är osäkra.

Kan den enorma majoriteten ha fel? Ja, det kan den, det har hänt förut, skriver Martin Wolf. Eller är det som vissa säger att alla dessa forskare är köpta och spelar med i en världsomspännande konspiration? Skulle de riskera sin karriär och sitt rykte för några kronor extra i fickan? Är det inte enklare att anta att för de 1,2 % som avfärdar den dominerande forskningen finns det agendor som styrs av bolag som Exxon och med betydligt större belopp att inkassera för ”forskningsresultat” som går Exxons ärenden?

Har därför kampen mot klimatförändringen redan lidit ett avgörande nederlag? Har klimatförnekarna segrat trots att deras argument förkastas av en överväldigande majoritet av världens klimatforskare? Sett till politikernas agerande under klimatmötena har nog Martin Wolf rätt.

  
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Haiti lever fortfarande i sina ruiner.

För tre år sedan rasade världen samman för Haitis befolkning. I den kraftiga jordbävningen dödades 250 000 människor, 300 000 skadades och fler än en och en halv miljon blev hemlösa.

Allt raserades, inklusive hoppet.

Katastrofen är en perfekt illustration av den internationella ”humanismens” baksida: ett land som helt saknar intresse ur ekonomisk synvinkel för världens överklasser lämnas att dö. De första mediemässigt viktiga dagarna efter katastrofen tog Haiti plats på förstasidorna. Nu tre år senare är det bara att konstatera fakta –knappt något har gjorts för att bygga upp landet på nytt.

Men det innebär inte att flödet av resurser till Haiti upphört. Problemet är att den internationella finansiella hjälpen inte hamnat där den ska. Fakta talar för sig självt. Sedan katastrofdagen har sex miljarder dollar flutit in i form av nödhjälp från regeringar världen över. Men en mycket liten del har verkligen gått till de behövande och mycket har spenderats på ett galet sätt. Som exempelvis 400 nya fina små hus för hemlösa långt utanför huvudstaden Port-au-Prince. Isolerat och utan närhet till arbetsmöjligheter för de boende.

400 småhus i förorten Zoranje. Rent och fint jämfört med tältlägren. Men inga jobb.

Men vart har de 6 miljarderna hamnat. Tyvärr har nästan hela summan gått till utländska bolag och frivilligorganisationer, NGO. De har ingen verklig expertis i återuppbyggnad utan är mera inriktade på hälsovård. Stora delar av pengarna går åt till löner för de utländska hjälparbetarna och administration i stället för till lokala företag och medborgare.

Enligt den amerikanska tankesmedjan Center for Global Development är det bara 10 % av hjälpen som gått till den haitiska regeringen och 4%  till lokala NGO. Resten har hamnat i de utländska företagens och organisationernas budgetar. Hur stor del av dessa miljarder som verkligen går till återuppbyggnaden kan man fråga sig eftersom mycket litet har gjorts på de tre åren. Så ligger exempelvis fortfarande centralsjukhuset i huvudstaden fortfarande i ruiner i väntan på de 70 miljoner dollar som avsatts för återuppbyggnaden.

Haiti är fattigt, saknar råvaror eller något annat som är av intresse för USA och andra industrinationer. Därför ligger fortfarande stora delar av det lilla öriket i ruiner.                                                    

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Okända jättar styr råvaruhandeln.

 

Glencore, Vitol, Cargill, Trafigura, Wilmar, Noble Group.

Tillhör du de som aldrig hört talas om namnen ovan. Då är du nog inte ensam. Som de flesta vet du kanske inte ens vad namnen står för.

Ändå gömmer sig bakom de okända namnen gigantiska handelshus som styr en mycket stor del av hela världsekonomins köp och försäljning av råvaror, alltifrån olja till metaller och jordbruksprodukter. Det är ingen överdrift att säga att du dagligen påverkas av dessa råvaruspekulanter. För i mycket handlar det om spekulation baserad på mycket starka marknadspositioner för de olika bolagen.

Det är den brittiska finansdraken Financial Times som i ett stort uppslag den 15 april redovisar resultatet av ett gigantiskt journalistiskt grävande i de mycket hemliga bolagens göranden och låtanden, omsättningar och profiter. På sitt sätt är FT:s undersökning lika sensationell som OffshoreLeak när det gäller att utforska ”svarta hål” i världsekonomin. Där den senare avslöjar namn på tusentals rika personer som flyr undan beskattning visar FT:s undersökning hur bolagen ovan flyttar sina verksamheter till paradis, som Schweiz, Singapour, Dubai och Hong Kong, där de betalar som mest 13 procent i vinstbeskattning, vilket gäller för Schweiz till Hong Kong med 5 procent vinstskatt och noll  under vissa villkor.

Tillsammans stod de 10 största råvaruhandlarna 2012 för en omsättning på 1 200 miljarder dollar. Vissa är specialiserade i handel med olja, som exempelvis det holländska bolaget Vitol, i jordbruksprodukter som det amerikanska bolaget Cargill eller i metaller som det japanska Mitsui & Co.

Att det i mycket handlar om spekulation och dominerande marknadspositioner bevisas av de enorma vinster som dessa handelshus tjänar. Tillsammans har de mellan 2003-2013 inkasserat närmare 250 miljarder dollar i nettovinst. Bolagen försvarar sig med att vinstmarginalerna räknat på omsättningen är låg. Men det rätta sättet att kalkylera vinsten på är årlig återbäring på det egna kapitalet. I den ligan leder dessa spekulanter till och med högt över de stora bankerna på Wall Street. Innan krisen 2008 hade de mellan 50-60 procent i återbäring medan banker som Goldman Sachs får nöja sig med 20-30 procent under goda tider. För att inte jämföra med de 1,25 procent, eller något ditåt, som du får i ränta på ditt sparkonto.

I tabellen här under ser vi att de samlade på sig större vinster än fem av de största biltillverkarna tillsammans eller tre av bankgiganterna på Wall Street.

Nettovinster 2003 till 2013 i miljarder US dollar.

20 största handelshusen

Biltillverkare

Wall Street banker

Mitsubishi

40,4

Toyota

86,4

JP Morgan

121,9

Glencore

33,5

VW

80,0

Goldman S

70,3

Mitsui

28,2

BMW

34,6

Morgan St.

33,2

Cargill

22,3

Renault

24,6

 

 

16 andra

119,2

Ford

9,7

 

 

Totalt

243,6

 

235,3

 

225,5

 Vid millennieskiftet var de undersökta handelshusen relativt små. Under decenniet innan hade till och med flera av dem gått i konkurrs eller köpts upp av en storebror. Det var i första hand den kinesiska ekonomins starka tillväxt med ett glupande behov av olja och metaller som blev till bingovinst för Glencore, Vitol och de andra råvaruspecialisterna. Från samlade vinster på 2,1 miljarder dollar år 2000 kunde de 20 toppbolagen glädja sig åt 36,5 miljarder dollar i nettovinster år 2008, en uppgång med 1 600 procent.

-Råvaruhandeln är i princip inte reglerad, säger en schweizisk regeringsmedlem till FT.

-Det är ett svart hål, säger en initierad i samma land, skatteparadiset Schweiz.

Financial Times har gjort ett gediget arbete. Efter att ha lusläst tusentals dokument, bokslut och intervjuat många i branschen kan tidningen visa att ett litet fåtal monopolbolag i råvaruhandeln påverkar ditt dagliga liv utan att du ens känner till aktörerna. Livsviktiga varor, som energi och mat, blir till polletter i ett kasino där de enda förlorarna är de som inte spelar, i första hand fattiga bönder och arbetare i fattiga länder.

Financial Times, en orubblig försvarare av kapitalismen, visar kanske mot sin vilja att de multinationella bolagens storvinster står i skarp motsättning till våra sociala behov och samhällets intressen. Det ska draken ha ett stort tack för.

 

Här under hittar den intresserade en full lista över de 10 största handelshusens omsättning 2012 (i miljarder dollar).

Vitol (303), Glencore (214), Cargill (134), Trafigura (120), Noble Group (94), ADM (89), Mitsubishi (70), Mitsui (67), Louis Dreyfus Commodities (57) och Wilmar (45).
Tillsammans blir det en omsättning på 1 200 miljarder dollar, lika mycket som Sydkoreas BNP. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nattlig paddparad

Under natten som gick var det dags för årets stora paddparad.  Tjälen börjar släppa och i mörkret lämnade hundratals paddor vinterns frostfria gömslen på en bergssida norr om vårt gamla båtmanstorp.  Det sägs att de ibland kan övervintra tillsammans med huggormar i en tillfällig vapenvila fiender emellan

Den granna paraden är en ouvertyr till den parningsfest som i dagarna bjuds upp nere i lilla Vipsjön vid vår å. I mörkret undgår paddorna en del av sina fiender, för trots att den har ett muskelförlamande gift i körtlar på huden så tål både snokar och igelkottar detta utan större besvär. Grävling, kråkor och ormvråk (som vi har många av och som söker byten i dagsljus) är så smarta att de sprättar upp paddornas mage och äter sig in den vägen. Förmodligen klarar tranorna samma kirurgi.

Med ficklampa och kamera fångade jag detta frivola par under deras erotiska förspel. Hanen är så smart att han redan här hängt sig fast vid honan för att sedan i vattnet kunna vara före konkurrenterna och bli den som befruktar hennes ägg efter att ha liftat en sträcka på sjuhundra meter.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En sen överraskning

I natt har snön vräkt ner över Bryssel. Här brukar vi inte prata om aprilväder utan marsväder. Till och från kan det komma en liten hagelskur eller några flingor snö. Man att se hela stan ligga under ett vitt täcke ännu den 12 mars har nog inte hänt i mannaminne. Jag har bott här i snart 40 år och har aldrig upplevt liknande. I januari är det inget exeptionellt. Men i mitten av mars då rungar besvärjelserna över vädrets gudar i slirande bilar och bland väntande resenärer i busskurerna.

Utanför min dörr ligger snön tjock och bilarna stanar hemma. Dubbdäck är okända redskap i Bryssel. De flesta byter inte ens till vinterdäck. De kanske kommer till nytta tio dagar om året.

I morse var jag nästan ensam i soimhallen jag brukar gå till. Ensam eftersom jag är en av de få som alltid kommer till fots. Så för den skull kanske jag ska be om mera av ovädret. Men för våra stackars växter i trädgården är det mindre roligt. De får stå sig till tåls ännu en vecka i väntan på värmen.

Kaffe på terassen och en morgontidning får vänta ett tag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: DN1,

Vita vidder, is och klippiga berg

 

I mitt vintriga Fagervik breder vita vidder ut sig där ortens sulfitfabrik låg. Nu är det bara en skylt med foton från fornstora industriella dagar som påminner om livet förr.

 I båthamnen väntar kajerna tomma. Om tre månader är det full fart. Båtarna har putsats färdigt och guppar nöjsamt på det blå vattnet.

 

Än är det långt till att vattnet befriar sig från den metertjocka isens grepp.

 

Sista april ska den här rishögen vara större och brinna i kvällsmörkret. Ett hundratal personer brukar fira in våren. Ibland har isen gått ibland ligger den kvar. Endast Kung Bore vet vad.

Då ska också snart båtarna ligga fast förankrade på sina platser.

På golfbanan i bakgrunden ska det svingas vilt. Bollarna som hamnar i vattnet blir fickpengar för ungarna.

 Klippiga bergen i Fagervik tar tid på sig att smälta. Till början av juni kanske.

Bloggare: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

”Silla går till” – i Gullmarsfjorden

 Det börjar bli en tradition, när isen lagt sig bjuder vännen och min arbetskamrat under många år Tomas Johansson på ett gäng nyfångad sill. I år hade han fiskat  ute på vackra Gullmarsfjorden där isborren fick äta sig ner tjugo centimeter.

.
Av med huvud och fjäll. Ut med renset, det går in i vedpannan tillsammans med skinn och ben efter festen. Sillolja från Bohuslän svarade under många år för skenet i Paris`utomhusbelysning. Den mjölke som fanns fick vår labrador Freja.
.
När diskhon ska rengöras efter en sådan omgång förstår man hur bra klister våra förmödrar fick genom att koka fiskfjäll…
.
.
Väl i stekpannan är det mesta gjort. Potatismos på King Edward , persilja och en klick smör gör sedan att vår heldagsafton blir fulländad. Det som blir över hamnar i morgon på en knäckemacka  tillsammans med en dutt majonäs.
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,