Fattiga bönder och arbetare kräver en bättre framtid.

.

De rika och mäktiga i Thailand tålde inte att fattiga bönder och arbetare krävde respekt för sina röster. Än en gång är det den thailändska armén som gjort ett smutsigt jobb och krossat en folklig protest i blod. Den är van. Sist det begavs sig var den 20 maj 1992 då militären gick fram som en ångvält över folkmassor som krävde demokrati. Arton år senare upprepar armén sin plikt – försvara de rikas makt och egendom.

.

Vi är inga terrorister proklamerade de röda med hög röst.

Regeringen vägrade att förhandla med de röda trots att Senaten ville medla och FN uppmanade till besinning. Krav på demokrati och respekt för valresultat krossades under pansarvagnarna. Ratchaprasong är premiärminister Abhisits Tien An Men.

Dramatiska händelser har avlöst varandra var och varannan timme i över en månad. Så är det alltid när ett folk reser sig och kräver sin rätt och rättvisa medan de härskande beväpnade till tänderna försvarar vad de äger – makten och rikedomen. Ordningen härskar på nytt i Bangkok så det kan vara dags att höja blicken över de feta rubrikerna och fråga vad som var grund till de dramatiska veckorna.

Trots regeringens totala nonsensprat om ” 500 terrorister beväpnade till tänderna” var det bara civila som fick sätta livet till efter den blodiga sammandrabbningen 10 april. Då dog också sex soldater i vad som var en mycket ogenomtänkt och fumlig militär framryckning mot de rödas demonstrationsplats. Efter det dödade armén på distans med prickskyttar utplacerade på taken i stadens centrum. Nästan alla civila dödades med skott i huvudet. Bevis nog för att det var säkra prickskyttars verk.

Röda ”terrorister” samlade till möte.

När det här skrivs är de rödas protester redan krossade och den heliga ordningen återupprättad, det vill säga alliansen mellan officerskasten, aristokratin i statsbyråkratin och Bangkoks affärstopp. Alla hukar de bakom Kungens allt svagare men ändå skyddande hand.

Men trots de rödas troligen tillfälliga nederlag är en epok över i Thailands historia. Fattiga bönder och arbetare har för första gången intagit den politiska scenen som självständig kraft och krossat den härskande elitens myt om ”demokrati på thailändskt vis”.

Idén bakom begreppet är att den västerländska demokratin inte passar för det thailändska samhället eftersom det är byggt på harmoni och stabilitet till skillnad från västerlandets klasskamp och egoism. Hela schemat är naturligtvis nonsens och speglar bara det faktum att den enorma majoriteten av befolkningen tills nyligen var småbönder och isolerade på landsbygden där en öronbedövande indoktrinering lärt dem att älska Kungen och vara nöjd med sin lott.

Terrorist på väg hem.

I den kris vi följt den senaste månaden har Kungen inte på något sätt spelat en roll i händelserna. Det står i stark kontrast till hans roll 1992 då militären gick amok mot obeväpnade demonstranter, framför allt studenter, som krävde demokratiska reformer. Då räckte det med att Kungen kallade till sig regeringschefen och demonstranternas ledare. På knä framför Kungen fick de sig en läxa i thailändsk harmoni och samhällsanda. I den nyligen avslutade konflikten yppade inte Kungen ett ord. Orsaken är ganska enkel. Hans roll i kuppen mot Thaksin 2006 är känd av alla och sedan de rödas demonstrationer började i mars har Kungen inte sagt ett ord. Däremot har drottningen som av alla anses som en anhängare av de gula i PAD besökt skadade soldater på sjukhus utan att ens kasta ett öga på de rödskjortor som dödades den 10 april. Kungen har därmed själv saboterat sin roll som en makt stående över de krassa konflikterna i samhället och omöjliggjort ett ingrepp i den konflikt vi nu sett slutet på. Hans roll som i det närmaste gudomlig gestalt i en speciell form av ett thailändskt samhällskontrakt är över.

Farliga ”terrorister” förs bort av polisen.

Hela den materiella grunden för ”demokrati på thailändskt vis” sköts i sank under det ekonomiska uppsvinget 1986-96, då miljoner flydde landsbygden in till Bangkok för att ta chansen att snabbt häva sig ur den sekellånga missär som varit landsbygdsbefolkningens lott. Under perioden bildades en sju miljoner stark arbetarklass.

När den asiatiska finanskrisen 1997 plötsligt släckte hoppet om oavbruten tillväxt och tusentals företag gick i konkurrs och miljoner arbetare förlorade sina arbeten och tvingades återvända till landsbygden hade mentaliteten redan börjat ändrats och grunden för ”demokrati på thailändska” spruckit i fogarna.

Den omtalade och ifrågasatta miljardären Thaksin Shinawatra utsågs 2001 efter en övertygande valseger  till  premiärminister och gjorde sig snabbt hatad bland den gamla eliten. Dels för att han införde sociala reformer för de fattiga som för första gången i landets historia gav dem praktiska möjligheter att söka sjukvård till ett minimalt pris. Antalet skolor på landsbygden ökade också kraftigt. Det är den materiella orsaken till att Thaksin ännu ses som en hjälte av många fattiga bönder och arbetare.

”Terrorister” i alla åldrar.

För parallellt med reformerna för de fattiga förde Thaksin traditionell thailändsk politik, det vill säga kompispolitik och korruption som gynnade den del av eliten som stod på hans sida. De som trampats på tårna av Thaksin samlades i en opposition runt Thaksins före detta affärspartner i medievärlden – Sondhi Limthongkul och generalen Chamlong Srimuang, en ledare för en hårdför falang i armén. Sondhis talk-show på tv användes till att lansera en kampanj för att störta Thaksin. Det är ursprunget till de så kallade gulskjortorna och partiet PAD. En vacker detalj i PADs program visar verkligen partiets karaktär. PAD kräver nämligen att bara en tredjedel av parlamentet ska väljas av den ”okunniga pöbeln” och resten tillsättas av den ekonomiska och politiska eliten. Det var dem som den internationella pressen kallade för demokratidemonstranter när de i november 2008 ockuperade Bangkoks internationella flygplats.

Pigga ”terrorister” lovar att komma tillbaka.

Trots den intensiva kampanjen mot Thaksin vann han överlägset parlamentsvalen i februari 2005. Många röster köptes säkerligen med små summor pengar eller andra fördelar, men det var vanor som använde av alla, inte bara av Thaksin. Grunden till att han omvaldes trots det maktmissbruk som rådde under hans styre var de fattigas tacksamhet för de sociala reformerna. Segern i valet blev för mycket för Bangkoks elit, vissa höga militärer och Kungen, vars ”gudomlighet” Thaksins popularitet kastade en skugga över. En kupp började planeras. När Thaksin var på resa till FNs generalförsamling i september 2006 slog kuppmakarna till och avsatte honom.

Trots militärens ansträngning att förhindra anhängare till Thaksin att spela en politisk roll vann det till Thaksin anknutna PPP ändå valet i december 2007 och satte på nytt käppar i elitens hjul. Från maj 2008 intensifierar gulskjortorna sina aktioner för att få PPP-regeringen avsatt. De gulas ockupation av Bangkoks internationella flygplats lyfte fram konflikten på ett internationellt plan. Regeringen föll och elitens guldgosse, Abhisit Vejjajiva kunde tillträda posten som premiärminister. Den som han nu  missbrukat  till att slakta demonstranter i Bangkok.

På återseende.

”Demokrati på thailändska” har nu definitivt dränkts i de rödas blod. Trots nederlaget kan inte det forna systemet med en härskande elit i Bangkok och lydiga fattiga småbönder på landsbygden återupprättas. Trots många märkliga former kampen tagit sig är det en kamp mellan olika samhällsklasser vi varit vittne till. Fattiga bönder från landsbygden, arbetare från Bangkoks förorter och vissa delar av den mindre bemedlade medelklassen står mot den traditionella makteliten.

De fattigas kamp är inte ännu en strid för omfattande sociala reformer, för att inte tala om ett annat samhälle, utan ett krav på att deras röst ska räknas och väga lika mycket som elitens. De vill sätta stopp för det senaste decenniets vana att det är de fattiga på landsbygden som tillsätter en majoritet i parlamentet och de rika i Bangkok som avsätter den med hjälp av militärnes bajonetter  och lydiga domstolar.

.

Media: DN1,DN2,AB1,DN3,SVD1,SVD2,DN3,DN4,SVD3,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Rödskjortor, Gulskjortor, Demokrati,

Ordningen härskar i Bangkok.

.

Som väntat kunde inte de rödas befästning i Ratchaprasong stå emot arméns pansar. Bambustavar och gamla bildäck räcker inte mot stål. De hade en mer symbolisk roll i de rödas kamp och motstånd mot överhetens maktapparat.

.

Pansarvagnarna gjorde skrot av barrikaderna

I går spreds i stället kaoset och skräcken till stora delar av huvudstaden. Tolv större byggnader sattes i brand av rödskjortor och troligen också mindre nogräknade element som utnyttjade situationen för egen räkning.

Media visade i går med avsky den förstörelse som följde efter militärens maktuppvisning och mord på ett okänt antal rödskjortor. Hur många kanske vi aldrig får reda på.

-Se här vad de ställt till med, sa en uppjagad reporter i skottsäker väst och militär kruka på huvudet. BBCs Chris Hogg viftade med handen mot en brinnande byggnad bakom sig och visade vad de röda ”ställer till med”.

.

Varuhuset CentralWorld var det näst största i Asien.

De ledare för rödskjortorna som gav upp och lämnade över sig till militären uppmanade sina anhängare att avbryta sina protester för att undvika fler dödsoffer.

-Vi beslutade avsluta protesterna för att spara liv. Men vi ger inte upp kampen för demokrati, sa Natthawut Saikua strax innan han greps.

Ändå ser Bangkok ut som en krigszon och i flera städer i norra Thailand har mycket upprörda rödskjortor bränt ner polisstationer och i tre fall  stadshus. I natt rådde utegångsförbud i 23 provinser.

.

Unga rödskjortor spred panik i staden

Det går att förfasas över den förstörelse som skedde i går och i natt. Men det är en mycket närsynt reaktion. De hundratals, framför allt unga, rödskjortor som vägrade ge upp och som attackerade maktens symboler visade den frustration och besvikelse som uppstår när nederlagets örfil svider efter sex veckors allt hårdare och stressande mobilisering.

Det är så uppenbart att i går riktades hatet mot det rika etablissemangets symboler. Börshuset, lyxbutikerna i Central World, media som genomgående behandlat de röda som det okunniga packet från norr, polisstationer och administrativa byggnader var målet för de unga arga men kanske främst besvikna rödskjortorna.

.

Attacken inleds

Nu fördöms de för sina handlingar och kommer säkerligen att straffas som ”terrorister” om de grips. Vår blogg vägrar att sälla sig till den kören.

Den rika makteliten skördar vad den sått. Först störtade 2006 militären Thaksins regering som bildats efter en stor valseger. Sedan fälldes två regeringar, också bildad efter en stor valseger 2007, av domstolar sedan gulskjortorna i flera månader ockuperat regeringsbyggnader och Bangkoks internationella flygplats. Det ska påpekas att än i dag har inte en enda person åtalats bland de gula.

Sedan 2006 har Bangkoks elit visat att folkets röst uttryckt i allmänna val inte räknas. Folket tillsätter parlament och regering i urnorna. Bangkoks elit avsätter dem med bajonetter och lydiga domstolar.

Därför brinner Bangkok.

.

Stadshuset i Mukdahan sattes i brand.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,AB1,AB2,AB3,EXP1,VG1,VG2,DN3,SVD4,AB4,

Bloggare: JInge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Rödskjortor, Terrorism,

Bangkoks Tien An Men.

.

Klockan åtta i morse lokal tid gick armésoldater och polis till angrepp mot rödskjortornas läger i Ratchaprasong. Tolv pansarfordon som sattes in av armén lyckades i en första framryckning bryta upp hål i de barrikader som de röda byggt

.

.

Mellan tre och fem tusen personer finns i de rödas läger och det rapporteras att två dödades redan i angreppets inledning. Hur många fler det blir under dagen vet ingen. Ett står dock klart. Den thailändska regeringen valde den kinesiska metoden för att möta krav på respekt för demokratiska friheter – pansarfordon och kulor.

Just nu är det svårt att följa vad som händer på plats. Journalister jagas undan och hindras till och med att fotografera. Bödlarna vill aldrig se sina handlingar på bild. Så har det alltid varit, från Santiago 1973 till Bangkok 2010. Statskontrollerade thailändska media som Bangkok Post meddelar lakoniskt att sista striden börjat och att snart kommer affärsmännen i Ratchaprasong att kunna börja räkna kassan igen.

.

Abhisit vinner kanske dagens strid. Han kommer att kommas ihåg av historien som Bangkoks slaktare. Alla möjligheter till en förhandlad lösning sveptes de senaste dagarna undan av regeringen. Senatens president ville medla och de röda var redo att acceptera senatens bud. Men bulldoggen Suthep, krisrådets ordförande och tillika Abhisits vice, avfärdade senaten med ordet- ”nonens”.

När röken skingras över Bangkok kommer sanningen om de rödas kamp för fattiga människors rättigheter att skrivas.

.

.

.

Media; DN1,AB1,AB2,SVD1,DN2,GP1,EXP1,VG1,VG2,DN3,SVD2,AB3,AB4,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Abhisit, Rödskjortor, Tien An Men,

.

Liberalernas Nick Clegg och högerns premiärminister David Cameron

Liberalerna och de konservativa har nu bildat regering i Storbritannien. När jag såg denna lättsamma och flabbiga bild från presskonferensen på gräsmattan, bakom premiärministerns bostad på Downing Street Nr 10, förstod jag med ens varför de haft så lätt att komma överens. Eller snarare, varför liberalernas Nick Clegg gett upp i alla de viktiga frågor som det egna partiet drivit i opposition och i valrörelsen.

De är inte bara lika gamla och har inte bara samma frisör utan tycks också ha samma skräddare för sina kostymer. Framförallt har de en gemensam klassbakgrund.

I yngre år jobbade jag ett halvår på The Old Castle Hotel vid drottningens palats Windsor. Hierarkin och förtrycket på själva hotellet och i detta blåblodiga lilla samhälle i övrigt blev min ”grundkurs i marxism”. Våra gäster var ofta familjer som besökte sina pojkar på privatskolan Eton som låg mittemot hotellets vackra ”Tea Garden”, på andra sidan en trög fåra av Themsen. Eller var besökarna överförfriskad överklass som tog in vid något stort race på Ascots berömda kapplöpningsbana några kilometer därifrån. Jag minns väl när man låg på knä inne på herrtoaletten och skurade efter någon liten spya som hamnat fel. Då kunde det komma någon rödmosig herreman som stapplade fram till urinoaren för att pissa. Ofta missade han rännan och skvätte i stället ner golvet. När ”gentlemannen” sedan vinglade ut förbi båsen och speglarna, visade han upp sin fina uppfostran genom att knäppa i väg någon penny ner i kaklet där jag låg och svabbade…

Mina bästa jobb var att köra hem berusade lorder eller vad de nu kunde vara. De kom till hotellet, ofta i en Jaguar eller i en gammal Bentley typ Kommissarie Morse. När snittarna, stekarna, drinkarna, vinet och alla sena gintonic väl var uppätna och urdruckna ville de inte själva köra. Jag kunde ibland få körningar på 10-15 mil till något avlägset gods. Väl framme fick man generöst med dricks och sedan egen taxi hela vägen hem tillbaka till hotellet.

.

.

Från balkongen till den manliga personalens gemensamma sovsal kunde vi ofta se pojkarna på Etons många gräsmattor. När de spelade cricket, paddlade kanot eller höll på med någon pennalism kunde de trots detta ändå vara klädda i sina frackar. Mina arbetskamrater kallade dem bara för ”pingvinerna” eller ”de andra”…

Det var dessa minnen som dök upp i huvudet när jag såg Cleggs och Camerons euforiska presskonferens ute på gräsmattan. Med Nr 10:s trädgård i vårskrud. De har fostrats på samma skolor och universitet. Cameron på Eton – grundat 1440 av Henrik VI. Clegg på Westminster – grundat först som en klosterskola 1147 och sedan återinstiftad av drottning Elisabeth 1560. Sedan är det universiteten Oxford och Cambridge som gällt. Det var hertigen av Wellington som fällde de berömda orden om att “slaget vid Waterloo vanns på Etons spelplaner”. Med detta menade han att det var där man fostrades till att leda och segra. För övrigt har Thailands i dag nerblodade premiärminister Abhisit fått sin stil genom sina år vid Eton.

Men hemma i England ska man leda – utåt – med självsäkerhet, artighet och en viss elegans. Som en gentleman. Man kanske pissar bredvid rännan – men man kastar som ursäkt en penny ner i städarens skurvatten…

.

Etons cricketplaner. Här har generationer lärt sig att regera.

.

Både Clegg och Cameron kommer från rika överklassfamiljer. Båda ”med gods och tradition”. Camerons släkt är den skotska klanen Cameron. Fadern aktiehandlare som bisyssla. Men med härstamning från kung William IV (1765-1837) och hans ”frilla” Dorothea Jordan i sedan rakt nerstigande led genom fem generationer. Cleggs pappa har varit ordförande för United Trust Bank. Även han med mycket blått historiskt blod. Bland annat hans farmor var en baronessa i det ryska imperiet som flydde med sina rikedomar från den ryska bolsjevikrevolutionen.

Nu stod de här och berättade för en häpen publik att de kommit överens. De skulle bilda regering tillsammans.

Men vad hade egentligen hänt? Hur hade det gått med liberalernas egen politik”?

Ja, detta frågar sig många. Inte minst stora delar av Cleggs eget parti. Den efterlängtade valreformen skjuts undan till någon omöjlig folkomröstning – där de mesta orättvisorna kommer attt bestå – oavsett utgången.

När det gällde ekonomin hade man i valrörelsen lagt sig mer nära Gordon Browns linje att skjuta upp nerskärningar i budgeten något år, för att inte riskera en ny recession. Men nu med den konservative George Osborne, född i anglikansk överklass på Nord-Irland och uppfostrad i Oxford, har det klargjorts att nerskärningarna måste börja omedelbart och att de måste bli brutala. Han börjar i juni med att minska en del sociala program med 70 miljarder.

Den konservative Hague tar hand om EU-frågor och tunga delar av utrikespolitiken. Till skillnad från liberalerna, som är översvallande när det gäller EU, hatar Hauge EU och då framförallt krav när det gäller regler för arbetsmarknaden och miljön. Han vill se till att Storbritannien i EU samarbetar med Öst-Europas reaktionära högerpartier snarare än med det krisdemokratiska lite mer sociala blocket.

Tidigare har liberalerna fått ett stort erkännande för sitt relativt envetna motstånd mot kriget i Irak. Nick Clegg har också i valdebatten sagt att sig vara emot den gigantiska storsatningen på en ny skarpare generation av den egna kärnvapenroboten Trident. Nu med den konservative Liam Fox som försvarsminister har man lagt sig platt. Fox har varit en av de mest energiska aktivisterna för kriget i Irak. Han har helt och hållet stället sig bakom Barak Obamas storsatsning med nya trupper till Afghanistan och har kritiserat andra NATO-medlemmar i Europa för att inte sätta in mer frontsoldater ibland annat Helmand-provinsen.

.

Det brittiska kärnvapensystemet Tridents nästa generation

kommer att kosta uppåt 400 miljarder…

.

Hur var detta liberala knäfall möjligt?

Jo, svaret hittar vi på privatskolornas gräsmattor, för ”pingvinerna” eller ”The Others”. Det var där David Cameron och Nick Clegg lärde sig att regera – om än kanske inte i de rikas namn – men i de rikas intressen. När det gäller verkliga klassintressen – då betyder ett liberalt valprogram inte särskilt mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Storbritannien, David Cameron, Nick Clegg

I pressen: SVD1,DN1,AB1,AB2,SVD2,

-Bangkok brinner.

.

.

.

Det var huvudrubriken i dagens Bangkok Post. Det pågår spridda sammanstötningar i flera stadsdelar av huvudstaden och de bilder som visas påminner om scener från många andra platser i världen där militär sätts in mot sin egen befolkning. Döda, skadade, brinnande bilvrak, förvirring, rykten och ovanför allt de härskandes försäkringar om att mobben snart ska vara kuvad.

Den styvnackade premiärministern Abhisit utfärdade i går ännu ett ultimatum.

–Lämna Ratchaprasong innan tre på eftermiddagen, var hans budskap. Underförstått, annars går det illa för er. Med det beskedet avfärdade han UDDs krav på stillestånd och nya förhandlingar under FNs medling.

.

Men liksom andra ultimatum från premiärministern föll också detta för döva öron. Det är redan tre på eftermiddagen i Thailand och media säger att det finns minst fem tusen röda kvar i det befästa området i köpcentrat Ratchaprasong. Det innebär att många äldre och kvinnor lämnat området för att sätta sina barn i säkerhet.

Ett par händelser under det senaste dygnet understryker den verkliga maktstrukturen i landet. Den thailändska demokratin är mycket ett spel för det internationella galleriet. Den verkliga makten ligger hos militären. Inte ens krisrådet CRES där vice premiärministern Suthep tillsammans med andra regeringsmedlemmar och militärer sköter ”säkerheten” har sista ordet. I går dekreterade CRES att utegångsförbud skulle införas i delar av Bangkok. Ett par timmar senare drogs dekretet tillbaka sedan ÖB sagt nej.

.

En liknande händelse i ett distrikt i norra Thailand visar också vilka som bestämmer i sista hand. I Chiang Mai beordrade guvernören armén att stänga två röda radiostationer som enligt guvernören uppmanade folk att ansluta sig till demonstranterna i Bangkok. 3e Arméns befälhavare vägrade ingripa under hänvisning till ”säkerhetsproblem”. Problemet generalen tänker på är säkerligen hur man ska hindra allt våldsammare mobiliseringar utanför Bangkok. Det kommer allt fler rapporter om solidaritetsmanifestationer i norra delen av landet.

De fem tusen som finns kvar i Ratchaprasong kommer inte att vika ner sig om regeringen håller fast vid sin linje att vägra förhandla. Abhisits problem är att han inte kan lita på militärledningens vilja att utföra order som den inte själv gillar. Regeringen måste också allt mer ta med i beräkningen vad som sker utanför Bangkok. Det är möjligt att ÖB kommer att sätta sig emot en blodig attack på Ratchaprasong om tecknen till all större oro i andra distrikt bekräftas.

.

Den enda lösning på situationen som kanske kan undvika att Thailand går mot ett nytt svart kapitel i sin historia är en omedelbar upplösning av parlamentet, ett nyval där alla partier kan presentera sina kandidater utan att domstolar beslutar detta. I Iran beslutar domstolar om vilka som får delta i val. Thailands härskare borde känna sig i dåligt sällskap. Till sist måste en gång för alla militärens roll i samhället spikas i en ny konstitution. Dess plats är i kasernerna. Inte på gatorna för att bekämpa den egna befolkningen.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,GP1,AB1,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Abhisit, Rödskjortor,

.

.

Det är bara i delar av östra Sverige som värmen tränger sig på. Hos oss fem mil norr om Göteborg, i Alefjäll har vi haft rejält med nattfrost alla klara nätter. Kung Bore ger inte upp utan motstånd. Här är det liljorna vid vår gamla jordkällare som fått sig en knäck.

.

.

”Utan kreatur. Ingen gödsel. Utan gödsel inget spannmål. Utan spannmål inget bröd på bordet”. Våra grannar har gått över till ekologiskt mjölkproduktion och bara på den här biten mark, på drygt två hektar, plöjs det ner 60 ton gödsel.  Det gäller att få ner  den snabbt annars försvinner kvävet ut i luften. Här hade vi tidigare får. Men nu arrenderar grannen. I år blir det korn/havre som skördas tidigt för att bli en form av kraftfoder i ensilagerullar

.

.

En stor dag för många på landet. Vedbacken fylls. Det blir många kubik i år. Elen är för dyr och vi har en bra ekopanna på 40 kilowatt som klarar värme och varmvatten i det gamla båtmanstorpet. Nu återstår kapning och klyvning. Men jag får hjälp av flera armar. Internationalens Kjell Pettersson har lovat att sätta fart på klyven…

.

.

Vi har gallrat ut en hel del ek för att ge luft och ljus åt några gamla ekar. Det ger bra med värme.

.

.

Första vårbetet. Några kor som sinar är på ”semester” ute i hagarna

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ekopanna, vårbruk, vedbacken

I pressen: DN1,GP1,SVD1,

Slaktaren i Bangkok.

.

Premiärminister Abhisit har gjort allt för att framstå som försoningens man. Men den putsade fasaden, som han en gång skaffade sig i det fashionabla brittiska överklassuniversitetet Eton, rämnar och faller av i stora sjok. Fram träder i stället slaktaren av Bangkok.

Bara de senaste tre dagarna har minst 27 personer, samtliga civila, dödats av soldater som fått order att skjuta skarpt. Inte en enda soldat eller polis har dödats sedan blodbadet den 10 april.

.

-Det finns ingen återvändo, sa Abhisit i sitt tv-tal.

Regeringen säger att det finns fem hundra ”terrorister” bland ”oskyldiga demonstranter”. Sett till vad som hänt sedan den 10 april kan man bara dra slutsatsen att dessa fem hundra ”terrorister”, beväpnade med krigsvapen enligt regeringen, är de fumligaste och mest ineffektiva ”terrorister” världen skådat. Fem hundra beväpnade till tänderna utan ett enda offer i arméns led. Tro det den som vill. All seriös rapportering från de rödas basläger i Ratchaprasong och från de sammanstötningar som skett de senaste dygnen visar de röda beväpnade med påkar, slangbellor, hemgjorda kanoner av brandpumpar som avfyrar fyrverkeripjäser och molotovcocktails i stor mängd. Kvar finns de mystiska ”svarta männen” vars hemvist ingen hittills lyckats klargöra. I vilket fall är de inte fem hundra och uppenbarligen har de inte vänt sina vapen mot arméns soldater eftersom ingen av dem avlidit.

.

Bangkoks centrum liknar allt mer en krigszon.

Det ser allt mer ut som att de röda ska drivas bort från sitt basläger till priset av många döda och skadade. Abhisit säger att det inte finns någon återvändo längre. Enligt Bangkoks Mister Hyde kan inte regeringen vika sig och tänker inte rygga tillbaka för ett stort antal offer. Hans problem är dock detsamma som tidigare. Arméledningen tvekar inför ett frontalangrepp på de röda och har hittills satt upp gatuspärrar för att hindra de röda från att ta in förstärkningar och förnödenhetetr och placerat ut prickskyttar på taken runt baslägret. Enligt de flesta ögonvittnena på plats är det prickskyttarna som dödat människorna de senaste dagarna.

Det så kallade internationella samfundet med FNs generalsekreterare i spetsen manar till besinning men placerar samtidigt ”parternas ansvar” på samma nivå. Fattiga bönder och arbetare som kräver att deras röster ska respekteras kan inte ställas till svars för den situation som uppstått och som riskerar att sluta i många dödsoffer. Det är den härskande eliten, militären och kungahuset som i årtionden lagt grunden till den sociala explosion vi ser.

.

Äldre, kvinnor och barn lämnar baslägret.

Det har höjts röster för att framställa de röda folkmassorna som köpt fotfolk i förre regeringschefen Thaksins sold och att det bara handlar om en konflikt mellan två eliter som slåss om att sitta vid köttgrytorna. Att Thaksin manövrerar i bakgrunden råder det inget tvivel om och att hans mål är att på nytt överta regeringsmakten verkar också troligt. Men det förminskar inte betydelsen av den folkliga resningen. En konspirativ syn på varför dessa mobiliseringar äger rum, att det är för fickpengar från Thaksin eller andra direkta fördelar, är rent nonsens. Snart alla folkliga resningar i historien har haft parasiter på sin rygg som många gånger lyckats vända upprorets resultat till sin fördel. Thaksin kommer säkert att göra allt för att så ska ske också i Thailand.

.
Den korrupta mediekungen och före detta premiärministern Thaksin har fortfarande många anhängare

Uppror drar också till sig alla sorters äventyrare. Den ökände Seh Daeng, som ligger för döden efter att ha träffats i huvudet av en prickskytt, hade säkerligen inte rent mjöl i påsen. En gammal krigshund som gjort sig känd för sitt blodiga krig mot kommunister i både Vietnam och Thailand har säkerligen inte lärt sig att sitta fint.

Sådana dubier kring de rödas kamp leder många tveksamma till att hamna i reaktionens famn och kräva krafttag från regering och militär för att sätta stopp för ”kaoset”. Ironin är beklämmande. För att de rödas renhet inte övertygar kastar man sig i famnen på reaktionen och begär av den att den snyggt och med minsta möjliga våld ska stoppa de okunniga bönderna som inte har vett att välja bättre ledare än de de har.

Slaktaren i Bangkok kommer inte att visa moderation om han går segrande ur konflikten. Inte nog med att många kommer att dödas på grund av Abhisits kompromisslöshet. När lugnet lagt sig kommer domstolarnas dörrar att slå igen bakom kanske hundratals av de mest aktiva i rörelsen. Bönderna och arbetarna kommer hunsas än värre än förr.

.

Röda ledare visar upp offer för arméns prickskyttar.

Den rika snobbiga eliten i Bangkok kan däremot återgå till sina mondäna aktiviteter utan att bekymra sig över det thailändska folkets svåra vardag. I Ratchaprasong kan de på nytt sväva in i de svala lokalerna hos Louis Vuitton, shoppa något chickt hos Armani eller kanske gå en trappa upp i det centrala varuhuset och kolla priset på den senaste modellen från Ferrari, som sägs vara gul.

.

Media; DN1,SVD1,SVD2,AB1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Abhisit, Thaksin, Rödskjortor, Ferrari, Vuitton,

Armén skjuter medvetet på journalister.

.

Det kan inte längre avfärdas som en slump. Alltför många journalister har skottskadats under det senaste dygnet för att det ska vara en tillfällighet. Både utländska och thailändska journalister har skadats. Det var kanske heller ingen tillfällighet att den ”röde generalen” She Daeng skjöts medan han gav en intervju till International Herald Tribunes reporter. Att Daeng var målet råder det nog inget tvivel om men det innehöll kanske också ett budskap till utländska media.

Att skotten skulle komma från annat håll än armé/polisen kan vi utesluta. I de gatustrider som varit under de senaste två dygnen har 16 röda dödats och över 100 skadats. Inte en enda soldat har dött av skottskador vilket talar för att de röda saknar skjutvapen, även om de har tillgång till slangbellor, påkar och fyrverkeripjäser.

.

Journalisterna i Bangkok tar stora risker.

Syftet med att skada journalister är alltför uppenbart och klassiskt från andra konflikter där övermakten vill mörklägga sin aktivitet och skrämma bort alltför närgångna  journalister. Jag behöver knappast påminna om den amerikanska arméns prickskytte på journalister i Bagdad, det vill säga de som inte fanns ”inbäddade” i amerikanernas enheter.

En av de skjutna journalisterna, Nelson Rand som arbetar för France 24, sa ”jag kan bekräfta att det var bara armén som sköt skarpt”. En veteranfotograf för den thailändska tidningen The Nation blev också skjuten. Som flera andra träffades han i benen, vilket passar in i den order som soldaterna fått, -sikta mot underkroppen.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,AB1,GP,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Rödskjortor, France24,

Jag är lite för rastlös för filmer. Ofta är de dessutom så förbaskat förutsägbara. Men det finns många undantag. ”Zorba” är en av dem. Filmen och musikens ledmotiv dök omedelbart upp när jag läste detta i veckans nummer av Internationalen:

.

,

– Svenska skattebetalare ska inte betala för att grekerna väljer att gå i pension i 40-årsåldern. Det är oacceptabelt, så formulerade sig finansminister Anders Borg i radioekot på söndagen. Det är bara ett exempel på hur stereotypa Greklandsbilder med nedlåtande klang sprids från politiker och etablerade media – med förutsägbar nedsippringseffekt till nätkommentarer och fikarummens diskussioner: ”Grekerna vill inte jobba”, ”se bara på alla som sitter i timmar på kaféerna”…

.

Det som verkligen är oacceptabelt är emellertid att Greklands arbetare demoniseras. Greklands arbetare bär inte skulden för krisen. Det är inte de som lever på korruption. Det var inte de som ”lurades” och dolde skuldsättningen, så att landet kunde slinka med i eurosamarbetet 2001. För detta bär den grekiska eliten och EU-kommissionen delat ansvar. Andra länder har använt liknande ”kreativ bokföring” – se bara exempelvis på Berlusconis Italien – utan att utmålas som nationer av skurkar.

.

.

Det är inte Greklands arbetare som har levt över sina tillgångar. Det är de oreglerade, giriga finansmarknaderna – ”schakalerna” som de kallas i en krönika i brittiska Observer i söndags – som angriper arbetande människor i land efter land. Den finanskris som seglade upp under 2007 och blev akut 2008 har inte gått över, bara hållits i schack. Staterna räddade bankerna med upplånade medel, och bankerna tackar nu för hjälpen genom att kräva att staterna skär ned på den skuld som blev resultatet. Krisplaner till banker och storföretag samt skattesänkningar för de rika har också gjort sitt för att öka budgetunderskotten.

Greklands arbetare är inte de första som schakalerna nafsar på. Irlands arbetare drabbades när landet gick med på sänkta löner och försämrad välfärd. I Lettland har delar av akutsjukvården monterats ned, när den offentliga budgeten krympts och landets bruttonationalprodukt rasat med 25 procent på två år.
Och det slutar inte heller med Grekland. I Rumänien annonseras sänkta löner för offentliganställda med 25 procent. Härnäst väntas krisen slå sina klor i Spanien och Portugal – bortom hörnet väntas Storbritannien bli nästa land till rakning. Skillnaden mot tidigare är att Greklandskrisen, och de kommande kriserna, kan bli så mycket farligare för hela den europeiska stabiliteten, vilket tvingar Anders Borg och andra finansministrar till helgmöten för att diskutera nödåtgärder.

Men Greklands arbetare är inte offer. Greklands arbetare är framförallt ett föredöme för oss alla, i ett läge när arbetande människor över hela Europa befinner sig på defensiven och arbetslösheten är rekordhög;
– i ett läge när sociala skyddssystem monteras ned i allt fler länder och fackföreningar pressas tillbaka;
– i ett läge när tre partiledare i brittisk TV med snarlika bakgrunder och snarlika kostymer framför snarlika åsikter om behovet att skära ned på offentliga utgifter och stoppa invandringen;
– i ett läge när Svenska Dagbladet (7/5) kan avslöja den hemlighet som bägge blocken vill dölja – vänsterpartiets högersväng;
– i ett läge när de tidigare årens sociala mobiliseringar i Frankrike gått över i besvikelse hos de mest radikala efter bakslagen i regionalvalen.
– i det läget säger hundratusentals greker ifrån, demonstrerar och genomför generalstrejk. På universitetet hänger demonstrationsplakaten som angriper orättvisan i samhället. Det finns hundratusentals människor som inte är beredda att acceptera sin egen regerings och EU-elitens diktat.

Vi kan inte enkelt imitera grekernas aktioner eller ta över deras radikala tradition. Men vi kan låta oss inspireras, och säga att det inte är Greklands arbetare – eller för den delen Europas eller världens arbetare – som ska betala krisen. Om den grekiska befolkningen tvingas betala det pris EU och valutafonden satt upp, kommer det inte bara att leda till verklig social misär, utan risken är också stor att landet sjunker ned i en depression.

.

.

Alternativet är en verklig stödplan för arbetare i alla våra länder; en stödplan som till varje pris försvarar jobben och den offentliga sektorn, en stödplan som angriper schakalerna tar över deras banker och lägger skatt på finanstransaktioner, en stödplan som äntligen gör tanken på frigörelse möjlig att tänka för alla oss som låsts in i marknadens fängelser. Det är kapitalismen som är oacceptabel – bara det.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Kefi, Zorba, Anders Borg, finanskrisen

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,GP1,GP2,SVD5.

Militären skjuter skarpt.

.

I natt sköts på nytt en rödskjorta till döds av den thailändska armén. Det skedde när tungt beväpnade soldater bröt upp en vägspärr som de röda satt upp utanför sitt basområde i syfte att stoppa militärens alltmer hårda grepp om Ratchaprasong. Senare under dagen har militärens kulor tagit nya offer.

Det centrala krisrådet CRES säger att militären inte kommer att angripa de rödas basläger, inte i dag.

.

Men den belgiska ambassadören i Bangkok verkar inte helt lita på myndigheternas deklarationer och skickade i dag klockan 3 lokal tid följande e-post till alla belgare i Bangkok:

Brådskande:

Kära landsmän,

Sett till dagens händelser i Bangkok uppmanar jag starkt alla landsmän i Bangkok att hålla sig inne.

Samtidigt har regeringen utvidgat undantagstillståndet till 15 regioner i landet i syfte att hindra röda sympatisörer på landsbygden från att ta sig till Bangkok eller att organisera protester på hemorterna.

I Bangkok har armén helt omringat baslägret Ratchaprasong och i natt stängde myndigheterna av eltillförseln i kvarteret och kommunikationen med mobila telefoner stördes. Allt i syfte att isolera de röda inom sitt basläger. Däremot har försöken att stoppa vattentillgången misslyckats. De röda verkar tappa vatten direkt ut huvudledningar till bland annat sjukhusen.

.

Mordförsöket i går på den ökände militären Seh Daeng skapade stora rubriker i tidningarna. Det verkar helt klart att han sköts av en prickskytt som armén placerat ut på ett tak intill Ratchaprasong. Seh Daengs närvaro har skapat problem för de rödas sammanhållning. Flera kända ledare hoppade i går av från rörelsen och deklarerade att regeringens förslag om nyval och parlamentsupplösning borde accepteras och demonstrationerna upplösas omedelbart.

De ledare som nu finns kvar inom basområdet ser det som en för stor eftergift eftersom det inte finns några garantier för att de själva bland annat kommer att behandlas rättvist i kommande rättegångar samtidigt som de som beordrade det blodiga angreppet den 10 april går fria.

Veera Musikhapong lämnade de röda i sticket

Det blodiga dramat i Bangkok verkar närma sig sitt slut. Den militära övermakten är troligen för stor. Hur många fler som kommer att falla för soldaternas kulor återstår att se.

Ett är dock säkert – den härskande eliten och dess regering vinner en pyrrhusseger och blir än mer beroende av sin militära uppbackning.

Så länge makten i Thailand står på två pelare, militären och kungahuset, kan inte den ”moderna” medelklassen i Bangkok göra anspråk på att representera ett trovärdigt politiskt alternativ. Landet kommer att fortsätta gå från kris till kris oavsett om regeringen lyckas besegra rödskjortorna de närmaste dagarna.

PS: Medan jag skriver ovanstående fick jag det här mejlet av min vän Max i Bangkok.

Det ser ut som att regeringen tar överhanden. Faktum är att det nu står klart att regeringens ”färdplan” var en bluff. Kort efter att UDDs ledare accepterade planen meddelade Abhisit och Suthep att nio av de röda ledarna skulle åtalas för terrorism och därmed riskera dödsstraff.

Det innebar att ledarna kunde arresteras omedelbart och hållas i 84 dagar utan åtal och nekas att delta i valet den 14 november om de ställdes inför rätta. Med risk att dömas till döden av en skendomstol kontrollerad av regeringen, militären och Prem i Privacy Council.

Det var en fälla eftersom regeringen visste att de röda ledarna var tvungna att dra sig ur färdplanen och ställa sig själva i dålig dager. Vilket i sin tur gett regeringen möjlighet att säga att den erbjudit fred som förkastats av de röda och att det därför är berättigat att slå ned på ”terrorismen”, det nya modeordet med vilket vem som helst var som helst kan stämplas och automatiskt hamna på de åklagades bänk.

.

Media; DN1,SVD1,AB1,AB2,DN2,SVD2,GP1,

Bloggare: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, UDD, Rödskjortor, Abhisit