Syriza och krisen i Grekland

 

Av alla politiska organisationer i Grekland är det vänsterkoalitionen Syriza som gjort sig mest känd internationellt. För delar av den europeiska vänstern ger Syrizas framgångar hopp. Andra ser Syriza som ännu ett reformistiskt försök att avleda ”massornas kamp”.

I den här artikeln ska jag försöka lyfta fram Syrizas politiska linje i ett antal viktiga frågor. Underlaget är en intervju med Yannis Bournous som tillhör ”centern” i organisationen, som samlas kring Syriza mest kände person, Alexis Tsipras. Det kallas ”centern” därför att det också finns en vänster- och en högerflygel.

I maj 2013 kommer Syriza att hålla en grundningskongress. Då går koalitionens organisationer samman och bildar ett öppet demokratiskt socialistiskt parti. Demokratiskt- därför att tendenser och fraktioner i partiet kommer att kunna fungera öppet inom ramen för de gemensamma besluten fattade av kongressen. Det är en viktig fråga för en grekisk vänster som dominerats av det grekiska kommunistpartiet KKE, med kadaverdisciplin och grotesk sekterism mot alla andra organisationer inom arbetarrörelsen.

Alexis Tsipras är Syrizas mest kände ledare utanför Greklands gränser.

Intervjun med Yannis Bournous är mycket lång och här kommer jag att koncentrera mig till ett antal problem som livligt diskuterats även utanför Greklands gränser, som frågan om Grekland ska lämna euron, om statsskulden ska avskrivas i sin helhet, hur kampen mot nazisterna i Gyllene gryning ska föras och vad är arbetarrörelsens alternativ till det reellt existerande EU.

Syrizas uppgång är närmast unik i historien. Från att ha varit en ”normal” vänstergrupp kring 2 procent i parlamentsvalen har det på mycket kort tid seglat förbi alla andra politiska partier till vänster. I dag har Syriza cirka 30 000 medlemmar och Yannis säger att de kommer att vara tio tusen fler till grundningskongressen eftersom nya medlemmar strömmar till i snabb takt. I den senaste gallupen har Syriza 28,5 procent och ligger bara en procent efter det borgerliga regeringspartiet Ny Demokrati. Socialistpartiet PASOK når knappa 8 procent och nazisterna i Gyllene gryning något över 10 procent.

Detta är en stor utmaning för det unga partiet. Det räcker inte att i propaganda och agitation fördöma regeringens krispolitik, och Trojkans strypgrepp. Syriza måste också ge konkreta svar på krisen som kan vinna förtroende bland en majoritet av de arbetande som drabbas av krispolitiken på alla nivåer. Det gäller helt enkelt att framstå som ett parti kapabelt att bilda en regering som likviderar borgarnas krispolitik för att vidta alla åtgärder som krävs för att stoppa det fria fallet ned i misär.

Tsipras talar till en stor folkmassa på Omoniatorget i Aten.

En kritik som riktats mot Syriza av många i den europeiska vänstern är att man inte kräver att Grekland ska hoppa av euron och i stället återinföra den grekiska drachmen. Här i Sverige har bland annat Jonas Sjöstedt drivit den linjen med argumentet att det skulle öka den grekiska ekonomins konkurrenskraft.

-Vår främsta paroll har hela tiden varit –”inga fler uppoffringar i eurons namn”. Kritiken från vänster handlar i själva verket inte om vårt motstånd till ett grekiskt avhopp, en ”grexit’, eller en upplösning av eurozonen. Kritiken som stöder en återgång till drachmen utgår från en strikt keyensiansk syn, säger Yannis Bournous och förklarar vidare:

-En återgång till drachmen skulle provocera fram en devalvering av den nationella valutan. En devalvering som kommer att föra med sig en kraftig försämring för lönearbetare och pensionär. Men sedan, enligt samma keynesianska teori, kommer den grekiska exporten att vara mer konkurrenskraftig. De stora exportfirmorna som då tar hem större vinster antas då som en god fe distribuera ut sina rikedomar. Det är till 100% en keynesiansk idé som inte har någonting att göra med en radikal linje till frågan om eurozonens existens och dess ekonomis funktion. Kritiken svarar egentligen på en felställd fråga. Genom att framhålla valutan som den viktigaste faktorn stärker de fiendens spel.

”Grexit” or not?

-Det är inte valutan vi vill byta. Vi vill modifiera de sociala relationer och maktfördelning som euron representerar.

-Det är orsaken till att vi manar till kamp inte bara på den nationella nivån. Vi vet att den nationella nivån är grundläggande för klasskampen. Men vi inser samtidigt att även om vi vinner i Grekland och lyckas etablera en vänsterregering förblir den isolerad om vi inte genomför gradvisa förändringar av maktförhållandena och styrkeförhållandet på åtminstone europeisk nivå, svarar Yannis.

En annan kritik som rests inom vänstern är att Syriza kräver förhandlingar om statsskulden i stället för att vägra betala ett öre. Syriza menar att den grekiska statsskulden inte är ett tekniskt problem utan ett politiskt problem, att nästan alla länder inom EU har en stor statsskuld och att lösningen är europeisk. I den andan har också Syriza tillsammans med andra vänsterpartier i Europa föreslagit en lösning.

-En sådan överenskommelse berör två problem. Å ena sidan måste den förutse att en stor del av skulderna skrivs av. Vi förslår att en revision av skulderna för att kunna upptäcka exempelvis hur stor del som orsakats av korruption eller spekulativa räntenivåer.

-Å andra sidan måste vi skydda småsparare, familjer som hela livet sparat i grekiska statsobligationer eller sociala försäkringsfonder som innehar obligationer och som i fjol stod oskyddade mot det som kallades ”hårklippning” av den grekiska skulden. Småspararna och de sociala försäkringsfonderna är de första som krossades av krispaketen. Samma sak gäller universiteten som var snubblande nära bankrutt till följd av ”hårklippningen”. Därför säger vi att vårt program och strategi ska anpassas efter de sociala klasserna. Det gäller att skydda de som inte orsakat krisen och att straffa de ansvariga, säger Yannis.

Papandreou har offrat sitt eget PASOK på Trojkans altare.

Inför kongressen i maj ska Syriza arbeta fram ett mer komplett program för en regering i de arbetandes tjänst. Men redan nu anger Syriza alternativa vägar till den sanslösa åtstramningspolitik som Trojkan tvingat på det grekiska parlamentet och som den borgerliga koalitionsregeringen villigt genomför utan hänsyn till de sociala konsekvenserna.

-Om vi ska installera en vänsterregering är det absolut nödvändigt att hitta finansiella resurser. Ett förslag är därför att omedelbart införa en extraskatt på de stora kapitalegendomarna, storbolagen och de rika. Samtidigt behöver vi snabbt en strategi för att ändra vårt aktuella skattesystem.

-Jag läste nyligen i en officiell rapport att under de två gångna årens recession ökade de 500 största grekiska bolagen sin vinst med 19 procent. Det om något visar att det måste till förändringar.

-Ett grundläggande mål är därför att det är de rika som ska betala, inte de fattiga, eftersom medel- och underklassen och de som förlorat sina arbeten och hem inte kan bidra med mer. I Aten finns det i dag 25 000 uteliggare.

Den sociala misären blir allt mer skriande.

-Det krävs en överenskommelse att beskatta kyrkans fasta egendomar eftersom den är den störste fastighetsägaren i landet. En skatt på de stora redarna måste också införas. De äger den näst största flottan i världen och åtnjuter 70-75 procents skattereduktion. Om vi inte söker lösningar orienterade efter klasslinjer kommer vi aldrig att kunna ta oss ur den tragiska situation som den grekiska ekonomin befinner sig i.

Syriza och den grekiska vänstern står inför ett annat och mycket allvarligt hot –den grekiska nazismen i Gyllene gryning och statsapparatens spel under täcket med nassarna. Den senaste tiden har nassarnas våld och de angripna flyktingarnas försvar gett regeringen ett initiativ. I stället för att angripa nazisterna har regeringens inrikesminister dragit igång omfattande räder mot hemlösa som ockuperat tomma hus. Flera kända ockuperade hus har tömts med våld av polisen och i den borgerliga hetspropagandan angrips Syriza hårt och avkrävs ett avståndstagande från ”allt våld”.

Propagandan försöker jämställa nazisternas organiserade våld mot invandrare och fackliga aktivister med invandrarnas försök att skydda sig och blandar medvetet samman detta med de anarkistiska gruppernas ”strategi” för permanent konfrontation med reaktionen.

Gyllene grynings parlamentariker visar vad de går för.

I den senaste gallupen från den 11 januari har Gyllene gryning stöd av 10% av de tillfrågade. Parallellen med Tyskland innan Hitlers maktövertagande finns naturligtvis med i debatten. Enligt Yannis Bournous måste vänstern slåss mot hela reaktionen och inte bara mot Gyllene gryning.

-Gyllene grynings tillväxt är ett komplext fenomen. Man kan inte bara förklara det med att 500 000 väljare helt plötsligt blivit fascister. De föddes som en radikal lösning mot systemet. Därför är det många unga som röstade på dem. Det är i första hand PASOK-regeringen, med sin rasistiska och xenofobiska retorik som fyllde de officiella politiska deklarationerna, som skapat grogrunden för de nyfascistiska idéernas framväxt.

-Vad har vi gjort? Problemen är svåra och kräver en mångsidig strategi. Vi tror inte att lösningen, som vissa anarkister föreslår, består i att skapa chocktrupper för att slåss med dem varje natt.

-Vi försöker att skapa anti-fascistiska kommittéer i skolorna i samarbete med lärarna och i vissa kvarter, speciellt i Aten där problemet är som värst. Där samarbetar vi exempelvis med artister och intellektuella och vi deltar i kulturella evenemang för att försöka utveckla en annan typ av kultur, säger Yannis och menar en annan ”kultur” än den fascisterna sprider.

-Vi försöker att utveckla kollektiva metoder för att ta tag i sociala problem, vilket bland annat innebär att arbeta tillsammans med våra invandrade grannar. Det handlar inte om filantropi, inte heller en vertikal relation, eller ett maktspel mellan de som har och som ger och de som inget har och beror av personen ovanför. Det är i stället en horisontell relation.

Nya mötesformer prövas av unga kämpar på Syntagmatorget.

-I vårt nätverk för solidaritet, utöver gratis distribution av mat och kläder, bygger relationerna på idén om ett utbyte utan penningen som mellanhand. Utbyte av varor och tjänster.

-Det är ett tänkande som knyter an till mer strategiska problem. För om vi talar om en vision av socialism i frihet och demokrati måste vi utveckla en samhällsmodell av en typ som öppnar små fönster till visionen.

-Vårt mål är inte att ta över den statliga servicens roll. Det gör vi klart för de som deltar i vårt solidaritetsnätverk. När vi startar en lokal vårdcentral på frivilligbasis ersätter vi inte ett sjukhus. Vi försöker hjälpa folk att överleva på ett kollektivt sätt samtidigt som vi uppmuntrar dem att kollektivt kräva att deras grundläggande behov möts. En strategi som bygger på kollektiva svar utgör samtidigt ett vapen mot fascismen, ett antirasistiskt och kulturellt svar på Gyllene grynings metoder för att vinna folk.

Det finns kanske en fara i att peka ut nynazisterna som den största faran för den grekiska arbetarklassen i dagsläget. Den borgerliga koalitionsregeringen går inte fram med silkesvantar och dess kravallpolis har närmast fria händer att slå mot invandrare, hemlösa och demonstrerande medborgare. Att då enbart prata om det ”fascistiska hotet” kan skymma både den officiella repressionen och politikers spel under täcket med nynazisterna.

Men det är lika galet att ignorera Gyllene gryning med argument som i realiteten gör dem rumsrena. Yannis Bournous menar att det grekiska kommunistpartiet KKE misstar sig helt i analysen av nynazisterna.

-Efter parlamentsvalet i juni deklarerade KKE:s generalsekreterare Aleka Papariga i en intervju att vi borde inte vara rädda för Gyllene gryning eftersom väl inne i parlamentet kommer deras medlemmar att blir rumsrena och anpassa sig till systemet. Det är naturligtvis en enorm felbedömning. För tyvärr visar historien att när demokratiska institutioner kommer i kontakt med fascismen är det snarare de som anpassar sig.

Gemensam kamp är inget för KKE som alltid defilerar i eget majestät

För tillfället har den grekiska krisen försvunnit från tidningarnas förstasidor och de extrema räntorna på statsobligationerna sjunkit något. Men det betyder inte att den sociala krisen är över. Tvärtom är det ett tecken på att regeringen just nu har initiativet och går på offensiv mot de arbetandes motstånd mot krispaketen. För att slå tillbaka regeringens offensiv krävs största möjliga enhet i handling från partierna till vänster och de fackliga organisationerna. Mot det talar den sekteristiska tradition som dominerat grekisk vänster, speciellt den yttersta vänstern, i decennier. Kommunistpartiet KKE som går kräftgång i opinionsundersökningarna har bara en linje –vid sidan av oss finns ingenting. Oavsett vad som sker fortsätter partiet sina aktioner i ”splendid isolation”. Inför valet i juni utropade man till och med Syriza som ”huvudmotståndare” och manade väljarna på partiaffischer att inte rösta Syriza.

Kommer Syriza att kunna motsvara de förhoppningar som partibildningen i maj reser? Fallgroparna är många både vad gäller den nationella och den internationella linje som ska antas på kongressen. Vad som behövs är ett starkt antikapitalistiskt parti med ett konkret handlingsprogram för den ekonomiska och social kris som härjar i landet. Det kräver initiativ riktade till hela den arbetande befolkningen, förslag till ett enat motstånd mot Trojkans krisprogram och dess hantlangare i regeringen.

Maj är snart här. Tiden går fort i kristider. Då får vi anledning att komma tillbaka till det nya partiets grundningskongress.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

12 svar på ”Syriza och krisen i Grekland

  1. Tack för denna ögonblicksbild från Grekland, ett land och dess problem som vi lagt till handlingarna och bara finns tack vare myten att de ljuger och är lata, och gick i pension vid 50 års ålder och inte betalade någon skatt och lånade för mycket, kanske åt de även för mkt vitlök och dansade för mkt?

  2. Det är lustigt hur lätt det var att blamera greker för något som deras stat ställde till med. Det är inte grekerna, utan deras stat och dess tjänstemän, som har skapat ett underskott. Staten har ställt grekerna inför två korrumperade alternativ.

    Greklands kris kan bara lösas med att skulderna förklaras non-void, så uppstår hålen där de hör hemma, i bankerna. Då får inte Grekland låna mer i väst, men det finns ju kineser…

    Den grekiska kyrkan har fastigheter utan marknadsvärde, alltså kyrkorna, och antagligen jordegendomar och räntebärande papper. Å andra sidan utför den antagligen det viktigaste sociala arbetet, och det baseras troligen på vinst i näringsdelen, precis som här i landet. Tvångsökar man fastighetsutbudet sjunker priset. Budgethålen har inte uppstått i kyrkan, utan hos det politiska frälset.

    De ”grekiska” redarna är internationella, utanför grekisk jurisdiktion. Om Grekland har förmånliga villkor hamnar skeppen i grekiska register, annars i Bahamas skeppsregister. 19% vinstökning i de största grekiska företagen? Grekland har bara turistindustri, fetaost och olivolja, sen finns det internationella företag som flyr Grekland när dess korrumperade stat får affärerna att kollapsa, tex CocaCola.

    Syrizas lust att ignorera valutaproblematiken är lättförståelig. Det finns antagligen ingen majoritet för att skippa euron, alla vet att egen valuta halveras i värde på en förmiddag. Ställd inför ett olösligt problem kan man låtsas att det inte finns. Antingen har man en egen valuta, då kan man missköta den bäst man vill, eller så har man någon annans, då får man snällt be den andre trycka mer, om man själv har större utgifter än inkomster. Här har vi de två valen; egen valuta eller annans, balans i offentliga ekonomi eller ej. Även om man önskar fokusera på sociala relationer, eller snarare hur de påverkas av de två sorters fiat-valuta som finns att tillgå, så kommer statsskulden och valutan upp på bordet så fort det ska betalas räkningar. Då finns det mängder av sätt att fuska, alla på skattebetalarnas bekostnad, högre skatt eller mindre nytta av inbetald skatt, och sen finns alternativet att blåsa långivarna, då får man inga nya lån. Det finns ju en gammal sanning; om jag är skyldig banken 100000 har jag ett problem, om jag är skyldig en miljard har banken ett problem; det sistnämnda gäller nu för Grekland. Europeiska banker har ett problem. Det är ett olösligt problem; den ene vill ha en gåva och kalla det lån mot att ha infört en valuta den andra kontrollerar, vilket i sin tur säkerställer att gåvan inte kan betalas igen. Grekiska sagor har berättat i årtusenden om lösningen; den gordiska knuten. Hugg av. Då ryker samtidigt valutan i Grekland. Detta är enda lösningen, därför vill inte heller Syriza fokusera på sånt, de vill ha mer gåvor och fantasilösningar.

  3. Inte så lätt för mej att bedöma innehållet men det var mycket lättläst, pedagogiskt och modernt skrivet.

    Stooor applåd, du övertygar läsaren sl…. blink, blink 🙂

  4. hej Någon

    jag hade nog inte tänkt övertyga någon, det här är inte på den nivån. Greklands politiker har inga pengar att köpa sin befolkning för, och Syriza undviker problemet. Varje månad ska det betalas import och offentlig drift, så problemet återkommer. Lånen är för stora för att betalas tillbaka. Problemet är olösligt. Nånting måste gå sönder.

  5. Hej sl,
    Du har fel i att Syriza undviker problemet. Ett förslag om revision av statsskulden för att bestämma vad som man ska vägra betala är konkret politik. Att dessutom på förhand garantera att småsparare inte ska drabbas av en avskrivning är god politik. Det finns andra svaga punkter i Syrizas krisprogram , men inte i frågan om statsskulden.
    mvh
    Benny

  6. Tror? Nja, han själv ser att en eventuell omförhandling av fördrag och beslut därefter i 27 länder kommer att ta tid, kanske fram till 2020, och då har han nog siktat in sig på pension, kanske för att börja jobba hos Bloomberg, där han höll sitt linjetal. Men hur det verkligen kommer att gå vet jag inte. Det går inte att förutsäga vad som kommer att ske. Den ekonomiska och sociala krisen har sin egen väg som är svår att sia om och den kan leda till väldiga politiska konvulsioner…

  7. Benny; själva problemet är att man inte kan ha euro som valuta och annullera skulder samtidigt, man måste välja en av dessa. Om man är i position att välja. Syriza försöker ha kvar euron, det går inte utan att hålla sig till EU´s budgetpolitik. Sannolikt försöker alla grekiska partier skriva ner skulderna.

    Göte; du svarade på en annan tråd, tror jag. Jag gissar att Cameron inte har en tanke på folkomröstning, han är pressad från olika håll (budgetunderskott, EU-centralisering och eu-skeptisk partiopposition), och han försöker pressa EU åt sitt håll och hålla EU-skeptikerna på gott humör i ett drag. Han kommer att meddela att EU lyssnat på kritiken, så det behövs ingen folkomröstning, och Tobin-skatten kommer antingen att bli så låg att den närmar sig noll, eller så kommer Storbritannien bara att strunta i den. Han ställer Frankrike inför ultimatum, uteslut oss eller avstå skatten.

  8. sl; du misstar dig. Man kan mycket väl skriva av skulder i euro som grekisk stat. Att återinföra drachmen och sedan skriva av skulderna vore vansinne eftersom de automatiskt kommer att öka med kanske 50% eftersom skulderna är skrivna i euro.
    Att avskriva skulderna (de illegitima) är inte en teknisk fråga utan en politisk fråga.
    När Equador skrev av sina skulder i dollar var det ingen som kunde reagera.

  9. Det verkar som om vi ser varsin kausalitet; du tänker att Grekland först lämnar euron och sen skriver av lånen. Jag ser det tvärtom; lånen kan inte betalas tillbaka, när de inte betalas tillbaka, och Grekland samtidigt ska ha nya lån för att betala import och offentlig sektor, då får man till sist inga nya lån. Det är de gamla lånen som hindrar nya, och grekiska staten måste ha betalningsmedel, den måste göra egna när den inte får nya euro. När Syriza meddelar att man står kvar i euron, meddelar man samtidigt att lånen gäller. Det är en förståelig politik, den andra förståeliga politiken är att deklarera lånen illegitima, inse att man inte får några nya, och skaffa en egen valuta. Att inte äta kakan och ha den kvar, respektive att äta kakan och förklara den uppäten, det är sammanhängande politik. Att äta kakan och påstå att den finns kvar är önskepolitik. De två korrumperade blocken och Syriza försöker alla krångla sig ur de gamla lånen och ändå få nya.

    När det gäller Equador ser det ut som om de haft en egen bortinflaterad valuta, sucre (”socker?”), som de ersatt med USD. Sen har de tagit lån i USD, och inte kunnat betala tillbaka. Då undrar jag; när Equadors regering ska bygga motorvägar, avlopp, anställa lärare och rörmokare, får de dollar i lön? Trycker Equador själva USD i källaren, med USA´s goda minne. Får de nya dollar av USA för att hålla sig lugna, eller är Equadors ekonomisk vikt så liten att det inte spelar någon roll, eller betalar Equadors regering inom landet med nödsedlar som befolkningen accepterar därför att alternativet är noll, och man kan ändå ta nödsedlarna till mataffären?

  10. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad av dig Benny! Äntligen en vettig blogginlägg om Grekland och den grekiska vänster. Jag har försökt hitta något vettiga information utan framgång, istället har jag fått förlita mig på Twitter-vännerna från Grekland, men det räckte inte heller.

  11. Dana, you are welcome, som man säger på franska.
    mvh
    Benny

Lämna ett svar