Kloka ord om den syriska revolutionen

Med sin bok The People Want har Gilbert Achcar befäst sin ställning som en av de absolut främsta experterna på Mellanöstern och Nordafrika, den så kallade arabvärlden. En bok med 500 sidor på engelska är inte lättillgänglig för alla som intresserat följer utvecklingen av de arabiska folkens resning mot diktaturer och monarkier.

Därför lägger vi här under ut en halvtimmes föresläsning av Gilbert där han sammanfattar sina teser om vad som skett och sker sedan tre år tillbaka.

Här på bloggen har ni redan kunnat följa den debatt om revolutionen som pågår inom vänstern i allmänhet och även inom vårt parti Socialistiska Partiet. Vi har nyligen fört en polemik med Tariq Ali som tvärt emot Achcar anser att vad som sker i regionen inte är en revolutionär process utan ett återkolonialiseringsprojekt av hela Mellanöstern från den amerikanska imperialismen sida, från invasionen i Irak fram till dagens händelser.

För Achcar är det däremot uppenbart att den syriska revolutionen, omkring vilken debatten koncentrerats, är en integrerad del av den arabiska resningen som han betecknar som en lång revolutionär process. Han avvisar helt idén att vad som sker i Syrien skulle vara väsensskilt från exempelvis upproren i Tunisien och Egypten.

När det sker revolutionära uppror finns också kontrarevolutionen närvarande. Ja, till och med flera kontrarevolutioner. Det är det tragiska som sker i Syrien. Det folkliga upproret som tvingats in i ett väpnat motstånd på grund av regimens totala oförmåga att möta opposition med annat än totalt militärt våld står inte bara inför regimens kontrarevolution utan också den reaktionära islamistiska kontrarevolutionen ledd av al-Nusrafronten och ISIS. Deras agenda har som främsta punkt att ta död på alla strävanden efter demokratiska fri- och rättigheter och fungerar därför i praktiken som regimens femte kolonn. Svaret på frågan om de är i direkt maskopi med Assads säkerhetstjänst eller inte kommer säkert så småningom att få ett svar.

Achcar konstaterar därför det tragiska i att den syriska revolutionen för frihet, jämlikhet och dignitet står alltmer isolerad och totalt ensam utan stöd från ens de så kallade Syriens vänner. Han pekar också på det tragiska i att viktiga delar av den traditionella vänstern i väst vänt den syriska revolutionen ryggen med hänvisning till att det inte finns något att stödja längre, att det är bara reaktionärer i alla läger som strider med varandra.

I vår partitidnings spalter har kamrater publicerat texter som menar att vänstern borde kräva omedelbart eldupphör så att den humanitära katastrof som utspelas inför en tyst osolidarisk omvärld kan lindras eller stoppas. Inför det ”fredsmöte” i Geneve som USA, Ryssland och FN vill tvinga alla ”parter” att delta i ingår ett eldupphör som en del. Achchar menar att man på inget sätt kan vara emot ett eldupphör som skulle ge lite andrum åt befolkningen som angrips både av regimen och jihadisterna. Att uppmana till fortsatt väpand kamp från bekväma fåtöljer i utländska hotell anser han vara att visa förakt inför det syriska folkets lidande. Det är de själva som ska bestämma vad som ska göras. Men sett till regimens karaktär menar Achcar också att ett eldupphör inte kommer att bli en verklighet. Lika lite som det är vänsterns uppgift att mana till fortsatt kamp är det dess uppgift att utifrån ropa på eldupphör. Vår uppgift är att visa obrottslig solidaritet med de demokratiska krafter som dagligen riskerar sina liv i kampen för revolutionens mål –rättvisa, jämlikhet och dignitet.
Här följer nu 26 minuters visdom om den syriska revolutionens plats i arabvärldens resning och vår uppgift att solidariskt stödja människornas kamp.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

20 reaktion på “Kloka ord om den syriska revolutionen

  1. Här på bloggen är temat ofta sociala och folkliga revolutioner. En sådan är då Syrien fastän jag själv tycker där liknar mer ett inbördeskrig med delvis etniska förtecken.

    I Ukriana pågår just nu en process som för mig mest liknar en massiv social och folklig revolution mot regimen. Repressionen är stenhård och fredligt demonstrerande ungdomar slås ihjäl med polisens batonger efter vad jag läst. Polischefen har visst plötsligt avgått kanske han fick kalla fötter eller gummirygg. Man vet ju inte riktigt vad som kan hända efteråt när man beordrar sådant.

    Nu är jag väldigt intresserad av hur Kilden&Åsman ställer sig till denna folkliga ”revolution” där folket demonstrerar i hundratusentals på gator och torg.

    Vad bör demonstranterna göra och vad bör regimen göra tycker ni?

    Vad jag förstår efterfrågar folket frihet och bättre förhållanden eller har jag kanske fel där?

  2. ”Nu står det fullkomligt klart att den nuvarande ukrainska makten endera kommer att avsättas eller berövas möjlighet att påverka situationen i landet. I samband med detta har Janukovitj och Regionernas parti insett att det inte finns någon återvändo. Förlorar Janukovitj makten, så kommer han att skickas i fängelse eller ställas inför samma öde som Gaddafi. Hans närmaste omgivning har ungefär samma framtidsutsikter. För tusentals partifunktionärer, som är fullkomligt lojala mot Janukovitj, kommer affärsförluster och uppsägningar att bli den lindrigaste följden ifall ”nyorangea” kommer till makten.”

    ……………………..

    ”I fall EU-supportrarna trots allt lyckas med att överta makten i Kiev så har Ukrainas söder och öst, som styrs av Regionernas parti alla skäl att utlösa inbördeskrig. De kommer inte att ha något att förlora då den nya makten garanterat berövar dem både egendom och frihet…..”

    Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2013_12_03/Vad-hander-efter-ukrainska-varen-9472/

  3. Hej Någon, nu tror jag du är ute på fel spår. Fejden mellan partierna vid makten och i oppositionen är inte en strid på liv och död. Ingen kommer att möta Khaddafis öde. Partierna slåss mera om vilka som ska sitta främst vid köttgrytorna. Det finns oligarker i båda lägren. Till det kommer att den stora majoriteten av de unga som demonstrerar ogillar lika mycket oppositionens partier (som visade vad de gick för efter 2004) som regeringspartierna. De kan till mycket liknas vid ”indignados” i Spanien. De v{nder sig mot misären och korruptionen och har inga större illussioner om EU. Men de vet vilket arv som Ryssland representerar.

  4. hej Någon, jag ska rekommendera ett riktigt beskt och nyttigt piller, utan sockertillsatser; Samuel Huntingtons ”Civilisationernas kamp”. Än en gång. Där avhandlas bottensatsen i många av dagens konflikter, även Ukraina.

    Ukraina är två länder, ett östligt rike med ryska traditioner i språk, ägande och politik. Ett västligt, med i ytterst grova drag ”polska” traditioner i språk, ägande och politik. Huntington antar att Ukraina med tiden kommer att delas i två länder, precis som Tjeckoslovakien, och av exakt samma skäl. I fallet Tjeckoslovakien kan vi vara artiga och säga att den slaviska delen vägrade vara underordnad den tjeckiska. Observera då att den västdominerade delen accepterade att den slaviska delen gick sin egen väg, med alla sina skitiga industrierna. I Ukraina dominerar den slaviska delen i kraft av rysk utpressning med energipriser som vapen. Tillåts slaverna styra hela Ukraina blir den ryska gasen billig, annars blir den dyr. Observera att när den ryska imperialismen sätter tonen finna nationsdelning inte på kartan, trots att det är vad som behövs för att få accepterade politiska majoriteter. I det kombinerade Ukraina kommer alltid att finnas en majoritet mot slavisk dominans i väst, och mot ”polsk” dominans i öst. Varje regering kommer att ha en landshalva emot sig.

    Ukraina är förpestat av havererad planekonomi med åtföljande maffia med personal ur Felix Dzerzjinskij´s säkerhetstjänst ovanpå en grundlig konflikt i den sociala jordskorpan; de är inte överens om vilket språk de ska tala eller vilket alfabet skyltarna ska stå på. När de talar med varann använder de ord vars innebörd de inte är överens om; ”oberoende” tex, betyder antingen att slippa ryska dekret eller EU-anpassning, beroende på vilken grupp man tillhör. De finns bara en sak att tala om; var ska gränsen mellan landets ryska och polska halva dras. Den saken kommer att avgöras av ryska tanks, Putin vet redan att ingen ens tänker tanken att hjälpa dem som vill rädda sig undan ryssen militärt. Bor man granne med ryssen får man skylla sig själv; flytta, försvara sig eller hacka i sig. Det är den lärdom vi har dragit i trehundra år i Sverige, men just nu låtsas alla som att det regnar. När Carl Bildt påminner om historiens realiteter kallas han ”CIA-agent” av Putins megafon. Det är en oavsiktlig och felaktig hedersbetygelse.

    Det finns alltså bara en sak att göra i fallet Ukraina; dela landet så att den polska delen får en regering de står ut med, och den ryska delen får en regering de kan stå ut med. Olyckligtvis kommer den polska, västliga halvan, genast att utsättas för Putins maximipris på energi som bestraffning för sin fräckhet, och den ryska halvan att få kompispris på gas som tack för visa lydighet mot tsaren, men det är fullt möjligt att den västliga halvan accepterar bestraffningen i utbyte mot att slippa ryskspråkiga gangsters som regering.

  5. sl skrev,
    ”…..men det är fullt möjligt att den västliga halvan accepterar bestraffningen i utbyte mot att slippa ryskspråkiga gangsters som regering.”

    sl….
    Alla vet hur viktigt det är med bra grannar och vänner och jag är inte särskilt orolig för Ukraina. Till och med en sån som jag begriper att det inte går att äta sig mätt på ”frihetliga ideal” från väst. Ryssland har något verkligt att erbjuda men vad kan ukrainarna få ut av dom bankrutta kapitalistherdarna i det planekonomiska byråkratkontoret i Bryssel?

    http://swedish.ruvr.ru/2013_12_05/Orangea-revolutionen-2013-slutar-med-fred-6865/

  6. hej Någon,

    du lyckas verkligen totalt ignorera innehållet i det jag skrev. Problemet i Ukraina är att den östra befolkningshalvan upplever kulturell gemenskap med Ryssland, men den västra befolkningshalvan tar avstånd från Ryssland på det mest grundläggande plan. Det handlar inte om EU, det handlar om rysk imperialism; ena halvan av Ukrainas befolkning avskyr den så mycket att de kanske avstår från ryska ”handelsförmåner”. Om de ens kommer att kunna välja. Om västra Ukraina förvägras varje form av politisk representation blir det inbördeskrig så småningom, och nästa flyktingström larvar ut på vägarna i den vanliga riktningen; från söder mot norr, från öster till väster. När krigen antar nationalistisk ton trängs demokratiska intressen undan framtiden blir utan hopp.

    Du är kanske helt omedveten om det, men Sovjetunionen, dvs Ryssland, utsatte Ukraina för en rejäl utrotning via planekonomisk svält för ett par generationer sen. Partiets militära avdelningar konfiskerade både skörd och utsäde på 20-30-talen; miljoner svält ihjäl. Kineserna har Japan i särskilt minne. Västra Ukraina har på motsvarande sätt Ryssland i minne. Om det säger dig något.

    Läs ”Civilisationernas kamp”. Den är inte på något sätt främlingsfientlig, tvärtom. Poängen är att få européerna att se hur de ser ut från andra sidan. En mycket nyttig bok. Den handlar förstås inte alls om socialismen, men det beror på att socialismen i ett längre perspektiv bara är en västeuropeisk fernissa. Boken handlar om kulturens grundvalar, och inte bara hos oss, utan också hos ”de andra”. Den reder ut en massa begrepp som är mer grundläggande än fördelningspolitiska motsättningar.

  7. Var lugn du, jag har läst det du skrivit och så har jag läst en del på andra håll också men samtidigt måste jag tyvärr tolka dig som kommunisthatare så du kan dessvärre aldrig bli någon opartiskt lärobok 🙁

    Problemet med propagandaskriverier är att man aldrig för höra hela sanningen utan ”lämpliga” delar väljs ut. Ett selektivt urval kallas det.
    Och det finns massor mer som historierevisionister som vinklar och har sig och har man makten går det t.o.m och göra en bok om ”kommunismens brott mot mänskligheten” och sopa högerdiktaturernas tortyrkammare under mattan. Nä, det är bara jobbigt jag föredrar just nu och hålla mig till det som händer i nuet vad gäller Ukraina.

    Vad som händer får framtiden utvisa men nu har i alla fall dom här frihetliga vännerna som tror att EU är ett himmelrike slagit Kievs sista Leninstaty i småbitar med släggor och tillhyggen vilket måste visa vad dom tycker om socialismen. För min del tycker jag det är bra för en staty går att ersätta men bråkmakarnas förtroende torde vara förbrukat så regeringen finner knappast någon anledning att fortsätta diskussionen med silkesvantar på.

  8. hej du

    det är inte jag som skrivit ”Civilisationernas kamp”, det är inte jag som uppträder som lärobok. Jag bara berättar om en bra bok, med gott förklaringsvärde på Ukraina-konflikten. Tvångskollektiviseringen av jordbruket och alla miljoner döda med uppsvällda magar är ju mycket riktigt kommunistpartiets verk, och antagligen en viktig orsak till den välta Leninstatyn. Vi har inga statyer efter Hitler; varför skulle vi ha några efter Lenin, resta av Stalin? Lenins eftermäle är Kronstadt, Jekaterinenburg, inte hans pamfletter och teorier som världsförbättrare, precis som Hitlers eftermäle inte är hans bok utan gärningar.

    Läs Civilisationernas kamp. Samuel Huntington. Det finns chans till att polletter trillar ner. Det är inte det sämsta. Om man har jättebra på fötterna kan man försöka motbevisa den. Den är läsvärd. Den tog specifikt upp vad som händer nu i Ukraina, redan för några decennier sen. Även det ett bra tecken. Slutsatserna är inte så hoppfulla, men däremot realistiska.

    Förhandlingslösningar är bättre än överkörningar. De två folken i Ukraina kan inte besegra varandra, utan bör få välja varsin väg. Den välta statyn påvisar bara det som sägs gång på gång; västra Ukraina vill inte vara rysk vasall. Kräver östra Ukraina att få bli rysk vasall måste västra ha rätt att slippa. Kräver västra Ukraina att få underkasta sig ECB´s penningpolitik och öppna för export/import måste östra ha rätt att slippa. De bägge befolkningshalvorna betraktar det som erbjuds med motsatta värderingar; den ena dyrkar Ryssland och hatar väst, den andra dyrkar väst och hatar Ryssland. Alternativet är ännu ett inbördeskrig. De är inte överens om det grundläggande.

    Det är inte du tror, att man kan fälla ett objektivt omdöme om alternativen som erbjuds, eller att det finns ett val för två kulturer. Två olika delar av Ukraina, ett land som inte är en nation, utan två nationer, vill fundamentalt olika. Det är ett som ett dåligt äktenskap. Bägge blir lyckligast av skilsmässa. Då gäller att genomföra en bodelning bägge kan leva med. Annars blir det också krig. Långt från USA och precis i Rysslands gränsland.

  9. Nej f-n inga böcker jag orkar inte….

    Och politik går inte ut på att kunna mest heller, det är helt andra värden som är minst lika viktiga, inte minst empati som idag helt verkar ha försvunnit från den politiska agendan. Dock tror jag krämeripolitiken nu har nått vägs ände för ännu fler ”jobbeskatteavdrag” verkar inte gå att köpa rösterna för. Är man mätt så är man och då finns tillfälle för reflektioner över visioner om en gemensam välfärd åt alla och inte bara så mycket som möjligt åt mej själv.

    Jag lovar dock och intresserat följa utvecklingen i Ukraina och vi kan ju ha en del diskussioner om det.

    Du får gärna svartmåla socialismen hur mycket du vill, jag vet ändå att den bygger på ett fördelnings- och rättvisetänkande. Fast har man inte själv några såna ideal då kan man heller aldrig förstå socialismen.

  10. Jag föredrar inkomstutjämning, men inte av den sort som undergräver sig själv.

    Den segerrika socialismen var väldigt intresserad av böcker, läror, och såg fördjupad kunskap som vägen framåt. Det fanns säkerligen en koppling mellan 1910 års framgångsrika, kunskapstörstande, studerande och intellektuellt aktiva arbetarrörelse och dagens degenererade ointresserade orkeslösa förlorarsocialism. Allt sitter i anden. Dagens vänster är koncentrerat emot en massa saker, för hundra år sen var den för en massa saker.

    Om du orkar läsa lite mer på denna blogg upptäcker du att KÅ inte ser sovjetunionen som socialism. Om du orkar läsa mina inlägg ordentligt, och försöka reflektera lite, ser du att jag lägger skulden för svälten i Ukraina på kommunistpartiet. Som består av individer. När det kommer till kritan är det människor som begår illgärningar, inte system. System består bara av individer. System kan få individer till olika gärningar. Vi har redan talat om ett fall; Adam Smith, bagaren och osynliga handen som inte finns. Det finns ett oändligt antal andra fall; ett av dem är Ukraina för åttio år sen.

    Den nämnda boken är ytterst lättläst; inte som Pippi Långstrump, men den är bara att läsa rakt igenom. Inga problem. Det finns andra fina böckr att rekommendera också, ”den kristna kyrkans historia”, eller varför inte ”islam” av Jan Hjärpe.

  11. Nu håller dom på och städa upp i Kiev och dom flesta bråkmakarna har gett sig iväg. När jag såg dom hade vandaliserat Leninstatyn förstod jag också dom hade pissat på syltan uppdrivna av sitt hat. Dom ville synas och media älskar spektakulära bilder hur dum får man bli? ”Revolution” godnatt….

  12. Det är just det jag menar. Detta gäller att de två folken i Ukraina inte vill ha en gemensam regering, de vill ha varsin. Det kräver att man delar Ukraina. Däremot vet jag inte om det kan genomföras.

  13. Jag betvivlar ryssarna vill ha amerikanska militärbaser så nära in på knutarna vilket är risken om Ukraina delas till väst- respektive östvänliga intressen.

  14. Det viktiga för någon som tror sig vara solidarisk borde vara vad de som bor i Ukraina vill.

  15. Inte heller där står det jag nu tröttnat på att meddela. En gång till då; i Ukraina finns två kulturer, den ena ”rysk”, den andra ”polsk”. Grovt sett vill den ryska befolkningsgruppen inte anslutas till EU och den polska inte till Ryssland. Det är alltså upplagt för just extrema nationalistiska grupper att ta över agendan, landet är korrumperat och beroende av rysk energi. Frågan gäller demokrati i så måtto att östra Ukraina ser en västorienterad regim som odemokratisk, just därför att den baseras på västra Ukrainas röster, och vice versa. Ukraina är grundligt förstört av sovjeunionen. Bråken i Ukraina beror inte på EU eller Carl Bildt, utan på att folken inne i Ukraina vill två olika saker, förvärrat av att Ryssland kräver en östbaserad regim för att sälja gas billigt, och EU kräver att oppositionen får verka som i västländer för att skriva på handelsavtal. Den östbaserade regimen sätter oppositionen i fängelse, den västbaserade blir torpederad via energipriset av Ryssland. I en sån situation som Ukraina befinner sig är jordmånen för nationalister extremt god. ”Vänster” i Ukraina finns antagligen i lika liten mån som i Syrien, därför att konflikten gäller korruption och etnicitet. Om man vill minska skadeverkningarna av det nationalistiska giftet gör man som med Tjeckoslovakien, delar upp landet i två delar som får varsin regering vardera landsänden står ut med.

    Fria Tidningen berättar utvalda delar av sanningen, beroende på vem som skriver. Gammelmedia skriver faktiskt om grunden till konflikten, men frågan om etnicitet är tabu i Sverige, den får helt enkelt inte vara grunden till konflikt, det strider helt mot den allmänna mentala ordningen efter 1967, hos oss gäller klass mot klass som allt förklarande variabel. Invandringen till Sverige av helt disparata befolkninggrupper som koncentreras till Tensta och Botkyrka gör etnicitet till något totalt förbjudet. Alltså reduceras Ukrainakonflikten till Ryssland och EU, trots att det är Ukrainas befolkningsgrupper som inte är överens, i ett klimat av postsocialistisk totalkorruption. Märk väl att den korruption vi ser i dagens östeuropa bara är en fortsättning på hur det var i Warzawapakten, men det utspelas mera öppet. Den är en del av samhällets grundväv. Konflikten i Ukraina gäller etnicitet, dvs språk, religion, i en atmosfär av korruption, och i en historisk kontext där sovjetunionen avlivade miljontals ukrainare via planekonomisk svält. Planekonomi, som dess anhängare tror löser problem med svält, kan lika gärna användas till att fabricera svält. Vilket gjordes i Ukraina, och antagligen gör konflikten mera bitter.

  16. Det ligger mycket i vad du säger – om Ukraina. Men skillnaden mellan då och nu är att marknaden finns med på spelbordet och enskilda oligarker eller ukrainska wallenbergare om man så vill. Detta innebär att det oavsett hur marknaden kommer att se ut blir det klassmotsättningar som bryter fram vid sidan av etnicitet och nationalism. Det är där en ny demokratiska socialistisk vänster kan ha sin jordmån. Men det lär ta ännu en generation.

  17. Bra båda, jag läser noga och intresserat. Något kommer förmodligen att hända, det verkar finnas inre slitningar som kommer upp till ytan när ekonomin försämras. Man letar syndabockar och ser framför sig himlar och helveten och gränsen går mellan öst och väst.

    Det kalla kriget i miniformat?

  18. Hoppas ingen misstolkar mig och tror att jag ser etnicitet som en önskvärd grund till motsättning, särskilt inte i Sverige. Tvärtom, där det finns etniska motsättningar försvinner politiska möjligheter. Det finns ingen likhet mellan situationen i Sverige och i Ukraina, i Ukraina finns bokstavligt talat två civilisationer som inte är överens om vilket språk man talar och skriver, av motsatta skäl. De är överens om att inte vara överens. Sverige har varit ett etniskt homogent samhälle så länge att de flesta inte funderar i såna termer.

    Att marknaden finns med på spelplan betyder bara att privata intressen blir mer tydliggjorda. Det finns ingen marknad utan människor, egenintressen verkar även i planekonomier, dolda bakom floskler. Ju mer politiserad en ekonomi är, dvs ju mer den styrs av politiker som inte direkt kan casha in, desto mer får korruption styra. För att anknyta till Syrien, som tråden handlade om, så blir det livsviktigt för etniska grupperingar att kontrollera maktorganen i en politiskt styrd ekonomi, därför att en utmanövrering innebär oförmånligheter för den egna släkten i varje hänseende. De två folken i Ukraina kommer aldrig att acceptera att den andra sidan delar ut alla förmåner till själva.

    Nu kan man förstås invända att varje ekonomi är politisk. Jo, men det finns skillnader mellan olika länder i vilken mån en gruppering kan gå in och konfiskera företag, och i vilken mån regeringen kan använda rättsväsendet till att stjäla. När man sätter oppositionen i fängelse för korruption så fort den förlorat i val meddelar man i praktiken att man själv inte tänker förlora i val; slutsatsen som ska dras är att detta maktinnehav med korruptionsprivilegier kommer att försvaras med kravallpolis och tanks.

Kommentera