I dag måndag den 9 december hittar vi två nyheter i den internationella pressen som är värda att stanna till vid. I Storbritannien avslöjar tankesmedjan New Economics Foundation att kungadömets löntagare har drabbats av det värsta fallet i levnadsstandarden sedan Queen Victorias tid i mitten 1800-talet.
Samtidigt kan vi läsa i veckans nummer av Alternatives Economiques att andelen av de tyska löntagarna som ligger under fattigdomsstrecket är högst i Europa, med 24,5 % av inkomsterna under 60 % av medianinkomsten i landet.
Två nyheter från EU:s två största medlemsstater, Storbritannien med 64 miljoner medborgare och Tyskland med 80 miljoner. Den ena staten med i eurozonen den andra med en egen valuta. För de lönearbetande verkar euron eller pundet inte ha spelat någon roll för inkomsternas utveckling och fattigdomens utbredning i de båda staterna.
Men först kanske det är på sin plats att än en gång visa vad det är undersökningarna mäter. Medianinkomsten är inkomsten i mitten av inkomstskalan där antalet löntagare är lika många över som under mittstrecket. I båda länderna (och inom EU) använder myndigheterna inkomster under 60 % av medianinkomsten som mått på fattigdom.
Undersökningen i Storbritannien visar att i den offentliga sektorn har antalet personer med inkomster under 60 % av medianen dubblerats och ökat med en miljon sedan senaste undersökningen. Det innebär att var fjärde offentligt anställd har inkomster under fattigdomsstrecket. Policyn har varit att lönerna för allt fler offentligt anställda matchas mot de sämst betalda sektorerna i den privata sektorn. Som synes har resultatet inte låtit vänta på sig. De nyliberala avregleringarna driver snabbt en växande del av befolkningen in i fattigdom och beroende av social hjälp som också den minskar.
Det tyska ekonomiska undret, exportmaskinen framför alla andra, visar samma trend. Det sägs att tack vare de låga lönerna har arabetslösheten kunnat hållas nere och det är också argument som fackföreningarna svalt. Men det är mycket tveksamt att de låga lönerna haft någon som helst inverkan på arbetslösheten. Som sagt är det 24,5 % av löntagarna som har inkomster under 60 % av medianen.
Det är högst i Europa med de baltiska staterna, Rumänien och Storbritannien en bit efter kring 20 %. Grannlandet Österrike visar att det saknas ett direkt samband mellan nivån på arbetslösheten och andelen löntagare under fattigdomsstrecket. Där är arbetslösheten 5 % liksom i Tyskland men andelen löntagare under 60 % av medianen bara 14,6 %.
En dag, två nyheter, två länder, som visar att den nyliberala avregleringen och den vansinniga åtstramningspolitiken leder rakt in i väggen för de lönearbetande i Europa.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Europa, EU, Euro, Tyskland, UK,
Intressant uppgift.
För svensk del är siffran 14%…
Notera också att dessa betalar skatt i Sverige!
Det sker inte i Tyskland!
Om man som politiken gör i Sverige, använder 50% istället så skall siffran vara 9%…
Men lik förbannat betalar dessa skatt i Sverige.
Till skillnad från Frankrike, Spanien eller Tyskland….
Enligt en artikel av Lena Sommestad så var siffran -02 bara 4%….
Det gäller givetvis även småföretagare…
Så egentligen är situationen lik usel i Sverige som i övriga Europa…
Men vi vägrar att inse de!
Allt är inte så fridfullt söder om Smygehuk som man kan tro, En rättelse. Ni har kastat om befolkningssiffrorna. Tyskland 80 milj och Storbritannien 64. Samtidigt med lönesänkningen har priset på energi inkl olja blivit en allt större andel av ekonomin. Det ligger en tydlig smärtgräns när energikostnaderna när 8 % av BNP, då händer det saker. Lönesänkning och oljeprishöjning är två korresponderande kärl. Så det som händer är givet, sen länge! Och fler länder går åt samma håll.