Kapitalet lever av tre miljarders arbete

De senaste trettio åren har sett den största omvälvningen på arbetsmarknaden i världsskala. Den lönearbetande befolkningen har mer än fördubblats. Det är en enorm källa till profiter för kapitalägarna och den aktuella världsekonomin kan inte förstås utan att denna enorma förändring tas som utgångspunkt. Den nyliberala marknadsfundamentalismen hade inte varit möjlig utan det tillskott av hundratals miljoner lönearbetande som skett sedan mitten av 80-talet.

Vilket tillskott? Det är Kinas omformning, Sovjetimperiets sammanbrott och Indiens omvandling som varit källan till tillskottet av lönearbetare. Den arbetande befolkningen fanns naturligtvis innan också. Men den var inte indragen som arbetskraft på en integrerad världsmarknad, tillgänglig för det internationella kapitalets exploatering.

Ekonomen Richard Freeman var den förste att dra uppmärksamheten till den enorma förändringen i antalet lönearbetare i världskala. I sin bok ”China, India and the Doubling of the Global Labor Force” från 2005 visar han att den internationella arbetsstyrkan fördubblats från mitten av 80-talet till början av 00-talet. Sedan dess har antalet ytterligare stigit i framför allt ”tillväxtekonomierna” och i dag finns det grovt räknat tre miljarder arbetande på världsmarknaden varav 1,8 miljarder lönearbetare.

Att denna förändring varit till mycket stor fördel för kapitalägarna kan vi se i fördelningen mellan löner och profiter i världens BNP. I diagramet här under ser vi hur lönernas andel minskat stadigt sedan 1990. Trenden är framräknad som ett genomsnitt för de 16 främsta utvecklade ekonomierna och de 16 främsta utvecklingsekonomierna.

Källa: Michel Husson baserad på ILO:s beräkningar.

De lönearbetandes minskade andel av världens BNP är källan till de tiotusentals miljarder som finansvärlden vältrar sig i. Det är realiseringen av de arbetandes mervärde som skapar rikedomarna som ytligt sett verkar tillverkas av finansen självt i spekulation och annan improduktiv aktivitet. De miljarder som finansen rullar sig i är bara överförda rikedomar från de arbetandes värdeskapande. Varje aktie, obligation, derivatpapper, optioner och andra ”sofistikerade” värdepapper är egentligen bara en storts dragningsrätt på mervärdet som finanskapitalet tvingat till sig. Det är egentligen inte i motsättning till industrikapitalet eftersom det ofta handlar om samma kapitalägare som spelar på både karusellerna och gungorna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

7 reaktion på “Kapitalet lever av tre miljarders arbete

  1. Det var ju ingen rolig framtid som du väntar dig. Billig olja kan det ju inte bli fråga om, så då återstår slaveriet. Jag tror att det finns hopp, solken skiner ännu.

  2. Hej

    Består inte stora delar av penningmängden av något staten tillverkar i kraft av sitt monopol, något som kallas pengar men som egentligen är värdelöst i sig självt? Består inte finansbubblan av dessa medel? Lever inte finansen på att kräva ränta på pengar som staten fyller bankerna med?

  3. Hej ”si den”.

    Svaret är nej. Staten står för en mycket liten andel av de pengar som är i omlopp. De mesta av våra monetära medel skapas i bankerna genom så kallad fractional reserve banking. (googla gärna) Att äga en bank är i praktiken en licens att trycka egna pengar.

    Ingen känner dessvärre det exakta sambandet mellan den monetära ekonomin och den reella. Dock framstår det som rimligt att, som denna blogg ju gör, anta att det är den reella eonomin som är basen och den finansiella som är överbyggnaden. Normalt är det ju hunden som ruskar på svansen och inte tvärtom. Den dag det är svansen som viftar på hunden har vi ett rejält problem. Oavsett så består ju båda dessa ekonomier av högst verkliga människor och inte av några teoretiska konstruktioner.

    Att bygga kapital för att binda all den arbetskraft som frigjorts genom kinas, indiens och rysslands integration i världsekonomin tar tid. Du smäller inte upp fabriker för att sysselsätta en och en halv miljard männisor i en handvändning om man säger. För mig är det då självklart att ökar man utbudet av arbetskraft snabbare än man ökar efterfrågan så sjunker priset på arbete (lönen).
    Om både lönerna och vinsterna skulle sjunka samtidigt så hade vi haft en negativ BNP utveckling. Nu har vi inte det och således måste profiten öka i relation till lönerna.

    När profiten stiger skjuter aktievärdet i höjden eftersom aktiens pris är ett utryck för förväntade framtida vinster. Aktier och andra papper direkt kopplade till företag såsom tex företagsobligationer är, all mytbildning till trots, det vanligaste finansiella instrumenten. Aktier är ju också de facto ägarbevis i ett aktiebolag och därmed det dokument som klargör att en kapitalist faktiskt äger kapitalet. Således uppstår vinsten i den reella ekonomin men plockas ut i den finansiella.

  4. sl och Jan, det ser ju på ytan ut som att bankerna och staten bara trycker upp pengar genom att ge krediter. Men idén att det skulle fungera utan att det i sista hand svarar mot skapade värden av mänskligt arbete är en chimär. Om kreditskapandet fullkomligt släpper kontakten med värdeskapandet blir hög inflation enda resultatet. Det enormt ökade mervärde som skapas av en miljard nya arbetare är grunden till de rikedomar som 1% gjort till sina.

  5. Enig med grundpåståendet. Men det kan ibland inträffa att den finansiella delen av ekonomin löper amok. Det tror jag också att vi alla är eniga om. Det enda jag ville påpeka är att när den gör det så ligger problemet oftast hos bankerna, inte staten. Idag hade dte snarast varit önskvärt om staten ökade sin andel av penningutgivandet och kapade en del av bankernas rätt att trycka pengar.

    Att vi för närvarande skulle ha en låg inflation kan också diskuteras. Vad är till exempel de extremt skenande priserna på bostäder om inte inflation även om detta inte räknas med i den officiella statistiken? Nå, sjunkande löner kan ju också ta sig utryck i att priserna stiger samtidigt som lönerna ligger still och jag tror faktiskt det är så att det är på sådant som vanligt folk behöver som priserna stiger mest (Priserna stiger på bostäder och mat men sjunker på kapital och elektronik). Alltså är väl även detta att betrakta som ett utryck för att utbudet av arbetskraft stiger snabbare än efterfrågan.

  6. Jag ser också prisökningen på bostäder som ett annat sätt att uttrycka värdeminskning på pengar mätt i bostäder.

    Det har skett en enorm ökning av arbetskraftsutbudet sen 1990, priset på arbete sjunker med ökat utbud.

Kommentera